get back to my home
Nu mina vänner snurrar livet i 110. Hoppas kunna få en lucka att blogga imorgon för jag har så mycket jag vill berätta, har inte ens skrivit om Superstar som var för en vecka sedan.
Jag brukar vara endorfinkickad som sjutton på söndagskvällar men idag känner jag mig lite off. Vilket är jättekonstigt! Jag hade skitbra förutsättningar med massa deltagare på bodycombaten som körde svinhårt. Idag är det exakt tre år sedan jag gjorde min debut som gruppträningsinstruktör och dagen till ära fick jag min karriärs absolut största blackout. Det var så himla konstigt. Jag har skämtat om det många gånger men idag fick Robert rädda mig ur min glömska. Jag hörde honom ropa "FYRA UPPERCUTS!" och så var jag på banan igen. Nästan. För visste ni att efter åtta kommer fyra? Inte jag heller.
Någonstans så lyckades jag inte alls förmedla någon fitness magic och det stör mig så himla mycket faktiskt. Ibland undrar jag hur det är att vara deltagare på mitt pass. Om jag är så bra/dålig som jag tror jag är på alla moment. Jag menar.. En människa som är sinnessjuk vet ju inte om det. Så om jag saknar all form av självdistans och har en skev verklighetsuppfattning, SKULLE JAG MÄRKA DET DÅ?
Man kan bli paranoid för mindre.
2016-08-29
01:03:27
VardagDet var ett bra pass. Men Första gången du missar en övning. (På mina tre releaser) Så länge det inte händer varje gång så är det inte nåt att hänga upp sig för ;-) Jag är tacksam för att Du lägger tid på att inspirera och leda oss. Du letar inte fel på dina deltagare, varför skulle vi göra det på dig :-)
