until tomorrow



Häj hopp gummisnopp! Jappelijappjapp, jag lever.. mot alla odds.. Efter en veckas sjukstuga till och från känns det inte som att jag känner min egen kropp längre, min matlust är helt borta, jag är megadöd på morgonen, magen är helt bananas och när jag går en längre sträcka (typ 10 meter) känns det överväldigande mycket som att jag ska få blodsockerfall och tuppa av. 


Jag och Martin pratar om semester men bara gudarna vet när jag ska komma ikapp rent ekonomiskt. Pia, platschefen på Nordic Wellness i Tanum ringde mig igår också. Hade ett spontant pepptalk om att jag måste våga släppa tryggheten lite och satsa på PT-yrket om jag vill kunna försörja mig på det. Jag förstår vad hon menar och det var en väldigt värdefull input från någon som har mer erfarenhet än jag själv. Men det enda jag kunde tänka är att det är inte riktigt läge nu. Efter utbildningen har jag lån på banken som är över halvvägs mot 100.000, 400 kronor på kontot i 9 dagar till och när den lönen ramlar in går nästan hela direkt ut igen. Martin har försörjt mig i två månader och antagligen en månad till. Och när jag sedan i maj förhoppningsvis är på fötter igen, då behöver jag en veckas semester i ett annat land. Innan jag påbörjar något nytt. Jag ska så klart dra igång PT-verksamheten innan dess men inte ha för avsikt att göra en övergång utan jobba mer som en bisyssla. Man vet ju aldrig vad som händer.

I vilket fall som helst så har jag ju varit hemma i en vecka. Inte sjukskriven mer än dag ett men bytte bort det sista passet jag hade för att få en vecka ledigt. Precis som sist jag planerade att göra så blev jag sjuk och sängliggandes till störst del. Spydde gjorde jag bara första dagen men ungefär varannan dag sedan dess har jag mått dåligt. Värst av allt har varit maten, jag har inte haft någon matlust alls, tvärtom känt mig konstant proppmätt och oförmögen att ens dricka ett glas vatten. På helt tom mage. Ni vet, när jag varit magsjuk och magen är helt tom, då brukar den liksom sugas in och bli mer konkav.. men nu var jag uppblåst som sjutton. Jag försökte locka fram apptiten med proteinchips som jag köpt hem från jobbet, som jag i vanliga fall ÄLSKAR. Men det var det sista jag åt innan jag spydde på måndagen så nu kan jag inte äta dem längre, för de smakar som den där gången jag nästan dog.. Ni vet. Hade även flera pass på gymmet som jag inte hittade vikarie till och dum nog som jag var så körde jag ändå. Instruerade till störst del och var så lite fysiskt aktiv som möjligt men det är inte så lätt i alla koncept. Väldigt dumt. I vilket fall så fattar jag inte var tiden tog vägen.. nog för att jag legat på soffan och sett 31 avsnitt av American Horror Story men det är ju ändå bara 31 timmar av en vecka. Som en 80% tjänst ungefär! Heh.

Det första jag fick i mig på tre dagar var en smoothie gjord med min Magic Bullet. Älskar den.



Martin och jag ägnade halva torsdagen åt att städa och röja ur huset.Slängde en massa, massa prylar vi inte behöver. Jonny var med.




Hittade även lite prylar som jag fick av mamam för ett tag sedan men som jag inte plockat upp.. som dessa ljuslyktor.



Vi unnade oss sedan en pizza, det var asgott men fick inte i mig någonting nästan. Vi spanade in lite garberober på IKEAs hemsida och planerade hur vi ska organisera rummen i huset.



Så fint att se dem tillsammans, för surpuppan Lana brukar för det mesta fräsa åt honom.



På fredag och söndag skulle jag vikariera åt Johanna som låg hemma i influensan. Jag trodde jag skulle må bättre vid det laget när hon frågade mig i början av veckan så jag sa ja till det. Så jag får göra det bästa av det tänkte jag men fy så dålig jag blev på fredagen.. Min mage var så uppsvälld att jag trodde jag skulle spy. INTE roligt att instruera combat då kan jag säga. Tur jag gillar Tanumsklubben och deltagarna där!




Sängläge resten av kvällen.. Med först Jonny.



... och sen Lana. Hon har börjat sova i min säng, det är mysigt.



Soffläge på lördagen..



Och på söndagen mådde jag för första gången okej. Blandade ihop en pre-workout drink innan jag bilade till Tanum igen.



Höll dubbelpass i Tanum, höll sedan ett pass i Strömstad och åkte sedan till bion för en dubbeldejt med Sanja och Adis. Och Bowies så klart. Vi såg Deadpool, alla hjärtans dag till ära. Utöver det firade jag inte dagen alls, det känns inte viktigt men jag gläds med de människor som uppskattar och firar den. Och tycker att det känns lite onödigt att hata den som vissa påstår sig göra, visst kan man tycka att den är onödig men låt det vara då. Slösa inte energin.

Filmen i alla fall var grym! Jag trodde inte jag skulle gilla den för superhjältefilmer är verkligen inte min grej och så verkade den väldigt löjlig.. men den var bra. De försökte ju vara roliga hela tiden som jag trott men de lyckades faktiskt.

Vi var hemma vid midnatt och möttes av den här lilla killen! Han och Jon Snow kommer så bra överens nu, det är bara mammakatt som ska acceptera honom också.. fast hon fräser ju åt alla katter. Så vi kanske får nöja oss så.



Mys i min famn innan jobbet igår.





Och de andra myste i min säng som jag trodde jag skulle få bäddat innan jag åkte hemifrån.



Men nej..







Åkte till gymmet innan jobbet..



Dagens träningssoundtrack!



Trots att det var den allmänt fruktande första dagen i veckan så hade jag en go känsla. Jag vet inte om jag är helt frisk än men det är klart, man blir ju seg av att ligga på soffan en vecka oavsett. Även om man är frisk så kan man väl inte räkna med att vara 100% det första man gör. Passet gick bra, träningsvärken inföll som förväntat idag och resten av dagen skulle spenderas på Västra.




Det känns lite tungt att hålla humöret uppe just nu. Jag vet inte vad det är, jag hör konstant min egen röst i huvudet kritisera mig för att jag inte är perfekt och straffar mig själv för saker jag kunde gjort bättre. Det är värre än någonsin, den där lilla djävulen på axeln. Jag måste anstränga mig väldigt mycket för att inte låta mig dras med och det tar så oerhört mycket energi. Jag vet inte vad som saknas mig. Jag vet inte riktigt vad jag vill. Om jag fick möjlighet att göra vad som helst så vet jag fortfarande inte vad det skulle vara. Otaggad på livet liksom, känner inte meningsfullhet. Det skrämmer mig att det enda jag vill göra är att sova, inte för att jag är trött egentligen men för att jag är ganska omotiverad till allt annat. Jag är så trött på att fokusera på prestationer för jag är inte snäll mot mig själv när jag tänker på det. Det känns som att jag så länge strävat efter prestationer och att få höra hur duktig jag är men det tillfredsställer mig inte längre på samma sätt, så nu känner jag mig lite vilsen. Jag måste känna mitt värde på andra vis. Men vet inte riktigt hur.

Steg ett för mig blir att raka min sidecut, färga håret, fixa naglarna och ta en lång dusch med tända ljus, yoga-musik och allt sånt där. För just nu känner jag mig som något katten släpat in. Jag behöver den där långa avkopplingen! Plus att känna mig fräschare, för just nu är jag bara obekväm i min egen kropp, vilket jag inte känt på flera år. Jag tror vi börjar där, jag har en svagt grundad teori om att en stark självkänsla ger en lycklig vardag. Jag behöver boosta mig själv lite.

Och åka till jobbet. 
För övrigt anser jag att Karthago bör förstöras.


Dela gärna med dig av din åsikt!

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Kommentarer
Trackback