Change of Seasons

Ni slog nästan besöksrekord i förrgår, kul! Fick mycket respons på inlägget om att vilja vara som någon annan och det gläder mig att jag verkar hittat något som berör. Att andra känner igen sig och kan ta åt sig.

I vilket fall som helst, gårdagen blev inte som jag tänkt mig. Alls. Jag skulle jobba 10-16 på Bodypower följt av dubbelpass på gymmet. Jag var väldigt taggad och såg väldigt mycket fram emot detta, men direkt jag kom till jobbet på morgonen kände jag att något var fel. Jag mådde så himla dåligt. Klockan ett kom Oliver som ville skicka hem mig men jag ville verkligen inte gå, utan tog min lunchrast först för att se om det blev bättre med mat och vila. Köpte en fresh på Honeycomb, fick i mig hälften och bestämde mig sedan för att åka hem.

Kom hem, rusar in på toaletten och spyr. Och så såg resten av kvällen ut. Jag kräktes, försökte dricka något, somnade, och sedan kräktes jag igen. Fy fan vad jag hatar att må illa. Jag fick inte heller i mig något att äta så min mage gjorde så jäkla ont, jag hade migränliknande huvudvärk och feberfrossa. Jag minns det knappt men jag fick iväg ett sms till min chef där det stod typ "är supersjuk, ställ in mina pass". Sedan fick det liksom bara lösa sig.

Jonny följde med mig överallt. Låg jag i sängen låg han hos mig och spann. Gick jag till toaletten följde han efter och satt bredvid mig där. Fram och tillbaka, hela dagen. Martin sa att "det finns nog inte plats för någon annan än du i hans hjärta, det där är verkligen din katt". Min lilla kille.

På kvällen när Martin kom hem gjorde han allt för att ta hand om mig. Han hade köpt med sig en massa mat och dricka efter mina önskemål och värmde kanelbullar. Bullar och mjölk var det enda jag fick i mig. Jag låg på soffan och smådog framför American Dad och vid tolv la jag mig i min säng och stendäckade. Nu när jag vaknade mådde jag så himla mycket bättre och det är jag så tacksam för.

Först ville jag be alla om ursäkt. Mina arbetskamrater, chefer och deltagare. Och Martin. Men varje gång måste jag liksom stanna upp och fråga mig själv om jag gjort något fel. Jag har inte direkt valt att bli så här sjuk, varför ska jag förminska mig själv då?

Jag tror att varje gång man blir fysiskt sjuk så är det för att man inte mår så bra på insidan. Ni kanske tycker att det låter fånigt men visst är det så att man alltid blir sjuk när man precis avslutat en lång arbetsperiod, aldrig mitt i den? Jag tror kroppen kan bära på virus och infektioner men liksom avvakta och "välja" när det ska bryta ut. När det passar bättre (efter en slitsam period) eller när den helt enkelt inte orkar mer. Jag tror jag blev sjuk först nu för jag har hållt ett högt tempo utan så mycket som en förkylning och kroppen säger ifrån. Samma sak var det i somras, jag tog semester en vecka och låg med feber i fem dagar. Nu har jag också spontant tagit semester för en veckan (alltså bytt pass samt givit bort det enda pass jag hade kvar) och timmen efter blir jag så här dålig. Jo jag är ganska övertygad om att det kan hänga ihop.

Vi får se vad jag orkar med idag. Kanske borde stanna inne i karantän.. vi får se.