fiyah
Började helgen starkt med ett GRIT-pass. Jag drog mitt skämt som jag filat på länge, under våra squat-burpees sa jag "Kom ihåg att det kunde ha varit mycket värre; det hade kunnat vara med en push-up, eller ett upphopp, och kolhydrater hade kunnat vara 9 kalorier per gram men som tur är, är det bara 4!" men fick ingen reaktion. Slängde in det på gårdagens combat också men ingen reagerade. Bummer. Jag ger mig inte! Ska använda det tills någon skrattar!
Skämt åsido, hiho, så var det ett superbra pass! Det blir aldrig lättare men det är därför vi älskar det!
Väl hemma stod kattgos på schemat, i väntan på Gunilla som skulle komma och chippa båda bäbis och Lanis-bananis.
Han är så mysig, min lilla kille! Spinner som en jag-vet-inte-vad.
Gunilla kom till oss och fick snabbt chippa de båda. Jonny hjälpte till med det som återstod efteråt. Himlans tur jag har honom, som gillar att hjälpa till med hushållssysslor så som att bädda, sopa, göra rent lådan, vika kläder och inte visste jag att han var en fena på pappersarbete!
Dagen fortskred i ett lugnt tempo och fram mot kvällen åkte jag in till gymmet igen! Och titta så vackert det är ute numera, det är en av många anledningar till att jag älskar vintern.
Körde bröst och triceps på gymmet och det var ett lyckat pass må jag säga!
Efter gymmet tog jag mig en spontan tur till Sanja för lite middag och en kopp te. YogiTea har j sina små visdomsord på påsarna och den här fick jag.. Tog åt mig väldigt mycket, blev genuint glad faktiskt. Haha. Att jag inte sparade den! Jag är ju sentimental på det viset.
Väl hemma sedan.. Bäbis får du vara där?
Söndag och en kort arbetsdag stod på schemat.. men först, ett gympass!
En timmes ryggbiff och potatis (lats och biceps, that is) hade dagen att erbjuda och det gick också väldans bra. Har lite svårt att få kontakt men det är bara att fortsätta kämpa på.
Gick sedan ett kort extrapass på Östra med Maria och Johan. Det var kul! Gick lite tidigare eftersom det var väldigt lugnt och istället fick jag möjlighet att vara med på Sanjas pass. Följt av min egen combat. Det var väldigt många på passet! Bara sju platser kvar tillslut. Vilket kändes som ett tecken från högre makter att jag nog ska låta söndagspasset ligga kvar även nu på vårterminen. Vi har ju gjort om schemat och tagit bort söndagen av den anledningen att jag inte ska vara "fast" med pass både lördag och söndag varje vecka. Men jag känner nog mer för att göra något åt lördagspasset i så fall... för det är jobbigare att köra tidigt på morgonen i början av helgen än sent på kvällen i slutet av veckan. Vi får se vad som händer, så länge det kommer folk på passen är det ju kul.
Det var ett så jäääkla roligt pass och jag kände att koreografin satt som en smäck till skillnad från förra veckan, haha! Gudars som vi öste! Och så trött jag blev. Totalkraschade utan förvarning i Martins säng tjugo över tolv. Vaknade av att han snarkade halv två, gick irriterat och la mig i min egen säng. Hähä.
Bodycombat sets my heart on fire alltså! SÅ ROLIGT!
Så, när jag gick upp inatt begick jag det otroligt stora misstaget att glömma låta vattnet i kranen rinna.. så nu har vattnet fryst i ledningarna. Med andra ord så har vi inget rinnande vatten i huset. Hur tror ni det känns? Kaotiskt. Man kan inte diska, spola, tvätta händerna, duscha, tvätta.. Ni vet hur man känner så fort elen går liksom. Lite så. Fast det hade nog varit snäppet värre, för då hade vi frusit ihjäl. Jag har googlat på lösningar och Martin hade någon idé så vi får se vad vi hittar på ikväll.. Jag lyckades i alla fall diska imorse, tog vår största kastrull, fyllde med vatten från vår vattendunk till hälften och kokade upp, fyllde upp med kallt vatten resten och diskade i den.. Alla sätt är bra utom de dåliga, ni vet. Hoppas rören inte spricker. (Råkade skriva röven först. Hähä. Hoppas den inte spricker också. Så klart.)
Så har jag fått en tillsägelse från butiksansvarige att jag måste bli bättre på att komma i tid till jobbet. Jag har en ful tendens att alltid stämpla in 10:01. Alltid. Så idag prioriterade jag rätt och åkte i tid, sa till och med högt för mig själv "om inget oförutsett händer så är jag framme i god tid" och vad tror ni händer? Halvvägs till jobbet stöter jag på en farbror som kört av vägen. Jag ser att folk kör förbi så jag stannar och frågar om han är okej varpå han frågar om jag kan dra upp honom. Jag som inte ens är särskilt insatt i området ser att det kommer behövas en traktor eller bärgare för han har verkligen grävt ner sig. med änden på bilen stickandes upp ur diket med däcken en bra bit ovanför marken. Jag frågar om det finns någon han kan ringa men det finns det inte. Jag letar upp numret till bärgare men han vill inte ringa dem heller. Han vill vänta tills det kommer någon annan som kan hjälpa. Jag kände mig halvt förtvivlad för jag menar, det var kallt och det dräller ju inte omkring med bilar på de landsvägarna direkt, ännu mindre någon som kan dra upp honom. Han står väldigt dumt till i en kurva på en smal väg så att dra upp den med personbil känns som en stor risk. Men han vill inte ha annan hjälp. Han vill vänta. Han verkade faktiskt vara lite chockad, inte riktigt närvarande.. Det kändes inte rimligt att sätta sig och vänta, där bilen stod halvvägs tvärs över vägen. Men efter ett tag var jag tvungen att åka, jag kunde liksom inte erbjuda mer hjälp. Jag har varit så orolig hela dagen, och undrat hur det gått för honom. Förhoppningsvis är det fler som stannat och antagligen hjälpt honom. Det märker jag nu på väg hem..
Avslutar med några fantastiska visdomsord jag snubblade över häromdagen. Jag läste även en artikel om att säga "tack" istället för "förlåt" och vilken attitydskillnad det kan ge. Det handlar om att visa uppskattning istället för att förminska sig själv. Istället för att säga "förlåt att jag är sen.. som vanligt" kan man säga "tack för ditt tålamod". Istället för att säga "förlåt att jag bara pratar på" kan man säga "tack för att du lyssnar". Istället för att säga "förlåt att jag bara ber om hjälp hela tiden" kan man säga "du är fantastisk som ställer upp". Man lyfter upp den andra istället för att förminska sig själv och den andra kommer känna glädje över sin egen prestation istället för irritation över dig, eller det du gjort. Vilken ögonöppnare det var! Jag tror vi överlag behöver lyfta upp varandra (och oss själva) lite mer. Tänk så mycket lyckligare vi skulle bli.
Skämt åsido, hiho, så var det ett superbra pass! Det blir aldrig lättare men det är därför vi älskar det!
Väl hemma stod kattgos på schemat, i väntan på Gunilla som skulle komma och chippa båda bäbis och Lanis-bananis.
Han är så mysig, min lilla kille! Spinner som en jag-vet-inte-vad.
Gunilla kom till oss och fick snabbt chippa de båda. Jonny hjälpte till med det som återstod efteråt. Himlans tur jag har honom, som gillar att hjälpa till med hushållssysslor så som att bädda, sopa, göra rent lådan, vika kläder och inte visste jag att han var en fena på pappersarbete!
Dagen fortskred i ett lugnt tempo och fram mot kvällen åkte jag in till gymmet igen! Och titta så vackert det är ute numera, det är en av många anledningar till att jag älskar vintern.
Körde bröst och triceps på gymmet och det var ett lyckat pass må jag säga!
Efter gymmet tog jag mig en spontan tur till Sanja för lite middag och en kopp te. YogiTea har j sina små visdomsord på påsarna och den här fick jag.. Tog åt mig väldigt mycket, blev genuint glad faktiskt. Haha. Att jag inte sparade den! Jag är ju sentimental på det viset.
Väl hemma sedan.. Bäbis får du vara där?
Söndag och en kort arbetsdag stod på schemat.. men först, ett gympass!
En timmes ryggbiff och potatis (lats och biceps, that is) hade dagen att erbjuda och det gick också väldans bra. Har lite svårt att få kontakt men det är bara att fortsätta kämpa på.
Gick sedan ett kort extrapass på Östra med Maria och Johan. Det var kul! Gick lite tidigare eftersom det var väldigt lugnt och istället fick jag möjlighet att vara med på Sanjas pass. Följt av min egen combat. Det var väldigt många på passet! Bara sju platser kvar tillslut. Vilket kändes som ett tecken från högre makter att jag nog ska låta söndagspasset ligga kvar även nu på vårterminen. Vi har ju gjort om schemat och tagit bort söndagen av den anledningen att jag inte ska vara "fast" med pass både lördag och söndag varje vecka. Men jag känner nog mer för att göra något åt lördagspasset i så fall... för det är jobbigare att köra tidigt på morgonen i början av helgen än sent på kvällen i slutet av veckan. Vi får se vad som händer, så länge det kommer folk på passen är det ju kul.
Det var ett så jäääkla roligt pass och jag kände att koreografin satt som en smäck till skillnad från förra veckan, haha! Gudars som vi öste! Och så trött jag blev. Totalkraschade utan förvarning i Martins säng tjugo över tolv. Vaknade av att han snarkade halv två, gick irriterat och la mig i min egen säng. Hähä.
Bodycombat sets my heart on fire alltså! SÅ ROLIGT!
Så, när jag gick upp inatt begick jag det otroligt stora misstaget att glömma låta vattnet i kranen rinna.. så nu har vattnet fryst i ledningarna. Med andra ord så har vi inget rinnande vatten i huset. Hur tror ni det känns? Kaotiskt. Man kan inte diska, spola, tvätta händerna, duscha, tvätta.. Ni vet hur man känner så fort elen går liksom. Lite så. Fast det hade nog varit snäppet värre, för då hade vi frusit ihjäl. Jag har googlat på lösningar och Martin hade någon idé så vi får se vad vi hittar på ikväll.. Jag lyckades i alla fall diska imorse, tog vår största kastrull, fyllde med vatten från vår vattendunk till hälften och kokade upp, fyllde upp med kallt vatten resten och diskade i den.. Alla sätt är bra utom de dåliga, ni vet. Hoppas rören inte spricker. (Råkade skriva röven först. Hähä. Hoppas den inte spricker också. Så klart.)
Så har jag fått en tillsägelse från butiksansvarige att jag måste bli bättre på att komma i tid till jobbet. Jag har en ful tendens att alltid stämpla in 10:01. Alltid. Så idag prioriterade jag rätt och åkte i tid, sa till och med högt för mig själv "om inget oförutsett händer så är jag framme i god tid" och vad tror ni händer? Halvvägs till jobbet stöter jag på en farbror som kört av vägen. Jag ser att folk kör förbi så jag stannar och frågar om han är okej varpå han frågar om jag kan dra upp honom. Jag som inte ens är särskilt insatt i området ser att det kommer behövas en traktor eller bärgare för han har verkligen grävt ner sig. med änden på bilen stickandes upp ur diket med däcken en bra bit ovanför marken. Jag frågar om det finns någon han kan ringa men det finns det inte. Jag letar upp numret till bärgare men han vill inte ringa dem heller. Han vill vänta tills det kommer någon annan som kan hjälpa. Jag kände mig halvt förtvivlad för jag menar, det var kallt och det dräller ju inte omkring med bilar på de landsvägarna direkt, ännu mindre någon som kan dra upp honom. Han står väldigt dumt till i en kurva på en smal väg så att dra upp den med personbil känns som en stor risk. Men han vill inte ha annan hjälp. Han vill vänta. Han verkade faktiskt vara lite chockad, inte riktigt närvarande.. Det kändes inte rimligt att sätta sig och vänta, där bilen stod halvvägs tvärs över vägen. Men efter ett tag var jag tvungen att åka, jag kunde liksom inte erbjuda mer hjälp. Jag har varit så orolig hela dagen, och undrat hur det gått för honom. Förhoppningsvis är det fler som stannat och antagligen hjälpt honom. Det märker jag nu på väg hem..
Avslutar med några fantastiska visdomsord jag snubblade över häromdagen. Jag läste även en artikel om att säga "tack" istället för "förlåt" och vilken attitydskillnad det kan ge. Det handlar om att visa uppskattning istället för att förminska sig själv. Istället för att säga "förlåt att jag är sen.. som vanligt" kan man säga "tack för ditt tålamod". Istället för att säga "förlåt att jag bara pratar på" kan man säga "tack för att du lyssnar". Istället för att säga "förlåt att jag bara ber om hjälp hela tiden" kan man säga "du är fantastisk som ställer upp". Man lyfter upp den andra istället för att förminska sig själv och den andra kommer känna glädje över sin egen prestation istället för irritation över dig, eller det du gjort. Vilken ögonöppnare det var! Jag tror vi överlag behöver lyfta upp varandra (och oss själva) lite mer. Tänk så mycket lyckligare vi skulle bli.
2016-01-18
20:12:00
VardagKommentarer
Trackback
