as the sun goes down

Dagen började med att jag var alldeles, alldeles, alldeles för trött för att gå upp i tid. Dagtröttheten är som tur är borta men jag är fortfarande morgontrött så det gör ont. Det underlättar inte direkt att ha gosiga katter och en sambo med sovmorgon för då är det sååå skönt och mysigt att ligga kvar..

Men vid elva var jag inne på sjukhuset. Jag har nämligen ett problem så gott som varje natt; jag slutar andas när jag somnar. För det mesta somnar jag fort och vaknar bara kippandes efter luft en gång, men ibland kan jag inte somna för att jag vaknar gång på gång. Det är ganska obehagligt (och irriterande) men de vet inte riktigt vad det är. Något neurologiskt.

Nåväl, efter sjukan tänkte jag unna mig en frukost på Backlunds, men någonstans med mat i tanken glömde jag bort att det är sommar i Strömstad så det tog mig åtminstone tre varv runt stan (typ 30 minuter) innan jag lyckades sno åt mig en parkering och fick skynda för att köpa två halva frallor med ost på grovt bröd, en färskpressad apelsinjuice, en kaffe och en hasselnöt- och chokladmazarin som smakade åt skogen för mycket salt. Inte likt Backlunds.

Jag fick inte så många timmar hemma innan det var dags att åka in till stan igen. Jag städade och dansade runt och var så där löjligt lycklig av ingen särskild anledning. Jag tänkte på mitt liv och min familj och mina vänner och mina jobb och allt möjligt. Hur bra allting är. Att vi är friska. Visst finns det saker som kunde ha varit annorlunda men någonstans väger det bra upp det hela. Jag är glad för den jag är, trots att jag brottades lite med prestationsångest och tvångstankar nästan hela dagen. Jag har kommit långt i min resa att må bättre och känna mig mer harmonisk och när allt kommer till kritan har jag mig själv att tacka för det. Det är jag också tacksam för, alla insikter jag gjort här i livet.

Halv fyra åkte jag in till stan för att hålla pass.

Det kom en person på första passet. Resten av tiden fick jag bara chilla på gymmet med lite PT-grejer så jag slipper göra dem imorgon och så. Det var lite tråkigt att jag spenderade 2,5 timmar på gymmet utan att få något vettigt gjort och utan att kunna åka därifrån men jag får ju betalt oavsett som tur är.

Precis när jag skulle åka hem fick vi in ett nödrop till Kattkedjan. Någon hade hittat tre kattungar på uppskattningsvis 4 veckor och jag som ändå skulle ut till Artemis följde med Gunilla för att hämta och installera dem. Det gnager i mig att jag tror mammakatt fortfarande finns kvar där vi hittade de små, små liven..

Artemis verkade inte så pigg idag, ögonen rinner och det ena hade klibbat igen helt. Så jag tog med henne hem så jag kan hålla koll de närmaste dagarna när jag kommer vara hemma mycket. Jag mår så dåligt av oro när jag inte har henne i närheten. Hoppas du blir bra snart, älskade.

En annan helt sjuk grej är att jag tog ledigt från jobbet imorgon (förutom sista 1,5 timmen). Jag ska nämligen HOPPA FALLSKÄRM!(!!!) Sanja, min chef och främsta partner in crime, hade hjälpt dem en helg med att låna ut gymmets omklädningsrum och duschar och liksom hållit receptionen öppen för deras skull. Som tack fick hon två presentkort för tandemhopp! Istället för att behålla båda eller åtminstone ett av dem så lottade hon ut dem bland vi som ville i personalen.. Och Amanda och jag vann..! Jag var jättesugen på fallskärmshoppning när jag var tonåring typ men efter att ha varit på höghöjdsbanan i Norge insåg jag att jag inte är så kaxig. Jag vill gärna men vettefan om jag vågar.

Men nu måste jag ju genomföra det. FY FAN! Imorgon klockan 17.00 hoppar vi!!

För övrigt anser jag att Karthago bör förstöras.


Dela gärna med dig av din åsikt!

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Kommentarer
Trackback