coffee black and egg white

Häj på er!
 
Det var riktigt längesedan jag la in ett längre inlägg här. Om någon nu mot förmodan missat det så är jag på semester i Santorini i Grekland och hade fullt upp med förberedelser innan vi åkte. Jag har ett meeeegalångt inlägg på G med bilder från början av maj men vet inte om det blir aktuellt att lägga upp än på ett tag. Med jag ser på statistiken att ni är inne och kikar lika entusiastiskt varje dag och det uppskattar jag verkligen! Håll till godo! Den som väntar på någon som har gått har väntat för länge som man brukar säga. 
 
Just nu sitter jag i sängen på hotellrummet och Martin ligger bredvid och spelar på sin telefon. Vi brukar inte spendera dagarna på rummet men idag har varit påfrestande. Jag har varit så himla trött och orklös. Vi var en sväng i Kamari men annars har dagen inte bjudit på några anmärkningsvärda äventyr.
 
Nu till poängen med inlägget. Jag njuter verkligen av min semester här på Santorini. Tro mig. Men precis som överallt annars i världen finns en del hemlösa katter och hundar på gatorna. Och det krossar mitt hjärta varje dag! Jag må vara på semester men mitt djurvänshjärta brinner ändå aktivt... Idag blev det väldigt påtagligt när vi handlat i Kamari och skulle åka hem. Bakom en sopcontainer kommer en liten, liten, liten tunn kattflicka fram och jamar oavbrutet. Varenda skrik skar i hjärtat. Hon hoppade upp i containern och började gräva i soporna efter mat. Jag grät så jag hulkade.. Jag vill egentligen inte mata de hemlösa katterna eftersom det egentligen bara förlänger ett lidande som når sin topp när semestersäsongen är över till hösten. Men jag kunde inte låta bli. Martin gav mig en sedel och uppmanade mig att köpa något till den, så snart var jag tillbaka med ett paket kalkon. Katten hade redan hittat en bit kött men släppte den direkt för kalkonen jag köpt och passade på att kela mellan tuggorna. Och som jag grät.
 
Jag önskar jag kunde rädda dem alla men vet att det är bortom min kontroll. Däremot brinner jag för mycket för detta för att inte göra någonting. Jag tog kontakt med SAWA, Santorini Animal Welfare Association som har ett härbärge för hundar och åsnor. Tyvärr inga katter i dagsläget. Jag har sett många katter på gatorna sedan vi kom i lördags varav fyra av dem är i märkbart dåligt skick. Jag har allt som allt tagit i kontakt med SAWA, deras veterinär och deras samarbetspartner som adopterar bort grekiska gatuhundar till Sverige. Jag har dagdrömt hela dagen om att ta med mig den här lilla tjejen till Sverige, vilket i praktiken är möjligt men dyrt. Jag har också för avsikt att fånga in och ta till veterinären, de katter som är domesticerade nog att hantera och är i dåligt skick. Jag kanske inte får in någon men kan jag så ska jag. Jag kommer besöka SAWAs härbärge på måndag och diskutera möjligheter samt volontärarbeta i den mån jag kan. Jag vill rikta ett stort tack till min älskade Martin som kanske inte förstår mig, men inte visar att han inte gör det i alla fall, som torkar mina tårar och uppmuntrar mig i detta. Jag är tacksam för all hjälp jag fått av folk med samma mål och empati för dessa utsatta djur. Jag har inga illusioner om att göra en befintlig skillnad men kan jag göra livet bättre för en endaste en av dessa dödsdömda varelser så tar jag den möjligheten. 
 
 
 
En roligare semesteruppdatering kommer längre fram. Tack för att ni läser.
För övrigt anser jag att Karthago bör förstöras.


Dela gärna med dig av din åsikt!

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Kommentarer
Trackback