freaks



Jag svär alltså, varenda bild i mitt instagramflöde idag har varit midsommarrelaterat. Varenda. En. Inte har jag uppfattat att det varit en så stor och viktig grej för alla? Vad firar vi ens?! Haha.

Jag är alltid en sån där törris när det kommer till högtider. För mig har det aldrig varit och kommer aldrig att vara särskilt intressant. Jag gillar julen, men mest är det hela december med vädret och mörkret som tilltalar mig. Själva julafton är inte så himlans intressant egentligen. Hade min familj varit astaggad på att fira högtider hade jag kanske hakat på men det är nog därifrån det kommer, att det inte är en big deal. Så får du aldrig något glad midsommar/glad påsk/gott nytt år/god jul/glad halloween (?) av mig så är det inte för att jag glömt dig, utan för att jag inte fattar att det liksom "ska" sägas. Helt ärligt.

Ibland känner jag mig lite tragisk nästan, men när jag tänker efter så är det väl okej. Varför ska man fira något bara för att, när man inte känner ett behov av det.

Dagen till ära finns det inte vidare utrymme för firande ändå eftersom jag jobbat heldag och jobbar heldag kommande helg, och dessutom har bodycombatrelease på söndag så jag pluggar koreografi varje ledig stund förutom nu typ. Alltså jag ska erkänna en grej. För första gången sedan jag blev combatinstruktör tittar jag på den här releasen och tänker

Det här är för svårt för mig.

Jag har sååå lite tro på mig själv här alltså. Fast jag ÄLSKAR den nya releasen för att den är riktigt högintensiv på riktigt, den sticker verkligen ut från mängden av tidigare releaser jag instruerat och är utmanande (fast genomförbart!) på många plan. Jag tycker de senaste har varit lite mesiga rent pulsmässigt men denna är vansinnig. Och innefattar otroligt mycket koordination.

Nu ska jag äta färskpotatis med köttbullar, fempepparsås och dricka ett stort glas MJÖLK. Ingen läser väl detta ikväll men hoppas ni har en bra midsommar och inte är för bakis imorgon. (Skulle så vara fallet hör av dig till mig så ska jag ge dig mina sympatier! Jag brukar alltid tycka synd om bakfulla människor för att den dagen det är min tur så förväntar jag mig en gentjänst!)

Gudars som jag saknar att blogga ordentligt. Snart så. Att inte känna måsten och ångest är ju en del av resan så, ett poäng till mig. 



För övrigt anser jag att Karthago bör förstöras.


Dela gärna med dig av din åsikt!

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Kommentarer
Trackback