Change of Seasons

Häj bloggen!

För första gången på ganska länge lyser mitt bloggande med sin frånvaro, men en klapp på axeln ska jag ha som lyckats uppdatera med jämna mellanrum under en ganska lång period faktiskt. Jag har länge önskat att få till den rutinen och det vore synd att säga att jag inte lyckats. Good job, myself.

 

Jag skulle gärna ha uppdaterat er om allt som hänt de senaste tio dagarna men jag hinner inte ikväll. Jag ska som ni kanske kommer ihåg, iväg till Stockholm på utbildning över onsdag och torsdag. (På Les Millskontoret!) Jag jobbar till åtta ikväll så hela tiden hade jag planerat att åka direkt efter jobbet men igår kväll tänkte jag om. Istället för att skynda iväg ikväll, komma fram vid två/tre inatt och behöva leta efter någonstans att ställa bilen, ta mig till boendet, sova 2-3 timmar för att sedan gå upp tidigt så jag hittar till kontoret.. Så åker jag inatt och ställer in GPS:en på kontoret direkt. Tror det blir mindre stressigt så, den stora utmaningen blir att få någon sömn. Jag hade såååå gärna åkt buss eller tåg men man kan inte få allt. Det gick en buss från Göteborg till Stockholm men den är framme sex på morgonen (och vart ska jag ta vägen i tre timmar?) plus att det kostar lika mycket som att ta bilen. Jag får antagligen lika få timmars sömn oavsett. Lite nervöst är det så klart att köra bil så sent (tidigt?) och ensam - särskilt under tidspress - men jag ÄR den typen som stannar och sover om jag behöver. Bara jag åker tillräckligt tidigt så lär det gå bra. #minaidéerkommerblimindöd

Anyway, livet rullar på i 110 sedan jag kom igång med PT-verksamheten men det är okej. Jag var stressad igår för första gången på ganska länge slog det mig, för jag lovar kanske lite mycket ibland. Har jag lovat en klient att hen ska få två träningsprogram innan dagen är slut så finns det inte mycket utrymme för att prokrastinera. Det blir sena nätter, tidiga morgnar och en himlans massa gratisarbete. Jag har nog lagt ner tre, om inte fyra, gånger så många timmar på min PT-verksamhet än de timmar jag faktiskt får betalt för (timmarna i gymmet). Men det är en investering. Jag börjar på noll och måste jobba upp en arbetsbas med träningsprogram och kostrådgivning (allt för olika ändamål), ett gott rykte, ett förtroende och ett brinnande intresse för mina klienter. (Och så småningom även ett schysst och personligt arbetsrum!) De får höra av sig när som helst på dygnet 7 dagar i veckan men jag kan ju inte alltid garantera ett svar direkt. Jag svarar när jag kan. Inte nödvändigtvis när jag har tid eller möjlighet, men när jag känner att det passar. Egentligen gläder det mig dygnet runt och gör mig inget att de hör av sig med frågor eller uppdateringar, inte alls. Men i lördags till exempel hade jag min första hellediga dag typ, i ÅR, och då la jag allt åt sidan. Jag kanske får mejlen och läser dem, men låter de ligga orörda till morgonen efter. Man får ge det tid, för så småningom kommer det börja gynna mig märkbart. Som sagt, som att starta ett eget företag.

Jag sover ganska lite, är väääldigt trött (inte gått-in-i-väggen-utmattad men rimligt sömnig) nästan varje dag och har svårt för att prioritera gymmet. Jag håller nästan inga pass nu för tiden eftersom mitt schema ser ut som det gör (men min nya chef på Bodypower har lovat mig ett nytt, vilket är långt över förväntan och jag är så tacksam) och orkar inte heller ha framförhållning med maten. Så träning, sömn och mat går inte så bra. Jag känner att jag tappat väldigt mycket av min form (mycket på grund av de uteblivna gruppträningspassen tror jag) att jag nästan överväger att gå på diet ett tag. Inget radikalt, bara någon månad med striktare kost för att få tillbaka motivationen lite. Det är inte så kul att träna när man känner sig så ur form, faktiskt. Men en sak i taget. Framför allt så måste jag få ordning på sömnen innan det är någon idé att träna stenhårt. Bara jag inte springer med huvudet först in i väggen och tappar motivationen till att gå upp ur sängen på morgonen så är jag nöjd faktiskt. Träningen kan ligga på hyllan ett tag, det är aldrig för sent att börja om liksom.

 

Men jag trivs. Det är bra. Jag använder min kalender frenetiskt och det är min absoluta räddning kan jag lova. Det här tempot är hållbart så länge jag kan hålla koll och skriva upp typ allt i kalendern. Men den dagen jag halkar efter kommer jag få panik och självdö tror jag. Haha.

Ha det fint tills vi hörs igen!