Change of Seasons

Jag har en väldigt dålig dag. (Det känns som att det gått från att vara något jag aldrig säger, till något jag säger ganska ofta.) Hur som helst.

Vaknar av att jag är sjuk. Utan detaljer; riktigt dålig. Kan inte behålla mat. Den värsta huvudvärken någonsin. Gråter när jag inser att vi inte ens har alvedon hemma. Antagligen feber också. Skriver till Oliver att jag inte kan jobba idag. Hinner precis somna om när jag vaknar av att Martin står i rummet.

Vi har ett problem.

Sterling sprang ut.

Han är borta.

Jag far upp ur sängen. Tänker inte ens. På en halvtimme har jag hämtat (tog två varv, glömde makrillen först) och riggat en fälla med makrill och kontaktat både Marie och Gunilla. Ropat. Och ropat. Och ropat.

Klockan elva var jag tvungen att gå och lägga mig igen för jag trodde jag skulle ramla ihop av utmattning. Drömde att Sterling kom hem. Vaknade av att Gunilla var här en andra gång, hon hade gillrat en fälla till och tagit med sig mer makrill. Gick och la mig igen. Martin kom hem från jobbet och jag hade sån frossa att jag knappt minns vad som hände eller vad vi sa, men vaknade TRE timmar senare. Gick ut för att kolla fällorna. Ropade.

Martin köpte med sig två rejäla ficklampor hem efter att ha varit på jobbet en andra gång. När mörkret fallit gick vi ut på en lång tur med varsin ficklampa, kollade fällor, gick runt, ropade, trampade igenom vattenmassor, ropade, såg ett stjärnfall, kollade fällorna igen och gick lite till. Efter en timme utan någon som helst skymt av Sterling gick vi hem.

Först nu ikväll kom det ikapp vad som hänt. Jag fick aldrig panik utan var ganska lugn och sansad hela dagen tills nu. Nu sjönk det in att han faktiskt är borta.. och kanske aldrig kommer hem igen. Sterling är väldigt rädd av sig, jag är så orolig att han sprungit långt och inte vågar gå tillbaka. Jag är så fruktansvärt mörkrädd också att jag knappt vågar öppna ytterdörren och ropa efter honom i några sekunder. Ännu mindre vågar jag gå ut och kolla fällan under altanen. Men jag måste försöka en sista gång innan jag ska sova. Jag är så utmattad och så uppskruvad på samma gång. Hur fan ska jag kunna sova när jag vet att han är helt ensam där ute?

Skulle dessutom fått svar angående jobbet idag. Kanske var lika bra.. allt har väl en mening. Tänk om jag inte blivit sjuk idag och stått på jobbet med vetskapen om att Sterling var borta och till råga på det fått ett samtal om att jag snavat på mållinjen och inte fått jobbet. Nu skulle inte min värld rasa samman av det men om man summerar allt så kanske jag inte tagit det så bra.

En dålig dag är inte ett dåligt liv. Inte ens en dålig vecka. Eller en dålig månad. Och så långt har det inte sträckt sig än.. det känns som det är mycket som rasar eller liksom rinner mig ur händerna men jag hittar hela tiden nya saker att fokusera på så på något sätt känns det inte som jorden försvinner under mina fötter. Det är okej. Det löser sig. Imorgon är en ny dag och även om det inte löser sig imorgon så hoppas jag att jag under dagen kan samla ihop styrkan för att hålla ut en dag till.

Vill jag tro.