Change of Seasons

Livet består av vägskäl efter vägskäl efter vägskäl och å ena sidan det och å andra sidan det och å hundraelftesidan något annat. Jag kan hålla upp min vardag men jag gör det knappt och tusen personer undrar vad jag ska göra åt det men jag har inga svar. Jag har tappat mig själv någonstans på vägen och är inte mig själv och det får mig att må dåligt och det är inte likt mig. Jag vet inte om jag bara hatar att säga hejdå eller om mitt hjärta faktiskt försöker säga mig något. Jag behöver substans och jag behöver substanser. Inne i dimman kan jag sväva fritt och även om jag faller igenom en femte dimension har det aldrig känts så verkligt. När allt snurrar känner jag mig trygg trots att jag behöver stå stadigt med båda fötterna på marken. Jag vet inte vad jag vill och jag vet inte vad jag behöver och jag vet inte om jag ska gå vänster eller höger. Jag känner mig melankolisk samtidigt som jag känner mig stark som jag känner mig tom som jag känner mig trygg som jag känner mig förtvivlad som jag känner mig lyckligt lottad.

Låt mig sväva i paradoxer tills jag kraschar och dör och återuppstår. För aldrig har jag hamnat i en situation som jag inte lyckats ta mig ur.