Change of Seasons

Yo bloggis, what's shakin' and bakin'?

Idag gick jag hem en timme tidigare från jobbet. Jag var så arg. För det första så försov jag mig. Hade en dålig hårdag. Sov alldeles för länge och då mår jag ruttet. Hade glömt min kalender hemma. Sedan var det så fruktansvärt mycket folk och högt tempo att jag höll på att dö av stress. Tillslut blev jag bara så frustrerad att jag trodde jag skulle explodera. Så jag frågade vår rastavlösare om han kunde tänka sig att stanna en timme extra så jag kunde gå hem istället, det behövde jag verkligen kan jag säga!

Martin hade också en dålig dag och föreslog att åka hem och äta pizza. Men jag var - inte sugen på att träna - men sur som fan över att jag inte tränade innan jobbet som planerat. Så jag tvingade med honom.

När jag värmde upp kom en tjej jag aldrig sett förut och bad om hjälp. Hennes dragkedja på skon hade fastnat och hon fick inte ur foten, så hon undrade försynt om vi hade en sax att låna ut. Jag hämtade en. När jag sedan träffade Martin skulle jag förklara att jag tänkt värma upp i tio minuter men att det bara blev sju, för hon kom och "störde" mig. Jag brydde mig inte om att fluffa orden eftersom hon inte var där, hon störde absolut inte, men hon avbröt mig. Tro fan att hon i exakt det ögonblicket kommer ut ur omklädningsrummet och hör ordagrant "sen kom hon och störde mig så det blev tre minuter mindre". Stackars tjej. Fy fan vad jag mådde dåligt över det. Där och då tänkte jag att jag bara skulle fortsätta låtsas som ingenting så kanske hon skulle tro att jag inte pratade om henne, för att plötsligt bli tyst är värre tänker jag. Men jag kan inte släppa att jag själv skulle mått SJUKT dåligt av nåt sånt. Tänkte hela tiden att jag skulle leta upp henne och be om ursäkt men vad säger man? "Om du råkade höra vad jag sa förut så pratade jag inte om dig/var jag bara sarkastisk/menade jag inte vad jag sa"? Gudars förlåt mig, må karma ta mig för en sån sak. Stackars tjej.

Anyway så körde vi rygg, Martin och jag. Båda hade hörlurar och vi pratade ingenting mellan seten och det var SÅ skönt. Att vara ifred fast inte ensam. Blev ett sjukt bra och fokuserat pass. Plus att jag upptäckte att Infected Mushroom gått och släppt ett nytt album och ingen har sagt nåt.

Efter gymmet tog jag en snabb tur till ett av våra stödhem, när stödmatte inte var hemma. Den här katten har varit hos oss i snart två år.. han är så skygg. Men! Ikväll när jag kom in så mötte han mig i dörren, för han trodde nog jag var stödmatte.. han var som en helt annan katt än den jag mött tidigare. Vi gosade så han spann och strök sig mot mig! Tidigare har han bara gömt sig och _accepterat_ att jag rört honom på huvudet. Blev alldeles lyrisk av glädje!

Dessutom följde han efter mig när jag skulle gå. Älskade kissen, hoppas du kan få ett eget hem i år.

Nu ska jag slänga i mig lite drickkvarg och sedan sova. Inte för länge i natt bara. Längtar till en ny dag!