KAMELOT!


Det finns verkligen inte mycket som slår en jävligt bra konsert. Kamelot bjöd på en helt fenomenal uppvisning - och jag är så lycklig! Och bäst av allt - 

Jag har hållit Roy Khan i handen.

Han gick ner vid oss i publiken och tog tag i våra händer helt enkelt. Jag nuddade honom inte bara, han kramade om min hand. Jag har sett Roy Khan i ögonen. Han vet att jag finns. Åh, det är så jävla underbart att bara släppa sina hämningar och ta åt sig allt vad ens sinnen har att erbjuda! (Jag har ont i nacken och i armarna och jag mår bra ändå.)

Gårdagen var bra. Vi gick runt i Stockholm, jag shoppade lite (visar det i ett annat inlägg), vi såg Kamelot och kom hem två på natten. Runt halv tre somnade jag och jag gick upp kvart i sex. Tre timmars sömn, det är ju fantastiskt! Tackvare gårdagen spelar bristen på sömn ingen roll. Jag har svävat omkring på rosa moln hela dagen och jag har bara varit.. lycklig.

Don't say goodbye,
Like we'd never meet again.
För övrigt anser jag att Karthago bör förstöras.
Nyare inlägg