Change of Seasons - Ida.

the caretaker

Hej på er, fina ni som tittar in då och då.
 
Det är lustigt hur man under permitteringen (som nu pågått i över 4 månader!!! känns som en, max två) tror att man ska ha tid till allt och komma i fas och så. Jag tror att eftersom förväntningarna blir så höga så känns det som prestationen uteblir. Särskilt för mig, som är så prestationsinriktad och jobbar hårt med mantrat att mina prestationer inte avgör mitt värde.
 
Jag ska inte sticka under stolen med att jag har mått bra av denna permittering. Det har varit som en enda lång semester. Sen har det ju hänt en del tråkigheter under tiden som varit tuffa, så klart, men jag är oerhört tacksam för att den i alla fall sammanfallit med permitteringen. Jag var väldigt nära på att sjukskriva mig igen preciiiis innan gränsen stängdes. Det kändes överväldigande och jag var i botten, särskilt med beskedet om att min älskade Proppen var skadad. Jag minns att jag tänkte att jag stod med näsan mot väggen, och hade det gått kanske en vecka till, så hade jag garanterat kontaktat vårdcentralen och bett om en sjukskrivning. Därför ser i alla fall jag på ett egoistiskt plan en stor nytta av permitteringen för min del, och inser att det kan vara provokativt att säga med tanke på alla fruktansvärda konsekvenser corona burit med sig. Så jag hoppas ni kan se vad jag menar, att nu när saker är som det är, så har jag funnit mig väl - för jag är oerhört priviligerad som är både frisk och har kvar mitt jobb. 
 
Det har varit omtumlande månader men tack vare permitteringen och min ökade fritid så har jag i alla fall haft den tid jag behövt för att hantera det. Både före, under och efter det att vi tog bort Sophie. Jag kunde spendera hela dagar i stallet, jag kunde ta mig tiden att göra det tråkiga jobbet med att samla ihop, tvätta/putsa all utrustning, lägga ut på annons, posta, lämna, och sen ta med allt hem - utan att känna att jag bestals kvalitetstid med henne. Det fanns gott om tid till allt. Så dagen hon togs bort kunde jag bara ta med mig grimman i handen och åka hem, med vetskapen om att jag tagit bort alla mina grejer i stallet och inte hade någon förpliktelse att komma tillbaka förrän jag kände mig redo. Allt var så förberett det kunde bli.
 
Detta är antagligen ett av det största och jobbigaste jag hittills genomgått. Jag kan stundvis nästan skämmas över hur hårt jag tagit det - och hur mycket lättare jag kunde andas när hon väl var borta. Visst sörjer jag henne än idag, tårarna rinner när jag skriver detta, men inte på ett lika förtvivlat, smärtsamt genomborrande vis. Sekunden jag såg henne död på marken blev allt lättare, som att jag hade dragit av ett plåster. Men stundvis glömmer jag än idag bort att hon inte finns mer. Lite som att jag fortfarande kan få för mig att ringa farmor, trots att jag rent intellektuellt vet att hon är borta. Det är sådant som får mig att tro att de alltid finns med oss, på ett spirituellt plan. I hjärtat liksom. Där finns de med oss var som helst och när som helst. Det är därför jag inte besökt hennes "grav" än. Jag känner inte att jag behöver det för att hälsa på henne. Jag fick ett fantastiskt råd av min vän Kate (som varit ett otroligt stöd för mig genom hela denna processen) som innefattar meditation och att hälsa på de som inte längre finns med oss, när helst vi önskar. Jag har mediterat på kvällarna och föreställt mig att jag träffar Proppen, på en vacker äng i värmande solsken, där jag kan krama henne och tala om för henne att jag saknar henne och älskar henne villkorslöst. Det har varit en stor tröst och ett av mina främsta verktyg i sorgeprocessen, att kunna känna mig nära henne på så vis. Jag föreställer mig henne så här, på en äng som sträcker sig milslångt åt alla håll så man ser inget annat än gräs, gula blommor, blå himmel och vita moln. Sophie är frisk och smärtfri.

(null)
 
En annan sak som betytt oerhört mycket för mig är stödet från alla er runtom mig. För er oändliga mängd kärlek, förståelse, sympati, stöttning både känslomässigt och ekonomiskt när det på slutet blev för mycket samtidigt. Det har verkligen varit det främsta ljuset i slutet av tunneln för mig, att veta att jag är omringad av så otroligt fina människor. Jag menar det verkligen. Tack. ♥
 
Nåväl. Jag ska försöka lämna detta ältande lite bakom mig och berätta vad som hänt sedan början av juni. Håll i hatten.
 
Vi hade ju födelsedag för Proppen som fyllde 12 år, 1:a juni. Det var vår näst sista dag ihop innan hon skulle tas bort, så vi (Johanna) slog på riktigt stort och ställde till med det största häst-kalaset i mannaminne.
 
(null)
 
Innan vi skulle åka till stan för att handla tårta och grejer så skulle vi ropa in Jonny som vid denna tidpunkt börjat få gå ut på egen tass. Vi hittade honom ingenstans och han kom inte när jag ropade. Jag började få panik och Johanna erbjöd sig åka och handla åt mig så vi slapp stressa, precis innan Martin kröp in under husgrunden och hittade Jonny där, jagandes en mus.
 
(null)
 
(null)
 
Denna lilla goodiebag fick jag förresten av fotografen som tog minnesbilderna på oss! Hur jädra gullig var inte hon då, undrar jag.
 
(null)
 
(null)
 
(null)
 
Födelsedagsbarnet ♥
 
(null)
 
Johanna hade så klart köpt födelsedagspresenter och presentpapper med enhörningar på.
 
(null)
 
(null)
 
Det blåstes ballonger.
 
(null)
 
Och serverades tårta i sadelkammaren, till alla stallkamrater som ville ha.
 
(null)
 
(null)
 
(null)
 
(null)
 
(null)
 
(null)
 
(null)
 
(null)
 
(null)
 
(null)
 
(null)
 
(null)
 
(null)
 
(null)
 
(null)
 
Jag är så innerligt tacksam för att jag har dessa människor i mitt liv, som inte bara går med på att ställa upp på dessa upptåg utan dessutom gör det till 110%. Vad vore jag utan er.
 
På kvällen när jag åkt tillbaka till stallet och hämtat resten av fikat som inte blev uppätet av mina stallkamrater, och åkte sen till Bojarskolan för att reka utrustningen och lokalen inför morgondagens Joyvoice-rep. Jag vet inte om jag någonsin uttryckte det i bloggen, men en del av mig önskade så innerligt att de skulle välja att inte köra i juni som planerat. De avvaktade verkligen superlänge med att fatta ett beslut, och ångesten slog till som ett jävla godståg när beskedet kom att jag skulle jobba som körledare i juni just. Tajmingen var fruktansvärd, återigen ur mitt egna perspektiv sett. Men den ångesten släppte väldigt snabbt som tur var, och idag är jag jätteglad att de valde att köra och att jag fick hålla mina rep.
 
(null)

(null)*
 
Tisdagen kom och bortsett från tiden i stallet så spenderade jag dagen med att förbereda Joyvoicerepet. Det var ju så fint väder hela tiden då, så vi satt ute mycket. Jonny, Lana och Artemis var med (resten av gänget får inte gå ut).
 
(null)
 
(null)
 
På kvällen var det dags för repet, och det gick väldigt bra! Det kändes så sopet att liksom ha blivit anställd hösten förra året, behövt vänta på utbildningen i februari, sen vänta ytterligare några veckor tills terminen startade, det dök upp 50 pers som öste så hårt - till att behöva vänta tre månader till och då kom det "bara" 10 pers. Många lät bli med anledning av corona, och det är ju förståeligt. Men jag tycker ändå vi gjorde det bästa av det, och hade kul ändå.
 
Sista kvällen i stallet.
 
(null)
 
Packade in det sista i bilen.
 
(null)
 
Och sen var dagen kommen.. 💔 Jag var där tidigt på morgonen och stannade tills allt var klart. Ville inte missa en sekund av vår sista dag ihop. Världens bästa Johanna kom på förmiddagen och stannade tills jag ville åka hem. Martin anslöt strax innan det var dags. Återigen, vet inte var jag hade varit utan dessa människors otroliga stöd.
 
(null)
 
Hovslagaren kom vid 09.00 och plockade av skorna, för att jag ville spara dem.
 
(null)
 
(null)
 
(null)
 
(null)
 
(null)
 
(null)
 
(null)
 
(null)
 
(null)
 
(null)
 
(null)
 
Johanna tog typ en miljon bilder på oss både sista dagen och på Proppens födelsedag.
 
Min älskade, älskade häst. Du är ett av det vackraste som någonsin funnits på denna jord.
 
(null)
 
Klockan 15.00 kom veterinären, och avlivningen var över väldigt snabbt. Jag vände mig om och gick bortåt precis när skottet avlossades annars var jag med hela tiden, och det kändes helt klart rätt för mig kunde jag konstatera efteråt, efter lång tids grubblande inför dagen. Sekunden hon var borta kändes det bara så surrealistiskt, men också var det lite som att axlarna för första gången kunde sjunka ner från öronen. Helt plötsligt blev det en kontrast mellan livet före och livet efter. Jag kunde någonstans känna att det var skönt.. men det gör fortfarande ont och kommer alltid göra. Jag älskar henne så mycket.
 
Resten av dagen var ett enda töcken. Jag drack några cider, en lagom mängd alkohol att bedöva smärtan med om ni frågar mig, och gick sen och la mig. Kollade på bilder och plågade mig själv riktigt, men jag tror det också är en del av processen. Jag är inte alls den typ av sorgemänniska som "inte klarar se", tvärtom måste jag stirra mig blind och älta, processa och bearbeta.
 
(null)
 
Sterling var inte sen med att inta sin plats vid min sida.
 
(null)
 
(null)
 
Till och med Wyoming var med.
 
(null)
 
Jag fick bilderna från fotografen. Jag var helt mållös! Det ingick 12 bilder i paketpriset för fotograferingen har jag för mig, så jag hade sagt till mig själv på förhand att jag kunde köpa till 10 extra för ytterligare en tusenlapp. Men när jag fick bilderna, jag tror det var 81 stycken, så insåg jag att det var helt omöjligt att bara välja 22 av dem. Det kändes så himla tråkigt dessutom, att ändå ha lagt mycket pengar på en fotografering och sen köpa en fjärdedel av dem och låta resten förbli i en mapp hos fotografen, utan att vara till glädje för mig. Det slutade med att jag valde 49 stycken tror jag, tack vare ett litet ekonomiskt bidrag av Bowies. Jag blev så oerhört glad för dem, ni kan se dem i inlägget nedan.
 
(null)
 
Random kitty pics because it makes me happy:
 
(null)
 
(null)
 
(null)
 
(null)
 
(null)
 
(null)

(null)
 
(null)
 
(null)
 
Jag ville gärna ge stallägare Kajsa något som tack för all hjälp med Proppen och hennes avlivning. Dels att vi fick begrava henne i hagen men också att Kajsa erbjöd sig vara med och sköta allt tillsammans med veterinären, de delar jag inte orkade eller behövde göra. Johanna kom med förslaget om ett äppelträd vilket jag tyckte lät helt fantastiskt, så ett sådant fick det bli, och så lämnade jag det utanför hennes hus tillsammans med ett tackkort.
 
(null)
 
(null)
 
På Återbruket hittade jag dessa guldkorn, på följande bilder. Dessa böcker kostade 5 kronor styck. Det ena är en biblioteksbok senast återlämnad 19 december 1975. Det tycker jag var häftigt.
 
(null)
 
(null)
 
Denna tavla för en 10:a, fick sitta i hallen. (Färgerna brunt och grönt i kombination med en fågel = såld till Ida.)
 
(null)
 
Denna sparbössa i metall för en 10:a.
 
(null)
 
Denna förvaringslåda (gissar för kryddor?) i trä med metallhandtag, 5 kronor. Har tittat på den länge och tänkt att den passat för våra eteriska oljor som vi har i tvätten ibland, men aldrig orkat hämta plånboken för "bara" en femma liksom.
 
(null)
 
En dag var vi båda så slöa att vi inte gick upp ur sängen förrän runt, säkert 13.00.. Det är otroligt påtagligt nu i permitteringstider OCH nu när jag inte längre har häst; jag har noll rutiner och obefintlig dyngsrytm. Sen har jag svårt att somna sommartid när det är ljust ute, sen två år tillbaka, men en kombination av dessa är inte särskilt fördelaktig.
 
Vi åt i alla fall frunch på Bullseye Saloon. 
 
(null)
 
Jag gjorde ett försök att hitta Sophies uppfödare för några år sedan. Allt jag hade att gå på var ett namn i passet, på den person som stod som ägare när passet utfärdades (vilket jag felaktigt antog var uppfödaren). När googlingar på namnet tillslut ledde mig till en dödsannons till en person med det namnet och på samma plats (Josie Kissane på Irland) utgick jag från att hon var död sedan några år tillbaka. Nu mitt i mitt sorgearbete så återupptog jag sökandet, för säkerhets skull, och hittade både Josie och hennes verksamhet, som är aktiv än idag! Efter flera timmar grävande hittade jag hennes gamla uppladdade bilder på Facebook, och tror ni inte jag hittade några bilder på Sophie.. ♥
(null)
 
(null)
 
(null)
 
Jag tog kontakt med Josie som snällt återkopplade men hade inte så mycket mer info att ge. Sophie kom till henne när familjen inte längre hade tid och intresse för henne och hon var hos Josie (som är hästhandlare) en kort period innan hon kom till Sverige. Men jag är ändå så glad att jag valde att leta igen, att vi fick kontakt och att jag i alla fall kunde få ta del av ett korn av Sophies förflutna.
 
Mera bilder som gör mig glad:
 
(null)
 
(null)
 
(null)
 
(null)
 
(null)
 
(null)
 
(null)
 
(null)
 
(null)
 
(null)
 
(null)
 
(null)
 
(null)
 
(null)
 
(null)
 
(null)
 
(null)
 
(null)

(null)

(null)

(null)

(null)
 
(null)
 
(null)
 
En glass på torget med bestie tackar man inte nej till;
 
(null)
 
Förberedelser inför Joyvoice-rep som rullade på. Jag var även i Mellerud och vikarierade två gånger, så jag hade sammanlagt 6 pass i juni. Det var väldigt bra för mig tror jag att ha något sådant som uppehöll min tankeverksamhet lite. Det krävdes ett visst engagemng och en del tid att förbereda mig, och gav de där endorfinkickarna efter varje rep som var välbehövliga.
 
(null)
 
Gårdagens vegetariska taco blir en bra lunch dagen efter.
 
(null)
 
En av många utevistelser med Artemis i sele. Vi har grejat väldigt mycket i trädgården denna sommar, Martin och jag. Bland annat så har jag lärt mig att byta träd på grästrimmern så jag körde den som en galning, i perioder. 
 
(null)
 
Johanna planterade en massa grejer i våra pallkragar, och la sen en duk över. Jonny älskade att ligga på den duken, oturligt nog.
 
(null)
 
Vi hämtade posten i värmen, i väntan på åskovädret som var på väg in.
 
(null)
 
(null)
 
När ovädret kom gick vi in och la oss på soffan för att bara lyssna på regnet som öste ner utanför.
 
(null)
 
(null)
 
(null)
 
Vi fick äntligen tummen ur och monterade ner min garderob. Farmin körde hit en släpkärra så vi kunde slänga massa grejer som skulle till återvinningen. Jag har ju köpt en byrå från IKEA som jag, när jag har en till likadan byrå, ska bygga en säng ovanpå. Men just nu har jag bara en och den har stått i vardagsrummet mitt i vägen alldeles för länge, så nu var det dags att slänga garderoben så jag kunde ställa byrån i sovrummet istället. Vi höll så högt tempo hela dagen, för när garderoben var ute passade vi på att gå varvet i trädgården, trädgårdsskjulet och under verandan och samla ihop annat som skulle slängas. Det blev MYCKET mer än jag ens kunde föreställa mig, och då fick vi inte ens med allt!
 
(null)
 
(null)
 
(null)

(null)

(null)
 
(null)
 
(null)
 
Så här blev slutresultatet, haha. Men det är bara tillfälligt då.
 
(null)
 
Kvällen avslutades med en glass och sprakande doftljus framför Pink Floyds The Wall. Som jag fucking älskar den filmen. Jag köpte den när jag var ganska liten faktiskt, kanske runt 11-12 någonting, och jag har tappat räkningen på hur många gånger jag sett den. Men nu var det faktiskt längesedan sist. Får gåshud bara i introt. Är så glad att Martin kan uppskatta den också, även om han inte är så mycket för musiken i sig så tror jag vi sett den två eller tre gånger nu,
 
(null)
 
Kitty pics:
 
(null)
 
(null)
 
(null)
 
(null)
 
(null)
 
(null)
 
(null)
 
En av alla soliga dagar jag klippte gräsmattan.
 
(null)
 
På väg till Mellerud för att vikariera som körledare!
 
(null)
 
Lokalen i Mellerud där körrepen hålls, Centrumsalongen, var så himla fin! Jag var så fascinerad.
 
(null)
 
(null)
 
(null)
 
(null)
 
(null)
 
(null)
 
(null)
 
(null)
 
(null)
 
Det kom 5 pers på repet, det blir ju inte mycket till körsång men vi hade ändå jättekul.
 
(null)
 
På vägen hem såg jag denna katten strax innan Bullaren. Den såg ut att vara i sjukt dåligt skick.. faktiskt. Så jag åkte hem och hämtade fälla, satte ut och ordnade volontärer som kunde rigga och vakta den. Visade sig sedan, några dagar senare, att katten hade en ägare i området. Ska erkänna att jag hade svårt att tro det men kände att ärendet låg för långt bort rent geografiskt för att jag skulle kunna dyka ner djupare i det. Jag bara hoppas den mår bra.
 
(null)
 
(null)
 
(null)
 
Niclas bad mig skriva en fyndig skylt till våra isformer. Bad Martin om hjälp, och så här blev resultatet haha.
 
(null)
 
Lite mer kitty pics:
 
(null)
 
(null)
 
(null)
 
(null)
 
Påbörjade projektet att klippa vägkanten för att dels jämna ut vägen (som är mycket högre i mitten än på sidorna) men också minimera repor från växtlighet i lacken på sidan av bilen. Fick avbryta på grund av att det än en gång kom in ett oväder.
 
(null)
 
Trapp, tripp och trull.
 
(null)
 
Denna lilla katt lämnades in hos Dingleveterinärerna. Den hade hittats på motorvägen med en lårbensfraktur, och vi åtog oss så klart ärendet.
 
(null)
 
När jag hämtade henne och såg henne ordentligt så började jag gråta. Jag vet att man gärna griper efter halmstrån i min sits jag var i då, eftersom jag tagit bort Proppen typ en vecka innan. Men eftersom Proppen hade blå ögon (ovanligt) och denna katt hade blå ögon (också ovanligt) och de båda hade ett dåligt bakben gemensamt, så kändes det som menat att denna lilla kattunge skulle dyka upp. Jag såg det som ett tecken, och en påminnelse om att andra djur behöver mig och att jag inte ska sluta kämpa för dem även om det kändes motigt.
 
Därför fick denna kattunge namnet Sophie. ♥
 
(null)
 
(null)
 
Hon fick komma till oss och övernatta.
 
(null)
 
(null)
 
(null)

Blå Stjärnan i Göteborg skulle ha 50.000 för att operera henne, så jag fick istället hjälp med att kontakta Satu på Öland. Jag körde Sophie till Mariestad dagen efter, där jag mötte upp ett par som skulle köra henne resten av biten till Öland. Satu tog emot henne trots att det var söndag och hon opererades dagarna efter. Allt gick bra, hon fick stanna kvar i 3 veckor så hon fick läka ordentligt och sen kom hon tillbaka till Strömstad. 18.000 gick det på istället för 50.000, plus att hon fick stanna i veterinärens vård i tre hela veckor under konvalescensen. Det hade ALDRIG hänt på djursjukhuset, där hade hon blivit utskriven 1-2 dagar efter operation. Så när folk ifrågasätter varför vi kör skadade katter tvärs över landet ibland, så kanske Sophies fall kan vara ett exempel på varför det i slutänden blir bäst för katterna. De får den vård de behöver istället för den vård vi inte har råd med. Sen att Satu är en av Sveriges mest kompetenta veterinärer är ju en annan sak.
 
(null)
 
Det blev en tidig morgon eftersom jag skulle jobba sen.. men resan gick som smort. 09.50 var jag på väg hem igen från Mariestad.
 
(null)
 
Väl hemma sen hann jag hänga lite i solen med Artemis innan jobbet kallade.
 
(null)
 
Ställde denna fråga på min instagram med anledning av att jag, när jag stannade på en mack för en kissepaus, såg en femhundring komma blåsandes framför mig. Jag stod länge och bara stirrade på den under tiden jag upplevde någon slags inre kris. Jag plockade sen upp den, och stod kvar några minuter för att se om någon kom för att leta efter den. Det var ingen ståendes i närheten utan alla bara kom och gick.. Jag var såå himla kluven, jag tänkte att visst kan jag lämna in den men hur stor är sannolikheten att någon kommer och frågar efter den? Då kommer den ju bara tillfalla fel person ändå. Inte riktigt likt min karaktär men jag behöll den faktiskt. Såg senare att den var skrovlig i texturen från asfalt, så antagligen har den blivit överkörd någonstans där på macken, vilket ändå gav mig lite mindre dåligt samvete då jag tycker det indikerar att den legat på marken en längre period. Det slutade med att jag skänkte den till Bamses Katthjälp, sådant stort samvetskval hade jag efteråt,
 
(null)
 
Jag plockade av duken av Johannas odlingar. Det hade verkligen tagit sig!
 
(null)
 
(null)
 
(null)
 
En sommarkväll i Strömstad, med fint sällskap och hämtmat på en gräsmatta.
 
(null)
 
Det kom in en harkrank. Roligaste som hänt katterna sedan julafton.
 
(null)
 
(null)
 
(null)
 
(null)
 
(null)
 
(null)
 
Jag fick hem min första medlemstidning för Svenska Hästars Värn. Jag har faktiskt gjort en intresseanmälan dit att jag vill vara akuthem åt en av de hästar de får in. De tar emot hästar som blivit omhändertagna av Länsstyrelsen eller Kronofogden, som de rehabiliterar och sedan placerar ut som foderhästar. Lite som Katthjälpen Strömstad fast för hästar liksom. Jag vill gärna fortsättaha häst men har inte råd att ha egen eller på foder.. Så jag tänkte det kunde vara en bra idé. De vet ju aldrig när/om de får in något som blir aktuellt men om de gör det så finns jag här tillsvidare, jag kanske ångrar mig sen, det vet man ju aldrig.
 
(null)
 
Mina godingar ♥
 
(null)
 
(null)
 
(null)
 
Fika på Backlunds med Bowies.
 
(null)
 
Ännu en kväll vi åt hämtmat ute i kvällsolen; Bowies, Johanna och jag.
 
(null)
 
Kitty pics:
 
(null)
 
(null)
 
(null)
 
Skrek högt åt hur mycket jag relaterar till denna.
 
(null)
 
Vår luftvärmepump gick sönder i vintras så när det varit runt 30 grader utomhus har det varit runt 31-32 grader inomhus. Vi har inte haft någon fungerade kylning alls. Detta blev helt outhärdligt efter så många varma dagar som det var i juni, kan jag meddela (Martin köpte ett tält och sov utomhus haha). Vi ställde en fläkt i hallen med öppen dörr så den kunde blåsa in liiiite fräschare luft men det gjorde knappt någon skillnad. Jag sa till Martin när denna period av svinvarma dagar precis tagit slut att jag tror det var sommaren som gick, och att nu var det slut på sådan värme. Han tyckte jag överdrev och hyste höga förhoppningar om fler varma dagar men.. jag har inte haft fel än, tror inte vi haft en dag med över 22 grader sedan dess. Just sayin'.
 
(null)
 
Norges gränser mot Sverige förblev stängda, med undantag för Gotland. Så någon oerhört rolig person i Strömstad bytte text på skyltarna in mot Strömstad. Jag skrattade så himla mycket åt detta, och tror det generellt var ett väldigt uppskattat skämt som uppmärksammades i SVT bland annat. Tyvärr fick de bara sitta uppe en dag, men men.
 
(null)
 
(null)
 
Mitt andra vikariat i Mellerud.
 
(null)
 
... var väldigt snabbt avklarat, för när repet började 19.15 så var det ingen där. Det var dagen innan midsommar så gissar att folk hade bättre saker för sig, haha. Men men, jag fick ju en fin biltur till Mellerud i alla fall.
 
(null)
 
Innan jag åkte till Mellerud köpte jag ett körsbärsträd på Blomsterlandet. Efter att ha köpt ett äppelträd till Kajsa fick jag idén om att göra något liknande hemma; plantera ett träd till minne av Proppen. Men för att inte göra om exakt samma sak valde jag ett annat typ av träd. Så att min hemfärd från Mellerud blev tidigare än planerat gjorde ingenting, då fick jag tid att plantera trädet samma kväll.
 
(null)
 
Lata dagar passerade..
 
(null)
 
(null)
 
Jag vattnade Johannas odlingar..
 
(null)
 
.. och klippte gräset. Men var för bekväm för att flytta på takboxen, som vi tänkt sälja men inte hittar nyckeln till. Haha.
 
(null)
 
Det blev midsommar.
 
(null)
 
Och var fortfarande väldigt varmt..
 
(null)
 
(null)
 
(null)
 
(null)

(null)
 
(null)
 
Och som ni ser, stundvis även oväder.
 
(null)
 
Denna gång ovädret kom blev jag så jävla glad för lite svalka (efter att ha bott i 27-30 grader i flera veckor) att jag dansade i regnet när det kom. DET var kallt! Men ack så välkommet.
 
(null)

Här ser ni att jag inte överdriver.. det var så outhärdligt varmt. Jag minns inte vad det var jag gjorde som fick ner värmen men luftfuktigheten sköt i höjden istället.

(null)
 
Satte upp en att-göra-lista på kylskåpet efter att ha haft ett mentalt breakdown över att huset inte håller ute värme eller kan kylas ner. Skrev med "slänga garderob" bara så jag kunde kryssa i och känna att jag hade gjort något.
 
(null)
 
Varmt..
 
(null)
 
(null)
 
Vi började kolla på Band of Brothers. Såg klart den på tre dagar tror jag. Efter det utvecklade jag någon slags osläckbar törst för andra världskriget-relaterad media som filmer, serier och böcker.
 
(null)
 
(null)
 
(null)
 
(null)
 
Vi hade ett superviktigt och superbra personalmöte på Joyvoice. Ser mycket fram emot höstterminen!
 
(null)
 
Fick underliga cravings en period. Vegetarisk salami med smörgåsgurka, tätt följt av äpplen och potatis som jag ej kunde få nog av.
 
(null)
 
Artemis fick gå ut utan koppel för första gången. Mycket nervöst, då hon är väldigt social och väldigt tunn i kroppen, så en snäll granne skulle nog lätt kunna tro att hon var hemlös och hungrig.
 
(null)
 
(null)
 
Hon var med när jag städade i garaget (och stötte på en av de största spindlar jag någonsin sett och det tog ungefär en timme innan min puls gick ner).
 
(null)
 
(null)
 
Plötsligt försvann Artemis så vi fick leta efter henne.
 
(null)
 
(null)
 
Men så bara dök hon upp från ingenstans igen. Garaget fick förbli halvstädat för jag vägrade ta i mer grejer pga. rädslan för spindlar. Fy fan vilken ångest.
 
Tog ut en kattbädd som jag skulle posta men.. Lana tog den.
 
(null)
 
Kitty pics:
 
(null)
 
(null)
 
(null)
 
(null)
 
(null)
 
Jag hittade spaghettigarn på återbruket. Köpte ett nystan och gjorde en bautabläckis som jag tänkte ge en av våra följare som har hund. Passade på att kolla igenom Mia Skäringers No More Fucks to Give som nu finns på Netflix. Underbar show.
 
(null)
 
(null)
 
(null)
 
Så hade jag sista repet denna terminen. Så glad och tacksam för detta jobb!
 
(null)
 
På vägen hem stannade vi för att köpra lite hallon att fira med, att terminen var i hamn! Snälla Martin är med i Joyvoice också nämligen, och har varit med på alla rep förutom ett pga. migrän. Tänk vilket stöd han ger mig i allt jag åtar mig.

(null)
 
(null)
 
(null)
 
(null)
 
Ni kanske minns att jag läste ut 1793 och 1974 tidigare i år? Nu har jag läst ut en till rackare, Hemmet av Mats Strandberg. Jag tyckte den var superintressant, men mest för att jag är intresserad av yrket att jobba med äldre människor. Tyckte inte den var superspännande egentligen men.. temat räddade upp det hela.
 
(null)
 
Så, detta var typ.. hela juni sammanfattat. Haha. Kommer ett till inlägg längre fram. Jag höll på att göra en backup på telefonen som skulle ta några timmar så passade på att skriva. Puh.
 
Inser att det är säkert inte så många som är intresserade av detta, men jag skriver mest för min egen skull. För att jag en dag ska kolla tillbaka och kunna bli fett nostalgisk. Och minnas så mycket som möjligt.
 
Tack för ni läser. ♥
För övrigt anser jag att Karthago bör förstöras.

wings by f photoshoot

Bilderna på Proppen, från fotograferingen med Frida Larsson @ Wings By F Photography

Jag saknar dig så, min älskade häst. 

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)



För övrigt anser jag att Karthago bör förstöras.

shanara sophie 2008-2020

(null)
Bild tagen av Frida Larsson @ Wings by F

Nu är hon borta.

Jag känner mig så tom. Så fruktansvärt, jävla tom. Så tom att jag knappt kan begripa att hon inte finns mer. Trots att jag la min hand på hennes mage när hon slutat andas och beskådade kroppen länge, såg underkäken hänga lealöst och ögonen stirra ut i intet, så fanns det inte en partikel i mig som förstod att det var hon som låg där på marken. Och inte finns mer. Jag trodde jag skulle falla ihop otröstligt till marken samtidigt som hon, men efter jag hört skottet och tillslut vågade vända mig om så återfick jag kontrollen och kunde andas igen. Den stunden jag trodde skulle vara den mest smärtsamma, att se henne livlös, fylldes bara av ett enormt tomrum och en gnagande känsla av att allt var en illusion. Är verkligheten så här paradoxalt surrealistisk eller har jag blivit sinnessjuk?

Dagen känns för vacker. Fåglarna sjunger för fint. Solen värmer för skönt. Inte kan väl något så fruktansvärt hända en så här underbar sommardag?

Hade jag verkligen förstått vad som hänt hade det känts som ett hån. Hur i helvete kan solen skina och fåglarna kvittra, när jag genomgår ett av mina livs största sorger någonsin? Hur kan människor sitta på torget och äta glass som om ingenting har hänt? Hur kan Sophie upphört existera?

Jag förstår det inte. 

Jag kan inte rent logiskt föreställa mig att universum skulle vara oändligt, så jag förstår det inte. Jag kan inte rent logiskt föreställa mig att livet har skapats ur tomma intet, så jag förstår det inte.

Jag kan inte rent logiskt föreställa mig att Sophie inte finns mer.

Jag förstår det inte.

I en och en halv månad känns det som jag levt i en mardröm och bara väntat på att få vakna upp.

Det verkar som jag kommer behöva famla runt i detta töcken ett tag till. Alltid när jag behövt fly, dränka mina demoner eller få någon slags förankring i mig själv har jag gjort det hos henne. Men hon är inte här.

Likt universums oändlighet är det helt omöjligt för mig att rent logiskt föreställa mig hur det går ihop.

Jag förstår det bara inte. 


För övrigt anser jag att Karthago bör förstöras.

shatter me

Häj bloggen!
 
Jag älskar ju alla årstider och alla väder men de första dagarna med denna värme är alltid speciell. Det är så skönt med värmen ute.. men jag bränner mig också så oerhört lätt, och får utslag av soleksem, så det är nästan lika skönt att gå in igen haha.
 
I onsdags var det dags för fotografering av mig och Proppen. Jag ville ju egentligen inte vara med på bild (då jag gått upp 15 kilo sedan jag slutade träna och är allmänt obekväm med min kropp, och misstänkte att det skulle "förstöra" bra bilder på hästen för mig, om jag tyckte det var jobbigt att se mig själv) men alla sa att jag skulle ångra mig om jag lät bli, så jag gick all in med att fixa mig så det skulle bli så bra som möjligt.
 
Bästa Nasrin tog emot mig tidigt på förmiddagen trots att hon egentligen inte skulle börja jobba förrän flera timmar senare. Fantastisk service om ni frågar mig! Så hon fick snygga till mina ögonbryn som jag inte format på evigheter.

(null)
 
Efter att jag varit hos Nasrin åkte jag till Vanessa som skulle sminka mig. Hon är såå himla duktig! Och vi pratade för några år sedan om något tillfälle (som jag inte minns vilket) där hon erbjöd sig sminka mig. Så jag kontaktade henne nu och frågade om hon kunde hjälpa, och det kunde hon ♥ Jag har nog aldrig känt mig så snygg någonsin som när jag var klar hos henne, extra piffigt blev det med mitt nyfärgade hår sedan kvällen innan.. hon är en konstnär alltså!
 
(Och se så fint hon bor!)
 
(null)
 
(null)
 
Färdigt!
 
(null)
 
(null)
 
(null)
 
Med lite filter på så;
 
(null)
 
Jag åkte hem en sväng för att chilla innan det blev dags för fotograferingen. Vi satt i soffan mer ller mindre hela tiden och kollade de sista tre avsnitten av serien The Great som kom nu i mitten av maj. Den är lite skruvad men väldigt underhållande.
 
(null)
 
(null)
 
(null)
 
(null)
 
Sedan åkte vi ut till stallet för att förbereda inför fotografens ankomst. Proppen var så trött stackaren, stod i solen och sov med underläppen dinglandes.
 
(null)
 
Vi borstade och grejade i 1,5 timme. Martin hjälpte till ♥
 
(null)
 
Fotografen och Johanna kom strax innan 20.00 och vi började vår lilla turné runt Ylseröd för att fånga den underbara sommarkvällssolen. Frida var så gullig, lättsam och proffsig. Det var verkligen jätteroligt och lite nervöst , jag var så rädd att Proppen inte skulle "uppföra" sig så hon knappt skulle få några bra bilder, haha. Proppen blev ganska otålig, men det är ju fullt förståeligt när man tänker på att hon inte förstår vad vi håller på med. Hon blir ju bara tvingad till att stå still och får inte äta all mat som finns runtom. Jag är SÅ otroligt spänd på resultatet, för av det lilla jag såg direkt i kameran så är jag så otroligt nöjd!

Johanna lånade min telefon för att spela upp hästgnägg för att få Proppen att spetsa öronen, och tog en bild i förbifarten.
(null)
 
Johanna och Martin var båda med och assisterade.
 
(null)
 
(null)
 
När vi sedan var klara så hade Frida med sig en korg med snacks och dricka, som vi delade på i sommarkvällen. Så himla gulligt ♥
 
(null)
 
Väl hemma igen. Ville föreviga min outfit som jag blev så himla nöjd med..
 
(null)
 
(null)
 
(null)
 
Och Proppen som var så duktig. Jag har spenderat många timmar med henne de senaste dagarna, mest ute på gräsmattan så hon kan beta och jag bara titta på henne.
 
(null)
 
Nestor låg i den rena tvätthögen och stirrade intensivt på mig, ibland undrar jag vad jag har gjort honom.
 
(null)
 
(null)
 
Artemis hittade påsen jag haft med grejerna till fotograferingen i.
 
(null)
 
Jonny fick följa med ut för lite underhåll av Johannas planteringar. Givetvis la han sig mitt i den (på filtduken).
 
(null)
 
Artemis fick följa med ut en sväng på promenad, Jonny och Lana hängde på.
 
(null)
 
(null)
 
(null)
 
(null)
 
(null)
 
Väl inne sedan, nöjd och belåten.
 
(null)
 
(null)

(null)

(null)
 
Jag skulle rengöra katternas drickfontän. Lyfte på överdelen och såg en SKITSTOR FUCKING JÄVLA SPINDELJÄVEL. Jag fick sådan panik att jag var tvungen att gå ut ur huset. När Martin kom hem fick han ta bort den. Den var död så klart, men jag får rysningar hela in i benmärgen bara av att se den på meters håll. Det som får mig att må ännu sämre är bara vetskapen om att den har varit i vårt hus. Jag blir så stressad. De är så jävla äckliga. Jag ska inte förminska någons fobier men ofta önskar jag att jag var rädd för ormar eller möss istället, för de ser man ju inte alls lika ofta som man ser spindlar.. risken av att bli överraskad i sitt hem av en orm är ju inte så där jättestor. Men det är säkert sjukt jobbigt också alltså, jag bara önskar jag slapp alla dessa överraskningsmoment och situationer där jag exempelvis kör bil och en spindel hissar ner sig från taket mitt framför mig. Har hänt två gånger (så sent som häromdagen bara) och det skulle på största allvar kunna få mig att orsaka en olycka.
 
HELVETE vad äckliga de är. Tror det är mitt straff från någon högre makt att jag inte rengjort den tidigare. Är ett jävla mirakel att jag inte tappade keramikskålen i golvet.
 
(null)
 
Wyoming väntade tålmodigt på att jag skulle få klart fontänen. 
 
(null)
 
Fotografen Frida la upp en liten sneak peek på sin instastory.
 
(null)
 
I fredags efter jobbet åkte jag ut till stallet igen. Tog ut Sophie ur hagen för att få beta på Kajsas gräsmatta. Efter en stund kom Martin dit med glass som vi avnjöt i solnedgången under tiden Proppen mumsade.
 
(null)
 
(null)
 
(null)
 
(null)
 
(null)
 
Häromdagen låg Wyoming i min säng när jag vaknade! Jag tycker hon gör större och större framsteg den senaste tiden, har börjat slappna av och acceptera oss i större utsträckning.
 
(null)
 
Men sedan gick hon tillbaka till sitt klösträd och blängde argt när jag inkräktade på hennes revir så då var ordningen återställd.
 
(null)
 
Sterling gillar att sitta i fönstret och lapa sol.
 
(null)
 
Johanna och jag tog en frukostglass i solen vid havet. Nu är det sommar på riktigt känns det som. Sååå mycket mjukglass vi åt förra sommaren alltså, haha.
 
(null)
 
(null)
 
Martin hämtade ut ett paket åt mig. Ännu mer garn. Har lovat mig själv på hedersord nu att inte köpa mer garn förrän jag gjort av med merparten av det jag har. Men det är ju så roligt att köpa nytt och se hur det blir.
 
(null)
 
(null)
 
Sterling och jag tar igen oss en stund efter helgjobb.
 
(null)
 
(null)
 
(null)
 
Råkade möjligtvis gå och lägga mig väldigt sent i lördags. Eller tidigt, beroende på hur man ser det. Ska bli spännande att se om mina sömnproblem kommer tillbaka med ljuset, förra sommaren kunde jag nästan aldrig somna innan 04.00 på morgonen.
 
(null)
 
Igår tog jag emot en av föreningens katter som kommit i retur pga. att hon kissar fel. Johanna var så otroligt snäll som tog tillbaka henne i väntan på att ett för-alltid-hem dykt upp, och veterinärbesök avklarade. Efter detta åt Bowies och jag Backlundsfrukost i solen utanför stallet. Och även om vi bara satt där i typ 1,5 timme så brände jag mig som fan.
 
(null)
 
(null)
 
Även katterna tycker det är fett varmt.
 
(null)
 
Helvetet måste ha frusit till is för av någon anledning fick jag för mig att ha på mig jeans (?!) på jobbet (?!?!), jag brukar hata jeans. Leg prisons. Men dessa var faktiskt ganska sköna, OCH i butiken är det ganska svalt så det funkar rent värmemässigt. Denna helg har verkligen varit såå himla lugn på jobbet, att jag påbörjat ett projekt att gå igenom och snygga till slash komplettera ALLA hyllkantsetiketter i hela butiken. Wish me luck, fast om typ två veckor då, för nu har jag semester.
 
(null)
 
Värmen när jag stängt butiken och skulle köra iväg med dagsavsluten. Puh.
 
(null)
 
Efter jobbet igår åkte jag till Bullaren för att hämta Farbror som skulle flytta till nytt hem. Allt gick bra, även om det tog väldigt mycket längre tid än jag tänkt. Skönt att få det gjort.
 
(null)
 
Fotografen Frida la upp en av bilderna på Proppen på sin Instagram igår! Jag är så spänd på resten!
 
(null)
(null)
 
Det blev inte många knop gjorda resten av kvällen. Istället laddade vi upp för idag, Proppens födelsedag, och vi hade tänkt ställa till med rejält kalas i stallet.
 
(null)
 
Men det ska jag skriva om i nästa inlägg.
 
Imorgon börjar Joyvoice igen så jag kommer nog ägna merparten av dagen åt att öva och förbereda mig det sista. Jag är ganska pirrig och nervös, men det kommer säkert gå bra.
 
Det är väldigt ambivalenta känslor inför morgondagen. Det är mitt andra rep som körledare vilket givetvis ska bli kul, men det är också sista dagen med Sophie i livet vilket gör förbannat ont. Jag vill allra helst spendera all min energi och tid på henne men samtidigt tror jag det är bra att jag tvingas fokusera på något annat, och förhoppningsvis åker ifrån stan med starka, positiva känslor. Men det råder ingen tvivel om att ångesten kommer slå till som ett jävla godståg.
 
Jag vet inte ens var jag ska börja, kring tankarna inför morgondagen. Jag vet inte ens vad jag känner. Kanske ångest över att jag valde just imorgon och inte ännu längre fram, kanske lättnadd över att få dra av detta plåster av sorg, kanske har en viss mån av acceptans och lugn sköljt över mig, kanske kommer panikångestattackerna träffa mig 10 gånger så hårt nu. Jag vet inte.
 
Tänker inte gräva ner mig i det nu. Ska försöka flyta vidare på positiviteten och kärleken från idag.
 
Nu ska jag åka in till stallet och samla ihop tårtorna och drickan jag lämnade åt mina stallkamrater. Ge kvällsmat till hästarna. Kanske besöka Bojarskolan och reka lokalen inför morgondagen om jag får tag på farmin och han har möjlighet att släppa in mig.
 
Kram på er ♥
För övrigt anser jag att Karthago bör förstöras.

open fields

(null)

(null)

Igår var inte en av mina bästa dagar. Jag glömmer hela tiden bort att de tabletter jag tar mot ångest också slår ut mig fullständigt när jag sover. Jag blir väldigt trött, somnar fort, sover djupt och vaknar inte. Även om jag satt larm på 09.00 så vaknade jag 13.13. Inte bara får så många timmars sömn mig att må fysiskt dåligt och feberfrossaliknande symptom, att sova bort halva dagen gör inte heller under för humöret. Förr tog jag alltid frukostpassen i stallet för att tvingas upp och komma igång, något jag mådde väldigt bra av och som gav mig en dygnsrytm, men nu när min häst går ute dygnet runt är det inte samma sak. Då blir det som att åka för att ta hand om andras hästar. Så det gör jag inte längre.

Johanna gjorde en enorm insats och köpte med sig ingredienser till grönkålspasta och kom ut och lagade mat åt mig. Och stannade i några timmar för att bara prata och chilla. Det var trevligt och gjorde mig gladare. Efter hon hade åkt satt jag och grejade med lite administrativt arbete för föreningen, och tog tag i att planera kommande vecka och så.

Virkade en bläckfisk och tittade på när Martin spelade Subnautica innan jag gick och la mig.

(null)

Idag sov jag inte riktigt lika länge, utan vaknade strax efter 09.00 men låg kvar i sängen länge och läste en av mina nya böcker.  Efter att ha läst 1793 och 1794 har jag haft svårt att känna lust att läsa andra böcker. Språket i böckerna tilltalade mig så otroligt mycket att det inte kändes lockande att läsa böcker som var skrivna på annat vis.

Jag behövde liksom något mer som tilltalade än "detta kanske är en bra bok, om jag läser så får jag se". Då känns det som Hemmet av en tillfällighet stod där framför mig på Science Fiction-Bokhandeln i söndags. Jag köpte den för att jag blivit rekommenderad den, men visste inte vad den handlade om.

Den utspelar sig på ett äldreboende för demenssjuka. Saken är att Johanna och jag pratar väldigt mycket om hennes jobb (inom hemtjänsten, främst med dementa) och jag tänker nog ännu mer på det mellan gångerna vi pratar om det. Jag älskar (!) äldre människor (jag blir glad i hjärtat av dem på samma sätt som andra känner med små barn, gissar jag), och känner att jag gärna skulle velat jobba med dem men jag tror jag skulle ha svårt att distansera mig och inte bli för känslomässigt engagerad. Ändå tänker jag på jobbet ofta, att jag någon gång måste prova, och tycker det är väldigt kul att höra Johanna berätta om sina utbildningar och uppgifter och dylikt. Så denna bok blev genast väldigt intressant, inte främst för handlingen men för att jag verkligen lever mig in i och intresserar mig för allt som är runtomkring också. Jag analyserar hur de bemöter och hanterar demenssjuka, och vid ett tillfälle när de beskrev en boende som aggressiv och vulgär så tänkte jag "aha, det måste vara frontallobsdemens som Johanna berättat om". Så inbiten blir jag, haha. (Obs obs, hon berättar givetvis ingenting som bryter mot sekretessen utan pratar om sitt jobb mer generellt..!)

Så denna boken upplever jag hade det där lilla extra som fångade min uppmärksamhet från start. Jag plöjde igenom 100 sidor innan jag gick upp.

"Om inte Nestor gått upp 10 kilo över natten tror jag han ligger på en annan katt..."

(null)

(null)

Jag åkte in till stan vid 14.00 för att hämta Johanna och åka till Nordby. Imorgon kommer nämligen en fotograf till Ylseröd för att ha minnesfotografering med mig och Proppen, så jag behövde en ny outfit och Johanna kunde tänka sig att hjälpa till. Vi sökte igenom hela H&M, och när jag skulle prova kläderna visade det sig att de stängt av provrummen pga. corona. Så det slutade med att jag fick köpa kläderna för 2000 spänn, prova dem på toaletten och lämna tillbaka det jag inte ville ha. Kändes faktiskt sjukt orimligt att behöva åka fram och tillbaka mellan hemmet och Nordby bara för att prova kläder.. Jag hade inte riktigt tid med att riskera att fortfarande inte ha hittat rätt plagg/storlek imorgon. 

Vi fick köpt ett par byxor, en överdel, skor och en sådan där självhäftande, bandlös BH. Jag blev mycket nöjd!

(null)

(null)


Efter vi var klara på Nordby åkte vi till Strömstierna Pizzeria och köpte med oss mat. Satte oss vid berget vid havet utanför sjukhuset och avnjöt en mycket efterlängtad middag. Den avbröts abrupt när en hel drös fiskmåsar plötsligt flög mitt ovanför oss och vi fick fly till bilen för att inte bli bestulen vår middag, haha!

(null)

(null)

Så resterande halvan av middagen fick avnjutas i bilen istället. Lite mindre romantiskt men lika gott.

Åkte hem till Johanna en sväng efteråt och chillade innan det var dags för mig att åka ut till Ylseröd. Jag skulle nämligen runt tiden för solnedgång, reka området och ta kort samt filma omgivningen så fotografen kan planera lite. Jag gick varvet runt campingen längs havet och det känns som jag filmade nästan hela promenaden, solen var bakom tjocka moln så det var stundvis svårt att bedöma vad som var ett bra läge. Fotografen vill gärna jobba med motljus som silas mellan träden. Jag har SÅ höga förväntningar ska jag erkänna, hon är otroligt duktig.

(null)

Pratade givetvis med Proppen en stund innan jag åkte. ❤️

(null)

När jag kom hem var klockan ganska mycket. Har ägnat kvällen åt att först bleka och sen färga håret och bara andas lite. Var ganska ledsen igen när jag kom hem, men försöker fokusera på att det ska bli kul imorgon.

Artemis fick entrecote av Bowies.

(null)

(null)

När jag väntade på Johanna vid 14.00 där någon gång kollade jag tider för att fixa ögonbrynen hos Nasrin senare samma dag. Det fanns massa tider mellan 14-18, så jag tänkte jag skulle vänta tills jag var klar på Nordby med att boka tid, för att inte riskera att behöva stressa. Men när vi var klara på Nordby var alla tider plötsligt borta, jag blev så besviken.

Men så när jag pratade med Nasrin nu ikväll så kunde hon ordna så jag fick fixa ögonbrynen imorgon innan hon egentligen börjar jobba. Supersnälla Vanessa ska nämligen sminka mig inför fotograferingen, så jag behövde fixa ögonbrynen vid 08.30 som senast. Bästa Nasrin ordnar det åt mig, sådan fantastisk service. ❤️

Kolla så vackert det var på Stora Ytten ikväll!

(null)

Imorgon blir säkert stressig till en början men jag tror och hoppas att fotograferingen kommer bli jätterolig. Efter denna dag är förbi känns det som jag kan börja fokusera på lite annat, mycket tankeverksamhet har gått åt att planera och få allt att klaffa denna dag.

Önska oss lycka till!

(null)

Nu ska jag sova, alldeles för sent. Kärlek till er ❤️

För övrigt anser jag att Karthago bör förstöras.

silver sky

För ovanlighetens skull (not) har jag suttit och gråtit helt otröstligt en stund, trots tre ångestdämpande. Allting jag gör leder mig förr eller senare till det faktumet att Sophie snart inte finns mer. Ikväll började det med att jag gick igenom min ekonomi för denna månad, och planerade för nästa. Kostnaderna för hästen står för 36% av mina (förutsedda) utgifter nästa månad.
 
Jag skulle planera ekonomin och var tvungen att googla lite på vad det kostar att avliva. Det ledde mig in på läsning om de två olika metoder som finns, visserligen kände jag till dem sedan några veckor tillbaka men jag har dragit mig för att läsa om detaljerna. När vi avlivat katter så har de somnat in fridfullt i famnen på mig. Så är inte fallet med hästar.
 
Det finns två olika metoder; mekanisk eller medicinsk avlivning. Förstnämnda innebär att man skjuter hästen med bultpistol i pannan så den blir medvetslös, för att sedan avbloda den så den dör när hjärtat stannar. Andra alternativet är att injicera sömnmedel så de dör av andnings- och hjärtstillestånd.
 
Så där vid första åsyn känns ju mekanisk avlivning helt fruktansvärd, men faktum är att det är det absolut bästa för hästen. Det går snabbt och de märker inget. Väljer man medicinsk avlivning riskerar mycket att gå snett, att de är vid medvetande när de faller ihop och till och med gör sig illa. Ibland måste man göra om processen om första dosen inte tar eller om kanylen åker ut.
 
Jag visste faktiskt inte hur man avlivade hästar, så jag var tvungen att göra research. Det är vedervärdigt att läsa om. Jag är dock, mitt upp i allt detta, så oerhört tacksam för Kajsa, stallägaren jag hyr in mig hos. Hon har inte bara erbjudit att begrava Sophie i sommaragen, hon hjälper mig ordna med det praktiska och har lovat att hjälpa mig dagen det är dags. Jag får välja precis hur mycket eller hur lite jag vill vara delaktig, och om veterinären hade frågor om det praktiska så sa Kajsa att jag kunde hänvisa direkt till henne. Så jag slipper tänka på det. Jag kan knappt föreställa mig hur mycket värre detta hade känts om jag varit tvungen att lasta och åka iväg med Sophie för att avliva henne på klinik, kanske behövt vara med på avlivningen, och åka hem med tom transport som jag behövt städa ur efteråt.
 
Jag har alltid känt att jag måste vara med när mina djur avlivas. Det har aldrig funnits som alternativ att låta bli. Men denna gång har jag valt att inte vara i närheten, för det skulle nog traumatisera mig för livet. Kanske är jag med tills hon fått lugnade inför avlivningen, så det sista jag ser av henne är att det ser ut som hon somnar. Så kan jag någonstans få känna att hon somnat in. Det känns så makabert och rått att prata om, men jag måste vara transparent för att kunna bearbeta det.
 
Jag kan inte fatta att det närmar sig.. jag fattar verkligen inte.

(null)
 
Jag ska försöka skifta fokus och berätta vad jag gjort senaste dagarna.
 
Jag stannade uppe lite för länge, natten till fredagen. Jag skojar inte när jag säger att jag bloggade i många timmar. Var så uppe i varv när jag var färdig. Artemis och jag låg och kollade på ett avsnitt av My Cat From Hell en stund innan läggdags men jag kände inte riktigt att jag klarade av att kolla klart. Alltid när man ser på program där experter ska hjälpa lösa beteendeproblematik hos barn eller djur så är det ju föräldrarna respektive ägarna det är fel på. I detta avsnitt var det en katt som var aggressiv och gick till attack. Visade sig att ägaren slog henne när hon gjorde utfall mot honom och att hon var okastrerad. Blev så provocerad av okunskapen att jag inte pallade titta. Får prova nåt annat avsnitt nån annan gång kanske.

(null)
 
Jag jobbade 11-18 på fredagen sedan och hade häcken full hela dagen. Det händer inte supermycket på jobbet nuförtiden men ibland får vi riktiga mastodontprojekt att ta oss an, och detta var ett sånt tillfälle. Vi ska skicka tillbaka mängderr med varor från butikerna till vårt centrallager, inga konstigheter bortsett från att vi denna gång skulle frångå våra rutiner (som inte sitter så där jättebra hos någon av oss för vi inte gör det så ofta) och förvirringen var total. Ingen fattade någonting. Vet inte om jag någonsin känt mig så korkad, för hur många gånger cheferna än förklarade så visste jag fortfarande inte hur jag skulle gå till väga. Vilket i och för sig inte var så konstigt, för alla var osäkra och sa olika saker. Det var med stor frustration jag lämnade jobbet den dagen, och en lika stor lättnad över att pga. permitteringen inte behöva jobba på en vecka. Det är ju alltid den dagen jag går och ser fram emot; fredagen efter vilken startskottet för en veckas ledighet går. Insåg nu att jag ju ansökt om semester första veckan i juni. Undra om det beviljas.
 
Min häst och Kajsas hästar går ute på nätterna nu eftersom stallet är så fullt av hästar att det inte finns boxplatser nog. De får komma in på morgonen/förmiddagen och vila istället. Det var oväder natten till lördagen så jag var väldigt blödig och tyckte så synd om dem som varit ute hela natten (vilket de ju egentligen är helt skapta för att göra, men ändå). Så jag var där på morgonen och hämtade in dem, och grejade i stallet länge bara för att ha något att göra efter jag ryktat Proppen och hon fått mat.
 
(null)
 
När jag kom:
 
(null)
 
När jag gick:
 
(null)
 
Proppen:
 
(null)
 
När jag sedan kom hem så städade jag, och efter en stund kom Johanna. Vi satt vid matbordet och pratade strunt och åt glass i många timmar. Jag blev helt förskräckt när jag såg hur mycket klockan hunnit bli när hon skulle åka hem.. vi satt nog säkert i 4 timmar och bara pratade, samt inspekterade hennes odlingar i vår trädgård det sista vi gjorde innan hon åkte hem. Jag har lite planer för den nu faktiskt, hoppas kunna rensa den på riktigt gammalt bös som ligger lite här och var, och bara kunna klippa ner och gräva upp allt som är halvdött. Ska be farmin komma med släpkärran någon dag så jag kan monterna ner och slänga min fuktskadade/deformerade garderob bland annat. Har även hittat gamla pallkragar i jorden i rabatterna, lite sånt liksom.
 
Idag ringde väckarklockan strax efter 08.00. Döm om min förvåning när jag vaknade och Wyoming låg INTILL mig i sängen. Som jag älskar denna lilla tjej och som det gläder ig varje gång hon gör sådana här framsteg. Jag hoppas kunna vinna hennes fulla förtroende någon dag.
 
(null)
 
(null)
 
Vi åkte först in till stan för att möte upp Musses tillfälliga jourhemsmatte, och ta över Musse. Han skulle nämligen flytta till ett jourhem i Göteborg. Vi åkte sedan till stallet och gav hästarna lite frukosthö i hagen, sedan till Söle för att Martin skulle lämna sin förra dator till Simon. Hur gulligt är inte det? Han köpte ny dator för ett tag sedan och insisterade på att ge bort sin gamla till min lillebror, under förutsättning att han ville ha den så klart och det ville han oerhört gärna. Det var tredje gången på tre dagar som Martin var ute där nu, då det naturligtvis krånglat gångerna innan. Men nu fick han det att funka. Han är väldigt snäll som engagerar sig så för Simons skull. ♥
 
När vi var på Söle hade jag en inbokad telefontid med min mentor Marie-Anne på Joyvoice. Joyvoice pausade ju all sin verksamhet när coronaviruset bröt ut (jag hann bara hålla ett rep) och nu i juni är det dags att återuppta repen igen fast i lite annan form. Vi anställda har gått och väntat i några månader på besked om hur det skulle bli och jag ska faktiskt, genuint och ärligt, säga att jag av egoistiska skäl hoppades på att inte behöva hålla körrep i juni. Endast med anledning av det här med Sophie. Att leda Joyvoice är ett av det roligaste jag gjort, men det är också helt nytt för mig och kräver mycket förberedelse, tid och fokus. Tre saker jag inte känner att jag har utrymme för. Som det ser ut nu kommer jag hålla rep kvällen innan Sophie ska tas bort. Jag fick panik till en början, och övervägde att kontakta min mentor för att säga att jag klarar inte detta nu. Men efter en kort betänketid kände jag att nej, jag ska inte bara lägga mig platt och drunkna i självömkan. JA det kommer bli stressigt. JA jag kommer må dåligt. JA jag kommer vilja dra mig ur. Men det känns viktigt för mig att ändå genomföra. Inte för utmaningens skull (för utmaning är det sista jag vill ha just nu) men för att jag inte ska gå under. Jag ska bara sänka kraven på mig själv, det behöver inte vara perfekt, och fokusera på glädjen. Det kommer förhoppningsvis bli en otroligt stark avledande manöver, att ägna kvällen innan åt något så roligt.
 
Jag blev otroligt lättad efter samtalet med min mentor och att få ventilera mina känslor och vara helt ärlig. Hon är fantastiskt bra på att peppa och jag kände mig mer självsäker och motiverad efteråt. Jag tror det kommer gå bra ändå och jag kommer inte ångra mig i efterhand att jag valde att genomföra detta, trots allt.
 
Efter detta bilade vi till Göteborg för att lämna Musse i sitt nya jourhem. Jag ska medge att jag är ovanligt nervös över hur det ska gå. Jourhemmet är toppen men det är alltid jobbigt att installera okastrerade, sjuka och smått skygga katter hos nya människor. Jag förväntar mig att katten kommer vara aggressiv, förstöra saker, kissa/bajsa utanför lådan etc. Det är knappt jag vågar fråga hur det går. Jag bara väntar på att de ska höra av sig och säga att det inte funkar. Då kan man bara bli positivt överraskad. Håll tummarna..
 
Efter detta tog vi en liten snabb sväng till Science Ficiton-bokhandeln. Jag älskar verkligen den butiken. Martin handlade en hel del grejer där idag, själv köpte jag några böcker bara.
 
Vi stannade till i Uddevalla och åt en lättare middag på Pinchos. Deras fishless & chips är helt amazing, jag fattar inte vad fuskfisken består av, den har verkligen samma konsistens och smak som torsk.
 
Mina tre favoriter på Pinchos; vitlöksbröd med mozzarella, vårrullar och fishless and chips. Jag beställde även två efterrätter och skrattade gott åt att jag fick två skedar. Som om jag skulle dela med mig liksom.
 
(null)
 
(null)
 
(null)
 
I bilen på vägen hem från Uddevalla satt jag och nötade lite låtar som vi ska sjunga på Joyvoice-repet nästa vecka. Jag körde samma parti om och om och om och om och om igen i olika stämmor, stackars Martin om tvingades lyssna på eländet lyckades ändå somna sista biten. Men måste ändå säga att jag blev positivt överraskad över hur snabbt det satte sig för mig. (Det lär jag få äta upp att jag sagt, har garanterat glömt allt imorgon.)
 
Här är de tre böckerna jag köpte på bokhandeln, ett spel som Martin köpte till mig samt två handdukar som Martin fick på köpet för att han handlade för så mycket. Imorgon är det nämligen Towel Day eller Handduksdagen, en dag man firar till minne av Douglas Adams, författaren till Liftarens Guide till Galaxen. Dagen till ära ska man bära med sig en handduk. För att förstå sammanhanget bör man kanske läsa boken, haha.
 
(null)
 
(null)

(null)
 
Jag älskar dessa bilder men kände inte att jag hade råd att lägga pengar på den just nu. Så MArtin köpte den åt mig, som present. Jag blev så glad. ❤
 
(null)
 
Det var nog allt för idag. Jag börjar bli trött så jag ska nog gå och lägga mig, så jag kan ta nya tag imorgon. Jag har så mycket att styra upp så det är inte klokt. Vet inte ens var jag ska börja.
 
Men det grer sig.
 
Tack för ni läser. Kram på er ♥
För övrigt anser jag att Karthago bör förstöras.

birth of life

Häj häj lilla bloggen and all you peeps readin'.
 
Jag lever, om än lite isolerat. Jag vet att jag är ganska svår att få respons ifrån just nu, och det är för att jag helt enkelt har så överväldigande mycket sms, meddelanden på messenger, PM och kommentarer på Katthjälpens sida att jag bara lamslagits och inte ens vet var jag ska börja. Varje dag är min målsättning att göra något åt det imorgon. Jag kan verkligen känna mig enormt självgod när jag säger att jag har så många meddelanden, nämnas bör dock att det mesta är förenings- och kattrelaterat och inte att jag har så många vänner som sliter och drar i mig, men det är verkligen ingen överdrift.. det är en av orsakerna till att jag inte är så mycket för att snickesnacka i chatt, jag vill bara ha inbox zero (ifall någon upplevt mig kort i text, så är det endast därför). Jag vet inte riktigt om jag bör be om ursäkt för det, men vill ni mig något brådskande så ring mig istället.
 
Beskedet om Sophie har tagit mycket hårt på mig. Mycket hårdare, eller mer illa, än jag kunnat föreställa mig. Även om jag i en viss mån var förberedd på detta; jag köpte henne skadad och visste att den dagen vi skiljs åt kommer det att vara just pga benet, men jag trodde ändå på något vis att det skulle vara under mer kontrollerade former. Jag trodde vi skulle göra ett återbesök hos veterinären i slutet av sommaren och kanske då konstatera att senan fortfarande var skräp, och ta bort henne då pga det. Artrosen har jag hela tiden tänkt att hon kunde leva med, inte att den skulle blossa ut så här aggressivt och ge mig max en månad eller två. Jag vet inte. Det känns så bottenlöst surrealistiskt. Man blir väl aldrig redo, det är kanske mer det allt handlar om.
 
Jag har varit så ledsen nu i en månad. I en månad har jag inte varit mig själv. Jag har aldrig varit deprimerad men denna månad har jag nog ändå upplevt något snarlikt. En del av mig vill bara sticka huvudet i sanden och en annan vill bara få det överstökat. För cirka två veckor sedan pratade jag med Marcos (en veterinär som behandlat henne tidigare) som sa att han inte tyckte jag skulle ta bort henne nu, och föreslog en behandling som han erkände dock inte hade goda chanser. Jag rådgjorde med 3 andra veterinärer och ingen av dem kunde se hur behandlingen skulle kunna hjälpa henne. Jag gjorde själv en massa, massa research och kunde inte heller se hur behandlingen skulle kunna hjälpa. Att spruta in en viss sorts gel mellan benbitarna för att bygga upp ett artificiellt brosk och minska friktionen mellan dem förstår jag, men jag och de andra veterinärerna såg inte hur Marcos menade att det skulle hjälpa mot de vassa benbitar som finns som aggressiva utväxter och pålagringar runtom kotan och upp längs benet. Jag fylldes av hopp en kort stund, innan jag tvingades inse att han antagligen inte förstått vidden av problemet då han inte sett röntgenbilderna och vår konversation var på engelska så jag hade lite svårare att uttrycka mig, och gav upp idén om att prova behandla. Jag kände att om jag börjar behandla kommer jag kanske tappa fotfästet och inte inse att hästen faktiskt lider och har ont, och jag vill inte att Sophies sista tid i livet ska vara med smärtor 24/7. Vi närmar oss redan med stormsteg och jag måste ta mitt ansvar, innan det gått för långt. Det gör så fruktansvärt ont.
 
De senaste dagarna har jag faktiskt inte ens varit i stallet. Precis efter beskedet kunde jag vara i stallet 8-10 timmar åt gången. Men efter att ha kommit hem från stallet bröt jag ihop, varje dag, i tre veckors tid. För att få en liten andningspaus valde jag att inte åka ut alls. Hon går ändå på bete dygnet runt nu, så för henne spelar det ingen roll. Idag var jag dock där igen, och det räckte med att jag parkerade på grusplanen så kom tårarna. Om allting klaffar med alla involverade, är det mindre än 2 veckor kvar tills det är dags nu. Jag tog bort det sista från utanför hennes box, och tog ner hennes boxskylt. När hon är borta vill jag att allt sånt är klart, så jag slipper tänka på det.
 
Någonstans mitt i detta försöker jag känna tacksamhet för att jag fick denna tid på mig att förbereda, mitt under permitteringen dessutom, och att jag inte bara kom till stallet en dag och hon stod på 3 ben. Att jag (peppar peppar ta i trä) inte tvingats göra detta med kort varsel, utan kan planera och ta den tiden det behövs.
 
Ja ni.. jag kan säkert älta detta i all evighet. Hur gör man ens för att ta sig igenom detta? Jag vet inte.
 
Hur som helst hade jag tänkt berätta om vad jag gjort sedan jag skrev för en månad sedan.
 
Vi var på en fin promenad, Johanna, Martin, Proppen och jag. Detta var dagen innan jag upptäckte hennes svullnad i benet. Little did I know då, att det skulle bli vår sista.

(null)
 
(null)
 
(null)
 
Här upptäckte jag svullnaden, dagen efter. Som ni ser är hennes vänstra kota större än den högra. Kate kom ut dagen efter det och gav sin kloka input, vilket var första gången insikten landade i mig att det nog var kört.
 
(null)
 
Kylning av benet för att få ner svullnaden.
 
(null)
 
(null)
 
(null)
 
Men för att skriva om annat. Vi fick en leverans från Mjau, som haft en kampanj där de sålt "katthjälparpaket". Privatpersoner har alltså gått in på deras hemsida och köpt kattmat som sedan levereras ut till olika föreningar och katthem runtom i Sverige. Ni må tro vi blev glada när vi fick veta att vi var en av de utvalda att få ta emot en del av första leveransen. Jonny var givetsvis snabbt på plats för en liten photoshoot.
 
(null)
 
(null)
 
(null)
 
Artemis får följa med ut i sele då och då, det tycker hon är kul.
 
(null)
 
Martin och jag tog oss en tur till Göteborg för lite ärenden. Vi har det senaste halvåret haft 3 katter inne på Anicura och Blå Stjärnan, som vi inte kunant rädda, och eftersom jag är blödig som helvete så valde jag separat kremering. För att få någon form av värdighet till de fruktansvärda liv de levt. Så nu skulle vi dit och hämta upp askorna, samt möta upp en tjej från en annan förening i Göteborg som hade lite saker att skänka till oss. Martin är så snäll som följer med, vi hade inga andra ärenden i Göteborg bortsett från detta. Jo, jag skulle lämna en lotterivinst hos en kvinna som bodde i Uddevalla.
 
Vi tog tillfället i akt att under resan prova denna nyhet från Celsius. Det blev Martins nya favorit, själv tycker jag Peach Vibe är oslagbar.

(null)
 
Jag skulle även till Posten innan och skicka massa, massa paket. Är stammis där numera.
 
(null)
 
På kvällen la jag mig i soffan under en filt och började läsa uppföljaren till 1793, nämligen 1794. Nu var det ju längesedan jag malde mig igenom böcker, men dessa två är ganska så säkert två av de bästa jag någonsin läst. Jag har ju inte läst på länge, inte ens kunnat läsa, men jag läste ut båda de här på en vecka vardera. Och jag läste - för mig - stora delar i taget. Mellan 100-250 sidor per gång. Och jag skulle kunna tänka mig att läsa de båda en gång till direkt. Språket är fenomenalt. Rekommenderas verkligen.

(null)
 
Nestymon bein' all cute.

(null)
 
Så blev det dags att åka till kliniken för att få svart på vitt vad som är fel på Proppen. Vid det här laget var jag övertygad om att det var hennes sena som gått åt skogen, hade inte en tanke på att det kunde vara artrosen. Snälla pappa hjälpte mig att köra.
 
(null)
 
(null)
 
(null)
 
Väl framme hos veterinären fick vi låna en box under tiden vi åkte iväg för att käka, då vi var där i väldigt god tid.
 
(null)
 
Och jag fick en av de finaste bilderna jag någonsin tagit på Proppen min. ❤
 
(null)
 
Inne på röntgen. Berättade att hon är känslig för lugnande, så hon fick en dos motsvarande till en shettis på 200kg. Det verkade funka perfekt, man tror ju att så här robusta hästar ska behöva mycket sedering men hon har ramlat ihop en gång vilket är väldigt ovanligt. 
 
(null)
 
Första röntgenbilden som togs. Här stod det klart för mig att benet var bortom räddning. Till och med jag som inte är utbildad kan se att det är alldeles för mycket skrovligheter på för många ställen.. och värre kommer det bli med tiden.
 
(null)
 
Min älskade, älskade häst. Så oskuldsfull och oförstående inför min smärta och ångest.
 
(null)
 
Har spenderat många stunder sittandes i hennes box eller hage, och bara tittat på henne.
 
(null)
Mycket horisontalläge på soffan med katterna blir det, när motivationen tryter.

(null)
 
Vi var med i en tävling arrangerad av Bamses Katthjälp där vi tävlade om att vinna sand och mat för 10.000kr från Four Friends. Vi lockade följare att rösta på oss genom att lotta ut 10 stycken kuponger på en låda EverClean. Tyvärr vann vi inte utan kom tvåa, då det inte bara var antalet röster som spelade roll. Vi fick absolut flest röster av alla, vilket gjorde mig så rörd och glad, men varje förening hade en koefficient baserat på hur många följare man hade, som skulle göra poängen mer rättvis. En förening med 1200 följare har ju svårt att få lika många röster som en förening med 6000 följare. Så antalet röster ställdes mot antalet följare, kan man säga, så den med högst procent följare som röstat, vann. Så även om vi fick 500 röster så vann en förening som fick 300 röster, för att de har färre följare än vi. Men de var de värda.
 
(null)
 
(null)
 
(null)
 
Sterling har börjat sova i min säng på nätterna, bredvid min kudde. Det är så mysigt tycker jag.
 
(null)
 
Och Artemis och Nestor ligger på eller bredvid mina ben i vanlig ordning så klart.
 
(null)
 
Jag hade en period så fruktansvärt ont i ryggen (den akuta smärtan är borta men jag känner fortfarande av det), att jag har börjat sova på min värmefilt. Värmen gjorde smärtan lite bättre. Det är verkligen en specifik kota i bröstryggen som gör ont, tillskillnad från tidigare då jag mest varit stel i muskulaturen ländryggen. Tyvärr har Mauri som jag brukar gå till, pausat sin verksamhet pga. pandemin så han kan inte hjälpa mig. Gick till sjukgymnast i brist på annat, vilket var ett av det märkligaste jag varit med om tror jag haha. Hon tittade på mig som om jag kom från yttre rymden. Jag förklarade väldigt utförligt på vilket sätt jag hade ont och om mina tidigare besvär och förklarade att eftersom det sitter i en viss kota som jag kan peka ut så var jag rädd att det kunde vara något annat än bara lite dålig hållning det berodde på. "Som vadå menar du?" frågade hon mig som om det var en orimlig tanke. Vadå som vadå, det ska väl du som utbildad kunna tala om för mig? Kan det vara ett diskbråck? Artros? Jag vet väl inte vad smärta i en kota kan bero på? Men hon visste inte heller. Det var omöjligt att svara på vad smärtan berodde på och hur det uppstått, informerade hon mig om innan hon ens undersökt mig. Men mest var det pinsamt tyst och hon satt och tittade på mig, jag fick ge mina egna teorier och hon bara dementerade dem men kunde inte ge förslag på annat. Jag fick till och med fråga själv vad hon hade för förslag på behandling eller åtgärd, annars ryckte hon bara på axlarna. Fick en ny tid som jag direkt avbokade.
 
10/10 kommer inte gå tillbaka dit. 
 
(null)
 
Ganska snart efter att jag fått beskedet om Sophie, bestämde jag mig för att göra mig av med alla mina hästgrejer. Inte bara för att jag inte vill ha kvar det, jag behövde få in pengar till hennes veterinärkostnader. Jag hade en del i garaget hemma, sånt från när jag var liten och hade mina första ponnysar men också saker jag köpt till Proppen men inte använder. Jag tog med allt till stallet och samlade ihop det, putsade upp lädergrejer och fotograferade allt. Har till min stora förvåning fått sålt cirka 2/3 av alla saker, konstigt nog nästan inga täcken, men det är nog fel säsong för det. Väldigt skönt att bli av med, för jag vill inte ha det liggandes när hon är borta. När hon försvunnit vill jag inte behöva rensa eller plocka ur grejer, det ska vara färdigt långt innan så jag slipper tänka på det.
 
(null)
 
(null)
 
Bland annat sålde jag två träns som jag haft till Mante och Dominique, mina första hästar jag hade. Det tog emot väldigt mycket faktiskt, för de har ju högt affektionsvärde, men jag var tvungen att ta mitt förnuft till fånga och fråga mig själv vad sjutton jag skulle med dem till, annat än lägga dem i en låda och titta på dem någon gång vart femte år eller så.

(null)
 
(null)

Själv är Proppen helt bekymmerslös. Precis som jag vill att hon ska vara. 
 
(null)
 
Jag tog så många morgonpass jag kunde de kommande veckorna. Jag behövde rutinen att komma upp tidigt och att åka ut till stallet, och vara där i lugn och ro. Vi umgicks många timmar varje morgon, men nu går de ute dyget runt bortsett från förmiddagarna då de kommer in för att sova, och då uppskattar hon inte mitt sällskap så värst mycket utan tycker mest jag stör. 
 
(null)
 
(null)
 
Oväder incoming över Stora Ytten 39.
 
(null)
 
Den obligatoriska bildbomben på mina katter för de gör mig glad. Vi chillar mer än vanligt nu för tiden, när jag är permitterad och hemma så mycket. Ni ser säkert ett genomgående tema.

(null)
 
(null)
 
(Wyoming ligger i sängen när jag är där, stort för mig!)
 
(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)
 
Jag fick en leverans från Lagerhaus. Ska erkänna att jag knappt minns att jag beställt, jag la beställningen tre på natten när jag inte kunde sova. Men det var lite kattrelaterade prylar för föreningen att lotta ut, tänkte jag. De har ett motiv som heter "Stretchy" som jag tror kan gå hem hos följarna.
 
(null)
 
Bowies och jag var på Backlunds och fikade. Jag provade något nytt, en chokladcupcake. Frostingen smakade som kladdkakesmet, så gott.
 
(null)
 
Jag fick även, efter många års letande, tag på en bok jag läst i skolan någon gång fast inte minns när. Jag minns bara att jag tyckte väldigt mycket om den, och så hittade jag den på Bokbörsen för 60 spänn.
 
(null)
 
Vi fick även en leverans från Arken Zoo, ett nytt klösträd till katterna då deras gamla håller på att ge upp så jag ska ge det till föreningen. De hade kampanj på detta klösträd så jag slog till när det var lite billigare än vanligt. Katterna hjälpte till att packa upp och bygga ihop.
 
(null)
 
(null)
 
(null)
 
(null)
 
(null)
 
(null)
 
(null)
 
(null)
 
(null)
 
Slutresultatet blev detta. Till min stora lättnad använder de det faktiskt.
 
(null)
 
För ett bra tag sedan köpte Martin ett Monopol med Game of Thrones-tema. Jag hade faktiskt aldrig spelat Monopol innan, jag har bara sett att folk blir så himla osams när de väl spelar att jag inte varit så sugen på att prova haha. Ska medge att jag hade en ganska bra förlorar-attityd cirka fem omgångar, men på den sjätte hade jag så. jävla. mycket. otur att jag tappade allt sug på att någonsin spela igen. Martin erkände att jag hade ovanligt mycket otur och tyckte synd om mig, men vadd hjälper väl det när jag förlorade så hårt.
 
(null)
 
(null)
 
För snart två veckor sedan blev jag kontaktad ang. en upphittad, påkörd katt. Ingen ägare gjorde sig tillkänna så med hjälp av några volontärer fick vi den till djursjukhus i Göteborg på jourtid där den blev undersökt och fick vård. Den blev utskriven samma kväll och för att slippa åka långt fick den komma till ett jourhem i Göteborg. Lång historia kort, så var det en kvinna som saknade en katt som såg NÄSTAN exakt likadan ut som denna katt, såg inlägget om den och hittade vem som kört katten, kontaktade henne och fick på så vis adressen till var jourhemmet låg - och åkte och hämtade den utan vår vetskap. Dagen efter blev jag varskodd om att bilen på kvinnans saknade katt, inte alls överensstämde med denna. Vi hade en dialog och jag förklarade oerhört sakligt på vilka vis katternas utseende skilde sig åt och hur jag trodde hon hade en annan katt hemma hos sig nu. Tyvärr nådde jag inte fram, och jag förstår att hon gärna vill att det ska vara hennes saknade katt.. Men det är för tydligt för att förneka eller bortförklara, i mina ögon. Eftersom hon ringt djursjukhuset och gjort anspråk på katten (och de godkände det, på gudarna vet vilka grunder) så tillföll både journaler och faktura på henne, istället för oss. Nu har kvinnan nåtts av fakturan, på 7000 kronor. Naturligtvis är hon upprörd på mig och menar att fakturan är min eftersom vi tog dit katten. Hade det VARIT hennes katt, hade jag säkert varit behjälplig att hitta en lösning. Nu när jag är 100% säker på att det inte är hennes saknade katt och misstänker att hon har någon annans katt hos sig, så har jag istället gett henne erbjudandet att överlåta katten till oss så vi kan ta allt ansvar för både ekonomi och vård, så får hon hellre adoptera den av oss när den är frisk sen om vi inte hittar den riktiga ägaren. Tyvärr vill hon inte gå med på det och det har nu uppstått en konflikt. Det tar oerhört mycket energi av mig men jag måste påminna mig själv om att det är hon som gör fel i att hålla så hårt i denna katt som hon till och med erkänt är osäker på om det är hennes. Hon säger att den har ett hem hos henne oavsett, och det är ju nobelt och så, bortsett från det faktumet att någon annan kanske saknar och sörjer sin katt nu.
 
Jag kan inte påstå att jag gjort mig omöjlig.. har katten inget hem får hon adoptera den för 900 kronor och slippa alla fakturor, inte bara den som kommit hem till henne nu. Jag förstår hennes sida i det hela också, det är verkligen snopet att stå som ansvarig för betalningen för ett veterinärbesök man själv inte valt, men för det första var katten påkörd och behövde vård (alternativet var ju kanske att låta den ligga kvar i vägen och förolyckas eller låta den vara så skadad att den inte kunde ta sig hem) och för det andra, så är det därför man bör försäkra sin katt.
 
Jag blir väldigt illa berörd av situationen då hon säger att katten är skygg och i min värld så är det inte bara för att den inte känner sig hemma utan också för att den har ont, den behövde nämligen mer vård. Men också för att det inte är rätt att göra anspråk på den. Hade jag bara vetat det innan hade jag kunnat stoppa det och övertyga henne innan de hämtade den.
 
Vi får se var detta landar, hon hör väl av sig snart igen. Jag tänker mycket på katten. Och hoppas oviljan att betala denna faktura kan bli det som får henne att överlåta den till oss. Men vi lär väl endast skaffa oss fiender på grund av detta.. gissar jag.
 
(null)
 
Jag bestämde mig för att inviga vår kaffepress här hemma. Vi har ju ingen kaffebryggare. Så intet ont anande gick jag in i butiken för att köpa kaffe, men insåg snart att.. vad fan ska man köpa för något ens? Det finns ju tusen olika kaffesorter, vad ska man ha i en kaffepress? Löste det tillslut, efter lite googlande.
 
(null)
 
(null)
 
Så här såg det ut i min säng häromdagen när jag vaknade. Att Wyoming ligger i sängen är ovanligt, men bredvid Artemis och Nestor desto ovanligare.
 
(null)
 
(null)
 
(null)
 
Fantastiskt med denna årstid är när middagssolen tittar in. Då kan jag ta en powernap bara för att få ligga i solen.
 
(null)
 
För några veckor sedan fångade vi ju in en högdräktig katt på Överby. Hon fick sina ungar någon vecka senare, och nu var det dags för familjen att flytta till ett nytt jourhem. Det är läskigt att sätta så aggressivt skygga katter i bur, men det gick faktiskt superbra. Förr försökte jag lyfta dem inlindade i filtar och sätta i bur men nu har jag hittat ett annat sätt som inte kräver direktkontakt. Man tränger stegvis in dem i ett hörn och presenterar buren som en flyktväg. Då väljer de oftast självmant att gå in. Denna gång gick det verkligen helt exemplariskt och lugnt till, vilket var skönt för jag var genuint rädd för lilla mammakatt. Hade hon fått panik och flugit runt i rummet hade jag blivit riktigt rädd.
 
Jag fick dessutom se ungarna för första gången. Har ni sett så söta?
 
(null)
 
(null)
 
(null)
 
(null)
 
(null)
 
Och så mamma Chilla såklart. Det har gått superbra med dem sedan flytten och mammakatt gör stora sociala framsteg. Medan ungarna växer som ogräs verkligen.
 
(null)
 
På vägen hem stannade vi till för att köpa lite gött. Dessa var väldigt söta, dock inte så goda så jag gav hälften till Martin haha.

(null)
 
Ibland på morgonen tar jag ut Proppen på Kajsas gräsmatta så hon får unna sig lite gräs. Det gillar hon. Det är så ljuvligt att bara sitta bredvid och lyssna på tuggandet.
 
(null)
 
(null)
 
(null)
 
Martin har smygfotat mig i mitt essä. Det är så här nästan varje kväll ser ut för mig.
 
(null)
 
(null)
 
Jag såg ett par bin i mitt insektshotell!
 
(null)
 
När jag var ute med Artemis kom Jonny med en näbbmus. Trots att de var tre katter som jagade en och samma mus lyckades den komma undan. TRODDE JAG. När jag kom ut igen två timmar senare höll Jonny fortfarande på att plåga den, den var knappt förmögen att ta sig någonstans, att jag ropade på Martin som fick komma och ta ihjäl den med en spade. Katter i all ära men de är så jävla grymma.
 
(null)
 
(null)
 
Nestor däremot jagar bara min hand under täcket, eller i detta fall värmefilten.
 
(null)
 
Jonny var helt utslagen efter sitt torterande.
 
(null)
 
Här läste jag ut 1794. Jag säger det igen; fantatsiskt bra bok. Har nästan förstört mig nu, jag kan inte läsa annat för jag tycker inte att det är lika bra, språkmässigt. Det var ju halva upplevelsen med att läsa.
 
(null)
 
Och så lite mer bilder på Sophie nu ifrån sommarbetet med sina två kompisar Gina och Saga. Ylseröds ikoniska trio sedan tre år tillbaka.
 
(null)
 
(null)
 
(null)
 
Kajsa tog denna bilden. Älskar den.
 
(null)

Johanna kom förbi för hon ville bada, och vad passar väl bättre än att bada i sjön hos oss? Jag följde med som sällskap, men badar gör jag inte om det är typ 20 grader i vattnet hehe.
 
(null)
 
Jonny välkomnade mig när jag kom hem genom att hoppa upp på bilen. Gullepojken.
 
(null)
 
(null)
 
En grå men ack så fin morgon.
 
(null)
 
Johanna och jag pratade om att jag inte ritat på länge så jag fick feeling och sökte upp en tutorial och provade. Det var roligt!
 
(null)
 
(null)
 
Johanna har varit här en del det senaste. Det har varit väldigt värdefullt för mig, att hon kommit hit och hjälpt mig skingra tankarna. För ett tag sedan kom hon hit och planterade grejer i våra pallkragar. Jag satt bara och tittade på, kände mig nästan som en pensionär som fått komma med ut haha. Sparade en bild hon la ut på sin story den dagen. Se så duktig hon är som grejar och har sig. Vi la en filtduk över pallkragarna när hon var klar och Jonny tyckte det var såååå roligt att trassla in sig i så dessvärre lever plantorna väldigt farligt därunder.

(null)

(null)
 
En kvinna som heter Lisa som jag lärt känna via föreningen, kom förbi mig på jobbet höromdagen. Hon är jourhem åt oss och har adopterat katt av oss tidigare. Hon kom förbi i ett ärende, tror hon skulle få kattmat av mig, men hade med sig en present med anledning av min situation just nu och att hon visste att jag hade det lite jobbigt.

(null)
 
En lyckovätte som hon gjort själv! Jag blev så oerhört glad ❤ Dessutom är den vit och blå, två färger som verkligen passar in med Proppen i åtanke. Hon sa sen att hon var väldigt tveksam till om hon vågade ge mig den, med anledning av att vi inte känner varandra så väl. Men av just den anledningen uppskattade jag det extra mycket, att hon gjorde detta TROTS att vi inte står varandra nära. Tack, snälla snälla Lisa. 
 
(null)
 
Höleverans på Ylseröd. Proppen inspekterade att allt gick rätt till.
 
(null)


(null)

(null)
 
Nestor var med och kollade på Absurd Planet. Mycket, mycket konstigt program. Det är nästintill ingen fakta om djuren bara massa tossiga klipp och en berättarröst som är ganska cringe.
 
(null)
 
Jag var och tränade! Martin och jag körde 45 minuters bodypump på Nordic Wellness. Helvete vad jobbigt det var. Jag kunde inte sätta mig ner smärtfritt på en vecka. Tråkigt när man får så extrem träningsvärk, för då är det så svårt att gå och träna igen trots att det är enklare rent motivationsmässigt. Eller i alla fall jag funkar så, ju mer jag tränar och äter bra desto lättare blir det att fortsätta. Men ska det gå en vecka mellan varven hinner jag tappa den motivationen.
 
(null)
 
Sterling njuter av värmefilten.
 
(null)
 
En dag fick jag så vansinniga cravings efter äppelcider. Denna var alkoholfri men ack så god. Jag tycker nog det är godare faktiskt, för jag har väldigt svårt för smaken av alkohol. Så äppelcider, en skål chips och min bok Give Yourself Credit var en fin kombo. I den skriver jag ner alla utgifter, inkomster, budget, sparande osv. Älskar den, den har verkligen hjälpt mig få kontroll över min ekonomi som innan varit lite svajig.
 
(null)
 
Häromdagen fick jag ett handskrivet brev från en av Katthjälpens följare. Hon hade läst om min häst (som jag, transparent som jag är, skrivit om för att få förståelse för att jag inte orkar driva föreningen just nu) och var så tacksam för mitt jobb med katterna att hon ville hjälpa mig. Jag blev helt mållös. Jag kommer skriva ett brev tillbaka så klart, detta berörde mig så djupt. Högkänslig som jag är.
 
(null)
 
På tal om stöd i min situation med hästen. Är det något jag insett under denna jobbiga period så är det att jag ändå har så fantastiskt, underbara människor runtom mig. Så många som hört av sig och beklagat, erbjudit hjälp och några som skänkt pengar. Ekonomin har varit ett enormt bekymmer för mig, särskilt i kombination med permitteringen och den minskade inkomsten som det också innebär. Jag har grubblat så otroligt mycket över hur jag ska lösa detta. Att få ut någon från kommunen som skulle godkänna hålet i marken kostade runt 3000 kronor, exakt vet jag inte för Kajsa har inte fått fakturan än. Det är pengar som inte går att ta ut på försäkringen, och pengar som jag inte har. Jag har redan lagt mycket pengar på veterinärvård trots att försäkringen tagit en del av allt (senaste veterinärbesöket föll innanför ramarna för självriskperioden med EN dag till godo så där hade jag ändå jävligt mycket tur i oturen) och nu med påverkad inkomst så har ekonomin gett mig otroligt mycket ångest. Därför valde jag efter mycket funderande att ha en insamling via Facebook, för att få in pengar till att betala fakturan från kommunen. Jag skäms så mycket över att som djurägare inte ha pengar till mina djur, det är liksom ett av de största ansvaren vi har. Därför sitter det så långt inne att erkänna det och be om hjälp.. Jag nådde mitt mål och översteg det med 1500 som swishades direkt till mig, på bara några dagar. En av mina bästa vänner skickade meddelande och sa att jag kunde höra av mig när insamlingen var slut om jag inte nådde mitt mål, så kunde hon betala resten. Förstår ni hur mycket detta betyder för mig?
 
Ord kan inte beskriva vad ert stöd och er omtanke hjälper mig genom detta. Oavsett på vilket sätt ni visar det. Jag är så bottenlöst tacksam. Jag gråter bara jag tänker på det.
 
Jag har utöver insamlingen också sålt saker. Väldigt, väldigt mycket saker. Som sagt, jag är stammis hos Posten nu för jag skickar flera paket i veckan. Det har varit en del hästprylar men också träningskläder och andra prylar som jag inte använder. Jag har verkligen hur mycket grejer som helst som jag vill bli av med, men det är ju ett projekt att lägga ut annonser och sen få iväg grejerna. Om någon ens vill ha dem. Jag upplever ofta att det är svårt att få det som saker faktiskt är värda, många villbara ha det så billigt som mööjligt och helst få det hemkört eller frakten inkluderat i priset. Självklart fattar jag att man vill göra en bra deal men det är tröttsamt när folk ska pruta och krångla. Inte riktigt allt lämpar sig att sälja över nätet heller, kläder är lätta att posta men ingen vill ju köpa en ljuslykta för 20 spänn som kostar 63 att skicka liksom. Men måste ändå säga att jag faktiskt haft tur och blicit av med mycket grejer. Det är nästan så jag vill ha en loppis i garaget när dessa coronatider är över.
 
Jag sålde bland annat denna ryggsäck som jag köpt i Amsterdam. Det satt långt inne för jag gillar den, men ärligt talat, vad sjutton ska jag ens ha den till? La ut den för "100kr eller bud över vid flera intressenter" och när första snubben skrev att han ville köpa blev jag mest så förvånad att jag faktiskt fick sålt den, att jag glömde bort budgivningen. Vi bestämde tid och plats för upphämtning, och sen dök en annan intressent upp som bjöd 150.. oops. Jag funderade länge på vad som var rätt att göra, jag hade ju skrivit i annonsen att det var budgivning vid flera intresserade men jag hade ju ändå bekfräftat till första killen att den var hans. Efter en funderare bestämde jag mig för att sälja till den första som skrev, för 100 kronor, men på eget initiativ swishade han 150 ändå så jag inte skulle förlora på det. Det var ju otroligt snällt! 
 
(null)

Och ibland när man ska packa typ SVARTA BYXOR som katthår syns väldigt väl på, så hjälper Artemis till genom att lägga sig på byxorna sekunden man tittar bort. Tack Artemis.

(null)
 
Det är lätt att tro att man ska få sjukt mycket gjort under permitteringen. Så har dock inte fallet varit för mig, fast jag kanske är lite blind för de saker jag faktiskt har fått gjort då jag har lätt att haka upp mig på de saker som fortfarande är ogjorda, oavsett hur mycket jag åstadkommit. Men jag tror ändå att jag föreställt mig att jag skulle ha hunnit med mer, nu när jag har så mycket fritid.
 
I början av permitteringen fick jag dock gjort otroligt mycket föreningsrelaterat som jag inte hunnit med i februari och mars, det ska icke förglömmas. Men oj alltså, jag halkar efter mer och mer för var dag som går. Jag kan inte minnas när jag kände mig så här överbelastad sist, lite relaterat till det jag skrev i början. Jag hinner liksom inte med sms/meddelanden/PM/kommentarer. Och allt annat utöver det. Utan måste fokusera på det viktigaste eller mest akuta. Och samla motivation däremellan.
 
Jag har dock blivit klar med allt räknande för förra året, av Katthjälpens inkomster och utgifter. De är inte riktigt redovisade än, men allt förarbete är klart. Nu ska det bara in i kassaboken också. Vilket har ganska hög prio, för det måste deklareras åt föreningen snart.

(null)

(null)
Vi har haft möjligheten att greja lite i trädgården, Bowies och jag. Jag tycker det är så fantastiskt tråkigt. Men, nu har han lärt mig hur jag manövrerar grästrimmern (alltså får start på den och så) samt hur jag byter tråd på den. Så nu är jag igång och klipper gräsmattan stup i kvarten, det är ändå ganska roligt med trimmer. Jag har verkligen gått bananas och tagit bort otroliga mängder buskage bestående av halvdöda växter. I okej väder och med en podd i öronen är det riktigt kul. Så skönt denna tiden på året innan insekterna vaknat till liv och man slipper bli uppäten av knott och klägg.

(null)

Min fitnesslunch häromdagen; sett på sociala medier:

(null)
 
Och sett i verkligheten:
 
(null)
 
Skoja. Båda bilderna låg på instagram.

Jag kommer hoppa lite i tidslinjen nu men det är för att jag inte orkar byta plats på bilderna.
 
Igår var Jonny hos veterinären för att skrapa tandsten. Eftersom jag känt att hans urin luktat oerhört starkt så bad jag dem ta urinprov också. Jag lämnade in honom på morgonen och hämtade på eftermiddagen. Jag var egentligen ledig den dagen men åkte ändå till jobbet och var där i 4 timmar.

(null)
Det var nämligen så att i förrgår så fick vi en uppgift att inventera Freddybyxorna. Jag kom halvvägs i räkningen när jag upptäckte att det i nästan alla hyllor låg blandat, både modeller och storlekar. Så mitt räknande var helt förgäves, och jag fick kasta listan och börja med att sortera hela vårt sortiment av Freddypants. Detta resulterade så klart i att jag inte hann färdigt, och det störde mig så vansinnigt mycket att det inte blev klart. Att hela arbetsdagen gått förbi och jag inte kunde lämna över ett färdigt jobb. Så trots att jag var ledig åkte jag upp för att slutföra projektet, bara för att jag var så irriteraad på att jag inte blev klar. Och eftersom jag hade ett system jag följde och visste vad som var räknat och inte, kändes det smidigast om jag fortsatte istället för att någon kollega skulle ta över och riskera att jobbet blev gjort två gånger. Fyra timmar tog det, men jag blev helt färdig och var mycket nöjd efteråt. Och kunde åka därifrån lagom i tid till att Jonny var klar hos veterinären.

(null)
 
Allt gick bra hos veterinären som tur var. Ingen FORL (tandsjukdom) och inget konstigt med urinprovet. Han hade egentligen utegångsförbud i två dagar men blev så himla olycklig att jag inte kunde med att hålla honom inne. Vi var ute i några timmar på eftermiddagen, Martin och jag, med Jonny, Artemis och Lana som fångade en mus som hon gav till Artemis. Som inte ville ha den.
 
(null)
 
(null)
 
(null)
 
(null)
 
(null)
 
(null)
 
(null)
 
(null)
 
Tänk att en kan få ha't så här gött. Jag uppskattar så mycket att bo här och inte i stan eller i en lägenhet.
 
Vi har börjat kolla på den nya serien The Great, och har sett 7 avsnitt på två dagar. Vi såg klart senaste säsongen av Sex Education häromdagen, underbar serie. Lika wholesome som den är awkward.
 
Givetvis tittar jag på serie med min bäbis Sterling bredvid.
 
(null)
 
(null)
Ännu en bildbomb på katterna för jag tycker inte det varit tillräckligt mycket katter i inlägget (ping mamma)  ❤
 
(null)
 
(null)
 
(null)
 
(null)
 
(null)
 
Denna tavla som ni ser nedan tävlade Bamses Katthjälp ut till förmån för min förening. Hon tog kontakt med konstnären och frågade om hon kunde göra en tavla just för ändamålet så den är väldigt speciell på det viset. När hon la ut den på lotteriet köpte jag faktiskt 10 lotter (av 750) och hoppades så på att vinna. Dock så vann en av våra trogna följare och jag kunde i alla fall glädjas åt att det var någon som hjälpt oss mycket och länge, hon förtjänade det verkligen.
 
Döm om min förvåning och extas när Natasja avslöjade för mig att vinnaren av tavlan skänkt den till mig! Jag blev så himla glad så ni kan inte tro det! Som ni kanske såg på kattbilderna längre upp så är kattgos och säng/soffliggande ett viktigt inslag i min vardag och något jag värderar och uppskattar högt, så tavlans motiv känns så passande för hur jag mår och vem jag är som person, om ni förstår hur jag tänker. Så jag vill rikta ett tack till alla involverade. 
 
(null)
 
På tal om föreningen, häromdagen var vi inne hos veterinären med Musse. En tjej kontaktade oss och ville låna fälla för att fånga in Musse som ingen ville kännas vid, och som hoppade på tre ben då ena frambenet var skadat. Direkt han blev infångad fick vi tid hos veterinären där vi kunde konstatera att han hade en läkt fraktur (dock i friska benet), inget annat än sår på tassen han inte stöttade på men inte heller någon som helst muskelmassa i det benet, vilket tyder på att han inte stöttat på det på evigheter. Han var mager, uttorkad och hade oerhört bleka slemhinnor. I ganska risigt skick med andra ord, men ändå ganska pigg. Och väldigt rädd. Trots att vi satt intagningsstopp för att jag vill fokusera på mitt eget ett tag framöver och komma ikapp med föreningsarbete innan vi tar in fler katter, så kan jag inte neka en katt i detta skick, förstås..
 
  (null)
 
(null)
 
(null)
 
(null)

 
(null)
 
(null)
 
 Frukostgräs med Proppen. ❤
 
(null)
 
(null)
 
Och morgonhäng med mina pälsbarn. Lycka är fyra katter i sängen.
 
(null)
 
(null)
 
Olycka är när robotdammsugaren råkar köra upp i katternas blötmat. Tyvärr överlevde den inte saneringen efteråt, så nu måste den skickas in på service.
 
(null)
 
(null)
 
På tur med Artemis som får gå ut alt er och mer. Det blir säkert som Johanna säger, det kommer sluta med att hon blir utekatt också precis som Jonny.
 
(null)
 
Igår kväll hade jag helt vaaaansinniga PMS-cravings efter choklad och saltkaramell. Därför åkte vi in lite så är spontant och köpte glass. Jag provade något nytt, salted caramel brownie lät ju som en fin kombination av mina två cravings jag hade. Meeen blev dock lite besviken, den var inte superspännande. Säger ju att man ska akta sig för att prova nya saker. Om nya saker nu är så jäkla bra, var har de varit hela tiden? som jag brukar säga. 
 
(null)
 
Imorse tog Martin bild på mig när jag sov. Jag hade helt sjuka mardrömmar kan jag säga, som sammanfattade typ alla stressmoment som finns i mitt liv nu. Om djur som dog, rymde, blev skadade, bilolyckor, att behöva städa under hård tidspress och att jag under tiden också skulle erkänna för mina vänner och familj att jag hade ett spelberoende. Obs, det har jag inte. Men det kändes som den drömmen ville säga mig något.

(null)
 
Jag sov till och från i 12 timmar. Gick upp 12.30 och fick halsa en Clean med koffein för att jaga bort huvudvärken som slår till som ett godståg när jag sover så länge. Jag behöver sova runt 6-7 timmar varje natt, sover jag mer än det blir jag tröttare och får svårare att gå upp. Ju längre jag sover, desto svårare blir det för jag blir fysiskt dålig. Känner mig sjuk, illamående, feberfrossig och får migrän till slut. Så det var tur att jag hade en lunch -(som blev frunch)dejt med Bowies inplanerad strax efter 13.00. Annars hade jag nog aldrig kommit upp.
 
(null)
 
Vi besökte Bullseye som fått nya ägare, för att prova på det "nya" konceptet. Inte jättestor skillnad. Gott som alltid! Fantastisk frukost om ni frågar mig. Efter det åkte jag till stallet för första gången på flera dagar.
 
(null)
 
Har suttit och bloggat i många timmar nu. Tror detta kan vara mitt längsta inlägg någonsin. Det är ganska påfrestande att skriva, men jag vill ju så gärna få med de tankar och känslor som cirkulerar i huvudet just nu. Så jag minns i framtiden, hur jag tänkte och kände under denna period. Och framförallt, så jag får med de små sakerna i min vardag som gör mitt liv så fint trots det jag går igenom just nu. Och det som är mindre fint, som man kan minnas att man tog sig igenom. Jag blir ofta stressad och frustrerad mot slutet när jag skriver sådana här mastodontinlägg. Ofta för att Sterling kommer och ska gosa med mitt ansikte men tvärvägrar att sitta i knät på mig och få gos den vägen. Nix, han ska vara vid mitt ansikte. Jag blir så jävla irriterad men jag har inte hjärta att ta bort honom, han gör det ju för att han tycker om mig och jag vill inte ta det för givet. Så han får ligga här och håra ner mitt ansikte så jag får hår i svalget och sinka mitt skrivande trots att jag bara vill bli klar.
 
(null)
 
Mamma ringde också under tiden, det var trevligt att prata med henne en stund. En timme efter att vi lagt på ringde min lillebror Simon. Jag får panik när han ringer, för jag tror att det hänt något. Men han ville bara prata. Det var faktiskt första gången han ringde mig bara för att prata. Vi pratade om tv-spel och katter och skolan och stallet. Han är ju så oerhört jävla fin alltså, han bad om att få följa med till stallet så vi kunde rida ut och jag lovade honom detta. Strax efter det kom beskedet om Sophie och efter det kännerr jag att det inte passat mig att vi åker dit, då jag tycker det är jobbigt och helst är ensam när jag är där. Jag sa till honom att jag inte glömt vad jag lovat, men att jag gärna väntar tills Sophie är borta och jag är mogen att åka tillbaka till Ylseröd. "Det är ingen fara för mig, du tar det i din takt" svarade han. 13 år. Älskade unge.
 
En av mina andra bröder Isak ringde häromdagen. Jag hade precis lagt upp en bild på Instagram där det stod något i stil med "idag är en sådan dag då 3 ångestdämpande och att kolla på slimevideos är det enda rätta" när han ringde, han kanske kände att det var dags att kolla hur läget verkligen var haha. (Sanningen är den att det bortsett från det med hästen, är bra med mig, det är lite svårt att fokusera på annat bara.) Det var ett otroligt givande samtal och jag kände mig så himla glad efteråt. Inte bara för de nästan två timmar vi pratade utan för att han ens tänkte tanken att ringa mig. Jag tror aldrig han, eller någon någonsin, kan förstå vad det betyder för mig att vi har en relation igen. Jag minns när han återupptog kontakten efter att jag inte sett honom på 7 år. I samma veva vann min kompis familj flera miljoner på Postkodslotteriet. Jag minns när jag fick veta det, bara någon dag efter jag träffat Isak, och hur jag tänkte "coolt, men vet du vad JAG har gjort? Jag har fått tillbaka min lillebror".
 
Hade jag fått välja mellan att bli mångmiljonär eller uppleva den dagen jag träffade Isak igen för första gången på 7 år, så hade jag inte gett det så mycket som en blinknings betänketid. Jag tror inte jag hade bytt den dagen mot något i hela världen faktiskt.
 
Om någon, mot all förmodan, läst så här längt, så tack för ditt intresse och engagemang. (Hej Hege!)
 
Om inte annat så hälsar jag till mitt framtida jag som säkert läser detta någon dag och minns hur det var. Kanske fäller en tår eller flera. Jag hoppas du tagit dig igenom detta, framtida jag. Jag tror på dig.

(null) 

(Denna bild råkade bli komponerad när jag först tog kort på hennes framdel, sedan hennes bakdel, och de hamnade bredvid varandra i bildbiblioteket så här. Symboliskt tycker jag.)
 
Kramar och massa, massa, massa kärlek till er därute. Ta hand om er och varandra. ❤

För övrigt anser jag att Karthago bör förstöras.

sophie

Som de flesta av er säkert sett står jag inför att behöva avliva Sophie.

Vi var hos veterinären igår med anledning av en stor svullnad på hennes kota vänster bak. Hon har artros i samma kota och har även en långt gången senskada i samma ben. Jag var helt övertygad om att det var senan som blivit sämre och nu var bortom räddning. Jag visste att det var kört, jag behövde bara se det själv.

Vi var där igår och det visade sig att den där senan jag oroat mig för, höll på att läka. Veterinären trodde inte hon skulle återhämta sig från den skadan men vi klarade det. Däremot hade artrosen blivit så himla mycket värre. Innan var problemet att det saknades brosk mellan benbitarna, något som faktiskt går att behandla, men nu har det tillkommit pålagringar och utväxter runtom hela kotan. De retar vävnaden och orsakar svullnad. Förloppet går bara att bromsa och inte att reversera. Och nu har det gått för långt för att hon ska kunna leva med det.

Jag är inte religiös men jag har ändå bett till gud om att hon skulle gå att rädda. Jag har vägrat inse att loppet är förlorat, trots att jag redan innan jag köpte henne, visste att den här dagen skulle komma.

I ena stunden ser jag detta pragmatiskt och är samlad men i nästa bryter jag ihop och är otröstlig. Det känns så verkligt men ändå så surrealistiskt. När jag sover drömmer jag om att hon är borta. Det finns inget annat i min värld just nu. Det gör så ont. Jag är så förlamad.

Jag har sovit till och från i 16 timmar. Jag vaknade inatt av en kraftig kramp i ryggen oavsett hur jag låg och Martin fick massera medan jag låg på golvet och gjorde allt i min makt för att inte få panik. Jag kunde inte andas. Det kändes som hela min bröstkorg krympt. Min ångest som uttrycker sig som renlighetsmani har skjutit i höjden samtidigt som jag är alldeles för handlingsförlamad för att orka göra något åt det. 

Jag började planera för hur vi ska gå tillväga när vi tar bort henne. Jag önskar så att jag inte behöver åka någonstans med henne och sen åka hem med en tom transport som jag måste städa och återlämna. Jag har alltid tidigare velat vara med när mina djur tas bort men nu tror jag inte jag klarar det, det kommer vara för våldsamt, högljutt och makabert. Innan jag började planera för hur jag skulle göra frågade jag Kajsa som äger stallet där Sophie står, om jag får lov att ta bort henne där och sen anlita någon som hämtar kroppen. Kajsa svarade då att jag gärna fick göra det på Ylseröd och att - om kommunen godkänner det - så kan vi begrava henne i sommarhagen. Jag blev så rörd, hedrad och tacksam för att hon kan tänka sig att göra detta för oss. Det är min enda tröst. Att vi inte ska behöva åka någonstans det sista vi gör utan att man kan bara ta henne direkt från betet utan att hon märker att något ska hända. Och sen låta henne få sin vila på Ylseröd. Hennes plats på jorden. Där hon hör hemma. Där jag önskat vi skulle fått 10 år till ihop.

Det gör så ont. Det gör så in i helvete, förbannat jävla ont. Hade jag kunnat ge henne år av min egen levnadstid hade jag gjort det.

Allt i mitt liv är bara satt på paus. Allt. Av de senaste 8 samtalet i min lista är 7 missade och ett besvarat. Jag orkar inte. Jag kan inte. Jag vet inte vad jag ska göra. Jag vet inte hur jag inte ska kunna gå sönder. Jag vet inte hur jag ska kunna leva utan henne.

Jag vet inte.

I helgen ska vi gräva en grop i hagen som prov, för att se om kommunen godkänner platsen och se att det inte är för mycket grundvatten.

En provgrop.

För min häst.

Jag går sönder. 

(null)




För övrigt anser jag att Karthago bör förstöras.

time bomb

Häj bloggen!
 
Jag har tänkt de senaste dagarna på hur otroligt olika mindset jag har beroende på hur situationen ser ut.
 
Innan permitteringen: jobbade 6 dagar i veckan, tog alla 10-timmarspass jag kunde få, var inne på min 8:e jobbhelg i rad, bad om att få jobba mina lediga dagar, köttade på helt enkelt.
 
Under permitteringen: jobbar en dag, är ledig en vecka, måste släpa mig till jobbet för att jobba 13 timmar fördelat på 3 dagar innan jag jobbar sammanlagt 14 timmar nästa vecka och sen är ledig en vecka till. Haha. Som min vän PJ beskrev det: "När det kommer minsta lilla man bah tack men nej tack".
 
Ibland blir jag så trött på mig själv. Ju mindre som förväntas av mig desto mindre pallar jag göra. Men men. Har i alla fall fått gjort sjukt mycket föreningsrelaterat denna period. Det är faktiskt - återigen - väldigt skönt att vara ledig även om ekonomibiten i det hela är mindre rolig. Denna löning (mars) blir nog ganska bra men å andra sidan behöver en av mina katter skrapa tandsten, hästens ben behöver behandlas och en ruta på bilen måste bytas.. Rör sig säkert om 8000-10000 bara där. Men pengar löser sig, det kunde vara värre saker jag stod inför.
 
Tänkte bara visa er min senaste batch bläckfiskar som snart är till salu på Katthjälpens sida. Två personer hade paxat några så de ska få välja först innan jag lägger ut dem.
 
Notera antalet armar OCH att målsättningen alltid varit att göra 8 stycken.

(null)
 
(null)
 
(null)
 
(null)
 
(null)
 
Jonny min Jonny. Han är mer ute än inne nuförtiden. Jag gillar det inte egentligen eftersom jag är rädd att något ska hända honom, men han blir ju så glad av att gå ut. Han tyr sig så lite till oss och de andra katterna så han får inte riktigt nog med stimulans inomhus. Lite som tjuren Ferdinand är han. I början gick han ut i sele. Sen var han ute när vi var ute. Sen var han bara ute när dörren var öppen. Sen var han bara ute när vi var hemma. Sen var han bara ute dagtid. Och nu har jag glömt släppa in honom över natten två gånger. Som tur är kan de gå in i garaget då.
 
(null)
 
Kan vi bara ta ett ögonblick åt att Martin hittade dessa? En av mina absoluta favoritsmaker av Celsius någonsin var så klart en limited edition i vintras, jag blev sååå ledsen när den försvann att jag haft en sista kvar i kylen i flera månader. Så kom han hem med några till som han hittat. Jag blev så himlans glad.
 
(null)
 
I förrgår började jag dagen med morgonpasset i stallet. Åkte sedan hem till Johanna för att få in Lasse-Maja i bur och köra henne till veternären för kastrering. Det blev smått kalabalik där på morgonkvisten men tillslut fick jag in denna näpna lilla fröken i bur. Hon är så söt så det är inte klokt. Hon söker nytt jourhem förresten, just sayin´.
 
(null)
 
(null)
 
Efter jag varit hos veterinären så åkte jag tillbaka till Johanna igen för att möta en adoptant som skulle komma och hämta Cleo. Som ni ser var Cleo fett pepp över att få sitt för-alltid-hem.
 
(null)
 
När Cleo blivit adopterad och åkt mot sitt nya hem mötte jag upp Johanna och vi tog en sväng till Återbruket, sen Ica för att köpa frunch och sen åkte vi ut till stallet för att ta en barbackatur på Gina och Saga med Proppen i lina efter. Så otroligt mysigt så det var inte klokt! Det ligger en camping in på samma väg där jag har hästen, och vid denna tiden på året brukar det vara ganska trafikerat. Men eftersom nästan alla norrmän är kvar i Norge pga gränsen så är det helt öde där nu. Skönt ändå, att slippa möta alla de fartdårarna på vägen (särskilt när man rider barbacka och har en till häst i ena handen, får betydligt sämre kontroll liksom).
 
När jag skulle hämta Proppen i hagen gömde hon sig bakom ett träd som ni kan se. Jag ger det 10/10.
 
(null)
 
(null)
 
Efter vi lunchat i stallet och ridit ut, så åkte vi in till stan och hämtade nykastrerade Lasse-Maja hos veterinären, och jag körde hem henne och Johanna till sitt. Hemma sedan var jag inte snabb nog ut ur bilen och fick en fripassagerare som vägrade gå ut. Hon upplevde någon slags existensiell kris tror jag.
 
(null)
 
Minns faktiskt inte så mycket av kvällen sen. Tror vi kollade på nya avsnittet av Better Call Saul, jag städade säkert en massa, och sen spelade Bowies Subnautica och jag kollade på.
 
Vill bara ta tillfället i akt att visa denna vas jag köpte på The & Krusiduller för några dagar sedan! Så fin så det är bannemej inte klokt. Ni vet när man hittar en sak och inte kan sluta tänka på den. Nej? Inte? Bara jag som är sjukt materialistiskt lagd? (Framför den ser ni en liten svart katt som Gunilla köpt till mig när hon var i Gambia!)
 
(null)
 
Igår jobbade jag 10-17 och hade morgonen i stallet. Dock hade jag glömt att jag började 10 och inte 11. Så jag kom hem efter stallet vid 09.23 och insåg att jag hade helt vansinnigt bråttom, men jag hann. För jag är ninja. Och som min chef sa en gång, om du inte höll på att köra ihjäl dig på väg till jobbet, körde du ens till jobbet? (Skämt åsido alltså, jag kör ansvarsfullt jag lovar)
 
Under mitt arbetspass jobbade jag med Niclas som gick igenom lite om säljsamtal, exponeringar och pratade om våra produkter. Jag hade nämligen bett honom gå igenom vårt sortiment med mig som om jag vore helt ny på jobbet. Det var väldigt lärorikt, tråkigt att vi inte hade mer än cirka 3 timmar på oss för det finns massa mer kvar att prata om.
 
(null)
 
När jag kom hem sedan städade jag och sen la jag mig på soffan under en filt och läste 1793. Jag hade kommit nästan halvvägs då. Fyra timmar senare hade solen gått ner och jag hade läst ut boken! Detta är verkligen ingen bragd i sig och är inte mycket för världen, men för mig var det en sådan fantastisk känsla! Förr, när jag gick i högstadiet och på gymnasiet, så läste jag jättemycket. Jag minns en dag jag var sjuk och hemma från skolan och läste Shutter Island från pärm till pärm. När jag slutade skolan föll det sig inte riktigt lika naturligt att läsa så jag tappade det intresset i samband med att jag fick en smartphone och sociala medier kom intågandes i vardagen. På senare år har jag verkligen saknat att läsa men min utbrända hjärna har inte klarat av det. Jag somnade på första sidan eller så fick jag läsa samma rader om och om och om igen utan att det gick in i huvudet. För nåt halvår sedan klarade jag av att läsa 4-6 sidor åt gången, som sen blev kanske 10-20 sidor åt gången men fortfarande inte särskilt ofta då det var en riktig kraftansträngning och inte ingav det där lugnet man kanske eftersträvar. Men nu när jag läste 1793 så drog jag igenom 450 sidor på kanske 4 tillfällen. Bara igår läste jag nästan 250 sidor i ett streck, med en paus på kanske en kvart innan de sista 70 sidorna. Jag blev så otroligt glad. Inte bara orkade jag läsa allt utan jag kunde bibehålla fokus hela tiden. Heja min hjärna! ❤
 
(null)
 
I två dagar hade jag trappat ner min skärmtid med två tredjedelar. Det kändes så himla bra.
 
Idag hade jag sovmorgon då jag valt att inte ta frukostpassen i stallet på helgerna, då jag har skrivit upp mig på dem måndag till fredag. Jag började 14.00 idag så det var ingen stress på morgonen heller vilket var så skönt, och jag sov dessutom inte längre än till 09.00 så jag slapp den där vidriga huvudvärken jag åker på när jag missar "fönstret" där jag sovit tillräckligt. Cirka 7 timmar efter att jag somnat bör jag gå upp, sover jag längre än så blir jag tröttare, illamående och känner mig sjuk. Att gå upp blir nästan omöjligt, och då mår jag ännu sämre. Därför är jag så angelägen om att ta morgonpasset i stallet, för då kommer jag upp. Måste jag inte gå upp sover jag lätt för länge, mår skit och sover ännu längre och mår ännu sämre. Ni fattar.
 
Efter frukost och lite administrativt jobb så tog jag en dusch. Efteråt tänkte jag ta ut Artemis i sele så jag gick mot hallen och ropade "Artemis! Ska vi gå...." 
 
(null)
 
Då såg jag att hon tagit sig genom gallret och gått ut? Jag blev helt ställd, hade ingen aning om att hon kunde göra så, eller så hade jag inte stängt ordentligt. Som tur var höll hon sig i närheten och var lugn trots att hon varit lite stressad om än nyfiken ute tidigare, så jag kunde ta på henne sele och låta henne fortsätta vara ute under lite mer kontrollerande former. Tur var väl det, för när grannen drog igång sin drönare fick hon panikens mamma och skulle sticka.
 
(null)
 
Nesty däremot njöt av förmiddagssolen inomhus han. 
 
(null)
 
Jag ringde pappa för att be om råd hur man rengör sina vinylskivor. Vi pratade om lite annat och kom in på katterna. Pappa blev så hemskt ledsen när det kom på tal, och det kan jag verkligen förstå.. det gjorde så ont i hjärtat. Jag förstår hans smärta så väl, Signe som vi tog bort för två månader sedan var hans bäbis i 16 år liksom. Han sa "jag vet inte om det kanske är för tidigt, men vet du någon svart katt, så...". Han vet inte om det men jag hade faktiskt tänkt adoptera en svart katt åt honom nästa gång jag får in en som jag vet kommer passa hos dem. Det klingar illa att ge bort katter i present men jag känner att jag vet vad jag sysslar med, när det är min förening och min pappa vars vägar korsas på detta vis. Älskade pappa. Jag vet hur ont det gör.
 
Hittade denna bild på mig och Majsan. Den är tagen för 10+ år sedan första dagen jag provade min systemkamera. Det var på Simons födelsedag och Manfred var med. Den var inställd på Manuell så skärpan är dålig, men jag tycker det ger den karaktär.
 
(null)
 
Findus, Signe och Majsan. Vår älskade trio. De levde länge och så lyckligt, alla tre.
 
Vi saknar er så. ❤



För övrigt anser jag att Karthago bör förstöras.

way down in the hole

Häj lilla bloggisen och alla som läser.
 
Jag vill börja med att berätta att idag är en sorgens dag, då vi blev tvugna att avliva familjens katt Majsan. Hon flyttade till oss år 2004 som kattunge och har levt hela sitt liv på Söle, precis som Signe. Angelika fick Majsan i present av sin bror Patrik, väldigt spontant så där, då deras katt hade fått ungar. Hon tackade ja till att ta emot henne och pappa inflikade att om det blev en helsvart kattunge i nästa kull (då deras andra katt väntade en kull också) så var han intresserad av den också. Han ville ha en svart katt som hette Tudor nämligen. På den vägen kom Signe och Majsan till oss som små, inte kullsyskon men de hade samma pappa och var födda med några dagars mellanrum. (Signe blev ingen Tudor då vi först trodde det var en tjej, som visade sig bli en pojk ändå.)
 
Majsan hade njursvikt och hyperaktiv sköldkörtel, även om de behandlade henne för sistnämnda så visste vi att hon levde på lånad till. Hon blev snabbt mycket dålig och idag hade hon svårt att andas ordentligt. Det visade sig att hon hade vätska i buken. När hon fick lugnande inför avlivningen försvann hon nästan direkt, så svag var hon..
 
Jag hoppas så innerligt att det är sista gången på väldigt länge jag behöver gå igenom ett sådant här avsked igen. Det gör så ont.
 
Jag älskar dig Majsan. Så, så, så himla mycket. Tack för dessa 16 år. 
 
(null)

Jag tänkte jag skulle ta tillfället i akt att skingra tankarna lite genom att berätta vad som hänt den senaste tiden. Det var ju ändå 3 veckor sedan sist.
 
Det är - dagens omständigheter åsido - bra med mig. Jag är inne på dag 23 av permitteringen tror jag. Jag ska inte ljuga, jag tycker det är ganska skönt. Nu har jag t.ex. varit ledig i en vecka. Det kommer bli ett jävla bakslag ekonomiskt så klart men det finns inget jag kan göra åt det så det är bara att göra det bästa av det tänker jag. Jag tar morgonpassen i stallet måndag till fredag, gör en massa saker efteråt och är ändå hemma ganska sent vissa dagar ändå. Så jag kan ändå fördriva tiden med vettiga saker, det kan jag lova. De dagar jag inte måste vara i stallet tidigt på morgonen sover jag alldeles för länge, får huvudvärk och mår dåligt. Så det är ganska lätt att motivera sig till. Att vi haft sånt fantastiskt vårväder har definitivt inte gjort saken sämre.
 
Jag försöker gå promenader med Proppen varje morgon. Det har gått väldigt bra förutom de senaste dagarna, då har det inte blivit så mycket. Som tur är går hon i hagen så stor del av dygnet ändå så hon får ändå röra på sig en del. Min älskade häst. Jag vet inte var jag hade varit om jag inte haft stallet att åka till.

(null)
 
(null)
 
(null)
 
(null)
 
(null)
 
Sist jag bloggade så sa jag ju att jag tänkte gå ett varv i Strömstad och handla av en massa småföretagare, saker att lotta ut till förmån för våra katter. Jag fick nog med nästan varenda butik som inte var väldigt nischad typ kläder, elektronik och smycken. Sånt är ju svårt att hitta en grej som passar/tilltalar majoriteten. Men det blev ett riktigt trevligt äventyr där jag fick minglat en hel del med ägarna av butikerna och förklarade mitt ärende. Vissa var så snälla att de skickade med bonusprylar. Jag hoppas så innerligt att de klarar av denna kris och finns kvar sen när det är över. (Martin bad mig häromdagen om att INTE prata om corona här hemma, det är ju det enda man pratar om överallt, men jag märker hur otroligt svårt det är att låta bli.)
 
Anyway, jag hittade till Torills garnbod som tydligen var helt nyöppnad. Köpte lite garner att virka bläckfiskar av. Så bor du i Strömstad och behöver garn, please show her some love!
 
(null)
 
Det tog sammanlagt runt 3 timmar att bli klar. När jag kom hem sedan fotograferade jag allt och la upp en video på Katthjälpens sida där jag förklarade min tanke och mitt syfte med detta, och hoppas våra följare är riktigt sugna på lite prylar från Strömstad.
 
Från en av mina absoluta favoritbutiker i stan; The & Krusiduller. Ett paket med servetter och en tändsticksask med kattmotiv, en jättevacker mugg med tesil och mitt personliga favoritte Sweetheart.
 
(null)
 
En massa lyxigt godis från Lolas konfektyr.
 
(null)
 
Här ser ni en samling av allt. Jag köpte en lampa, en bricka, prydnadskatter i gjutjärn, ett set med produkter för ansiktsvård, två muggar, en Willow Tree-figur, en handduk, tre böcker samt ett set med serveringsfat och plockbestick med havstema. Är så otroligt nöjd med dessa grejer, hoppas folk ska tycka om dem.
 
(null)
 
Så här nöjd var jag. Jisses, tar verkligen aldrig selfies längre har jag märkt haha.

(null)
 
Okej det kommer dyka upp en del random kitty pics bara för att jag älskar dem.
 
(null)
 
Efter att luftvärmepumpen gått sönder har jag mer eller mindre levt under min värmefilt. Jag har blivit väldigt populär på köpet.
 
(null)
 
(null)
 
Nestor är så otroligt go, för varje morgon och varje kväll hoppar han upp i sängen och vill busa. Jag drar med handen under täcket så jagar han den helt frenetiskt. Det är så roligt, jag vet inte vem av oss som har mest skoj. Efter det ska vi gosa. Jag älskar denna katt alltså, vet inte om jag någonsin kommer kunna släppa honom ifrån mig. 
 
(null)
 
(null)
 
Tidig morgon när jag åker till stallet.
 
(null)
 
Jonny följer alltid med mig ut och ner till bilen.
 
(null)
 
Pappersarbete med experthjälp.
 
(null)
 
Det blir mycket av detta kan jag säga. MYCKET. Jag somnar ofta mellan 22-23 på kvällarna numera för att jag faktiskt upprätthållit någon form av dyngsrytm. Tyvärr innebär detta dock oftast att jag "somnar ifrån" så jag vaknar några timmar senare och måste borsta tänderna och så, det är väl inte helt optimalt men när jag blir trött så däckar jag.
 
(null)
 
Mitt stenskott i rutan. Intalar mig om att jag kan sia om världsekonomin i kurvan den avbildar (den är på väg upp nu igen så oroa er inte).
 
(null)
 
Kolla så otrolgt gött hon har det i solen. Det blir väldigt varmt mot den väggen på morgonen, helt underbart.
 
(null)
 
(null)
 
I julklapp tror jag att det var, fick vi bland annat proteinpannkaksmix från Bodylab av jobbet. Jag provade den häromdagen och holy macaroni så gött det var! Man ska nog inte förvänta sig exakt detsamma som vanlig pannkaka men den blir superfluffig och kanske något torrare. Annars awesome.
 
(null)
 
Random kitty pics:
 
(null)
 
(null)
 
Sterling har börjat lägga sig bredvid mig på morgonen.Så oerhört mysigt, och Artemis ligger alltid mellan mina knän.
 
(null)
 
(null)
 
Lilla Lana som faktiskt fyller 11 år idag! Grattis vår sura, karismatiska Bananister. ❤
 
(null)
 
För ett tag sedan tog jag mig en powernap dagtid, bara för att solen lyste in så skönt genom fönstret. Det kan vara anledning nog om ni frågar mig.
 
(null)
 
När jag var på shopping spree i stan köpte jag även några enstaka prylar till mig själv. Bland annat köpte jag en ny bok som jag hört mycket bra om! Jag läste så otroligt mycket förr, minns om jag var hemma från skolan för att jag var sjuk så kunde jag läsa en bok från pärm till pärm. Sen jag slutade skolan har jag dock inte läst regelbundet (fast jag fortsätter köpa böcker, ironiskt nog) men nu är jag fast besluten om att börja igen. Råkade dock köpa fel bok i ordningen, nämligen 1794, så bad Martin som ändå var i stan dagen efter att köpa 1793 också. Har faktiskt läst 130 sidor än så länge, det låter inte mycket men för min utbrända hjärna som knappt klarat läsa alls på flera år är det en stor bragd!
 
(null)
 
Självklart lite kärlekste (Sweetheart) till mig själv.
 
(null)
 
Jag passade även på att handla på Kids & Co. på Nordby då de hade 40% rabatt på allt i butiken. Jag hade ett presentkort på köpcentret som jag också fått från jobbet, som jag köpte mig två stycken Woodwickljus för. De går varma här hemma nu må ni tro, när jag är hemma mycket mer.
 
(null)
 
Morgongos med min bäbis.
 
(null)
 
Morgonsolen tittar in.
 
(null)
 
(null)
 
(null)
 
Värmefiltsgos med Nesty.
 
(null)
 
Och även Artemis och Sterling.
 
(null)
 
Och ni må tro att jag uträttat en hel del kattärenden under permitteringen! Det finns massor av flexibilitet nu vad gäller körningar och veterinärbesök. På bild syns Mintu som varit hos veterinär två gånger och dessutom bytt jourhem. Hon kissar lite fel inomhus men hennes jourhemsmatte är helt jävla underbar som inte ger sig i sökandet efter lösningen och vad som felas henne. Hoppas, hoppas vi får bukt med problemet.
 
(null)
 
Artemis på span när bestie rullar in på uppfarten.
 
(null)
 
När man har på sig annat än stallkläder, jobbkläder och onesie! Måste förevigas!
 
(null)
 
Vi fick ÄNTLIGEN företagsswish!!!! Jag fick numret ganska snabbt men fick tamejsjutton inte till det med registrering och aktivering och allt, så var tvungen att besöka Nordeas kontor för att be om hjälp. Den supertrevliga kvinnan där svarade att de inte jobbade med sådana frågor där så hon hade inte svar på hur jag skulle göra men erbjöd sig ändå försöka. Och vi lyckades! Få igång både föreningens och min egen swish, jag firade direkt genom att swisha en tia. Vilken otroligt bra service också, för övrigt! Att säga "jag har tyvärr ingen aning om hur du gör för det är inte mitt område men jag kan försöka". Även om det tog säkert en halvtimme.
 
(null)
 
Jag var och adopterade ut Fred och George. Kolla så underbar bild jag fick av deras nya matte.
 
(null)
 
Ännu mer adoptionskontrakt som dimpt ner i brevlådan. Amazing. Få saker är så fantastiska som att adoptera ut våra katter.
 
(null)
 
Promenad längs havet med Proppen. Det körde förbi en motorbåt, det gick bra. Men vågarna som uppstod? VÅGORNA?!?!?! Läskigaste i kommun.
 
(null)
 
De har fått börja gå i en ny hage nere vid grusvägen, så nu känns det nästan som sommaren är på intågande.
 
(null)
 
Eftermiddagarna spenderas väldigt ofta i soffan. Här med Artemis, en Celsius och The Wire på tv. Har tagit mig igenom första säsongen nu, mot all förmodan. Har hört att den ska vara så fantastiskt bra men ska erkänna att jag förstår inte så mycket av den.
 
(null)
 
Här är ifrån en annan dag då jag mötte Augusta i stallet. Vi bestämde oss för att gå en promenad ihop men hon erbjöd att jag kunde få rida Zessan så kunde hon gå med Proppen. Det var så roligt att rida igen, det var otroligt längesedan!
 
(null)
 
Värmefiltshäng (notera elementet i bakgrunden, fick låna den av farmin, den räddade mitt liv även om jag fortfarande var sjukt frusen).
 
(null)
 
Här ser ni hur temperaturen i huset (vardagsrummet) steg från nästan 17 grader till nästan 24, haha. Jag har lugnat mig nu, jag lovar. Behövde bara tina upp benmärgen.
 
(null)
 
Solhäng i stallet i väntan på att hästen ska äta sin frukost. Har med den bara för att påminna mig själv om hur jävla gött det är ibland.
 
(null)
 
Random kitty pics:
 
(null)
 
(null)
 
Insåg några dagar i efterhand att jag missade några butiker i stan. Så shoppade lite till, denna gången på Skattkistan (heter den va?), Hannas Skafferi och Västerläge. I sistnämnda butik skickade hon med en extra vinst som vi får lotta ut till förmån för kissarna, så otroligt snällt.
 
(null)
 
Eftermiddagshänget.
 
(null)
 
När jag var på Coop såg jag vår telefonlista från handlingshjälpen Strömstad sitta uppe i entrén. Kände onekligen ett uns av stolthet för vad Johanna och jag åstadkommer ibland alltså.
 
(null)
 
Mera kitty pics för det ger mig ro i själen:
 
(null)
 
(null)
 
Bowies fyllde år!! Hela 37 år faktiskt! Grattis grattis till honom! Vi firade bland annat med ett besök på Pinchos i Uddevalla, och givetvis var bästa Johanna med som alltid när det ska firas födelsedagar. Vi brukar ofta köra ett Escape Room också men eftersom de stängt gränserna till Norge så valde vi att skjuta upp det tills vi kan åka dit, för att slippa åka till Göteborg för sakens skull.
 
(null)
 
(null)
 
(null)
 
Min lilla Nestor skulle till veterinären för att rensa öronen. De var sååå hemskt fulla i skabb när han fångades in. Även om den behandlats så fanns mycket skit kvar som han inte låter mig rensa ut. Vi var inne för några månader sedan och rengjorde men det blev bara värre. Så nu fick de söva honom och spola ordentligt tills det var skinande rent i öronen. Det gjorde otroligt gott, men han var som alltid väldigt nervös så klart. Vem kan klandra honom.
 
(null)
 
(null)
 
(null)
 
(null)
 
Vi firade även Bowies lite till i efterhand med en Budapestlängd från Backlunds!
 
(null)
 
Och jag var på promenix med Proppen.
 
(null)
 
(null)
 
Det otroligt fina vädret gör det möjligt att äntligen kunna vädra. Så skönt att få in frisk luft men också kul för katterna att kunna titta ut, även om de ser helt förskräckta ut haha.
 
(null)
 
Min fina vän Sanja kom in i butiken när jag jobbade för ett tag sedan. Så roligt att ses, det finns alltid massa att prata om även om vi inte träffas ofta alls längre jämfört med förr då vi nästan alltid hängde ihop.
 
Hon gick iväg en sväng och när hon sedan kom tillbaka så hade hon med sig en present. Hur fint?! Det var ett Woodwickljus av min favoritdoft, hon känner mig så väl. Vi minglade ett bra tag till och det gjorde så gott för själen, ni vet.
 
(null)
 
(null)
 
Ägnade nästan en hel kväll åt att packa Traderavinster och även vinster och sådant vi säljt via Katthjälpenn. Så skönt att få sånt gjort, det är ju så tråkigt.
 
(null)
 
Snälla säg att det är någon mer i min umgängeskrets som kollat på Tiger King på Netflix? Jag har kollat igenom den FYRA gånger! Jag är helt besatt, det är verkligen ett av det sjukaste jag någonsin sett haha. Om du inte sett den, håll i hatten, you're in för such a treat!
 
(null)
 
Jonny och jag chillar i solen mot husväggen efter jag slutat jobbet, hann fånga några av eftermiddagens sista solstrålar.
 
(null)
 
Ville även bara visa mitt lager av Woodwickljus. Kanske klarar mig till sommaren på detta. ÄLSKAR DEM.
 
(null)
 
Bowies och jag spelar ju ett spel som heter Cat Lady. Jag har varit så bitter då jag nästan alltid förlorar numera, men när vi två spelade sist så slog jag till med ett rekord och slog honom så jääävla stort att nu vill ingen av oss någonsin spela det igen. Jag för att jag aldrig kommer kunna slå den prestationen och han för att han förlorade så stort. Haha.
 
(null)
 
Johanna och jag hjälpte min farmors syster Kerstin med att handla häromdagen, då hon ska hålla sig hemma. Det var roligt, och så snällt av Johanna att hjälpa till. Det var superkul att träffa Kerstin igen, gud så lik farmor hon är. Så snäll och rar. Hon bad oss köpa påskliljor i krukor på Ica men de var dessvärre slut så vi tänkte åka till Blomsterlandet efteråt. Dock glömde vi av det helt så när hon frågade föörsynt om blommorna erbjöd vi oss att åka tillbaka till stan och handla igen. Hon passade på att beställa lite fler blommor av oss så det slutade med att vi köpte ett gäng olika sorter åt henne. Det känns så skönt att kunna hjälpa.
 
(null)
 
Fick även den goda nyheten att min sadel nu var såld!!! Som jag väntat! (Och som jag tvekat innan jag bestämde mig!)
 
(null)
 
En försenad födelsedagspresent till Bowies. Köpt på Strömstad Bokhandel såklart för extra support.
 
(null)
 
Jag bestämde mig häromdagen för att klippa Proppens man då den är så himla ojämn av olika skäl. Har ni sett så förskräckligt. Hästarnas version av pottfrilla? Aja, det var nödvändigt eftersom jag är oerhört restriktiv med att klippa av hennes man och svans för jag vill att den ska vara så läng som möjligt. Men är den sliten blir den ju inte längre, så.. det behövde göras. Men nu har jag gett mig själv klippförbud i ett halvår. Minst. Problemet är när man ska börja "jämna till" och det bara blir kortare och kortare.
 
(null)
 
Johanna och jag har faktiskt varit ute på ett par barbackaturer på Kajsas tinkrar Gina och Saga, med Proppen i lina efter. Det har varit såååå otroligt mysigt! Tyvärr mest bilder från henne då jag haft händerna fulla.
 
(null)
 
(null)
 
(null)
 
(null)
 
(null)
 
Alltså vädret. Så fantastiskt.
 
(null)
 
Ett av föreningens nyaste tillskott; katten Farbror. Farbrors familj flyttade men struntade i att ta honom med sig, så han levde hemlös länge. Nu är han inne i värmen och tryggheten. Han är så go.
 
(null)
 
Nestor päser.
 
(null)
 
Häromdagen satt jag hemme hos Johanna och chillade i soffan medan Bytt är bytt var på TV. De tog fram denna bil och jag sa "är det en P1800?" vilket är typ den enda modell jag känner igen eftersom det är en sådan pappa håller på att bygga ihop. Tro sjutton att det var det, jag blev så stolt så tyckte det var värt att föreviga.
 
(null)
 
Vi var även på Återbruket där jag hittade denna enorma klöspelare i nyskick för 200 kronor. Köpte den utan att blinka. Katterna tyckte mycket om den faktiskt, det tror man ju sällan om det man köper till dem.
 
(null)
 
(null)
 
Häromdagen var Johanna här för att byta däck på sin bil, då hon förvarar dem i vårt garage. Hon var så ambitiös och ville göra det själv, och var vid gott mod när hon började bara för att inse att domkraften verkade göra skador i underredet och trots en massa googlande så hittade vi ingen info om var den skulle placeras för att undvika detta.
 
(Lana hjälpte till som ni ser.)
 
Det slutade i alla fall med att jag ringde pappa för att rådfråga och bara en stund senare åkte vi båda till Söle för att han och Simon skulle byta däck på båda bilarna i farmins verkstad istället. Så det blev asbra tillslut, så tacksam för att han alltid ställer upp och hjälper.
 
(null)
 
(null)
 
När vi väl var klara sedan åkte vi tillbaka hem till mig och lagade middag tillsammans. Grönkålspasta så klart. Det var sååå gott. Vid det här laget hade Johanna och jag umgåtts nästan non-stop i flera dagar, det har varit väldigt roligt.
 
(null)
 
Detta är en av mina däcka-klockan-22-moments. Men ni förstår säkert hur svårt det är att låta bli med denna mysfaktor.
 
(null)
 
(null)
 
RANDOM KITTY PICS:
 
(null)
 
(null)
 
(null)
 
Det kom en ny häst till stallet! Martin och jag åkte dit häromdagen för att titta på den och det slutade med att vi borstade på honom i säkert en timme. Han heter Mascot och är ett av det sötaste i världen.
 
(null)
 
(null)
 
En hektisk livsstil kräver snabb lunch. Sojakorv!
 
(null)
 
Jag virkar ju bläckfiskar ganska ofta men jag tycker det är dötråkigt att slutföra dem dvs. fylla med stoppning och mynta, sen virka ihop dem i botten. Detta resulterade i att jag än en gång hade 24 icke-slutförda bläckfiskar att göra klart. Vi körde ett ryck, Wyoming och jag. 5 Timmar tog det allt som allt, men jag blev bannemej färdig. Nu ska de säljas till förmån för pissarna.
 
(null)
 
Random kitty pics:
 
(null)
 
(null)
 
Jag var hos Mauri för att få bukt med mitt dåliga knä och min ömma rygg. Alltså, han är bara SÅ fantastisk! Han masserae, lossade lite bindväv, använde laser, knäckte (så jäkla frigörande) och använde sig av koppning. Det är så kul att gå till någon som kan använda så många olika tekniker och inte bara göra en eller fåtalet. Det känns som han verkligen kan ge den behandling som BEHÖVS då. Jag är så nööjd, känner mig alltid pånyttfödd och har dessutom inte haft ont i knät på några dagar!
 
(null)
 
Så här ser ryggen ut efter koppningen haha.
 
(null)
 
Någon njuter av solskenet.
 
(null)
 
Jag hade bara sovit 4 timmar den natten, haft morgonen i stallet, åkt hem för att duscha och äta, sen åkt in till Mauri och sen hem. Väl hemma la jag mig på soffan under en filt, elementet nära, Woodwickljuset tänt och brasan på TVn... Läste kanske 40 sidor men sedan tvärsomnade jag och tog en powernap ihop med Sterling. Så magiskt skönt.
 
(null)
 
(null)
 
Ganska så snart efter jag vaknat efter att ha sovit i en timme, fick jag meddelande om att en hemlös, högdräktig katt vi försökt fånga ett tag, gått i fällan. Så det var bara att byta om och åka iväg på ärendet för att hämta henne och installera i sitt jourhem.
 
(null)
 
Sen åter tillbaka till soffläge...
 
(null)
 
Igår ägnade jag nästan hela dagen åt kattärenden. Hämtade Farbror i Bullaren på morgonen och körde in till veterinären, gick lite ärenden i stan (köpte bland annat en vas på The & Krusiduller som var sååå fin, hade tänkt på den dagligen i en vecka innan jag slog till), tog stallet däremellan så klart och kunde vara hemma i två timmar innan det var dags att ge sig ut igen för att hämta Farbror hos vet och köra hem, samt hämta två andra katter som skulle flytta till Göteborg. Saker och ting gick inte som planerat, så jag var hemma ganska sent och då oerhört dränerad.

(null)

Kördatan den dagen..
 
(null)
 
(null)
 
Martin var dock underbar och köpte med takeaway från Park hem. 
 
(null)
 
Halloumiburgare. Nom nom.
 
(null)
 
Vi fotade alla bläckisar som snart kommer upp för försäljning.
 
(null)
 
Det är så här Wyomnig tigger av mig förresten. Med ryggen mot mig. Så ovärdig är jag av hennes bedjande uggleögon.
 
(null)
 
Idag då så toog jag morgonen i stallet och när jag kom hem städade jag, sedan gick Martin och jag ut en sväng och jag tog med Artemis i sele. Hon fick utforska runt huset och jag tror hon tyckte om det även om hon var väldigt stressad stundvis. Hon är så cool med det mesta så det förvånar mig, särskilt eftersom hon levt på gatan i betydligt stökigare miljöer. Men hon hade det i alla fall gott i solen. Åt gräs, spydde, och åt lite mer gräs. Knäppa katt.
 
(null)
 
(null)
 
(null)
 
Johanna kom hit en stund och sedan åkte vi till Söle. Hon var med när vi tog bort Majsan, och tröstade bland annat min lillebror Simon som var helt knäckt. Det var superjobbigt att låta Majsan gå men det rådde inga som helst tvivel om att det var det bästa för henne, hon var så skruttig.
 
Johanna stannade här i några timmar efter att vi kom hem också. Vi spelade Cat Lady och det var sköt att tänka på annat.
 
Det får göra ont ett tag. Det är okej.
 
Tack än en gång för att ni läser hörni. Hoppas kunna uppdatera mer kontinuerligt framöver, nu när jag ändå är ikapp. Vilket jag ju alltid säger, men drömma kan man.
 
Kram kram till den som behöver det ❤
För övrigt anser jag att Karthago bör förstöras.

periphery

Häj lilla bloggen och ni som läser den! Nu jävlar ska ni få ett inlägg att sätta tänderna i. Haha.
 
Trevligt och fint att se att några är inne och kollar efter uppdatering nästan varje dag, även om frekvensen inlägg är låg. Jag har inte skrivit på nästan 2 månader nu, det har (som alltid egentligen) varit mycket runtom och ju längre tiden går desto trögare går det att väl komma igång. Jag vill ju gärna få med så mycket betydelsefulla händelser som möjligt, för mitt framtida-jags skull. Detta inlägg blir långt. LÅNGT. Guldstjärna till dig som läser hela. Here goes!
 
Vi spolar bandet tillbaka till början av februari. I förra inlägget hade Artemis varit hos veterinären och dragit ut tänder. Hela upplevelsen var så hemskt tråkig och ännu tråkigare var det när jag fick lägga energi på att ta diskussionen med första kliniken hon var på. Allting löste sig dock tillslut, det gör ju som oftast det, men jag tycker fortfarande hennes aptit verkar något låg. Sedan så överanalyserar jag säkert en del, men man är ju rädd att de ska gå runt och ha ont.

(null)
 
Jag har gjort en supermegakraftansträngning gällande föreningens bokföring 2019. Det som dock är något av ett lyxproblem är att så fort jag sätter mig vid bordet och ska ta uti med något sådant här, så fylls bordet och mina ben av katter. De ligger mitt i vägen och stryker sig mot ansiktet och trajar med sina klor i mina lår. Det kan bli jäkligt irriterande faktiskt, och jag har insett att jag ofta drar mig för administrativt jobb för att slippa genomgå den irritationen/frustrationen över att inte få jobba ostört. När detta händer brukar jag tänka på att det kommer en dag då de inte längre är kvar och kan störa mig eller vara ivägen, och då skulle jag ge vad som helst för att få uppleva det igen. Det funkar faktiskt att tänka så, i alla fall 9/10 gånger. Empirisk erfarenhet.
 
(null)
 
Sterling ska gärna vara på mitt ansikte, om möjligt. Jag som inte ens är pälsdjursallergiker kan ändå känna att han är väldigt allergen när han är såpass närgången. Men det är ju ändå fint att han är så otroligt tillgiven.
 
(null)
 
Nestor däremot är bara full i jävelskap och ska jaga papper/pennor/sudd/gem/vadsomhelst.
 
(null)
 
Jag hade nästan helt förträngt detta men andra helgen i februari tror jag det var, så blev jag så in i helvete sjuk. Jag reagerade ganska starkt på detta då jag väldigt sällan är sjuk överhuvudtaget. Jag snorade, hostade, ont i halsen och mot slutet kändes mina lungor som om de skrumpnat ihop fullständigt, att hosta kändes som att bli knivhuggen i bröstet (har någon sagt corona än?). Jag mådde så fruuuktansvärt dåligt. Jag fick bita ihop helgen, belamrad med vattenkokare och te, alvedon och handsprit, för att sedan vara sjukanmäld halva nästkommande vecka.
 
(null)
 
Särskilt nu i dessa tider vet jag att det är helt idiotiskt att jobba sjuk. Jag har inte riktigt någon ursäkt annat än min pliktkänsla mot kollegorna, att inte sätta dem i skiten så de måste jobba utan raster eller så. Jag har jobbat länge på (andra) jobb där folk sjukat sig för ofta endast pga. bristande intresse, så jag har alltid tänkt att om jag är pigg nog att jobba så gör jag det så länge jag bara är förkyld. Givetvis har jag reviderat det resonemanget nu under denna pandemi.
 
Väl hemma bjöd Bowies på sjukmat; vegetarisk Bullseye-burgare med pommes. 
 
(null)
 
En morgon när jag vaknade satt Wyoming i min säng. Ni som följt vår resa vet att det är något stort för henne/mig/oss, eftersom hon snart 3 år gammal fortfarande inte gillar människor.
 
(null)
 
Vi provade spela ett spel jag köpte på Science fiction-bokhandeln i höstas. Superroligt!
 
(null)
 
(null)
 
(null)
 
Man kunde göra egna spelkort, så vi gjorde våra.
 
(null)
 
Efter att ha varit supersjuk i 4 dagar skulle jag dessutom ta mig an att säga hejdå till Signe som funnits med oss i nästan 17 år. Signe bodde hemma på Söle och vi skaffade honom som kattunge 2003. Han har varit mycket högt älskad ♥ Han hade diagnostiserats med kraftig njursvikt och hade väldigt uppenbart tappat sin gnista, han var inte sig själv längre. Njursvikt går ju tyvärr bara att bromsa och inte att reversera så det "går så länge det går" och nu gick det inte längre. Det var oerhört tungt att låta honom somna in eftersom njursvikt och ett försämrat allmäntillstånd inte är så påtagligt, katten KÄNNS inte så sjuk som den är. Men när det börjar synas väldigt konkret hur dåligt de mår, då har det också gått för långt.
 
Vi åkte hem till Söle på morgonen för att mysa med Signe en sista gång och ge honom massa, massa godis. Efter en halvtimme kom veterinären Johanna dit. Det kändes i alla fall så himla skönt att hon kunde göra ett hembesök så vi inte behövde stressa honom med veterinärbesök det sista vi gjorde. Det var så himla smärtsamt för mig, men Signe fick i alla fall fridfullt somna in i min famn. Usch. Det är så jobbigt. 
 
(null)
 
(null)

Jag försökte hedra Signe för dessa år och minnas all glädje han gett under den här tiden, framför att sörja att han var borta. Jag önskar jag trodde på det där med att man ses igen efter döden, men på senare år så har jag omvärderat den tanken och det är ingen tröst för mig alls. Så jag får försöka rikta fokus någon annanstans.
 
Framför allt försöka njuta ännu mer av den tid jag har med de som finns kvar och att inte ta saker för givet. ♥
 
(null)
 
(null)
 
Detta är en bukett rosor och en present jag fick av Martin. Just nu kommer jag faktiskt inte ihåg riktigt varför, haha. (Kan det ha varit alla hjärtans dag?) Men det var efter jobbet, precis när jag stängt butiken, så väntade han bakom hörnet redo med blommor och paket. Så himla fint!
 
(null)
 
Vi körde en spontantur till min favoritrestaurang, Pinchos i Uddevalla. Nu minns jag att det var dagen efter alla hjärtans dag, eftersom vi skulle fira den i efterhand haha. (Vilket är lite ironiskt med tanke på att vi aldrig firar den dagen alls, ännu mindre i efterhand liksom.) Dagen till ära slog jag på stort och drack några drinkar.
 
(null)
 
(null)
 
(null)
 
(null)
 
Eftersom jag är så himla lättpåverkad så satte de två drinkarna igång ett starkt partysug hos mig som verkligen ALDRIG vill festa. Så i bilen på väg hem skrev jag till Johanna och frågade om hon ville gå ut på krogen. Hon sa ja utan att tveka en sekund så glad i hågen blev jag skjutsad in till stan
 
(null)
 
Johanna gjorde sig i ordning och under tiden insåg jag att vi hade en fälla i Svinesund som jag glömt be en volontär rigga av när denne åkte hem från jobbet där fällan står. Johanna erbjöd sig köra ut så vi kunde stänga fällan, så skulle vi gå ut på krogen sen. Vädret var helt fruktansvärt, det stormade och regnade. Vi åkte till Svinesund, avriggade fällan och skulle åka när vi såg att katten vi försökt fånga satt mitt framför oss. Givetvis ville vi göra ett nytt försök nu så vi laddade om och flyttade fällan och väntade tålmodigt. När katten var halvvägs in i fällan kom väktaren på sin rond och katten blev rädd och sprang iväg. Klockan hade hunnit bli 1 på natten, alkoholen hade slutat göra sig påmind och istället var vi nu avtaggade och inte så sugna på att stövla in på nån klubb med 1,5 timme kvar till stängning. Så Johanna körde hem mig istället, haha. Jag hade dock lämnat kvar min tygväska med nycklar, plånka och dylikt hos henne.
 
(null)
 
Dagen efter hade jag morgonen i stallet och åkte hemifrån samtidigt som Martin. Jag sa åt honom att han fick låsa ytterdörren då mina nycklar låg i min väska i stan, hos Johanna. Jag uträttade mina ärenden, hämtade väskan och åkte hem efter typ 3 timmar. Nu såg jag fram emot att få sova en stund innan jobbet. Jag kommer till dörren, öppnar tygväskan och ska rota fram nycklarna när jag inser att de ligger kvar i hallen. Jag hade ju aldrig ens tagit med dem dagen innan. Men som tur var var ju Martin på jobbet cirka en kvart bort så jag kunde åka dit och låna hans. Så jag kom in tillslut.
 
(null)
 
Brorsan körde race i Italien som jag givetvis passade på att följa på lagret på jobbet som jag nu var tillbaka på, pigg och glad som jag var.
 
(null)
 
Matlådor in the making. Jag hade verkligen varit så himla duktig med att laga mat och ha med egna lunchlådor till jobbet, istället för att köpa mat på centret varje dag. Jag tror jag klarade över 2 månader utan att handla mat/dricka en enda gång, på jobbet alltså.
 
(null)
 
På tal om mat så fick katterna ett activity board till sitt torrfoder. Jag försöker egentligen sluta med torrfoder och fasa över dem till blötmat eller färskfoder men de är sjukt envisa alltså. Därför kände jag att då kan jag i alla fall tvinga dem att jobba lite för det, hähä. 
 
(null)
 
Lilla Jonny råkade bli instängd på toaletten i 8 timmar häromdagen.
 
(null)
 
Jag fick ett samtal från en av mina närmaste vänner PJ som var på besök hos sin pappa här på västkusten. Hon hade under en skogspromenad med sin hund sett en katt som var märkbart i mycket dåligt skick, den släpade sig fram, rullade runt och kunde inte använda bakbenen. Hon var underbart snäll och körde den till veterinär, men eftersom de inte har möjlighet att ha djur uppstallade där efter stängning bestämde vi oss för at ta den till djursjukhus i Göteborg då den misstänktes ha en alfakloralosförgiftning. Jag jobbade men Johanna var en klippa och ställde upp och körde. Jag döpte katten till Gertrude, efter mamman till Hamlet.Hon blir förgiftaad vill jag mig minnas.
 
Tyvärr var denna tjej ganska hårt sargad av ett liv i hemlöshet sedan tidigare vilket försämrade hennes chanser avsevärt. Men hon lades in på intensivvård för vi ville ge henne en ärlig chans,
 
(null)
 
(null)
 
Det hade äntligen blivit dags för Göteborg Horse Show! Som jag längtat och väntat även om dert bara blev en dag detta år (som jag kunde vara där). När jag vaknade var det en riktigt härlig vårsol som tittade in genom fönstret och jag visste redan då att denna dag skulle bli superbra.
 
(null)
 
Martin vet att jag hatar när folk i publiken smackar åt hästarna i arenan.
 
(null)
 
Vi gick på mässan och jag köpte faktiskt så gott som ingenting bortsett från några hönät för en hundring samt en burk godis. Vi hittade kanderade äpplen som såg så otroligt goda ut, men vilken smakmässig besvikelse det var.
 
(null)
 
Tur jag fick en fin bild att lägga upp på sociala medier i alla fall haha! Sockret utanpå var STENHÅRT så det tog en halvtimme att ens komma igenom och det var supersvårt att äta. Äpplet var dessutom gröna och sura, jag hade uppfattningen att de skulle vara röda och söta, så smakerna skar sig väldigt. Alltså, jag hade liksom suktat efter att prova kanderat äpple i typ 20 år. 10/10 Would not buy again.
 
(null)
 
Emellan dags- och kvällspasset gick vi till ett tacoställe och åt middag. Min vegetariska nachotallrik var amazing.
 
(null)
 
(null)
 
GHS var superroligt och jag är så glad att jag i alla fall fick möjlighet att gå en dag, även om jag hade planerat 3-4 dagar detta år.
 
Det blev fredag och vi skulle åka tillbaka till Göteborg för att gå och se Anders och Måns nya show, på Stora Teatern. Som ni ser var motivationen och energinnivåerna på topp.
 
(null)
 
(null)
 
(null)
 
Låg kvar i sängen och gosade katt alltför länge in på att vi skulle åka. Blev minst sagt stressigt, särskilt med tanke på att det blev ett fruktansvärt regnoväder som blev värre och värre ju närmare Göteborg vi kom. Men vi hann.
 
(null)
 
(null)
 
Som jag älskar dessa två alltså! Är så glad att Martin gillar dem också, då han kan vara hemskt svårflörtad vad gäller svensk humor. Showen var fantastisk! Har till och med köpt biljetter till en föreställning i höst av samma turné. 
 
(null)
 
(null)
 
(null)
 
På lördagen sedan gick jag upp vansinnigt tidigt efter bara 3 timmars sömn, packade väskorna och satte mig i bilen för att köra till Linköping. Det var äntligen dags för Joyvoice körledarutbildning!!
 
Upplyftande att sätta sig i bilen halv sex och veta att jag skulle vara framme kvart över 10 om jag inte stannade. Tur jag gillar att köra bil, och kunde fördriva tiden med att öva på låten vi skulle lära ut. Strax efter Uddevalla fick jag dock stanna och sova i 45 minuter, för jag var så himla trött och det var jobbigt att köra i mörker då. Som tur var hade jag för en gångs skull åkt med väldigt goda marginaler så jag kom ändå fram i god tid till utbildningen som började klockan 12. 
 
(null)
 
Så pepp och full av förväntan! Så mycket talang i ett och samma rum!
 
(null)

(null)

(null)
 
(null)
 
Vi hade lite föreläsningar och diskussioner kring jobbet, både det praktiska arbetet och om konceptet och uppbyggnaden. Vi genomförde ett körrep och övade på körrepets alla olika moment i egenskap av körledare. Det var verkligen helt vansinnigt roligt!
 
Vi åt middag ihop när första utbildningsdagen var slut och efter det åkte jag hem till min andra familj i Mjölby ♥ Alltså min föredetta pojkvän Manfred och hans familj, jag bodde hos dem i några år och har känt dem sedan jag var 13. Så jag försöker hälsa på dem när jag kan. Tyvärr var jag där väldigt sent så jag hann inte umgås så mycket med familjen, även om jag, Manfred och Ludvig satt uppe till väldigt sent typ 3 på natten och pratade om en massa olika saker. Så kul! Men jäklars vad jag fick lida för det morgonen efter haha.
 
Sista dagen på utbildningen och man var helt korvstoppad i huvudet men ack så fruktansvärt glad och full av energi! Innan utbildningen var jag helt förskräckt inför tanken på terminsstarten men efter utbildningen kändes 2 veckor till första repet alldeles för länge! Jag är så glad och tacksam för att jag fick detta jobbet!
 
Kolla vilka powerpinglor ♥
 
(null)
 
(null)
 
Efter sista utbildningsdagen åkte jag tillbaka till familjen för att umgås ännu mer. Vi fikade och pratade i några timmar innan det var dags för Manfred och Ludvig att åka tillbaka till sitt, så jag tackade för mig, körde dem till Linköping och började sedan den långa resan hem igen.

(null)
 
I vanliga fall brukar resan hem gå snabbare än bort. Men inte denna gången. Kändes som jag körde dubbelt så lång tid än jag gjorde, men tror det beror på att jag var så trött i huvudet efter de senaste dagarna med allt körande, alla intryck och all energi som strömmat både in och ut. Men tillslut kom jag hem och jag var nog lika glad som Sterling, över att jag var hemma igen.
 
(null)
 
Än en gång möttes jag av en bukett rosor av Martin, för att de andra vissnat nu. Blev så glad. ♥
 
(null)
 
Artemis var med och spelade Crazy Cat Lady.
 
(null)
 
Det var dags för fettisdagen och chefen bjöd på semla till min stora förtjusning! Efter jobbet tänkte Martin och jag åka till Uddevalla där Joyvoice anordnade en workshop, dit man kunde komma och prova på ett körrep. Jag har ju aldrig varit med på ett Joyvoice-kurstillfälle annat än utbildningen, så det kändes som ett perfekt tillfälle att se hur det går till och samla inspiration från duktiga Emma som är körledare där.
 
(null)
 
Ännu en gång hade vi upprört vädergudarna då det blev rent snökaos på väg mot Uddevalla. Vi åkte med god marginal men hann ändå på knappa minuten dit. Det var en rolig timme och jag var mer pepp än någonsin inför mitt egna rep som närmade sig.
 
Efter repet var slut ringde jag Pinchos och frågade om vi kunde komma även om de slutade ta emot bordsbokningar tio minuter tidigare. De i köket sa att det gick bra om vi beställde all varm mat direkt så de kunde börja stänga sedan. Vilken amazing service ändå.
 
(null)
 
(null)
 
(null)
 
Pinchos "fishless & chips" är helt otrolig. Den smakar verkligen torsk! Har aldrig någonsin smakat ett bra fisksubstitut tidigare men den är grym, rekommenderas verkligen!
 
Det blev äntligen, äntligen dags för mig att ha en ledig dag utan några som helst planer. Jag ägnade tiden åt att ligga i sängen eller soffan och gosa katt. Jag började kolla på Love is Blind på Netflix för jag ville ha nåt att titta på som inte kräver så mycket tankeverksamhet. Det är seriöst ett av det löjligaste men också ett av det bästa jag sett, haha! Det är så dåligt att det blir bra ni vet. Jag verkar inte vara den enda som kände så, för jag hittade denna:
 
(null)
 
Tre dagar tog det att se klart på den första gången. Några veckor senare kollade jag igenom hela på två dagar, igen. Så underhållande.
 
(null)
 
(null)
 
Efter en dags ledighet var det dags att ge sig på jobb igen men vad gör det när vi fått nya arbetsuppgifter som innefattar att packa upp och göra i ordning träningskläder? Jag tyckte det var jätteroligt att packa upp, bocka av på listan, prismärka, larma, galga. Kul att variera mellan sina vanliga uppgifter och "löpande band"-uppgifter.
 
(null)
 
Här ser ni förresten vår nya tv-bänk jag köpte för 200 spänn av en på Facebook. Så nöjd.
 
Ni ser också till vänster om den, en kisspöl som runnit in under och ut till höger. Detta upptäckte jag en morgon då jag varit i stallet och gett frukost, för att sedan sova en stund innan jobb tänkte jag (jag hade jobbat väldigt mycket den senaste månaden och höll ihop kropp och knopp genom att sova extra mycket). Men istället upptäckte jag detta och fick ägna 2 timmar åt att städa jävligt noga för att bli av med ALL kisslukt. Jag vill tro katterna protesterade mot den nya sanden. Jag vill ju så gärna använda pellets i lådorna men fick sluta för Wyoming vägrade acceptera det. Nu när hon inte protesterat på väldigt länge gjorde jag ett nytt, helhjärtat försök på pellets men resultatet blev att hon började revirkissa flera gånger om dagen. I panik fick jag byta ut alla pelletslådor till sand men hade ingen sand hemma av den (dammfria) jag brukar använda. Jag fick köpa två påsar Monster på Nordby och det var seriöst ett av det värsta jag provat.
 
(null)
 
Så här mycket hade det dammat efter mindre än TRE dagar.
 
(null)
 
Och detta andas katterna in när de gräver i lådan.. nej tack. Hade beställt hem sand i panik, med tillvalet "prioriterad packning" så efter dessa tre dagar hade jag ny sand. Slängde alltihop av denna Monster, det kändes som ett himla slöseri men ville inte utsätta någon för detta damm mer än nödvändigt. Tre. Dagar.
 
(null)
 
Jag kontaktade Jeanette som jag lärde känna via jobbet för några år sedan, som dessutom är egenföretagare som fotograf också. Jag köpte en utskrift i A3-format av henne. 
 
(null)
 
Självklart en bild på min älskade Signe. ♥
 
(null)
 
Som nu hänger ovanför sängen. Jag vill verkligen bli bättre på att sätta upp egentagna bilder på väggarna, det är så himla gemytligt.
 
(null)
 
Proppen mår bra men hennes hälta är sämre. Ska kontakta veterinären och fråga om det finns möjlighet att spruta in silikon i kotan snart. I sommar ska jag göra en ny ultraljudsröntgen på hennes sena och hoppas det gått åt rätt håll.. Usch, det vill jag inte tänka på än. Kan inte mer göra än fortsätta rehabilitera henne tills dess. Hon rör sig i alla fall mycket bättre nu när hon har skor på fötterna, så det får jag nog fortsätta med.
 
(null)

(null)
 
Varje morgon när jag vaknar ligger dessa här. ♥
 
(null)
 
Eftersom jag jobbat så mycket och varit iväg på så mycket grejer i februari, så var jag extremt mån om min återhämtning. Som jag skrev tidigare, så sov jag extra mycket, oftast en stund före jobbet. När jag kom hem sedan var jag väldigt mån om att inte ta mig an en massa måsten, vilket visserligen gjorde att jag halkade efter en del med föreningsarbete som att samla in pengar, boka veterinärbesök, skicka jourhemasvtal och köpekontrakt. Men å andra sidan, hade jag inte lagt tiden på återhämtning istället hade jag kanske aldrig orkat ta mig an resten. Därför spenderade jag nästan varje kväll i sängen elelr soffan med att kolla på hästhoppning. Bara tog det lugnt.
 
(null)
 
(null)
 
På internationella kvinnodagen gick Martin och jag på bio och såg Mia Skäringers show No More Fucks to Give. Jag såg den med Emma i höstas, men det betydde så mycket för mig att Martin följde med och såg den. Mia är ett jäkla geni alltså, gudars vad jag älskar den kvinnan!
 
(null)
 
När jag var i Linköping på utbildningen så glömde jag min jacka hos Manfreds familj. I jackan låg dessutom mina hörlurar och min mobils adapter till AUX-sladdar. Därför var Sofie så snäll att hon skickade jackan till mig, och i paketet låg en liten present..! Inte bara var det en otroligt söt inslagning utan innehållet fick mig att gråta av ren tacksamhet för hennes omtanke.
 
(null)
 
En sten som det står Signe på. Så otroligt fint av henne att tänka på mig och skicka med denna lilla symbol för något så oerhört betydelsefullt för mig. Tack tack snälla Sofie ♥
 
(null)
 
Det blev dags för tisdag och PREMIÄR av Joyvoice Strömstad!!! Jag var så himla pepp och nervös!
 
(null)
 
Jag slutade jobbet på Nordby vid 17 och även om körrepet inte började förrän 19.15 så ville jag vara ute i god tid, så jag åkte direkt in till stan. Jag tog en fika på Backlunds med Martin innan jag åkte vidare till lokalen för att förbereda i lugn och ro.
 
(null)
 
Det kom cirka 50 pers vilket var lååååångt över förväntan! Jag hade så förbaskat jäkla roligt så ni kan inte tro det! Jag brukar vara oerhört (!) självkritisk i sådana lägen och verkligen överanalysera; ser de inte lite sura ut? Råkade jag förolämpa någon? Sa jag något fel eller olämpligt? Tycker de jag är bra nog? Och så vidare. Men detta gick faktiskt tillräckligt bra för att dessa tankar inte skulle få så mycket plats, jag kände mig trots att hyfsat säker och trygg i min insats. Jag märkte direkt att jag behövde öva mer på att byta mellan de olika stämmorna snabbt men i övrigt.. så är jag mycket nöjd.
 
(null)
 
Tyvärr, tyvärr, TYVÄRR var detta rep det enda vi hann med innan Joyvoice exakt en vecka senare bestämde sig för att pausa alla rep. De fick otroligt mycket feedback av kördeltagare att de inte vågade gå på repen med smittspridningen i åtanke, och i varje kör hoppade fler och fler av och det utbröt nästan ett krig kördeltagarna emellan. Ett läger tyckte det var idiotiskt att fortsätta ses på rep och många kanske var inom riskgruppen själva, medan andra lägret verkligen uppskattade att inte allt i vardagen sattes på paus eller ställdes in. Det är ju helt omöjligt att göra alla nöjda och jag vet att det var ett tufft beslut för dem att ta, men tillslut bestämde de sig för att ställa in alla fysiska rep. För min egen del blev jag otroligt lättad, eftersom detta är första terminen för både mig och mina deltagare så vore det hemskt tråkigt om gruppen skulle halveras varje vecka för att tillslut inte vara någon kvar. Jag tänker mig att fler och fler väljer att avstå för säkerhets skull och även om "faran är över" om fyra veckor så skulle dessa deltagare säkert känna att det inte var någon idé att börja gå på repen igen eftersom de ändå missat halva terminen. Det hade blivit en så otroligt tråkig start och tråkigt första intryck! Så för egen del är jag väldigt glad för beslutet de fattade, för det kommer verkligen gynna oss i framtiden.
 
Istället har de bestämt att från och med idag faktiskt erbjuda digitala körrep via deras Facebooksida. De kommer livestreama ett rep från Linköping med VD:n Hanna som körledare, med en kamera ifrån varje stämma, så kan man hänga på hemifrån! Sedan kommer vi ha fysiska körrep i juni istället för nu i vår, och då kommer repen vara 2 timmar och 15 minuter långa med paus för fika och gött häng i sommarkvällssolen. Istället för att varje kör anordnar en konsert som avslut kommer alla som vill få åka till Stockholm och uppträda ihop, det kommer bli ruskigt fett alltså.
 
Det jag tycker är viktigt att förstå - för de som är missnöjda med denna (i mina ögon helt fantastiska och lösningsorienterade) åtgärd - är att Joyvoice inte bara kan betala tillbaka allas kursavgifter och strunta i vårterminen. Då finns inga pengar för en hösttermin. De har fortfarande personal på HK som jobbar heltid och givetvis ska ha lön för det, körledare som hållit allt mellan 1 till 9 rep redan som ska ha betalt för det, resersättningar och lokalhyror och ännu mer.. Det funkar liksom inte. Så även om det som erbjuds nu inte är det man köpte när man betalade sin kursavgift så hoppas jag innerligt tillräckligt många personer ger det en chans och ser det smo en investering att få fortsätta sjunga i Joyvoice sen när allt återgått till det normala. ♥
 
Har lyckats komma in i någon form av dygnsrytm som tillåter mig att gå upp mellan halv 6 och halv 7 på morgonen för att åka till stallet. Vissa dagar sitter jag bara i boxen och lyssnar på tuggandet av hö. Finns ingen bättre terapi för mig tror jag.
 
(null)
 
Någon annan som njuter av tillvaron. Är så kul att hon börjat ligga i sängen!
 
(null)
 
(null)
 
Och Sterling som så fort jag sätter mig ner ska komma och gosa.
 
(null)
 
Tog denna bild på när jag stryker honom över huvudet och kände att jag ändå fick min stundvisa mentala hälsa förkroppsligad. 
 
(null)
 
Köpte en ny bädd till dem som blev populär.
 
(null)
 
Är med i Origo Group som är ett företag som utför undersökningar åt olika företag. Har samlat ihop till 30 kronor så valde att ta ut det i en trisslott. Min swish är ju spärrad sedan en tid tillbaka då banken insåg att vi tar emot gåvor till föreningen där. Jag är helt ärlig när jag säger att jag inte visste att det stred mot användarvillkoren, eftersom det gäller en ideell förening, Nu hade ju vi tänkt skaffa företagsswish så småningom visserligen, men inte fått tummen ur ännu. Men i vilket fall, innan swishen spärrades så har jag liksom köpt en trisslott digitalt varje löning. Nu har inte det blivit av för jag vägrar lägga in mina kortuppgifter på fler ställen än absolut nödvändigt efter att mina uppgifter kapades och försökte användas i USA. Så det var kul att skrapa en liten rackare. Vann gjorde jag också. 
 
(null)
 
Artemis kan också tydligt demonstrera min känsla inombords.
 
(null)
 
Detta har säkert inte gått många obekmärkt förbi men norska gränsen är ju stängd sedan en tid tillbaka som åtgärd för att begränsa smittspridningen av corona. Detta har slagit mot Strömstad som en jävla wrecking ball (vad heter det ens poå svenska? rivningskula?) och nästan alla företag har bara stagnerat. Det kommer INGA kunder. I början precis innan gränsen skuklle stängas låg en märklig stämning över hela centret jag jobbar på, det kändes som om vi stod inför ett krig, alla var så allvarliga. Folk började sälja ut och prissänka i panik. Vi var väldigt nervösa eftersom vi inte visste vad som skulle hända med centret och framförallt våra jobb, och rykten kan ni tro det gick gott om.
 
Det gick några oroliga dagar innan vi fick beskedet att centret skulle reducera sina öppettider från 10-20 till 11-17. Snart fick vi info från vår arbetsgivare att inga tillsvidareanställda skulle varslas (praise the lord) och att vi alla skulle permitteras. Detta innebär alltså att vi går ner i tjänst med 60% och går hemma resten av tiden men får utbetalt 90% av vår lön. Detta är givetvis helt otroligt att vi ens kan få med tanke på hur det ser ut i andra länder. Vissa saknar all form av skyddsnät. Och värsta möjliga scenario är ju att man blir varslad. Så jag är otroligt glad och tacksam för detta som var det näst bästa alternativet efter att behålla alla sina timmar som vanligt så klart. Ändå gnager det lite i mig hur det kommer påverka min ekonomi som ju - helt ärligt - är väldigt ansträngd med tanke på främst alla veterinärbesök jag betalat det senaste året. Jag har gått back över 10.000 kronor bara i år. Och även om jag får en del pengar utbetalade även om jag inte jobbar, så får jag ju in mycket extrapengar varje månad eftersom jag jobbar mer än det jag har på papper. Men återigen försöker jag skifta fokus och tänka på att jag är glad att jag har kvar jobbet och att jag är permitterad. Det är bättre än alla andra alternativ som återstår när jag helt enkelt inte kan jobba som vanligt.
 
Så nu har jag någon slags "ofrivillig" semester. Jag jobbar bara 2-3 dagar i veckan kommande månad och då 3-6 timmar per pass. Jag ska försöka disponera den tiden väl och jobba ikapp lite med sånt som "blev lidande" under februari och nu när jag jobbat typ 7 helger i rad och en massa extra däremellan. Jag ska verkligen försöka njuta av att få tid hemma (dessutom ensam) som jag faktiskt väldigt aktivt saknat under denna hektiska period. Jag har ett stort behov av att vara hemma ensam och bara decompressa helt kravlöst, vilket varit svårt senaste tiden då jag varit ledig så sällan. Men det blir lite som den där sommaren som var så jävla varm ni vet, att även om det var varmt och skönt så kunde man inte sluta tänka på att det berodde på den globala uppvärmningen och konsekvenserna som blev, med alla skogsbränder och dylikt. Lite samma blir det här. Visst är det skönt att vara hemma och jobba jättelite men det gnager ju i en att tänka vilka konsekvenser alla karantäner och isolationer kommer få, inte bara personligen men också för hela världsekonomin. Jag tänker framför allt på alla småföretagare som har det supertufft nu. Hur många kommer behöva gå i konkurs innan detta är över? Så glöm för bövelen inte bort att stödja dina lokala småföretagare! På riktigt alltså! Jag själv överväger att ta mig en tur på stan imorgon och handla lite grejer att lotta ut för Katthjälpens räkning, i diverse affärer. Det blir inga stora summor så klart men alltid något, hellre handla hos dem än köpa från något företag i Tyskland, USA eller England som jag gjort tidigare. Våra småföretagare behöver oss. Det tråkiga är ju att man själv är påverkad i form av en åtstrypt ekonomi men jag är säker på att vissa köp som man ändå "behöver" göra kan fördelas hos mindre företag som går på knäna. Vi får hjälpas åt så de överlever.
 
Ett väldigt tomt Nordby.
 
(null)
 
Jonny är ju ingen utekatt egentligen men han får gå ute längre stunder när vi är hemma. Häromdagen glömde jag dock honom ute under natten, så han kom in och däckade så här på morgonen. Fast ville ut en timme senare igen.
 
(null)
 
Morgon med Proppen. 
 
(null)
 
Finaste inbakade flätan jag någonsin gjort tror jag, haha.
 
(null)
 
Okej det är så jävla kallt i vårt hus. Luftvärmepumpen är trasig så den får inte upp värmen över 19 grader som varmast. På nätterna är det 14 grader i vardagsrummet om det är nollgradigt ute.. Så stundvis är jag otroligt frusen alltså, Artemis också tydligen.
 
(null)
 
(null)
 
Då var vi faktiskt framme till idag! Jag skojade häromdagen om att jag önskar att jag kunde vara en stay-at-home-cat-mom och det känns lite som att det är vad jag har blivit. Jag tar stallet på morgonen, kommer hem, städar och håller efter så hemmet är asfint och tar itu med diverse måsten av olika slag. (Jag lagar visserligen inte mat åt Martin när han kommer hem men då får han börja betala mina räkningar först i rättvisans namn om vi ska löpa hela linan ut, hähä.) Jag har verkligen jobbat så mycket under februari och mars så någonstans hade jag nog tur i oturen att detta med stängda gränser och permitteringen kom just nu, när återhämtningen behövdes som mest. Jag hoppas det ska blåsa över snabbt och att vi ska kunna gå ihop på de vis som behövs för att hjälpa varandra. Varesig det gäller att tvätta sina händer ordentligt efter toabesök, undvika vissa sociala tillställningar/resor, handla lokalt, hjälpa varandra att handla eller uträtta ärenden (kolla in Handlingshjälpen Strömstad på FB som Johanna och jag startade om du vill hjälpa) och bara vara allmänt empatiska, oegoistiska och agera med kärlek för varandra.
 
(null)
 
Nu ska jag bänka mig framför Joyvoices första live-rep!
 
Tack för att ni läste. Peace out ♥

För övrigt anser jag att Karthago bör förstöras.

i’ll stand by you

Häj bloggen!

Kan någon förklara för mig varför denna bild är så rolig? Haha. 

(null)

Sist jag skrev var det söndag. Det var en lugn och skön dag men den gick snabbt. På måndagen var det dags för jobb 10-17 och just nu är det löjligt lugnt på centret alltså. Jag tycker dock inte att det är tråkigt, snarare tvärtom älskar jag lågsäsong för att jag slipper känna mig helt urtömd på energi när jag kommer hem. Det är liksom inte motigt att gå till jobbet alls nästan när det inte tar någon energi. När jag kom hem ville jag inte dra igång med nåt projekt eller så utan satt i soffan nästan hela kvällen. 

(null)

Plockade fram lite garn och virkade en bläckfisk framför nyaste säsongen av Svenska Hollywoodfruar, som jag inte sett på över ett år. När jag var sjukskriven spenderade jag nästan två månader endast med att sitta i soffan, gosa katt, virka och kolla på alla säsonger Hollywoodfruar som fanns på Viaplay i alla fall. Den tiden minns jag som lite melankolisk men ändå med massa kärlek. Självklart med det obligatoriska WoodWickljuset. 

(null)

Nestor tigger middag av Bowies. 

(null)

Igår började jag dagen med morgonpasset i stallet. Dock hade det kommit en massa, massa snö under natten vilket gjorde att det tog säkert över dubbelt så lång tid att köra dit.. jag hade en tid på Capio vårdcentral klockan 09.00 så det blev minst sagt väldigt stressigt. Jag hann allt förutom att mocka åt Sophie vilket mina stallkompisar var snälla och hjälpte mig med.

Åkte sen till Capio för att träffa min nya terapeut. Det var ett halvtungt möte med mycket grävande, så det blir alltid en känslomässig bergochdalbana. Men jag gillar henne och tycker våra samtal ger mycket.

Planen var att åka rakt hem och sova efter detta, då jag kände mig sliten och hade 3 timmar tills jag skulle börja jobba. Dock fick jag ägna tiden åt något helt annat.. storytime:

I december 2019 var jag med Artemis hos en veterinär jag inte vill namedroppa men de flesta fattar nog vem det är. Jag har INTE för avsikt att hänga ut dem och vill undvika att detta inlägg ska komma upp om man googlar på dem eller så. Så jag undviker att skriva vem det gäller, men hyser inga illusioner om att ni inte ska fatta ändå. Det är okej. 

I vilket fall, vi var hos denna veterinär som jag normalt sett inte brukar anlita då jag alltid går till Dingleveterinärerna, men de hade inte tid på några veckor. Jag bokade tid för att dra ut två tänder som var dåliga samt röntga tänderna för att se om det rörde sig om FORL. Allt gick bra, ingen FORL sa veterinärern, men jag råddes åtgärda två tänder till som var dåliga snarast.

Det drog ihop sig för att åtgärda hennes tänder, nu hos Dingleveterinärerna, och jag mejlade och bad om journal samt bilder från hennes besök så jag kunde informera andra veterinären om hur läget låg till för att slippa betala för nya bilder. Lång historia kort så tog det dem över 2 veckor att leverera bilderna, vilket ledde till att jag dels fick flytta fram tiden för operationen en gång och dels blev jag... lite irriterad.

När jag väl fick bilderna, måndag kväll, så mejlade jag dem till Dingleveterinärerna och frågade om de dög då de ursäktade sig för den dåliga kvaliteten. Till svar fick jag att bilderna såg ut att vara tagna med vanlig slätröntgen och inte tandröntgen, vilket inte är samma sak. På en tandröntgen ser man både rötterna och hur tänderna ser ut inuti, på en slätröntgen ser man bara konturerna av tänderna. Jag ifrågasatte detta och blev till en början ganska upprörd och ville ha pengarna tillbaka då jag skulle behöva betala för en ny röntgen då den första var obrukbar. Det är ganska sällan jag blir sådan att jag kritiserar och ännu mer sällan begär pengar tillbaka, ska ni veta. Jag rådgjorde med andra som jobbar ideellt med katter och en tredje, opartisk veterinär, om vad som var rätt och fel här. Sistnämnda berättade för mig att det är ganska vanligt förekommande OM man inte har en tandröntgen, att man "tager vad man haver" och gör en vanlig för det är bättre än ingenting. Veterinären jämförde det med att låt säga jag skulle göra en tandröntgen hos Dingleveterinärerna och sedan åka till en tandspecialist i Göteborg, då hade ju kanske inte den röntgen varit tillräckligt heller eftersom de sitter på ÄNNU mer resurser - men det är ju fortfarande inte första klinikens fel. Detta resonemang kunde jag köpa, även om jag var gaaaanska så säker på att jag frågat specifikt om de hade tandröntgen eftersom jag inte trodde det, men jag har inga bevis på att jag frågat och de sagt ja.

De svarade direkt att jag kunde få pengarna tillbaka (vilket jag tycker är bra service, bör tilläggas!) men vid detta laget hade jag börjat tvivla på om de verkligen gjort fel.

Plötsligt drabbades jag av ett dåligt samvete. Jag kunde inte riktigt bedöma om de verkligen hade gjort något fel, för de hade ju jobbat med de medel de hade. Men faktum kvarstod att jag betalat 800 kronor för egentligen ingenting, och behövde betala ännu mer pengar för en ny röntgen. Jag svarade inte på mejlet där de efterfrågat mina kontouppgifter utan kände att jag ville fundera på hur jag ville göra, vad som kändes etiskt rätt och vad som kändes genuint bäst, i magen.

Så, imorse var det dags att lämna in både Artemis och Jonny hos Dingleveterinärerna. Artemis för åtgärd av sina dåliga tänder och Jonny för utredning av astma som jag misstänkt att han kanske hade då han rosslar ibland när han andas. 

(null)

(null)

(null)

Efter detta åkte jag till stallet för att fixa åt Proppen, och det var så fint ute!

(null)

Väl hemma sedan städade jag huset och satte mig i soffan för kattgos och mer Svenska Hollywoodfruar. Några lugna timmar helt enkelt. 

(null)

Vid 14.30 var det dags att åka in till stan och hämta katterna hos veterinären. På väg in till stan mötte jag en lastbil som körde ganska fort, och det skvätte upp grus mot min vindruta. Det small högt, blev ett stenskott i rutan som efter 30 sekunder sprack och blev typ 15 cm långt. Jag körde en avstickare till Toveks bil och bad dem kolla på det, och frågade vad jag ska göra.. naturligtvis gick det inte att laga utan man måste byta hela rutan. Självrisken lär gå på 1500-1800 spänn någonting. Här har man valt att leasa bil för att "slippa oförutsedda uppgifter" så händer den skiten. Efter att ha haft bilen i en månad dessutom. EN MÅNAD. Samma månad jag betalt leasing för två månader av samma lön.. Nåväl tänker jag. Det kunde ha varit värre.

(null)

Jag åkte till veterinären och hämtade ut katterna. Veterinären hade gjort en tandröntgen och konstaterat att Artemis, trots allt, har FORL. Jag blev givetvis ganska ledsen, dels för att Artemis ska leva med en livslång och (stundvis) smärtsam sjukdom och behöva gå igenom regelbundna kontroller och operationer.. det är givetvis ingen dödsdom eller så, under förutsättning att hennes njurar eller dylikt inte blir dåliga så man inte kan söva henne, men jag önskar ju så klart att hon hade fått slippa. Jag bad dem dock om ett blodprov idag och de kunde konstatera att allt såg bra ut i dagsläget i alla fall så det var skönt.. Där och då bestämde jag mig i alla fall för att tacka ja till pengarna tillbaka av andra veterinären, då de sagt att diagnosen inte fanns, när den ändå gjorde det.. ännu mer irriterande är att det är ett års karens på hennes försäkring för att den ska täcka FORL. Om en månad skulle den ha börjat gälla, men nu kommer jag behöva stå för varenda krona av denna dyra sjukdom. Gah, så frustrerande... dagens besök gick på 6700 kronor, och då var de ändå så gulliga att de bjöd på tandröntgen. Jonny hade ingen astma i alla fall, men kommer behöva skrapa tandsten snart.. Suck. Men men. Jag försöker tänka som en vän till mig sa en gång, pengar är sånt som löser sig. Det finns mycket värre saker som inte finns någon lösning till eller utväg från. Min älskade höna. ❤️ Hennes fiktiva 4-årsdag är idag för övrigt.

Överväger att sälja min ens njure till förmån för Artemis vård. Någon som är intresserad?

Efter jag hämtat katterna åkte Martin och jag för att hämta en byrå jag köpt på en köp/sälj-sida på Facebook. Jag hade chattat med säljaren som hette Hega, och fått telefonnumret jag skulle ringa inför upphämtning. När jag ringde svarade en man med sitt efternamn. Jag sa något i stil med "Hej jag söker Hega, jag köpte en bänk av henne" varpå han svarade "ja det är jag". Jag trodde jag skulle sjunka genom jorden, vad pinsamt. Det var verkligen the cherry on top för denna dag.

Vi åkte i alla fall dit och när jag skulle swisha honom stod ett annat (mans)namn på swishen så jag hoppas jag bara missförstod så jag inte råkat förolämpa någon.

Nu är vi hemma igen och tar det lugnt. Gav katterna två nya bäddar men låter bilden tala för sig självt om vad katterna tyckte om sina två bäddar kontra en låda som per definition nog inte ens är en låda längre.

(null)

Nu blir det gött soffhäng med katterna resten av kvällen. ❤️

(null)

(null)

(null)     




För övrigt anser jag att Karthago bör förstöras.

slightly out of reach

Häj lilla bloggen!
 
Herregud. Jag hade precis skrivit i en timme utan att spara när datorn dog, utan förvarning. Först fick jag panik men så tog jag ett djupt andetag och tänkte "det är bara en text, jag kan skriva om, det går bra". Så när jag startade datorn igen så hade inlägget på något mirakulöst sätt återställts. Jag har fått för mig att universum belönar mig de gånger jag inte blir arg, och återställer texten åt mig. Om jag däremot blir förbannad, så kommer den försvinna, för det är universums sätt att straffa mig för att jag är så privilegierad att jag kan bli upprörd över något så futilt. Någon mer som tänker så? Ingen? Bara jag? Är det bara blogg.se som har en übersmart funktion som autosparar med jämna mellanrum? Well, tack till universum eller blogg.se, den som nu förtjänar äran för detta.
 
Det är över en månad sedan jag tittade ni här sist... detta året har verkligen börjat vansinnigt intensivt. Jag har faktiskt inte känt mig särskilt stressad dock, men har onekligen haft fullt upp. Har varit förvånansvärt stabil genom stressen och pressen jag känt och brukar ha hemskt svårt att hantera. Vet inte riktigt vad hemligheten är ännu, men den kanske gör sig tillkänna på nåt vis. Idag är nog första dagen på en månad som jag känner mig lite låg. Inte ledsen eller så, men smått PMS-ig och inte så där supersugen på att interagera med någon. Så idag just är jag väldigt stressotålig och skulle nog kunna bli helt vansinnig om Martin t.ex. gäspade väldigt högt. Blir tokig på det. Verkar vara en mansgrej, att de nästan skriker när de gäspar? Vad är grejen? Både att gäspa tyst och att nysa sig i armvecket istället för i handen är helt gratis faktiskt. 
 
/mvh inte alls bitter.
 
Har inte fått i mig annat än 400mg koffein och en semla idag så det kanske inte är en så jävla svår gåta, varför humöret är lite lågt.
 
Nåväl, tänkte återberätta månaden som gått.
 
Det har blivit ganska mycket av detta ↓

(null)
 
I slutet av december var det dags för det stora städet av Polon. Det var dags att lämna in den och hämta min nya bil. Fick hjälp av Bowies att städa och tvätta den, i utbyte mot att jag bjöd på pizza. Bilen blev superfin och det var jättetråkigt att lämna bort den. Det har ju dessutom framkommit att serviceavtalet inte gick att avsluta i förtid, så för några veckor sedan fick jag hem en faktura på resterande av serviceavtalet som gick på 2000 spänn. Jag förstår resonemanget helt, att jag använt alla servicar som ingått och att jag då får betala för det så klart, men en sådan detalj känns ju väsentlig att veta när man står i valet och kvalet om man ska byta in bilen i förtid eller inte. Min nya bil tar mig ju från punkt A till punkt B så jag ska inte säga att jag är missnöjd med den, men hade de inte velat ha ett sådant överpris för Polon hade jag ju helt klart hellre köpt loss den. Att jag nu i efterhand fick veta att jag dessutom måste fortsätta betala serviceavtalet på den styrker känslan ännu mer. Varför bytte jag ens in den tre månader i förväg om jag ändå ska betala för den? End of rant. 
 
(null)
 
Gjorde en pärm till Johanna att sätta in papper och kvitton i (som jag ska ha å föreningens vägnar).
 
(null)
 
Det blev nyår!
 
(null)
 
Och den spenderades i stallet vid tolvslaget för att ha koll på hästarna som blir oroliga när det skjuts fyrverkerier.
 
(null)
 
Sedan startade vi 2020 starkt genom en ledig dag med sovmorgon. Välförtjänt om ni frågar Nezty.
 
(null)
 
Jag har länge velat ta tag i mina kostvanor och utesluta kött och mejeriprodukter helt. Jag äter inte så mycket kött för jag gillar det inte, men tycker det är svårt att hitta alternativ då jag inte heller gillar grönsaker särskilt mycket. Men jag hakade i alla fall på initiativet Veganuari av Djurens Rätt, och satsade på att endast äta vegetariskt hela månaden. Jag hade dock inte som målsättning att utesluta mejeriprodukter helt och hållet då det kändes alldeles för svårt. Om något känns så utmanande är risken istället att man skiter i allt och ger upp. Så jag gav mig själv lite spelrum för den sakens skull, i hopp om att kunna utesluta det helt i framtiden.
 
Mycket riskakor med jordnötssmör till mellanmål blev det.
 
(null)
 
Vi startade nya året frisk med inventering samma vecka. Jag har aldrig varit så snabb någon inventering någonsin tror jag, så jag var nöjd. Jobbade dessutom 7-20 den dagen så var ganska stolt över min insats.
 
(null)
 
Har börjat logga alla mina privata in- och utgifter i min bok, för att få lite bättre koll på ekonomin. Som ni ser har Nestor stenkoll han också.
 
(null)
 
Många morgonpass i stallet blev det.
 
(null)
 
Fina Artemis.
 
(null)
 
Blev spontant inbjuden på pannkaksfrulle av bestie vid tillfälle som jag givetvis inte kunde tacka nej till. 
 
(null)
 
Samma dag åkte jag sen till Håby för att ta emot en katt från en annan katträddarförening. Katte heter Lasse-Maja och fångades in bland en koloni. Hon är ganska rädd och har en skadad tass, men är väldans söt.
 
(null)
 
Från en fullständigt kaotisk dag.. men humöret var ändå på topp. Otroligt.
 
(null)
 
Har tagit uti med att ordna samtalskontakt via vårdcentralen. Inget allvarligt eller så, behöver bara lite hjälp med att strukturera upp livet och välja vad jag ska prioritera, samt sätta gränser för att inte falla tillbaka i utmattningen. Det är ett år sedan jag började jobba 25% efter min heltidssjukskrivning nu. Usch vad tufft det var.
 
(null)
 
Går lite promenader med Proppen ibland, som också behöver rehabiliteras fast från sin senskada då. Givetvis med massa reflexer på.
 
(null)
 
I mitten av januari var det dags att åka till Stockholm för att se Dream Theater. Skickade meddelande till Manfred när vi var på väg till Stockholm och han hade GLÖMT BORT att vi skulle på konsert 3 timmar senare.
 
 
(null)
 
Vi kom fram med ganska dålig tidsmarginal (inget förvånande där väl) och skulle checka in på hotellet och göra oss i ordning innan konserten. När jag valde hotell var jag supernoga med att det var gångsavstånd till Cirkus så vi skulle slippa ta bilen, leta parkering osv. Så jag blev supernöjd när jag hittade detta hotell som enligt hemsidan bara låg 700 meter därifrån! Jag blev dock superONÖJD när jag insåg att det var fågelvägen och att det låg ett enormt vatten emellan. Det skulle med andra ord ta 45 minuter att gå runt, vilket vi definitivt inte hade tid med. Så det slutade med att vi fick ta bilen, komma fram med en kvart till godo och i stressen inte inse att det finns fler bolag än Smspark att betala sin parkering till. Jag letade upp områdeskoden och slängde iväg ett sms för att starta parkering. Efter konserten sedan hade vi fått en p-bot på 900 kronor för det var ju Qpark man skule betala till. Ridå. 
 
Utsikten från vårt rum! Vi bodde på en båt. Det fanns dessutom badkar vilket jag var otroligt nöjd över. Vattnet gick inte att få varmare än ljummet men det var skitsamma, jag badade ändå.

(null)

(null)
 
Konserten var i alla fall sjukt bra och det var jättekul att träffa Manfred också ♥ Det var tredje gången jag såg Dream Thater, och fler gånger hoppas jag att det ska bli! Tillsammans med Pink Floyd utgör de mitt livs musikkärlek. Forever and ever.
 
(null)
 
(null)
 
(null)
 
(null)
 
Efter konserten sen konstaterade vi att vi inte ätit på hela dagen, så vi begav oss ut på jakt efter mat. Det fanns inte så mycket att välja på då klockan var närmare 1 på natten, men vi hittade en Max där vi slog oss ner och beställde mat. Under tiden vi satt där kom det in en kvinna som uppenbart antingen var påverkad eller har drogat sönder sig helt. Hon kom fram till oss och började prata, men hon pratade fort, osammanhängande och sluddrigt. Till en början var jag smått obekväm då man aldrig riktigt vet vad så "påträngade", främmande människor har för intentioner. Hon gick till kassan och pratade med personalen som gav henne en mugg för att ta vatten. När hon hämtat sitt vatten kom hon tillbaka och satte sig bredvid mig. Hon var liten, med trasiga kläder och hennes händer var iskalla. Hon pratade på och vi försökte hänga med, tills hon frågade om vi hade någon mat hon kunde få av. Jag tog med henne till expresskassan och lät henne välja en burgare, och köpte den åt henne. Vi satt sedan och lyssnade på hennes något osammanhängande livshistoria och jag mådde så himla dåligt. Jag förstod inte om hon var hemlös eller om hon hade någonstans att ta vägen, men tror förstnämnda, och det känns ju hemskt att bara lämna henne. Men vad ska man göra. Efter ett tag tackade vi för sällskapet och behövde gå tillbaka till hotellet. Vi sa hejdå till Karoline som hon hette, och jag gick därifrån med en enorm klump i magen. Jag hoppas det löser sig för henne.
 
(null)
 
Det måste ha varit lågsäsong för hotellet för vi såg bara en annan familj där. Men skönt i det avseendet att frukosten blev lugn och stilla i alla fall. Nästan pinsamt tyst, jag mådde så dåligt pga. sömnbrist i så många dagar så jag orkade knappt prata heller. 
 
(null) 
 
Vi checkade ut, lämnade vår packning i bilen och bestämde oss sedan för att turista lite i Stockholm innan vi åkte hem. Med stark betoning på lite, jag ville mest se gamla stan. Vi gick in i några second hand-butiker och köpte en våffla längs vägen, annars hände inte så mycket spännande.

(null)
 
(null)
 
Sedan började vi en lång bilresa hem. Jag lyssade igenom 4 av Dream Theaters album och hade livekonsert för Martin den stackarn som tvingades lyssna på eländet. Men jag hade roligt i alla fall.
 
Någon hade saknat mig! Min älskade Sterling ♥
 
(null)
 
Mina bäbisar ♥
 
(null)
 
Efter dessa dagar var över så var jag så satans trött. Inte bara hade det varit många timmar i bil, intensiva dagar och få timmars sömn på nätterna, men jag hade hetsat som sjutton dagarna innan för att hinna få klart en massa grejer inför resan. Jag minns inte exakt vad jag hade gjort, men jag minns att jag sovit helt vansinnigt lite. Så de kommande dagarna tragglade jag mig igenom jobbet och på kvällarna låg jag i sängen och virkade bläckfiskar och gosade katt. Försökte med förstnämnda i alla fall. Under tiden spelade Martin ett nytt spel han hittat som heter Subnautica. I love it. Man är på en annan planet, utforskar och loggar flora och fauna samt bygger en massa grejer för att ta sig vidare. Otroligt vackert, stämningsfullt med bra musik. Och lite läskigt.
 
(null)
 
(null)
 
(null)
 
Jonny som numera får vara ute större delen av tiden vi är hemma. Han disponerar tiden ute mycket väl genom att ligga precis utanför dörren och vänta på att bli insläppt. Men låt er inte luras, han står jämt vid dörren och vill gå ut, så så synd om honom är det inte. 
 
(null)
 
Ännu en tidig morgon i stallet.
 
(null)
 
Det går bra med att äta vegetariskt. Och sjukt bra gick det att inte köpa lunch på centret! Jag har de senaste åren varit skitkass på att ta med matlådor hemifrån utan har köpt lunch varje dag, det är ju 50-70 spänn om dagen bara på lunch. Lovade mig själv att leva mycket snålare framöver och jag har faktiskt inte misslyckats en enda dag sedan årsskiftet. Mycket nöjd är jag. Jag avskyr ju att laga mat så stundvis steker jag bara upp en hel påse vegofärs och kryddar med tacokrydda, kokar ris och blandar ihop.. inte superspännande, men bättre alternativ än att köpa på plats.
 
(null)
 
Jag var hos fina Nasrin på Mia's i Strömstad för att fixa till ögonbrynen som jag slutat noppa sedan nåt år tillbaka. Ville mest forma dem lite. Fick prova trådning, det gjorde ganska ont men var uthärdligt, Nasrin är ju så jäkla rolig om inte annat.
 
(null)

Framför allt så hände detta, haha.
 
(null)
 
Så hon fick tråda min överläpp också. 
 
Nya Celsiusen anlände. Den smakar som Nocco Caribbean med en touch av apelsin. Inte riktigt min grej med andra ord, men jag blir ändå lika exalterad varje gång de droppar en nyhet. Och ledsen blev jag när jag fick veta att Frozen berry gått ur produktion. Mycket. Ledsen.
 
(null)
 
Vissa morgonar när det blivit stressigt har jag gjort frukostgröt och tagit med i lunchlåda. Exakt så mån har jag varit om att inte köpa mat på jobbet.
 
(null)
 
En kväll efter jobbet fick jag åka och hämta denna katt, som upphittaren sett blivit dumpad ur en bil. Hur fan är folk funtade undrar man. Alltför ofta. Cleo som vi döpt henne till finns i alla fall nu i tryggt förvar hos oss och kommer snart vilja ha ett nytt hem. Visst är hon gullig?
 
(null)
 
Jag har väl inte nämnt det här men nu är det i alla fall officiellt att jag ska leda Joyvoice-kören i Strömstad under våren. Jag har tackat ja till jobbet och anmälan är öppen! Jag fick i uppgift av dem att spela in en video på cirka 7 sekunder där jag presenterar mig själv följt av "Välkommen med din anmälan!" eller dylikt. Kändes inte väldigt naturligt direkt, och jag fick verkligen aldrig tillfälle att spela in den då det skulle vara i dagsljus och jag bara jobbade heldagar. Så sista dagen innan deadline fick jag gå ut på personalparkeringen under rasten och spela in. Jag frös så mycket om fingrarna att jag tillslut tappade känseln, men videon blev klar i alla fall.
 
(null)
 
Sjukaste dagen jag haft på riktigt länge var förra onsdagen. Jag åkte hemifrån strax efter 07.00 på morgonen och var hemma 03.30 morgonen efter. Det var kattärenden kors och tvärs över hela länet hela dagen. Det sjukaste av allt var att jag faktiskt HÖLL min supertajta tidplan och dessutom hann med en snabbfika på Backlunds med bestie där jag smäckte i mig världens största semla. Senare under dagen skulle jag åka och hämta/lämna katter, köra till nya jourhem och till vår veterinär samt ta mig an ett akutärende och åka till Blå Stjärnan i Göteborg mitt i natten.
 
(null)
 
När jag kom till ett av jourhemmen där jag skulle hämta katter mötte jag mannen i huset på parkeringen. Han hörde att jag spelade Dream Theater i bilen och kommenterade genast att det är inte ofta man hör där ute på landet. Jag blev genast till mig eftersom det är ganska sällan man stöter på någon som ens känner till det bandet, så vi nördade ordentligt om musik generellt men främst DT och sen även Pink Floyd. Han hade stenkoll på dem båda två, det var så roligt. Han hade en megastor skivsamling och sa att jag fick låna något om jag ville, jag frågade om han kunde rekommendera något så han plockade ihop ett gäng skivor som jag fick låna med mig hem. Jag blev så glad! Så gemytligt att låna med sig fysiska CD-skivor och inte bara bli skickad en länk på Spotify liksom.
 
(null)
 
När dagens alla ärenden var klara skulle jag egentligen åkt hem och varit hemma runt 20.00 någon gång. Jag skulle vara ledig i 5 dagar så jag hade lagt ALLA ärenden samma dag, den första dagen av de fem, så jag kunde ta det lugnt sen. Jag var medveten om att det skulle bli intensivt, men det jag inte räknat med var att få ett ganska så invecklat akutärende direkt efter jag var klar. Åkte till Fjällbacka och hämtade katten som jag insåg skulle behöva intensivvård om hon ens skulle ha en chans att överleva. Även om klockan var mycket så frågade jag Martin om han ville följa med. Jag visste att det skulle ta några timmar extra att åka hem och hämta honom men å andra sidan skulle vi kunna hjälpas åt att köra hem om det blev alltför tufft.
 
Jag hämtade posten under tiden jag väntade på att han skulle bli klar och då hade jag äntligen fått hem denna tavla på Artemis.
 
(null)
 
Här var vi framme på Blå Stjärnan i Göteborg runt midnatt. Vi fick träffa veterinär hyfsat snabbt.
 
(null)
 
Lilla Astrid hade blivit utkastad och lämnad att dö, efter att hennes matte gått bort. Hon var bara skinn och ben och kunde inte gå ordentligt, så svälten var långt gången. Det gör så jävla ont att se.
 
(null)
 
(null)
 
Ärendet med Astrid blev invecklat och jag valde att inte utalla mig om det officiellt med respekt för de av de involverade som inte gjort något fel. Några andra fattade i alla fall beslutet att låta Astrid somna in. Det var en hemskt tung avslutning på kvällen men jag får i alla fall trösta mig med att Astrid inte behövde svälta ihjäl ensam och kall i en buske.. men jag önskar att karma tar de som gjort så här mot henne.
 
(null)
 
Väl hemma sedan stannade tidsmätaren på 10 timmar och 45 minuters körning, sammanlagt 76 mil. Från morgon till.. morgon.
 
(null)
 
(null)
 
Needless to say, jag var helt jävla död i två dagar efteråt. Jag vet att sådana hektiska dagar är alldeles overkill och att jag inte borde ta mig an det, men jag kompenserade på bästa vis genom att bara ta det lugnt (och sova) så länge kroppen behövde efter det. 
 
(null)
 
Finluch med Johanna på Backlunds efter möte med banken på fredagen.
 
(null)
 
Denna tisha köpte jag i Stockholm. Älskar den. Den sammanfattar allt jag är just nu.
 
(null)
 
Martin köpte hem burgare från Bullseye. Jag tog en vegetarisk, den var amazing kan jag avslöja. Tror inte ens en inbiten köttätare hade känt skillnad på den och en vanlig så att säga. Kudos!
 
(null)
 
När Wyoming och Jonny låg på min säng och sov ville jag inte störa dem så jag sov på soffan den natten. Hähä.
 
(null)

(null)

Mealprep av storkok grönkålspasta. Som tyvärr var en av mina sämre batcher men så får det vara ibland. Allt kan inte vara bäst.

(null)

Mina fem lediga dagar gick superfort och i vanlig ordning dök den kritiska rösten upp i huvudet; antingen har jag gjort för lite eller så har jag inte tagit det lugnt nog. Varenda gång jag varit ledig så känner jag något av det, det går liksom inte att vinna. Denna gång vet jag inte ens vad jag sa till mig själv, både att jag slösat bort dagar genom att sova men också att jag gjort alldeles för mycket trots att jag inte borde. Suck.
 
Jag gick i alla fall lite promenader med Proppen som är finast i världen.
 
(null)

Lördag och söndag kväll satt jag med lite administrativt arbete, vilket Sterling hade svårt att acceptera. Han är för go även om det kan bli väldigt påfrestande ibland att han alltid ska vara ivägen när jag sitter vid bordet och skriver och grejar. Det är sällan han nöjer sig med att ligga i knät, han ska gärna vara mitt i ansiktet.

(null)

När ännu en hektisk dag passerat och matlagningen blivit lidande så provade jag Anammas färdiga pizza till middag. Den var fantastiskt god!
 
(null)

Artemis alltså, så konstig..

(null)
 
Ja juste, i helgen hämtade vi även en Malm-byrå jag köpt via köp/sälj i Strömstad. Jag ska ha två stycken som jag ska bygga en säng uppepå. Har även planer på att måla om sovrummet i samma veva. Ett enormt projekt som är svårt att ta lite i taget av, och jag vet inte riktigt när jag ska hinna, men nu är jag i alla fall ett steg på vägen.
 
(null)
 
(null)
 
I förggår var jag iväg med Nestor och Sterling till veterinären. Nestor skulle göra en ny tandröntgen enligt rutin då han har FORL, och Sterling har så spänd buk att jag ville göra en röntgen för att utesluta vätska eller tumörer i buken. De var så där nöjda med mig, kan man säga.

(null)

(null)
 
Bådas besök gick dock bra med goda prognoser. Sterling var bara tjock. 1500 spänn för att få bekräftat att han bara är tjock. Martin hade kunnat göra det billigare sa han. Sterling tog jag med mig hem direkt efter undersökningen och Nestor skulle stanna under dagen. Jag hade lite problem med att lösa hämtningen av honom då den måste ske innan vet stänger klockan 16 och jag slutade 20 men jag sa till dem att är han klar innan de stängde för lunch vid 12 kunde jag köra hem honom själv innan jag började jobbet. De skickade sms 11.53 att han var klar, jag ringde chefen i panik och frågade om jag kunde komma lite sent till jobbet (det var svårt att fråga då jag nyligen fått en tillsägning för att jag är dålig på att passa tider när jag går kvällspass, är dock alltid i tid till öppningarna). Han godkände det och 11.58 skickade jag sms till vet och skrev JAG KOMMER NU (då jag var i närheten) och var där prick 12 då de stänger. De hade hunnit stänga när jag kom så jag stod och bankade på dörren i panik och ringde alla nummer jag hade till de i personalen jag visste var på plats den dagen.. Jag kände mig hemskt jobbig men jag ville så gärna hämta ut honom så vi slapp krångla med transportkedja senare, när jag jobbade. Efter cirka 10 minuter fick jag tag på dem och de var så snälla att de släppte in mig och lät mig hämta honom. Otroligt bra service ändå, förlåt mig Dingleveterinärerna. Jag låg dock ännu mer efter tidsschemat nu och skulle bli ännu senare till jobbet, så jag stressade som en idiot. Dessutom hade inte Nestor vaknat ur narkosen ännu vilket jag antog att han hade gjort när de skrev, så det var lite obehagligt att behöva lämna honom hemma men jag åkte tillbaka hem på min rast sedan för att kolla till honom. Allt gick bra, tillslut. Jag blev till och med förlåten av Nestor.

(null)

Denna helg har jag varit ledig och den har gått hemskt fort. Igår började jag dagen med att adoptera ut Gösta som skulle flytta till Örebro. De som skulle hämta honom hade råkat knappa in fel adress och hamnade i Henån på avtalad tid, med ytterligare en timmes körning  till oss. Så det drog ut lite på tiden men jag uträttade lite ärenden under tiden så det gjorde inte så mycket.
 
(null)
 
När vi var klara hämtade jag min lillebror Simon och åkte sen ut till stallet då vi skulle låna Kajsas snälla hästar och ta oss en tur längs havet. Det blev en väldigt mysig stund med lite kvalitetstid med fina Simon ♥
 
(null)

Han fick rida Gina som är världens snällaste och i normala fall inte superpigg, hon är trots allt ganska gammal. Vi skulle trava en liten sträcka men Gina var så taggad att hon gjorde en gångsartsväxling från skritt direkt till galopp och Simon den stackaren har aldrig ens galopperat tidigare. Som tur var gick allt jättebra och han höll sig kvar, så vi kunde skratta väldigt gott åt det senare.

(null)

(null)
 
På kvällen sedan kom Johanna med semla för en stunds gött häng innan jag piffade till mig, och Bowies och jag drog till Uddevalla för att äta på Pinchos. Jag utforskade deras vegetariska alternativ som de ska ha breddat utbudet på detta år. Godast var fishless & chips för det smakade exakt som panerad torsk, jag blev helt blown away. Älskar, älskar, älskar Pinchos. Är så mysigt att lyxa till det och åka dit ibland.

(null)
 
(null)
 
Idag tog jag sovmorgon för första gången på jag vet inte hur länge. Det var så jävla skönt, men jag gick ändå upp 09.30 någon gång. Skönt det ändå, att inte sova bort hela dagen. Jag städade huset ganska utförligt då vi inte hållit efter på några dagar och det blir så jäkla skitigt så snabbt med katthår och kattsand överallt. Dessutom var det vårsol som sken in genom fönsterna och då ser man ALLT. Usch, det är det enda negativa med våren haha. Man ser all skit som man kunnat ignorera hela vintern. Jag menar, håret är helt ofrånkomligt, det finns där jämt..
 
Vid 14 hade jag ett möte då jag blivit inbjuden till styrelsen i ett parti här i kommunen. Jag blev mycket hedrad och smickrad över att ens bli tillfrågad, är det inte fantastiskt när människor tänker på en? Bara en sådan sak menar jag? Så vi sågs över kaffe och semla idag för att prata lite mer om vad partiet står för och vad det innebär att sitta i styrelsen. Jag är väldigt intresserad av att gå med och framförallt bli mer påläst och insatt i kommunpolitiken, men jag vet innerst inne att jag har tillräckligt om inte för mycket att göra redan. Jag har en vecka på mig att fundera ungefär, om jag vill försöka bli invald på årsmötet på lördag. Spännande.
 
Livet är så förbannat roligt alltså. Det kanske låter överdrivet men det känns som varje dag är ett äventyr. Varje dag är innehållsrik och givade i olika utsträckning. Och har man en dålig dag vet man att det kommer en ny imorgon.
 
Det kanske låter väldigt pretentiöst men jag känner verkligen så, även under mina sämre stunder som idag. För omvärlden är mitt liv säkert inte ett dugg intressant, men jag själv känner att jag är med på en jävla resa som låter mig utvecklas och växa nästan dagligen. Jag är så otroligt glad och tacksam för det.

(null)
 
 Tack för att ni läst! Hoppas vi hörs snart igen! ♥


För övrigt anser jag att Karthago bör förstöras.

whiplash

Häj bloggen!

Just nu har jag lite så där panik på insidan. Jag har nästan 20.000 bilder och filmer i mobilen. De är plötsligt helt borta. Alltihop. Det verkar som att telefonen väldigt sakta men säkert "lägger tillbaka" bilderna, för antalet bilder stiger ändå långsamt, men just nu är det uppe i cirka 160 stycken... Fattar inte vad som kan ha hänt. Men försöker inte stirra på det just nu utan sätter mig här och skriver så länge och hoppas problemet löser sig självt, ehe.
 
Det känns som jag har någon infektion i kroppen som håller på att bryta ut. I kombination med mensvärk som liksom kommer och går långt innan dedt ens är dags får mig ju inte att känna mig piggare heller direkt. Någonting lurt är på gång i alla fall.
 
Jag hoppas ni alla haft en bra jul och att ni får en god fortsättning! Jag älskar kanske mer december och julstämning mer än jag älskar själva julafton, vilket nog var tur för min jul blev inte alls som planerat. Se, en cliffhanger till.
 
Varför heter det cliffhanger och inte
.
.
.
.
.
.
.
.
...
 
Hähä.
 
Denna gången tar historian vid kvällen den 15 december. Det hade varit jobbhelg och jag kände mig helt slut. Så trött att jag när det var läggdags bara la mig utan att ens tvättat bort sminket. Jag avskyr att sova med smink på, så då vet man att det verkligen är illa.

 
Jag la upp detta på Instagram så lägger upp det här med. Här kan ni jämföra mitt och Martins (outtalade) ansvarsområden med varandra.
 
Av någon anledning har det tett sig som så att jag (med undantag för de senaste dagarna) nästan inte diskat alls på någon månad, om inte längre. Han har sagt att det inte varit några konstigheter för hans del då han rensar kattlådorna lika sällan, så det har liksom bara fortskridit så. Sedan vad gäller den enorma tvätthögen som aldrig någonsin verkar försvinna utan bara är nollställd i några minuter som högst, så har jag förbjudit honom att röra den. Han tar alltid tvätten och jag ville inte låta honom göra det ännu en gång, plus att jag ville använda min klädvikare så alla tishor skulle vara vikta likadant. Men har jag tagit tag i det? Ja ni ser ju själva.
 
Martins ansvarsområde:
 
 
Mitt ansvarsområde:
 
 
Den var nästan 1,5 meter hög innan jag tillsist tog tag i det. (Utan att använda klädvikaren för jag pallade inte.)
 
Tänkte förresten visa er vad jag köpte på Kawaii Shop i Göteborg. Lite av grejerna var julklappar till Simon och Emelie.
 
 
 
Kolla vad artiklarna heter, måste vara svårt att identifiera vad som är vad vid en eventuell retur eller reklamation tänker jag, haha. Är detta en klatschig produkt? Eller är den sockersöt? Eller bara gullig?
 


 
När jag var sjukskriven (september 2018 till augusti 2019) och fick sjukpenning så minskade min månadsinkomst drastiskt, även om jag inte hade några som helst problem med Försäkringskassan vilket jag är jäkligt tacksam för. Nu när dessutom hästen blev dålig och katterna skulle ha sitt årliga vaccin plus att Artemis behövde dra ut tänder och kommer behöva igen, så har jag minst sagt hamnat i ekonomisk otakt. Även om jag gillar att pilla med kontoutdrag och räkna ihop utgifter och inkomster, framförallt för föreningen vilket jag gör ofta, så inser jag att jag har stuckit huvudet i sanden lite vad gäller mina egna pengar. Antagligen för att det är smått jobbigt att se det så transparent. Men, nu har jag skaffat typ en journal, där jag ska göra budget månad för månad, få koll på sparande, sätta ekonomiska mål och verkligen fylla i på detaljnivå så jag har stenkoll på vad det är som händer med pengarna egentligen. Det ska bli ganska kul, även om jag inser att det blir en del jobb. Vi kommer dessutom skaffa företagsswish till föreningen nu 2020. Vi har undvikit det en längre period för att slippa avgifterna, men jag klarar inte av det extrajobbet det innebär att dels bokföra två konton men också varje månad sätta mig och räkna igenom varenda öre som kommit in och gått ut på mitt privata konto, för att se vilka pengar som är vems. Det kommer bespara mig så himla mycket arbete. Det satt långt inne att fatta det beslutet eftersom vi vill att 100% av det som skänks går till katterna och inte avgifter, men just nu känns det som en OERHÖRD lättnad.
 
 
Vi fick en julklapp från företaget sista dagen jag jobbade innan jag gick på en lite längre ledighet. Bland annat fick vi ett flak med Nocco, proteinpulver från Biotech, proteinpannkakor, lite merchandise, några bars och ett presentkort på Nordby för 350 kronor. Så himla snällt!
 
 
När jag kom hem på kvällen sen hade jag fått paket i brevlådan. Det var en bok som jag köpt av Annica Hillberg som driver en sida på Facebook som heter "Livet med jourkatter". Hon och hennes familj hjälper katter i nöd och jag gillar dem skarpt, dessutom skriver hon så fantastiskt roligt. Hon har släppt en bok med inlägg om en viss katt, sammanfattade, och pengarna går så klart till att hjälpa fler. Så roligt!
 




Sterling och jag kraschade på soffan när jag kom hem. Äntligen stundade 8 dagars sammanhängande ledighet!



Det blev onsdag och jag skulle uträtta tusen ärenden inför min födelsedag som stundade. Ägnade hela morgonen och förmiddagen i stan med olika projekt, kände att jag hade sånt flow att jag ville köpa en trisslott. Vann 60 spänn! Bara en kort stund efter detta där jag konstaterade att jag hade sådan tur idag, kom en annan bil som parkerades bredvid min och föraren SMÄLLDE upp sin bildörr i sidan på min bil. 



Jag pratade i telefon med att av våra jourhem när det hände så var tvungen att avsluta samtalet innan jag kunde gå ut och konfrontera föraren, men när detta var gjort såg jag inte var han/hon tog vägen. Jag dokumenterade i alla fall allting.. så typiskt att det händer bara 2 veckor innan jag ska lämna in den! Fast å andra sidan hade jag nog varit argare om det hänt med den nya bilen.





Väl hemma sedan var jag alldeles urtömd på energi efter att ha hållit tempo i 110 hela dagen. Så la mig i sängen för att vila.. vilket resulterade i en ofrivillig, lite väl lång, powernap och jisses så dåligt jag mådde när jag vaknade sedan.



Det tog mer eller mindre hela kvällen för mig att kvickna till. Jag visste ju inte vad vi skulle göra på min födelsedag då Johanna alltid är så hemlighetsfull och full i bus vad gäller födelsedagar, men OM vi skulle vara hemma hos oss ville jag ha det helt top notch. Det är alltid upplyftande att ha det helt supermegastorstädat på min födelsedag generellt. Så jag var uppe halva natten och städade samt plockade undan grejer, bland annat ett gäng flyttkartonger med prylar som förvarats i möbler som jag sålt. Jag tog ut allt från badrummet och spolade av väggar och golv, alltså det var på den nivån. Och tog tag i den där förbannade tvätthögen,





Vid 4 på natten sedan, vad jag klar och gick och la mig. Lite störd i huvudet är jag nog, men det var med gott samvete jag somnade sedan i alla fall. 



Så kom min födelsedag! Jag fick sova några timmar i alla fall, men jag var ganska snabb upp för jag var så taggad på denna dag. Jag gjorde mig i ordning och Martin tog med mig in till stan för att äta frukost på Backlunds. Enligt Johanna skulle hon ansluta när vi var klara men jag litar inte på någon och anade ugglor i mossen, haha!



När vi kommer till Backlunds ser jag Johanna och Isak!(!!!!) Jag HADE vid ett tillfälle funderat på om han kanske hade tänkt komma ner på min födelsedag.. eftersom jag överanalyserar typ allt som sägs och görs så hade tanken slagit mig MEN jag ville absolut inte bygga upp den förväntningen så jag slog bort den väldigt snabbt. Hade aldrig vågat hoppas på en så fantastisk överraskning!

 
Vi åt frukost innan det blev dags att bege sig av mot fler överraskningar! De gav mig anledning att tro att jag skulle på bodyflight, så jag frågade rakt ut och då sa de ja, och det gav mig sådan ångest haha. Jag visste ju inte om de pratade om det för att hemligheten ändå var ute nu eller om de ville vilseleda mig, jag trodde ju på sistnämnda men kunde inte riktigt slappna av.
 


Eftersom jag är SÄMST på att ta bilder på när jag umgås med folk så finns inga bilder ifrån min födelsedag, men vi satte oss i bilen och körde först till Uddevalla där de snurrade runt i ett bostadsområde och tillslut såg jag min goda vän PJ stå och vänta på oss och förstod att vi var där för att hämta henne. Sedan bar det av vidare mot Göteborg... och Escape Room. Inte bodyflight, tack gode gud. Rummet som Johanna hade bokat var deras svåraste och inget de rekommenderade för de som inte gjort Escape room tidigare, vilket omfattade 2 i sällskapet. Men vi bangade inte utan antog utmaningen, och jag tror det var det bästa Escape room jag gjort! Det var så himla varierande gåtor och uppgifter, inte bara en massa nycklar och koder, ingen synlig klocka som räknade ner tiden och man hade en mobil där man fick meddelanden som gav storyn lite djup. Vi levde oss verkligen in i det och klarade rummet på 45 minuter, alltså med en kvart till godo. Vilket jävla dream team!

Sedan skulle vi vidare till nästa överraskning. Jag hoppades än en gång så innerligt att det inte skulle vara bodyflight utan kanske ett nytt escape room, eller att vi skulle köra gokart eftersom jag vet Johanna var taggad på att köra med Isak. Tack och lov så VAR det ett nytt Escape room bara på annan plats. Vi lyckades på något sätt hoppa förbi skitmånga steg och klara rummet på en halvtimme, men detta var på grund av någon bugg som de inte kunde förklara, så vi fick köra ett nytt rum som han sa var "svårast i hela Göteborg". Det gick ganska bra fram till ett visst moment som vi på grund av tekniken/mekaniken inte fick till, vilket sänkte både moral och humör i det där stackars rummet, haha. Även om vi hade förstått hur vi skulle lösa gåtan så klaffade inte mekaniken för att utlösa nästa steg, så vi satt liksom fast skitlänge på ett moment vi egentligen hade löst. Det tog udden av det, det har lätt för att bli lite dålig stämning när det är frustrerade vinnarskallar som ska samarbeta, men summa summarum tycker jag vi var asduktiga.
 
Efter detta åt vi middag på Pinchos i Göteborg och åkte sedan hem. Jag var så otroligt nöjd, glad och tacksam för min födelsedag och dessa underbara människor runtom mig. Det var nog den bästa födelsedagen jag någonsin haft!
 
Dagen efter träffade jag Isak några timmar innan det var dags för honom att åka hem till Alunda igen. Jag är så glad att han var här på min födelsedag. ♥ Det finns inga bilder så klart, i vanlig ordning. Ni får en bild på Nesty i en frukttartlett istället.
 
 
Måste även berätta om en så fruktansvärt häftig sak. Strax innan min födelsedag skrev jag ett inlägg på Katthjälpen Strömstads Facebooksida om att föreningens ekonomi verkligen är körd i botten. Jag har inte varit så bra på att anordna insamlingar nu i höst, för de har inte genererat särskilt mycket. Om vi däremot har försäljningar eller tävlingar så brukar folk nappa, men det kräver enormt mycket mer tid och jobb som jag helt enkelt inte hinner med. Så våra pengar (inklusive hela vår buffert) har rasslat iväg utan att det kommit in ens i närheten av samma summor via insamlingar/försäljningar/tävlingar. Jag vet att december är en tuff månad rent ekonomiskt för så gott som alla, så jag hade inga större förhoppningar om att kunna generera mycket pengar i en insamling och särskilt inte när det inte var till ett konkret ändamål (en söt kattunge som behöver akut vård liksom). Så döm om min förvåning (och fullhjärtade glädje) när det mindre än 48 timmar senare hade kommit in sammanlagt över 40.000 kronor! Vilka otroligt underbara människor det finns ♥ (Om någon övervägt att skimma mitt kort så kan jag meddela att pengarna är överförda från mitt konto så don't bother hähä).
 


Dagen efter min födelsedag var min energinivå förvånansvärt stabil. Dagen fortskred som vanligt, men dagen efter däremot, jag var heeeelt knocked out. Jag tror jag hade morgonpasset i stallet, men efter det så sov jag nästan hela dagen. Jag kollade på världscupen i hästhoppning och somnade framför det 5 gånger. Jag sov inte 10-15 minuter åt gången heller utan TIMMAR varje gång. Jag låg i sängen så gott som hela dagen, jag gick och la mig strax efter 22 på kvällen, somnade utan problem och sov ändå 8 timmar till. I det avseendet känner jag att utmattningen fortfarande påverkar mig ganska starkt, har jag en sådan dag med mycket som händer runtom (särskilt social stimulans) från morgon till kväll så tar det alltså dagar för mig att återhämta mig ordentligt.









Jag la ut denna bild på Katthjälpen Strömstad och önskade våra följare god jul, förklarade att vi skulle ta en liten paus från sidan under julen och sedan tog jag faktiskt bort hela appen för att administrera sidan. Så befriande på något sätt, att få den distansen. 

 
Dagen innan julafton skulle veterinären Marcos komma till oss för att undersöka Proppen igen. Det var lite oklart för dem när de skulle komma, saker drocg ut på tiden och så föll det sig så oturligt att jag tog frukosten i stallet, så jag åkte hemifrån 08.00 på morgonen och var hemma 20.00 på kvällen. Tolv timmar tog det mig allt som allt, eftersom jag ville vara tidseffektiv och inte behöva åka hem emellan morgonpasset och det att de kom till oss. Först skulle de komma efter lunch, sedan vid halv tre, men det blev vid fem till sist. Jag hade definitivt kunnat åka hem emellan.. men det visste vi ju inte då.
 
I vilket fall så kändes detta besöket mycket, mycket bättre än förra. Sophies ben är bättre! Hon fick en till kortisoninjektion och nästa gång han kommer hit så ska han spruta in silikon mellan skelettdelarna där artrosen är som värst. Så det blir som en kudde mellan, och inte ben mot ben liksom. Det gläder mig att hon är bättre. ♥
 
Hon var så ren och fin när jag tog in henne.. not. Hade i alla fall god tid att borsta samt raka bort hovskägget på bakbenen.
 
 
Jag hade fått en julklapp från snälla Kajsa aka. Stalltomten!
 


Här har hon fått sedering och han har sprutat in kortison i kotan. Hon är så känslig för sedering så de kan inte ge för mycket för då ramlar hon ihop, men när de inte ger så mycket så är hon också tillräckligt närvarande för att kunna sparka när han sätter nålen. Detta resulterade i att kanylen skar upp en större reva i kotan, och hon blödde jättemycket. Inte alls veterinärens fel, det är hon som är hopplös.



Bandage på.

 
Jag fick greja mer i stallet under tiden hon kvicknade till. Snälla Johanna kom förbi och både levererade snacks och sällskap!
 
Julklappsutdelning i stallet.. Jag visste att Kajsa brukade köpa julklappar till oss, men var inte beredd på att både Augusta och Agnes skulle köpa också..! Så jag köpte bara en till Kajsa och inte till de andra, kände mig jättedum men får kompensera upp på annat vis.
 
 
Efter stallet var färdigt åkte Johanna och jag för att handla mat och Bingolotter, för nu stundade uppesittarkväll med julklappsinpackning på Stora Ytten!
 


Det tog på krafterna. Inte vann vi något heller. Men det var oerhört mysigt!

 
Dagen efter var det julafton. Jag åkte till stallet strax efter lunch där Proppen stod inne på boxvila, alltså hon fick inte gå ut de två kommande dagarna efter sprutan i benet. Jag grejade lite innan jag märkte att hon betedde sig underligt. Hon viftade med frambenen, sparkade i väggarna, gnäggade, gick runt och runt, la sig ner och reste sig upp om och om igen.. Jag hade precis givit henne en antibiotikainjektion i halsen så jag trodde hon "såg spöken" vilket de kan göra efter de fått en spruta, men det gick liksom inte över. Tillsist fick jag kontakta jourhavande veterinär och kunde konstatera att Sophie hade kolik.. Det kan vara allt ifrån att de har kraftiga gaser till att de har tarmvred. Allt ifrån att det går över av sig självt till att de dör av det. De ska gärna röra på sig för att få igång tarmarna MEN hon hade ju fått spruta i benet och skulle egentligen inte röra sig alls. Men vi fick ändå gå korta promenader för att försöka få igång maskineriet. Efter 6 väldigt oroliga, frustrerande timmar kunde jag börja göra mig i ordning för att fira jul på Söle med familjen. 3 timmar senare än planerat.
 


 
Martin var så snäll och kom ut till mig för att hålla mig sällskap och trösta mig i detta kaos. Han hade med sig två julklappar som jag fick öppna i sadelkammaren. Så gullig. ♥

 
Tillslut vågade jag lämna Sophie då hon verkade må bättre, och åkte först hem för att duscha och byta om, sedan åkte vi till Söle. Där hade de andra gästerna redan åkt hem, maten var undanpackad i matlådor och kidsen lekte med sina nya grejer. Så det kändes verkligen som att stövla in efter efterfesten var slut liksom. Men vi hade ändå några mysiga timmar med vörtbröd, julklappar och trevligt sällskap. Som sagt, det är tur jag inte älskar julafton lika mycket som jag älskar december och julstämningen. Jag var ledsen nog som det var, att jag missat julfirandet.
 


Angelikas syster Mika gör alltid något bus med uppsättningen av Jesus i krubban. Detta året hade visst Donald Trump byggt en mur runt dem, jag skrattade orimligt mycket åt detta faktiskt.

 
Hemma hade vi julklappsutdelning bara jag och Bowies sen, även med lite julklappar från min bästaste bästa Johanna. ♥
 
 
Det var längesedan jag fick så här många julklappar, blev riktigt överväldigad. Jag fick bland annat en deo som Martin använder, för att jag alltid tar av hans, doftstickor, tre Woodwick-ljus varav två var likadana från två olika personer (DÅ vet man att det är en bra julklapp, när båda tänkt att jag skulle gilla den!), fluffiga strumpor, lite porslin, Rituals-produkter, presentkort, ett armband med grodor, en peng och en mugg med katter på. Blev så himla glad för alltihop!

 
Årets tema är definitivt doft. I födelsedagspresent av Isak fick jag detta underbara doftljus också! Han var så gullig som hade letat efter Woodwick, men alla doftljus går hem helt ärligt. Mitt förstahandsval är inte klassiska söta dofter som typ lavendel, ros, vanilj och sånt så han träffade helt rätt med Rain forest flower. Den doftar verkligen skog! 

 
På juldagsförmiddagen hade jag en massage hos fina Annie inbokad, den var oerhört välbehövlig kan jag säga. Det gjorde både svinont och var så himla skönt och avslappnande. Nästan tvp timmar tog det, så jag var gött mosig i bådde kropp och knopp efteråt. Det blev inte många knop gjorda efteråt, är fortfarande lite ur fas men tror som sagt det beror på att jag har något på gång i kroppen. 

 
Lana var jätteglad att se mig när jag kom hem. Not.
 
 
Jag gjorde ett nytt försök att se på The Wire. Har hört att den ska vara så fruktansvärt bra, men detta är tredje gången jag sett första säsongen och jag hänger fasen inte med alltså. Tycker den är superrörig och har svårt att förstå handlingen. Men jag får kanske bara prova se igenom det så kanske allt klarnar i säsong två sedan eller nåt.
 
Hade sällskap av Nesty som inte hade några som helst problem med att ta det lite lugnt, kvällen till ära.







Och Sterling. ♥

Vi kollade på filmen Whiplash, Bowies och jag. För tredje gången på mindre än två veckor. Den är verkligen så himla bra! Rekommenderar den främst till er som är musikintresserade, men självklart kan man säkert uppskatta den annars också.
 


 
Igår var det alltså dags för mig att jobba igen, för första gången på 8 dagar. Det tar alltid emot att komma tillbaka ifrån en ledighet; har man inte gjort så mycket har man ångest för det och har man bara tagit det lugnt så har man ångest för det istället. Det går inte att vinna. Som tur är hade Nordby bara öppet 11-18 igår så det blev en hyfsat kort första arbetsdag, på en röd dag dessutom så lönen är bättre (det motiverar alltid) och dessutom hade det blivit knas med schemat så vi hade ingen rast. Bara det är ju extrapengar. Det var helt okej att komma tillbaka till jobbet men som sagt, jag mår inte helt hundra i kroppen, så det var småtungt.
 
Det var i alla fall skönt att komma hem tidigt och vi ägnade kvällen i soffan åt bland annat att spela Final Fantasy 9. Älskar, älskar, älskar det spelet. Vi kom inte så långt då vi hamnade i en bossfight där man kunde stjäla ett visst item, men chansen att faktiskt få det var 0,39% så vi satt i över en timme med bara det. Men det var roligt!
 
 
Idag var jag ledig (igen) och började dagen med morgonen i stallet. Uträttade sedan lite ärenden i stan, och tyckte det var skönt att komma hem tidigt utan mer på agendan. Dock har dagen gått så sjukt fort och jag har ingen aning om vad jag egentligen har gjort..?
 
 
Jag tror jag har ganska mycket PMS för det är mycket som känns motigt just nu. Svårt att få ihop det med schemat på jobbet så jag kan få in en timme Joyvoice på samma, fasta tid varje vecka.. Fick besked idag att den lösning jag hade (som jag tyckte var superbra) inte blev av och att nya schemat var spikat. Min enda möjlighet just nu är att lägga Joyvoicetimmen på onsdagar då jag alltid är ledig från Bodypower MEN jag vill inte lägga jobb en kväll då jag alltid är ledig. För även om jag är ledig från mitt huvudsakliga jobb så kan jag ju aldrig åka bort den dagen, eftersom jag måste jobba på kvällen. Jag hade det så en gång tidigare fast med mina pass på gymmet och det var inte roligt. Vill inte behöva tacka nej till Joyvoice heller endast pga. schematekniska skäl. Men vågar inte lägga det på mina lediga dagar heller, för det är exakt sån skit som får mig att må dåligt och känna mig stressad.
 
Sen så är det nåt ljushuvud ute på Ylseröd som tydligen skjutit fyrverkerier i flera dagar nu och antagligen kommer fortsätta göra det tills nyår och säkert efter det också. Detta är direkt förenat med livsfara för hästarna om han skjuter vid fel tillfällen, de kan få panik och skada sig eller till och med dö av stress. Jag menar, på nyår har vi hästarna inne med musik på ganska hög volym så de inte ska höra, men vi kan ju inte ha dem inne 24/7 för att någon eventuellt ska smälla nån gång under dagen. När Kajsa väldigt vänligt och ödmjukt bett honom chilla lite sa han att han inte ansvarar för hennes djur och att hon inte bestämmer över honom. Vad tror ni denna eminenta, lättkränkta mansbäbis tog sig till direkt efteråt? Han sköt fler fyrverkerier. Så klart.
 
Jag har ringt runt till kommuncentrum, polisen och chefen för räddningstjänsten för att fråga vilka lagar och regler som gäller men tyvärr är det väldigt lite som är applicerbart då det är utanför stan. Där gäller bara vanligt hyfs, tyvärr räcker det inte alltid. Så var det med den saken.
 
Jag kanske ställer mig nån natt och skjuter upp raketer utanför hans ytterdörr, vem vet. Eller kan jag kanske lämna en hög hästbajs utanför hans dörr varje dag med en lapp; fyrverkerier skrämmer skiten ur hästar?
För övrigt anser jag att Karthago bör förstöras.

gravity

Häj bloggen!
 
Long time no C som pianisten sa. Målsättningen är egentligen att skriva lite och ofta men ni ser ju hur det går.. och alltid har gått, egentligen.

Igår drabbades jag av någon slags super-duper-mega-trötthet. Det var inte klokt. Jag tog morgonpasset i stallet och när jag kom hem så åt jag frukost, tog en dusch och tvärdäckade sedan i sängen. Sov en stund, kollade på senaste deltävlingen i världscupen i hästhoppning, somnade till det, spolade tillbaka, somnade om.. när jag kollat klart på det var det bara 20 minuter kvar tills nästa deltävling skulle sändas. Jag somnade framför den två gånger till. Alltså sammanlagt somnade jag fem gånger under dagen, och sov ganska länge varje gång också. Jag gick dessutom och la mig vid halv elva sedan, hade inga problem att somna, men ändå hade jag så jäääkla svårt att komma upp ur sängen imorse trots att jag sovit 8 timmar under natten. Jag fattar verkligen inte varför tröttheten slog mig så, jag mådde inte dåligt eller kände mig sjuk annat än att jag fick mensvärk framåt kvällen. Mycket märkligt, då jag inte känner mig särskilt stressad eller så trots att det är jul. Det hör väl bara säsongen till. Julbrändhet.

I vilket fall, dags att recapa veckorna som gått!
 
Kvällen innan jag skulle åka till Alunda, låg jag i soffan med värmefilten och Artemis som ganska sakta piggnade till från narkosen. Jag var uppe väldigt sent och städade, förberedde lite kattrelaterade grejer åt Martin eftersom jag skulle åka bort, samt packade inför resan då. Det blev bara några enstaka timmars sömn innan jag gick upp för att bila till Göteborg.

(null)
 
Jag tyckte att jag var ute i så himla god tid och hade läget under kontroll. När jag kom till Göteborg hade jag nästan en halvtimme till godo tills tåget skulle gå, bara det att långtidsparkeringen som jag tänkt ställa bilen på var STÄNGD för ombyggnation. Panikens mamma utbröt då jag inte hade någon aning om vilka alternativ som fanns och verkligen hela området runt centralen håller på att byggas om, så framkomligheten är minst sagt begränsad. Jag fick googla "långtidsparkering Göteborg centralen" och hittade en tidningsartikel från juni där de skrev om ombyggnationen och nämnde någon gata där man kunde parkera istället. Fick GPS:a mig till nämnda gata och körde dit, hittade visserligen en parkeringsplats men noll info om hur länge man fick stå där. Var dessutom tvungen att ladda ner någon jävla app och registrera både betalkort och bilnummer, sen småspringa till centralen. Jag var måttligt road då kan jag meddela, men jag hann med 6 minuters marginal. Parkeringen kostade för övrigt mer än tågbiljetten, kul.
 
(null)
 
Det var i alla fall hemskt mysigt och nostalgiskt att åka tåg. Jag åkte tåg jämt förr, när jag var tillsammans med Manfred och när jag bodde i Mjölby. Har aldrig någonsin varit med om att allt gått som planerat när jag åkt med SJ, och denna gången var inte ett undantag. På grund av något elfel var de tvugna att styra om rutten till Stockholm, men det gjorde mig ingenting eftersom tåget då skulle åka förbi Uppsala, dit jag egentligen skulle ta anslutande tåg. Jag tror resan tog närmare 6 timmar, men tiden gick supersnabbt.
 
(null)
 
Gjorde en omröstning på min Instagram natten innan jag åkte, Martin hade inte mycket support att hämta där inte haha.
 
(null)
 
Jag virkade en massa bläckfiskar på tåget, bra sysselsättning.
 
(null)
 
När jag var framme i Uppsala fick jag vänta en liten stund på Isak och hans familj då de hade andra åtaganden först. Jag satte mig på Espresso House och avnjöt en äppelmumma (SÅ GOD) och en saffransbulle. Jag hade inte ätit på hela dagen så det satt som en smäck.
 
(null)
 
Isak, Mattias och Lovisa hämtade mig sedan vid tågstationen och det var så himla roligt att träffas igen! Vi handlade lite mat och väl hemma sedan gick jag på en andra husesyn. Vi åt middag på kvällen och pratade om allt mellan himmel och jord, tillslut blev det sent och de andra gick och la sig medan Isak och jag satt kvar uppe. Lääänge. Vi satt och pratade till sent på natten, även om vi setts lite förut mellan det att vi sågs första gången på 7 år förra året, så var det första gången vi verkligen fick pratat igenom saker som hänt före och under dessa 7 år. Ni kan ju tro det fanns mycket att ta igen!
 
Jag sov med öppen dörr så katterna kunde komma in och sova hos mig. Här fick jag sällskap av Bosse.
 
(null)
 
Och här är deras andra katt Brorsan. De fick en bläckfisk av mig som var populär de första minuterna i alla fall.
 
(null)
 
Dagen efter stod en massa skoj på agendan. Vi skulle bland annat åka till Lovisas pappa och träffa lite släktingar på den sidan, därefter träffa Isaks farmor och farfar som jag känner sedan tidigare då Isak var liten. Innan vi åkte hälsade jag på familjens tre grisar som de har hemma på gården. So cute ♥
 
(null)
 
(null)
 
(null)

Toaselfie hos Lovisas pappa, i deras superfina badrum med automatiska kranar som jag var så fascinerad av.

(null)
 
Efter vi hade fikat och pratat en massa där skulle vi åka vidare, men först stannade vi till vid byggnaden där Lovisa jobbar. Så häftigt det måste vara att åka hit och jobba varje dag, så stämningsfullt. Slår vad som att det är hemsökt också, hähä.
 
(null)
 
Vi var hos Isaks farmor och farfar i några timmar. Pratade en massor, provsmakade pepparkaks- och saffransbulledegar och bara tog det jättelugnt. Isak fick ett samtal under tiden vi var där från Lovisa som hade kört av vägen, men lyckats ta sig upp igen. Det hade snöat en massor och sedan blivit plusgrader så väglaget var verkligen hemskt. Det blev hetsigt en kort, kort stund då vi skulle åka dit och hjälpa henne, innan det löste sig på annat sätt. Och allt hade gått bra som tur var! När några timmar gått var det dags att äta, Isaks farföräldrar erbjöd sig bjuda oss på middag men jag kände att det hade varit skönt att få röra på sig igen, även om jag gärna hade stannat annars. Så vi tackade för oss denna gång och åkte sedan in till Uppsala för att äta på Pinchos som jag i vanliga fall älskar, men måste säga att just detta besök inte var supernajs då de inte verkade ha städat restaurangen på flera timmar och det var megasmutsigt överallt. Men maten var god och sällskapet trevligt, så klart.
 
(null)
 
Resten av kvällen satt vi än en gång länge vid köksbordet, först så pillade Isak med något skolprojekt ett tag medan jag grejade lite med min kalender, sedan satt vi och pratade en massa mer. Vi tog dock kvällen lite tidigare denna gång, jag var heeelt slut.
 
Morgonen därpå var det dags att åka hem och Isak skulle köra mig till Uppsala där jag skulle ta tåget till Stockholm och sedan till Göteborg. Vi hade dragit Johanna Nordströms "ring polisen" halva helgen så det blev väldans roligt när Isak faktiskt blev stannad i en poliskontroll haha. 

(null)

Jag sa hejdå till min älskade bror på perrongen, en jobbig känsla då jag trodde det skulle dröja tills vi sågs igen, och begav mig mot tåget till Stockholm. Väl framme på stationen väntade Manfred och var redo för lite gött häng. En sak som var skönt med denna resa var att jag inte hade några tågbiljetter bokade förrän jag klev på tåget, jag hade inga tider spikade någon gång utan anpassade mig bara efter tiderna som passade bäst där och då. Det är inte riktigt likt mig, kontrollfreak som jag är, men jag kunde faktiskt uppskatat det.

Manfred och jag gick till ett kafé för att äta lunch och prata en massor. Efter ett tag gick vi hem till honom och när jag såg hans gitarrer blev jag så nyfiken på att höra honom spela. Han var duktig förr, det vet jag ju, men jag visste inte om han spelade mindre nu och kanske tappat en del eller om han övat och blivit ännu duktigare. Det visade sig vara sistnämnda, så häftigt! Han spelade även piano och där blev vi sittandes ett tag, han spelade både Dream Theater, Pink Floyd och Melodies of Life från Final Fantasy 9 - en massa låtar jag nästan hade glömt bort! Det var så roligt!
 
(null)

Han visade även sina nyinförskaffade högtalare, vi pratade en massor och jag tog hand om all hans disk. Det var roligt att när han såg mig börja greja med disken, frågade "vad gör du" och jag svarade att jag tänkte diska, så sa han "åh vad snällt, tack" istället för "nejmen gud det behöver du inte, sluta nu" vilket man kanske brukar säga.
 
(null)

Ytterligare några timmar passerade och det blev dags för mig att åka hem. När vi sto vid busskuren och han gav mig tydliga instruktioner i hur jag skulle ta mig till stationen, var det en kvinna som satt i busskuren som sa "Ska du till centralen? jag kan visa dig". Jag tackade för hjälpen, och när bussen kom och jag sagt hejdå till Manfred så satte jag mig bredvid henne och pratade. Det visade sig att hon hette Helena Bross och är en barnboksförfattare. Det var lite coolt. Hon var så snäll och guidade mig till centralen där vi sa hejdå.
 
(null)

Edgy reklam av Urban Deli haha.
 
(null)

Jag missade ett tåg till Göteborg med 4 minuter men det gjorde inte så mycket, då kunde jag ta det lugnt på stationen istället. När nästa tåg väl kom uppstod ett elfel som gjorde att det dröjde typ 45 minuter innan vi ens började åka, men vi slapp i alla fall byta tåg och så. Denna försening ställde till det fler gånger, vi var tvugna att vänta på mötande tåg och fick fler elfel, så tågfärden tog nästan 2 timmar längre än den skulle ha gjort. Jag lyckades somna iihopkurad i fosterställning och vaknade ett bra tag efter att tåget hade stannat i Göteborg. Blev lite provocerad av att ingen försökt väcka mig, men så påminde Martin mig om hur jävla svårväckt jag är så jag kan inte utesluta att någon ändå försökt, haha.
 
(null)
 
Nu stundade en bilresa hem från Göteborg också.. så här fräsch var jag när jag stannade i Stenungsund för att tanka och köpa dricka. 
 
(null)
 
Jag var hemma runt 3 på natten. Det var helt stjärnklart och väldigt vackert ute.
 
(null)

Klockan hann bli 4 innan jag hade packat upp, duschat och krupit ner i snarkofagen.

(null)

Morgonen efter kom veterinär-Johanna hit för att ge mina katter sin årliga vaccination. Johanna har jobbat på Dingleveterinärerna i alla fall sedan jag började springa där, men nu har hon startat eget företag och vi kommer givetvis anlita henne! Tänk att det var hon som fick tala om för mig att jag behövde kastrera Jonny och Lana väldigt snart, när Jonny var cirka 5-6 månader, så det inte skulle bli inavel. Så okunnig var jag då, för 4 år sedan, hade ingen aning om att han var könsmogen vid den åldern. Vad kan man säga, vi är alla barn av vår tid. Supersmidigt med hembesök i alla fall, då slapp jag ta med alla fyra katterna in till stan och kunde bespara dem stressen en bilfärd i bur innebär.

(null)
 
(null)
 
Här kommer en bildbomb på en så där nöjd Wyoming över att Nestor tagit HENNES plats.
 
(null)
 
(null)
 
(null)
 
(null)
 
(null)
 
(null)
 
(null)
 
Jag jobbade sedan 12-20 och på kvällen hängde jag med Johanna och åt vörtbröd med juledamer och drack julmust.
 
(null)
 
När jag kom hem på kvällen la jag mig på sängen för att chilla en stund, men eftersom katterna trodde vi skulle sova och la sig på mig blev jag liggandes och somnade.
 
(null)
 
(null)
 
En annan kul grej som hände är detta! JAG FICK JOBBET PÅ JOYVOICE!!! Berättar mer om det när allt i lås!
 
(null)
 
Sterling blev också - som ni kan se - alldeles exalterad.
 
(null)
 
Sophie har blivit lite sämre i sina ben. När jag kom hem från Alunda upptäckte jag att hon haltade på höger framben. Jag blev smått förtvivlad då jag verkligen inte kan acceptera att det sklle börja gå åt fel håll igen, så jag köpte Back on Track-benskydd som hon ska ha på nätterna. Jag rakade hennes ben så de ska torka snabbare från att man spolar av all lera och så, så skydden kan sitta på torrt underlag och undvika att ge friktionsskador. Jag har bara en hundhårstrimmer att raka med, det går även om det tar lång tid. Cirka en timme per ben. Och blir inte snyggt nog att titta närmare på, haha.
 
(null)
 
(null)
 
(null)
 
(null)
 
(null)
 
Det blev fredag och jag var ledig från jobbet. I tidig födelsedagspresent till mig själv skulle jag unna mig ett besök hos Barbarella i Göteborg. Så jag drog på lite Dream Theater högt som sjutton och bilade mot Göteborg.
 
(null)
 
(null)
 
Efter att ha adderat en ny piercing i min samling bestäämde jag mig för att köpa lite julklappar i Göteborg, roligare än att gå på Nordby tänkte jag. Så jag började gå mot Science Fiction-bokhandeln och hittade en massa fina butiker på vägen! Bland annat Kawaii Shop där jag gick runt i en hel timme trots att butiken var väldigt liten, för jag ville se ALLT! Så gulligt!
 
(null)
 
(null)
 
(null)
 
Köpte lite julklappar till Simon och Emelie, och några smågrejer till mig själv. Fick verkligen behärska mig för att inte handla ihjäl mig.
 
(null)
 
I en tvålbutik, köpte inget men visst var det gulligt?
 
(null)
 
(null)
 
På Fåfängan Antik hittade jag julklappar till farmin.
 
(null)
 
Köpte även julklappar till resten av familjen men avslöjar inget mer för att inte spoila.
 
Väl hemma sedan var jag mycket trött men ack så belåten. Nesty var glad att ha mig hemma.
 
(null)
 
(null)
 
(null)
 
Jag och Martin har ett internskämt där jag ofta säger "Jag kanske hinner läsa lite Fantomen innan jag går" när jag är sen eller har bråttom (vilket är ganska ofta). Det är ifrån en av Berts dagböcker, har ni läst dem? Han skriver någon gång typ "skolan börjar om 2 minuter, jag hinner nog läsa lite Fantomen innan jag går" vilket jag tyckte var hysteriskt roligt och minns än idag, typ 15 år senare. (Det är för övrigt ganska sjukt att jag var 10 år för 17 [!!!] år sedan, rent spontant skulle jag ju säga att det var 10 år sedan men insikten har sakta smugit sig på att det är nästan dubbelt så många år som tio. Sjukaste jag hört.)

Men i alla fall, Martin har köpt en Fantomen och lagt i hallen för att spä på skämtet ännu mer. Han är för rolig alltså.
 
(null)
 
Det blev lördag och norsk lönehelg! Vi var fett taggade och redo för kaos. Otroligt nog, så var det kaos på hela centret förutom hos mig. Det var som en vanlig, bra lördag liksom. Det var skönt, för jag skulle jobba lördag till och med tisdag och hade inte pallaat för högt tempo kan jag säga.
 
(null)
 
Tack för att ni läst så här långt! Det kommer mer! 
För övrigt anser jag att Karthago bör förstöras.