Change of Seasons

Jag vet, det var ett jäkla tjat om den där hästen och allt vad det innebär. Jag ville bara berätta att jag idag cyklade till Lekaco igen. Jag trampade på de där 1,7 milen för att ge honom två äpplen och lite kärlek. Jag fick klartecken idag, på att jag får vara där hur mycket jag vill utöver lektionstid. Underbart.

Jag ska sluta tjata, jag lovar. Jag vill bara poängtera att de senaste veckorna har varit relativt tunga och när det varit som bäst har jag känt mig nästan likgiltig till livet i största allmänhet. Men ända sedan min senaste ridlektion då jag hade Lekaco, så har jag känt mig så glad. Gnistan finns där igen. Det är min höjdpunkt på dagen, att träffa honom. Så är det bara.

Dagen har i alla fall varit bra. Den började lite halvtaskigt, med för lite sömn och ovanligt fett hår och lite illamående. Men jag tog mig igenom och fick gjort en massa under skoldagens gång. Köpte en Ben & Jerry's som jag glufsade i mig framför TV:n. Ibland är det skönt att göra så.

Imorgon tar jag antagligen med mig stallkläder och cykel in till Mjölby. Så kan jag sticka till stallet direkt efter skolan. Det känns bra.

Nu ska jag gå och lägga mig, och läsa ur Liftarens Guide till Galaxen.

[FYI: det är inte Lekaco på bilden.]

Dagen började bra. Jag sov till kvart i nio och fick skjuts hela vägen in till skolan. Där stundade två lektioner, sedan slutade jag klockan ett och satt kvar och pluggade för att slutligen bege mig hemåt. Hemma var jag vrålhungrig, då jag av åtskilliga skäl ätit varken frukost eller lunch. Efteråt kände jag att det vore trevligt med lite motion, då jag inte varit ute och sprungit på länge. Jag klädde mig lagom varmt, satte mig på cykeln och cyklade de 8,5 kilometerna till stallet. Väl framme märkte jag att Lekaco (ja, jag har kärat ner mig totalt i den hästen) inte gick någon lektion idag, så jag gick in hos honom och gav honom ett stort egenodlat äpple och lite kärlek. Sedan cyklade jag de där 8,5 kilometerna hem igen. De var de mest underbara metrarna jag någonsin cyklat. Perfekt temperatur, Dream Theater i öronen, en otroligt vacker omgivning med en massa djur, frisk luft och en ljuvlig solnedgång. Fantastiskt!

Nu sitter jag här och drömmer mig bort lite. Tänkte kolla en timme ur This is England (det är ju trots allt en skoluppgift tills imorgon) och ha frukstund, haha.

Livet har sina fina stunder.

With them, I feel like I'm wasting my time

Jag har haft.. en av mina sämre dagar, denna dag. I princip ingenting har gått min väg och jag har varit konstant ledsen. Jag har fått tänka alldeles för mycket och på så vis konstaterat att ja, stundvis känner jag mig fruktansvärt distanserad från de jag håller av. Och ibland får man en del komplicerade känslor av att bo hos en familj man i grund och botten inte tillhör.

På kvällen åkte vi till stallet, då det var ett viktigt medlemsmöte (ridskolan är nämligen i kris, då det inte är någon som varken driver/finansierar den efter årsskiftet) men även för att jag ville att Manfred skulle få se Lekaco . Naturligtvis så var alla hästarna ute i hagen (jag lämnade två äpplen i krubban ändå, som ett liten hälsning). Mötet drog ut på tiden så mycket att jag var tvungen att gå innan vi ens hade hunnit rösta. Tragiskt, men vad gör man? Jag visade intresse i alla fall.

Imorgon har jag bara två lektioner. Den första börjar klockan 08.00 och den andra börjar 14.30. Vi ska dessutom bara se på film på sista lektionen, så jag har planer att fråga läraren ifråga om jag kan låna med mig filmen hem på tisdag istället.

Usch, den här helgen har onekligen varit jobbig. Jag längtar dock väldigt, väldigt mycket tills imorgon kväll då jag ska till stallet (och försöka få tag på Anna). Jag vill mest träffa Lekaco. Den där hästen stal mitt hjärta, annat kan jag inte påstå.

På dagordningen står nu att plugga samhällskunskap. Jag har prov/förhör imorgon. Känner mig ganska så säker faktiskt, ska mest repetera. Sedan ska jag läsa ur Madame Bovary och gå och lägga mig. Och försöka vara glad.

Igår träffade jag Manfred i Linköping. Jag köpte en massa, plus lite presenter till honom (som jag naturligtvis inte lägger upp bild på än). Idag blev det en liten spontantripp in igen, fast med några andra ur familjen Hanberg/Karlsson. Jag fick med mig lite mer grejer hem, helt enkelt.


Benvärmare med rosetter, från Gina Tricot.


En svart T-shirt från Gina Tricot. Jättesvår att fota, ehe.


En katt för sin hatt från Lagerhaus.


En superduper übersöt sparbössa från Lagerhaus. Sötare finns nog inte.


Ett halsband från H&M. Rosetten är så där lagom jättestor.


Ett annat halsband från H&M, med en svala och en liten pärla.


Slutligen två böcker. De kostade 35 kronor styck, så jag slog till helt enkelt.

Jisses, vad jag är trött! Kollade på valvakan till tolv igår, och kunde dessutom inte somna. Det ska för övrigt bli jäklars spännande att se hur det går, jag håller tummarna för att alliansen ska få sin majoritet. I vilket fall, så gick jag upp halv sju imorse. När man sover i cirka 6 timmar eller mindre så är man oftast inte särskilt trött när man vaknar, men på kvällen, då alltså..

När jag kom hem ifrån skolan idag förde jag mest diverse politiska diskussioner över Facebook. Haha, säger jag bara. Det är helt otroligt så upprörda folk kan bli! Jag gick med i ett evenemang som hette "Om Mona Sahlin blir statsminister går inte jag till skolan på måndag". Jag gjorde ett litet inlägg - på skoj - där jag skrev "Om Mona hade blivit statsminister så hade vi inte behövt gå till skolan. Vi kan hoppa av, hitta en liten skada och sedan leva på bidrag för resten av våra liv. =)". Vissa personer uppskattade det och tyckte det var kul, medan andra skrev att jag var pinsam, okunnig och obildad. När jag då svarar "Jag säger bara ett ord; satir" så får man ändå dryga svar tillbaka om att jag minsann skulle visa mina skrivkunskaper - lycka till att skaffa jobb, jag som är så allmänbildad. Kom igen, lätta lite på stämningen för fasen!

Jag hann i alla fall inte göra så mycket mer innan jag skulle åka till stallet. Idag hade jag blivit lovad en pigg häst, som kompensation för alla trötta kusar jag haft. Jag blev tilldelad en häst vid namn Lekaco - och jag älskar honom! Det var så längesedan jag red en häst som bjöd på lite överraskningar och fart och fläkt - jisses vilken häst alltså. Underbart. Efter lektionen pratade jag med min ridlärare om att skaffa sköthäst. Då föreslog hon att jag skulle försöka bli stallvärd (dvs. att man är i stallet en kväll i veckan och hjälper andra och gör lite småjobb, som tack får man rida på fredagarna) också. Jag blev så exalterad efter hon sagt det, galet. Så imorgon ska jag ringa hon som har hand om det, och hoppas på det bästa.

Jag har sovmorgon imorgon och tänkte därför ta vara på kvällen med kakor, iste och Assassin's Creed. Problemet är att jag är så himla trött, så nu orkar jag faktiskt inte vara uppe längre. Det ska bli så himla skönt att få sova.

Jag ska drömma om Lekaco.

Då var det söndag ännu en gång, och här sitter jag och degar. Manfred har åkt tillbaka och imorgon är det back to business, så att säga.

Helgen har återigen varit väldigt bra. Och dessutom så gav vi oss ut på äventyr igår! Vi kollade på Them (recension kommer) och när vi senare på kvällen skulle åka och hämta Abbe som varit på partaj, så hittade inte Manfred sin mobil. Vi gick ut i mörkret och regnet och letade på gräsmattan, och vi letade inne men kunde inte hitta den. Vi hade gått en promenad tidigare på dagen, och tänkte gå den igen för att leta efter mobilen. När vi skulle gå igenom den lilla skogen ut till vägen (typ 100 meter) så stannade vi båda när vi såg hur mörkt det var. Så föreslog någon av oss, att det kanske vore en idé att ta bilen istället? Vi stod tysta en liten stund, sedan hörde vi hur ett vilddjur rörde sig inne i skogen. Då vände vi båda på klacken och bestämde oss för att ja, bilen var nog ett bra alternativ. Vi hittade den i alla fall, lite blöt och lite grusig, men till skillnad från tidigare så fungerar numera "uppåt-knappen".

Nu har han i alla fall åkt tillbaka, och jag sitter här lite ensam. Tänkte recensera film och sedan städa klart härinne. Ikväll är det valvaka, och det skulle jag egentligen gärna titta på, men jag ska ju ändå till skolan imorgon. Hm. Jag har ju en massa läxor att göra också. Kanske kan kombinera det?

Det blir nog en liten springtur ute i det tjusiga vädret också, dagen till ära. Och förresten, ett litet grattis till Anders som fyller år idag också!


Frukost. Nom nom.

Helt galet duktig kille. När han spelar så har jag liksom lust att bara.. jag vet inte, skrika kanske?

Paketet och de två breven jag fick på posten denna dag.

Framsidan på ett kort Angelika gjort själv!

Insidan av kortet. Tack så mycket!

Hachiko: A Dog's Tale (2009)

Jag har velat se den här jättelänge, eftersom så många sagt att den är supersorglig. Jag måste absolut medge att filmen är underbart gullig och att man blir helt varm inombords, samtidigt som den krossar ens hjärta. Den är ganska jobbig, på det viset att i alla fall jag satt och väntade nästan halva filmen, på att något hemskt skulle hända. När de var som lyckligast ville jag bara stänga av filmen, jag ville helt enkelt inte veta vad som komma skulle. När filmen nådde sitt klimax blev jag inte särskilt rörd alls faktiskt. Så den sista tredjedelen av filmen satt jag bara och var lite halvt förtvivlad för att jag inte blev mer berörd. Men jag behövde inte bekymra mig särskilt länge, precis i slutet av filmen stortjöt jag.

Problemet med sådana här filmer är att man får så höga förväntningar. Men det är helt klart en jättevacker och bra film. Men långt ifrån det mest slående jag sett.

Jag tänkte ta en lång dusch, men jag ändrade mig visst när jag såg den här krabaten sitta inne i duschkabinen. Fy så snuskigt! *ryser*

Nu har jag i alla fall finslipat klart mitt CV. Eller ja, egentligen skulle jag nog kunna finslipa i evigheter, men nu hoppas jag det duger. Imorgon på min långa håltimma tänkte jag titta på det en sista gång, så hoppas jag att jag kan lämna det innan jag åker hem. Jisses så spännande det här är!

Kvällen till ära tänkte jag nu borsta tänderna, tända några hallondoftande värmeljus och krypa ner framför Hachiko. Mysigt värre.

Ännu en helg har passerat nästintill obemärkt förbi. Jag har spenderat två fina dagar tillsammans med min fina pojkvän, och läxhögen har legat fullständigt oberörd. Vilket är ganska skönt, för jag har jobbat stenhårt denna vecka.

Här i vårt rum ser det ut som en jordbävning har drabbat oss. Galet. Jag ska alldeles strax ta tag i det, men jag överväger starkt att inte bädda sängen. Jag känner mig lite yr och illamående, så jag tänkte äta en skål med fil och flingor och eventuellt gå en liten promenad. Har det inte blivit bättre efter det blir det en tidig kväll för mig (med film, om jag orkar) så jag orkar med både den vanliga skolan och ridskolan imorgon.

Förresten så spelade jag (för första gången på säkert ett halvår) elgitarr i fredags. Det var så konstigt, för jag har nog aldrig spelat så bra i hela mitt liv. Eftersom Manfred tog med sig sin gitarr till sin skola, så stämde han min så jag kan använda den istället. Jag vet vad ni tänker, JO, jag kan stämma en gitarr själv, men den här gitarren har svajarm vilket gör att man måste skruva upp några skruvar med sexkantsnycklar, och det tar en sådan tid (och det har inte jag haft tålamodet till). Men nu är det gjort, tack Manfred!

Igår såg jag på Mike Portnoy's facebook att han tänker lämna Dream Theater. Gissa om mitt hjärta gick i bitar?

Det känns så oerhört sorgligt. Och främst funderar jag på, varför ända in i glödheta --- köpte jag inte Meet & Greet-biljetter när de var i Stockholm? "För det kommer fler chanser" tänkte jag.

Jag hoppas att det bara är en fas han genomgår. Någon slags kris, i samband med all uppståndelse kring Avenged Sevenfold och deras trummis som gick bort för några månader sedan. Helt plötsligt blev jag väldigt enveten att se dem när de kommer till Stockholm i november. Ja, jag måste dit.

Jag tänker hålla min högertumme och hoppas att han ändrar sig. Om det inte händer så ska jag lyssna ihjäl mig av deras musik!

I know whatever you decide, you're gonna shine.

Ni bara MÅSTE se den här! Jag har nog aldrig skrattat så här mycket åt en och samma video, jag kunde knappt andas - så mycket skrattade jag! (Ja, det finns en möjlighet att jag har sämst humor.)

Åh herregud, jag satt här i mitt vemod och kollade runt lite på diverse webbshopar. Tråkigt nog hittade jag allt detta, vilket inte kostar så fasligt mycket pengar egentligen, men jag är officiellt black resten av månaden då Manfred fyller 20. Vad ska jag ta mig till? PMS:ig, shoppingsugen och fattig - det bådar inte gott detta.

Nu ska jag göra något av mitt liv. På riktigt alltså.

The Human Centipede (First Sequence) (2009)

Vi kan principen. De försvarslösa unga människorna får - in the middle of nowhere - problem med bilen, det är mitt i natten och det finns ingen täckning. Vi har sett det förut. Vad vi dock inte sett förut (lika många gånger i alla fall, vad vet jag), är en sjuk kirurg med drömmen om att sätta ihop flera människor till en centipede (tusenfoting). Vi ser dock fortfarande det klassiska, offren flyr inte om de får möjligheten, de är klumpiga och de skulle helt enkelt överlevt om de lyssnat på uppmaningarna från oss där hemma i soffan. Filmen påstås av många, vara en av de sjukaste filmerna som skapats. Visst gav den en rätt otrevlig känsla, men den var ju inte ens i närheten av vad typ, splatterfilmer brukar vara. Man kan säga att filmen stundvis är ganska förutsägbar, men den innehåller också en viss realism, och den är lite smått obehaglig. Jag är också nyfiken på, varför den heter "First Sequence". Kommer det kanske en uppföljare?

(En av få tillfällen där före-bilden är finare än efter-bilden.)

Igår fick jag ett ryck och ja, bara klippte bort en massa gräs som helt enkelt inte ska vara där. Bortsett från myggorna så var det trevligt.

Manfred har för övrigt åkt tillbaka till skolan nu, och jag känner mig typ, ensammast i världen. Dessutom så gjorde jag det stora misstaget att kolla igenom Stockholms Katthems hemsida. Så nu är jag helt sjuk. Jag saknar mina fina fyrbenta vänner där hemma.

För att inte bryta ihop totalt satte jag mig här vid datorn för att skriva några inlägg och lyssna på Hassan. Jag ska bädda sängen och städa, sedan ska jag faktiskt plugga resten av dagen. Kanske ta en springtur, det beror på hur entusiastisk min förkylning visar sig vara.

Det har varit en fin helg.

Det har varit.. låt oss säga, en helt okej dag. Livet har automatiskt blivit lite tyngre nu när Rebecka åkt till Frankrike och Manfred börjat på sin nya skola. Det tar ett tag att anpassa sig, man blev helt plötsligt lite ensam.

Idag hade jag en tre och en halv timme lång håltimme i skolan. Det kommer bli påfrestande i framtiden, men jag får hitta ett sätt att utnyttja tiden på helt enkelt. I vilket fall så har jag fått alla klartecken att sätta igång med mitt projektarbete (det ska bli sjukt kul), och Doris gav mig även det glädjande beskedet att det blev fel när hon satte betyg på mig i en av biologikurserna. Hon sa att jag egentligen skulle fått ett MVG, och att jag gjort mig väl förtjänt av det. Det gjorde mig smått lycklig, no doubt about it.

När jag kom hem hade jag fått en faktura från Mjölby Hästcenter. Det slog mig hur mycket pengar det kommer kosta att fortsätta ta lektioner, vilket helt enkelt drog ner mig då jag inte riktigt har koll på hur jag ska finansiera det så att säga. Det vore väldigt trist att sluta, för på måndagar klockan 20.10 är de enda gångerna i veckan då jag känner att jag faktiskt har ett liv. Då jag gör något jag är bra på, något jag tycker är roligt och jag träffar nya människor. Vilket påminner mig om att jag ska söka jobb, två stycken. Jag berättar ingenting om det ännu, för jag tror ändå inte att det blir något av det.