Mer luft
Nu är det så där tungt att andas igen. Avstånd, ovisshet, förtvivlan. Ta dig samman Ida. Plocka upp bitarna och ta dig samman. Andas. Andas. Andas.
Pappa ringde och sa att jag kunde få den bärbara datorn. Få den, bara så där. Det är så generöst att jag skäms lite över att ha fått den. Jag är verkligen bortskämd. Men ändå; tack så jättemycket, farmin!
Kvällen spenderas utan Manfred. Morgondagen spenderas också utan Manfred. Söndagen spenderas antagligen även den, utan Manfred. Det känns som att resten av mitt liv kommer spenderas utan - just det - Manfred.
Jag ska damma här inne, byta kläder. Jag ska plugga, sedan sätta mig framför en film med Ben & Jerry's. Åh vad den kommer väl till pass, en melankolins kväll som denna.
Kommentarer
Trackback