Change of Seasons

Tid är inget man har, det är någonting man tar sig. Men jag är nog sämst på att disponera tiden väl tror jag, för hur effektiv jag än känner mig så har jag aldrig "tid över". När jag väl får det så har jag 10 saker jag vill göra samtidigt som resulterar i en slags överslagshandling där jag inte gör någonting istället. Jag har dessutom hamnat i en period då allting måste vara perfekt, annars bär jag på en slags inre oro. Jag vet inte om jag ska trotsa min lathet och ge efter för känslan, eller om jag ska trotsa min pedanthet och ignorera det. Jobbigt är det!

I vilket fall som helst. Den där fina "åh jag är eftertraktad"-känslan jag hade i lördags övergick snart till en "jag avskyr killar och vill aldrig mer ha något med dem att göra"-impuls. På natten hade jag fem personer som försökte få kontakt med mig och det äcklade mig eftersom jag vet att de alla är ute efter en enda sak. Det fick mig att känna mig illa till mods. Jag är i en sådan där period i livet då jag bara vill fokusera på de som står mig nära och får mig att må bra. Jag orkar inte med nya kontakter där jag måste avgöra var de står och om de är värda energin, för jag behöver dem inte helt enkelt. Och jag har verkligen inte tid med dem.

Nåväl, den där turen till Uddevalla som skulle göras på söndagen blev ett betydligt mycket större projekt än jag förväntade mig. Jag sov bara en och en halv timme på natten och vaknade sedan av att Kajsa ringde. Jag skulle behöva åka till Göteborg istället, till två olika Maxrestauranger (Partille och Ullevi). Desto roligare tänkte jag. Så direkt satte jag mig i bilen utrustad med GPS, en Muse-skiva och 8 burkar Red Bull och påbörjade min resa. Det var så roligt! Jag har aldrig gjort något sådant förut, givit mig ut ensam med destinationer jag aldrig varit vid. GPS:en strulade något otroligt och jag fick köra mycket på känsla och helt obesvärat åkte/sprang jag omkring tills jag hittat rätt. Det var ett otroligt stort stressmoment att köra mitt i Göteborg city (trefiligt och stoppljus precis överallt) med en bil som jag inte känner och dessutom är jäklars rädd om. Men det var en rolig roadtrip som jag är lite halvstolt över att jag kunde genomföra så smidigt helt på egen hand.

Väl framme på restaurangen sedan satt jag i personalrummet och hängde med arbetskamrater i tre timmar. När jag kom hem var jag så himla hungrig och trött att jag trodde jag skulle dö. Kraschade i min säng och sov några timmar innan jag gick upp för att äta mat och prata i telefon med Felicia.

Dagen efter jobbade jag stängning och var så trött och disträ men ändå peppad som fasen. Försökte byta bort tidagens pass men ingen ville ha det. Jag var frustrerad dels över att jag var så trött men också för att jag kände att jag återigen inte hade tid för annat än att jobba. Så på kvällen, efter jobbet, bestämde jag mig för att ta itu med allt jag kände ett akut behov av att få avklarat. Och det skulle vara färdigt innan jag började jobba nästa dag. Så tolv på natten satte jag igång med att ta itu med all tvätt och jag storstädade mitt hus. När den sista tvätten var i tumlaren var klockan halv fem och jag gick och la mig. Tre timmar senare gick jag upp för att åka in till westcoast. Sprang 5000 meter på bandet och efter det åkte jag hem för att duscha, städa bilen, göra en backup på alla dokument på datorn, färga håret, ta itu med all ren tvätt och äta brunch framför ett avsnitt Dexter. Och jag hann! Åkte till jobbet där jag presterade halvkasst och försökte vara glad ändå. Min energi var helt slut efter att ha jobbat minst nio timmar om dagen i tolv dagars tid (förutom söndagen då jag åkte till Göteborg för att hämta bröd, även om det tog kål på mig). Kvällen och morgonen efter njöt jag så otroligt mycket av att få sova. Och bara vara. Leva. Andas. Ni vet?

På kvällen åkte jag till Rossö för att umgås med kvinnorna i mitt liv. Vi pratade, åt tacos och kladdkaka med glass och varma hallon och jag vilade med huvudet på Emmas lår och allt var så himla fint (jag älskar er så himla mycket). Ellen följde med mig hem på kvällen och sov över och när vi vaknat åt vi en brakfrukost och kollade på My Name Is Khan. Väldigt fin film! Sedan hon åkte hem har jag inte ägnat mig åt så mycket annat än att städa lite och fundera på hur jag ska använda resten av dagen. Jag har mycket saker som jag vill göra, jag har mycket saker som jag borde göra och jag har mycket saker som jag ska göra. Om en timme tänkte jag åka in till stan för att springa fyran på spåret, sedan åka hem till Emma en sväng och efter det stundar innebandy. Inatt ska jag sova jäkligt bra, imorgon halv åtta ska jag på indoor walking med Emma, åka och jobba och sedan njuta av min enda lediga fredagskväll den här månaden. Vad som blir av den har jag ingen aning om (utgång ensam, mysig hemmakväll eller hänga med någon), men det ska bli väldigt bra. Sedan stundar en tre pass lång helg och sedan är jag ledig några dagar. Då ska jag beta av en otroligt stor del av min lista över saker att göra. Så jag får lite sinnesro.

Nu ska jag ta vara på min sista timme innan jag beger mig in mot stan. Funderar på om jag ska se ett avsnitt Dexter, läsa lite eller kanske sova. Vi får se. Over and out!