Badges badges badges



Min veckoplanerare är numera överfull av avtryck som diverse vänner gjort. Så kan det gå när inte haspen är på.

Det där med att börja skriva oftare, det rann ut i sanden. Nåväl.

Min lista över saker att göra, den bara växer och växer och växer. Jag känner ingen riktigt motivation att ta itu med den, även de minsta småsaker känns enklast att skjuta upp. Idioti. Verkligen. Sedan när blev saker och ting lättare genom att skjuta upp sina måsten?

Vad har hänt sedan sist? Vi hade ytterligare en fest, vi Maxare. Det var en fin kväll men jag drack lite för mycket. Stackars Krille fick ta hand om mig där jag satt med huvudet nerkört i en hink, flinade och sa "du får lova att aaaaaaldrig använda det här emot mig". Charmigt? Jag var åtminstonde väldigt glad både då och dagen efter.

Min internetkompis Cessan kom hit en dag. Vi drack kaffe och åt kakor och pratade en massa. Senare samma kväll kom en annan internetkompis - Mimmi - hit. Hon stannade i några dagar innan vi bilade till Karlstad för att hon skulle träffa ytterligare en internetkompis. Jag stannade hos mamma i några timmar innan jag bilade hem i vintermörkret, med nedvevad ruta och metal på högsta volym. (Jag älskar att köra bil.)

Efter detta följde en helg i arbetandets tecken. Det gör mig glad. På lördagen gick jag upp tidigt för en 50 minuters powerwalk, tog hand om tvätten, storstädade, duschade, drog jag på mig min onepiece, bryggde en kopp kaffe i min nya helt egna kaffebryggare, tände ett doftljus och lyssnade på John Mayer. Och jag mådde så himla bra.

Nu har jag varit ledig i två dagar och gjort absolut ingenting. Kollat färdigt på andra säsongen av Dexter och fått tredje hem i brevlådan. Idag tänkte jag vara produktiv, men vaknade väldigt sent. Åkte upp till Nordby för att säga hejdå till en arbetskamrat som jobbade sin sista dag idag. Stannade för att fika med några arbetskamrater för att sedan åka hem. Men i bilen kände jag en galet stark ångest som ökade markant för antalet meter jag rullade bort från Nordby, så jag vände. Gick in i personalrummet och satte mig ner med dem igen. Det kändes så himla bra. Johan frågade om jag hade lust att hjälpa honom och Kajsa att inventera inatt också, och det ville jag. Se där, då fick jag helt spontant betat av ett arbetspass. Det var roligt!

Däremot har jag haft en liten känslomässig svacka den senaste veckan. Det händer mycket i mitt liv på alla tänkbara plan och vissa saker kan ibland bli lite för överväldigande. Jag har den senaste tiden arbetat mycket med det där begreppet lycka och känt att jag lyckats ta kontroll över något som dragit ner mig i sex års tid. Jag har känt mig euforisk 24/7. Men så hände något som fick mig att känna att jag fallit tillbaka. Återigen var jag sårbar och utan kontroll. Jag sjönk mot botten utan ork/vilja att ta mig upp. Jag är stark när jag orkar. Och då orkade jag inte. Nu, två dagar i efterhand känner jag att jag fått mer distans till det och nu orkar jag. Nu ska jag hitta tillbaka till det inre lugn jag kände för en vecka sedan. Andas. Chilla. Ah.

Imorgon stundar jobb och efter det blir det än en gång fest med mina fantastiska arbetskamrater. Det ska bli så himla roligt! Sedan blir det återigen en helg fylld med jobb. När jag ska hinna ta itu med mina måsten vet jag inte. Men jag har viktigare saker för mig egentligen. Som det där med att vara lycklig. Och njuta av livet. Och så.
För övrigt anser jag att Karthago bör förstöras.

Sia & Sarabi

Jag tror inte jag presenterat dem närmare här i bloggen. Jag har via Djurskyddet Bohuslän tagit hand om två hemlösa katter, tills de är redo att adopteras till ett permanent hem. Let me introduce to you, Sia och Sarabi!
Jag tror inte jag presenterat dem närmare här i bloggen. Jag har via Djurskyddet Bohuslän tagit hand om två hemlösa katter, tills de är redo att adopteras till ett permanent hem. Let me introduce to you, Sia och Sarabi!



Sia



Sarabi
För övrigt anser jag att Karthago bör förstöras.

Centerfest och sånt



(Jag älskar den här bilden av flera anledningar. Haha.)

Åh. Den här helgen har verkligen varit något utöver det vanliga. På lördagen umgicks jag lite halvspontant med Robin och det var verkligen supermysigt. På kvällen drog vi till Kajsa på förfest för att sedan bege oss till den mytomspunna Centerfesten! Det var så grymt kul så jag vet inte var jag ska göra av mig själv riktig, haha. Helt galet bra stämning hela kvällen och jag har sagt det förr men jag säger det igen: jag älskar mina arbetskamrater.

Vaknade upp på Kajsas soffa morgonen efter och fick skjuts av farmin till jobbet. Till min stora lycka mådde jag förhållandevis grymt bra med tanke på det lite för generösa alkoholintaget föregående dag. Jobbade stängning (mitt favoritpass, utan tvekan) och efter det catchade jag up med Robin igen. Det satte guldkant på min söndag. Han är fånigt bra, den killen.

Måndagen och idag gick halvt obemärkt förbi. Jag gillar verkligen inte att vara ledig såhär mycket, särskilt inte med de nyinflyttade katterna i min lägenhet. Hur hemskt det än låter så är de i vägen praktiskt taget hela tiden, så jag har jättesvårt att få något gjort. Tack och lov så ringde chefen ikväll och frågade om jag hade lust att jobba imorgon. Utan att tveka tackade jag ja till ytterligare ett stängningspass. Innan dess ska jag fika med Cherry-tjejerna. Och ge mig fan på att springa en sväng.

Jag fick hem Lars von Triers Melancholia på blu-ray idag. Fantastisk film! Härligt ångestframkallande och visuellt vacker. Jag fick även andra säsongen av Dexter. Tror jag ska se ett avsnitt innan jag kraschar på soffan. Kommer antagligen sova bättre här med kramp i benen än i min säng med två katter som väcker mig varannan timme, på de mest jobbiga sätt. Men jag är glad ändå!

Jag ser mycket fram emot de kommande dagarna, både jobbet och det utanför. Jag är så otroligt tacksam för alla fina människor runtom mig! ♥

För övrigt anser jag att Karthago bör förstöras.

Dexter



Nu när julen är förbi och allt sånt så behövs jag inte på jobbet lika mycket. Så framöver kommer det inte bli så mycket jobb för mig på vardagarna, vilket känns lite.. tungt. Nåväl, jag har spenderat mycket tid framför TV:n det senaste, och kollat igenom första säsongen av Dexter. Efter första avsnittet var jag besviken, för det verkade så himla konstigt. Men det blev bättre och bättre för varje avsnitt och mot slutet kunde jag knappt slita mig. Det är inte som alla andra kriminalserier där de löser ett fall på ett avsnitt, utan här löste de ett fall på en hel säsong. DET gillar jag, allt känns så genomtänkt och mindre förhastat. Och naturligtvis sjukt spännande.

Igår kväll låg jag på soffan, åt popcorn och kollade på Panic Room. Somnade tidigt och vaknade klockan sju imorse. Låg kvar en stund och grejade med mobilen innan jag gick upp och torkade rent i hallen eftersom det skett en olycka vid kattlådan. Dammsög mitt hus och städade. Eftersom jag kände mig så tiptop drog jag på mig mina nya joggingkläder och gav mig ut i skogen. Lyssnade på Maskinen och hade överskottsenergi så det visslade. Sprang 9,8 kilometer (!) och frös som ett jäkla as. Det var så skönt att komma hem, en timme och 20 minuter senare. Lagade gröt till frukost som jag avnjöt framför Dexter, skrev in månadens schema. Skalade a shitload of potatis. Och nu sitter jag här, har precis duschat. Har tänt ett doftljus och lyssnar på John Mayer.

Är så sjukt sugen på att spela spel. Eller åka pulka. Eller se på film. Någon?
För övrigt anser jag att Karthago bör förstöras.

Living with light



[Var på Nordby en sväng för att införskaffa nödvändiga grejer. Såg den här ljushållaren och dog inombords, fy bubblan så fin! Köpte ett doftljus som doftar nytvättade lakan, att ha i den.]

Det har hänt så mycket sedan sist jag skrev. Note to self: skriv oftare.

Jag har jobbat en del. Mina pengar är verkligen helt slut och jag ser mycket fram emot lönen som ramlar in om två veckor. Fram tills dess är jag ekonomiskt handikappad. Men jag är glad ändå! (Det har typ blivit mitt nya motto.)

Under den tiden som jag inte skrivit så har jag bland annat ramlat in på en fest med mina fina arbetskamrater. Det var så sjukt roligt och smått galet. En kille vid namn Christian svimmade när han brottades med Gurra. Jag kom dit vid elva på kvällen och åkte därifrån tio på morgonen och hade då varit igång under hela tiden, inte sovit så mycket som en minut. Åkte med Felicia och Adam och köpte nuggets på donken och sedan kraschade jag hos Felicia innan jag bakfull och halvdöd åkte upp för att jobba stängningspass på Max.

Två dagar senare tog jag, Felicia och Mickis min partybil och åkte ner till Ullared. Det var en kul upplevelse faktiskt! Shoppingen gick på 1600 för mig och jag fick helt galet mycket för de pengarna. Bland annat ett armbandsur, hörlurar till min iPhone (som jag nu fått och älskar mer än allt annat, typ), en onepiece (som jag älskar näst mest i hela världen), Rio på bluray och DVD plus en massa annat fint, välbehövligt och skitonödigt.

I torsdags var jag på ytterligare en fest tillsammans med mina fantastiska arbetskamrater på Max. Återigen så var det ruskigt kul och innehöll mer sömn. Dock jobbade jag dagen efter, men jag var glad ändå. Jag älskar mina arbetskamrater. De förgyller mitt liv mer än de anar.

Något som däremot inte förgyllde mitt liv var när jag häromdagen drog på mig feber. Jag mådde lite halvtaskigt under dagen, kände mig värre på kvällen och det visade sig att jag hade närmare 39 graders feber. Som den krigare jag är åkte jag och jobbade nattpass på Cod ändå. Och jag kände mig coolast i världen (fast jag mådde förjävligt där och då, förstås). Dagen efter var det borta, tack och lov.

Det har hänt så mycket mer. Men det orkar jag inte skriva om, haha. Jag ska skriva oftare istället.

Nu tänkte jag se på film alternativt några avsnitt Dexter. Jag älskar den serien, det är en kriminalare helt rätt för mig som i vanliga fall inte gillar sådana serier. Jag är så galet sällskapssjuk så jag vet inte var jag ska göra av mig själv, men det kanske löser sig? Jag är mitt i en fånigt lång ledighetsperiod. Det känns helt okej, trots att jag känner mig halvt värdelös när jag inte jobbat på länge. Men, man måste vara positiv. Ser sjukt mycket fram emot centerfesten som är på lördag. Chefen utannonserade att fullast vinner en biobiljett. Det här kan jag inte missa!
För övrigt anser jag att Karthago bör förstöras.