Badges badges badges



Min veckoplanerare är numera överfull av avtryck som diverse vänner gjort. Så kan det gå när inte haspen är på.

Det där med att börja skriva oftare, det rann ut i sanden. Nåväl.

Min lista över saker att göra, den bara växer och växer och växer. Jag känner ingen riktigt motivation att ta itu med den, även de minsta småsaker känns enklast att skjuta upp. Idioti. Verkligen. Sedan när blev saker och ting lättare genom att skjuta upp sina måsten?

Vad har hänt sedan sist? Vi hade ytterligare en fest, vi Maxare. Det var en fin kväll men jag drack lite för mycket. Stackars Krille fick ta hand om mig där jag satt med huvudet nerkört i en hink, flinade och sa "du får lova att aaaaaaldrig använda det här emot mig". Charmigt? Jag var åtminstonde väldigt glad både då och dagen efter.

Min internetkompis Cessan kom hit en dag. Vi drack kaffe och åt kakor och pratade en massa. Senare samma kväll kom en annan internetkompis - Mimmi - hit. Hon stannade i några dagar innan vi bilade till Karlstad för att hon skulle träffa ytterligare en internetkompis. Jag stannade hos mamma i några timmar innan jag bilade hem i vintermörkret, med nedvevad ruta och metal på högsta volym. (Jag älskar att köra bil.)

Efter detta följde en helg i arbetandets tecken. Det gör mig glad. På lördagen gick jag upp tidigt för en 50 minuters powerwalk, tog hand om tvätten, storstädade, duschade, drog jag på mig min onepiece, bryggde en kopp kaffe i min nya helt egna kaffebryggare, tände ett doftljus och lyssnade på John Mayer. Och jag mådde så himla bra.

Nu har jag varit ledig i två dagar och gjort absolut ingenting. Kollat färdigt på andra säsongen av Dexter och fått tredje hem i brevlådan. Idag tänkte jag vara produktiv, men vaknade väldigt sent. Åkte upp till Nordby för att säga hejdå till en arbetskamrat som jobbade sin sista dag idag. Stannade för att fika med några arbetskamrater för att sedan åka hem. Men i bilen kände jag en galet stark ångest som ökade markant för antalet meter jag rullade bort från Nordby, så jag vände. Gick in i personalrummet och satte mig ner med dem igen. Det kändes så himla bra. Johan frågade om jag hade lust att hjälpa honom och Kajsa att inventera inatt också, och det ville jag. Se där, då fick jag helt spontant betat av ett arbetspass. Det var roligt!

Däremot har jag haft en liten känslomässig svacka den senaste veckan. Det händer mycket i mitt liv på alla tänkbara plan och vissa saker kan ibland bli lite för överväldigande. Jag har den senaste tiden arbetat mycket med det där begreppet lycka och känt att jag lyckats ta kontroll över något som dragit ner mig i sex års tid. Jag har känt mig euforisk 24/7. Men så hände något som fick mig att känna att jag fallit tillbaka. Återigen var jag sårbar och utan kontroll. Jag sjönk mot botten utan ork/vilja att ta mig upp. Jag är stark när jag orkar. Och då orkade jag inte. Nu, två dagar i efterhand känner jag att jag fått mer distans till det och nu orkar jag. Nu ska jag hitta tillbaka till det inre lugn jag kände för en vecka sedan. Andas. Chilla. Ah.

Imorgon stundar jobb och efter det blir det än en gång fest med mina fantastiska arbetskamrater. Det ska bli så himla roligt! Sedan blir det återigen en helg fylld med jobb. När jag ska hinna ta itu med mina måsten vet jag inte. Men jag har viktigare saker för mig egentligen. Som det där med att vara lycklig. Och njuta av livet. Och så.
För övrigt anser jag att Karthago bör förstöras.


Dela gärna med dig av din åsikt!

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Kommentarer
» Manfred säger:

Oh så!!

2012-03-02 @ 12:21:29
Trackback