Change of Seasons

Bild ifrån när jag rensat min garderob. Bakom dörren till vänster finns ungefär lika mycket kläder, till. Helt galet.

Jag känner mig helt slutkörd. Jag har mycket motivation men kroppen orkar verkligen inte. Noll energi, rent generellt.

Igår när jag vaknade på morgonen var jag så trött att jag mådde illa. Men jag gick ändå upp för att ta en dusch och en kaffe framför Concerned: the Half-Life and death of Gordon Frohman (en comic baserad på Half-Life 2, stundvis är den helt hilarious). När Martin vaknat gjorde jag mig i ordning och vi åkte in till stan för att äta frukost på Backlunds i det fina vädret. Vi gick även en sväng till bokhandeln och jag fick köpt en fickalmanacka och John Ajvide Lindqvists två senaste böcker. Vi åkte hem till Martin en liten stund innan vi begav oss in till stan igen för att äta på Park med min finaste, Emma. Det var jättekul att se henne igen, det nya Park är superfräscht och deras caesarsallad var gudomligt god! Vi satt där i två och en halv timme innan vi åkte iväg för att träna. Jag hade mått ganska taskigt under hela dagen (känt mig varm, svag, skakig) och det blev verkligen påtagligt när jag började springa. Det gick bara inte, hela kroppen pulserade och skrek nej. Jag har aldrig behövt avbryta fyrans spår för att promenera, men det var jag tvungen att göra nu (efter mindre än en kilometer, dessutom). Tog närmaste väg tillbaka. Vi hade egentligen tänkt gå på bio efteråt men skippade det. Jag vet att man ska lyssna på sin kropp men ändå blir jag så besviken på mig själv när jag inte känner mig helt fit for fight. Som om jag förstört något. Särskilt nu när jag försöker få ordning på mig själv, med sömn, mat och träning. Det känns så.. flyktigt. Nåväl.

Incidenten ledde till att min sinnesstämning rubbades lite. Plus att jag var helt slut på energi. Kände mig så där farligt likgiltig och rådlös igen. Det skrämde mig. Kände hur den onda spiralen påbörjades och visste inte riktigt vad jag skulle ta mig till. Lyckades under kvällen formulera några meningar om hur jag tror jag känner, och det kändes lite bättre. Min hjärna känns trött. Så, så, trött.

Somnade väldigt snabbt till ljudet av regnet. Vaknade tre timmar senare av Martin som hade migrän och försiktigt frågade efter huvudvärkstabletter. Sprang in i stora huset och rotade igenom medicinskåpet. Success! Tyckte så synd om honom men vågade ändå inte röra vid honom. När jag mår illa slash har ont vill jag alltid bli lämnad the fuck alone men hur visar man sin sympati, då?

Hade en jättekonstig dröm om att jag festade med mina Maxare, men tappade bort dem. Det var mörkt och det regnade. Drömde att min iPhone gick av på mitten och att jag mötte en bil med husvagn (full av frysta pommes frites), det var något studentploj, på en smal väg och de körde i diket och då fick jag åka till Max för att hämta några som kunde hjälpa till att dra upp bilen. Kom då typ 6 timmar försent till mitt pass och det var mitt i natten men det var fullt med gäster ändå. Skumt var det.

Vaknade av att jag låg på sängkanten och tänkte att what the heck, kan lika gärna gå upp. Så nu sitter jag nyduschad i min onepiece och lyssnar på mysig musik. Jag är trött men ska motstå frestelsen att gå och lägga mig igen. Tänkte dricka lite kaffe och äta frukost, läsa lite Concerned eller ta itu med lite papper jag har liggandes på skrivbordet.

Snart stundar Nordby och jobb för mig och hjärtat. Ikväll kommer jag vara död, så det blir nog sängen tidigt. Just sayin'.