Change of Seasons

Klockan är nollsexnollsex och jag pussar på siffrorna för att det sägs ge tur men vet inte riktigt vad jag önskar mig. Mitt liv känns.. Ja.

Jag jobbade som sagt var hela dagen idag. Försov mig men lyckades ändå komma i tid till Max. Fick stå i köket hela dagen och det var så fruktansvärt roligt! I fem månaders tid har jag liksom fått spendera hela dagarna i kassan, men på festen i torsdags lovade min lite halvdragna chef att jag skulle få börja lära mig köket, eftersom jag av någon anledning inte gjort det än. Själva arbetet i sig är nog inte så märkvärdigt egentligen, men att få variera sig lite var fenomenalt roligt!

Trots en dag med mycket stress och faktiskt en del irritation (jag är vääääldigt sällan irriterad på mina arbetskamrater, tror inte att jag någonsin låtit mitt humör dras ned pga någon av dem) var jag mycket nöjd när jag bilade hem. Det tog en timme att kasta i mig mat och sedan ta en snabb dusch, sedan bilade jag vidare till nästa jobb.

När klockan var mellan tio och ett på natten var jag så trött så jag trodde jag skulle somna ståendes där bakom bordet. Längtade hem till min säng. Men när jag slutat fick jag en inbjudan hem till en vän som liksom jag är en riktigt nattuggla. Jag har saknat honom så jag tänkte att äh.. vafasen.

Jag trivs med honom. Antagligen för att jag trivs med mig själv i hans sällskap. Han påminner mig om det jag var, något som jag är så glad över att ha tagit mig ur. När han strök mig över håret var jag fast besluten om att njuta varje sekund. Och det gjorde jag verkligen. Äntligen tycker jag om honom för den han är, och inte för att han gav mig lite bekräftelse när jag behövde den som mest. Han är fin, men vet inte om det själv. Av någon anledning.

Så nu ha jag bäddat ner mig med täcke och kudde i päronens soffa. Jag orkar inte med katterna inatt. Jag ska upp och jobba stängningspass om fem timmar och det har börjat ljusna ute.. Jag drar på mig min onepiece och luktar på mitt hår som doftar som han. För nu jävlar ska jag slockna!