WoS #22



Jaha, då var det tio dagar sedan jag uppdaterade om Fitnessfighten. Det har hänt så himla mycket på så kort tid och jag har inte tagit mig tid till att skriva helt enkelt. Mina dagar består av jobb, mat och träning så tiden däremellan spenderar jag på att inte skriva om jobb, mat och.. träning.

Tänkte på det i bilen på väg hem från gymmet igår. Jag älskar, fullkomligt älskar, hur mitt liv ser ut just nu. Jag kanske inte jobbar så mycket som jag "borde", men just nu känns det så himla lagom. Alltihop. Tiden disponeras så himla väl, varje dag. Jag har inget särskilt mål någonstans, jag tar dagarna som de kommer och planering görs på sin höjd inför morgondagen och oftast inte längre än så. Min milslånga lista på saker att göra har jag slängt. Jag tar det som det kommer, ser jag att något behövs göra så gör jag det där och då istället för att ha det hängandes runt halsen.

Jag borde dock skriva korta inlägg, ofta. Jag har haft en massa att berätta den senaste veckan och nu är allt som bortblåst. Det är synd, för sådana saker hade varit kul att läsa om i framtiden. På måndagen var jag i alla fall ledig och tog först en tur till gymmet och sedan besökte jag Emma i några timmar. Vi åt mat och förde en konversation som vi var rörande överens om att det var en av de mer meningsfulla på länge. Ni vet, ett sånt samtal där man bara pratar och pratar och pratar och det tar aldrig slut. Gav mig så himla mycket! Hon berättade att en gemensam bekant till oss sagt att hon skulle vilja lära känna mig mer. Att hon tycker jag verkar stark. Det gjorde mig väldigt glad.

Tisdagen och onsdagen var jag ledig och fick inte så mycket mer gjort än gymma och chilla framför TV:n, städa och smågreja. Handla. Laga mat. Och så vidare. Jobbade på Max de kommande dagarna och det är så roligt att komma dit när det väl är dags. Förr när jag jobbade mycket (typ, augusti) så blev det mer ett slentriangöra, men nu hinner man liksom ladda upp innan och landa efteråt. Najs är det.

På fredagen blev det tufft. Jag gick upp, åkte till jobbet (som bjöd på en grym utmaning, det var en galen dag) och efteråt fick jag stressa till gymmet för att köra igenom passet på högsta växel och sedan bege mig till nattpasset på Laholmen som visade sig bli ett av mina värsta någonsin. Det började med att jag fick en halvliter mjölk utspilld på mig, över hela ryggen och baksidan av benen. Men jag höll skenet uppe, trots att jag kände mig sliten och ihjälstressad och trött. När det sedan kom gäster blev det inte direkt bättre. De var sjukt jobbiga på alla tänkbara sätt. Skrek mig i ansiktet, slog i bordet, spillde ut öl, försökte sno marker, var närgångna, frågade om vi skulle knulla. Det brast för mig när en av dem kastade marker i ansiktet på mig. Det slutade med att vi skrek åt varandra (kände mig väldigt proffsig, ehm) och jag upptäckte att vaktlarmet inte funkade. Kul. Verkligen. När kvällen väl var över kände jag mig gråtfärdig och tog med mig tre heliumballonger hem. Vem blir inte lite gladare av det liksom? Men när jag parkerat bilen och skulle låsa den tappade jag dem och de svävade hånfullt iväg. Fuck. Me.

Sov i några enstaka timmar innan det var dags att gå upp igen. Betade av en intensiv dag på Max för att efteråt faktiskt strunta i gymmet (jag hade bara sovit tre timmar, och har dessutom problem med höften/knät igen, men det är lugnt - jag kör en dag extra istället) så jag åkte hem till Martin och åt en ordentlig middag den tiden, istället. Begav mig mot ytterligare ett nattpass som ändå blev riktigt bra. Det är lustigt det där, vissa nätter blir man friad till och andra kommer gäster fram och säger att jag kommer dö ensam. Hm.

På väg hem från jobbet den natten mötte jag två småfulla arbetskamrater, Adam och Gurra. Rent spontant gav vi oss ut på äventyr, ninjabil och golfbollar inkluderade! Sjukt roligt var det, trots att jag kom hem mycket senare än tänkt. Typ kvart över fem på morgonen. Men ändå.

Dagen efter, igår that is, vaknade jag efter att ha sovit i sex timmar, av att jag fick sms. Min familj var på väg till IKEA och jag ville så gärna följa med! Så de vände för att hämta mig och snart var vi där. Jättemysigt att spendera en hel dag med familjen och roligt att få köpa lite småplock. Vid midnatt åkte jag till gymmet och körde så himla hårt att jag bara stod och skakade efteråt. Skönt på ett sätt, obehagligt på ett annat. Fattar inte hur något så jobbigt fortfarande kan vara roligt? Kom i alla fall i säng väldigt sent. Igen.

Så idag gick jag upp runt halv elva, åt frukost framför Weeds och sedan åkte jag med mannen min till gymmet. Efteråt tog jag en sväng hem för att plocka upp lite kläder och dylikt, åkte sedan hem till Martin och storstädade, tog hand om disk och tvätt och allt som hör till. Vid sju åkte jag in till stan för att fika med Terry, träffade honom via jobbet. Han jobbar som vakt på Laholmen, nämligen. En av världens mest positiva människor, det är så härligt. Efteråt åkte jag till Nordby för att handla och dricka kaffe. Sedan åkte jag hem (till Martin that is, från och med nu oriktigt refererat till som hem) och hade egentligen planerat att spela GW2 hela kvällen. Istället sitter jag nu med hårfärgen i, tänkte noppa ögonbrynen, raka benen och måla naglarna. Tända lite värmeljus, se på (500) Days of Summer (det finns inga ord för hur mycket jag älskar den filmen) och bara låta östrogenet flöda! Njuta av att det är städat och att allt är i sin ordning.

Allt känns så himla bra. (Jag bara går och väntar på ett bakslag, det går FÖR bra nu.) World of Shape kan vara ett av det absolut bästa jag gjort! Jag ser stora resultat rent fysiskt, kan inte riktigt fatta att det är så roande att ställa sig framför spegeln och bara.. ja, faktiskt beundra sig själv. För första gången någonsin. Jag är så motiverad att fortsätta med träning och hälsosam kost, även när det här är över (om en vecka, tänk så fort tiden går). Jag har stärkt mitt psyke något otroligt, det känns som att det krävs så himla mycket för att dra ner mig, varenda dag känner jag mig så.. jag vet inte, orubblig? Bara tanken på att jag faktiskt tränat varje dag trots att jag ibland till och med jobbat dubbla pass och så vidare, får mig att känna mig bäst i hela världen. Jag har blivit så mycket mer positiv, säker och trygg i mig själv och den absolut största förändringen hos mig själv är att nu får jag saker gjort. Jag har blivit så jäkla effektiv och det är något jag haft svårt för att vara längre perioder.

Ångrar verkligen att jag inte tog kort på mig själv innan jag började. Men den första november ska jag lägga upp bilder som sammanfattar oktober månad och där ska det finnas en helkroppsbild på hur jag ser ut efteråt i alla fall. Jag är så stolt över vad jag åstadkommit.

Jävligt stolt.

(Dagens pepplåt: Mell - Red Fraction)


 
För övrigt anser jag att Karthago bör förstöras.


Dela gärna med dig av din åsikt!

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Kommentarer
Trackback