enemy

Jag måste sluta vara så rädd för att göra bort mig, börja våga chansa och prestera trots att jag inte har stenkoll på läget. Det slog mig igår när vi tog en tur till gymmet innan jobbet. Det är en så otroligt stor (och onödig!) energitjuv att ständigt kritisera sig själv genom någon annans ögon, oftast är det dessutom obefogat och inte ens sanningsenligt. Allt handlar om att styra sina tankar, eller hur? De senaste dagarna har jag tänkt mycket på det där med perspektiv. Hur jag uppfattar en situation och hur andra tolkar samma scenario. Så mycket man undermedvetet väljer att stänga ute respektive förstora upp och lägga fokus på. Prova! Det är ganska mind-blowing. Istället för att koncentrera sig på andras bemötande mot dig, ta ett steg tillbaka och analysera ditt eget agerande. För visst kan allt tolkas på mer än ett sätt, både det som sägs och det som inte sägs. Ibland talar tystnad högre än ord och jag har hela tiden trott mig förstå exakt vad den tystnaden betyder när den väl dyker upp, och därmed tyckt att min respons, min motreaktion, varit helt korrekt, men har på senare tid ifrågasatt hur säker jag bör vara. Flummigt, jag vet. Det är mer en note to self än något direkt råd.

Jobbet igår gick bra. Jag var i en sådan djup matkoma att jag somnade innan jag började, men bestämde mig för att tagga till ändå. Är ganska nöjd över min insats.

När vi kom hem städade jag och sjöng högt till en massa bra musik. Bjöd på budapestbakelse och drack lite rom och cola. Och spelade. För att fira vår tremånadersdag! En mycket bra kväll.

Har ägnat hela den här dagen åt att spela (och städa, och laga mat!). Förstnämnda. Det är så roligt. På kvällen träffade jag bästaste Ellen och Mary en stund innan jag åkte och jobbade. Jag behöver en flaska absinthe, ett halvt kilo heroin och sinnesro för resten av livet för att återhämta mig efter det här nattpasset. Var väldigt mycket folk då det var metaltema på O2 idag, och terminalen fuckade upp. Så. Himla. Hårt. Hela. Tiden. Det var bra musik dock.

Hade egentligen tänkt spela en skvätt innan läggdags men andra, normala(re), människor sover och det ostört. Imorgon stundar stängningspass och min sista dag med socker och skräpmat, för en månad framöver! Höwwa.

För övrigt anser jag att Karthago bör förstöras.


Dela gärna med dig av din åsikt!

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Kommentarer
Trackback