Change of Seasons

Idag är en sån där dag då jag bara vill ursäkta hela min existens. En bitterljuv känsla, om än lite tyngre. Så, förlåt för idag.

Gårdagen var ingen höjdare faktiskt. Fick storstädat hela huset och tagit itu med all tvätt, vilket i och för sig inte är helt fel. Börjar återfå min förmåga att ta itu med sådana saker. Åkte in till sjukhuset och det tog en evighet verkligen. Läkaren skulle kolla mina njurar och slog mig lite lätt på ryggen. Det bara ilade i hela kroppen och det fanns inte en chans att hålla tillbaka tårarna. Det gjorde så fruktansvärt ont resten av dagen, att åka bil var en riktig plåga och att ligga i sängen på mage var det enda som kändes överkomligt. Hade tydligen feber också, jag är så konstig för jag märker sällan sånt. När jag hade 39 grader sist märkte jag att jag kände mig lite hängig men kände mig inte riktigt kass förrän några timmar efter att jag kollat tempen.

Så gårdagen var inte av det roligaste slaget. Martin tog hand om mig i den mån jag var mottaglig och inte drunknade i min självömkan. Bortsett från smärtan så var det en mysig kväll. Dock somnade jag och fick så fruktansvärt dåligt samvete, då det egentligen var sagt att han skulle köra hem mig den kvällen eftersom det passade bäst. Klockan sju på morgonen vaknade jag av smärtan i ryggen och var så fruktansvärt törstig. Smög obemärkt ut och fick skjuts hem.

Väl hemma har jag bara suttit och degat. Haft dåligt samvete över att jag våldgästade Martin när det egentligen var bestämt annat, särskilt eftersom han tagit hand om mig så väl den dagen. Kände mig sämst. I hela världen. Hade en massa timmars dötid innan jobbet men ville verkligen inte göra någonting.

Så nu ska jag göra mig i ordning och åka till jobbet. Eller ja, träffa Martin en stund innan. Försöka att inte be om ursäkt för många gånger. Inte tycka för synd om mig själv och inte känna efter i ryggen för mycket.

Det är inte lätt, alltid.