vultures



Saker och ting är vänt lite uppochned och ut och in och ruskats om fast tvärtom. Har åkt emotionell berg-och-dal-bana hela dagen. Jag har stött på det ena bakslaget efter det andra. Damn you, premenstruellt syndrom.

Hade en jättebra gårdag. Slog återigen min personbästa merförsäljning, hade 211% på 80 mål. Nu börjar det likna något! Efter jobbet åkte jag hem till Martin och hade egentligen för avsikt att städa och diska men hamnade framför datorn istället. I didn't see that one coming. At all. Drog på mig en av hans tröjor, burrade ner mig i stolen med ett täcke, tangentbordet i knät samt en flaska PepsiMax och en 250-grammare Marabou inom räckhåll när jag tog mitt livs andra omgång Guild Wars 2. Jag förstår mer och mer av det där spelet nu. Det är kul. Timmarna rann iväg tills tidigare nämnda herre anlände och vi tog oss igenom några avsnitt Lie to Me. Det var ganska längesedan jag såg den serien. Den är ju så fruktansvärt bra! Hade en väldigt mysig och framför allt rolig (ni vet, på ett haha-igt sätt) kväll som kanske slutade lite väl sent. Runt halv fem på morgonen. Vaknade fyra timmar senare och drog mig upp ur sängen för att förbereda mig inför ännu en dag i paradiset. Ja, tillåt mig att vara sarkastisk. Max är bästaste bästa, men idag var en tung dag.

Åkte in en timme tidigare än schemalagt eftersom det ansågs behövligt. Ett av det första som hände var att bandyturneringen i Bollnäs kom på tal. Jag hade gärna velat följa med men fick veta att det inte kommer bli så. Det tog lite hårdare än det borde gjort. Besvikelsen var så total att jag kände mig alltmänt likgiltig inför precis allting. Var ändå glad över att få stå i kassan, då är det lätt att stänga av tankar och bara fokusera på arbetet. Vara trevlig mot andra, det kan hjälpa mer än man tror. PMS:en gjorde sig hörd och tillslut kände jag mig gråtfärdig. På rasten satte jag mig i omklädningsrummet och bara släppte ut allt, grät som ett barn i 7 minuter närmare bestämt, innan jag torkade tårarna, tog mig samman och gick ut för att äta mina pommes frites. Sedan var allt bra igen. Det är rätt skönt, när jag känner mig bekymrad funkar det oftast att bara få ladda ur för att sedan ha det avklarat, mer eller mindre. Bryt ihop och kom igen.

Under resten av arbetsdagen steg mitt humör sakta men säkert (tack, arbetskamrater) och en av mina sista beställningar var på 577 kronor och med en merförsäljning på 325 procent. Inte. Dåligt. Efter jobbet handlade jag lite och åkte åter hem till Martin. Tog tillfället i akt att få utnyttja mitt svaga tillstånd och ladda ur mig ännu mer, så i bilen på väg dit lyssnade jag på musik som påminner mig om Lekaco. Grät lite. Jag saknar dig, kusen.

Vi ägnade kvällen åt att äta bacon och ägg (probably the greatest ever made!) framför några avsnitt Firefly och lite Lie to me. Det var så skönt att få känna att det verkligen var fredagskväll och bara mysa. Rätt som det var ringde mobilen, min chef från Cherry. Det hade krisat sig och de behövde någon som jobbade. Omedelbums. Sjukt otaggad (fullkomligt hatar sådana ändringar i planerna, jag har inget emot att jobba men jag vill veta det långt i förväg) sa jag att nej tyvärr, jag tror inte jag orkar/vill det. Eftersom hon visade så mycket förståelse för det och varken tjatade eller bönade och bad om att jag skulle jobba fick jag dåligt samvete när vi lagt på. Bryderiet intog sin position i hela kroppen och efter mycket intensivt funderande bestämde jag mig för att ta det ändå. Stunder som de vill jag bara att andra ska fatta beslutet åt mig.

Det tog emot äckligt mycket att åka därifrån i all hast, jag som hade en chill kväll i gärningen. Men jag peppade och tänkte positivt och snart var ju passet avklarat och det dessutom med dubbla lönen (3 x 2 timmar, lättförtjänta pengar egentligen). Och jag överlevde. (Samt träffade Terry för första gången på evigheter, blev så himla glad!)

Har de senaste dagarna kommit till insikt med lite saker. I really need to get my shit together. Jag har blivit världens bitterfitta som klagar på allt. Allt. Dessutom är jag så sjukt osjälvständig. Och lite feg i att säga ifrån.

Så det är mitt nya projekt. Jag måste slå mig lite lös från allt som jag låter mig bero på och jag måste börja bita ihop lite mer. Har ordet warrior ekandes i huvudet och tänker att det är snarare så jag vill att folk ska se mig, än vad jag framstår som nu när jag bara whinar för allt. Kvällen var en riktig utmaning men jag tycker det gick bra. Jag till och med tappade en hundralapp någonstans men har lyckats hålla skenet uppe. Trots alla negativa känslor som pulserat genom min hjärna idag. Well done!

Imorgon stundar två pass. Ska upp om tre timmar och påbörja processen. Men på söndag. Då är jag ledig. Sjukt ledig. Galet ledig. Om 22 timmar tar jag långhelg!
För övrigt anser jag att Karthago bör förstöras.


Dela gärna med dig av din åsikt!

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Kommentarer
» Anonym säger:

Du är en sann warrior bästaste bästa!
Tycker om dig vännen <3

2012-09-09 @ 08:24:59
» Adis säger:

/Adis glömde skriva namn där uppe! :D

Du är en sann warrior bästaste bästa!
Tycker om dig vännen <3

2012-09-09 @ 08:25:41
Trackback