Change of Seasons

De senaste dagarna har mitt liv vänts lite uppochner. Jag har praktiskt taget ingen aning om vad jag har ägnat mig åt.

I fredags var jag ledig så jag och Felicia tog tillfället att gå ut! Bortsett från Centerfesten som bara varade några timmar för mig, så var det evigheter sedan jag var ute. I somras, antagligen. Jag var på Nordby och köpte en ny partyoutfit, jäkligt nöjd med den faktiskt. Hann inte åka till gymmet, insåg att jag inte MÅSTE ha ångest för det. Man ska ju träna för att man mår bra av det, inte för att man mår dåligt av att välja bort det en dag. Jag pumpade partymusik och gjorde mig i ordning, när Martin kom hem skjutsade han in mig till stan. Vi började vår kväll på Strand, med alldeles för mycket cider. Begav oss sedan till O2 där det var dött som i graven, ungefär, men vi hade kul ändå. Jag hade planerat att ta det lugnt eftersom jag hade en jobbig helg framför mig, men där och då spelade inte morgondagen någon roll. Världens bästa pojkvän hämtade mig tre på natten och stod ut med en Ida som var otroligt glad i hatten.

Morgonen efter. Den började helt okej men sakteliga blev det värre. Kramade toastolen innan det var dags att jobba och kände mig fräschast i universum. När jag sedan jobbade stod jag i kassan och det gick, så, långsamt. Hörde Adis ropa från köket "Jisses, två beställningar på raken!", ehm. Det är ändå roligt, mentaliteten på vår arbetsplats är lite så. När någon kommer bakfull så skrattar man åt vedebörande och kanske slår honom lite i bakhuvudet men det är ingen stor grej, för de flesta har varit där liksom.. I alla fall, när min rast kom struntade jag i allt vad mat hette och bara la mig på golvet i omklädningsrummet och sov i en halvtimme. Det var så obeskrivligt jäkla skönt, tro det eller ej. När jag vaknade mådde jag tio gånger bättre, fortfarande inte bra men helt klart dugligt. Jag har antagligen aldrig uppskattat att må så halvbra. Gjorde något som bara händer en gång om året, jag drack cola. Avslagen, i mängder. Det gillar magen!

Jobbade stängning men drog lite tidigare eftersom jag skulle jobba natt. Av någon anledning så hade jag galet ont i ryggen och såg därför inte fram emot nattens pass. Men det var åtminstonde på Cod, och det var bra. Det var en bra kväll med mycket spel. När jag kom hem satte jag mig i soffan med en bit kladdkaka och kollade på Supernatural. Beställde Singin' in the Rain och alla Game of Thrones-böcker från CDON och fick köpa en säsong av en serie. Valde Supernatural, helt vild chansning egentligen med tanke på att Martin gillar den (och vi har praktiskt taget motsatt smak). Men åh, jag är helt fast! Att komma hem fyra på natten efter världens mest slitsamma dag och ändå kunna kolla ett avsnitt, det säger mycket. I alla fall för mig, som alltid somnar.

I söndags jobbade jag stängning igen, med Martin och Gurra som dagen innan. Jag var oerhört taggad, som kompensation för dagen innan. Dagen gick helt galet fort. När vi kom hem var vi ganska slitna båda två, vår tiomånadersdag till ära. Tråkigt, men vad gör man?

Igår var jag och Martin lediga och det kändes välbehövligt. Att återhämta sig från en helg fullproppad med jobb, ingen träning, massa skräpmat och bakfylla. Jag sov ganska länge och åkte sedan in till stan för att prata med en bankman om ett billån. Jag hatar tanken på det, men det är dags att säga hejdå till min ketchupfärgade pärla. Den börjar bli jävligt dyr i drift. Vi pratade även om sparande och från och med nu kommer mycket pengar läggas undan per månad. Det gör mig lite nervös, för jag vet inte hur mycket pengar jag har att röra mig med om jag är sparsam som fasen. Men som han sa, eftersom jag bor billigt (betalar inte en krona, däremot betalar jag mat för två) kan jag antagligen kosta på mig att lägga undan för framtida bruk (exempelvis hus och så vidare). Känns galet att sitta där och prata pension och hus och sådana grejer. Men man bör ju börja i tid. Så vi får se. Förhoppningsvis kan jag skärpa till mig och hålla i pengarna. Jag får se det som att det har varit skönt att ha haft en period där jag kunnat köpa vad jag vill ha och röra mig fritt, men att det här är brytningspunkten. Det ska nog gå bra!

Vi hade egentligen tänkt träna igår men varken jag eller Martin kände oss i form för det. Istället åkte vi hem och det var verkligen en helt underbar kväll! Vi var på jättebra humör båda två och såg en massa avsnitt Supernatural, åt lite mat och bara myste. En massa! Senare på kvällen tog jag tag i det försummade huset och allt blev rent och i sin ordning. Satt framför datorn och tog hand om lite måsten och lyssnade på The Wall på min LP-spelare som jag äntligen fått med hit. Det sista vi gjorde på kvällen var att kolla det nyaste avsnittet av Game of Thrones och innan jag skulle sova läste jag lite ur boken. Sov gott, och vaknade halv tio. Har suttit här och lyssnat på Hollywood Undeads nyaste, druckit apelsinjuice och roat mig sedan dess, är galet taggad inför den här dagen! Tänkte bara fixa några småsaker innan jag ska erbjuda mig att laga frukost åt min man (om han vaknar snart så att säga, det är ändå rätt skönt att få en stund för sig själv så här på morgonen), vi ska göra rent hos gerbilerna och åka till gymmet. Det är dags att bli seriös igen, jag som var så duktig med deffen. Inatt stundar jobb och det känns halvdant, men det blir säkert bra. Skönt att vara aktiv i alla fall!

I kontrast till hur den senaste veckan har sett ut, har jag haft några riktigt bra dagar. I torsdags kändes inte livet särskilt bra alls. Dagen innan hade en liten dispyt uppstått mellan mig och min karl och den hade lämnats outredd. Jag avskyr sånt. Det kändes inte bra helt enkelt. På torsdagen gick han upp i samma veva som jag åkte till jobbet, efter jobbet åkte jag och tränade lats och biceps i sällskap med Gurra och när jag kom tillbaka väldigt sent sov han. Dagen efter det jobbade vi båda, fast inte samma tider. Jag skulle jobbat stängning men det krockade med nattpasset så jag jobbade 14-21 istället. Vi båda kändes ganska passiva och jag ville bara krypa ur skinnet så frustrerande det var! Efter jobbet på Max skyndade jag hem för att få byta några ord med Martin, så jag slapp grubbla ytterligare en dag. Samtalet blev inte särskilt djupt alls. Men ändå lättade allting och då kändes livet bättre. Nattpasset gick fort och jag gick plus femsiffrigt.

Dagen efter, i lördags, var jag ledig. Jag kan inte med ord beskriva hur skönt det var att vara ledig från Max den här helgen. Så underbart jävla fantastiskt, ungefär. Jag sov ut ordentligt följt av att vi åkte in till gymmet. Vi båda körde överkroppspass, fast på egen hand. Jag var ganska omotiverad, trots att överkroppspassen är de bästa. Men jag kände mig lite klen och allmänt ur form. Men det gick ändå hyfsat, man måste ju få ha sådana dagar också. Vi tog en tur till Nordby där jag spontant införskaffade en hel kartong med SweBars Kokos. Älskar dem!

... tror ni jag hade rätt? Oh yes.

När jag var färdig åkte jag upp till Nordby och införskaffade sån där spray som ska ta bort dålig lukt i skor, en svart ögonskugga (tänkte ta mig en nostalgitripp tillbaka till högstadiet och hur jag såg ut då) och letade efter Singin' in the Rain på DVD. De hade den inte, men det blev sex andra istället, då de hade erbjudandet 3 för 99.


När Martin slutat och vi åkte hem (och jag skippade gymmet, hör och häpna) berättade jag för honom att jag lagat dörrhandtaget. Han svarade något i stil med "jaså? Nu är jag både lite nervös och imponerad", och när jag förklarat för honom varför jag inte slutfört hela projektet - att det saknas några delar - så svarade han "bra jobbat". Jag sträckte fram lappen till honom och stoltserade med att jag förutspått hans exakta ord. Haha.

Jag värmde potatisgratäng och morotsbiffar och det var så jäkla gott! Åt framför lite Family Guy och efter jag hade tagit hand om disken kröp vi ner i soffan och kollade på Extract. Ett sjukt bra avslut på helgen.

Idag skulle jag egentligen jobbat men jag hade så mycket att göra och Isak tog sig gladeligen an mitt pass så jag har varit ledig. Vaknade vid åtta och kollade att Martin var uppe, sedan sov jag en timme till. Låg och drog mig och snusade på min companion cube som jag pimpat med Martins parfym. Min kub är bäst!

Fortsatte beta av min lista över saker att göra innan det blev dags att åka till RH Däck och byta på bilen. Jag hann knappt dricka upp mitt kaffe innan de var klara, imponerande faktiskt. Bilade sedan in till stan för att möta upp min familj på Backlunds. Vi pratade en stund innan jag tog en snabb sväng till Gymgrossisten och köpte Tartarus. Det är det enda jag använder just nu. Och min Xtend ibland, för att smaksätta vatten. Annars har jag lagt min gainer, proteinshake och PWO på hyllan för ett tag, min mage mår bäst så.

Nu är jag hemma igen och har mysmode activated. Lyssnar på Machinae Supremacy och äter kvarg. Ska lägga mig och se på film hade jag tänkt. Senare ikväll ska vi till gymmet för att vara med på ett pass bodypump! Det var så galet längesedan, så det ska bli kul. Roligt att variera den vanliga styrketräningen med gruppass lite då och då. Dessutom så söker de efter nya instruktörer, så jag tänkte jag skulle visa lite intresse.. Antagligen blir det lite bröst+triceps efteråt också. Vi får se!

Två lediga dagar går alltför fort. I tisdags hade jag planer på att ta itu med en massa måsten, deklarera och så där. Men det blev inte mycket gjort kan jag säga. Jag sov större delen av dagen faktiskt, bevisligen så var det välbehövligt. Fick städat huset och dansat omkring till musik på hög volym och bara varit allmänt lat. Jag var även på Nordby och handlade på Kicks för över tusen spänn, det sved duktigt. Däremot så kommer jag antagligen inte behöva köpa något nytt på flera månader. Och nu har jag äntligen parfym igen. Som jag saknat den.

Åkte till gymmet på kvällen och planen var att jag skulle köra lats och biceps med Martin. I väntan på att han skulle sluta jobba satte jag mig på en cykel och cyklade som en dåre. 300 kalorier på 23 minuter. Det jag planerat ha som uppvärmning blev snart ett helt kardiopass, jag satt på cykeln i en timme och kom upp i 700 kalorier. Rätt nöjd, ändå. Så när Martin och Gurra väl kom dit kände jag mig klar, och nöjd över att ha spontant genomfört mitt första kardiopass på över ett år. Hade letat runt i hela Strömstad efter Ben & Jerry's Clever Cookies så på kvällen unnade jag mig lite av den framför ett avsnitt American Horror Story.

Igår drog jag mig upp ur sängen relativt tidigt, vid halv tio ungefär. Gjorde mig i ordning och väckte sedan Martin för att fråga om han skulle med in till stan och handla innan jobbet. Vi åkte in, käkade frukost på Backlunds och åkte sedan till Konsum. Han hade, av någon anledning - med sig ett block för inköpslistor. Och en penna. Dafuq? Så gladeligen skrev han upp det jag bad honom hämta och bockade av och kontrollerade sin lista. Han var så himla söt.

Vi åkte till Nordby och han jobbade medan jag smet in på Gina Tricot och köpte lite reagrejer för mitt presentkort som jag fick i påskas. Nöjd! Hittade bland annat ett halsband i form av en jättestor örn. Det gillar jag. Efter det åkte jag hem till Söle och åt middag tillsammans med min familj. Vi spelade TP i Disneytema och efter många om och men så vann jag (fast jag fick barnfrågorna, såatte)..

På kvällen tog jag min egen, nu fungerande, bil in till gymmet och fick till ett ruskigt bra benpass! Började med uppvärmning på cykel och körde sedan knäböj. Martin och Gurra dök upp och jag drog mig undan för att köra ensam, för att spara tid. Körde ändå 100 kilo knäböj och efter tre reps bad jag dem plocka undan 40 kilo. 60 kilo har aldrig varit så lätt! Men hela jag skälvde något otroligt hela setet.. men skönt var det! 3 timmar senare var jag klar och jävligt nöjd. Det är så med benpass, antingen blir det asdåligt eller så blir det helt galet bra. Igår var sistnämnda.

Åkte till Ica och köpte en hel platta med kvarg, älskar det! Dagen till ära hade jag inte ätit mycket alls så jag kastade i mig helt galet mycket kvarg när vi kom hem. Kollade ett avsnitt Awkward och somnade sedan. Idag stundar jobb klockan tre och jag har lite grejer att göra innan dess. Har duschat och gjort mig i ordning, ätit frukost framför Family Guy och bryggt kaffe och nu sitter jag här. Ska redigera lite bilder hade jag tänkt.

Jag känner att jag kommit till en svacka i vardagen. Det finns vissa saker man inte talar om öppet så här men om sanningen ska fram så har saker känts labilt den senaste veckan. Jag har varit upprörd många gånger och saker har bara känts.. dåligt. Jag känner att det börjar bli dags att välja sina strider, ha överseende med de där kvarlämnade matresterna i diskhon. Inse att livt består av så mycket viktigare saker, som man lätt går miste om eller till och med förlorar bara för att man lägger alltför mycket energi på att tjafsa eller smågnabbas. Eller ännu värre, som i mitt fall, bara gå runt och sprida någon slags old fientlighet. Vår vardag tillsammans har i tio månader varit praktiskt taget bekymmerslös. Vi har aldrig bråkat. Aldrig haft någon anledning till att göra det. Men det känns som att det den senaste tiden börjat bubbla upp, alla sådana där småsaker som legat och skvalpat under ytan men inte varit värda att göra utlopp för. Vi gnager på tråden, dansar på ömtåliga isflak. Jag känner mig stundvis ensam, de timmarna mellan jobb och gym, när umgicks jag med mina vänner senast liksom? Hemma har stämningen varit allvarlig eftersom det varit så mycket problem med bilen, och hur det ska lösa sig. Och så var det ju det med att bo här. Det är ofrånkomligt att vara ivägen för varandra, och vill man visa omtanke så är man rädd att vara påträngande istället.

Men. Jag tar ett djupt andetag, plockar upp bitarna och tar mig samman. Den enda som kan förbättra min livskvalite är jag själv. Jag gläds åt att träningen inte bara satt spår på kroppen utan även gjort mig så himla mycket mer balanserad rent mentalt. Förr kunde jag inte slå bort onda tankar och fokusera på det som krävdes. Idag har jag verkligen gjort framsteg. Jag kan åka till gymmet, så arg att jag gråter, men så fort jag kliver in genom dörren slår jag bort det och fokuserar på det jag är där för. Det är den största anledningen till att jag älskar att vara där.

Åh, jag måste stundvis påminna mig själv om att andas. Det känns som att jag kastar mig själv fram och tillbaka utan någon riktig planering. I mitt fall det kanske är någonting bra, kontrollfreak som jag är.

Jag har jobbat öppning på Max i helgen. Jag har sovit åt skogen för lite och känt mig förskräckligt död, min dygnsrytm är oregelbunden. Kan man säga. Jag har i alla fall, till min stora glädje och sömnigheten till trots, fått stå i köket båda dagarna och den ena dagen gick kanske markant bättre än den andra. Efter jobbet i lördags åkte jag in till gymmet för att köra lats och biceps. Det gick ruskigt bra, faktiskt, börjar lära mig att träffa latsen rätt. Sedan hade det kört ihop sig på Cherry något så in i att jag direkt från gymmet, på väg hem, fick vända och åkte till Cod och öppnade bordet, i mina vanliga kläder och med en gymodör liggandes över mig. Jag var inte jättenöjd den kvällen. Min bil gick dessutom sönder IGEN och jag var hemma runt halv ett. När jag kom in hörde jag Martin ropa "bli inte arg!" och jag tänkte att nu lär väl helvetet braka lös, vad han nu har gjort. Det visade sig att han tagit hand om tre maskiner tvätt, vikt och sorterat. Visserligen inte med samma noggranhet som jag - vilket han bad om ursäkt för - men jag blev så jäkla glad ändå. Som jag skjutit upp det där - och planerat att ta itu med den kvällen om jag inte kommit att bli tvungen att göra annat.

Sov i fyra timmar och gick sedan upp för att jobba igen. Jag var så trött att det gjorde ont. Kajsa ringde mig och det var bra, för då fick jag någon att prata med under bilfärden. Och kunde förebygga att jag nickade till. Den dagen gick lite bättre men jag var så trött. När dagen var slut samlade jag min darriga, koffeinpumpade kropp och åkte till gymmet. Jag fick slag av yrsel vid några gånger och tog det extremt lugnt. Jag var trött men motiverad och huvudsaken var att jag trotsade viljan att åka hem och sova. Körde fyra övningar core och lite kardio innan jag åkte hem, taggad att ta itu med saker jag skjutit upp. Huset såg ut som ett bomdnedslag och jag tänkte att skulle jag sätta mig ner nu, så kommer jag inte upp förrän imorgon. Så jag slängde ihop mat, var så galet sugen på bacon så jag stekte en massa och dängde i en sallad med kyckling. Jag har nog aldrig varit så vårdslös i min matlagning tidigare men jag var så hungrig och trött att jag trodde jag skulle falla ihop. Maten var till belåtelse och direkt efter intog jag ninja mode och städade huset. Diskade, dammsög och avslutade med en grundlig dusch. Den. Känslan. Älskar det!

Jag öste musik och var relativt pigg och när Martin kom hem satte vi oss i soffan, jag med täcke och glass jag gjort själv på bara frukter, och kollade när han spelade Dark Souls. Inte alltför långt efter det gav vi upp dagen och gick och la oss. Åh du underbara säng.

Så idag fick jag sovit 8 timmar under natten och har tagit itu med de grejer som jag skjutit upp i flera dagars tid. Är så himla stressad, uppe i varv, utan att egentligen veta varför. Jag är väl trött på att ha sjuttioelva saker i bakhuvudet, antar jag. Har lite saker som måste göras, men jag börjar jobba om fyra timmar och innan dess ska jag träna med Martin. Bröst och triceps står på schemat och jag har fortfarande träningsvärk sedan i.. torsdags? Tror jag bara ska betala två räkningar och sedan överlåta alla måsten åt morgondagen. Så jag slipper dö av stress.

Fick för övrigt lönen för mars inatt. Jag tappade andan för en sekund när jag såg siffrorna, blev väldigt överraskad. Jag fick ungefär det dubbla av vad jag brukar få ut i genomsnitt. Skönt att känna att allt slit gav resultat. Tråkigt att bilen gick sönder igen och jag åtminstone kommer få betala 3-4 tusen spänn för att få den i ordning. Men jag har ju en fantastisk far som kan laga den och slipper lämna in den på verkstad.. så det kunde ha varit värre. Verkligen.

Nu ska jag äta frukost och greja lite till med datorn och almanackan. Och lyssna på Machina Supremacy. De är min nya drog. Sedan stundar stängningspass med en uppsättning av mitt dream team och imorgon.. är jag ledig.

Igår var en av de där få dagarna då man vaknar upp med eld i baken, av ingen anledning. Jag vaknade upp efter ine alltför många timmars sömn och verkligen hoppade ur sängen och städade. Fick i alla fall röjt undan allt, så det inte låg en massa grejer högt och lågt. Klockan tio åkte jag till jobbet, lagom taggad.

När arbetsdagen var över och jag stämplat ut satte jag mig på kontoret för att låna datorn och käka lite inför träningen, men fastnade framför alla utskrivna CV:n som låg på bordet. Blev sittandes en liten stund, det var kul. Jag hade lite druckit-för-mycket-kaffe-ont-i-magen och var lite trött men satte ändå i mig en Assault och begav mig sedan mot gymmet. På schemat stod överkropp och det var inte förrän ögonblicket jag satte igång som peppen kom. Jävlar vad jag körde. Värmde upp med bänkpress och stående rodd, och tog betydligt mer än jag brukar på förstnämnda. Efter det körde jag fyra olika superset och ett triset. Det är så galet mycket egentligen. Och så intensivt! Jag svettades, vilket jag sällan gör, och flåsade konstant i tre timmar. Jag hade tänkt avsluta med en riktig killerövning för mage men hade inte mer plats i träningsloggen. Och tänkte att det kanske är lika bra, eftersom vi skulle köra ben dagen efter (att köra typ knäböj med träningsvärk i magen eller ryggen är inte överdrivet kul). Jag hade satt mobilen på flygplansläge och ville bara vara ifred och i min egna värld, för egentligen hade jag en del spökerier i hjärnan att ta hand om. Så med Machinae Supremacy spelandes på hög nivå och onåbar för den yttre världen köttade jag ohämmat! Nu känns det att jag är tillbaka seriöst, efter att ha varit lite ostadig i 4 veckor. I dessa 4 veckor har jag ätit skräp och inte tränat ordentligt eller överhuvudtaget, och det syns på magen och benen MEN på armarna och axlarna ser jag istället deffad ut. Dafuq?

Åkte hem och Bowies var hemma efter sitt stängningspass. Jag tog en dusch och vi satte oss i soffan för att kolla på nya avsnittet av Game of Thrones. Jag hade kvar asmycket av min Ben & Jerry's som jag åt lite av men gav sedan bort hälften. Bra för självdisciplinen. Vi myste en stund innan det var dags att bege sig till snarkofagen.

Så idag är jag uppe relativt tidigt för att jag ska vara hos kiropraktorn om en timme följt av frukost på Backlunds samt ett benpass med Martin. Daniel tog mitt pass på Max så jag är ledig, och det ska bli så skönt att vara hemma ensam. Bara en dag.

Jag kan inte tala å Martins vägnar men i alla fall jag var sjukt nöjd med dagen igår! (Plus att det verkar som att rodnaderna i mungiporna inte är munsår, i så fall tackar jag någon högre makt å det ödmjukaste.) Jag var på väg in till stan relativt tidigt och räknade inte med att han också skulle vara uppe vid den tiden. Men det var han. Så istället höll jag honom sällskap när han åt frukost, gav honom en liten present i form av en ring, och vi gosade tills jag somnade. Stor skräll. Tre timmar senare än planerat satte jag mig i bilen och åkte till stan. Min bil står kvar på Nordby och det var kul, för jag gillar att köra den andra bilen. Det ger lite variation liksom.


Köpte två budapestlängder, en vanlig och en med hallon istället, en stor bukett med vas samt en fågel i gips (men det hör inte hit, ehm). Och lite andra smågrejer. Det tog av någon jäkla anledning två timmar (det gick inte särskilt bra för mig, just sayin) men tillslut var jag hemma igen. Jag hade inget presentpapper så jag packade in grejerna i kartonger istället. Mest seriösa presentinslagningen of all time, typ. Jag gav Martin 400 spänn till massage, tre kalsonger, ett par nya jobbarskor, kexchoklad, tidigare nämnda ring och bukett samt en T-shirt med Pink Floyd på. Mest för min egen skull, haha. Inga outstanding presenter men det är svårt att köpa till nån som inte önskar sig nåt.


Vi åt lite mat och bilade in till stan igen för att köra mitt benpass! Åh vad mina ben blev piskade verkligen, det var så jäkla najs. Har galen träningsvärk i rumpan främst, det är skönt, Det är väl där det behövs som mest, ehm.


Det var ett bra pass som tog två och en halv timme. Och vi slet som djur båda två. Efteråt möttes vi i entrén och utspringandes kommer en tjej och ropar på mig för att säga att jag har fint hår och att hon ville veta vad färgen heter. Det gjorde mig glad!


Vi åkte till Konsum för att jag skulle leta efter en viss sorts Ben & Jerry's och i backen på vägen upp, när det precis blivit tyst i bilen, ser man i korsningen mellan husen, världens minsta bil långsamt rulla förbi. Åh vi dog av skratt! Det var ett typiskt you-had-to-be-there-moment men jag skrattade så jag grät. När vi kom hem plockade vi fram budapestlängderna, bryggde kaffe och satte oss framför Sagan om Ringen Special Extended Edition. De där dubbningarna som cirkulerade på YouTube för några år sedan har totalkvaddat filmupplevelsen för mig, och igår för Martin också eftersom jag helt sonika började skratta hysteriskt och citera dubbningarna. Haha. Martin plockade fram sin whiskey från -83 (samma år han föddes) som han dricker på sin födelsedag varje år. Efter det plockade vi fram lite annat och började vi leka frodo homo-erotic drinking game, som namnet avslöjar tar man en shot (eller i det här fallet några klunkar) varje gång han säger eller gör något gay.

Efter helt galet lång tid var det fortfarande mycket kvar och jag bad om att call it a day. Vi stängde av och myste en stund innan jag zombieaktigt släpade mig till sängen. Fick läst tio sidor ur A Game of Thrones innan ögonlocken ramlade ner. Det var i alla fall en väldigt mysig dag. Jag hade roligt och dagar som dessa blir jag påmind om varför jag tycker om honom så fruktansvärt mycket. Min älskade Bowies.

Nu ska jag laga lite lunch till senare idag och göra mig i ordning inför dagen första arbetspass. Ikväll blir det jobb på Cod (vilket innebär att jag börjar en timme senare samt får njuta av den där underbara kupévärmaren) och imorgon är jag ledig. Älskar att vara ledig efter ett nattpass, det händer inte så ofta.

Tro det eller ej men jag överlevde dagen. Inte nog med det, jag jobbade hela mitt pass. Och en halvtimme extra. Öppningen var lugn och gick bra och jag behövde inte vara överdrivet social utan vi bara gjorde det vi skulle och blev klara i god tid. Fick sedan stå i köket resten utav dagen. Tack gode gud. Och tack Oskar. Min familj kom dessutom upp och åt hos oss så jag fick stämpla ut i tio minuter och sitta med dem. När jag slutat mötte jag upp Angelika och vi gick och kikade i lite affärer. Jag tittade mest efter presenter till Martin och hon efter barnkläder men det var ändå kul med ett kvinnligt sällskap, det var faktiskt längesedan. 

Martin hade ocks dykt upp och vi åkte hem tillsammans och jag mådde inte särskilt bra. Mina tårar bara rann och rann och jag förstod inte riktigt varför. Var väl besviken över att dagen inte kunde bli som planerat, med tanke på sömnen och så där, samt att jag hade PMS och abstinens. That's what happens. När vi kom hem bröt jag ihop helt och satte mig på golvet och grät helt hysteriskt. Martin kom in och höll om mig och först då kunde jag andas normalt. Livet blir så hmla dåligt när man inte sover. Just sayin'.

Åt lite mat och fortsatte kolla på Game of Thrones men sedan tror jag att jag somnade. Jag har faktiskt inget minne alls av vad som hände efter det. Vaknade i alla fall upp i min säng för en timme sedan.

Idag fyller min älskade 30 år! Så igår shoppade jag loss och köpte en massa presenter till honom. Hade tänkt boka tid till thaimassage men insåg att det inte känns schysst att boka upp honom en viss tid, när det ändå är hans dag, även om massagen säkert är uppskattat (så han får ett presentkort istället). Nu har jag ätit lite kvarg med hallon och asmycket kokos (kääärleeek) så nu ska jag bara göra mig i ordning och sedan åka in till stan för att köpa en blomma och en budapestlängd. Jag ska slå in hans presenter också. Sedan får vi se vad dagen har att erbjuda, jag tror vi ska till gymmet och i så fall ska jag utsätta honom för mitt benpass!

Fy fan vad jag tycker synd om mig själv just nu. Jag gick och la mig klockan ett, medveten om att det var ganska sent för mig att gå och lägga mig men skulle ändå ge mig 6 timmars sömn liksom. Och jag har i princip aldrig problem med att somna.

Men ikväll jo. Jag låg där i mörkret och vände och vred på mig. Jag var jättetrött men kunde inte somna, blev allt mer och mer stressad för var vaken minut och rädd att försova mig, magen gjorde ont, det kliade överallt och jag visste inte om rodnaderna i mungipan sved för att jag var nojig eller vice versa. Efter en och en halv timme tog jag upp mobilen och grejade lite med den. Efter ytterligare en timme gick jag på toa. Klockan var halv fyra och stressen fruktansvärt påtaglig. Tre timmar kvar. Startade datorn och grävde fram några avsnitt Dr. Phil som jag kollade lite på. Vid fem började jag känna mig trött så jag stängde av och försökte sova (sjukt ovanligt att jag inte bara somnar pangbomkrasch när jag tittar på något). Lyckades faktiskt somna dock.

Men jag hade en av de mest detaljerade, längsta och mest bisarra jävla mardrömmar jag någonsin haft. Lika komplex som storyn i en film. Jag hade tydligen en äldre syster som helt tappade greppet och började utnyttja mig i sina spel att mörda och äta upp folk. Hon hade en plan om att förgöra vår familj (som faktiskt var min familj där hemma på Söle) för att få ta del av familjens arv och rikedomar (vad nu DET skulle kunna vara) plus att hon påstod sig hata dem så innerligt. Vi hade slaktat främlingar och ätit dem, som träning, inför att hon brutalt mördade Angelika och Simon och fick det att se ut som en olycka. I pappas olycka skulle hon förföra honom för att sedan döda honom, kunna påstå att han blivit galen av sorg och förgripit sig på sin egen dotter och blivit mördad i självförsvar. Hon insåg att jag kunde göra smutsjobbet åt henne. Hon fick mig att göra mig av med resterna av kropparna och jag var så ledsen, grät i sömnen. Ingen misstänkte oss utan antog att de egentligen bara hade försvunnit, då vi bodde nära havet där det ofta var storm. Pappa drack sig full varje kväll och hon satte projektet i rullning där också. Jag började inse att så fort hon gjort sig av med honom skulle hon göra sig av med mig med och började få panik. Ville förvarna pappa men han var full varje kväll. När hon valt ut tillfälle att lägga in den sista stöten lyckades jag ändå säga till honom att jag skiter i om jag åker fast för vad jag gjort, men du måste hjälpa mig. Ta med sällskap hem ikväll så vi inte är ensamma. Sagt och gjort och hennes blick blev helt svart när hon lagat middag och pappa kom hem - med en ingift släkting som han menade behövde hjälp med bilen. Hon vandrade långsamt upp till övervåningen utan att säga ett ljud och jag förstod att hon skulle komma ner väldigt snart, för att döda oss allihop. Tack och lov hade pappa förstått mer än jag berättat och utanför satt hela polisstyrkor och bara väntade på klartecken. När de stormade in stormade vi ut och jag sprang så himla fort. Ramlade ihop bakom en av bilarna och grät helt hysteriskt. När de kom ut med henne skrek hon ett igenomträngande, galet, skrik och jag sprang fram till henne, sparkade och slog så hårt jag förmådde och skrek om och om igen "jag hatar dig din jävla fitta". Lite som hon i Antichrist.

Och jag satte mig raklång i sängen, gråtandes, en halvtimme efter att jag somnade. Det var en av de sjukaste drömmarna jag någonsin haft, som dessutom berövade mig den där timmes sömnen jag kunde fått. Jag struntade i att försöka somna om, jag skulle ändå gått upp nu.

När jag kommer till jobbet om en och en halv timme är det första jag gör, att be om att få gå hem. Säga att jag kan köra öppningen tills de kan börja ringa efter någon annan, men det finns inte en chans att jag kan jobba hela dagen. Jag känner mig så jäkla utmattad att jag tror jag ska falla ihop när som helst. Jag måste få sova, utan mardrömmar och nojor.

Nu ska jag sätta mig med frukost framför det absolut första avsnittet Game of Thrones. Sedan åker jag och jobbar. Hell to the fucking yeah.

 

Jag känner mig så himla skruttig. Trodde det skulle kännas uppfriskande att ta tag i sitt liv och leva hälsosamt men usch.. Det är väl bara att ta sig igenom abstinenser och fan och hans mormor och rida ut stormen. Det ska bli enklare och enklare för var dag, sägs det. Men under tiden har jag mest lust att klösa ut ögonen på närmaste levande varelse som gör ljud av sig. Eller är gladare än jag. Eller surare. Jag tycker båda är sämst. Jaja, man får väl ge det mer än tre dagar. I guess.

I måndags i alla fall. Tog mig igenom mitt extrapass (dubbelt betalt, det gjorde inte ont). Det var faktiskt en rätt kul dag, trots att det var kaos emellanåt. Vi hade lite rookies i kassorna så det gick inte så fort men de var duktiga! Jag skulle så gärna vilja se alla saker jag gjorde när jag precis börjat. Jag måste ju ha varit osäkrast i världen. Och så vet jag hur irriterad man kan bli nu, på folk som inte tänker igenom allt de gör, och mår lite dåligt när jag tänker på hur irriterade folk måste ha varit på mig. (Förlåt!) Skönt som fasen för oss alla att vi var fyra som stängde, för det var mycket att göra. När vi var klara åkte vi lite halvpeppade till gymmet och körde igång träningen med ett pass bröst och trceps. Kände mig inte svagare än tidigare men inte heller åt andra hållet. Det var ändå ett bra pass och jag slet som ett djur måste jag säga. Avslutade passet med att gå några vändor skottkärran, ni vet det man gjorde för skojs skull när man var liten. Fy så jobbigt det var. Men det slog mig att jag hade inställningen att ge upp inte var ett alternativ, det enda var att det kunde ta lång tid att ta sig fram. Jag har blivit så himla lättpåverkad rent mentalt sedan jag började styrketräna, mer medveten om vilken skillnad det gör. Jag måste verkligen ha rätt inställning för att kunna genomföra det mesta (eller i alla fall må bra i att göra det). Det är på både gott och ont. Ibland är det skönast att inte tänka, bara göra. Fast det har jag svårt för, numera.

På vägen hem var det något i mig som bara dog. Jag blev jättenere och inte särskilt nåbar för världen. Vi hade tänkt se på Game of Thrones men jag ville bara vara ifred. Dock så välkomnade jag Martin att krypa ner bredvid mig i sängen och han frågade vad som var fel. Vi pratade om det och det var jävligt jobbigt samtidigt som det var en enorm lättnad. Vissa saker som jag grubblat och funderat över som jag fick bekräftat - som var skönt i sig - men som jag samtidigt helst inte velat veta från början. Men det var ett välbehövligt from heart to heart moment som jag kommer värdera otroligt högt väldigt länge. Det finns inga fler frågor att besvara. Och det är skönt. Jävligt skönt.

Vi somnade inte förrän fem, och jag vaknade igen fyra timmar senare. Gick upp och satte mig framför datorn och skrev om natten, resultatet är föregående inlägg. Det var skönt, att få renast allt ur systemet. Runt ett vaknade Martin till och jag la mig hos honom och somnade. Sov i två timmar till. Vi gick upp och jag tog hand om tvätt och disk och bryggde kaffe och lagade gröt till honom och smörgåsar till mig själv. Vi åt och kollade första avsnittet på tredje säsongen Game of Thrones nergosade med filtar i soffan. Jag hade gåshud praktiskt taget hela avsnittet rakt igenom. Så efterlängtat! När avsnittet var slut somnade vi om. Sov till halv sju. Vaknade upp och skrattade högt, konstaterade att vi var så jäkla kassa som sovit hela dagen. Jag hade i och för sig varit vaken i fyra timmar på morgonen men ändå. Det händer inte ofta att jag ens sover särskilt länge, men nu när vi jobbat som dårar och har lite lediga dagar till godo så får man använda den första till att bara ta det så fruktansvärt lugnt som bara möjligt är. Jag var så degig och vaknade aldrig till riktigt. Martin tyckte vi skulle åka och handla mat men jag ville inte så mycket som gå utanför huset. Bara stanna inne en hel dag, bara en gång. Så istället erbjöd jag mig att laga middag åt oss. Jag kokade potatis och kryddade lax med lite olivolja, dill och citronpeppar och körde i ugnen en halvtimme. Passade även på att färga håret! När jag sköljt ur det och tagit en lång dusch för att få bort känslan av att ha sovit hela dagen, satte vi oss framför Cloud Atlas och åt tidigare nämnda med sås och grönsaker som blev över efter tacosen. När jag ätit färdigt satte jag mig vid datorn för att spela Portal 2 co-op tillsammans med Manfred. Det var kul fast jag var trött. Och galet sugen på socker (som jag lovat mig själv att skära ner på ordentligt). När vi avslutat satte jag mig i soffan och kollade på när Martin spelade Dark Souls och åt en glass som jag gjort själv! Jag följer en träningsblogg som ibland lägger upp jättehärliga recept på hälsosam, god, mat. Hon la upp ett recept på en glass hon brukar göra där hon helt enkelt bara använder frusen banan, kakao, lite mjölk, jordgubbar och kardemumma. Jag hade ingen kardemumma och använde hallonbitar istället för jordgubbar. Mixade allting och la in i frysen. Det blev lite för mycket kakao men jag ser helt klart potential i konceptet! Har lärt mig använda Martins mixer, en Magic Bullet-liknande historia, så nu ska här göras mycket smoothies och dylikt. Najs. Somnade i alla fall på soffan relativt tidigt men har ett svagt minne av att Martin bar mig till sängen. Åh jag tycker det är så mysigt, jag känner mig så liten, haha.

När jag vaknade kände jag på mig att det inte skulle bli en awesome dag, då jag var på lite halvtaskigt humör. Seg. Abstinensig. Ur fas. Omotiverad. Men när saker är jobbiga att göra så ska de bara göras, you feel me? Så direkt tog jag itu med disk och tvätt som jag somnade ifrån igår och sedan gav jag mig själv tillåtelse att väcka Martin. Inte till mycket nytta dock, för jag somnade också om. Kiropraktorn ringde och ville ändra min tid på fredag, för han skulle på begravning. Vad gör man i en sån situation? Visar att man bryr sig och ställer frågor eller visar respekt genom att inte lägga sig i? Svårt det där. Han är söt, dock.

Senare åkte vi in till stan för att äta brunch på Backlunds. Vi satt där ganska länge och fick druckit mycket kaffe och ätit goda smörgåsar innan det blev dags att åka till gymmet. Lats och biceps stod på schemat och jag kände mig klen, min greppstyrka var den som gav sig först och det var fruktansvärt irriterande. Martin har bestämt sig för att göra ett tappert försök att sluta röka respektive snusa med start igår och var inte direkt motiverad_kille_83. När han gav sig körde jag några superset chins och dips samt fyra set bicepscurl med hantlar och kände mig svagast i världen. Men ändå nöjd att jag tog mig igenom det! Det har jag blivit duktig på. Att sätta mål och ta mig dit, även om jag inte är råstark rakt igenom. Gympasset blev relativt bra med tanke på omständigheterna. Jag har ingenting emot att jag slarvar med mat och frossar i socker och onyttigheter under mina viloperioder, men nu har jag varit tvungen att ta en ganska lång viloperiod och det både känns och syns på kroppen. Jag känner mig väldigt ur form, ser att jag lagt på mig fet och förlorat muskelmassa. Plus att jag misstänker att jag börjat få munsår. Och så är jag som sagt i lite mental obalans då jag också har lite abstinens, mitt nya liv till ära. Men jag tog mig igenom allt, och det är det jag lever på just nu! Att om jag vet vad som är rätt så ska jag göra det, även om det känns förjävligt. Jag har levt väldigt mycket i nuet, gjort det som känns bra för stunden. Men nu har jag satt upp mina mål och jag tänker tamejfasen ta mig dit!

Vi var inte världens roligaste sällskap för varandra men vi var så smärtsamt medvetna om det att vi mest skojade bort det. Åkte för att handla mat och där rök det sista av min lön. Som tur är har jag en buffert till Martins födelsedag som är på fredag. Till lite presenter och tårta och annat firande. Om vi överlever (aka inte dödar varandra) tills dess. Åkte även förbi Emmas föräldrar för att plocka upp en present Emma skickat med dem från Frankrike. Så himla fint! Ska visa er sedan.

Kom hem och jag var så fruktansvärt irriterad på allt. Martin hade nog lite överskottsenergi och jag hade raka motsatsen. Det var djupa andetag som gällde för att inte döda något. Bad mamma ringde och vi pratade lite allmänt under tiden jag lagade chili con carne (som för övrigt blev jäklars god, ilska är den hemliga ingrediensen) och diskade. Blev på uthärdligt humör och kokade lite te och åt lite av Emmas present samtidigt som jag lyssnade på Ben Howard. Nu sitter jag i soffan och smygkikar lite på när Martin spelar. Beundransvärt att han kan behålla tålamodet, trots omständigheterna. Ehe.

Snart ska jag krascha i min säng, för imorgon jobbar jag öppning. Det tycker jag ska bli kul. Dagen efter fyller Martin 30. Det tycker jag ska bli kul, också!

Jag formulerade min längsta mening på en timme. Skakade, grät och strök fingrarna över din bröstkorg. Vågade inte se dig i ögonen när jag sa att du kanske vaknar upp på fredag morgon, ett år äldre med ångest över att du inte åstadkommit mer i ditt liv de senaste tio åren. Det vet jag ingenting om. Men du har ingen som helst aning om vad du det senaste året gjort och nu gör för mig. Att jag uppskattar mitt liv mer än någonsin. Det indikerar att du har gjort något rätt, något bra. Något som kommer spela roll resten av mitt liv (för det här året kommer aldrig lämna mitt känslomässiga register).

Du kysste mig på pannan och suckade lätt, log, som att säga så bra. Jag grävde in naglarna i din hud och försvann. Tårarna avtog, bytte i alla fall syfte, och jag inandades doften av trygghet. Utformade ordet och verkligen ansträngde mig för att få fram det. Tack. Nu vet jag. Du inte bara låste upp, du öppnade dörren åt mig. Allt jag velat veta under 9 månaders tid löstes upp och ovissheten försvann. På en timme jagade du bort alla mina hjärnspöken, dammade av kistor där jag låst in mina grubblerier - släppte ut dem - och omfamnade hela mitt väsen och skyddade mig från allt. Nu har du givit mig allt jag någonsin önskat av dig. Allt är utrett. Blottat och klargjort.

Jag kröp närmare, ville bara krama dig så hårt mina armar förmår. Krypa in under huden. Kom så nära att jag blev ett med dig, kysste dig jätteförsiktigt på halsen och sa att jag älskar dig. Du sa att du tycker det är mysigt att höra mig säga och tanken slog mig att du kanske aldrig hört det från någon annan förr. Jag tror inte du släppt in någon annan så här. Låtit någon annan gräva så djupt, komma så nära. Du svarade att du älskade mig, tilltalade mig smulan med en svag sch-betoning. Det är något inom mig, i magregionen, som kittlar till varje gång ordet når mina öron. Sekunderna efter kändes det som jag fått en överdos av narkosmedel. Jag somnade långsamt in och efter några minuter dog jag.

Jag trivs så jäkla bra i det här rummet. I vanliga fall är  jag så pedant med att möbler ska vara i samma färg och matcha väggarna och så vidare (jag blir aldrig nöjd, med andra ord). Men när jag bor hemma hos någon annan, då är det en helt annan sak. Av någon anledning. Gemytligt är det i alla fall (och sängen är världens bästa). Insåg för övrigt imorse att jag alltid har ont i högerarmen när jag vaknar, för jag brukar ligga på den i galet onaturliga positioner. Ändå bättre än perioden när jag bet mig i kinden ashårt varje gång jag somnade.

Igår städade jag huset innan jag åkte till jobbet. Dammsög och sånt där. Åkte till jobbet och det var så varmt och skönt ute! Var taggad som fasen och stämningen var lite lättare än dagen innan. När kvällen kom och vi stängde skrattade jag mig halvt till döds, Adam måste vara världens roligaste kille. Det finns ingen som kan underhålla mig på det viset, haha. Vi var klara i tid men hängde kvar en stund eftersom Johan, Kajsa och Daniel var där då de skulle inventera. Egentligen skulle Felicia jobbat sin sista dag hos oss idag men hon var sjuk. Det känns tråkigt, vi har jobbat tillsammans sedan vi båda började, samtidigt. Så nu är det bara jag och Kajsa av det kvinliga könet kvar. Vi skojade om att det skulle bli för trångt i vårt omklädningsrum och att vi skulle bli tvugna att slå ut väggen och bygga en walk-in closet, med bara Maxuniformer och en hel vägg med skoställ där vi ska ställa endast två par skor.

När jag kom hem hade min fina förberett pizza, min sista grisardag till ära. Jag tog en lång och genomgående dusch och vi kollade på FG och för första gången på evigheter kändes det som att vi hade ombytta roller, Martin somnade nästan på soffan medan jag var oförskämt pigg. Jag mådde så bra. Jag hade städat ur huset ordentligt och skrubbat ur varenda por i min kropp så alla spår av den här veckan är borta och officiellt lämnat bakom oss, vilket är så jäkla skönt. Vi gick och la oss i en renbäddad säng och myste till Ben Howard (käääärlek!) och jag kliade honom på ryggen och jobbade med att aktivt uppskatta mitt liv. Hela dagen hade jag längtat efter att få komma hem och mysa ordentligt (måste stilla min abstinens från i fredags). Jag slumrade till men vaknade av att han började snarka. Pussade honom i nacken och viskade de där tre orden som vi inte slitit ut, som fortfarande får det att pirra i magen.

Påskveckan är äntligen över och vi är fortfarande vid liv! I början av mars när jag skrev in månadens schema, mina 30 pass, skrev jag HUR KÄNNS DET?! bredvid på den 31:a. Det känns så jävla bra, fy vad vi har slitit den här månaden! Och egentligen skulle jag ju vara ledig idag, men när jag jobbat mycket kommer jag in i det tänket att jag vill jobba mer. Så när jag ändå har tre dagars ledigt kunde jag lika gärna jobba en dag till. Stängning med Martin, och vi får dubbelt betalt idag. Det hade kunnat vara lite skönt att få vara hemma ensam, men nu blir det som det blir. Mer lön till mig, helt enkelt. Är taggad!

Så, nu när stressveckan är över och vi vandrar in i ny månad är det en hel del förändringar som kommer ske. Först och främst så återupptar vi träningen igen! Det har varit skönt att slippa tänka på det, för man har sparat så jäkla många timmar per dag alltså. Det är nästan lite nervöst att börja igen, jag har inte kört seriöst på tre veckor nu (först vilovecka, sedan fyra ganska omotiverade pass och vilovecka efter det) så jag har ingen aning om hur det kommer gå. De andra gångerna vill jag minnas att jag känt mig tio gånger starkare efter viloveckan än innan så jag ska nog inte bekymra mig. Det bokstavligt talat kliar i kroppen!

Sedan så ska jag sluta med alla onyttigheter som präglat min vardag det senaste. Hemmagjord lunch, shitload av kesella och så vidare. Framför allt sluta knapra socker. Det kommer bli så jäkla svårt men ah, jag är så motiverad!

Så idag kör vi slutspurten, ett sista stängningspass och sedan är Martin ledig i 6 dagar och jag i 2. Nästa vecka däremot, jobbar jag varenda dag. Min motivation just nu är att dra ihop så mycket pengar som bara möjligt ärså jag kanske kan åka på semester. Någon gång. Har ändå jobbat i ett och ett halvt år utan så mycket som en veckas ledighet. Men nu borstar vi av oss från en helt galen vecka (vi har alltså sålt för 1,1 miljoner på sju dagar, hamburgare liksom). Jag är faktiskt stolt över att vara en del av vad vi åstadkommit och nu för tiden, särskilt när det är så himla fint väder ute varje dag, är det väldigt kul att åka och jobba. Jag känner mig duktig på det jag gör. Och det är en väldigt tillfredsställande känsla!

Nu ska jag laga havregrynsgröt till mig och mannagrynsgröt till min fina, ta hand om tvätten och laga lunch till idag. Kanske grejar lite med datorn om jag hinner, och efter jobbet ska vi träna. Och kolla på Game of Thrones som släpptes fyra inatt. Perfekt belöning! Imorgon tar jag min välförtjänta ledighet och då ska jag färga håret och måla naglarna och ladda om och vara så jävla ledig så ni anar inte.

Ute skiner solen, allt är sanerat från föregående vecka och jag är så sjukt taggad, motiverad att komma i fas med livet igen. Nu börjar vi om!