Change of Seasons

Fy fan vad jag tycker synd om mig själv just nu. Jag gick och la mig klockan ett, medveten om att det var ganska sent för mig att gå och lägga mig men skulle ändå ge mig 6 timmars sömn liksom. Och jag har i princip aldrig problem med att somna.

Men ikväll jo. Jag låg där i mörkret och vände och vred på mig. Jag var jättetrött men kunde inte somna, blev allt mer och mer stressad för var vaken minut och rädd att försova mig, magen gjorde ont, det kliade överallt och jag visste inte om rodnaderna i mungipan sved för att jag var nojig eller vice versa. Efter en och en halv timme tog jag upp mobilen och grejade lite med den. Efter ytterligare en timme gick jag på toa. Klockan var halv fyra och stressen fruktansvärt påtaglig. Tre timmar kvar. Startade datorn och grävde fram några avsnitt Dr. Phil som jag kollade lite på. Vid fem började jag känna mig trött så jag stängde av och försökte sova (sjukt ovanligt att jag inte bara somnar pangbomkrasch när jag tittar på något). Lyckades faktiskt somna dock.

Men jag hade en av de mest detaljerade, längsta och mest bisarra jävla mardrömmar jag någonsin haft. Lika komplex som storyn i en film. Jag hade tydligen en äldre syster som helt tappade greppet och började utnyttja mig i sina spel att mörda och äta upp folk. Hon hade en plan om att förgöra vår familj (som faktiskt var min familj där hemma på Söle) för att få ta del av familjens arv och rikedomar (vad nu DET skulle kunna vara) plus att hon påstod sig hata dem så innerligt. Vi hade slaktat främlingar och ätit dem, som träning, inför att hon brutalt mördade Angelika och Simon och fick det att se ut som en olycka. I pappas olycka skulle hon förföra honom för att sedan döda honom, kunna påstå att han blivit galen av sorg och förgripit sig på sin egen dotter och blivit mördad i självförsvar. Hon insåg att jag kunde göra smutsjobbet åt henne. Hon fick mig att göra mig av med resterna av kropparna och jag var så ledsen, grät i sömnen. Ingen misstänkte oss utan antog att de egentligen bara hade försvunnit, då vi bodde nära havet där det ofta var storm. Pappa drack sig full varje kväll och hon satte projektet i rullning där också. Jag började inse att så fort hon gjort sig av med honom skulle hon göra sig av med mig med och började få panik. Ville förvarna pappa men han var full varje kväll. När hon valt ut tillfälle att lägga in den sista stöten lyckades jag ändå säga till honom att jag skiter i om jag åker fast för vad jag gjort, men du måste hjälpa mig. Ta med sällskap hem ikväll så vi inte är ensamma. Sagt och gjort och hennes blick blev helt svart när hon lagat middag och pappa kom hem - med en ingift släkting som han menade behövde hjälp med bilen. Hon vandrade långsamt upp till övervåningen utan att säga ett ljud och jag förstod att hon skulle komma ner väldigt snart, för att döda oss allihop. Tack och lov hade pappa förstått mer än jag berättat och utanför satt hela polisstyrkor och bara väntade på klartecken. När de stormade in stormade vi ut och jag sprang så himla fort. Ramlade ihop bakom en av bilarna och grät helt hysteriskt. När de kom ut med henne skrek hon ett igenomträngande, galet, skrik och jag sprang fram till henne, sparkade och slog så hårt jag förmådde och skrek om och om igen "jag hatar dig din jävla fitta". Lite som hon i Antichrist.

Och jag satte mig raklång i sängen, gråtandes, en halvtimme efter att jag somnade. Det var en av de sjukaste drömmarna jag någonsin haft, som dessutom berövade mig den där timmes sömnen jag kunde fått. Jag struntade i att försöka somna om, jag skulle ändå gått upp nu.

När jag kommer till jobbet om en och en halv timme är det första jag gör, att be om att få gå hem. Säga att jag kan köra öppningen tills de kan börja ringa efter någon annan, men det finns inte en chans att jag kan jobba hela dagen. Jag känner mig så jäkla utmattad att jag tror jag ska falla ihop när som helst. Jag måste få sova, utan mardrömmar och nojor.

Nu ska jag sätta mig med frukost framför det absolut första avsnittet Game of Thrones. Sedan åker jag och jobbar. Hell to the fucking yeah.