amarillo sleeps on my pillow
Okej.
(andas in)
Nu ska jag göra det här, som jag skjutit upp i ungefär en månads tid.
(andas ut)
Nu ska jag göra det här, som jag skjutit upp i ungefär en månads tid.
(andas ut)
Häjsväjs sajberspäjs. Jag har inte gått och dött. Jag har bara varit jävligt upptagen. Och haft för mycket i tankarna och för lite struktur för att få något gjort. Men nu måste det ut, jag måste komma ikapp. Det kommer vara osammanhängande. Kanske rentav ointressant. Men framför allt okort.
Jag har inte skrivit på en månad och tänkte som hastigast summera upp vad som hänt, och några grejer jag har på hjärtat utöver det.
Jag har inte skrivit på en månad och tänkte som hastigast summera upp vad som hänt, och några grejer jag har på hjärtat utöver det.
Dagen efter att jag skrev sist, hade jag i planerna att flyttpacka och städa. Jag flyttade lite mer officiellt ut från Söle. Tanken var att det skulle ta en dag, men det tog två. Till mitt stora förtret, kan jag säga. Dag ett skulle jag cykla in till stan för att hämta bilen, men cyklade istället till Söle. Det tog två timmar ungefär. Vädret var fint och det gick relativt fort, men jag var ändå inte där förrän på eftermiddagen. Min far var irriterad och pedagogiskt pratade vi om hur jag förhåller mig till tider. Att jag alltid prioriterar fel saker och inte kan passa tider. Att jag oftast säger en tid som låter bra, men som jag aldrig hinner till. När det var ur världen kunde vi påbörja projekt; hejdå Söle. Dagen efter kom jag dit betydligt tidigare och vi fick gjort klart resten. Eller ja, farmin och Angelika tog hand om det mesta. Stort tack! Men hela dagen försvann som hastigast och det, ja.. gjorde mig grumpy. Tre dagars ledighet och två av dem ägnades åt att städa och packa. Kul. Å andra sidan fick jag spenderat tid med familjen, ätit kinamat och grejer. Och det var ju bra!
Mycket av grejerna tog jag med till Näsinge men det mesta åkte ner på logen (så jag vet vad jag ska göra på min semester.. rensa bland flyttkartonger, hurra). Men jag fick i alla fall med mig det väsentliga och fick pimpat mitt rum.. Det blev så jäkla mysigt! I vanliga fall vill jag att allt ska vara vitt och enkelt och gammalt och lantligt. Men nu är det lite mer nördigt och krimskramsigt (yeah, that's a word), och jag älskar det! Skönt. Att inte känna ett påträngande behov av att tapetsera om, typ.
Lite kul är att jag ägnade lång tid åt att komponera Game of Thrones-affischerna så att kollaget skulle bli symmetriskt; i karaktärer, färgskala och form. När jag kom hem dagen efter hade alla förutom två ramlat ner. Haha. Satte upp en bild på Khal Drogo på Martins dörr med.
Efter några dagars jobb blev det dags för helg igen. Jag åkte till Håby för att träffa PJ! Vi käkade på Taco Nara i Uddevalla (rekommenderas varmt), köpte godis och glass på Hemmakväll och ägnade kvällen åt att kolla på Supernatural (hennes idé, inte min!) och hade det allmänt awesome. Dagen efter hade jag lyckats få ihop en tid då alla mina Strömstadbrudar var lediga, och bjudit hem dem på grillkväll! Åh vilken mysig känsla jag hade i kroppen hela den dagen. Jag gick upp tidigt för att städa huset och när Martin vaknat åkte vi in till stan för en sväng på Konsum och en tripp till Systemet. Kände mig så himla vuxen och svensk. Och var så tacksam över Martins engagemang och all hans hjälp. Det var helt underbart att träffa mina fina vänner samt visa dem en del av min vardag.. Mary och Annie hade dessutom med sig en blomma som faktiskt fortfarande lever, haha. Jättefint, blev så glad!
Vi hade så mycket mat att vi hade kunnat mata hela Strömstad, jag svär. Och jag åt mig så himla mätt.. Och skrattade och njöt av livet till fullo. Bästaste bästa vännerna.
Dagen efter traskade jag upp tidigt och åkte till Rossö för att äta frukost med Ellen och hennes pojkvän Graham. Han är från London så alla pratade engelska med varandra hela morgonen. Vi åt en nyttig frukost, med bananpannkaka, honung och lite frukt. Det var hur mysigt som helst! Ville verkligen inte åka därifrån när det var dags för gymmet och sedan jobb.. Jag var som lyrisk, så himla lycklig. De är så fina, och passar så bra ihop de där två.
Dagen efter begav jag mig ut till Rossö för att äta lunch tillsammans med Ellen. Vi bakade glutenfri pizza (något hennes fitnessfantast till pojkvän förespråkar; vete är dåligt för dig). Och det var så himla gott! Efteråt bakade vi kokosbollar av det mer hälsosamma slaget, och de var nästan ännu godare. Och en massa kaffe. Och ännu mer tjöt. Det var en bra dag som tyvärr gick lite för fort.
Efter besöket hos Ellen och en sväng på gymmet var min helg slut och det var dags att ta sig i kragen och börja jobba igen. Fyra öppningspass, en ledig fredag och sist två stängningar skulle den kommande veckan bjuda på. De första fyra dagarna skulle inte ha varit så tunga om det inte vore för att alla i hela världen på Max har semester samtidigt så vi var inga pers inne alls. Svaga överdrifter, men ni förstår min poäng. Jag var schemalagd 07.30 till 16.30 alla dagarna, men kom inte därifrån förrän 18.30, 20.00, 19.00 respektive 18.30. Dagarna var så otroligt långa. Dessutom hade jag dragit igång med bodypumpen så tillsammans med Hanna körde vi pass på Nordic Wellness måndag och onsdag. Fast det är ändå roligt. Kvällen däremellan åkte jag hem till Emma och pratade lite på kvällen, det var supermysigt och det slog mig hur mycket jag saknat henne det senaste. En av dagarna blev det dessutom lite post-workout matshopping tillsammans med Adisen, my brother from another mother. Och Portal-kväll med Manfred.
Torsdagen innebar lönedag. Jag jobbade öppning och Martin hoppade in några timmar. När jag väl kom därifrån, alldeles för sent, begav vi oss ut på shoppingtur. Jag hämtade ett spel på GameStop som jag förhandsbokat, köpte en tröja, underkläder och en Better Bodies-BH. Och smink och parfym. Det blev dyrt, fruktansvärt dyrt faktiskt. Martin däremot went crazy och handlade spel och en massa kläder och träningsrelaterat knark i form av PWO. Vi bestämde oss för att kolhydrata upp på Asian Town, inför dagens träningspass. Jag åt panerad lax. Det var gott men jag hade inte ätit på evigheter så min mage blev ganska upprörd. Stackars.
Kvällen bjöd på ett pass X-fit! Det är bara en gång i veckan så det är sällan man får möjlighet att kunna vara med. Men vi körde så jävla hårt! De andra deltagarna gav upp efter ett tag och kvar stod bara vi två, med Maria skrikande på oss att hålla ut lite, lite till. Jag gav mig för första gången efter över halva passet, för en bit av laxen kom upp igen. Men jag har nog faktiskt aldrig slitit så hårt någonsin, i träningsperspektiv.
Vad lyste mest, min hårfärg, mina kläder eller ansiktet, liksom. Rodnaden i ansiktet försvann inte förrän dagen efter, det var ganska äckligt. Kvällen sedan var mysig som fasen, med den där slutkörd känslan i kroppen, TV-spel och en massa gosande.
Dagen efter stack vi upp tidigt, återigen. För jag skulle till Karma och göra färdigt min korp! Det var tre fruktansvärt smärtsamma timmar kan jag säga. Hade jag inte haft minne som en guldfisk hade jag lärt mig något av det och lovat mig själv att aldrig tatuera mig igen. Men nu har jag redan glömt hur ont det gjorde och är taggad på att köra en full sleeve. Fortfarande. Tatueringen blev i alla fall sjukt snygg! Fast Gurra såg häromdagen att Colten saknar avtryckare. Det är ju lite färt. Jag bokade hur som helst ingen ny tid, för genom att betala tre tusen två månader i rad har jag satt mig i skiten ganska duktigt rent ekonomiskt och vill komma i balans innan jag fortsätter, även om jag vill ha den färdig helst igår.
Efter några dagars jobb blev det dags för helg igen. Jag åkte till Håby för att träffa PJ! Vi käkade på Taco Nara i Uddevalla (rekommenderas varmt), köpte godis och glass på Hemmakväll och ägnade kvällen åt att kolla på Supernatural (hennes idé, inte min!) och hade det allmänt awesome. Dagen efter hade jag lyckats få ihop en tid då alla mina Strömstadbrudar var lediga, och bjudit hem dem på grillkväll! Åh vilken mysig känsla jag hade i kroppen hela den dagen. Jag gick upp tidigt för att städa huset och när Martin vaknat åkte vi in till stan för en sväng på Konsum och en tripp till Systemet. Kände mig så himla vuxen och svensk. Och var så tacksam över Martins engagemang och all hans hjälp. Det var helt underbart att träffa mina fina vänner samt visa dem en del av min vardag.. Mary och Annie hade dessutom med sig en blomma som faktiskt fortfarande lever, haha. Jättefint, blev så glad!
När dagen var över tog jag mig tid att göra mig mentalt förberedd på vad som komma skulle.. 8 dagars arbete. Uppkörning på jobbet. Jag hade min uppkörning (för att bli gråmössa, kökschef, whatever) på måndagen så jag suktade efter att få jobba öppningar fram tills dess. På fredagen jobbade jag egentligen stängning men eftersom Martin jobbade öppning följde jag med honom in bara för att gå de första timmarna och träna på det jag behövde lära mig, för att sedan åka hem. Trodde jag. Ingen av 10-personalen dök upp. Så jag stannade kvar, vilket var jäkligt tur! Annars hade de varit två pers till halv tolv när de egentligen skulle varit fem. Det innebar för mig ett arbetspass på inte mindre än 16 timmar, öppning till stängning. Men det var faktiskt ganska roligt, jag var så taggad. Fast chefen sa åt mig att det aldrig får hända igen, och det är nog ingen risk.
På måndagen var det dagen D. Min uppkörning. Jag vaknade tidigt som fasen, sönderstressad och tvivlande. Paniken som uppstod när jag på morgonen klev in på kontoret och såg att Adis' grejer från gårdagen låg kvar, pengar och allting. Det visade sig att restaurangservern låg nere. Kylan i magen alltså.. När distriktschefen dessutom kom en timme tidigare än beräknat, och jag insåg att jag skulle skriva provet på min rast vid tio (så jag inte skulle hinna googla de fem vanligaste bakterierna som orsakar matförgiftning). Jag trodde att jag var körd. Men det visade sig att hon inte hängde efter mig något överhuvudtaget, och frågan om de fem bakterierna kom inte ens. På provet skrev jag helt sjukt mycket, mest ordbajsande. Men DC sa lite kämtsamt att det ändå var den bästa skit hon läst. Tog i handen och sa grattis, du är nu gråmössa. Var det här allt? Jag vet inte vilken av känslorna som var mest dominant, lättnaden över att det var så enkelt eller irritationen över all onödig stress jag känt.
Så nu var det klart, jag är gråmössa och jobbet har blivit ganska mycket roligare måste jag säga. Jag har svårt att få rutin på allt som ska göras, särskilt på morgonen, men det kommer väl det med. Jag är ju inte riktigt färdigutbildad även om provet är avklarat, menar jag.
Dagen efter traskade jag upp tidigt och åkte till Rossö för att äta frukost med Ellen och hennes pojkvän Graham. Han är från London så alla pratade engelska med varandra hela morgonen. Vi åt en nyttig frukost, med bananpannkaka, honung och lite frukt. Det var hur mysigt som helst! Ville verkligen inte åka därifrån när det var dags för gymmet och sedan jobb.. Jag var som lyrisk, så himla lycklig. De är så fina, och passar så bra ihop de där två.
Efter att sedan ha jobbet 8 dagar i rad och sedan ett långt nattpass på den nionde dagen, hade jag långledigt! Jag var ledig från Max fredag till och med söndag.. Det var så obeskrivligt jäkla skönt kan jag tala om. Fast jag var uppskriven på nattpass både fredag och söndag, vilket innebar endast en ledig heldag. På lördagen tog jag återigen en tur till PJ, min bästaste vän! Hon bor ju i Karlstad nu men var hemma över sommaren. Hon skulle åka och jobba vid fyra så tidigt som fan, efter ungefär tre timmars sömn, åkte jag dit. Vi var inne i Uddevalla och åt på Taco Nara en gång till, och den här gången kom ägaren/kocken ut och frågade om han fick sitta hos oss och prata. Han var från Texas så hela konversationen blev återigen på engelska. Politik och historia. Inte mitt gebit alls men han hade väldigt sköna filosofier. Innan vi skulle gå bjöd han oss på efterrätt, en kanelbullsdeg som blivit stekt och inte gräddad i ugnen, tillsammans med lite glass och blåbär. Galet. Gott. Dit kommer jag gå många mer gånger!
Hade som vanligt en skitkul dag tillsammans med PJ. Hon är en av de bästa lyssnarna jag känner. Hon är alltid så glad, och närvarande. Två egenskaper värda att höja till skyarna.
Samma dag fyllde Angelika 36. Jag hade faktiskt slagit på stort och gjort ett eget blomsterarragemang, vem hade kunnat ana? Hon håller ju på mycket med sånt där själv, tänkte att det kanske vore kul för henne att få något snrlikt (och så kan hon ju återanvända prylarna).
Samma dag fyllde Angelika 36. Jag hade faktiskt slagit på stort och gjort ett eget blomsterarragemang, vem hade kunnat ana? Hon håller ju på mycket med sånt där själv, tänkte att det kanske vore kul för henne att få något snrlikt (och så kan hon ju återanvända prylarna).
Dagen efter begav jag mig ut till Rossö för att äta lunch tillsammans med Ellen. Vi bakade glutenfri pizza (något hennes fitnessfantast till pojkvän förespråkar; vete är dåligt för dig). Och det var så himla gott! Efteråt bakade vi kokosbollar av det mer hälsosamma slaget, och de var nästan ännu godare. Och en massa kaffe. Och ännu mer tjöt. Det var en bra dag som tyvärr gick lite för fort.
Efter besöket hos Ellen och en sväng på gymmet var min helg slut och det var dags att ta sig i kragen och börja jobba igen. Fyra öppningspass, en ledig fredag och sist två stängningar skulle den kommande veckan bjuda på. De första fyra dagarna skulle inte ha varit så tunga om det inte vore för att alla i hela världen på Max har semester samtidigt så vi var inga pers inne alls. Svaga överdrifter, men ni förstår min poäng. Jag var schemalagd 07.30 till 16.30 alla dagarna, men kom inte därifrån förrän 18.30, 20.00, 19.00 respektive 18.30. Dagarna var så otroligt långa. Dessutom hade jag dragit igång med bodypumpen så tillsammans med Hanna körde vi pass på Nordic Wellness måndag och onsdag. Fast det är ändå roligt. Kvällen däremellan åkte jag hem till Emma och pratade lite på kvällen, det var supermysigt och det slog mig hur mycket jag saknat henne det senaste. En av dagarna blev det dessutom lite post-workout matshopping tillsammans med Adisen, my brother from another mother. Och Portal-kväll med Manfred.
Kvällen bjöd på ett pass X-fit! Det är bara en gång i veckan så det är sällan man får möjlighet att kunna vara med. Men vi körde så jävla hårt! De andra deltagarna gav upp efter ett tag och kvar stod bara vi två, med Maria skrikande på oss att hålla ut lite, lite till. Jag gav mig för första gången efter över halva passet, för en bit av laxen kom upp igen. Men jag har nog faktiskt aldrig slitit så hårt någonsin, i träningsperspektiv.
Bilden har jag tagit från Mikes sida på Facebook. Karma Tattoo. Rekommenderas!
När jag var färdig hade Martin varit och köpt mat till mig, fina killen. Vi åkte till Skee för att hämta ut delar till nya bilen (ännu mer hejdå pengar) och sedan åka hem med dem till Söle en snabbis. Resten av dagen ägnade jag åt att göra tråkiga saker jag annars inte hinner göra samt ett träningspass. Sedan var vår gemensamma lediga dag över, följt av stängningshelg tillsammans.
Veckan som följde bestod inte av så mycket mer än jobb och träning. Var på p-möte på Nordic Wellness, som för övrigt var otroligt intetsägande för mig. Resten av veckan bestod av öppningspass och återigen blev dagarna allt för långa. Vet inte vad jag föredrar, stängningar eller öppningar. Förstnämnda passet känns oftast tunga, men öppningarna har en tendens att bli längre. Det är skönt att vara klar med arbetsdagen tidigare än vid elva på kvällen men å andra sidan är det tungt att gå upp så tidigt och veta att man inte är tillbaka på... länge.
Jobbade dessutom natt på Skagerack på fredagen. Men eftersom ja hade jobbat mycket, oh hade mycket jobb framför mig som dessutom var öppningar, så var Bea gulligast i världen och tog över efter två timmar så jag kunde åka hem och sova (och få mer än två timmars sömn). Tack!
Lördagen blev inget undantag, dessutom hann jag med en sväng till gymmet och lite återhämtning innan det var dags för att åka ut till Rossö för sista gången på otroligt länge.. Ellen flyttade till Göteborg igår och skulle ha sin avskedsfest på lördagen. Jag kom ut mycket senare än alla andra (förlåt, men det är så det måste bli) och stannade inte heller särskilt länge. Ellen bjöd mig på bananpannkakor eftersom de ätit upp all tacos och vi åkte ut till Rossöhamnen för att kolla på solnedgången och marelden. Ellen, hennes pojkvän och Karin badade. Nakna. Impulsivt! Det var snart dags att skiljas åt och det vred om mitt hjärta något otroligt. I bilen på vägen hem låg jag på gränsen till någon lags panikångestattack och ringde Manfred som utan att blinka kunde få dimman att lätta och ta mitt förnuft tillfånga. När jag sedan lagt på tände jag en massa levande ljus i huset, lyssnade på min nya asgrymma spellista amarillo sleeps on my pillow och kunde, för första gången på otroligt länge, bara slappna av. Det var då jag satte mig här.
När jag var färdig hade Martin varit och köpt mat till mig, fina killen. Vi åkte till Skee för att hämta ut delar till nya bilen (ännu mer hejdå pengar) och sedan åka hem med dem till Söle en snabbis. Resten av dagen ägnade jag åt att göra tråkiga saker jag annars inte hinner göra samt ett träningspass. Sedan var vår gemensamma lediga dag över, följt av stängningshelg tillsammans.
Veckan som följde bestod inte av så mycket mer än jobb och träning. Var på p-möte på Nordic Wellness, som för övrigt var otroligt intetsägande för mig. Resten av veckan bestod av öppningspass och återigen blev dagarna allt för långa. Vet inte vad jag föredrar, stängningar eller öppningar. Förstnämnda passet känns oftast tunga, men öppningarna har en tendens att bli längre. Det är skönt att vara klar med arbetsdagen tidigare än vid elva på kvällen men å andra sidan är det tungt att gå upp så tidigt och veta att man inte är tillbaka på... länge.
Jobbade dessutom natt på Skagerack på fredagen. Men eftersom ja hade jobbat mycket, oh hade mycket jobb framför mig som dessutom var öppningar, så var Bea gulligast i världen och tog över efter två timmar så jag kunde åka hem och sova (och få mer än två timmars sömn). Tack!
Lördagen blev inget undantag, dessutom hann jag med en sväng till gymmet och lite återhämtning innan det var dags för att åka ut till Rossö för sista gången på otroligt länge.. Ellen flyttade till Göteborg igår och skulle ha sin avskedsfest på lördagen. Jag kom ut mycket senare än alla andra (förlåt, men det är så det måste bli) och stannade inte heller särskilt länge. Ellen bjöd mig på bananpannkakor eftersom de ätit upp all tacos och vi åkte ut till Rossöhamnen för att kolla på solnedgången och marelden. Ellen, hennes pojkvän och Karin badade. Nakna. Impulsivt! Det var snart dags att skiljas åt och det vred om mitt hjärta något otroligt. I bilen på vägen hem låg jag på gränsen till någon lags panikångestattack och ringde Manfred som utan att blinka kunde få dimman att lätta och ta mitt förnuft tillfånga. När jag sedan lagt på tände jag en massa levande ljus i huset, lyssnade på min nya asgrymma spellista amarillo sleeps on my pillow och kunde, för första gången på otroligt länge, bara slappna av. Det var då jag satte mig här.
Så nu är tanken att jag successivt ska kunna ta hjälp av bloggen när jag behöver skriva. Igen. Jag har en väldigt trasslig (och trött) hjärna just nu och är faktiskt allmänt instabil. Men jag tror jag är på väg åt rätt håll. Igår var jag ledig och sov väldigt länge. Det behövdes, utan tvekan, trots att ångesten kommer smygandes. Fick inte gjort så mycket annat än att städa huset och allt sånt där som av någon outgrundlig jävla anledning alltid ligger som prio ett i min hjärna. Tränade bodypump och åkte sedan in till gymmet för att teama med Hanna, och sedan köra mage och rygg samt en halvtimmes kardio. Tre timmar var jag där. När jag var färdig (eller, när Martin slutat jobbet) hämtade Martin mig och vi åkte ut till Rossöhamnen igen för att se om det fanns mer mareld den här ången. Det gjorde det inte. Men jag satt ändå där på en sten, med hans armar runt mig, lyssnade på tystnaden, beundrade naturen och lät en eller två tårar rinna ner. Av glädje, sinnesfrid. För att även om det är lätt att glömma bort när man jobbar 13 timmar och sover tre, dag ut och dag in, så påminns jag i sådana tillfällen om hur fruktansvärt jävla bra jag har det.
Över och ut.
2013-08-27
10:25:00
VardagKommentarer
Trackback
