Change of Seasons

Lämnar ett litet inlägg innan sängdags, tänkte jag.

Dagen blev spontant väldigt produktiv. Jag är förkyld och ganska skruttig (mest på morgonen och kvällen) men känner mig förvånansvärt fit for fight. Vaknade ovanligt tidigt, vid nio, och gick upp för att göra mig i ordning. Var klar tidigt och satte mig med Assassins Creed i väntan på att Martin skulle vakna så vi kunde åka till gymmet. Halv tolv väckte jag honom och han förklarade sitt gymbesök inställt. Jag kröp ner hos honom och sov i en timme till. Det var välbehövligt.

När han en timme senare åkte till jobbet såg jag till att huset var oklanderligt rent och åkte sedan in till stan. Hämtade ut mitt paket från Svenskt Kostillskott och tog en sväng till återvinningscentralen för att hiva en massa skräp som legat i bilen ett tag. Åkte sedan till gymmet och betade av ett lats- och bicepspass. Det gick bra och var väldigt roligt! Bortsett från att det var ovanligt många dude-bros där. Westcoast är sannerligen kukmätartävlingarnas metropol. Just sayin'.

Två timmar senare åkte jag till Statoil för att köra bilen genom tvätten samt torka ur den inuti, under tiden. Den blev så fin och doftade så gott, i Guldtvätten ingick ett rent samvete dessutom. (You see what I did there? Eh? No?..) När jag var inne och köpte streckkoden till tvätten var det en kille bakom mig som jag hörde köpte samma. När jag körde bort bilen såg jag att det först i kön stod en tom bil, och springandes kom snubben som stått bakom mig inne i butiken. Dafuq? Det var lite snegget, ändå. Parkera bilen först i kön, sedan köpa koden för att sedan rusa bort till bilen som blockerar andra bilar. Tur är ju att det inte tog så lång tid.

Var helt galet nöjd över att ha en ren bil igen, och åkte till Kaffedoppet för att träffa Terry. Jag var i tid! Det är galet ovanligt, FYI. Hann dessutom springa in på Rämjes för att köpa nya strängar till elgitarren, för att sedan ha inte mindre än sju minuter till godo. Fantastiskt. Bör komma i tid lite oftare, det kändes bra. Haha.

Jag åt baguette och drack en massa kaffe och vi tjötade om en massa strunt. Jag gillar Terry. Han är så driven, positiv, inspirerande. Man behöver en dos sådana människor då och då.

Efteråt begav bag mig till Söle där jag fick gjort i ordning i mitt numera övergivna hus, städade och dammsög. Stackars huset har varit helt försummat i ett halvår. Jag saknar det faktiskt ibland. Det finns en viss charm där. Överlag kan jag längta hem ibland, till att träffa min familj och mina katter, vara tonåring och att bli tillsagd när maten är klar. Skulle jag behöva flytta hem i framtiden har jag i alla fall det att se fram emot, haha.

Åkte hem och packade upp alla grejer jag tagit med mig från Söle. Kröp in under skrivbordet och satte klisterlappar på alla sladdar och skrev vilken apparat de tillhörde. Kopplade in mina högtalare, möblerade om lite. Lagade mat till imorgon och när Martin kom hem spelade jag lite innan jag bestämde mig för att det var dags att sova. Han gav mig massage och en godnattpuss och nu ska jag försöka ignorera min kliande hals och allt hostande. Imorgon är det slut på allt chillande (känns som jag varit ledig i en evighet) och nu har jag inte mindre än trettioen pass kvar innan april. Jag har förberett min karl på att jag kan komma att behöva lite hjälp med vissa saker, in order to keep my head, under den här perioden. Jag kommer begära mer av min omgivning nu, när jag själv knappt kommer ha tid att andas. Men jag är faktiskt väldigt taggad. Hoppas förkylningen inte blir värre, bara!

Wassaaaap bloggen? Ehm.

Jag sitter på en cykel at the moment. Knarkar Disturbed (påminn mig om att jag ska lyssna mer på dem), läser bloggar och varvar ner efter dagens, faktiskt, andra besök på gymmet. Tanken var ju att jag skulle väga in mig, men jag orkade inte behöva gå upp tidigare (och dessutom inte få äta mat). Tror jag ska boka in en tid direkt för nästa vecka, så jag inte kan dra mig ur! Fick sova relativt länge ändå men hade asdåligt morgonhumör. Tillskillnad från Martin som var glad och skuttade omkring och sjöng högt. Irriterad? Ganska. Stackarn var ju bara glad. Jag fick så dåligt samvete efteråt att jag köpte choklad och la vid hans dator. Haha.

Åkte in till gymmet för att gå igenom en massa magövningar. Vi körde även marklyft, det kommer bli en av mina favoritövningar! Galet bra tog det. Vi var tvungna att avbryta efter inte alls mycket träning utan mest genomgång, så jag stack när Martin åkte till jobbet. Drog på mig solglasögonen och knäppte upp jackan, vilket fantastiskt väder vi haft de senaste dagarna! Åkte och handlade på Konsum (på bokrean köpte jag en ytterligare, men bättre, intensivkurs i italienska, samt en bok om tecken och symboler - jävligt kul faktiskt) och stack sedan hem med det. Fick elräkningen för december och januari. EHE. Det sved. Ganska duktigt. Men det ska vi nog fixa!

Åkte sedan hem till Söle för att greja med min bärbara dator och en massa andra saker som jag tänkt men inte hann göra. Eftersom träningspasset blev så lamt tänkte jag åka in och vara med på kettlebells, men väl på gymmet insåg jag att det var struket. Så jag körde ett helhjärtat mage/rygg/axlar-pass istället!

När jag är klar här ska jag hem till Söle igen och hämta min bil, ifall farmin lagat bromsarna på den. Jag lämnar grejerna där och kommer tillbaks och gör färdigt allt annat imorgon. Städa bilen och mitt hus, lämna av grejer, hämta grejer, uppdatera Spotify och skicka iväg lite viktiga mejl. På kvällen imorgon ska jag träffa världens bästa Terry! Och sedan njuter jag av resten av min lediga kväll, idag och imorgon, med mitt PS3 tror jag. Jag har varit ledig fyra dagar i rad nu, mina sista på jäkligt länge vill jag lova! Hoppas den här förkylningen kan släppa lagom till Mars. Jag tar en dag i taget helt enkelt. Jag har vad jag behöver!

Tre inlägg på en dag. Vad är det som händer?

Jag fick betalat de där räkningarna. Det sved. Som as. I samband med det kollade jag upp våra scheman för mars och fattade ett beslut som jag kommer ångra. Jag är så himla trött på att leva på gränsen rent ekonomiskt hela tiden, sedan några månader tillbaks ligger jag ur fas liksom. Särskilt efter jul, snacka om bakslag. I vilket fall, jag kör en favorit i repris. Förra året i april, jobbade jag 30 pass. Så jag gör det i år igen, fast en månad tidigare. När man väl börjat klicka i de lediga passen måste man nästan hejda sig för att inte klicka i allt och jobba en månad i streck. Det är så lätt nu, i förhand. Jag behärskade mig och tog inte de lediga passen som var de dagar jag jobbade på Cherry (det hade inneburit åtta respektive nio arbetsdagar i rad, med ett nattpass någonstans i mitten). Skippade även två pass så jag och Martin kunde vara lediga samtidigt de två dagarna. Nej. Någon måtta får det vara. Min lön från februari kommer vara kass så det är bra om jag håller mig sysselsatt i mars, då gör jag inte av med så mycket. Hoppas det löser sig med träningen och matlagning också. Nåväl, det tar vi då. Fram tills dess får jag göra något jag blivit grym på, aktivt njuta! Av att det inte är mars ännu, den här gången.

Beställde även hem en massa grejer från svenskt kosttillskott. Hoppas det kommer snart, jag har slut på praktiskt taget allting förutom min gainer, för den smakar helt bedrövligt. Bryggde kaffe (som jag drack ur min nya mugg, ni får se den imorgon) och spelade Assassins Creed praktiskt taget resten av kvällen. Det var kul!

Näe nu ska jag sova och tagga inför eventuell invägning, frukost på Backlunds, ett corepass istället för benpass och sedan familj. Längtar. Hoppas jag får sova ut, mer eller mindre. Jag har kommit att älska att sova, tillskillnad från förr då jag sov fyra timmar varje natt. It's just another way to die.

Har för övrigt räknat ut att jag i år har tränat i genomsnitt exakt 5,0 dagar per vecka. Är rätt nöjd över den siffran, för jag vet att den är så hög av en god anledning. Jag avsätter mycket tid åt att göra något jag tycker är kul!

Just nu sitter jag på en cykel på gymmet! Så himlans praktiskt. Martin har nyligen stuckit till jobbet, efter att vi köttat bröst och triceps. Det gick bra men jag känner mig inte helt färdig än, ska nog köra lite chins och dips innan jag drar sen!

Helgen gick så himla fort. Nattpasset på Skagerack gick galet fort och när jag stängde bordet blev jag så disträ. Tappade bort saker och glömde saker. På väg till bilen funderade jag på vad det egentligen var för fel på mig och efter att ha gått tvåhundra meter insåg jag att jag parkerat bilen tvåhundra meter åt motsatt håll. Yey me.

Vaknade upp efter fem timmars sömn och kände mig förvånansvärt utvilad! Det gjorde mig glad, att för en gångs skull inte vakna upp dagen efter ett nattpass med känslan av att ha blivit överkörd av ett tåg. Slapp stressa och kom till jobbet, insåg att jag skulle få slippa kassan och bara kände mig så fruktansvärt nöjd! Det var en bra dag och jag fick sluta en och en halv timme tidigare. Blev galet peppad på att slänga in ett träningspass och åkte hem för att hämta grejer och fråga Martin om han skulle med. Det skulle han inte. Jag satte mig ner och tröttheten verkligen slog mig rakt i ansiktet. Bestämde mig för att dega ner mig i hans säng och sova istället. Sagt och gjort!

På jobbet gick det relativt bra, var dock fruktansvärt segt men det kändes ändå okej. När jag åkte hem var jag fortsatt så oerhört nöjd. Helgen var avklarad, jag skulle snart få sova och bäst av allt var att jag inte behövde sätta alarm till morgonen efter! När jag skulle sova låg jag där och bara aktivt arbetade med att njuta. Det var helt underbart. Klockan tio morgonen efter vaknade jag och det första som slog mig var att HELVETE vad skönt det är att vara ledig idag. Det är alltid så skönt när de där helgerna är över.

Det första jag gjorde var att ta itu med huset. Vi delar som sagt var inte behovet av att det ska vara städat så under helgen hade det hunnits stökas till och jag tog mig tid att tillfredsställa det behovet hos mig i alla fall. När det var klart kände jag mig - återigen - så genuint genomnöjd och tillfreds. Vi åkte upp till Nordby och delade på en chicken cashew och åkte sedan till gymmet för att köra ett benpass. Jag kände mig från början svag och skakig så efter fyra övningar gav jag mig. Hur glad och peppad jag än var hade jag trots allt bara fått sova 10 timmar på två dagar.

Vi åkte för att handla en massa mat och begav oss sedan hemåt. Martin värmde en pizza och jag gjorde en egen caesarsallad med vegetarisk kyckling och bacon (för att kycklingbitarna jag stekte först hade galet suspekt både utseende och smak). Han hann äta upp sin mat innan jag var färdig med min och det var bra, för då kunde han spela Silent Hill under tiden som jag käkade. Plockade sedan fram naturgodis och kaffe och skrattade mig fördärvad av Martins kommentarer som totalt slog ihjäl skrämseleffekterna. Halv tolv tog jag mig friheten att krascha på soffan. Helt slut.

Så idag gick jag upp relativt tidigt och tog hand om det vi lämnat framme kvällen innan. Kollade FG och åkte sedan till gymmet.

Nu har jag styrketränat i en timme och suttit på cykeln i ytterligare 60 minuter så nu ska jag börja knyta ihop säcken med lite mördande övningar. Ska sedan ta en sväng till Växtriket och efter det bege mig till Söle för att spendera resten av dagen med min familj. Den här dagen kommer bli bra tror jag.

Fuck it. Jag ger upp. Den här jäkla deffen alltså, att ta bort nästan alla kolhydrater är helt dumt i huvudet. Bokstavligt talat! När jag jobbar natt blir jag så seg i huvudet att jag inte ens kan få ihop 4 och 8. Jag orkar verkligen INGENTING, är sjukt sömnig hela tiden och degig och när jag tränar känner jag mig helt slut och står och skakar efter bara ett fåtal övningar. Har inte känt mig så omotiverad att träna, och så outvilad, på flera månader. Så nu blir det plan B. Gå tillbaka till muskelbyggarstrukturen men äta lika nyttigt som jag gör nu. Så slipper min stackars hjärna samt motivation långsamt.. Dö. Träningen ska ju vara rolig!

I onsdags hade vi en mysdag, jag och min fina. Vi körde först ett pass på gymmet och efter det gick vi på bio och såg Hobbit! Jag trodde jag skulle somna men den var tillräckligt underhållande för att hålla mig vaken i de där tre timmarna. Måste säga att det är en överhypad film dock. När vi kom hem på kvällen var vi så sjukt degiga båda två.. Jag satt inne i mitt rum och gick igenom min gamla hårddisk och han satt i sitt och spelade. Jag hade tända ljus och filt, lyssnade på FFIX OST och åt kesella. Det var grymt mysigt. Senare fixade vi lite kaffe och plockade fram whiskykolan jag köpte i Karlstad och spelade Silent Hill 2 långt in på natten.

Igår jobbade jag på Max. Fick gå tidigare (tack Adisen) så jag skulle hinna med X-fiten. Dock hamnade jag i världens segaste bilkö och kom till gymmet två minuter innan passet började. Orkade inte stressa och bestämde mig istället för att ta igen det en gång förlorade bröst-tricepspasset. Och det gick så bra! Jag var så glad och full av energi när jag kom hem. Dammsög, lagade mat för fyra dagar framöver (eftersom jag jobbar dubbla pass fredag och lördag, skönt att ha matlådor klara), diskade undan allting och tog hand om tvätten. När hjärtat mitt kom hem gav han mig först massage som av någon anledning gjorde så fruktansvärt ont, överallt. Fast jag har det så fantastiskt bra, som har en karl som vill massera mig stup i kvarten. Jag skulle massera honom men blev snabbt trött och somnade i hans famn istället. Jag är så bra på det där. Haha.

Imorse vaknade jag överdrivet tidigt, grämde mig över att det är fredag och att jag ska jobba fyra pass på två dagar men påminde mig om att jag faktiskt är ledig på söndag. Gick upp för dusch och frukost. Leverpastejmacka alltså. En av mina vanligaste cravings. Efter det gick jag och la mig igen. Så. Jävla. Skönt. Sov en timme innan jag gick upp och sminkade mig och åkte till jobbet.

Det var en bra dag. Vi slet hårt men alla var så duktiga! Fick gå hem lite tidigare dessutom. När jag kom hem kraschade jag i Martins säng, kramade om hans hand och sa vad jag tänkt under dagen. Att jag blir glad när jag tänker på honom. Hur annorlunda vår relation känns jämfört med allt annat jag upplevt, att allt är så fruktansvärt enkelt. Att jag mår bra. (Ännu bättre nu när jag äter ordentligt. Bortsett från idag då det stod en asastor godisskål i personalrummet som pris för att vi vann merförsäljningen. Tror jag. Passade på att unna mig tills magen slog bakut. Min ätardag blev ändå halvhjärtad. Ehe.)

Det är lite framtidsångest som stundvis klöser innanför bröstet. Jag är lite rädd för hur framtiden kommer utveckla sig, om vi kommer kunna få våra planer att gå ihop. Men jag måste påminna mig om att sluta grubbla. Leva i nuet istället. Fokusera på vad jag är rädd för att förlora, fast uppskatta det istället för att känna rädsla.

Jag har sagt det förr men säger det igen. Jag är lycklig.

M

Haha, de där storslagna planerna kunde jag ju se mig i stjärnorna efter. Hade tänkt att gå upp tidigt för att fixa frukost åt Martin som jobbade öppning, laga lunch, åka och lämna den till honom för att sedan åka och träna och sedan jobba. Yeah. Right. Satte ändå klockan på astidigt, så att jag skulle kunna se till att han inte försov sig vilket han enligt egen utsago högst sannolikt skulle göra. Jag vaknade och lyssnade till hans alarm i en kvart innan jag hörde att han gick upp och fattade beslutet att skippa den där frukosten och inse att han antagligen inte skulle vilja ha ändå, zombie som han är på morgonen. Jag själv hade dessutom en lång dag framför mig och kände mig allt annat än utvilad. Så med gott samvete somnade jag om och vaknade lagom i tid för att ta en dusch och laga lunch; lax stekt i ugn samt stuvad spenat. Åkte iväg för att jobba stängning. Norrmännen tog oss med storm men jävlar vilka duktiga arbetskamrater jag har alltså! Grymma var vi. Krigade i fem timmar innan jag fick äta mat och då kände jag mig helt jäkla slut. Stängningen i sig självt gick helt jäkla awesome (tack Adis och Ahmed!) och halv tio stämplade jag ut. Bästaste någonsin. Jobbade natt på Cod för första gången på evigheter (skitkul att en av gästerna blev förbannad på mig just som en barndomskompis till mig kommer fram, glad i hågen och berättar saker från när jag var liten och åkte kvarteret runt på en röd liten traktor, lulz) och dagen efter var det praktiskt taget samma visa en gång till.

Det blev lite slappt med träningen fredag t.o.m söndag och det planerade jag kompensera upp på måndagen, tillsammans med Martin innan han började jobba. Men det hände något där alltså. Vi körde två övningar och sedan bara tog det stopp. Det kändes inte som att någon av oss var på humör att ha någon träningspartner, faktum är att jag ville inte träna alls. Det smällde i min högra axel i alla set och jag var bara så tje. Jag satte mig på en cykel i 40 minuter istället och han körde sitt så återförenades vi innan det var dags att åka. Jag åkte hem. La mig på soffan och somnade. Sov praktiskt taget resten av kvällen (och var så trött att jag var övertygad om att jag höll på att dö), trots att jag faktiskt gick upp i ett tappert försök att piggna till. Somnade dessutom relativt tidigt inför natten, efter att ha myst med kaffe och en liten bit choklad framför FG med fina killen. Jag var verkligen helt död. Misstänker en förkylning och att jag var slö från dieten. Inga kolhydrater gör dig mosig i huvudet, just sayin'. (Men man ska inte klaga. Särskilt inte om saker som ligger bortom andras kontroll. Det finns två tillfällen där ens klagomål inte uppskattas, det är när man säger att man är trött eller mår dåligt. Jag måste påminna mig själv om det ibland. Så hör ni mig klaga, fråga mig "vad vill du jag ska göra åt det?" så kommer jag själv inse hur onödigt det är. Right on.)

Hade lite ångest över att jag inte fick styrketränat på måndagen, men det är väl en del av träningsprocessen också, att lyssna när kroppen ospecificerat säger ifrån. Idag sov jag också sjukt länge och var äckligt trött när jag vaknade vid elva. Men gick ändå upp för att ta en lång och faktiskt plågsam dusch, jag var så trött att det gjorde ont. Tog hand om sysslor och spelade FFIX en stund. När Martin vaknade åkte vi in till stan för att käka frukost och dricka morgonkaffe på Backlunds. Handlade lite och vi hade så roligt! Vi var båda på bra humör och flamsade omkring. Fick ÄNTLIGEN gjort oss av med tv:n som stått och skräpat sedan julafton. Åkte sedan till gymmet. Martin skulle göra en invägning innan träningen. Jag också, var det tänkt, men jag ångrade mig. Känner inte att en våg är något givande för mig just nu, även om det är high-tech och man får veta procenten kroppsfett och så där. Är rädd att göra det till en vana och inte bli nöjd med skillnaderna från vecka till vecka. Men nästa vecka kanske! Martin kom ut strålande glad och det visade sig att han hade 10,3%. Nöjd kille.

Vi körde ett kort benpass, inte att förakta, jag blev helt slut! Klockan var fem och det enda jag fått i mig var en smörgås så jag gick inte ut så hårt. Men det var jäkligt roligt ändå.

Åkte sedan och hämtade ut mina Game of Thrones-tröjor som jag längtat efter så mycket! För några veckor sedan fick jag även en huvtröja, med korta ärmar och Dream Theater-motiv på ryggen, som jag beställt. Dör så snygg den är. Jag är så nördig.

Hoppade sedan in för att hjälpa till med stängningen på Max, några timmar bara. Det gick helt awesome. När jag kom hem visade jag stolt upp en av mina nya tröjor, i köket stod min älskade och lagade mat som visade sig bli gudomligt jäkla god, samt hade nybryggt kaffe redo. Jag kände mig så fruktansvärt lycklig, kan jag tala om. Resten av kvällen kollade vi på FG och jag spelade faktiskt en skvätt elgitarr. Det har varit en jävligt bra dag.

Imorgon stundar en förhoppningsvis snarlik dag. Jag hade planerat in en ätardag men vi för se hur det blir, måste få lite rutin på det där. Det är ganska förvirrande. Men det känns ändå bra. Inser förresten att mycket av det jag skriver känns som nonsens för er som läser.. Men jag är så himla glad över min vardag. Det är alla smådetaljer som gör det. Så det är de jag vill minnas!

Återigen vaknade jag efter fem timmars sömn. Fast den här gången kände jag mig överkomligt trött, och inte helt död. Gick upp och tog en ordentligt dusch, åt frukost och gjorde mig i ordning. Det är inte ofta det händer, att jag är redo att ta mig an dagens bestyr vid åtta på morgonen. Tog hand om tvätt och snyggade till väldigt grundligt i garderoben. Åkte sedan till Westcoast för att cykla i en timme, förbränna 500 kalorier, samtidigt som jag via mobilen beställde två tröjor relaterade till Game of Thrones. Nördigt, men så skoj!

Åkte sedan för att handla mat. Hjärtat mitt uppmanade mig innan han åkte, att inte köpa upp hela affären. Vet inte varför men jag har en tendens att göra det (särskilt vid löning). Hade dessutom inga mynt och var för lat för att fixa, så istället för en kundvagn fick jag kånka på två korgar. Like a boss! Handlade upp nästan hela affären och åkte sedan för att jobba. Det var en bra dag.

Gav Martin en massage innan det var dags att sova. Jag plockade lite i huset innan jag till slut kröp ner här. Jag älskar den här sängen.

Har stora planer för morgondagen, vi får se om jag orkar upp tillräckligt tidigt för att genomföra allt!

Alla hjärtans dag. En allmänt hatad dag, verkar det som (men vissa har ingen pappa på farsdag eller mamma på morsdag så alla singlar som whinar, just STFU ok).

Jag började dagen med att vakna efter fem timmars sömn. Klockan va sju och jag var så trött men kunde inte somna om. Fick ett sms som jag svarade på och låg vaken i mer än en timme innan jag lyckades sova tre timmar till. Hade en produktiv dag där jag hämtade grejer från Söle samt förberedde en liten alla hjärtans dag-överraskning åt Martin (vid datorn ställde jag en vas med rosor, choklad och en handskriven kärleksförklaring). Åt middag och fikade med min familj innan jag vid åtta åkte in till gymmet för 45 minuters X-fit följt av en timme på cykeln.

När jag kom hem igen var jag helt död. Men fick ett varmt mottagande av mitt hjärta som köpt en låda choklad. Unnade mig några bitar, trots deffen, till en kopp kaffe framför sista avsnittet på andra säsongen av Game of Thrones. Ååååh, ge mig fortsättningen nu!..

Nu ligger jag i min säng och mår lite halvdåligt faktiskt. Min plan är att ligga minus 500 på kaloriintaget varje dag, men nu tror jag det är mer. Inatt ramlade lönen in och imorgon ska jag handla mat och betala räkningar. Skippar nog gymmet imorgon, så jag slipper stressa. Och får sova ordentligt, framförallt. Det är viktigare!

Den här dagen har varit så himla lång! Trots att jag vaknade relativt sent och har varit galet ineffektiv under praktiskt taget hela dagen. Åt frukost, havregrynsgröt med keso och hallon (rekommenderas verkligen!) framför sjuttioelva avsnitt Family Guy. Myste med fantastiska killen. Berättade om min mardröm (att han dog och att det senare visade sig att jag var gravid och sedan fick jag missfall, kul läge). Vi hade planer på att ta ett tidigt gympass så vi åt lite, men insåg senare att vi skulle hamna mitt i rush hour á la Westcoast så vi sköt upp det till senare. Mumsade i mig min kesella med fun light (sötad med stevia) och det är min nya favorit! Galet gott. Jag städade lite. Diskade, hängde tvätt, vek tvätt, dammade, torkade, dammsög, skrubbade rent duschen, handfatet och toan, bytte sängkläder.. Och bad Martin ta hand om vår sophink som tack vare (ehm) våra husmöss förvandlats till en kompost.. De hade gnagt hål i påsen så all gammal mat hamnat i botten och liksom låg och multnade, doftade underbart. Eller?

Tog en dusch och vi käkade chili con carne från gårdagen. Också galet gott! Snart, ganska sent, begav vi oss in till gymmet redo för ett överkroppspass.

Med samma princip som förra gången; intensivt och med supersets och trisets köttade vi på ordentligt. Jag tog ut mig bra på de flesta övningarna, får dock ganska ont i axlarna av att pusha dem för hårt. Vi har tagit som projekt att filma mycket av det vi gör, min plan är att göra ett litet montage av det sedan. Kommer säkert bli kul att titta på i framtiden!

Efter närmare tre timmar var vi klara och helt slutkörda. Åkte hem för att återigen äta lite och kolla på FG. Nu tänkte jag sova så galet hårt. Imorgon hoppas jag börjar tidigare och blir betydligt mer effektiv! Hade tänkt ränna runt på stan lite samt åka till Söle en sväng. Och gå på X-fit. Och jag längtar till morgonkaffet!

Vi hade en grym stängning igår. Var klar i köket tjugo över nio och då var det bara kontoret kvar. Jag taggade inför träning och när jag kom dit var jag full av energi och körde hård uppvärmning på crosstrainern. När Martin kom dit började vi med sittande rodd och det gick bra. Men sedan gick mitt humör verkligen nedförs. När jag har PMS ska ingen ta något på allvar verkligen. Jag får så galet konstiga, negativa tankar som retar mig. Men främst så blir jag ledsen för allt. Hade under dagen fått stå ut med att bli jävlad med och i kombination med mitt humör är det döden. Jag tycker synd om de runt om mig för även om jag försöker att inte vara otrevlig så blir jag så oförutsägbar.

Efter att ha kört fyra övningar ville jag bara inte mer. Ville inte se mig i spegeln och ville inte att någon annan skulle se mig heller. Kände mig oerhört oattraktiv, fast det var inte det ordet jag använde i mitt huvud, och ju surare jag blev desto jobbigare kände jag mig och då blev jag ännu surare. Så lätt att falla ner i den onda spiralen.

Väntade ändå på Martin som var klar en timme senare. Det testade också mitt tålamod men det var fortfarande mitt eget val så irritationen var inget jag lät komma fram. När vi kom hem fanns det två högar med disk kvarlämnade varav en av dem bestod av mina matlådor som jag sagt att han fick ta av (det kanske inte framgick att han inte hade behövt äta upp allt) och bänkarna var smutsiga. Jag drog en djup suck, tog hand om mina träningskläder och gick sedan raka vägen till sängen, oförmögen att hantera känslorna verkligen. Han kom in efter ett tag för att pussa mig godnatt och jag frågade om han kunde lägga sig hos mig en stund. Det gjorde han och jag strök honom över ryggen och berömde honom för hans prestationer och svällande muskler. Var glad.

Senare hade jag svårt att somna. Låg och grämde mig över hur jag kände. Försökte få bukt på tankarna. Ofta känner jag att jag kan offra stora bitar av mig själv för att ta hand om honom. Jag vet inte om jag kanske gör betydligt mer än vad jag borde. Han delar inte alls min renlighetsmani utan tar hand om disken när det är slut på rena tallrikar, till exempel. Jag är den som tar hand om allt sånt. Alltid. Men är jag på allt annat än PMS-humör har jag inga problem med det. För det första så är det inte han som ber mig om det, det är trots allt mitt egna val att ta hand om det så fort som möjligt. För det andra är det i grund och botten han som bor här. Man kan inte bara successivt flytta in, utan att ha bestämt det, och sedan börja ställa en massa krav på hur han ska sköta sitt. Vill han ta hand om sin disk en gång i veckan ska jag inte begära annat. Men vill jag att den ska göras oftare, får jag helt enkelt göra det själv. Eller hur? För det tredje betalar jag inte en enda krona för att jag bor här. Så på något annat sätt ska jag väl kunna bidra med något. Och för det fjärde.. Han har aldrig gnällt på mig. Någonsin.

Jag vände och vred på mig och till slut frågade jag mig själv, vad är det som egentligen spelar roll här i livet? Vad kommer jag tänka på när jag ligger på min dödsbädd? Inte fan är det smutsiga bänkar, uppäten mat och kvarbliven disk i alla fall.

Sinnesron tog plats i min kropp och jag somnade.

Vilken dag jag hade igår! Gick upp lite tidigare för att duscha och sedan ställa mig och skala två kilo potatis. Lyssnade på Disturbed och slutade tänka för en stund. Stekte falukorv och kokade upp den ofantliga mängden potatis för att steka respektive mosa. Jag gör så att jag lagar mat för flera dagar framöver, åt gången. Funkar. När jag var färdig och hade städat upp, tagit hand om disk och tvätt, åkte Martin och jag till Nordby för att handla. Han brukar bara handla inför de kommande dagarna, så maten inte blir dålig. Jag å andra sidan vill ha massor av alternativ och ha saker liggandes så det finns plats för matlagning utan vidare framförhållning (skräll). Så han signade upp för en storshopping, intet ont anande. Skrattade bara när jag frågade vad allt hade kostat. Men nu har vi ordentligt med mat, nyttig sådan dessutom. Det har blivit dags att på riktigt skärpa till sig nämligen. Jag i alla fall.

Jobbade stängning och efter det begav hela stängningspersonalen sig in till gymmet för att kötta! Jag och Martin körde ben. Det var så jävla roligt! I början avskydde jag att träna ben, jag hade fått bilden av att det var kutym. Men det är så tungt och man tar ut sig så lätt. Jag hade i görningen att sätta nytt personbästa i knäböj. Med Adis, för några veckor sedan, gick jag från 70 till 90 kilo. Nu tänkte jag våga mig på 100. Sagt och gjort så arbetade vi oss långsamt upp. Känslan är underbar alltså! Som i måndags när jag vågade mig på 15-kiloshantlarna på hantelpress. Och dessutom klarade flera repetitioner, jag blir så lycklig. I vilket fall tog jag mig hela vägen upp till 110 kilo. Känslan av att stå där med sin dubbla kroppsvikt på axlarna får mig att känna mig så fragil men stark, samtidigt. Minns skräcken jag kände när Martin i början sa att jag åtminstone borde fixa min egen vikt, det kändes väldigt mycket. Klarade i alla fall av två (noggrant utförda) repetitioner men på tredje upplevde jag failure, complete defeat verkligen. Stadgan i bålen bara försvann och långsamt föll jag framåt tills stången tog i ställningen. Tårarna vällde fram, dels för endorfinet - glädjen över att ha klarat det - samt för adrenalinkicken jag fick för att jag blev rädd.

Körde stenhårt i tre hela timmar. Jag var full av energi, kände mig oerhört stark (tack vilovecka!), och när vi stretchade skakade jag i hela kroppen. Så. Härlig. Känsla. Martin var också i sitt essä. Tog 450 kilo i benpress (!) och var allmänt grymt sällskap. Flexibel, lyhörd, närvarande, lugn och stöttande. Underbart pass!

Imorse när jag vaknade kände jag mig dock bakfull och hade ont praktiskt taget överallt. Men tvingade mig upp och vi åkte in till stan för att äta frukost på Backlunds. Åkte sedan för att jobba och nu har jag rast och har precis satt i mig jambalaya som Martin lagade igår och befogat var väldigt nöjd över. Så fort vi stängt idag ska jag bege mig till gymmet för att köra lats och biceps med världens bästa Bowies. Med veckans tidigare pass i historiken är jag galet taggad, trots att jag har märkbar träningsvärk i praktiskt taget hela min kropp. Det var längesedan. Awesome!

Vild helg var det sagt ja. Särskilt vild blev den inte. Faktum är att det var mycket som inte blev som det skulle.

I lördags var det alltså Centerfest! Som en personalfest för alla på Nordby, kan man säga. Förra året var det helt jäkla awesome, så jag var minst sagt väldigt förväntansfull. Dock så jobbade jag stängning, till skillnad från förra året, så vi missade förfesten, buffén, livebandet.. Kom dit när folk börjat däcka liksom. Men vad gör man.

Jag jobbade i alla fall stängning med min fina, så jag var rätt nöjd ändå. Tur i oturen, så att säga. Så fort vi stämplat ut så togs det fram öl och rom och cola, för att kompensera upp det vi förlorat i tid. Ja, förutom Martin då, eftersom det var han som körde.

När vi kom fram kände jag mig lite skeptisk. Och smått dragen. Vi ramlade in när folk börjat dunsta och cidern tagit slut i baren. Men vi körde vårt eget race, fick lite mat från buffén (stor eloge till Spahotellet för servicen!) och minglade runt. Jag var salongsberusad och hade galet kul. Vår arbetskamrat Viking har en flickvän från Irland, Vicky. Hon berättade att det första hon lärde sig på svenska var hur man säger hejdå. Fast, killen som lärt henne sa att det hette "min röv blöder ofta". Jag skrattade oavbrutet i en kvart, utan överdrift faktiskt.

Nu över till en ganska vidrig del av det informativa om kvällen. Jag hade mått bra hela tiden fram tills vi skulle åka hem och satte oss i bilen. Då blev jag så fruktansvärt åksjuk (ja, faktiskt). Tillslut så blev det så illa, att jag inte hade kraft nog att säga ifrån, utan bara stack ut huvudet genom rutan och helt ohämmat lät allt maginnehåll komma upp. Problemet var att vi färdades i 80 km/h och det jag inte tänkte på var att vinden tog med sig det mesta.. In igen.

Så fort vi parkerat och jag stod med båda fötterna på marken försvann illamåendet och jag tackade gudarna för att bilfärden var över. Jag bad Martin att utan vidare undersökning bara lämna bilen snarast möjligt och lovade ångestfullt att städa den följande morgon.

Jag sov länge. Vaknade till när Martin åkte till jobbet och kom in med ett glas avslagen cola (det är helt underbart dagen efter). Jag låg och degade i sängen i en evighet, läste och kollade på Glee. Egentligen skulle jag åkt till Stockholm för att åka på kryssning med Cherry den morgonen, med jag var inte körduglig vid den tiden (4 timmar efter vi kom hem) och kände mig tvungen att ta hand om Martins bil snarast, trots att han skrattade och sa att det var lugnt. Det var inte lugnt, inte någonstans!

Så lite senare under dagen städade samt tvättade jag hans bil. Tre gånger, för att säkert få bort allt. Det var en ganska otrevlig upplevelse men resultatet blev galet bra. Hade han inte varit så avslappnad om det hade jag skämts ihjäl.

Ägnade kvällen framför säsong fem av Svenska Hollywoodfruar. Maria Montazami, jag älskar dig. Seriöst, hon är ju helt underbar. Fick även städat huset, duschat flera gånger, tvättat kläder (och allmänt sanerat allt relaterat till föregående dagens bravader), diskat, handlat och faktiskt möblerat om lite grann. Satt ihop ett aaaaasvackert bord jag beställde för typ ett år sedan. När Martin kom hem hade jag förberett med pizza och glass som tack för att han tog hand om mig kvällen innan. Han var för övrigt helt galet snygg (och av alla dagar i mitt liv var jag tvungen att glömma mobilen hemma just den dagen, därför har jag inga bilder att visa) och väldigt tålmodig och glad trots omständigheterna. Boyfriend of the year.

Idag sov jag visserligen länge men har ändå hunnit med en del grejer. Gjorde comeback på gymmet och det gick jävligt bra faktiskt! Vi spelade även Silent Hill 2 och råkade sedan somna i soffan båda två. På kvällen var vi på bio och såg Django Unchained. I egenskap av stort Tarantino-fan tyckte jag att filmen var awesome! Frossade dessutom i popcorn, en liten burk Pringles och Kinapuffar. Hade bara ätit lite gröt på morgonen och sedan inget mer på hela dagen så tro mig när jag säger att jag var hungrig..

Har sovit i 24 timmar på två dagar. I gengäld känner jag mig full av energi! Så nu ska jag sova och ladda upp inför en produktiv morgondag!

Ända sedan min heltidsvecka-på-tre-dagar-period har jag känt mig.. Så himla sliten. Trött utan förmåga att bli utvilad. Jag vill skaka av mig det och bli pigg!

Det känns dock som att min känslomässiga svacka officiellt är hundraprocentigt förbi. Jag märkte det idag när saker gång på gång gick åt skogen (låset på bilen frös igen, mina favoritörhängen gick sönder och jag hade plockat fram en CD, en ljudbok, jag längtat efter att få lyssna på men skivan var praktiskt taget delad på mitten av någon anledning) och det lämnade mig helt oberörd verkligen. Det är skönt. Kan jag känna mig stabil mentalt gör det inget att jag är trött och somnar tidigt på kvällarna.

Idag har jag varit ledig under dagen. Tog itu med allt jag lämnade innan vi åkte till Karlstad och det jag lämnade när vi kommit hem från Karlstad, allt var kaos. Hela köksbordet fullt med grejer och översvämningar av disk och allt som hör till. Allt som är ovanligt under mitt styre. När jag tagit hand om allt tog jag mig friheten att återgå till sängen och småslumra med huvudet mot Martins bröst i tjugo minuter. När han åkt för att jobba drabbades jag av en grym huvudvärk som hemsökt mig till och från i flera dagar. Av någon anledning har jag helt plötsligt börjat känna av smärtor i både magen och huvudet, i princip varje dag, jag som verkligen aldrig har det annars. Däremot har jag inte varit märkbart sjuk en enda gång på typ ett halvår (tror jag var lite småförkyld i december någon gång). Och jag har dunderlätt att somna. Det är också skönt. Tror det har med träningen att göra. Huvud- och magsmärtorna kan nog bero på min fruktansvärt obalanserade kost i kombination med den hårda träningen. Men nu har jag bestämt mig för att den här veckan ska vara vilovecka, har tränat fem dagar i veckan sedan min födelsedag, ish. Men på måndag är vi tillbaks igen, och då även med klar skärpning på dieten.

I vilket fall, jag kollade klart första säsongen av Glee (awesome serie, jag står för det) och sedan begav jag mig in till stan för att göra något jag aldrig gjort förut, sätta mig ensam på ett kafé och läsa en bok. Så jag åkte till Kaffedoppet, åt skolebröd, drack kaffe och läste Femtio nyanser av honom. Som alla säger ska vara så bra. Satt där i en och en halv timme innan det var dags att bege sig hem till Söle och äta middag med familjen, följt av semlefika. Mums.

Jobbade sedan natt och det gick bra. Kom hem och småpysslade med grejer innan det blev dags att krypa ner i världens skönaste säng. Ska läsa lite tills jag kraschar, jag ger det fem minuter. Imorgon stundar en spännande start på vad som kommer bli en vild helg!