coming down
Äntligen. Min lediga dag.
Väcktes av Martin runt halv elva. Han åkte till jobbet och jag försökte återhämta mig från ytterligare en mardröm där jag bränt alla mina ägodelar. Den delen var egentligen ganska fin, jag gjorde mig av med allt materiellt för att värdera det i livet som verkligen spelar roll. Problemet var att strax efter det drömde jag även att Martin ringde för att kallt upplysa mig om att vi inte kommer ses mer. För han skulle flytta, gå vidare. Någonstans inom mig tror jag det på riktigt är ett stort stressmoment, hur vi ska få vår framtid att gå ihop. På ett sätt är det guld värt att jobba ihop, och så kommer det inte alltid se ut. Men men. Att oroa sig är ett jagnedbrytande beteende och har vid närmare eftertanke aldrig hjälpt någon. Alls.
Jag skrev upp våra nya scheman och ägnade sedan två timmar åt att städa huset! Damma, dammsuga, plocka grejer, diska, ta hand om tvätten.. När det var klart satte jag mig i soffan, nyduschad i min onepiece och åt en burk kesella hallon. Sedan påbörjade jag Operation: Ingenting. Lovade mig själv att inte gå utanför dörren ens. Det gjorde jag inte heller! Spelade Devil May Cry, sov lite, spelade Portal 2 co-op med Manfred i flera timmar och sedan kom Martin hem. Vi lagade mat och avnjöt den framför ett avsnitt Game of Thrones. Och åt Ben & Jerrys till efterrätt. Jag gav honom massage och sedan halvslumrade vi ett tag med Ben Howard i bakgrunden, innan det blev dags att sova.
Det var väldigt längesedan jag var så här känslomässigt tillfredsställd.
2013-01-28
02:26:00
Vardag
Kommentera! (0)shattered fortress
Gårdagen blev faktiskt ingen höjdare den heller. När jag vaknade på morgonen kände jag mig fortfarande lite grinig och omotiverad. Jag blir det när jag sover länge, längre än till halv tio, och dessutom ändå inte tillräckligt många timmar. Plus att jag under natten drömt mardrömmar om att mina småsyskon tog livet av sig, det var fruktansvärt. Usch. Drev i alla fall omkring i väntan på att vi skulle åka till gymmet. Frusen och trött men ändå glad över att få fly till min fristad. Vi tog oss igenom ett pass med lats och biceps, och på mental balans skrev jag sedan 2- i min training log. Mitt humör svajade något otroligt och jag skippade sista övningen och gick in i omklädningsrummet och laddade ur lite istället. Martin åkte för att jobba och jag åkte till Söle. Pratade i telefon med Manfred och åt väldigt god middag med min familj. På kvällen besökte jag Max en snabbis och väl hemma la jag mig på sängen och sov till lite Ben Howard på låg nivå. Trots att jag inte ville vara ensam (och) hemma så var det underbart. Låg och snusade på Martins kudde med täcke och dubbla filtar och tända ljus och lät tankarna vandra bort till ingenstans. Bara koppla av. Slumra. Låten Gracious slumpades fram två gånger på rad och det gjorde mig lycklig. Förra veckan när jag jobbade så mycket lyssnade jag i princip bara på Ben Howard, det matchade min sinnesstämning väldigt bra. Power-relaxing at its best!
Åkte sedan mycket motvilligt iväg för att jobba. På Skagerack den här gången, och det var helt okej trots ganska lite folk. Träffade lite vänner och räknade ner minuterna från det att klockan var halv tolv. Bara fyra timmar kvar.. När jag satt i bilen de där fyra timmarna senare var jag lyckligast i världen! Kom hem och hoppades på att Martin mot förmodan skulle vara vaken. Men det var helt tyst och mörkt när jag kom in så jag satte i mig en skorpa och en skvätt mjölk i godan ro (heaven!) och gjorde mig stilla i ordning för sängen. Innan jag åkte hemifrån hade jag lämnat en liten kärleksförklaring på en post-it som jag satt på hans datorskärm. När jag kom hem såg jag att jag fått svar, haha. (Refererar till bilden nedanför!) När jag gått in i sovrummet kom jag på att jag glömt mobilen i köket, och när jag öppnade dörren stod han helt plötsligt där i mörkret, och jag blev så fruktansvärt rädd! Somnade ändå direkt jag la huvudet på kudden. Underbara sängen alltså.
Sov i sju timmar. Sedan gick jag upp för att färga håret och äta mannagrynsgröt med lågkalori-hallonsylt och en massa mjölk framför ett avsnitt Glee! Jag älskar den serien. Jag står för det. Den är så over the top happy samtidigt som den ibland bjuder på ganska mörk humor. Den blev så mycket bättre när jag dessutom fick veta att alla skådespelarna gör alla dans- och sånginsatser helt själva. Vilka begåvade människor!
Hur som helst, jag åkte på en otrolig huvudvärk inte mycket långt senare. La mig en stund och när jag vaknade var jag så grinig över att halva dagen gått. Ville bara sätta mig på en stol och sura. Tänkte gaska upp mig med ett kort, halvspontant gympass och Martin hakade på. Det blev ett bra bröst- och tricepspass, jag var väldigt glad. Och det tog bra!
Efteråt åkte vi hem till Söle för att äta middag med min familj. Jag hade önskat potatis- och purjolökssoppa och jävlars så gott det var! Jag åt nog mest av alla. Vi drack kaffe och pratade och jag känner mig så stolt när Martin får träffa min familj, och vice versa. Jag tycker om er.
Efteråt åkte jag till jobbet. Drog in 15 och förlorade 2. Tusen alltså. En bra kväll på min favoritkrog med asgott kaffe, trevliga gäster, bra musik kvällen till ära (metaltema), en klocka som tickade snabbt och bevisligen en köttig provision.
Nu när jag kom hem förberedde jag mig för en repris av gårdagens skrämselscenario men slappnade av när jag gick de sista meterna till sängen. Men reagerade när jag kom in, lämnade jag inte sänglampan på? Sneglade mot sängen och såg att täcket var lite vääääl bulligt. Under låg en Bowies som smugit in! Nej, vi sover inte i samma rum. Annorlunda va?
Nu är jag i alla fall redo för sömn och längtar så tills morgondagen! Jag är helt ledig för första gången på vad som känns som en evighet! En och en halv vecka bortsett från en dag, närmare bestämt. Och vet ni? Jag ska bo i min onepiece och inte göra ett skit. Jag ska inte gå utanför dörren ens. Bara spela ohälsosamt mycket tv-spel. Det är ett jävla löfte!
generation dead
Ah. Den här dagen visade sig bli en av mina sämre. Jag har känt mig så.. Dålig, även om jag sällan använder det ordet i sådana här sammanhang. I egenskap av vän, Maxarbetare, flickvän, styrketräningsutövare (nytt ord). Jag har slarvat mycket med mat (det där med WoS-diet är inte aslätt när man inte har överdrivet gott om pengar) och kände ett mindre nederlag av att se mig i spegeln. Varför gör man inte bara det man VET är rätt? Jag tror jag låtit suga åt mig för stor del av all den negativa energin som funnits runt om mig idag, rent allmänt, även om det mesta varit sarkasm och allmänna skämt så tror jag det tär ändå. Någonstans suger det energin ur mig, att fokusera på att kunna hantera det.
På gymmet gick det inte heller bra. Core är så tråkigt, men å andra sidan hade jag mycket bra sällskap! Det var ändå ett halvhjärtat pass med intensitet på minus och det tog alldeles för lång tid.
Nej kära vänner. Man är inte sämre än man gör sig. Imorgon är en ny dag, tror det kan göra mig gott att få sova. Imorgon stänger jag av mobilen. Det ska bli så skönt att bara ha nattpass nu, tror jag behöver vila huvudet lite. Inte behöva interagera särskilt ingående med någon. Stora kramar till er som läser!
a welcome burden
Jag måste börja med att säga att jag känner mig så. himla. sliten. Så, nu var det gjort!
I fredags jobbade jag öppning på Max och sedan natt på Laholmen. Bara två timmar efter att jag lagt mig var det dags att gå upp för att jobba öppning igen. Följt av ytterligare ett nattpass (där jag hade världens trevligaste gäster, som skrattade och gjorde allting exemplariskt, samt ville ge mig 200 kronor i dricks) och efter de där två timmarnas sömn var det dags att gå upp igen. På lördag morgon nickade jag till när jag körde bil, jag var så himla trött, så på söndagen sov jag hemma på Söle och fick istället skjuts till jobbet morgonen efter. Guld värt! På söndag kväll övervägde jag att träna men kände att det kanske inte vore en jättebra idé. Jag hade fått nya, dösnygga, träningskläder som jag ville inviga men förståndet tog över och jag gick och la mig runt halv tio. En stund senare kom Martin hem från jobbet och kröp ner bredvid. Det var så fruktansvärt mysigt att ligga där och mysa och lyssna på Ben Howard och vara så trött att jag knappt minns någonting alls. Jag sov 13 timmar den natten, sedan var jag tvungen att gå upp för att jobba stängning. Trots att jag var trött så fick jag tränat vader och axlar med Adis, mitt första träningspass på tre dagar. Det var skönt men jag var samtidigt ganska omotiverad. Och trött. Men jag har fortfarande träningsvärk, tre dagar senare.
Tisdagen efter sov jag också ganska länge och sedan åkte jag med Martin in till stan för att äta frukost på Backlunds. Och det var så himla fint väder, trots att det var helt galet kallt! Jag såg dessutom att de börjat sälja semlor så jag var bara tvungen att ha en. En helt underbar start på dagen vill jag lova! När Martin sedan åktför att jobba åkte jag till gymmet för att köra lite bröst och triceps. Det skulle bli ganska skönt att träna ensam, bara lyssna på musik och ta allt i min egna takt. Dock så behöver jag lite back-up när jag kör bänkpress, annars vågar jag inte utmana mig själv. Och tur nog så var Adis där! De ringde sjuttioelva gånger från Max för att försöka lösa morgondagen. Efter att jag jobbat ihop 37 timmar, en heltidsvecka, på tre dagar, och dessutom jobbat både dagen innan och dagen efter de tre dagarna så hade jag sett fram emot mina två dagars ledighet, tisdag och onsdag. Men det var tydligen superkris så efter lite kompromisser löste det sig och jag fick ta ett öppningspass. Det kändes helt okej. Jag var på gymmet i fyra timmar den kvällen, la för ovanlighetens skull in ett kardiopass där jag förbrände semlan jag ätit. Och jag fick en halvokej träningsvärk efteråt så jag är rätt nöjd.
Dagen efter jobbade jag då tidigare nämnda öppningspass och dagen var överlag ganska tung då vi bara var tre pers de första fyra timmarna. Men jävlar vilka duktiga arbeskamrater jag har alltså! Den sista delen av mitt pass fick jag gå och handla mjölk och sedan sluta tidigare. Så jag är helt klart nöjd över att jag tog det där passet, även om det berövade mig en ledig dag. Efteråt tränade jag med Adis. Vi skulle köra ben igen, vilket vi gjorde för en vecka sedan och jag faktiskt satte nytt personbästa i knäböj, hela 90 kilo. Jag trodde vi skulle försöka sätta nytt eftersom vi fick avbryta i torsdags men han visade sig ha något helt annat i göringen. Herregud vilket pass det var! Intensivt och så jävla tungt. Samma princip som X-fit fast mycket tyngre. Efteråt bara låg vi på golvetoch flåsade och det enda jag kunde fokusera på var att behålla allt maginnehåll. Det tog lång tid innan jag återhämtade mig kan jag tala om, men det var ett helt galet bra pass! Efteråt åkte vi och köpte varsin pizza, och jag avnjöt min i soffan, under ett täcke framför några avsnitt Glee. Lycklig, men så jävla trött.
Så idag stundar ytterligare ett stängningspass. Sedan är jag ledig fredag till och med söndag, från Max i alla fall. Dock jobbar jag natt både fredag och lördag. Men tro mig, min mobil kommer vara så himla avstängd och jag kommer vara så himla otillgänglig att det är galet. Inget Max för mig i helgen, punkt slut. På åtta dagar har jag jobbat sju, varav tre dagar var de där 37 timmarna. Nu är det min tur att vara lite halvledig. Spendera timmar på gymmet utan att stressa, umgås med Martin (känns som vi knappt har setts den senaste veckan), sova, dega i soffan.. Ikväll stundar träningspass med Adis igen, men den här gången är det jag som kör mitt race så får han haka på. Imorgon ska jag träna med Martin för första gången på evigheter och jag hade även tänkt att storstäda huset och färga håret, raka benen, noppa ögonbrynen och sånt där.
Nu sitter jag här och har skrivit in våra scheman i min kalender och försöker planera in en middag på Söle och en tripp till Karlstad. Har sjuttioelva andra saker som skulle behöva göras men för min egen skull gör jag inga listor och tar en sak i taget. Accepterar att jag kommer alltid ha små måsten liggandes i bakhuvudet och jag kan inte göra mig av med allt och sedan inte ha någonting alls kvar som jag måste eller bör göra. Det är en av mina största laster men jag jobbar på det, och det har blivit grymt mycket bättre!
Nu ska jag börja göra mig i ordning för jobbet. Sista stängningspasset på några dagar. Pepp!
broken food
Ja ni vänner, det var ett tag sedan nu! Det har inte hänt så fasligt mycket i mitt liv faktiskt, jag har jobbat i perioder och naturligtvis omväxlingsvis även varit ledig i perioder och bara njutit av vardagen.
Igår fick jag min lön, som faktiskt var över förväntan. Det var skönt med tanke på att jag varit utan pengar sedan den 20:e december. Hårt. Tråkigt är att mycket av det försvinner på en gång, alla nödvändigheter införskaffas samtidigt och när man tar itu med alla räkningar som samlats på hög så.. ja. Men nu ska här ske lite förändringar. Jag och Martin har från och med nu börjat spara inför en resa vi planerar göra senare i år. Diskuterat lite om matvanor och hur vi kan effektivisera oss där ur både tränings- och ekonomisynpunkt. Jag tror det kan bli bra!
Jag personligen tänkte dra in på alla småutgifter och inte unna mig för mycket. Dessvärre så är jag i en sådan situation där jag faktiskt behöver en del, med tanke på att jag varit utan resurser relativt länge.
Det har som sagt var inte hänt särskilt mycket, dagarna har rullat på och vi har tränat, ätit mycket glass och kollat mycket på Game of Thrones. Som jag blivit kär i den serien! Jag har även börjat jobba på Cherry igen, min comeback var helt okej måste jag säga. Hade en vinstprocent på inte mindre än 100. Förlorade inte en enda krona. Har aldrig hänt mig förut faktiskt! Dock så gör mitt finger faktiskt fortfarande ont, trots att såret läkt helt. Visserligen ramlade en bit av nageln av först igår men känns ändå som att det skulle kunna bli bättre om såret dränerades. Hm.
Angående träningen så går det fort framåt. Jag har hållt fast vid mina 5 dagar i veckan, med eller utan sällskap. När vi tränade lats senast nämnde Martin något om att jag måste se min rygg in action så att säga, så han hämtade mobilen och filmade. Jag blev helt chockad faktiskt, hade ingen aning om att jag hade en så utvecklad rygg. Jag har funderat på att lägga upp videon men inser att det antagligen bara klassats som drygt. Vilket är tråkigt, men jag får väl visa den individuellt för de som är intresserade helt enkelt. Jag har dessutom köpt en training log som jag började använda idag, känns jättekul att få dokumentera små detaljer. Så slipper ni höra om dem, hoho.
Har varit ledig några dagar nu och hade tänkt spela en massa PS3. Men det har inte blivit en enda minut av det. Tråkigt nog. Däremot har jag spenderat desto mer tid på gymmet samt med fina arbetskamrater och andra vänner. Ikväll var jag nämligen på Heat och åt mat med min finaste Ellen! Jag smakade på sushi för första gången någonsin, helt okej faktiskt. Fast jag var ändå sjukt nöjd med min 200 grams hamburgare (oh, the irony) som jag satt och knaprade på tills den blivit iskall. Jag pratar för mycket helt enkelt.
På fredag påbörjar jag en idiotarbetarperiod. Tre öppningspass på Max varvade med nattpass mellan varje. Följt av ett stängningspass. Och sedan två dagars ledighet.
Nu ska jag packa upp lite av maten vi så vuxet inhandlade tillsammans idag, sedan lägga mig i soffan och ägna resten av kvällen åt lite hardcore gaming alternativt något avsnitt Glee. Eller två.
inflöde
Greps av panik och vet inte om det gått över än. Jag skulle kunna tänka mig till vansinne, till och med till döden, och ibland undrar jag inte om jag är på väg och det skrämmer mig, gör mig ännu mer övertygad om att jag är halvvägs där. Ofta tror jag att jag är sjuk. Galen. Skadad. Sedan inser jag att det nog bara är livet som drabbat mig.
Just nu känner jag mig lite betydelselös och tom och innehållslös och överflödig och meningslös. Är besatt av tanken på att jag inte gör någon skillnad i världen (all in all you're just another brick in the wall och jag är inte cynisk, bara realistisk). Huvudet är inställt på autopilot och allt är rent slentrianarbete. Jag är livrädd för att falla ner men just nu hänger jag kvar i bara fingerspetsarna och det vet vi alla är surrealistiskt. Förlåt för att jag inte är så mycket mer, förlåt att jag tappar verklighetsförankring, förlåt för att jag säger förlåt. Förlåt för att jag är jag.
Jag blev kysst av verkligheten och i mig lämnades framtidsångest. Jag känner mig rådlös. Ingenting passar mig och jag vill bara ropa efter bättre tider (men den har inget namn). Jag la huvudet mot ditt bröst, fällde en tår och du strök mig varsamt över håret. Sa på skämt att det inte går över och det värsta är att jag tror dig. Jag vill bara ta din hand och fly men vet varken ifrån, eller till, vad.
Det är något med ditt leende när du ser att jag behöver det. Jag höll om dig hårt medan du höll om mig ännu hårdare och jag ville fatta mig kort för jag fullkomligt hatar att vara ledsen inför dig: varken bra eller dåliga tider varar för evigt. Jag strider mot mina jagnedbrytande, inlärda beteenden och viskade de där orden som är så jävla jobbiga att utforma. Det var tungt och jag lättade.
Jag är rädd för att bli föraktad för mina dåliga sidor och när jag blir rädd skyler jag allt jag inte vill vara och blir ännu räddare. Jag bad dig ignorera mig när jag blir sån här. Och du bad mig ignorera dig när du blir sån där. Då förstod jag att jag blivit bländad av ljuset och gått vilse. Du påminde mig om ensamvargen i mitt hjärta och jag insåg att jag behöver avskilja mig från resten av världen oftare, fokusera på hur jag kan vara till nytta för mig själv. För allas skull, men främst min egen.
parting
Så gött det är när man vänder på dygnet. Eller?..
De senaste dagarna har bestått av stängningspass och gympass. Har kört ensam och det har varit biceps och lats respektive core. Sistnämnda är. Så. Tråkigt. Jag ogillar verkligen att träna magen, det är så fruktansvärt jobbigt. Men träningsvärk fick jag så på nåt sätt lyckades jag bevisligen bita ihop!
Idag var jag ledig. Eftersom jag kom hem från gymmet sent inatt tog jag mig friheten att sova nio timmar. Så underbart! Lagade havregrynsgröt (en av mina största kärlekar här i livet) och kollade ett avsnitt Six Feet Under. Martin åkte för att jobba och jag drabbades smått av panik. Ensam. I ett stort, mörkt, tyst hus. Jag vet inte varför men jag ville inte vara här, ville inte göra något överhuvudtaget. Satte mig vid datorn en liten stund och messade med Manfred. Han föreslog att jag skulle gå en sväng (och lyssna på Katatonias nyaste album) för att väcka suget efter TV-spel. So I did!
Det funkade lite halvbra. När jag kom in var jag trött och hungrig så jag åt en smörgås och kollade trailers på YouTube. Sedan sov jag några timmar till. Gick halvt motvilligt upp vid tio och åkte in till stan för att köra triceps och bröst med Bowies! Det var längesedan vi tränade ihop. Gurra var där också, det blev mycket prat men det var kul!
Kom hem ännu senare och åt glass, myste lite. Jag gav honom massage. Ikväll är en av de kvällarna då jag känner mig lite extra kär. Då vill jag bara ge allt av mig själv och njuta av det, ungefär.
Imorgon är vi lediga och det stundar benpass. Det kommer bli awesome. Det känns som att jag borde ha några vilodagar snart, det får bli till helgen eller kanske till och med torsdag. En dag då jag jobbar, i alla fall.
Imorgon ska jag tamejfasen spela en massa TV-spel. Det är ett löfte! Men först blir det några timmars sömn. Över och ut.
shoot me again
Träningsvärk från igår - check! Så den där 120 kilo benpressen var inte förgäves. En av få jobbiga övningar som är rolig. Det är skönt att träna ensam på det viset att jag kan fokusera på att ta ut mig ordentligt. Jag kan experimentera med vikter och antalet set respektive repetitioner och se till att jag blir helt slut - utan att känna att någon annan väntar på mig. Däremot så finns det en gräns för hur mycket jag vågar pusha mig själv utan någon som står beredd ifall det går åt skogen. Å tredje sidan är det skönt att kunna lyssna på musik och vara i sin egna värld. Å fjärde sidan skulle jag välja sällskap hela tiden om valet var mitt, ändå. Det är mycket mental träning också, det där.
Idag ställde jag klockan på 06:30 för att ta mitt gympass tidigt. Kommer aldrig gå, tänkte jag. Antingen kommer jag försova mig, ångra mig eftersom jag är för trött eller ändå vara för degig för att prestera. Men tji fick jag, det blev hur bra som helst! Triceps och bröst fick jobba hårdare än någonsin förr. Många asroliga övningar inkluderade.
Jag planerade tiden helt perfekt och vid tio var det dags för att utnyttja mitt presentkort på thaimassagen! Valde något som var en blandning mellan det och oljemassage. Jäklar så skönt det var! Hon knådade på ryggen i vad som kändes som en evighet och det var så skönt. Baksidan av benen däremot, hade jag problem med. Jag är dunderkittlig i ljumskarna, nedanför rumpan och i knävecken. Insåg efter en stund att jag höll ett krampaktigt järngrepp om handduken med båda händerna. Allt för att kunna uthärda kittlandet. Annars var det helt galet skönt för min nu mörade kropp.
Åkte hem för att utföra diverse hushållssysslor och äta mat. Jag har hoppat i min morgonrock och ska nu sitta och bara mysa med en bok innan det är dags att åka och jobba. Imorgon tror jag att det blir ett (dock inte fullt så) tidigt besök på gymmet igen!
mk2
De senaste dagarna har varit så konstiga. Jag har varit konstig. Inte haft något tålamod whatsoever och bara.. praktiskt taget retat upp mig själv för skitsaker. Smågnabbats, blivit irriterad, varit arg. Bara en massa jagnedbrytande dumheter. Har känt mig allmänt nere och livet har känts lika innehållslöst som meningslöst. Har ingen aning om var det kom ifrån, men det höll i sig i några dagar. Tror att jag sovit alldeles för lite det senaste, slarvat med kost och träning och då mår jag skit helt enkelt. Det har å andra sidan varit skönt att vara ledig mina tre dagar nu.
Det är i alla fall därför jag inte skrivit. Det har inte funnits så mycket att berätta, allt har fallit i glömska bakom mitt otroligt dåliga humör. Har känt mig fruktansvärt vilsen, helt enkelt.
Men jag gjorde en bra dag av den här ljuva torsdagen och jag hoppas det tar mig back on track, att svackan är över nu. Jag vaknade vid sju och åt god frukost för att sedan åka till kiropraktorn för första gången på flera månader. Man känner sig alltid så fräsch när man går därifrån tycker jag! Hel på något vis. Åkte sedan till gymmet för att ta mitt andra självständiga styrketräningspass so far. Jag slängde ihop en snabb ny spellista med ösig musik för att öka motivationen. Och jäklar så bra det gick! Jag var så himla peppad och körde verkligen helt slut på mig själv. Tre timmar tog det och det var så fruktansvärt roligt!
Efteråt åkte jag till farmor en sväng och det var mysigt. Längesedan. Vi givk till Koncept där jag mötte upp min kära far för att äta lunch med honom. Det var också väldigt mysigt! Tog en sväng till Växtriket för att använda ett presentkort jag fick när jag fyllde år, hittade jättefina grejer. (Det är något skumt med mig och fåglar och ljuslyktor, det finns liksom ingen hejd.)
Åkte sedan en snabbis till Emma som tagit mod till sig och flyttar till Frankrike om två dagar. Låg där och bara degade, andades, vilade. Vi sa sedan hejdå och det kändes inte så jobbigt som jag trodde. Någonstans känns det som att fyra månader kommer gå väldigt fort. Jag beundrar henne verkligen för det hon gör. Men jag kommer sakna henne. Väldigt. Väldigt. Mycket.
Det har varit en - jävligt - bra dag. Tror mycket har att göra med att jag påbörjade den så tidigt och hann göra så mycket. Blir nog en tidig kväll för mig dock, känner mig helt mör och skakig. Tror mitt kaloriintag ligger på minus faktiskt. Så trots min motsats-till-matlust så ska jag trycka i mig lite krubb å min tomma mages vägnar. Ja. Krubb. Det är ett gulligt ord, okej.
Imorgon är det slut på helgen och så stundar det tre dagars jobb. Inte nattpass i alla fall, ruskigt skönt. Men innan jobbet stundar ett gympass och en timmes thaimassage! Sistnämnda fick jag presentkort på av Martin i födelsedagspresent. Ska bli jättespännande!
Nu har jag gått igenom post och städat och tagit hand om diverse nödvändigheter, bara disken kvar. Sedan ska jag sätta mig och dega framför mitt PS3 i väntan på att min man kommer hem. Ska nog lägga DMC åt sidan en stund och börja om på Reckoning. Mhm.
devil's own
Sekunderna rusar fram, springer ikapp med vinden. Någon av dem håller på att slå omkull mig. Jag skakar, skälver. Lägger hakan mot din arm, försöker hitta tröst. Jag känner mig svag, fallande och stapplande. En hycklare. Andas in röken, andas tills det inte går att andas mer, punkterar mig själv och låter allt rinna ut. Svetten tränger fram genom porerna, röken sipprar fram mellan läpparna och tårarna väller fram. Vi beskådar den metallsmyckade himlen. Jag vet inte om det är glädje eller sorg som får min hals att tjockna men det gör ont på ett bitterljuvt sätt. Jag fokuserar på dina brister för att glömma mina egna, det gör mig mindre arg, mer uthärdlig och framför allt så gör det mindre ont. Jag skäms för mig själv. Det här är inte jag. Jag vill bara säga förlåt och gottgöra dig men du är inte mottaglig och då blir jag arg igen. Gräver en djupare grav. Är rädd. Rädd att du ska tröttna så som jag tröttnat, rädd att du ska förakta allt så som jag föraktar allt. Förakta den här delen av mig.
Så jag höjer blicken mot skyn och tar din hand. Beundrar de olika färgerna, glömmer bort kylan och låter tårarna långsamt falla. Tar farväl till det som varit, sörjer för sörjandets skull och känner mig skräckslagen för att börja om. Men det här året, ska jag göra rätt.
