Change of Seasons

Vilken dag det blev tillslut. Jag kom hem halv fyra inatt eftersom jag tog en sväng till Statoil för att köpa tidningen Body. Det var Maria som tipsade om ett reportage i den om en tävling hon var med i. Hon är bäst. Min största inspirationskälla när det kommer till träning!

Gick upp halv tio imorse och lagade gröt till Martin och gjorde knäckebröd med leverpastej åt mig själv. Vi kollade på Supernatural och sedan åkte han till jobbet. Jag städade, spelade Tera och gjorde ett tappert försök att sola men det var så galet kvavt, helt vindstilla och alldeles för mycket klägg.

Åkte sedan in till stan och i spöregn virrade jag omkring letandes efter KBT-behandlarens mottagning. Jag var tvungen att ringa och tillslut hittade jag rätt. Det var en intressant stund, men det är ändå jobbigt att tänka på allt arbete jag har framför mig.. Fick lite papper att fylla i tills vi ses nästa gång så vi vet vad vi ska börja jobba med. Vi pratade om tvång och ångest och varför det finns i vårt känsloregister och vad som rent fysiologiskt händer när tankarna uppstår. Förhoppningsvis ska det lösa sig. Det skulle vara så skönt att slå sig lös ur sina egna bojor.

Efter mötet åkte jag till Växtriket och köpte två blommor. Mötte sedan upp Emma och vi tog oss en sväng till restaurangen Heat och åt middag ihop. Det var så mysigt! Och så skönt att inte stressa. Tack min fina vän.

Åkte sist till gymmet för att träna lats och biceps med Bowies. Han var helt galet on fire, herregud som han slet. Jag själv började må jätteilla efter tre övningar så jag la mig ner på golvet. Somnade och drömde om Max. Faktiskt. Lämnade bilen i stan så jag slapp köra, och bröt ihop för jag mådde så dåligt.. Kände mig alldeles febrig och slutkörd (kan bero på min PWO, jag är känslig för det där). Men det tar vi igen nästa gång. Och Martin var duktig.

Så nu börjar det närma sig läggdags för mig. Imorgon måste jag cykla in till stan för att hämta bilen (kardiopass, tack så mycket). Hoppas det inte fortsätter regna och åska bara, som det gjort i två dagars tid. Jag ska hem till Söle och flyttpacka eftersom en annan familj ska få hyra vårt hus och sedan blir det nog en fika med Terry och ett gympass med Martin. Jag står uppskriven på standby hos Cherry också.. Så jag antar att jag kommer få jobba också. Det gör mig bitter. Att inte få mer än en heldags ledighet. Men men. Snart är juli över och då kan jag se ljuset i slutet av tunneln.

Godnatt!

Är på gymmet och har alldeles strax krigat färdigt! Tycker att det är så behändigt att varva ner på cykel och blogga samtidigt. Göra två flugor på smällen liksom. Eller nåt sånt.

Igår gick jag upp efter fem timmars sömn. Även om de är segt att ta sig upp och man har överkörd-av-en-ångvält-elva-gånger-känslan i varenda atom i kroppen så mår jag bra av att komma upp. Få komma igång med dagen i tid liksom. Fantastiskt underskattad känsla. Gick runt och grejade och betalade lite räkningar och sånt där viktigt. Visade min fina lite kärlek och vi pratade om att åka inlines respektive cykla. Men klockan sprang iväg så istället åkte vi in till gymmet och körde mitt livs första tvättäkta axelpass. Helt jävla awesome var det! Det är så roligt att träna ihop. Han gör mig fånigt glad.

När jag kom hem på kvällen sedan fanns det inte mycket energi till övers. Jag hade köpt en ny aaaasgrym stekpanna att göra bananpannkaka i (Guds gåva till folket fyi) så jag invigde den för att sedan lämna huset stökigt och krascha bredvid Martin. Trött chey.

Idag tänkte jag återigen släpa upp mig efter lite för tanig sömn. Men jag mådde skruttigt så jag sov en timme till. Vi tänkte ta vår inlines/cykeltur idag men det regnade. Och äskade också för den delen. Så jag lät honom sova vidare och grejade med eget tills han vaknade och vi åt frukost framför Supernatural. Slogs av ett ovanligt envetet illamående men åkte till jobbet. Hamnade i bilkö. Fick fysiskt ont i magen, helvete så mycket folk det var på Nordby idag! Första dagen på länge med dåligt väder, då bestämmer sig hela Norge för att passa på att handla..

Dagen var kaoz men vi krigade hårt och obarmhärtigt! Är stolt över mina arbetskamraters insats idag. Bäst är ni. När vi sedan höll på att stänga kom en kille ner och frågade om någon av oss skulle in till stan sedan. Han hade behövt jobba över och missade sista bussen hem så jag erbjöd honom skjuts. Riktigt trevlig kille faktiskt, tror jag ska göra ett besök på Carlings bara för att. Stack sedan till gymmet med Adis och Dennis. Körde mage och rygg. Lyckades faktiskt med 70 kilos marklyft! Det är en ökning på nästan hundra procent i personbästa. Det ska bli kul att fortsätta pusha, och kanske få mer motivation till de här passen. Mage är inte roligt alltså. Usch.

Nu har jag cyklat i ungefär en halvtimme och klockan är tjugo i tre. Tror å det bestämdaste att det börjar bli dags att ge sig. När jag kommer hem ska jag äta keso. Är galet hungrig och allmänt sugen. Hur man nu kan vara det, med keso.

Och vet ni? Imorgon påbörjar jag min helg, efter 9 pass på åtta dagar, i rad. Det ska bli så jävla skönt.

Ready to rumble!

Fy fan för den här dagen. Det är sällan jag har dåliga dagar, mest har jag dåliga stunder eftersom mitt humör är fragilt.. Men ibland dyker de upp. De där dagarna där man hår runt konstant bitter och i slutet av dagen vara vill få allt ogjort. Jag brukar för det mesta vakna upp positiv. Faktiskt. Som regel tycker jag att det är nästintill spännande att gå upp ur sängen på morgonen, för att bege mig ut på äventyren som dagen har att erbjuda. Idag var inget undantag! Men så fort jag kom till jobbet.. Botten alltså. Ställde mig i kassan för första gången på säkert två månader. Det var hyfsat kul trots att jag var så kaosartad. Men jag hade interna problem och var så irriterad (och antagligen söndertrött) att jag bara ville gråta. Man kan inte dra jämnt med alla hela tiden helt enkelt.

När dagen var över bilade jag knappt lagligt till min älskade tillflyktsort; gymmet med Martin. Trots att jag sovit åt helvete för lite och jobbat långa dagar i alla fall sedan en vecka tillbaka har jag hållit igång träningen och motivationen för den. För mig är det dagens höjdpunkt och mitt livs kärlek at the moment. Mötte Martin som åkt inlines till Skee och tillbaka. Nöjd kille kan jag säga! Vi körde bröst och triceps och jag köttade men blev trött fort. Så jag lyssnade på kroppen och gav mig efter en och en halv timme.

Åkte hem och provade något som Ellen tipsat om, nämligen bananpannkaka. Ett ägg. En banan. Mojsa ihop och stek. Så jäkla gott var det! Min nya drog?

Martin håller på att sluta med nikotin. Både ciggen och snusen lyser med sin frånvaro. Och jag var död på insidan efter en fruktansvärt jobbig dag. Det tog inte många sekunder innan vi faktiskt blev passivt aggressiva och bara började ignorera varandra. Ingen var heligare än den andra kan jag säga. Vi har svårt att hantera de där situationerna, för våra sätt att lösa problemet är svart och vitt. Även om vi båda tassar runt varandra och känner av spänningen så är jag den som vill prata ut direkt medan han är den som drar sig undan och låter det rinna ut. Jag klarar inte av sånt. Men till min stora förvåning lyckades jag hålla mig samman och göra det som tärde på min stolthet men ändå kändes rätt i hjärtat. Tillslut stod vi på altanen och kramades hårt och bad om ursäkt i kör. Martin sa, även om det var på skoj, att han blir rädd för mig när jag blir sån där. Vilket dels gör ont att höra, för jag vill inte vara det där kontrollerande monstret jag lärt mig den hårda vägen hur ont det gör att vara. Samtidigt är det lustigt, jag blir livrädd för honom när han reagerar så mot mig. För att han praktiskt taget aldrig gnällt på mig. Jag kan bara föreställa mig hur mycket det är som ligger och skvalpar under ytan och bävar inför den dagen allt eskalerar och han bara kräks ut allt han någonsin velat kritisera hos mig. Men han är snäll. Och fin. Jag måste påminna mig om det varje gång jag blir grinig. Hur bekymmerslösa vi kan vara tillsammans om man bara ger fan i att haka upp sig på småsaker. Det är inte värt att bli irriterad över att han använder vänstra delen av diskhon till att blötlägga disken medan jag vill skölja av den där. Man hör ju själv hur fånigt det låter, även om många faktiskt lever i en sådan värld. Där man föredrar att bråka om småsaker som inte alls spelar någon som helst jävla roll om hundra år, eller ens imorgon.

Jag ber om ursäkt för den djupgående informationen. Jag står fast vid att min dag varit hård och att jag i retrospektiv behöver sova mer. Tror det skulle göra mig gott. Men inte idag! Nu stundar nattjobb och imorgon stängning. Tänkte försöka göra som de senaste dagarna, pallra mig upp tidigt för att ta hand om mina måsten (angående det ska jag på KBT-möte på torsdag, längtar ihjäl mig typ) och tanken är att jag ska umgås med min fina en stund innan jobbet.

Annars så kliar min tatuering och jag kan inte låta bli att pilla lite på skorporna. Jag har även ett trängande behov och en lamslående längtan efter att träffa mina vänner så jag planerar flitigt in träffar med folk. Ni ska veta att ni är fantastiska.

Sitter just nu och varvar ner efter ett mage/rygg-pass. Det var evigheter sedan, avskyr att träna mage som regel.

Jag har tatuerat mig! Det hade blivit en dubbelbokning den morgonen men som tur var, var jag där i tid för ovanlighetens skull. Så jag fick tiden. Det var tre smärtsamma men ändå trevliga timmar, fast på radion pratade de nonsens om matlådor i 40 minuter, det var lite irriterande. Michael var både trevlig och duktig och jag ser så mycket fram emot att få fortsätta sedan! Är galet nöjd med tatueringen än så länge trots att den inte är ifylld. Efteråt hade Martin varit på Backlunds och köpt smörgås och Loka till mig. Maw.

Vi var lediga tillsammans på torsdagen och jag hade tjatat om att åka till Liseberg. Men det är ändå mitt i juli och det var jättefint väder så vi struntade i det.. Är inte sugen på att köa i 40 minuter per attraktion liksom. Jag sa till Martin att jag å det bestämdaste ville göra något särskilt av dagen, att jag får panik om vi bara låter dagen passera i slentriansysslor. Jag var uppe tidigt och grejade, bara för att snart somna om och sova praktiskt taget hela dagen. Jag fick in ett gympass och en massa Tera. Det är så jävla roligt. Nämen jag har haft så fullt upp i juli att det var skönt att bara ta en dag utan något särskilt, så här i retrospektiv. Jag har svårt att tillåta mig att ta sådana dagar, det måste ske spontant. Vi avslutade dagen med kladdkaka framför family guy!

Och igår jobbade vi stängning. De har varit bra de senaste även om vi varit klara sent. Tycker verkligen inte om att jobba 13-00. Med 30 minuters rast. Det är inte mänskligt.

Både igår och idag kravlade jag upp tidigt och åkte till gymmet. Och åt havregrynsgröt till frukost. Kärlek. Det är så varmt överallt men jag gillar det. På gymmet kunde det gärna ha fått vara mindre kvavt men ja.. Åh, jag har sån träningsvärk i benen efter igår. Körde ett kort och intensivt benpass och trodde det inte skulle ge så mycket, men jävlar! Och att göra marklyft idag med den träningsvärken.. Inte skönt. Tror jag måste inse att man inte behöver 3 timmar på gymmet varje dag för att det ska klassas som ett ordentligt pass. Har varit här i lite mer än en timme nu och svetten bara rinner..

Vill för övrigt säga att Adis äntligen är hemma efter en månads semester. När jag hörde hans röst bara hoppade mitt hjärta till, jag blev så jävla glad! Han har sedan han kom tillbaka några gånger frågat om jag gått ner i vikt, så igår vägde jag mig och insåg att jag väger 54, dvs. 2 kilo mindre än för en månad sedan. Kul att slit ger resultat måste jag säga.

Nu ska jag åka och jobba!