Change of Seasons

 Vi gjorde så himla mycket roligt! Jag trodde att Maxskolan skulle handla om basics när det kommer till Max, hygien, administration och försäljningssiffror. Istället ägnade vi hela tiden åt att prata om ledarskap, personlig integritet och att jobba i grupp. Vi fick uppgifter som vi skulle lösa tillsammans. Och det är minsan inte lätt att komma fram till ett slutgiltigt beslut när man är 24 pers. Vi blev tilldelade ett grupparbete om att redovisa FIRO-teorin. Det bröt ner hela min värld i princip, läxor...


Så kvällen gick i grupparbetets tecken och jag var inte särskilt överens med min grupp. För det första så var uppgiften ganska svår, jag tyckte att vårat material kändes väldigt luddigt. För det andra så hade jag en klar bild av hur jag tyckte vi skulle dela upp arbetet, medan min rumskamrat menade att det inte var tillåtet på universitet. Jag menade att alla skulle få varsin del av arbetet att ansvara för medan hon menade att vi skulle skriva allt tillsammans. En av de andra höll med vem som nu hade sista ordet och den fjärde sov. Men jag svalde min stolthet och sa okej, vi gör det på ditt sätt.

Då blev vi istället sittandes, helt tysta. Ingen hade känsla för det där med att skriva ihop. Så jag tog mitt block och började skriva, med två andra hängandes över axeln och en fjärde som fortfarande låg och sov i min säng. Lite bitter blev jag faktiskt. När jag skrivit ner allt delade vi upp anteckningarna så att alla kunde få varsin del och jobba med den.

Dag två bestod av en massa annat spännande som brandsäkerhet och HLR. Jäkligt bra utbildning! Önskar att alla på restaurangen kunde få gå den. Vi fortsatte med våra gemensamma övningar och hade diskussioner, fick lära oss mer om FIRO-teorin och så vidare. När dagen var slut tog jag mitt och stack till Medborgarplatsen. Själv, för första gången på vad som kändes en evighet. Mötte upp Manfred för att ta en fika och bara prata lite allmänt om livet. Hela tiden hade jag i bakhuvudet att vi hade vår redovisning imorgon och att vi var ganska så duktigt oförberedda. Ändå hängde vi många timmar. Men jag behövde det.

Sista dagen. Vi checkade ut och släpade med oss vår packning. Jag råkade vara lite otrevlig mot receptionisten (en starköl stod av någon anledning uppskriven på vårat rum, fick lite smått panik och tänkte inte riktigt på hur jag formulerade mig) men jag skickade faktiskt ett mejl efteråt och bad om ursäkt. Så det så!

 

Vi hade våra redovisningar och till min stora förfäran insåg jag att bara en av mina gruppmedlemmar tagit sig tid att omformulera det jag skrivit. Irritationen var ett faktum. Däremot fick jag tillbaka det när vi fick respons och Jonas berömde oss för två, tre slutsatser som vi (jag) dragit. Så jag sög åt mig äran ändå, sedan var det bortglömt. Jag vet att det är klyschigt att påstå att man är den som gjort allt i ett grupparbete, men det var faktiskt så.

 

Ett av det sista vi gjorde innan vi skiljdes åt var att ge varandra positiv feedback. Vi satt mittemot varandra, så nära att knäna tog i, och i 30 sekunder skulle vi bara mala på om positiva saker hos personen som satt framför oss. 23 gånger. Det var jäkligt roligt faktiskt! Jag blev så himla glad och varm av alla fantastiska saker som folk sa till mig. Även om man en eller två gånger hade lust att säga "Du, vi skiter i det här, jag har inte ens sett dig förrän nu så jag kan faktiskt inte säga något. Du har fina ögon", typ.

Innan vi skulle avsluta fick vi veta att de varje gång vid kursens slut låder alla deltagare skriva på en lapp och rösta på den de tycker bidragit mest till att det blivit en bra kurs. För andra gången någonsin fick de fram en delad förstaplats och jag var med på den, tillsammans med killen jag röstade på. Vilken känsla det var!

Tog kort och skickade till chefen direkt. Så det gick jag runt och viftade med i några dagar, hähä. Vi fick även avsluta med att berätta om våra främsta förebilder, motivera varför, och sedan fick vi i läxa att tala om för vederbörande vad vi sagt. Så jag ringde min två förebilder, min mamma och min pappa, och talade om för dem varför. Min pappa blev så glad att han började gråta. Det var fint.

Jag var jävligt nöjd med de här tre dagarna. Maxskolan var en helt fantastisk kurs som fler personer borde gå. Jonas var jätteduktig och inspirerande. Det var ändå underbart skönt att få komma hem igen och jag var så himla taggad att komma tillbaks och typ, förändra världen. Jag har verkligen växt i sinnet, och jag är så himla glad att jag fick ta del av det här! Och det var jättekul att få diplomet och att Jonas ville prata med mig i enrum efteråt och ge mig beröm. Häftigt. Tack Max!