tapto
2013-06-23
16:05:19
Vardag
Kommentera! (0)catching up
Jag har lite grejer att berätta. Min resa till Stockholm blev inte riktigt som planerat. Efter bytet i Göteborg satt vi på det nya tåget och väntade. Och väntade. Och väntade. Det åkte aldrig. Efter väldigt lång tid (1,5 timme) var vi på väg i ett annat tåg eftersom det andra tydligen var trasigt. Jag hade sittplats bredvid en döv kille, så jag hjälpte honom eftersom han inte kunde höra informationen som ropades ut. Han heter Tobias, och vi satt och förde en konversation nästan hela vägen, skriftligt. Det var en ganska fin upplevelse fantiskt. Resten av vägen åmade jag mig över att ha suttit stilla i en evighet, och kollade på Supernatural.
På bild syns för övrigt en tygpåse jag köpte över Tradera häromdagen. Det är en Supernaturalreferens; Dad wants us to pick up where he left of. Saving people, hunting things. The family business.
På stationen möttes jag av Manfred. Det var kul att se honom, det var ändå ett halvår sedan sist. Dagen efter gick jag upp tidigt, full av förväntan men mer stressad. Att ta sig fram i Stockholm alltså. Jag hänger inte med i tempot! Alla springer och armbågar sig fram för att hinna med tåg som går med två minuters mellanrum.. Rulltrapporna går lite snabbare än på andra ställen. Manfred följde i alla fall med och hjälpte mig att hitta SATS där utbildningen skulle vara. Jäkligt fint gym, för övrigt.
Efter första utbildningsdagen kände jag mig ganska så nerslagen. Jag var trött och sliten, ihjälstressad och tyckte inte att jag fått ut så mycket av dagen. Jag fick praktiskt taget ingen feedback och kände mig allmänt osynlig. Jag var helt säker på att jag var körd. Jag visste att kriterierna var hårda, och jag kände mig som om jag låg i botten. Omotiverad som fan blev det inte bättre av att vi hade i läxa att lära oss och leda en av låtarna. När man är trött och bara vill sova..
Dagen efter hade jag samlat på mig lite ny energi. Jag redovisade min låt och var nöjd. Fick feedback och vi körde boot camp och redovisade sedan igen, med feedbacken i bakhuvudet. Det var en tung dag, rent fyiskt. Två bodypumpklasser och en typ, X-fitklass. Det fanns inte mycket kraft kvar i mina utnötta triceps på sista redovisningen, det kan jag säga. Under dagen hade jag pratat med en tjej som heter Märta, som kom ifrån Piteå. Det var så jävla skönt att prata med henne, för hon kände exakt likadant som jag inför utbildningen och Stockholm ("vill du försvinna, åk till Stockholm" sa hon). Det gav mig ändå lite mer vilja att försöka genomföra det här, att känna sig uppbackad. Vi fick en ny låt att redovisa dagen efter och jag fick biceps. Så, lättad. Jag skulle nog våga påstå att jag fick de två lättaste låtarna. Faktum är att jag blev lite nonchalant, och tänkte att det krävs inte så mycket tid. Så när jag kom hem tog jag en dusch och la mig sedan på sängen för att unna mig och min kropp lite vila, samt Supernatural. Jag somnade ganska omgående. Sov lite för länge. Och då var det bara att sätta igång med att lära sig låten. Men innan det behövde jag mat, så jag smög ut och traskade till Statoil. Pratade i telefon med Martin, åh vad jag längtade efter honom.. Ensamhet var en väldigt påtaglig känsla den helgen. När jag sedan skulle in i trappuppgången visade det sig att portkoden slutat gälla och att det behövdes en nyckel. Som Manfred hade. en och en halv timme bort. Så jag satte mig snällt och väntade. Svor inte över situationen alls, även om det kändes onödigt.
Sista dagen. Jag hade en av de mest brutala träningsvärkarna jag någonsin kommer uppleva tror jag. Mina traps var stenhårda, och så ömma. Benen var inte heller skitnöjda. Så jag lämnade den stora väskan hemma. La ner ett par skor och en vattenflaska i en tygpåse och gick.
Jag var stensäker på att jag inte skulle bli godkänd. Jag tyckte mig ha vetat det hela tiden. När vi redovisade våra sista låtar fick jag kritik för att jag rent kroppsligt levde mig in i musiken för mycket. Stod och stampade takten och så där. Jag kände att jaja, jag gav i alla fall inte upp. Att det säkerligen varit lärorikt för mig att vara där, ändå. Men dra på trissor, godkänd blev jag!
När vi skiljts åt åkte jag direkt hem och sov. Sov, sov, sov. Sömn var något jag fått åt helvete för lite av de dagarna, särskilt i förhållande till hur mycket vi tränade. Vaknade efter några timmar och gick med bröderna Hanberg för att handla mat. Det var jättekul att umgås med dem, precis som förr, men jag var så trött. Efter att ha ätit tacos och kollat Family Guy gick jag och la mig.
Är glad över att jag stannade den där extra dagen, ändå. Utbildningen var slut på söndagen men jag kände att om jag ändå är i Stockholm borde jag kunna ta en dag extra, eftersom jag ändå varit upptagen halv nio till sex på dagarna. Så jag gick upp relativt tidigt, packade mina väskor och åkte iväg till Gamla Stan. Gick runt med Hollywood Undead i öronen, njöt av vädret och såg mig mest omkring. Njöt. Gick in på SF-bokhandeln och spenderade löjligt mycket pengar. Men det var jag värd!
Jag har antagligen aldrig varit så glad att se Martin, som där på perrongen i Skee. Jag hade köpt med mig en flaska Fireball, en nyckelring med texten "Alla andra är dumma i huvudet", en Alien-tröja och The Book of Medieval Puzzles, till honom. Och en massa kärlek utdelades varje sekund.
Dagen efter blev desto jobbigare. För att göra en lång historia kort så har min mamma slagits för min lillebror Isak, väldigt länge. Han har bott hos vår mamma i tio år, men en dag för närmare två år sedan bestämde sig hans pappa för att det inte var bra, och behöll Isak hos sig, vägrade släppa hem honom och menade att det var Isaks ord. Det har varit smutskastning, rättegångar och polisutredningar. Mamma har uppfört sig exemplariskt mitt i allt kaos (att Isak bland annat blivit helt isolerad från vår familj, ringt hem och sagt fruktansvärda saker till henne) men svenska rättssystemet är helt fucked up och eftersom förhandlingarna har tagit såpass lång tid, så står det inte på hennes sida. Den slutgiltiga rättegången hölls i tisdags och även om inte domen fallit, på papper, så står det ganska klart att Isak inte kommer komma hem igen.
Därför, kan jag vara nere till och från. Det känns så overkligt, jag har inte kunnat få kontakt med min bror på två år. Han som verkligen älskar sin familj, liksom. Tanken på att det kommer fortsätta se ut så.. Jag kan helt sonika börja gråta. Och ibland kan jag verka oberörd. Men mest känner jag för min mamma. Som har gjort allt, förutom något fel. Jag kan inte för mitt liv se varför Isaks pappa skulle vara en mer lämplig boendeförälder än vår mamma. Även om min mamma är stark och praktiskt taget omöjlig att knäcka, så förtjänar hon verkligen inte det här.
Så ser det ut just nu. Det här känns så himla fel att skriva i bloggen, för det finns så mycket mer att säga och det hör väl egentligen inte hemma är. Men ni kanske ville veta.
På söndag åker jag till Stockholm igen. Tack och lov är det antagligen en inte fullt så intensiv kurs som väntar. Fram tills dess är det jobb non-stop. Jag grämer mig inför att igår var min sista kväll hemma på närmare en vecka. Men min pojkvän är världens bästa och tog sig tid att mysa hel kvällen. Vi jobbade i köket tillsammans igår, för första gången någonsin typ, och jag hade så jäkla roligt. Jag tycker om honom så fruktansvärt mycket. Min Bowies.
funny delicious
Vet inte riktigt vad som hände igår. Jag sov praktiskt taget hela förmiddagen, kollade på Supernatural men slumrade till och från. Jag var på sämst humör och helt galet jäkla otaggad att jobba. Nä, det var ingen bra arbetsdag helt enkelt.
När jag kom hem sent på kvällen däremot, möttes jag av världens bästa pojkvän som köpt pizza, glass och kladdkaka. Kaloribomb deluxe men usch vad jag behövde det! Så vi kollade en massa Supernatural och åt oss till.. Jag tror inte matkoma är tillräckligt för att beskriva det. Jag låg på mage och bara tänkte.. Rör jag mig nu, så dör jag. Men det var värt det. En jäkligt mysig och god kväll.
Vaknade sex timmar senare och for upp ur sängen. Idag åker jag till Stockholm och jag ville hinna gosa så mycket som möjligt med Martin innan han åkte till jobbet. Så jag smet in till honom och la mig i hans famn och ville inte somna från ögonblicket. Känna mig liten i hans armar. Underbart. Precis innan han skulle gå upp ringde mobilen och det visade sig att han fick börja två istället för halv tolv. Jag tog tillfället i akt att gosa halvt ihjäl honom innan han åkte. Jag måste verkligen åka hemifrån oftare. Att lämna hemmet för att åka till andra sidan Sverige, för fyra dagar, gav mig en sån grym ångest. Martin fick hela tiden påminna mig om att det bara är en halv vecka, att det inte är något att stressa ihjäl sig för.
När han åkt städade jag hela huset innan jag stressad som fan började packa. "4 dagar" ekade i mitt huvud hela tiden och ändå fick jag med mig TVÅ väskor. Fast det är mycket mat. Och tre uppsättningar träningskläder.
Så nu sitter jag på tåget, har ungefär en timme kvar till Göteborg. Hade glömt bort hur kul det är att åka tåg! Fast jag gillar inte att åka baklänges.. Tåget är dessutom av det äldre och skruttigare slaget. Får mig att tänka på alla de gånger jag åkte till Mjölby hela tiden. Så längesedan det var, och hur annorlunda allt är nu. Men det är fina tankar. Onödigt vore det annars, att gräma sig i det förflutna!
Har sminkat mig och målat naglarna här, faktiskt. Sistnämnda gick så där, haha.. Högerhanden blev markant mindre kladdig än vänstern, av någon anledning. När jag sitter på nästa tåg, där de förhoppningsvis har eluttag, ska jag se på Supernatural! Har tagit med mig min bärbara dvd-spelare och säsong 4-6, hoho. Ska nog köpa mat i Göteborg med, har en hundralapp att go crazy med. Subway. Mm.
Nä, nu ska jag fortsätta lyssna på Hollywood Undead och drömskt stirra bort i fjärran. Och riktigt tagga inför bodypump-utbildningen som börjar imorgon. Det ska bli så jävla roligt!
pocket whip
Jag var jättetaggad inför den här dagen. Var på Söle och solen sken, ringde jobbet och frågade om jag kunde dyka upp en kvart senare än tänkt så jag skulle hinna cykla. Allt var awesome.
Efter en arbetsdag som passerade fort var jag helt slut. Inte trött som i sömnig, men som i sliten. Åkte till gymmet med Martin men motivationen stendog, särskilt med tanke på hur jävla hårt jag kommer få slita i helgen och hur död jag kommer vara efteråt. Och hur stressad jag är inför hela äventyret.
Så istället blev jag sur och gav upp mitt gymmande. Men det är okej, jag har ändå cyklat en och en halv mil idag. Och ligger sexhundra kcal minus. Ägnade den sista tiden åt att vifta med min Pocket Whip (en app som får mobilen att låta som en pisksnärt när man viftar med den, kostade femton spänn, skitkul, och värt, verkligen) mot Martin som fortsatte träna. Skönt att man är lättroad. Och har en pojkvän som står ut med det.
Måste ta mig samman och acceptera att jag var för trött idag och inse att det är vettigt att lyssna på sin kropp. Är glad att jag fick en bra start på dagen åtminstone, hoppas på en snarlik dag imorgon och lägger upp en bild på en älg. Varsågoda.
piper
Gårdagen var lite utav en katastrof. En bra sådan! Om det nu finns..
Vi sov och degade till och från och jag åt bara en gång under hela dagen. När jag var ute och trimmade gräset lagade Martin bacon och råstekt potatis, så gott! Vi städade hos gerbilerna också, diskade ur burarna och så där. Kollade lite på Supernatural.
Det blev en sen kväll och det fick vi båda ångra. Han jobbade öppning idag och jag ställde min väckarklocka på halv åtta för att se att han inte försovit sig. Han for upp i samma stund den ringde och inom loppet av åtta minuter var han iväg. Han är helt galet ninja när han gör sig i ordning, fattar inte.
Jag somnade om och sov till nio. Gick upp för att ta hand om tvätten, damma, dammsuga och moppa golvet. En halvtimme senare var jag klar och gick ut för att lägga mig i min solstol. Vi har haft så himla bra väder jättelänge nu, tack ska ni ha! Så nu har jag legat här i en och en halv timme och läst sjuttioelva inlägg på bloglovin. Funderar på att gå in snart, har trots allt ett jobb som väntar klockan 15. Stängning. Stor skräll. Har bara två mellanpass den här månaden. En öppning och resten stängningar. Men jag gillar det faktiskt!
Ska ta en sväng till Söle och lämna grästrimmern. Sedan ska jag cykla till jobbet, och hinna köpa femte säsongen av Supernatural innan jag börjar. Kommer sitta på ett tåg i sammanlagt 24 timmar de kommande två veckorna och då vet jag vad jag ska fördriva tiden med! Det börjar dra ihop sig för Stockholm och jag är nervös men taggad på samma gång.. Det är alltid en inre stress hos mig när jag ska åka bort så, som inte riktigt kan lämna mig ifred. Jag har varit i Stockholm typ.. 3 gånger någonsin. Nervöst. Men vad hjälper det att oroa sig?
baby birds
Ligger ute i solen, i min nya awesome solstol. Martin ligger bredvid och läser sista boken ur Game of Thrones och jag lyssnar på pipet från fågelbäbisar som bor under taket, i väggen liksom. Tittar på två vuxna talgoxar som flyger in och ut för att lämna respektive hämta mat. Väldigt fint.
Livet är bra så här.
zu tun
Gick upp tio imorse.. Har suttit här sedan dess. Jag ska till Stockholm på torsdag, på utbildning hos LesMills. För jag ska bli bodypumpinstruktör. Och det ska bli så jävla roligt! Men det är mycket som ska planeras, med två (snart tre) jobb, två utbildningshelger i storstaden, jag och Martin firar snart ett år ihop och allt som hör till. Jag klottrat i min almanacka och bokat tågbiljetter och pratat med chefen och även min mamma ringde för att prata en stund. Skönt avbrott! Har inte ens ätit frukost än, bara en bit choklad. Har haft mycket att göra den senaste tiden och skjutit upp allt till idag, min enda lediga dag hemma på en vecka. Har svårt att tro att jag kommer få allting gjort! Måste trimma gräsmattan en gång till innan jag lämnar tillbaka grästrimmern, passar på att hämta lite grejer hemma, städa hos gerbilerna, städa huset, gymma och kanske cykla en sväng. Och njuta av det underbara vädret!
Back to business, har inte mycket kvar nu!
no other place
one more bottle
Häj världen. It's been a long time. Eller nåt.
Ville mest checka in för att säga att jag faktiskt lever (the audience goes hooray!) och att allt är bra. De senaste två veckorna har jag mer eller mindre avskärmat mig från sociala medier och till och med mobilen. Jag har fokuserat på att ta mig samman och mest bara njuta, levt lite emellanåt. Försöker kväva mina tvångstankar; måste vara produktiv och se resultat, måste vara organiserad och dokumentera. Har släppt dokumentation av min träning och även bloggen har vägt tungt så det har varit skönt att låta dagarna rinna iväg, utan att känna ett gnagande behov av att skriva ner allt "för framtida bruk". Jag antar att man kan behöva en bloggpaus även om man inte är på kändisnivå. Datorn har bara stått avstängd och det har känts bra.
Det har hänt så grymt mycket och jag har mått så jäkla bra! Har inte riktigt fattat att det är sommar och fortsätter förundras över att solen skiner. Har fyra gånger den här veckan cyklat till eller från jobbet, det är ändå 1,5 mil. Lyssnat på Hollywood Undead (hade en period på över en vecka där jag inte lyssnade på någonting annat en enda gång, stackars mina arbetskamrater) och svettats och njutit av vädret. Jag har även återupptagit träningen och hittat suget igen! Tränar annorlunda mot vad jag gjort tidigare, pushar mer och mer och upptäcker vad jag egentligen är kapabel till. Varje dag stannar jag upp och tittar på hemmet eller Martin och kan fortfarande inte förstå hur alla smådetaljer i min vardag kan göra mig så lycklig. Varje dag. Jag känner mig så bekymmerslös! Förutom när alla mina pengar mystiskt tog slut två veckor innan nästa löning. Fast sen kom skatteåterbäringen och då var det ur världen. Fattar inte hur alla pengabonusar kan vara så vältajmade.
Imorse gick jag upp tidigt för att åka till kiropraktorn. Vi konstaterade att mina knän nu är rehabiliterade och att min kropp ser mycket bättre ut nu än när jag var där första gången, för ungefär ett år sedan. Jag var väldigt skev åt praktiskt taget alla håll och kanter men nu är jag mer symmetrisk och kompakt. Har börjat uppleva smärta i axlarna och det blir vårt nya projekt. Jag fick prova akupunktur för första gången. Fy fan vad det var läskigt. Uäh. Fick papper på övningar, råd och en ny tid om fyra månader. Han är duktig!
När jag kom hem kröp jag ner hos min karl och sov i två timmar till. Vi åt sedan frukost framför Supernatural, leverpastej på knäckebröd är min nya last! Och den där serien alltså, älskar den. Är på fjärde säsongen nu, så tredje på en vecka bara.
Jag följde med honom till jobbet för lite ärenden och cyklade sedan hem. Spenderade resten av kvällen åt att se på tv, äta caesarsallad och bara ta det lugnt. Åt lite naturgodis som Martin lagt på översta hyllan så jag varken kunde se eller nå godispåsen, haha. Städade, tog hand om disk och tvätt och nu är det dags att ta sig an vad jag antar kommer bli ett lugnt nattpass på Laholmen.
Det finns mycket att berätta egentligen. Men jag antar att universum inte imploderar om jag trotsar tvångstankarna och helt enkelt låter bli. Annars tycker jag att det går bra nu! Jag utvecklas, lever i nuet och njuter av vardagen. Så mycket mer än så kan jag inte begära!
(Bjuder på en bild från när jag jobbade öppning för några veckor sedan, och skulle skära lök!)
