Change of Seasons

Alltså jag blir nästan vansinnig så skönt väder det är ute! Jag blev väckt av att en arbetskamrat ringde vid nio. Gick raka vägen ut i solen och la mig på berget för att läsa Inferno (har plockat upp den boken två gånger och är nu halvvägs, galet). Åt frukost i form av kvarg med hallon och kokos och mådde så in i helvete jävla bra. Kan inte fatta att det är 25 grader ute. Martin kom ut vid två och vi satt och bara njöt av värmen (och att det är relativt lite insekter som är aktiva). Kom in för ungefär en timme sedan. Fick en halvtaskig bränna, men hade i alla fall vett att smörja in mig den här gången. Till skillnad från förra året då jag somnade i hängmattan för fyra timmar, utan sunlotion. Två dagar i rad. Var helt lila så illa min hud blev, fy fan.. aldrig mer.

Så nu har jag duschat, smort in mig med lotion och tagit på mig de sommarkläder som fanns att tillgå! Har dessutom moppat inne i badrummet.. Jag vill så gärna vara ute men det finns inget att göra, och min hud klarar nog inte mer nu. Tänkte åka hem och hämta lite grejer (sommarkläder och sånt) och eventuellt åka och träna. Funderar på att ta en sväng till IKEA imorgon. En liten sväng som inte kostar alltför mycket. Älskar att vara ledig nu.

Är för övrigt så jävla trött på att pendla mellan att vara fitnessfantast och att inte bry mig för fem öre. Som bäst mådde jag när jag tränade och åt ordentligt. Jag kanske har sagt det förr men nu får det tamejfan vara nog. Period.

Så, nu ska jag skriva en liten inköpslista inför morgondagen och sedan bär det av hem till Söle, och sedan förhoppningsvis en sväng till gymmet med. Inatt stundar jobb och det kommer bli grymt!

Arbetsdagen igår var rent utsagt fruktansvärd. Det slutade aldrig komma folk, förutom vår personal som tidigt gick. Trots att vissa jobbade över satt vi duktigt i skiten och tog emot sista beställningen tio minuter över stängdags. När vi såg på köket och serveringen, där förstängningen lyste med sin hundraprocentiga frånvaro, ville i alla fall jag bara lägga mig ner och gråta. Ångrade på ett sätt att jag bytt pass med Martin som obekymrat fick gå hem lite efter åtta. Men som tur var stängde jag med två av mina favoriter och stängningen gick om inte snabbt, i alla fall snabbare än den kunde ha gjort. Det var så skönt att komma hem sedan. Men jag var så trött. Tog en dusch och skulle se på TV men somnade ganska så omgående. Det var en lång dag igår, men fy fan så välbehövlig den var.

Imorse var jag dock förvånansvärt trött och omotiverad när jag vaknade. Solen sken och det var inte mindre än 25+ ute! Jag blev så sugen att åka hem till Söle och bara glassa i hängmattan och kela med katterna. Sommarkänsla deluxe. Åkte dock och jobbade. Kände mig sjukt överflödig, faktiskt. När jag till slut stod i personalrummet och torkade ur mikrovågsugnen insåg vi att jag kanske kunde få åka hem tidigare. Så det gjorde jag. Hämtade ut ett spel som jag förhandsbokat på GameStop (förbenade Marcus alltså, biträdande chefen där, han får mig att köpa typ allt). Metro: Last Light heter det och ska tydligen vara läskigt. Passar bra med tanke på att vi varvade Silent Hill 2 häromdagen. När slutfilmen spelas läses det upp ett avskedsbrev som knyter ihop hela storyn, jättesentimentalt verkligen. Martin låg och höll om mig som i min tysthet grät. Det var tyst och jättesorglig stämning fram tills jag hörde hur Martin försökte dämpa en rap. Precis vid örat på mig. Det var roligt.

Efter jobbet åkte jag hem till Kajsa för att hämta lite möbler som jag fått av henne. När vi pusslat in en hylla och ett nattduksbord i min lilla Golf hade vi kaffehäng hos henne med hennes vän Daniella och hennes granne (min arbetskamrat) Bea, samt Daniellas hund. Det var en trevlig avstickare i vardagen, trots att jag var varm och trött och sliten som fasen.

När jag kom hem lastade jag ur allt ur bilen och ställde det i ordning. Hyllan ställde jag vid soffan och tänkte ha alla mina filmer och spel i! Det blev asbra verkligen. Hade öppen dörr till altanen och lyssnade på musik och bara njöt av att det var så jäkla fint väder ute, trots att jag behövde vara inne och greja. Tog en grundlig dusch och rakade benen och nu sitter jag framför datorn i en lövtunn morgonrock och svettas ändå. Men jag klagar inte. Som regel kan jag njuta av de flesta väder! Jag älskar alla årstider, men det är ändå något särskilt med våren och de där dagarna det börjar bli betydligt mycket varmare.. som man längtat. Varje gång.

Imorgon blev jag spontant ledig från Max och det innebär att bortsett från ett nattpass så tar jag faktiskt helg nu. Det är sällan jag är ledig både lördag och söndag. Dessutom, är Martin också ledig. Vet ni hur det känns? Helt jävla fantastiskt känns det. Tänkte ägna morgondagen åt att bland annat skura badrummet och ta en tur hem till Söle för att hämta grejer, annars har jag ingenting alls inplanerat. Och jag längtar så jag nästan spricker.

Överväger att åka till Statoil och köpa glass innan mitt hjärta kommer hem från stängningen. Det är ju ändå fredag, följt av ledighet.

Herre min skapare.

Ni ska bara veta hur dåligt jag mått den senaste veckan. Jag har nog aldrig haft så här mycket saker att göra på samma gång, någonsin. Jag som egentligen tycker att det är asjobbigt att ha igång två projekt samtidigt, jonglerar med alla dessa måsten. Jag har haft ont i magen, sjukanmält mig, och gråtit. Haft ångest och skenande hjärta och det har svartnat för ögonen och jag har varit beredd att falla ihop av trötthet. Jag kan inte hantera stress, simple as that.

I torsdags jobbade jag för att det var dubbelt betalt. Fick stå i kassan i sju timmar innan jag fick ta rast. Men det var faktiskt helt okej, jag var så inställd på att inte äta att jag ändå inte kände behovet. Var energisk, tack och lov, och stämplade sedan ut efter 11 timmar. Hade utbildning med Adis och fick lära mig kontoret. Dagen efter jobbade jag samma pass och sjukanmälde mig för första gången från Cherry. Jag orkade bara inte. På kvällen skulle jag och Martin köra hem min bubbla till Söle så farmin kunde börja reparera den. Jag var trött och upprörd och passiv aggressiv utan dess like, för första gången någonsin fräste Martin åt mig och jag insåg att jag gått för långt. Trots min envishet var han angelägen om att hjälpa mig och det var med tårar i ögonen jag efteråt bad om ursäkt för mitt beteende. Fantastisk som han är hade han slagit bort det och allt var glömt och förlåtet.

I helgen jobbade jag stängning. Fick stå i köket båda dagarna och ta kontoret helt själv likaså. Chefen hade sagt att han var imponerad av min prestation när jag stod ensam i köket för två veckor sedan, det eggade mig och nu är jag motiverad som fasen! På lördagen had Kajsa bestämt att vi skulle lyssna på Amazing Horse hela dagen.. en annorlunda men så himla humoristisk upplevelse. Det är sådana saker som får mig att trivas där, tro det eller ej.

På fredag kväll satt jag och grämde mig över hur livet hade blivit. Jag stressar ihjäl mig och har ändå en milslång lista på saker som måste göras, äter dåligt, tränar inte, sover dåligt och bara allmänt gör absolut ingenting som roar mig just nu (förutom att lära mig nya saker på jobbet samt att mysa med Martin en stund innan läggdags). Jag tänkte.. på måndag börjar jag om. Sedan insåg jag att nej, inte på måndag. Nu, direkt. Från och med nu börjar jag om. Och så började det. Jag har kompromissat min sovtid med att gå upp relativt tidigt (sover jag för lite mår jag skit fysiskt och sover jag för länge får jag ångest). Börjat äta ordentligt, och framförallt rätt. Träningen får komma naturligt när det finns tid (plats) och ork. På lördagsmorgonen var jag så jäkla motiverad att träna att jag åkte in till gymmet och körde mitt mest intensiva pass någonsin, helkropp. Det kändes bra, på alla tänkbara sätt. Jag satte mig ner och skrev en lista. Saker att göra, dag för dag. I måndags fick jag världens idiotanfall och storstädade huset, skrubbade ur utrymmet under diskhon som var fullt nergeggad av gammalt skräp och musbajs, rensade avlopp och så vidare. Kände mig så oerhört äcklig och framför allt duktigt ihjälstressad. Det var den värsta dagen. På jobbet rörde jag mig i slowmotion och tillsammans med Adis gnällde jag över precis allt. Men vi fick ändå till en bra stängning och var hemma relativt tidigt. På tisdagen fick jag ett öppningspass istället för mellanpass och det praktiskt taget räddade livet på mig. Bortsett från att jag fick tre timmars sömn så var det så jäkla skönt att komma hem klockan fem. La mig på soffan och såg på Supernatural, och somnade.

Igår var jag ledig, efter sju dagars arbete. Jag hade kunnat gråta av glädje, kan jag tala om. Martin vaknade tidigare än jag, för en gångs skull, och smög in och kröp ner hos mig. Vi åt fantastiskt god frukost framför flera avsnitt Supernatural och jag tog livet väldigt lugnt. Betade långsamt men effektivt av saker på min att-göra-lista och flera stenar föll ur bröstet på mig. Lyssnade på musik och städade, ringde vad som kändes som tusen samtal och var till slut redo att åka in till stan och utföra ärenden där. Vi var bland annat på gymmet och körde bröst och triceps. Det gick bra! Det är så skönt att inte använda min training log och bara köra på känsla och inte behöva reflektera så mycket. Jag körde dessutom kardio och fem minuters rullplanka och det kändes helt jävla awesome. Hoppas känslan kan hålla i sig nu.

När vi kom hem på kvällen lagade Martin mat, rostbiff med bacon och sallad. Vi såg på Supernatural (kärlek på den serien, just sayin') och jag fortsatte beta av min lista. När jag kände mig färdig la jag mig på sängen med Hans Zimmer i hörlurarna och Dan Browns rykande färska bok Inferno i händerna. Läste 120 sidor utan att lägga ifrån mig boken, innan jag till slut somnade. Utmattad, men ändå tillfreds.

Så imorse gick jag upp strax efter åtta. Tog en dusch och gjorde mig iordning. Städade lite och lagade det sista på altandörren, så nu är den i hundraprocentigt fullt brukbart skick. Är så jäkla nöjd över det där, jag som är så ohändig annars. Vi fick besök av en skadedjursbekämpare som jag ringt efter då huset varit fullt av myror den senaste veckan. Jag har inga problem med dem så, men tycker att det är ganska äckligt med insekter kryllandes inomhus. I duschen, i taket, i sängen, i kläderna.. nej tack. Tog även hand om mössen, vilket skär lite i hjärtat på mig. Men det är ju ändå skadedjur. Som dessutom smutsar ner och inte låter våra saker vara intakta. Martin stod och pratade med darrig röst och klämde fram en tår, med myrorna på köksgolvet, och sa "I'm so sorry for causing the genocide of your people". Det fick mig att skratta och slå bort det mesta av ångesten.

Har fixat och donat hela morgonen. Martin bytte pass med mig idag igen så jag fick hans stängning. Helst hade jag inte velat jobba alls men det gick inte att ordna. Men jag ska nog hinna med det mesta, får börja senare och kanske träna kontoret ikväll också. Chefen ringde igår morse och sa att det fanns en ledig plats på Maxskolan mycket tidigare än väntat. Om mindre än en månad, istället för slutet av sommaren. Det var goda nyheter! Det hade varit så himla skönt att få utbildningen avklarad. Men det är faktiskt väldigt roligt.

Så kvar på min lista över saker att göra idag är att dammsuga, mata fåglarna, hämta ett paket på Volkswagen, sätta in grejer i en pärm och uppdatera mitt schema. Sedan är jag i fas igen och redo för jobb. Min stora förbannelse är att jag har ett så stort behov av att vara strukturerad, så jag skriver alltid listor. Och får ångest över att inte vara klar med allt som står på den. Jag måste sluta med det. I alla fall att skriva dem var och varannan dag. Ta itu med saker direkt istället. Fast det är inte så lätt när man jobbar varje dag i en veckas tid. Skulle det mot förmodan finnas tid så finns det verkligen ingen ork. Men efter att ha varit beslutsam att ställa allt till rätta, och varit ledig i en dag, kan jag andas igen. Ska för övrigt på prov/intervju på tisdag, som bodypumpintruktör. Ganska olycklig tajming, eftersom jag jobbar som en idiot fram tills dess (igen). Men jag ska fixa det. Jag ska.

Vill även rikta strålkastarna åt min fantastiska arbetskamrat Adis. Du är min klippa.

Slänger bara in ett snabbt litet inlägg innan det ärdags för mig att åka till jobbet. Funderade på att försöka dra igång projektet 8-timmars-sömn-varje-natt. Det är så äckligt att vara trött.

Nåväl, det har hänt lite smågrejer sedan sist. Först och främst så är jag färdig med traineeprovet och har nu anmält mig till Maxskolan! Efter att jag jobbat öppning i förrgår satte jag mig inne på kontoret och tjötade med chefen som höll på att gå igenom CV:n inför sommaren. Vi pratade lite om att bli gråmössa och för skojs skull skulle jag prova  traineeprovet, satt med kaffe och proteinbar och snart var det avklarat. Så nu hungrar jag efter att lära mig mer och längtar tills det är dags för Stockholm!

Samma kväll åkte vi till gymmet för att köra ben. Kände motivationen tryta duktigt, igen. Jag blir så ledsen! Jag vet inte varför sekunderna kryper fram när jag är där. Jag vill få tillbaka glöden, men hur fasen gör man? Passet resulterade i alla fall i tre övningar och inte mer, det kändes lite fånigt där och då men jag har träningsvärk i alla berörda muskler ändå, så.. jag vet inte, jag kanske ställer lite för höga krav? Hm. Efter gymmet var jag sur. Jag var inte sugen på att göra någonting överhuvudtaget. Det slutade med att jag la mig i sängen och ritade ett stort öga utefter en tutorial på YouTube. Smått otippat ändå.

Så igår. Jag vaknade relativt tidigt, hade råkat somna i Martins säng tidigare kväll. Jag låg och drog mig och pillade med mobilen innan jag gick in till andra rummet där Martin sov, och kröp ner i hans famn istället. Det var så mysigt. Heaven, I would say. När jag vaknade däremot, upptäckte jag att huset var invaderat av myror! Jag blev jättefrustrerad, och började genast ta till sjuttioelva huskurer. Fuktade dörrkarmen med ättiksprit, hällde på kanel, saltade.. Hoppas de slutar ta sig in. Inte för att jag tycker de är särskilt äckliga men det känns skapligt otrevligt att trampa på dem stup i kvarten. Usch.

Dagens höjdpunkt; vi åkte till Töcksfors och jag köpte bil. Samma som vi tittade på förra veckan. Fast betydligt billigare, så jag har råd att fixa det som är trasigt på den med. Jag ska lämna bilen till farmin i helgen så han kan greja med den. Det ska bli så roligt när allt är färdigt! Efter det ska golfen läggas ut på blocket.. det gör lite ont i hjärtat. Faktiskt.

Så den här veckan gick från att vara rätt chill med bara fem pass, ledig tisdag till och med torsdag. Men eftersom jag blev erbjuden öppningspass på tisdagen så blev det jobb då också. Och eftersom det är röd dag idag och dessutom dubbelt betalt så ringde jag och bad om att få jobba. Älskar när man kommer in i sina jag-vill-jobba-så-mycket-som-möjligt-perioder. Så var det träning, mat och sömn som ska passa in också. Och att göra någonting vettigt av sin fritid. Jag är rätt kass på alltihop. Men om man vet vad man borde göra, så bara gör det. Eller hur?!

Ska fortsätta mina morgonrutiner, har tvättat ansiktet och svalt ner två Tartarus med ett glas juice. Älskar dem! Energigivande tabletter med ämnen från grönt te och hallon tror jag att det är. Och de fungerar faktiskt. Ska bädda min säng, diska, sminka mig, packa lunchpåsen, äta frukost framför ett avsnitt Supernatural och sedan bär det av till jobbet i världens coolaste, ketchupfärgade, bil. Och ikväll blir det X-fit och kanske lite lats och biceps efteråt. Inga jävla ursäkter.

Inte för att jinxa, men åh.. jag tror inte någonting kan dra ner mig den här kvällen!

Det har gått en vecka sedan jag skrev. Det har varit väldigt turbulent, ont om tid. Jag har haft behovet av att be om ursäkt till Martin för att jag varit så otålig och irriterad. Jag har varit väldigt ur fas med det mesta. Inte tränat någonting alls och bara struntat i fitnessmanin. Det fanns inte motivation och för första gången på länge så kände jag bara.. jag orkar inte. Okej.

Jag jobbade ändå sex pass den veckan. Jag fick ny energi för Cherrypassen och tack vare provisionen fick jag cirkus 1200 spänn i lön för en kväll. Tack. Tiden mellan passen fick jag mest att gå genom att kolla på Supernatural. Verkligen otippat att jag gillar den så starkt, men jag drog igenom 22 entimmesavsnitt på mindre än två veckor. Slutet på första säsongen.. rysningar deluxe. Jag har även lidit av smärta i äggstockarna i två veckors tid och på söndagen drogs det till sin spets. Jag jobbade lördagsnatten och när jag kom hem hade jag så ont att jag inte kunde somna. Runt sex på morgonen skickade jag sms till passchefen och sa att jag ine somnat än och hade jätteont och helst inte ville jobba, men jag ville ändå inte sjukanmäla mig och sätta dem i skiten. Så vi kompromissade - jag sov några timmar och kom in ordinarie tid och fick gå hem efter att rasterna var avlösta och att jag hjälpt till med överlämningen. Är så tacksam att vi kunde lösa det så! Såg att Gymgrossisten i stan hade söndagsöppet och smet in för att köpa en ny PWO, i hopp om att den skulle fungera, en ny Xtend och mer Tartarus. Galet bra butik, rekommenderar den verkligen om jag inte redan gjort det. I så fall gör jag det igen. Han är duktig och serviceinriktad, och skickade med en gratis powerbar som smakade gudomligt. 'Nuff said! Har hållit mig ifrån träningen trots att jag varit sugen, bara för att tagga till igen. Nu är jag back on track, jag känner det. Min kropp verkligen rasar samman utan den fysiska stimulansen, jag får ont i benen främst. Det kliar och gör ont i leder när jag varit stilla för länge. Tack kroppen!

Jag jobbade en del förra veckan men fick ändå en ledig lördag, förutom natten då förstås. Då gjorde jag ingenting, städade och handlade mat men det var allt. Blev inbjuden att fira chefens 30-årsdag men avböjde eftersom jag behövde just det där med att bara vara hemma. Sova. Det var en välbehövlig dag men på söndagen fick mig ändå att tappa modet, för fy bubblan så trött jag var. När jag kom hem från jobbet och vi ätit middag sov jag praktiskt taget hela kvällen. Inte gjorde det saken bättre att jag skulle upp tidigt idag och jobba öppning, men..

Imorse när jag vaknade var jag inte direkt pigg men väldigt taggad (och smärtan i magen var praktiskt taget obefintlig). Jag öppnade med Adis och Johan och behövde inte göra så mycket annat än att gå med soporna och kartongerna, vilket är en smutsig, tung, illaluktande och svettig uppgift men ändå rätt chill. Jag pratade med Johan och nu är det bestämt att jag ska gå upp till assistent, gråmössa. Och det känns så bra! Dagen till ära fick jag stå ensam i köket hela dagen, och det gick bra. Jag måste fortfarande bli snabbare, men det blev ändå rätt hela tiden och jag misade ingenting. Egoboost, tack så mycket. Fick gå på rast sent och därför gick arbetsdagen fort. När den var slut hällde jag i mig min nya PWO och jävlar vad den kändes! Underbart att äntligen ha hittat någon som fungerar. På gymmet körde jag och Martin bröst och triceps och för första gången i år tog jag inte med min training log. Tänkte sluta räkna repetitioner och sluta gå på rutin och bara känna mig fram och pusha, tror jag kan behöva det för att utvecklas och behålla motivationen. Passet varade i tre fantastiska timmar och det var så jävla roligt, för första gången på ett bra tag. När jag avrundade passet med mina 20 minuters kardio fick jag dessutom ett sms med glädjande besked..

Förra veckan var jag och min familj iväg för att kolla på ny bil till mig. En new beetle, en bubbla that is, i samma färg som min nuvarande bil. När vi åkte därifrån var jag besviken eftersom det fanns en del renoveringsprojekt på bilen som skulle komma att kosta flera tusen, och bilen var överprismärkt som den var. Vi åkte hem utan bil och jag grubblade tills jag nästan dog. Ringde till slut säljaren och gav henne vad man antagligen skulle kalla ett skambud, men det var vad jag tyckte var rimligt och inklusive reparationer skulle det passa min budget. Budet skulle kräva att hon gick ner 10.000 kronor från vad hon tänkt sig från absolut första början och vi var inte överens. Oförmögen att betala mer än jag erbjudit var jag tvungen att acceptera det och besviken och grämandes började vi leta vidare. Idag hörde hon av sig och sa att hon kunde möta mig på 8.000 kronor billigare. Så förhoppningsvis ska vi hämta bilen på onsdag. Det gjorde mig lycklig in i benmärgen och ledsen på samma gång, för jag har en sådan otrolig separationsångest med min nuvarande bil.. men jag får intala mig att den ändå hatar mig. Så mycket som den strulat. Ändå satt jag i den och lyssnade på breakup songs och storgrät. PMS.

Kom hem från gymmet och duschade länge, satte på mig myskläder och har suttit framför datorn och bara slöat. Lyssnat på Machinae Supremacy och Hollywood Undead och pratat med vänner. Tagit mig tid att göra det jag inte hunnit med eller haft ro att göra den senaste veckan. Imorgon skulle jag egentligen varit ledig men tackade ja till ytterligare ett öppningspass (när det gäller dem är jag inte svår att övertala) och har blivit halvt om halvt lovad att få stå i köket då också.

Har nu bryggt kaffe och tänkte umgås med min fantastiska Bowies resten av kvällen. Nyaste avsnittet Game of Thrones släpptes inatt så vi ska antagligen se på det. Har dessutom köpt alla böcker i den serien, så nu har jag börjat läsa den första. Åh. Det är så bra.

Idag är jag nöjd med livet. Jävligt nöjd.