hey brother

Gudars skymning vad jag känner mig sliten. Gårdagen var totalkatastrof för min stackars, stackars kropp. Övade bodypump ett tag tills Martin vaknade för då åt vi frukost ihop framför ett avsnitt Supernatural som var ett enda långt wtf-moment. Tog mig friheten att somna ifrån de sista minuterna. Jag var så trött.
 
Vi åkte till jobbet efter att jag städat så allt skulle vara i ordning när vi kom hem. Någonstans hade jag på känn att dagen skulle bli riktigt lång.. Den var skum. Det var mycket att göra men aldrig riktigt stressigt. Jag hade pratat lite med Adis om att jag skulle köpa nya hörlurar men ville ha någon billig variant eftersom det faktiskt är de jag varit nöjd med. Han tipsade mig om skullcandy så på rasten rusade jag iväg och köpte ett par. Har inte använt dem till träningspassen än men de verkar vara bra!
 
 
Arbetsdagen rullade på men vi var inte därifrån förrän halv ett. HALV ETT! Katastrof utan dess like alltså, men jag fattar inte vad det var som tog SÅ lång tid.. Men det blev städat och rent inför besöket kommande dag, någon från hälsovårdsmyndigheten eller något sånt. Jag sneglade besvärat på klockan hela tiden och kunde inte låta bli att räkna ner timmarna tills jag skulle påbörja nästa arbetsdag. Det var en jobbig känsla, eftersom jag vet att måndagar har en tendens att bli väldigt långa. Försökte få tag på andra som kunde antingen ta mitt pass på Max eller hålla mitt pumppass på kvällen men utan resultat åt båda hållen. Så det var bara att bita ihop. Inse att jag skulle bli tvungen att orka, oavsett.
 
Precis som så många andra gånger jag varit under tajt tidspress övervägde jag att dygna. Men insåg snart att jag aldrig någonsin varit nöjd när jag fattat det beslutet så jag bestämde mig för att inte riskera något idag heller. Somnade strax efter två och vaknade vid sju. Det är nästan okej. Men upp gick jag, blandade en proteinshake och bilade iväg. Hade storslagna problem med att hålla ögonen öppna kan jag säga, det är det absolut värsta momentet för mig när jag inte sovit ordentligt. Att köra bil när jag är sömnig. Jag menar, när jag är trött kan jag inte ens stå emot sömnen i tre minuter. Är jag trött så somnar jag. Även framför ratten.
 
Det blev dock en kort arbetsdag på Max. Kajsa skickade hem mig efter 3 timmar, eftersom vi behöver spara timmar och jag behövde sova. Är så otroligt tacksam för det! När jag kom hem la jag mig och halvslumrade bredvid Martin men gick snart upp eftersom jag hade saker att göra innan jag riskerade att sova bort hela dagen.
 
På agendan står att nöta det sista av bodypumpen och att laga middag. Har precis tryckt i mig brunch i form av ett halvkilo kvarg (gulp..) så sistnämnda känns inte så lockande. Tror jag sparar det till ikväll, efter gymmet. Förhoppningsvis ska jag även hinna sova innan dess med.
 
Har känt mig så stressad de senaste dagarna, över en massa småsaker (samt över idag). Jag får lite kommentarer på bloggen ibland och de flesta talar om för mig att jag borde vara stolt över vad jag åstadkommit istället för att få ångest över allt jag inte gjort. Inse att dygnet har bara 24 timmar, som någon skrev. Och ni har ju så rätt! Jag borde slappna av mer, leva i nuet mer och vara stolt. Men jag är så fokuserad på prestationer att jag ibland glömmer bort vilken utdelning jag får av det. Hade jag kunnat slappna av hade jag valt det, tro mig. Apropå det så skulle jag egentligen varit hos min terapeut idag men det blev för stressigt så jag sköt fram mötet.. ironiskt nog.
 
Nu ska jag klappa mig själv på axeln och göra ett ryck. Och längta ihjäl mig efter lite sömn.
 
 
För övrigt anser jag att Karthago bör förstöras.


Dela gärna med dig av din åsikt!

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Kommentarer
Trackback