inner balance
Jag ska inte sticka under stolen med att det inte är tipptopp med mig. Jag är allmänt förvirrad och PMS:ig. ALDRIG en särskit bra kombo. Igår var jag jätteglad och taggad och allt som var, tills jag kom hem. Egentligen hade det ingenting med Martin att göra men det var där det började. Mitt humör sjönk sakta under kvällen och även om jag lyckades ta mig upp lite så åkte det snabbt ner igen. Jag känner mig trött, i huvudet. Jag är så fixerad vid tider, symmetri, renlighet, ordning.. Allting är måstemåstemåste i mitt huvud och jag slappnar aldrig av för att man blir ju aldrig färdig. Det är lite som att jag mäter mitt eget värde i hur produktiv och duktig jag är, hur snabbt jag tar itu med saker. Och jag sätter helt orimliga mål som jag omöjligtvis kan leva upp till och då ser jag det som ett misslyckande. (Tror det kallas prestationsångest.) Jag känner mig smått hopplöst förlorad som slav under mig själv, och jag har så svårt att se hur jag någonsin ska kunna ta mig ur det här.. Förstår ni dilemmat? Inte jag heller. Men igår när vi kom hem på kvällen satte jag mig på golvet och bara släppte ut allt. Grät en massa. Och det var skönt. Ladda ur, få en arm runt om sig, bryta ihop oh resa sig upp. You know the drill. Det är i alla fall skönt att kunna identifiera ett problem. När man gjort det är man halvvägs till lösningen, minst.
Men igår var ändå en bra dag. Jobbet gick fort, lätt och smidigt. På vägen hem tog jag en annan väg för skojs skull och hamnade bakom en blå Golf som inte bara körde i 40 på en 70-väg, utan även låg och vinglade mellan mitten och vänster sida av vägen. Helt galet. Jag brukar inte "hetsa" folk i trafiken men den här killen kunde jag inte låta bli. Jag la mig nära och blinkade med helljuset och fick verkligen pressa ut honom (till höger körfält, sjukt). Alla bör köra bil utefter sin egen förmåga, absolut. Men innebär det att man halverar den tillåtna hastigheten så är man helt enkelt ivägen för andra och bör göra allt i sin makt för att släppa förbi dem. Antingen stanna eller.. åtminstone ligga till höger.
Nåväl. Väl hemma packade jag upp lite snabbt och satte i mig en smörgås innan det var dags för oss att bege oss till gymmet. Martin hade aldrig varit på indoor walking så jag tänkte dra med honom dit, för första gången på ungefär ett och ett halvt år. Vi körde några set med chins, en övning för biceps och en för lats innan. Väl på indooren svettades jag som jag sällan gör. Martin hade blött ner golvet runt sig så mycet han svettades, haha. Det var ganska roligt, skönt med lite omväxling. Efteråt stannade jag kvar och pratade lite med instruktören och hann bli jääääättekall.. Det tog död på mycket. Vi hade tänkt köra mer efteråt men jag bara frös och frös och frös så efter två övningar gav vi oss och hoppade in i bastun innan vi åkte hem.
Vi åt kvarg och jag somnade på soffan runt tio. Det tog hårt det här, att börja jobba igen. Att gå upp 6 på morgonen är inte särskilt naturligt någonstans för mig. Strax efter elva någon gång somnade jag i alla fall, efter att ha legat och terapeutiskt klappat på Martin en liten stund.
Igår kväll lämnade jag huset i vad jag anser vara en röra, så det var det första jag tog hand om när jag vaknade. Jag måste kunna ta lite distans ifrån det där.. Så nu är allt som återstår, att blanda en proteinshake (helt okej frukost faktiskt, även om jag inte är jätteförtjust i proteinshakes överlag) och att tagga till inför torsdagsöppning. Det är den värsta dagen att gå som D-chef, tyckerr jag. För det tar aldrig slut.
Ikväll skulle jag egentligen ha varit på filmkväll med mina vänner, och tro mig när jag säger att jag verlkigen klämt in den tiden. Jag finns egentligen inte tillgänglig någon kväll den här veckan. Men så ville Martins pappa att vi skulle äta middag så jag tänker prioritera det, han åker snart de där 350 milen hem igen så man får ta vara på det. Men först, en dag på Max, lite gym, en timmes bodypump följt av X-fit. Hoppas jag överlever dagen!
2013-10-10
06:57:00
VardagKommentarer
» Hanna säger:
Åh know the feeling! Jävla prestationsångest! Men tänk på allt du gjort under året and be PROUD! 😃😃 så brukar jag göra de dagarna... Även få gråta ut litegrann är ett måste ibland, att få rena sig själv : ) Hoppas dagen blir bra! Kram
Trackback
