Change of Seasons

 

Det är svårt att inleda det här inlägget. Grejen är den att jag under början av min semester inte kunde undgå att känna att jag kanske skulle vara ivägen för Martin. Det kan vara påfrestande att ha sin "sambo" hemma 24/7 och därmed bli berövad nästan all tänkbar egentid.

 

Men dagarna har gått sin stilla gång och varje dag är det en känsla som har växt hos mig. På något sätt känns det som att vi kommit varandra närmare. Haft roligt ihop och uppskattat varandra på ett annat sätt. Jag har mått så oerhört jäkla bra tillsammans med den här killen.. oavsett om vi spenderat hela dagen i sängen kollandes på serier eller om vi varit på vift i Göteborg i 12 timmar.

 

Jag fäller faktiskt en ensam tår i skrivande stund. Jag älskar dig så fruktansvärt mycket, min fina Martin. Jag har vid ett x antal tillfällen tidigare sagt att min vardag överlag har varit markant mycket bättre det senaste året, jämfört med tidigare. Just för att jag så länge längtat efter det här livet så länge, att bo och leva tillsammans med min kärlek. Och jag kan inte fatta hur enkelt det har varit! Det är så klyschigt men lika sant, att vi har en så bekymmersfri vardag ihop. Antalet gånger vi bråkat under 15 månaders tid går att räkna på en hand.. för att det inte behövts mer. Visst är vi inte perfekta ihop, ibland blir det problematiskt för att vi är så fundamentalt olika. Men vi löser det.

 

Under dessa tre veckor har jag till botten av mitt hjärta insett vilken fantastisk människa det är jag delar mitt liv med just nu. Jag har suttit i skiten, och det hårt ska gudarna veta, och jag har mått dåligt och jag har haft svackor. Varit en känslomässig berg-och-dalbana. Men hela tiden har han funnits där. Ställt upp långt över vad man kan begära. De gånger jag har fallit i mitt humör har han ändå varit tålmodig och väntat på att jag ska komma tillbaks och då mottagit det utan agg. Funnits för mig och ställt upp för mig så oerhört mycket. Fått mig att skratta till tårar, lyft upp mig, lyssnat och hållit om. Varit helt jäkla underbar.

 

Det finns inte ord som beskriver hur tacksam jag är för att du är den du är. Tack, i alla fall. ♥