Change of Seasons

Hade ju planer på att sola innan jobbet.. Får nog ta en raincheck på det, haha. Skönt på ett sätt, då kan man vara inne med gott samvete när jag börjar jobba sedan.



Från tidig morgon i torsdags. Egentligen var jag schemalagd att rengöra glassmaskinen på onsdag men sköt upp det till dagen efter. Måttligt taggad men det skulle ju göras, och min morgonCelius var med.





Efter jobbet funderade jag på att träna, var inte så där jättetaggad egentligen.. Men så fick jag ett sms om att ett paket kommit till mig, lite nya kläder från Better Bodies. Så jag taggade till och åkte in, provade faktiskt att köra axlar (och mage) för första gången på alltså, månader. Det gick faktiskt bra! Pressar kändes okej men sidolyft kändes som att det provocerade fram någonting. Det är så jäkla svårt, nu när jag inte tränat ordentligt på länge så är kroppen så ur form och känns alldeles svag överlag. Jag vet inte om jag har pump i musklerna eller om de gör ont. Jag känner efter hela tiden.. Mina armbågar är inte riktigt med i matchen däremot, de gör inte ont men det klickar i dem ibland. Får ta det där besöket hos Björn snart känner jag.



Invigde mina nya byxor!



Ja sedan var det ju dags för jobb igen. Först ett rutinpass på morgonen och så stängning på kvällen. Men det var ju mitt val och det fick vara värt det. Martin skjutsade mig till och från jobbet så vi kunde gosa i bilen. Det är så mysigt.



Jobb..



Stängningspasset gick awesome och när jag kom hem väntade en överrasking! Jag hade sagt till Martin dagen innan att jag skulle vilja gå och få fotvård någon gång, för det känns som att jag skulle behöva det. Det visade sig att han har gått en utbildning som omfattar fotvård och hade köpt hem lite prylar för att kunna ta hand om mina fötter. Alltså vilken kille.



Här är den, presenten jag fick av Emma! En Angry Birds-mugg, helt perfekt nu när jag faktiskt börjat dricka te. Så här ser de flesta kvällarna ut för övrigt, te i soffan framför någon serie.

Fredag innebar stängning med Martin, det gick återigen asbra och när vi kom hem taggade jag till inför det absolut sista avsnittet av Six Feet Under. Gudars som jag grät. Vilket annorlunda och slagkraftigt serieavslut, får fasen gåshud bara av att tänka på det. Martin låg och höll om mig när jag kämpade för att inte börja hulka helt okontrollerat och han sa att det var bara en tillfällighet att han fick något i båda ögonen samtidigt. 



Glass och drama är ju inte en klyscha för ingenting, så jag unnade mig en Ben & Jerry's.





Och älskling tog hand om mina fötter. Vilken oerhörd lyx!



Ledsen tjej, ingen mer Six Feet Under..



Nytt linne från Better Bodies! Stppa pressarna, Ida har köpt någonting vitt........

Lördag morgon traskade jag upp tidigt för att göra mig i ordning inför en medlemsdag på gymmet! Jag tänkte åka dit och ge en hjälpande hand men det var ju så grymt fint väder och ganska tidigt på dagen, så det kom inte särskilt många. Men det var ändå  kul att vara med, det var ingen stor uppoffring för mig. Hade egentligen tänkt träna men fick brutalt ont i magen så jag skippade det.. Tänkte att jag kunde ta det vid senare tillfälle i så fall.



Vi hade varmast i Sverige den helgen och det kändes! Så fort jag kommit hem kastade jag ut mig på gräsmattan redo för sol, mys och stillhet. Och Gamme of Thrones i bokform. Har påpbörjat ett andra försök att läsa den nu, alltså jäklar vad bra den är! Jag vet precis vad som kommer hända men ändå sitter jag som klistrad. Underbart.

Efter fyra timmars stekande i solen (fortfarande världens blekfis då, men hellre det än att vara lila och sedan flagnande som varje år) gick jag in och somnade faktiskt. Sov i två helt fantastiska timmar. Jag hade inte sovit särskilt mycket under natten eftersom jag var tvungen att gå upp rätt tidigt, så det var välkommet.

När jag vaknade sedan fick jag dunderångest över planeringen för dagen. Jag hade tusen saker jag behövde göra men hade varken tid eller lust att göra allt. Så jag valde vist, struntade i träningen och skyndade in till Nordby för att handla mat, ett flak Celsius (hashtag junkie) och en ny serie att titta på.



House of Cards blev det! Egentligen är jag inte särskilt varken insatt i eller instresserad av politik men jag har hört bra saker. Men än så länge gillar jag den, även om det kanske är långt ifrån det bästa jag sett. Än så länge.

Sedan fick jag eld i baken och bestämde mig för att städa! Egenntligen hade jag tänkt storstäda hos gerbilerna och i resten av huset (man måste göra de båda på samma gång, man har spån i hela huset annars) på söndagen men jag hade energin. Att göra rent gerbilburarna är det tråkigaste som finns och egentligen hade vi sagt att vi skulle hjälpas åt, men då vi bara jobbar om varandra den kommande tiden så skulle vi ta en eller två burar var och dela bördan. Men jag såg ingen anledning att stå där och vifta med fingret om att Martin minsann fick ta hand om sin del av ansvaret, han som behandlat mig som en drottning det senaste.. Så jag städade, med stor entusiasm!

 

Färdig med att förbarma mig över dessa små odågor. Bäbisar!



Storstädade huset och tände sedan en massa ljus överalllt, till och med inne på toaletten. Det blev så himla bra!



När Martin avslutat sitt stängningspass skulle han skjutsa in en arbetskamrat till stan, och passade på att ta ett litet pitstop på Statoil och köpte chips till mig.. Nom nom nom. Dessa förtärdes framför en himlans massa TV-serier resten av kvällen och in på natten! Det är alltid lyxigt för mig att inte behöva lägga mig tidigt. Då skojar jag till det och är uppe till typ.. klockan ett.. Haha. Skönt att ha kommit ur dygnsrytmen där vi somnade vid fyra, fem på morgonen varje dag.



Söndag! Frukost med Martin och städa upp, och sedan ut i det vackra vädret igen. Ett av det bästa som finns, särskilt nu innan alla insekter i hela världens vaknat till liv..



Gick runt i shorts och sport-BH hela dagen. BH:n är ny, från Better Bodies oof course, och är så himla skön och snygg! Särskilt skönt att inte ha en bygel som ligger och trycker mot den där knölen..



På söndag eftermiddag åkte jag sedan till Söle för att grilla. Det var fantastiskt att få träffa familjen men med sällskapet och posten kom några dåliga besked och det blev lite för överväldigande för mig. En jobbig kväll blev det, men som tur var hade jag Martin hos mig. Men man blir ju så ledsen över att känna att det känns som ja, att man är ledsen jämt. Jag vet att jag är glad den största delen av tiden, men det är så mycket "småsaker" i mitt liv som skiter sig och sedan inte kommer till något slut. Det löser sig liksom aldrig. Men nog om det.



Trots den jobbiga kvällen så bled det ju ändå måndag till slut. Ny dag, ny vecka och nya möjligheter. Jag jobbade öppning och resten av dagen spenderade jag bara hemma med Martin. Och på lunchrasten på jobbet smet jag ut till uteserveringen, lyssnade på Celldweller, åt sallad och njöt av vädret. Det gjorde det hela aningen bättre.



Det som tynger mig mest just nu är att jag inte mår helt tiptop fysiskt. Knölen i bröstet, problemen med muskler och leder.. Jag har vänt mig till sjukhuset två gånger men upplevde inte att något av besöken gav mig klarhet i någonting. Knölen är mindre svullen men gör desto mer ont och det enda jag kan göra är att snällt vänta på en kallelse som kommer med posten om några veckor, eller så. Jag har inte tränat "ordentligt" alltså utan smärta eller hänsyn och stor varsamhet på två månader. Det tar död på så otroligt mycket träningsglädje och just nu känns det som att det kan kvitta, mer eller mindre. Det lockar inte att åka till gymmet alls. Och har man väl kommit in i den där svackan är det svårt att ta sig ur tycker jag. Det blir ofta så för mig efter jag har tagit viloveckor, man glömmer bort varför man tränade från första början och att se sig i spegeln och (tycka sig) se hur resultaten sakta avtagit.. Det är ett av det värsta jag vet.

Men det är ju i vanlig ordning min, och ingen annans uppgift att hitta tillbaka. Jag ringde sjukhuset igår och sa att jag har faktiskt ångest eftersom jag är orolig men ni inte ger mig svar.. Jag hade fått ett brev hem angående blodproverna för att se ifall jag har reumatism. Brevet var typ fyra meningar långt och jag fattade ingenting av vad de innebar. Så jag fick prata med läkaren personligen och har även ringt till mottagningen i Uddevalla. Det ör förjävligt att leva i ovisshet men ibland kan det kanske vara bra att försöka tänka på, lägga sitt fokus på andra saker. Det finns ju så mycket annat som gör mig glad och livet värt att leva tusenfalt. Det är så lätt att hamna i skuggan av alla dessa motgångar.

Så nu ska jag laga mannagrynsgröt till frukost och sedan väcka Martin. Vi åt ofta det ihop förr och han sa igår att han saknade det så jag ska slå på stort. Klockan tolv blir det jobb och ikväll tänkte jag faktiskt försöka ta en sväng till gymmet.

Hoppas ni får en fin dag!

Igår kom Martin hem senare än jag förväntade mig. Jag var ute tills solen sakta gömde sig bakom de högsta trädtopparna och kastade långa skuggor. I ungefär fem timmar sammanlagt, helt underbart. Jag gick sedan in och hann se ett avsnitt SFU innan Martin tillslut kom hem. Vi lagade mat lite snabbt och gjorde oss redo för ett hyfsat sent pass på gymmet.

Det blev läggdags för mig strax innan midnatt och jag sov faktiskt ganska dåligt inatt. Vaknade runt fyra av någon anledning.. Somnade om för fem timmar och sedan var det dags att göra sig i ordning för ärenden i stan. Egentligen skulle jag ha jobbat rutinpass, 7-14 men eftersom jag skulle till sjukhuset elva behövde jag bara jobba tills dess ich för att slippa åka upp för en så kort stund fick jag ta de timmarna imorgon istället. Det uppskattade jag.

Så jag var alltså på sjukhuset idag och kollade upp den där knölen. Läkaren jag träffade påminde mig om George ifrån SFU. Han är sinnessjuk, så det är inte menat dom en komplimang. Men det var snabbt in och snabbt ut och jag vet inte det minsta mer nu än jag gjorde innan. Fick en remiss till Uddevalla men jag har ingen aning om när jag ska dit eller när eller hur jag får besked om det heller. Så jag tänkte faktiskt spela lite dum och ringa dem själv imorgon och säga att jag uppfattade det som att det var jag som skulle höra av mig. Knölen har blivit så markant mycket värre på kort tid och jag har inte ro i kroppen att gå och vänta utan minsta lilla milstolpe. Vi får se.

Vi parkerade sedan bilen i centrum och tog vägen förbi polisen. Fixade varsitt pass eftersom vi ska ut och resa i mitten av maj. Tog sedan en fixa på Backlunds, gryyymt besviken över att de inte hade någon punschrulle som jag längtat så efter.. Efter fikan sjönk mitt humör oerhört mycket av all inre stress, men vad rådde inte bot på det, om inte ett gympass!

Vi åkte sedan för att handla samt hämta ut ett paket från MMSports. Där i låg ingenting mindre än...

När vi kom hem sedan la vi oss faktiskt på sängen och totalslocknade båda två. Martin snarkade mig bokstavligt talat i mitt öra men jag var alldeles för trött för att tycka att det var annat än jättemysigt ändå. Haha.

När vi vaknade sedan tog jag en dusch men kände mig så där äckligt sömndrucken att jag nästan kände mig febrig. Det känns för övrigt som att alla går och blir sjuka nu, är glad om jag slipper..

Jag var ju ändå ledig så jag hämtade täcke och kudde och placerade mig i soffan. Kollade på tredje sista avsnittet av SFU och jag grät som ett barn genom hela avsnittet och lite till. Martin klappade på mig och fick hela tiden påminna mig om att det inte är på riktigt.. Men usch som tårarna rann.

Vi gjorde sedan ett avbrott i tittandet för att laga thailkyckling. Så himla gott blev det men jag blev mätt på nolltid...

Nu sitter Martin och spelar och jag ska snart sova. Har öppnat fönstret in till mitt sovrum så det kommer bli underbart att få sova i lite frisk luft. Imorgon ska jag upp tidigt så jag hinner rengöra glassmaskinen innan öppning men efter det börjar jag inte jobbet förrän klockan tre igen. Vi får se vad som händer däremellan, är det fint väder alternativt om jag är väldigt trött blir det mys hemma men annars hade jag tänkt mig ett pass på gymmet. Vi får se.

God natt från Stora Ytten!

Ni anar inte hur bra jag mår just nu! Ligger spritt språngande naken på en solstol, bakom huset. Stor fördel med att bo ute i skogen och så där. Lite trubbel i paradiset är det ändå, jag har fått en knöl i bröstet som gör väldigt ont. Jag har varit väldigt orolig och trodde jag i vanlig ordning skulle begå ett stort misstag när jag googlade på det. Google kan göra vem som helst till en dödssjuk hypokondriker.. Men den här gången så var det ganska lugnande. Jag fick i alla fall en tid på sjukhuset imorgon och fram tills dess tänker jag bara försöka få mig själv att förstå att det inte finns någonting jag kan göra åt det samt att oron inte hjälper mig utan bara berövar mig en massa tid och energi som jag kan använda åt att njuta av den här fantastiska dagen, istället.

Igår var det så himla fint väder när vi avslutat en arbetsdag som verkligen rusade förbi. Vi satte oss på baksidan och tog en liten fika med riskakor, jordnötssmör och Celsius. 

En liten hoppspindel fick vara med!

Planen var att vi skulle åka och gymma men det absolut sista jag ville göra var att vara inomhus nu när solen sken så skönt, i kontrast till att vi skrapade rutan på bilen i lördags morse liksom. Så Martin föreslog en liten tur till Färingen, en sjö i närheten. Så vi tog på oss solglasögonen och åkte dit!

Efter ungefär en timme åkte vi hem, köpte med lite glass på vägen och myste framför det nyaste avsnittet av Game of Thrones! En riktig slackerkväll blev det, men det kändes helt okej efter sex dagars jobb.. Är nöjd över att jag tog ett extrapass ändå. Det gick grymt fort plus att vi fick dubbelt betalt. Så istället för tre dagars jobb den här veckan får jag betalt som jag jobbat fem. Inte dumt.

Imorse skulle Martin iväg för att jobba öppning och väckte mig halv sju och frågade om vi skulle äta frukost och kolla på Supernatural. Helt död släpade jag mig upp och halvslumrade genom halva avsnittet. Borstade sedan tänderna och när Martin åkt la jag mig igen. Och sov i tre underbara timmar till.

Dock så drömde jag drömmar om att jag var otrogen mot Martin. Många av mina vänner visste om det och hade talat om det för honom. Han ville inte ha mer med mig att göra men jag kunde inte tala om för honom att vi är bara i min dröm nu, det här är inte på riktigt. Han skulle ju tro jag var galen. Så konstigt! Vaknade till en början förtvivlad men sedan lättad.. Jag skulle aldrig göra något sådant mot honom. Usch.

Jag gick i alla fall upp sent men det kändes så välförtjänt. Kan inte minnas när jag sov till så sent som elva, sist.. Ägnade exakt en timme åt att städa, byta sängkläder och tvätta och diska. Öppnade fönster och altandörren och längtade ut i vädret. Men först lunch, avnjutandes av frysta blåbär och kvarg och lite telefonsamtal.

Nu ska jag lägga ner Joe Hill och läsa lite Mitch Albom istället. Jag gillar Joe men det här är en novellsamling så den passar bättre att ha liggandes bredvid sängen, läsa en novell innan läggdags liksom.

Snart kommer Martin hem och då blir det mat och sedan ett benpass på gymmet. Min träningsvärk från marklyften har precis gått över så det känns bra. Jag tränar mer med kvalitet än kvantitet nu och det känns fruktansvärt bra. Inte vara rädd för att vila varannan dag, och låta bli gymmet kanske en extra dag när jag sovit för dåligt, jobbat väldigt mycket eller har ont någonstans. Jag tror det ger mig mer resultat, en gladare kropp och framför allt mer tid till annat som oclså förgyller livet.

Vet ni vad.. Jag har skavsår på tre olika ställen på vänsterfoten, jag har fyra svullna och bultande brännsår på händerna, jag har druckit 6 (!!) burkar Celsius sedan i fredags varav hälften var idag och blundar jag i en minut så somnar jag. Närmare 50 timmar gjorda, 50 timmar av högt tempo, hög värme, höga ljudnivåer och skyhög puls. Bilden ovan togs i fredag, halv ett på natten efter 12 timmar på jobbet. Nu är jag trött.

I fredags jobbade vi båda stängning och jag vaknade ganska tidigt. Var väldigt taggad och motiverad att ta tillvara den objektivt korta fritiden jag skulle få ut av den kommande helgen. Så jag satte mig framför datorn och gick igenom mejl och betalade räkningar och sådana grejer. Sedan fick jag en snilleblixt att jag skulle färga mitt hår. Det blev awesome!



På väg till jobbet ihop med älsklingen min.



Efter många timmars jobb var det braklunch som gällde. Försökte fånga perspektivet på bild, den otroliga högen mat på tallriken men tycker verkligen inte att den återspeglas rättvist, haha.

När fredagen tog slut visste vi att vi ridit ut stormen som varat i fem dagars tid, nu skulle det lugna ner sig igen. Så vi ägnade oerhört stor del av kvällen åt att städa riktigt ordentligt och återställa restaurangen i så stor utsträckning som möjligt. De andra två killarna nöjde sig klockan elva men jag och Martin stämplade inte ut förrän srax innan halv ett på natten.. bara för att komma tillbaka till halv åtta morgonen efter.



Jag sov väldigt lite men vaknade ändå tidigt som fasen. Fick möjlighet att äta min frukostgröt framför ett avsnitt SFU med den otroligt vackra morgonsolen som sällskap. Sedan var det dags för jobb igen, åter tillsammans med Martin.



Efteråt var vi båda megatrötta men ändå sjukt taggade för gym.. Mina styrketräningspass lyser med sin frånvaro men det känns helt okej. Jag ser resultat, förbättring och framsteg ändå, tack vare kardion, rehabträningen och hälsosam mat.



Två timmar ägnade vi åt gymmet den kvällen. Värmde upp med hundra kettlebells swings, gick sedan över till marklyft (och jag hade glömt mina handskar så grepphandskarna bara slank ur mina svettiga handflator hela tiden). Lite tråkigt, så frustrerad jag blev! Martin frågade mig skämtsamt om jag går på steroider, dels för att jag får sådana sjuka blodådror som ploppar fram i pannan och på halsen men också för att jag så lätt blir arg och upprörd. Jag har fått ett väldigt ömtåligt tålamod, men jag kan lova att det inte beror på något annat än en jobbig vecka. Jag blir lätt arg, idag fick jag till och med be om ursäkt till en arbetskamrat för att jag var väldigt otrevlig. Jag ska skärpa mig, ingen uppskattar ju ett sådant beteende!

I vilket fall, resten av passet körde vi lite mer rygg och mage och jag avslutade med 20 sjuka minuter på crosstrainer, jäklar så trött jag blev!



Så idag vaknade jag upp, inte alls med lika välfyllda energidepåer som igår, och en massa träningsvärk som kommit smygandes under dagen. Mycket av den sitter i trapsen och mellan skulderbladen. Det är svårt att säga ifall det bara är träningsvärk eller slitageskada men jag tycker att det känns okej. Det gör inte ont på samma sätt som det gjort förr, då kunde jag inte lägga handen mot ryggen utan att kippa efter luft av smärta. Så är det absolut inte nu, så jag antar att det är vanlig hederlig träningsvärk, som jag faktiskt inte är särskilt van vid. Dessutom känner jag lite träningsvärk i rumpan och baksida lår, underbart!

På jobbet saknade vi alla våra kökgurus. Tur är att söndagsöppningar brukar vara lugna så vi hade tid att förbereda oss. Men hela passet stod jag och Martin i köket ihop och vi rockade! Skitbra gick det, vi fungerar oerhört bra ihop där, om det råderr god stämning mellan oss. Det har det gjort hela helgen och det har gjort mig så glad, givit mig så mycket mer energi (även om jag är helt uttömd på den nu). Det brukar vara bra mellan mig och Martin, det är inte det, men den här helgen har varit något alldeles speciellt, vi har jobbat samma pass och verkligen gått in i det tillsammans. Underbaring.



Efter jobbet åkte vi hem och invigde mina nya dricksglas, till en lite lyxigare middag än vanligt. Skålade med Ramlösa och apelsinjuiceför att fira att vi överlevt veckan, och åt potatisgratäng och hakkeböff samt kollade på Supernatural. Efteråt städade jag undan, lyssnade på John Mayer och kände sedan för att vara ensam en stund, för vad som kändes som första gången på en evighet..

Öppnade ett fönster och bara njöt av livet.



Vill tillsist visa en bild på dessa burkar som jag pyntade ikväll. Jag brukar äta multivitamin på morgonen och ZMA på kvällen, men när de ligger i burkar i en låda så glömmer jag dem lätt. Så jag gjorde i ordning dessa burkar och nu står de bredvid sängen, som en del av inredningen. Kommer inte missa att ta dem nu!

Imorgon skulle jag egentligen vara ledig, efter fem dagars jobb.. Men jag såg en chans att gå ytterligare en öppning med Martin så det fick bli så.

Nu ska jag sova så himla gott så ni anar inte. Ny dag, ny vecka och nya möjligheter imorgon!

Jag tror jag har svårt att varva ner. Idag har det ju varit skärtorsdag vilket för Strömstads del innebär invasion av norrmän. Mer än vanligt. Fulla sådana, till stor del.

Det har varit en oerhört lång arbetsdag. Typ den längsta någonsin, rent mentalt. Från 13 till 23.30 blev det, helt kaosartat men ändå lyckades vi få bättre timförsäljning än igår. Och då var vi ändå betydligt fler. Det var problem med bemanningen inför imorgon så jag filade och smed på retoriska argument för att få Martin att hoppa in imorgon. Jag var så säker på att han skulle säga nej, att när han direkt sa ja började jag ändå dra igång med mina argument, haha. Men det gör i alla fall att morgondagen känns lite mer lockande. Efter den här dagen vill jag inte annat än ta semester. Den är för övrigt bara en månad borta!

Veckans slutspurt och tre sista pass har åtminstone de bästa utav förutsättningar för att bli bra då de är samma skift som Martin. Gymmet ligger som andra prio och det är ändå ganska skönt, att inte tvinga in pass bara som en principsak. Nu är jag visserligen begränsad eftersom mina axlar strular (fast de är helt återhämtade idag, nästa veckas bodypump är ändå inställt, frustrerande nog) men det är ändå skönt att jag kan acceptera de där begränsningarna. Ta två vilodagar på rad. Kosten och sömnen rullar på galant så varför inte..

Ska nog försöka göra ett tappert försök att sova nu. Det blir bara några timmars fritid imorgon men jag ska spendera dem så väl jag bara kan. Sedan är det öppningspass under helgen som väntar och då får man ju kvällarna ledigt i alla fall. Men gudars som jag längtar tills påsken är över och försäljningen kan lugna ner sig lite..

Sitter i mitt sovrum och lyssnar på John Mayer. En av många jag kallat för mannen i mitt liv. John Mayer som alltid funnits där, i både glädje och sorg.. Antagligen en av de största douchebagsen som existerat i modern nutid. Bara känner det på mig.

Ikväll känner jag mig grumpy. Jag har under dagen fått ont i axlarna och tappat hoppet lite och återfunnit hoppet lite men känner mig mest slutkörd i huvudet. Jag är inte direkt nominerad till snyggaste flickvännen 2014 här jag sitter i pyjamas med byxbenen nedstoppade i fluffiga strumpor.. Sminket borttvättat och likaså doften av svett, hamburgare och förtvivlan. Har lyxat till det med en touch av Christina Aguileras By Night. Jag har använt den parfymen i år, den känns så himla jag. Kvinnlig men ändå lite edgy så att säga.



Så jag bara njuter av tiden jag har ensam ikväll, för jag behöver den verkligen. (No offence älskling, om du nu mot förmodan skulle läsa detta. Vilket han aldrig gör, i och för sig. Jag förstår inte det där, hade jag levt ihop med mig hade jag tittat in på bloggen åtminstone lite då och då.. Men nu är jag ju som jag är, lite narcissistisk men ändå klämmig som fasen.)

Jag fick sovit 7 underbara timmar innan jag vaknade strax efter sju.. Tog en lugn morgon och åkte in till gymmet en megasnabbis för 25 minuter på crosstrainer och tio minuters stretch. Åkte sedan till jobbet, i god tid och taggade till så det stod härliga till!





Vår chef hade köpt en maaaassa godis och en shit load av energidricka. Och på väggen satt en lapp där det stod..



Haha! Min chef. She knows me too well. Jag gick och pantade efter att skitet slutat och fick ihop 64 spänn. Såatte..



Alldeles runt hörnet på min station, in case of emergency!



Det var en hyfsat hård dag på Max Nordby. Även om vi hamnade knappt under prognos så knäckte vi det gamla dagsrekordet. Igen. Men det var ändå roligt.

 

Efter jobbet sprang jag några små ärenden och bilade sedan till Söle. Det blev en hyfast kort vistelse där ja mest låg i soffan och kollade på filmmed min lillebror och pratade lite med farmin och Angelika. Angelika höll på att baka en tårta och se så fin den blev!

På vägen hem drunknade jag mer eller mindre i självömkan för mina axlar, när jag mötte en ambulans i full fart längs landsvägen. Ambulanser påminner mig alltid om att mitt liv kunde ha varit så, mycket, värre.

Imorgon stundar stängning och jag hoppas på en mysig morgon och att mina axlar inte gör ont längre. Nu ska jag se på Six Feet Under.

Vill att den här dagen officiellt ska minnas som dagen då Martin Böwes bytte toarullen. Jag kunde inte låta bli.. Han byter aaaaldrig när den gamla tagit slut. Kvar hänger bara en papprulle och snett nedanför står en ny, påbörjad. Mamma har sagt till mig att det är en naturlag att karlar inte byter rulle, det är ingenting som kommer ändras och inte heller något som är värt att irritera sig på. Men det verkar ändå som att det finns hopp.. Haha. Love you, Bowies.



Idag har jag haft en så jäkla bra dag att jag är alldeles sprallig i kroppen! När jag vaknade strax efter nio bara for jag upp ur sängen, det är så himla skönt att jag hittat en någorlunda konsekvent dygnsrytm och att kroppen är så med på noterna. Tog en dusch och gjorde mig iordning, dukade fram frukost tills klockan var tio och Martin vaknade. Vi kollade på Supernatural och efteråt städade jag glatt upp och hoppade nästan jämfota av förväntan och iver för att åka iväg på en (och tillåt mig låta som en norrman:) liten kosetur till Nordby innan hjärtat skulle börja jobba.

För det första så var det löning idag. Man ska aldrig prata om pengar så här i cyberspace men tillåt mig säga att jag blev överraskad när jag såg mitt saldo. Var tvungen att kolla flera gånger och insåg snart att semesterersättningen från förrförra året ramlat in. Och det året tog jag inte ut en enda semesterdag. Nu. Jävlar. Ska jag hamna i fas med allt vad ekonomi heter. Men först en liten shoppingspree för att fira, men nu blir det ingenting mer.

För det andra så hade jag en sådan brutal jäkla träningsvärk i rumpa och ben. Som jag saknat den känslan! Höll mig lyrisk hela dagen.





Efter att ha besökt Bodypowers alla fem butiker i stan så hittade jag äntligen mina sååå efterlängtade BB-shorts! De är egentligen gjorda för herrar men det är ju fördelen med att vara tjej, man kan sno deras kläder medan de ser ut som jag-vet-inte-vad i våra. Hittade rätt modell i rätt färg och rätt storlek och nu är jag lyckligast i världen och har faktiskt ingenting mer ifrån Better Bodies som jag vill ha. Tro det eller ej. En ny BH möjligtvis men ingenting jag dreglar över, så att säga.



Köpte den femte och sista säsongen av SFU, och råkade se att tredje säsongen av Sherlock kommit. 200 spänn för dessa timmar av känslomässiga berg-och-dalbanor, otroligt. Ytterligare två samlingar av serier kompletta, åååh jag vill inte att SFU ska ta slut.. Hoppas det finns fler snarlika serier där ute, som väntar på att bli upptäckta! Skönt i alla fall att de inte drog serien så långt som bara möjligt, för att håva in mer pengar.. Det finns vissa sådana serier. Supernatural till exempel, den var skitbra fram tills sjätte säsongen sedan började den dala. Visst finns det vissa glimtar men någonstans känner man så här i slutet av säsong nio att den hållt på alldeles för länge. Det finns inget nytt att komma med. Viken liten eskapist jag är.



Fick äntligen tag på en BB-gymväska också. Stor och luftig men jag hade önskat fler än ett fack på den. Nåväl, fick dessutom möjlighet att rensa ur min tygväska som bara blivit mer och mer full av malplacerade prylar och otymplig att konka runt på. Hälften av innehållet fick istället plats i gymväskman och åh så bra det blev! Dessutom kostade den bara 350 kronor.



Efter att ha mellanlandat hemma var jag så sugen på gymmet att jag struntade i allt vad tidsplan hette och åkte in. Lats och biceps i möjligaste mån stod på schemat och sablar i min lilla låda så roligt det var! Det var med lika stor försiktighet som engagemang, som jag genomförde övningarna och liksom igår fick jag aldrig riktigt nog. Fick dessutom betat av mina 30 minuter i zon 3 vilket blivit standard för mig nu. Det är så underbart att arbeta med så hög puls, man får upp förbränningen grymt mycket. Efter passet var jag väldigt kluven inför vad jag skulle ägna resten av dagen åt. Jag ville (läs: behövde verkligen) handla mat, tvätta bilen, lämna bodypumpkit till Lizette, handla småkrafs på Nordby, åka hem till Söle och gå på yoga. Efter att ha velat fram och tillbaka blev det biltvätt, en sväng till Ica och sedan hem, och på med en av Martins tröjor och på med John Mayer i högtalarna för att få den rätta stämningen och laga lunchlådor till de kommande dagarna.

Ni anar inte hur nöjd jag är med resultatet! Jag köpte 1,7 kilo köttfärs (för det är det jag gör bäst) och tänkte först göra en shitload av chili con carne. Igen. Det är min grej; det är lätt att laga och smidigt att ha med sig samt fungerar utmärkt att värma. Men så sneglade jag in i kylskåpet och började fundera på om jag skulle kliva ur den där komfortzonen, utmana mig själv och improvisera fram något nytt. Fullt medveten om att detta skulle ta typ fem gånger så lång tid taggade jag ändå till. Nötfärsbiffar med fyllning gjord på hackad paprika, vitlök, fetaost och oregano! På toppen la jag en klick cremé av soltorkade tomater samt ännu mer smulad fetaost. Resultatet blev så oerhört bra! Jag håller fortfarande på att steka biffar, det tar väldigt lång tid eftersom jag gjorde de väldigt tjocka, men totally worth it.



Imorgon tänkte jag göra det mesta som inte blev gjort ikväll. Ibland har jag svårt att acceptera att det inte är mer än 24 timmar på ett dygn och att man faktiskt får ta det lugnt på sina lediga dagar. Kanske, kanske, kanske blir det ett snabbt kardiopass på gymmet imorgon innan jobbet. Det beror på hur trött jag är. Efter jobbet ska jag gå en snabb sväng på Nordby för att införskaffa de sista nödvändiga grejerna samt lämna Lizettes grejer. Och sedan åka hem till Söle och mysa lite. Tror det blir alldeles utomordentligt bra.

Nu ska jag försöka ta en dusch och njuta lite av den sista ensamma tiden här hemma innan jag ska åka och hämta Martin på jobbet. Misstänker att han slutar ganska sent då han går stängning. Men jag erbjöd mig att hämta honom ikväll så vi kunde åka ihop in till Nordby och kika lite i affärer i Svinesund på vägen, innan han började. Det fick det allt vara värt.

Bara en massa bilder på mat. Mat, mat, mat. That's all there is.

Det är så skönt att helgen är över, men jag kan inte påstå att jag ser jättemycket fram emot den kommande veckan heller. Faktiskt. Det kommer vara sååå mycket att göra, på onsdag har vi årets fetaste försäljningsdag och tack gode någon övre makt så jobbar jag inte som passchef. Jag blir så lätt och fort tömd på energi sådana dagar. Jag kan ge allt fram tills rasten och resten av dagen blir jag så degig. Så var det i helgen.



Satte i mig helt sinnessjuka mängder chili con carne. Min mage är ett bottenlöst hål alltså, haha. Avslutade lunchen med en questbar (nomnomnomnom) och en cappuccino. Hade egenntligen tänkt spara på det tills passet var slut men det kändes så rätt.

Vi slog dagsrekord, den dagen. Sålde inte många tusen över det gamla rekordet men det gav ju mersmak inför den kommande veckan kan jag ju säga.. På ett sätt är det ändå kul att jobba i det höga tempot, för alla är så grymt taggade. Men man blir ju helt död inombords efter 10 timmar.

Efter jobbet släpade jag mig till bilen och åkte till Rossö för attt spendera kvällen med mina vänner. Jag kom dit ganska sent och var så trött att det gjorde ont i kroppen, kunde inte tänka på annat än min underbara säng (seriöst, jag älskar den mest av allt i hela världen, typ) och att timmarna tickade på.. All sömn jag skulle behöva för att återhämta mig och ladda upp inför rond två, på söndagen.

Det var en jättemysig kväll på Rossö, jag fick en försenad födelsedagspresent av Emma (ni får se den vid tillfälle!) och konstaterade att jag älskar mina vänner så mycket. De där som stått vid min sida i... snart 9 år. Vi har gått igenom halvår av tystnad och perioder där kvalitetstiden lyst med sin frånvaro, men ändå.. så är det som man aldrig varit isär, när man väl ses. Fantastiska är ni.



När jag kom hem var jag så hungrig att jag trodde jag skulle gå sönder. Jag är alltid hungrig. Men vi hade inte mycket till övers i varken skafferi eller kylskåp kan jag lova.. Vi visste, vid arbetsdagens slut, att vi inte hade någon mat hemma men ingen av oss kände sig manad att gå till matbutiken och slåss mot norrmän. Så vi accepterade vårt öde och där stod jag sedan helt förtvivlad, i kylskåpslampans sken med en tår i ögat och darrade på underläppen. Men.. men..

Hittade en flaska mjölkshake (proteinbombad mjölk med smak) och tog min sista skiva proteinbröd med mina två sista ostskivor och en kopp te. Kollade ett avsnitt Supernatural och la mig sedan i sängen och stendog. Något snarlikt i alla fall.

Söndagen sedan blev lite utav ett anitklimax. Vi var förberedda på en likadan försäljning som lördagen men istället blev det som en helt vanlig söndag. Awkward (high pitch voice).

Efter en killer-helg som denna var jag dödligt sugen på pizza. Det var nära att vi köpte det också men just nu, efter alla dessa veckor av vila från gym och styrketräning och nojan över att lägga på mig fett eller tappa muskelmassa, så har jag ändå blivit starkt motiverad att inte äta helt åt skogen fel saker. Istället handlade vi virke för varma mackor. Inte utlitmat middag men helt klart nyttigare än den där pizzan, och faktiskt nästan likagott också. Surdegsbröd med ost, pepperoni och oregano. Såg inte mindre än 4 avsnitt SFU och nu är fjärde säsongen avklarad också. Så jäkla bra serie. Vi har ju kollat klart på femte säsongen av SoA och tänkte innan vi fortsätter på nästa, kolla ikapp alla andra serier vi kollar på som vi halkat efter med. Och Six Feet Under också, förstås.



Igår försökte jag se Cabin in the Woods för typ femte gången. Men precis som alla andra gånger så somnade jag. Big time. Det är så roligt för jag somnar alltid när vi ser på film (men inte serier, numera) och jag kan aldrig erkänna det när Martin frågar, haha. "Ida, sover du?", "Nääääeahassånä...." Knepigt.

Jag slockande i hans säng och vaknade klockan åtta imorse, ensam och övergiven. Traskade in till mitt rum där han låg och sov så jag kröp ner bredvid i den mån man kan krypa ner utan att ha ett täcke att dra över sig. Martin var ödmjuk nog att ligga ovanpå hela täcket och drog sedan av misstag, till mig hårt som fasen när jag petade på honom så han skulle flytta på sig. När han då vände sig om kom han farandes med sin armbåge först utan att se VART den var på väg och den träffade mig rakt på käken, så hårt att tårarna bara rann på mig. Sedan vände han sig om och sov i två timmar till. Jag gick upp innan dess för jag frös för mycket. Mysig morgon!

Jag har haft humörsvängningar från helvetet idag, var glad och lycklig i ena stunden och fruktansvärt irriterad och arg i andra. Jag har städat ihjäl mig så huset är i alla fall skinande rent och allt är omhändertaget. Huset och städning har en tendens att bli min tillflyktsort så fort det uppstår kaos i huvudet. Som tur är så blir det inte kaos i huvudet när huset ska städas, längre. Och det är skönt som attan att få slippa!

V åkte in till gymmet för jag skulle köra mitt första styrketräningspass på tre jäkla veckor! Ben stod på schemat och vi öste som in i helsike alltså. 900 kalorier på knappt två timmar fick jag ut tillslut. Det var så roligt, jag fick sådan bra kontakt men aldrig var det nog! Så fruktansvärt kul. Efteråt åkte vi till Statoil för att tanka och köpa varsin kopp kaffe, och efteråt till Ica för att handla mat. Vi hade gått förbi Asian Town och Martin sa "det luktar vitlök". Då stannade jag upp och bara stirrade på honom i några sekunder innan han sa "Tittar du på mig så där för att säga att du vill ha stekt potatis med vitlök till middag?" och det sjuka var att det var exakt det jag tänkte. Vi är så synkade att vi borde flytta isär och skaffa nytt jobb.



Den halvnakne kocken. Som av någon anledning alltid tar av sig tröjan när han ska laga mat.

Det var sååå gott och jag hade kunnat visa en bild på min tallrik men jag åt så mycket att jag nästan skäms. En hel del potatis och nästan lika mycket bacon. Jag stirrade på tallriken och sa att det här kommer jag aaaaldrig få i mig. Tjugo minuter senare var min tallrik tom och jag stal potatis från Martins tallrik.

Vi kollade det senaste avsnittet av Game of Thrones. Andra avsnittet på fjärde säsongen, FYI, och er. ma. gerd. Mer än så behöver jag inte säga men daaamn..

Kvällen till ära tänkte jag börja läsa om Game ofThrones. Jag har ju alla böcker ståendes i en snygg box, oh påbörjade första boken men som vanligt så slutförde jag den inte. Men jag blir mer och mer sugen på att läsa dem så varför inte. Lägga skräcknovellerna på hyllan ett tag och slutföra den boken någon annan gång. Kanske.

För första gången på väldigt länge känner jag inget riktigt sug efter att blogga. Det händer inte särskilt mycket i mitt liv just nu, mer än att jag fokuserar oerhört mycket på rehabilitering av kroppen. Det är rena känslomässiga berg-och-dalbanan, vissa stunder känns det fuckyeah-bra och vissa stunder känns det fuckmylife-dåligt. Ingenting som känns direkt motiverande att varken skriva eller läsa om.



Nedvarvning efter jobbet. Hackebiff med sallad och kalorifri BBQ-sås. Framför det grymt efterlängtade första avsnittet av Game of Thrones, säsong fyra!




Jag har kämpat på med min kardio (som jag aldrig insett tjusningen i men ändå kunnat uppskatta den här veckan) och mina rehabiliteringsövningar. Vissa dagar känns det dåligt och andra känns det mer hoppfullt. You know the drill. Men jag har inget annat val än att ta mig framåt, sakta men säkert.

I torsdags däremot tog jag vilodag. Det var veckans första lediga dag men ändå no rest for the wicked.. Jag gick upp tidigt och myste i en och en halv timme innan det var dags att bege sig till Munkedal för HLR-utbildning, via jobbet.



En kopp hallonte har blivit standard för mig de morgonar jag har tid att ta det lite lugnt.





När jag för en gångs skull faktiskt åkte i tid, ja tro fasen att jag fastnade i bilkö i en evighet.. Kom dock in i lokalen en minut för sent och de hade inte hunnit sätta igång. Stress deluxe.

I övrigt en bra utbildning, tycker att dett här är något som alla borde kunna. Det är egentligen ganska "enkelt" (tror inte jag skulle tycka det i en autentisk situation) men de där små kunskaperna kan rädda liv.. Får ni möjlighet att gå en sådan kurs någon gång rekommenderar jag det starkt. Det är inte skitkul men det är värdefull tid.



Resten av torsdagen tog jag det kolugnt. Vilade lite motvilligt från rehabiliteringen men fyra dagar i veckan kändes ändå vettigt. En och en halv veckas helt ledigt från gymmet, en vecka med fyra dagars rehabträning, och nästa  vecka tänkte jag börja styrketräna igen (fast inte axlar, bröst, triceps eller lats och biceps). Möjligtvis en del helkroppsövningar men inget explosivt eller något som ger de minsta utav kännngar. Hoppas på att kunna sätta igång med bodypumpen snart också men undvika de övningar som gjort mig skada.

Dagen ägnades i alla fall åt att somna flera gånger om, spela TV-spel och bara mysa med Martin.

Idag var jag också ledig. Gick återigen upp hyfsat tidigt för att åka in till gymmet för rehabträningen. Efteråt åt jag lunch med farmin på Koncept (jättegod, grillad lax!)och efteråt åkte jag till Nordby för att möta upp Martin innan han började jobba. Jag tog en spontantur längs vägen bort i rondellen, med en sopsäck, för att plocka pantburkar. Efter knappt en timme hade jag fyllt hela sopsäcken och efter att ha pantat allt som pantas kunde fick jag ihop dryga hundralappen. Fett värt!

Jag åkte sedan hem och städade lite. Sov i några timmar för att kunna vara vaken en stund när Martin kom hem efter sin sttängning och efterr det tog jag en dusch och gjorde mig iordning för en sväng in till stan, igen. Handlade lite till helgens lunchlådor och tog sedan en supersnabb sväng hem till Söle för att dammsuga ur bilen och åkte sedan hem igen.

Jag har dammsugit och dammat och tvättat och lagat mat och diskat. Tänt en massa ljus och gjort det massa mysigt inför Bowies' hemkomst. Han var inte hemma förrän strax innan tolv så jag misstänker att det inte varit någon superkul dag på jobbet.. Veckan som kommer är våran värsta försäljningsvecka på hela året och det verkar som att det drog igång redan idag. Till helgen jobbar vi öppning och inte stängning (vilket vi båda egentligen skulle ha gjort) och det är i alla fall skönt.

Nu ska jag ge min älskade en välförtjänt massage och sedan är det läggdags som gäller, big time.

Vaknade tio i åtta och ville inte somna om. Gick in till Martin, pussade honom försiktigt på pannan, kände av hans närvaro och påminde mig själv om att han är här. Sedan gjorde jag mig i ordning för dagen, kokade en kopp hallonte och tog tag i deklarationen.

Vår morgon fortskred som den brukar, med frukost och SoA. Och en Ida som var betydligt mer kelsjuk än vanligt..

Dessa dagar har passerat fort. Men eftersom vi verkligen inte haft något särskilt för oss så gör det väl ingenting.

Igår fyllde Martin 31 år! Min fina loverbun, folk tror vi är ungefär lika gamla.. Är tacksam över åldersskillnaden faktiskt. Det låter väl klyschigt men det är skönt att kunna luta sig tillbaka mot någon som har lite mer erfarenhet av livet och redan varit i den fas jag är i, idag. Någon som vet det där jag inte hunnit upptäcka än. Apropå att vara äldre och erfaren, kollade igenom min gamla bilddagbok som jag hade när jag gick i högstadiet.. He.re.gud. Man tyckte sig vara så vuxen och förståndig, och nu ser jag tillbaka och nästan ryser, hur kunde jag tänka så? Om 5 år, kommer jag se tillbaka på mig idag och tänka samma sak? Antagligen.

Däremot så höll jag på mycket med foto på den tiden, det bådade gott för mig då. Jisses så mycket kreativitet det verkar finnas inom mig, någonstans.. Hoppas jag någon dag känner suget att ta upp det där igen, på allvar.



Vi firade i alla fall Martins födelsedag med frukost framför TV:n följt av en tur till stan och Nordby, för att införskaffa budapestlängd och lite virke till kvällens middag (varma mackor med rostbiff och mozzarella). Vi passade även på att ta en liten fika på Backlunds.





Bowies blev glad för sin nya iPod. Maw.



Det var en lugn kväll. Martin korkade upp sin finaste av whiskey, den från hans födelseår. Han dricker ur den varje fdelsedag.. Jag har fått den stora äran att dricka av den också men jag tycker det är väldigt motbjudande med sextioprocentigt.. Vänder sig i magen av bara tanken.

Vi kollade på första Sagan om Ringen och somnade faktiskt jättetidigt, runt tio. Jag var så himla trött.



Vaknade runt åtta, godmorgon regniga söndag.. Precis som det ska vara.

Vi har verkligen inte gjort någonting särskilt idag. Har praktiskt taget bott i soffan framför diverse TV-serier, mer Sagan om Ringen och jag har spelat Dante's Inferno. Och ätit lite marsipangodis.



Myser ihjäl oss..



Tog även en liten sväng in till stan för att handla och tanka. Jag hittade ett kilo jordnötter för 30 spänn, halelujah-moment! Jag har jordnötter nära till hands jämt, inte helt fel som del av dagens mellanmål. Förresten, någon mer än jag som är taggad som fasen på nya säsongen av Game of Thrones? Den började ju sändas idag! Martin har suttit och letat efter ett elfte avsnitt från säsong tre som han å det bestämdaste hävdar att det finns, även om han inte hittar minsta spår av det någonstans.. Jag har varit med om precs samma sak, skitirriterande är det.

Imorgon är min hundraprocentiga vila över och det är dags att återuppta besöken på gymmet. Rehabiliteringsträning för axlar och kardio blir det den här veckan, så får vi se hur det känns nästa.. Överväger faktiskt att skippa pumpen en vecka till. Hellre är jag tillbaka en vecka försent än en vecka för tidigt. Vi får se.

Vackra drömmar!

Det var ingen jättebriljant idé att laga mat och spela TV-spel samtidigt igår. Eller ja, jag förberedde laxen och la in den i ugnen, drog på bulgur och satte mig vid TV:n för att spela Dante's Inferno. Hack 'n slash-spel, ganska så likt Devil May Cry men jäääklar så mycket mer bisarra miljöer. Oerhört brutalt spel, lite på gränsen faktiskt. Däremot är det ruggigt snyggt och ett sådant där spel som ser svårspelat ut men egentligen trycker man bara på alla knappar helt random och har ingen aning om hur man gör vad.

I vilket fall så ringde äggklockan när bulguren kokat klart men jag var helt inne i spelet och glömde bort, tills det kokade så mycket att det brann.. Ni kan ju föreställa er hur den kastrullen ser ut i botten nu. Den har stått på spisen och kokat i vad som känns som en evighet men det verkar ändå som att jag har en timme med svinto i handen framför mig.. Jääääj.. Men laxen blev god i alla fall.

I vilket fall, ända fram tills Martin kom hem runt halv midnatt satt jag och spelade. Jag gjorde mig sedan i ordning för läggdags och Martin skulle bara ta en dusch och sedan komma in och säga godnatt men jag hann stensomna innan dess.

Det blev en halvstressig morgon men jag kom i tid till jobbet. Hittade dessa liggandes på kontoret, hur snygga?



Vi hade en förvånansvärt lugn fredag framför oss och det var skönt. Först trodde jag att jag kanske skulle kunna gå hem några timmar tidigare, men det gjorde jag inte ändå. Det var på ett sätt ganska skönt ändå, för då fick jag mina timmar. Men fick ändå gå 18 minuter tidigare eftersom jag var så hungrig att det gjorde ont när jag andades. Så det var skönt att få sätta i mig en flapjack och lite BCAA. Satt med Martin på hans rast och begav mig sedan ut i det fantastiska vädret, med en cappuccino från Max. I vanliga fall gillar jag kaffe bäst i sin svarta enkelhet, men vår cappuccino alltså, den måste vara världens godaste!



När jag kom hem städade jag lite, öppnade dörren till altanen och njöt. Det är så min grej, gå och smågreja med öppen dörr. Jag packade upp paketet jag fått från Elgiganten för att sedan slå in den som en present.. Vet ni vad det är?



Japp, en iPod har jag köpt åt Martin. Han nämnde för ett tag sedan att han ville ha en eftersom hans (ganska gamla) gick sönder. Funderade på en kaffemaskin först men kände att det här var mer för honom än till oss båda, och det är ju det som är meningen.



Så resten av kvällen har jag ägnat i soffan och småkikat på SFU. Jag tänker alltid att jag ska multitaska men istället blir allting väldigt halvdant gjort, haha. Har suttit och skrivit väldigt långsamt, smågrejat med schema och planering, och missat lite till och från på TV:n.. Men vad gör väl det. Det är skönt att bara vara. Ingen stress.





Unnar mig en proteinbar med ett glas Ramlösa. Egentligen är fredag min ätardag men eftersom jag fuskat så mycket det senaste så får det vara.

Den här arbetsveckan har gått fort och för första gången på väldigt länge känns det som att jag haft en "normal" vecka. Jobbat morgon till eftermiddag måndag till fredag för att vara ledig på helgen.

Har inga särskilda planer alls de kommande dagarna, så himla skönt. Nu tar jag helg!

En gång, ganska tidigt i mitt förhållande med Martin, så sa han till mig

"Du kanske blir arg på mig nu, men jag vill bara säga att jag tycker att du söker väldigt mycket negativ uppmärksamhet. Jag vill att du ska veta att jag tycker att det är en ganska ocharmig egenskap."

Jag tror att de flesta hade reagerat hårt på det. Blivit upprörda. Jag blev förstås illa berörd, men mer skamsen än arg. För jag förstod precis vad han menade, och jag är medveten om att det inte är särskilt attraktivt att tycka synd om sig själv, eller eftersträva att andra ska tycka synd om mig. Jag är glad och tacksam över att han sa det till mig, för det var lite utav en vändpunkt i mitt liv. Det är inte det jag vill ge omvärlden. Det är inte sådant jag vill få tillbaka.

Ni vet kanske hur jag brukar tjata om att du har makten över ditt eget liv. Det är lätt att säga när man är glad. Men tro mig, den genomsnittliga glädjen jag känner till vardags, det är absolut ingenting jag föddes med.

Så här är det. Jag har genomgått tuffa perioder i mitt liv. VEM HAR INTE DET? Alla har sina trauman i bagaget, demoner i väggarna och skelett i garderoben. Vissa föds med godare förutsättningar än andra, absolut, men när det kommer till kritan så är det du som kan förändra ditt liv.

När jag i fredags morse fick väldigt ont i axlarna ville jag bara gråta. Jag ville sjukanmäla mig från jobbet, jag ville skrika rakt ut, och jag ville hem, lägga mig och sova mig igenom helgen. En av mina största mardrömmar har varit att bli skadad och hindrad från att göra ett av det jag älskar mest av allt i hela världen. Hela fredagen gick jag och hängde med huvudet, allt annat runtomkring som kändes tungt kändes tusen gånger tyngre och jag grät och svor och tyckte jävligt synd om mig själv, rent utsagt. Jag tappade all motivation, släppte allt vad hälsosam kost heter (som jag ändå haft lätt att hålla mig till) och övervägde till och med att kanske inte äta särskilt mycket överhuvudtaget. Ja, på riktigt. Jag fick ett behov av att vara destruktiv, sända signaler till andra som då skulle se hur otroligt nere på botten jag var. I min tidiga tonår var jag väldigt desutruktiv och det är tendenser som jag tack gode vilken-högre-makt-man-än-vänder-sig-till, har gjort mig av med. Det var väl en trend, på den tiden. Att vara mörk och svår.

Jag grämde mig väldigt mycket. Kunde inte tänka på annat. På jobbet gick jag bara och tänkte på hur ont alla uppgifter gjorde och ju mer jag tänkte på det, desto mer smärta kände jag också. Det var så fruktansvärt synd om mig. Vingklippt, överkörd av en ångvält och knappt levande begrav. Så hjälplös, kände jag mig.

Jag vet med mig själv att större delen av hur min dag kommer bli, avgörs direkt jag kliver upp på morgonen. Och somnar jag på dåligt humör (vilket jag sällan gör) vaknar jag som regel med ännu sämre. Men det är den där första minuten som är så kritisk. Jag hade tur som kände att jag hade bra morgonar. Mina dagar passerade med glädje men jag kände ändå en viss obalans. Jag var sjukt omotiverad, åt mycket socker och föll verkligen tillbaka i det där slentrianätandet. Att höra Martin prata om sina grymma gympass var jobbigt men jag bestämde mig för att inte be honom låta bli att berätta. Jag ville inte bygga upp några murar och göra mig själv ännu mer sårbar. Istället för att han skulle låta bli att berätta, skulle jag låta bli att bli illa berörd av det han berättade. Förstår ni skillnaden?

När jag i tisdags eftermiddag pratade med Jennie på gymmet så insiterade hon på att jag skulle ta en veckas vila. Till. Det var med gråten i halsen jag sa att jag tror hon hade rätt (jag har så svårt att inse det nu men det är ju så logiskt, att vila ordentligt kommer bara gynna mig och jag kommer inte förfalla). Då fick jag nog.

För det första så är det inte det minsta synd om mig. Jag har tränat osmart, vilat för lite och ignorerat de signaler kroppen började sända för längesedan. Jag har inga större skador. Jag har bara ont när jag tränar berörda muskler och det gör inte ont till vardags. Jag kommer behöva vila veckor, inte månader, eller år, eller aldrig kunna komma tillbaka. Jag kan äta rätt, vara mån om kroppen, rehabiliteringsträna, träna andra muskelgrupper, träna annat än styrketräning. Jag har inte cancer, jag saknar inga kroppsdelar, jag varken står med ena foten i graven eller lever på lånad tid. Och för det andra så har jag ju hela tiden känt att jag inte har tid för andra intressen, eftersom jag alltid prioriterar träningen. Här är ju guldläget! Efter och innan jobbet har jag så mcket mer tid över till alla andra tusen intressen jag har! Dessutom börjar det bli vår och varmare, jag har mer tid att stanna upp och njuta av vädret, ta mig tid att andas. Jag älskar träningen men oavsett vad jag säger så ÄR den ibland ett stressmoment för mig. Men nu kan jag släppa det. Helt, poff, borta.

Förstår ni min poäng? Min kiropraktor Björn och jag pratade om det också, man väljer var man vill lägga sitt fokus och hur man tänker. Man gör det. Ska jag fokusera på att livet är skit för att jag stundvis har ont och måste skippa gymmet i minst två veckor, då kommer livet att kännas förjävligt. Men jag kan vända på det, se alla möjligheter som öppnas. Att vara lycklig handlar inte om att vänta ut stormen, det handlar om att lära sig dansa i regnet.

Är så otroligt jäkla tacksam över de människor jag träffat i mitt liv, som hjälpt mig ta mig dit jag är idag. Alla visdomsord, all förståelse, all ärlighet. För ni har format mig, och också hjälpt mig vara tacksam över att jag är jag. Vet ni vilken fantastisk känsla det är?

Välj lycka framför olycka. Den finns där, jag lovar.

Kollar till axlarna och deras fina form trots att de är lite ur funktion för tillfället..

Tänkte att jag för en gångs skull inte skulle börja inlägget med att tala om hur trött jag är, haha. Har ni tänkt på hur onödigt det är, att gnälla över att man är trött? För det första, så är du antagligen inte den enda inom tio meters radie. Är rätt säker på att nio av tio känner sig trött just nu. Eller hela tiden. För det andra, vad vill du att jag ska göra åt det? Säga åt dig att gå och lägga dig tidigare? Precis som att klaga på vädret känns det så meningslöst.. Tänk lite på det, allt det där gnället vi gärna häver ur oss, om såväl saker och händelser som andra människor. Det är faktiskt inte helt dumt att stanna upp och fråga sig själv om någon har någon glädje utav mitt gnäll. Det ska i alla fall jag tänka över en extra gång!

Jag var hos kiropraktorn igår. Även om han masserade min hand bortom uthärdlig smärtsamt så kände jag mig så mycket bättre till mods när jag gick därifrån. Min hand är redan tio gånger bättre, är hyfsat säker på att jag kommer sakna all form av kvarstående men inom bara en dag eller två. Armbågarna och axlarna gör inte heller ont längre, vilket inte känns helt oväntat eftersom smärtan försvinner när jag vilar. Är bara nojig för muskelfästena för triceps, eftersom de ömmar och bränner lite hipp som happ.. Hoppas det också försvinner och inte dyker upp så fort jag ska träna igen nästa gång. Jag fick ut mycket av tiden hos Björn och har även efter hans rekommendation bokat tid på sjukhuset för att ta blodprov, se att allting stämmer där också. Jag känner mig mer hoppfull nu. Mer om det här i separat inlägg!

Efter att ha varit hos Björn åkte jag hem till Martin, och mellanlandade i en knapp timme innan det var dags att bege sig till jobbet. Fick ett sms om att jag hade fått paket, så jag hämtade ut det i samma veva..

Ett flak Celsius hade jag fått! Hoppas att de hör av sig snart så jag kan sätta bollen i rullning, tycker att det hade varit så himla roligt att få vara ambassadör för dem!

Jag slutade jobbet klockan åtta, efter vad som kändes som en evighet.. Åkte hem för att hämta Martin och sedan bila in till stan. Jag skulle hämta ut ett till paket (hans födelsedagspresent), köpa lite mat samt hämta hans bil som vi lämnat på gymmet. Vi åt sedan kvällsmat, såg lite på SFU och somnade runt midnatt efter att ha fått läst lite Joe Hill också. Mysigt.

Imorse vaknade jag en timme innan väcklarklockan skulle ringt. Jag drömde sjukt bisarra mardrömmar om våra ökenråttor (för typ tredje gången på en månad eller något) och kände mig inte sugen på att somna om.. Så jag gick upp och kunde ta det lugnt istället.

Öppningar är utan tvekan de bästa passen. Det enda tråkiga är att kvällarna innan känns så oerhört korta, när klockan är tio måste man liksom börja avrunda dagen.. Men den där bilfärden, med en rutinsenlig Celsius i handen, ah.. Den är guld värd! Särskilt nu när det är så fint väder på morgonen.

Nu har vi äntligen lyckats äta upp all jambalaya som vi lagade för.. över en vecka sedan, i alla fall. Jag har suttit varje rast på jobbet och tvingat i mig den där maten.. Visst var den helt fantastiskt god i början, men tänk er själva hur dassig mat blir i både smak och konsistens efter att ha stått i kylskåpet så länge. Jag hade lite kokt ägg som jag tog med för att fylla ut magen lite också. Jag har även börjat lägga undan mobilen på min rast, och har med mig en BODY-tidning istället. Jag känner att jag är väldigt fäst vid mobilen, den tar upp mycket dötid som man hade kunnat använda till annat om man bara tänkte på det, faktiskt. Ju mindre dator/TV/mobil jag kan använda mig av i vardagen, desto bättre, tror jag. Ironiskt nog, med tanke på att jag är en sådan sucker för TV-serier. Men det är ju mer underhållning under tiden jag äter, så det känns ändå okej.

Slutade en intensiv arbetsdag klockan halv fem idag. Satt kvar med Martin på hans rast innan jag tog en kaffe och åkte hem. Jag har städat och riktigt päääst hela kvällen. Kollat till formen på magen, är så rädd att tappa musker eller lägga på mig fett nu under tiden som jag inte tränar, men jag får försöka hålla hårt i maten jag vet att jag borde äta och kanske skippa resten tillsvidare..

Det kliar så oerhört mycket i kroppen när man inte får träna. Men när jag väl kommer tillbaka, då vet jag vilken låt jag kommer börja ösa med..

Martin visade mig sin nya absoluta favoritlåt att träna till. Den gör mig så oerhört taggad att jag nästan vill gråta. Den gav mig även lite inspiration att sätta ihop en ny spellista.. igen.

Phoenix Down (Zardonic Remix) av The Unguided, varsågoda!




 

Den här bilden alltså. beskriver min sinnesstämning ganska så väl. Det enda jag kan tänka på är åkommorna i armarna (som nu vandrat ner till armbågarna och satt sig där, det kan helt sonika börja krampa i muskelfästena för triceps, gör ont i armbågarna när jag sträcker ut armarna) men främst så har min högra hand blivit jättedålig. Den känns alldeles bortdomnad och imorse gjorde det så ont att jag inte ens kunde greppa en penna.. Jag fick skriva med vänster hand istället. Nu går jag ju som sagt och känner efter ändå, men jag känner mig så oerhört spänd i armarna och stundvis känns det som att jag har grus i lederna.. det kliar eller sticks. Jag hade gråten i halsen förut när Martin berättade om sitt fantastiska träningspass, och visade mig sin nya favoritlåt att träna till. Helvete vad det känns dåligt, att veta att jag kanske har en ganska lång tids rehabilitering framför mig. Ändå så har jag märkt att smärtan försvinner mer och mer för varje dag (förutom handen) och axlarna bråkar ju inte alls just nu, peppar peppar. Det måste ju ändå vara ett tecken på att vad det än är för skada jag dragit å mig så är den åtminstonde inte permanent. ÄN. Imorgon klockan nio ska jag till kiropraktorn och jag längtar ihjäl mig.. Jag vill så gärna få svar nu. Känner mig så oerhört vingklippt så ni anar inte.

I vilket fall, igår när jag kom hem från jobbet beställde jag födelsedagspresent åt Martin. Han läser aldrig min blogg men det hade varit så där typiskt om han gjorde det och jag skrivit vad jag köpt, så jag avslöjar det på lördag. Efteråt gick jag faktiskt och la mig. Idag skulle jag vara hos tandläkaren klockan sju så det stundade en tidig morgon, så jag tänkte passa på att sova några timmar tills Martin kom hem, kunna vara uppe med honom en stund och sedan somna om. Briljant plan, gick som smort!

Så idag var det upp tidigt och iväg till tandläkaren för att laga ett hål. Jag trodde aldrig jag skulle säga detta men det är faktiskt en jäkla go stämning där, på Folktandvården i stan. Alla är så himla glada och trevliga, hela tiden. Min tandläkare är verkligen störskön, haha. Hon som assisterade släppte jobbet mitt under processen, för att höja volymen på radion. Det jag hörde var ".. bifogat en bild på sin penis", och som vi skrattade. "Men Carina, det är ju nästan som man får skämmas över dig" sa tandläkaren. Det gick bra, även om jag gjort roligare saker i mitt liv, och var trots allt en rätt schysst start på dagen. Kom dessutom i tid till jobbet efterråt, bedövad och dreglandes. Martin hade fått göra kontorsarbetet stängningen innan och inventeringen såg förjävlig ut rentutsagt, det var många som påpekat att jag skulle få mig ett gott skratt när jag såg den.. Det fick jag också, och kände mig tvungen att skicka iväg ett sms till Martin och skriva att jag tycker om honom. Ja, det var roligt.



När jobbet var över bilade jag in till stan för att möta upp Martin på gymmet. Pratade lite med folk som undrade hur jag mådde och så där, innan Martin var färdig för avfärd. Jag tittade längtande in, snart så ska jag tillbaka.. även om det så innebär kardiopass istället för styrketräning så ska jag börja träna igen på måndag. Då har jag fått vila i en och en halv vecka, helt och hållet.

Vi åkte till Statoil för att köpa kaffe och kanske en kaka.. och vet ni vad jag såg? Winner Taco är tillbaka! Glädjerus deluxe! Den glassen fanns en gång i tiden för typ.. 15 år eller? Jag älskade den, minns att jag coh farmin brukade åka till Volvo i stan bara för att köpa den, de hade den ingen annanstans.. Vi satte oss på en bänk vid Strömsvattnet och avnjöt varsin glass och kanske en liten bulle också. Satt och skrattade åt en svan som verkade allmänt förvirrad och njöt av solen.



När vi kom hem bara släppte vi allt innanför dörren, la oss i soffan och kollade två avsnitt SoA, och myste med täcke och kuddar. Det är ju en sådan lyx så det finns inte.. Jag unnade mig lite glass, igen, det har blivit en massa sådant sedan jag förklarade vila från gymmet. Någonting får man ju ha. Det är inte helt fel att ladda upp glykogenlagrena heller, även om jag kanske går lite till överdrift med sockret ibland. Strunt samma, ska det vara så ska det vara som Maria Montazami säger!

Vi somnade sedan, runt niotiden. Sov i typ en och en halv timme innan jag vaknade, dösvetig och allmänt äckligast i universum. Gick upp och tog en dusch, försökte verkligen vakna till liv så jag i alla fall kunde göra mig i ordning inför läggdags samt åtminstonde städa upp lite. Sagt och gjort, efter många om och men.

Så nu tänkte jag läsa lite ur 20th Century Ghost av Joe Hill. En skräcknovellsamling, helt okej än så länge. Imorgon stundar kiropraktor (som om någon gått miste om det vid det här laget) och mellanpass på Max. Lägtar så mycket till helgen.

Gymgrossisten Strömstad la för övrigt upp en bild på att de äntligen (efter strul med leverentören till hela Sverige) fått in en drös med Questbars. Jag for in som en oljad blixt och förklarade Questbar bonanza och handlade bars för 200 spänn. Man får ju passa på när de väl finns i spännande smaker, för de tar slut snabbt och kommer sedan inte in på ett bra tag. Det får det vara värt!