greater damage



Den här bilden alltså. beskriver min sinnesstämning ganska så väl. Det enda jag kan tänka på är åkommorna i armarna (som nu vandrat ner till armbågarna och satt sig där, det kan helt sonika börja krampa i muskelfästena för triceps, gör ont i armbågarna när jag sträcker ut armarna) men främst så har min högra hand blivit jättedålig. Den känns alldeles bortdomnad och imorse gjorde det så ont att jag inte ens kunde greppa en penna.. Jag fick skriva med vänster hand istället. Nu går jag ju som sagt och känner efter ändå, men jag känner mig så oerhört spänd i armarna och stundvis känns det som att jag har grus i lederna.. det kliar eller sticks. Jag hade gråten i halsen förut när Martin berättade om sitt fantastiska träningspass, och visade mig sin nya favoritlåt att träna till. Helvete vad det känns dåligt, att veta att jag kanske har en ganska lång tids rehabilitering framför mig. Ändå så har jag märkt att smärtan försvinner mer och mer för varje dag (förutom handen) och axlarna bråkar ju inte alls just nu, peppar peppar. Det måste ju ändå vara ett tecken på att vad det än är för skada jag dragit å mig så är den åtminstonde inte permanent. ÄN. Imorgon klockan nio ska jag till kiropraktorn och jag längtar ihjäl mig.. Jag vill så gärna få svar nu. Känner mig så oerhört vingklippt så ni anar inte.

I vilket fall, igår när jag kom hem från jobbet beställde jag födelsedagspresent åt Martin. Han läser aldrig min blogg men det hade varit så där typiskt om han gjorde det och jag skrivit vad jag köpt, så jag avslöjar det på lördag. Efteråt gick jag faktiskt och la mig. Idag skulle jag vara hos tandläkaren klockan sju så det stundade en tidig morgon, så jag tänkte passa på att sova några timmar tills Martin kom hem, kunna vara uppe med honom en stund och sedan somna om. Briljant plan, gick som smort!

Så idag var det upp tidigt och iväg till tandläkaren för att laga ett hål. Jag trodde aldrig jag skulle säga detta men det är faktiskt en jäkla go stämning där, på Folktandvården i stan. Alla är så himla glada och trevliga, hela tiden. Min tandläkare är verkligen störskön, haha. Hon som assisterade släppte jobbet mitt under processen, för att höja volymen på radion. Det jag hörde var ".. bifogat en bild på sin penis", och som vi skrattade. "Men Carina, det är ju nästan som man får skämmas över dig" sa tandläkaren. Det gick bra, även om jag gjort roligare saker i mitt liv, och var trots allt en rätt schysst start på dagen. Kom dessutom i tid till jobbet efterråt, bedövad och dreglandes. Martin hade fått göra kontorsarbetet stängningen innan och inventeringen såg förjävlig ut rentutsagt, det var många som påpekat att jag skulle få mig ett gott skratt när jag såg den.. Det fick jag också, och kände mig tvungen att skicka iväg ett sms till Martin och skriva att jag tycker om honom. Ja, det var roligt.



När jobbet var över bilade jag in till stan för att möta upp Martin på gymmet. Pratade lite med folk som undrade hur jag mådde och så där, innan Martin var färdig för avfärd. Jag tittade längtande in, snart så ska jag tillbaka.. även om det så innebär kardiopass istället för styrketräning så ska jag börja träna igen på måndag. Då har jag fått vila i en och en halv vecka, helt och hållet.

Vi åkte till Statoil för att köpa kaffe och kanske en kaka.. och vet ni vad jag såg? Winner Taco är tillbaka! Glädjerus deluxe! Den glassen fanns en gång i tiden för typ.. 15 år eller? Jag älskade den, minns att jag coh farmin brukade åka till Volvo i stan bara för att köpa den, de hade den ingen annanstans.. Vi satte oss på en bänk vid Strömsvattnet och avnjöt varsin glass och kanske en liten bulle också. Satt och skrattade åt en svan som verkade allmänt förvirrad och njöt av solen.



När vi kom hem bara släppte vi allt innanför dörren, la oss i soffan och kollade två avsnitt SoA, och myste med täcke och kuddar. Det är ju en sådan lyx så det finns inte.. Jag unnade mig lite glass, igen, det har blivit en massa sådant sedan jag förklarade vila från gymmet. Någonting får man ju ha. Det är inte helt fel att ladda upp glykogenlagrena heller, även om jag kanske går lite till överdrift med sockret ibland. Strunt samma, ska det vara så ska det vara som Maria Montazami säger!

Vi somnade sedan, runt niotiden. Sov i typ en och en halv timme innan jag vaknade, dösvetig och allmänt äckligast i universum. Gick upp och tog en dusch, försökte verkligen vakna till liv så jag i alla fall kunde göra mig i ordning inför läggdags samt åtminstonde städa upp lite. Sagt och gjort, efter många om och men.

Så nu tänkte jag läsa lite ur 20th Century Ghost av Joe Hill. En skräcknovellsamling, helt okej än så länge. Imorgon stundar kiropraktor (som om någon gått miste om det vid det här laget) och mellanpass på Max. Lägtar så mycket till helgen.

Gymgrossisten Strömstad la för övrigt upp en bild på att de äntligen (efter strul med leverentören till hela Sverige) fått in en drös med Questbars. Jag for in som en oljad blixt och förklarade Questbar bonanza och handlade bars för 200 spänn. Man får ju passa på när de väl finns i spännande smaker, för de tar slut snabbt och kommer sedan inte in på ett bra tag. Det får det vara värt!

För övrigt anser jag att Karthago bör förstöras.


Dela gärna med dig av din åsikt!

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Kommentarer
» Ovä säger:

Det här kanske inte är någon nyhet eller nåt för dig, men när jag haft problem med leder och muskler sådär efter överträning och felbelastning så har drt hjälpt mig att käka mer bra fetter, framförallt omega 3. Det är ju antiinflamatoriskt och dessutom så smörjer ju fett leder ganska bra. Kanske inte hjälper så mycket, men det känns bra! Och hojta till om du vill hälpas åt att rehabpeppa! Jag är inne på min fjärde vecka med fotledsrehab och det är helt själadödande tråkigt och svårmotiverat. Men förmodligen så värt det!

Svar: Åh, tack! Jag läste faktiskt om exakt det igår, att omega 3 och vitamin d är bra för lederna. Så nu har jag bunkrat upp med en massa lax, ska leva på det ett tag, tror faktiskt att det kan hjälpa. Om inte annat så är det ju som du säger, det KÄNNS ju åtminstone mycket bättre. Verkligen tråkigt att du också gjort dig illa, hur länge förväntas du behöva rehabträna?
Ida Hansson

2014-04-03 @ 08:53:42
» Ovä säger:

Sjukgymnasten sa 6 veckor, men jag har en känsla av att det kommer bli längre. Övningarna verkar hjälpa bra för ett av problemen, men inte de andra. Så får väl gå tillbaks till sjukgymnasten och be om ert nytt, uppdaterat program sen. Men det blir bättre! Stabilare i fötterna och sådär, så det är ju bra. Vet du hur länge du kommer behöva köra rehab?

2014-04-04 @ 11:26:42
Trackback