reprise



Hade ju planer på att sola innan jobbet.. Får nog ta en raincheck på det, haha. Skönt på ett sätt, då kan man vara inne med gott samvete när jag börjar jobba sedan.



Från tidig morgon i torsdags. Egentligen var jag schemalagd att rengöra glassmaskinen på onsdag men sköt upp det till dagen efter. Måttligt taggad men det skulle ju göras, och min morgonCelius var med.





Efter jobbet funderade jag på att träna, var inte så där jättetaggad egentligen.. Men så fick jag ett sms om att ett paket kommit till mig, lite nya kläder från Better Bodies. Så jag taggade till och åkte in, provade faktiskt att köra axlar (och mage) för första gången på alltså, månader. Det gick faktiskt bra! Pressar kändes okej men sidolyft kändes som att det provocerade fram någonting. Det är så jäkla svårt, nu när jag inte tränat ordentligt på länge så är kroppen så ur form och känns alldeles svag överlag. Jag vet inte om jag har pump i musklerna eller om de gör ont. Jag känner efter hela tiden.. Mina armbågar är inte riktigt med i matchen däremot, de gör inte ont men det klickar i dem ibland. Får ta det där besöket hos Björn snart känner jag.



Invigde mina nya byxor!



Ja sedan var det ju dags för jobb igen. Först ett rutinpass på morgonen och så stängning på kvällen. Men det var ju mitt val och det fick vara värt det. Martin skjutsade mig till och från jobbet så vi kunde gosa i bilen. Det är så mysigt.



Jobb..



Stängningspasset gick awesome och när jag kom hem väntade en överrasking! Jag hade sagt till Martin dagen innan att jag skulle vilja gå och få fotvård någon gång, för det känns som att jag skulle behöva det. Det visade sig att han har gått en utbildning som omfattar fotvård och hade köpt hem lite prylar för att kunna ta hand om mina fötter. Alltså vilken kille.



Här är den, presenten jag fick av Emma! En Angry Birds-mugg, helt perfekt nu när jag faktiskt börjat dricka te. Så här ser de flesta kvällarna ut för övrigt, te i soffan framför någon serie.

Fredag innebar stängning med Martin, det gick återigen asbra och när vi kom hem taggade jag till inför det absolut sista avsnittet av Six Feet Under. Gudars som jag grät. Vilket annorlunda och slagkraftigt serieavslut, får fasen gåshud bara av att tänka på det. Martin låg och höll om mig när jag kämpade för att inte börja hulka helt okontrollerat och han sa att det var bara en tillfällighet att han fick något i båda ögonen samtidigt. 



Glass och drama är ju inte en klyscha för ingenting, så jag unnade mig en Ben & Jerry's.





Och älskling tog hand om mina fötter. Vilken oerhörd lyx!



Ledsen tjej, ingen mer Six Feet Under..



Nytt linne från Better Bodies! Stppa pressarna, Ida har köpt någonting vitt........

Lördag morgon traskade jag upp tidigt för att göra mig i ordning inför en medlemsdag på gymmet! Jag tänkte åka dit och ge en hjälpande hand men det var ju så grymt fint väder och ganska tidigt på dagen, så det kom inte särskilt många. Men det var ändå  kul att vara med, det var ingen stor uppoffring för mig. Hade egentligen tänkt träna men fick brutalt ont i magen så jag skippade det.. Tänkte att jag kunde ta det vid senare tillfälle i så fall.



Vi hade varmast i Sverige den helgen och det kändes! Så fort jag kommit hem kastade jag ut mig på gräsmattan redo för sol, mys och stillhet. Och Gamme of Thrones i bokform. Har påpbörjat ett andra försök att läsa den nu, alltså jäklar vad bra den är! Jag vet precis vad som kommer hända men ändå sitter jag som klistrad. Underbart.

Efter fyra timmars stekande i solen (fortfarande världens blekfis då, men hellre det än att vara lila och sedan flagnande som varje år) gick jag in och somnade faktiskt. Sov i två helt fantastiska timmar. Jag hade inte sovit särskilt mycket under natten eftersom jag var tvungen att gå upp rätt tidigt, så det var välkommet.

När jag vaknade sedan fick jag dunderångest över planeringen för dagen. Jag hade tusen saker jag behövde göra men hade varken tid eller lust att göra allt. Så jag valde vist, struntade i träningen och skyndade in till Nordby för att handla mat, ett flak Celsius (hashtag junkie) och en ny serie att titta på.



House of Cards blev det! Egentligen är jag inte särskilt varken insatt i eller instresserad av politik men jag har hört bra saker. Men än så länge gillar jag den, även om det kanske är långt ifrån det bästa jag sett. Än så länge.

Sedan fick jag eld i baken och bestämde mig för att städa! Egenntligen hade jag tänkt storstäda hos gerbilerna och i resten av huset (man måste göra de båda på samma gång, man har spån i hela huset annars) på söndagen men jag hade energin. Att göra rent gerbilburarna är det tråkigaste som finns och egentligen hade vi sagt att vi skulle hjälpas åt, men då vi bara jobbar om varandra den kommande tiden så skulle vi ta en eller två burar var och dela bördan. Men jag såg ingen anledning att stå där och vifta med fingret om att Martin minsann fick ta hand om sin del av ansvaret, han som behandlat mig som en drottning det senaste.. Så jag städade, med stor entusiasm!

 
Färdig med att förbarma mig över dessa små odågor. Bäbisar!



Storstädade huset och tände sedan en massa ljus överalllt, till och med inne på toaletten. Det blev så himla bra!



När Martin avslutat sitt stängningspass skulle han skjutsa in en arbetskamrat till stan, och passade på att ta ett litet pitstop på Statoil och köpte chips till mig.. Nom nom nom. Dessa förtärdes framför en himlans massa TV-serier resten av kvällen och in på natten! Det är alltid lyxigt för mig att inte behöva lägga mig tidigt. Då skojar jag till det och är uppe till typ.. klockan ett.. Haha. Skönt att ha kommit ur dygnsrytmen där vi somnade vid fyra, fem på morgonen varje dag.



Söndag! Frukost med Martin och städa upp, och sedan ut i det vackra vädret igen. Ett av det bästa som finns, särskilt nu innan alla insekter i hela världens vaknat till liv..



Gick runt i shorts och sport-BH hela dagen. BH:n är ny, från Better Bodies oof course, och är så himla skön och snygg! Särskilt skönt att inte ha en bygel som ligger och trycker mot den där knölen..



På söndag eftermiddag åkte jag sedan till Söle för att grilla. Det var fantastiskt att få träffa familjen men med sällskapet och posten kom några dåliga besked och det blev lite för överväldigande för mig. En jobbig kväll blev det, men som tur var hade jag Martin hos mig. Men man blir ju så ledsen över att känna att det känns som ja, att man är ledsen jämt. Jag vet att jag är glad den största delen av tiden, men det är så mycket "småsaker" i mitt liv som skiter sig och sedan inte kommer till något slut. Det löser sig liksom aldrig. Men nog om det.



Trots den jobbiga kvällen så bled det ju ändå måndag till slut. Ny dag, ny vecka och nya möjligheter. Jag jobbade öppning och resten av dagen spenderade jag bara hemma med Martin. Och på lunchrasten på jobbet smet jag ut till uteserveringen, lyssnade på Celldweller, åt sallad och njöt av vädret. Det gjorde det hela aningen bättre.



Det som tynger mig mest just nu är att jag inte mår helt tiptop fysiskt. Knölen i bröstet, problemen med muskler och leder.. Jag har vänt mig till sjukhuset två gånger men upplevde inte att något av besöken gav mig klarhet i någonting. Knölen är mindre svullen men gör desto mer ont och det enda jag kan göra är att snällt vänta på en kallelse som kommer med posten om några veckor, eller så. Jag har inte tränat "ordentligt" alltså utan smärta eller hänsyn och stor varsamhet på två månader. Det tar död på så otroligt mycket träningsglädje och just nu känns det som att det kan kvitta, mer eller mindre. Det lockar inte att åka till gymmet alls. Och har man väl kommit in i den där svackan är det svårt att ta sig ur tycker jag. Det blir ofta så för mig efter jag har tagit viloveckor, man glömmer bort varför man tränade från första början och att se sig i spegeln och (tycka sig) se hur resultaten sakta avtagit.. Det är ett av det värsta jag vet.

Men det är ju i vanlig ordning min, och ingen annans uppgift att hitta tillbaka. Jag ringde sjukhuset igår och sa att jag har faktiskt ångest eftersom jag är orolig men ni inte ger mig svar.. Jag hade fått ett brev hem angående blodproverna för att se ifall jag har reumatism. Brevet var typ fyra meningar långt och jag fattade ingenting av vad de innebar. Så jag fick prata med läkaren personligen och har även ringt till mottagningen i Uddevalla. Det ör förjävligt att leva i ovisshet men ibland kan det kanske vara bra att försöka tänka på, lägga sitt fokus på andra saker. Det finns ju så mycket annat som gör mig glad och livet värt att leva tusenfalt. Det är så lätt att hamna i skuggan av alla dessa motgångar.

Så nu ska jag laga mannagrynsgröt till frukost och sedan väcka Martin. Vi åt ofta det ihop förr och han sa igår att han saknade det så jag ska slå på stort. Klockan tolv blir det jobb och ikväll tänkte jag faktiskt försöka ta en sväng till gymmet.

Hoppas ni får en fin dag!
För övrigt anser jag att Karthago bör förstöras.


Dela gärna med dig av din åsikt!

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Kommentarer
Trackback