Change of Seasons

Jag ligger i sängen och lyssnar på Celldweller. Det visade sig finnas 4 album till av honom på Spotify, som jag inte hört någonting av. Lite irriterande att de faktiskt legat där hela tiden utan att jag sett det men samtidigt en positiv överraskning. Så.. Here we are.

Jag har för ovanlighetens skull legat sömnlös i sängen i snart två timmar och längre lär det bli. Det är inte det att jag inte kan somna, det är det att jag har inte tillräckligt mycket ro i kroppen att ens försöka. Sedan i tisdags kväll har mitt huvud varit kaos (ni kommer få en förklaring snart) och som tur är har jag tagit mig samman tillräckligt mycket för att inte falla isär helt nu inatt.

Jag har haft några riktigt tunga dagar. I tisdags kväll fick jag en panikångestattack som slog över så hårt att jag bara blev sittandes helt tyst och stilla, med tårarna forsandes och ett huvud helt paralyserad, överväldigad av obehagskänslor.

Jag tvingade mig själv att gå upp ur sängen trots att jag bara fick två timmars sömn för jag visste att morgondagen var kritisk. Jag jobbade öppning och kände på mig att om jag inte get my shit together just då skulle jag få svårare för det sedan. Jag hade fallit och jag hade fallit hårt. Jag behövde resa på mig snarast för att inte bli liggandes kvar och få svårare att resa mig upp för var minut som gick. När arbetsdagen var avklarad, då vidtog jag de åtgärder som behövdes och kunde - rent mentalt - sätta mig ner.

Två dagar senare känner jag mig lugnare och har som sagt tagit mig samman. Mer eller mindre, det är en långsam process att läka ifrån det här tror jag. Relativt långsam, jag har en förmåga att läka fort.

Men ikväll har saker och ting utan förvarning blivit jobbiga. Jag kom hem efter att ha varit hemma hos chefen och pratat i fem timmar. Martin var kort i tonen, vresig och rentav undvek mig. Jag förstod ingenting. Under kvällens gång trodde jag att det skulle bli bättre, men när klockan var halv två på natten drog han sig fortfarande undan och uppförde sig jätteskumt. Jag blev upprörd eftersom han vägrade ge mig en förklaring, han rent av förnekade att något var fel. Vilket gjorde mig ännu mer upprörd. Det slutade med att jag stod och stirrade på honom som satt obotligt tyst innan jag tillsist stormade ut. Jag visste inte var jag skulle göra av mig själv. Frustrerad skrev jag ett sms (vad i helvete liksom) där jag förklarade att jag kände mig illa bemött och ville ha antingen en förklaring eller ursäkt. Ah. Vad ska jag säga.

Martin var helt jävla otrolig i tisdags när jag var upprörd. Jag blev mitt uppe i känslostormen förvånad över hur bra han hanterade min förtvivlan. Just därför kan jag inte vara jättearg heller. Vi alla har väl våra egna hjärnspöken och skelett i garderoben och alla är vi olika med hur vi hanterar det. Jag är öppen med vad jag känner och han är raka motsatsen. Så enkelt är det. Däremot har jag svårt att tolerera att han bemöter mig värre än han någonsin gjort tidigare, utan att ge mig en förklaring till varför. Och bara förneka det. Säga att det finns inget att prata om.

Jag avskyr att vi inte har rett ut det här och det är verkligen inte meningen att på något sätt hänga ut honom. Jag har i samma veva sagt att jag älskar och finns här för honom men jag fick vara ett godnatt tillbaka. Jag känner att det här hade världens sämsta tajming och återigen så är jag åtminstone glad över att jag tagit mig samman tillräckligt för att inte bryta ihop för det här. Jag hoppas verkligen att det här inte är något som finns kvar i huvudet på mig imorgon när jag vaknar för då är jag rädd att känslorna svallar över.

Det fina i kråksången är i alla fall att jag fick öva på att stå upp för hur jag känner. I 19 månader har jag bett om ursäkt för hur jag känner och dragit mig för att vara till besvär, jag och mina jobbiga känslor. Men ikväll fick jag stå för det. För första gången på väldigt, väldigt länge. Och det var precis vad tisdagens sammanbrott handlade om. Bland annat.

Nu ska jag försöka sova. Hoppas på att känna mig tillräckligt stark för att göra en nystart imorgon.

Trött tjej. Var inte min dag igår så jag gick upp lite extra tidigt idag, för nu har jag laddat om.. Plockat upp bitarna och gått tillbaka till ruta ett. Det tycker jag är ett bra sätt att säga det på.

 

I tisdags hade jag en masssa planer för dagen. Jag åkte in till stan och tog en sväng till Blomsterlandet, föredetta Växtriket. Trots att jag inte alls är särskilt intresserad av blommor så är det väldigt kul att gå därinne faktiskt! Mest för att de har så fruktansvärt mycket fina inredningsprylar, som inte alls är särskilt dyra heller. Jag var lite stressad men lyckades ändå typ handla ihjäl mig därinne, haha.

 

Jag sitter i min morgonrock och knaprar på världens mest perfekta äpple. Granny smith, med vita prickar, den lilla pinnen bortplockad, jättehårt kött fast ändå så det "spricker" när man biter i det. Och saftigt så klart. Och surt. Så in i helvete. Det perfekta äpplet.

Jag ska alldeles strax sminka mig, ta på mig kläder och blanda en portion kasein, för att sedan åka in till stan en sväng. Det stundar nämligen lunch med världens bästa far! Och innan det tänkte jag storshoppa blommor. Och några proteinbars. Efter det ska jag försöka få till ett snabbt (men jäkligt effektivt) gympass med Martin innan det är dags för att jobba stängning. Men först tänkte jag recapa lite vad som hänt!



Fredag morgon, tillbaka till verkligheten. Max, that is, tydligen. Jag jobbade öppning och var sååå trött för jag hade sovit 3 timmar bara.. Usch, det gör jag inte igen på ett tag! Tack till Celsius som var med och gav mig den där lilla extra energin.

När jobbet var färdigt fick jag ett sms där det stod att mitt paket från H&M kommit. Äntligen! Det tog över två veckor, men där och då struntade jag i det och var glad över att inte behöva hämta det efter helgen. Så fort som fasen åkte jag in för att hämta det, för att hinna packa upp det och förbereda finbesöket som väntade hemma hos oss.

När jag kom hem var titta till gerbilerna det första jag gjorde, som i vanlig ordning. Hos tjejerna hörde jag ett litet mer livligt pipande än vanligt, jag lyfte på deras trähus och där låg de..



.. Arya har äntligen fått sina bäbisar! 3 stycken var de, och de växer så dett knakar, man kan nämligen redan se vilken teckning de kommer få i pälsen. En av dem kommer bli mörk med en ljus mage, och de två andra kommer bli fläckiga. En med en vit rand i pannan, och en med en vit fläck i pannan. Jag vill namnge dem direkt! Är nästan lite sugen på att döpa en av dem till Heisenberg (vi fortsätter på tvserie-temat) och sedan strunta i om det är en kille eller tjej. Jätteroligt, i alla fall!

Klockan sju kom Mary och Annie hit. Så roligt att ses igen! Vi satt och pratade i en timme innan vi visste att Emma var hemma från Göteborg och på väg hit. Så vi började laga mat och duka upp. Jag hade till och med köpt servetter, haha.





Och äntligen blev det rätt tillfälle att dricka upp mina Budweiser som stått i kylskåpet och frestat, väntat på det rätta tillfället.

Vi fick en otroligt mysig kväll ihop, tiden bara sprang iväg. Det gör mig lite ledsen att känna att vi splittras mer och mer, rent fysiskt. Ellen har ju bott i Göteborg sedan ett halvår tillbaka och Emma kom in på psykologprogrammet (så jäkla häftigt!) nu så hon flyttade till Göteborg också, i måndags. Annie pratade om att flytta till Karlskrona och vips så är 3 av 5 i vårat gäng utflyttade från Strömstad. Tror dock att både Mary och jag kommer stanna kvar i Strömstad ett tag till dock. Haha.

När klockan var runt halv midnatt och de flesta av oss borde gått och lagt oss för längesedan började vi avrunda, och de åkte hem. Martin var en ängel och hjälpte mig att städa upp och sedan var det sängdags som gällde. Ja just det, det här var i paketet från H&M!



Bordslöpare..



Kökshandduk..



En förvaringslåda, har tidningar i den..



Två ljus..



2-pack handdukar till toaletten..



2 krokar. Som jag inte har någon aning vad jag ska ha dem till men de var söta. Hiho. I paketet låg även en dubbeluppsättning sängkläder med fåglar på, samt två extra örngott som matchar, och en disktrasa. Med en fågel på. Jag gillar fåglar.



Lördagen kom och den var inte särskilt tung men återigen var jag vääääldigt trött, inte fullt återhämtad från mina 3-timmars-sömn-bravader i fredags natt. Jag och Martin jobbade öppning (en väldigt rörig sådan med mycket extragrejer) och efter jobbet tänkte vi träna men jag kunde inte förmå att ens titta på gymväskan utan att kroppen skrek nej. Vi åt middag på Asian Town, igen, för att det är så förbaskat gott, och efteråt kunde jag inte tänka på annat än hur dåligt jag mådde. Jag sa att det känns som att alla muskler vibrerar, som om de vore utmattade. Martin sa att de kanske var just det, trötta som fasen. Så min efterlängtade legday fick hoppas över. Vilket jag i retrospekt tror var bra, eftersom jag redan tränat ben väldigt intensivt 3 dagar, samma vecka. Sist gång jag la till ett fjärde, tungt pass, pajade jag knäna redigt. Så ändå hade jag gott samvete när vi åkte hem, åt lite godis och kollade på en show av Magnus Betnér. Så jäkla bra kille.

Söndagen kom och jag kände mig inte alls särskilt återhämtad men var ändå taggad inför ytterligare ett öppningspass med Bowies. Dagen gick så otroligt fort, har aldrig varit med om ett arbetspass som gått så fort. Vi fick gå hem en timme tidigare och det innebar en liten uppladdning med enerrgi följt av gymmet för bröst och triceps!



Min legendariska blodådra på halsen, kommer alltid fram när jag kör den här övningen. Och knäböj.



Kände mig vrålstark, härligt pass! Fick även ordentlig träningsvärk i triceps, som jag fått de senaste 3-4 veckorna. Härligt!

På måndagen var jag ledig och det innebar sovmorgon. Det var inte så att jag vaknade särskilt sent egentligen, men jag somnade - totalkraschade - hyfsat tidigt söndag kväll. Både jag och Martin har varit riktigt slitna och somnat tidigt, i samma säng. 4 dagar i rad nu, så ni kan ju tänka er hur trötta vi båda har varit. Ingenting mig emot, som föredrar en dygnsrytm där man hellre går upp tidigt än lägger sig sent.

Martin skulle jobba stängning men fram tills dess var det frukost, Breaking Bad (bara tre avsnitt kvar nu, det är så spännande och ångestladdat att jag måste påminna mig själv om att det inte är på riktigt, för att kunna stå ut med att titta på det och inte må skitdåligt), värmefilt och en massa gosande! Helt underbar start på dagen, om mn kan kalla det så, halv tre, middagstid. Förr fick jag ångest för de tillfällena. Men nu har jag accepterat att jag kanske förtjänar de där måndagarna, som spenderas i soffan halva dagen. För det mesta brukar ju helgen innebära jobb, så det kan vara skönt att varva ner, andas, sova.. och komma ikapp rent fysiskt. Det känner jag verkligen att jag gjort nu!

När Martin åkt så städade jag, tog hand om disk och tvätt. Lagade middag i form av salladsrester från tacosen och tre hakkebiffar och kollade ett avsnitt Weeds. Tycker att den här säsongen varit dålig, rent utsagt. Väldigt antiklimax, jag som väntat så länge.

Åkte sedan med god tidsmarginal in till gymmet för att hålla mitt pass. Passade på att städa lite och sedan öste vi på!


Förbrände nästan 650 kalorier på det passet. Underbart! Är man instruktör så pressar man sig ganska hårt, upplever jag. Man har ju mycket att leva upp till.



Jag älskar mitt jobb, har jag sagt det?



Efteråt körde jag i en timme till. Två övningar rygg och två runga magövningar. Jag brukar som regel alltid köra marklyft i samband med pumpen. Jag gjorde ett inlägg på Instagram om det igår, att jag ligger ganska långt ner på skalan vad gäller marklyft. Jag jämför mig lite med "jämlikar" till mig, alltså tjejer i samma ålder med samma kroppsvikt, fast oftast 10 kilo mer, eftersom jag tror inte jag vet någon som väger 53 kilo. Jag har alltid vägt ganska lite, även om det inte alltid sett ut så. Men de flesta av mina jämlikar tar minst 100 kilo i marklyft, och många av de maxar nästan dubbelt så mycket som jag. Jag har fått höra att jag har en bra teknik men av någon anledning har jag nått en platå, och inte kunnat lyfta ett kilo över 70. Inte ens 72,5. Men igår gav jag mig fan på det, och lyckades efter några misslyckade försök att göra en godkänd repetition med 75 kilo. Det är en ökning med bara fem kilo, och jag har fortfarande en jäkligt lång väg att gå.. Men skam för den som ger sig.

Passade även på att handla Celsius i receptionen. Fick nämligen veta att vi har 20% rabatt där, vilket innebär 5 burkar för en hundralapp. En burk på köpet liksom, ruskigt bra pris faktiskt. Jag är lite anti Celsius-hysterin som råder i fitnessvärlden, men de är bra för mig just för att de är väldigt snälla mot magen. Både kaffe, Tartarus och främst PWO brukar få min mage att vända sig utochin i ren vånda, 8 av 10 gånger. Men Celsius märks inte av alls som regel, därför föredrar jag dem mer och mer.

Så jag har haft några riktigt mysiga dagar! Även om det varit "mycket" jobb och markant mycket mindre sömn så känner jag efter gårdagen att jag är back on track, med i matchen och redo för nya tag! Jag känner mig väldigt, väldigt, väldigt tillfreds med livet just nu. Möjligtvis lite stressad men det hör ju till, wink wink. Vi kollade på Eternal Sunshine of the Spotless Mind igår och det var så mysigt, fick en massa förstärkta glädjeruskänslor av att se den. Min fina Martin. Tack för att du finns.

Jag har avsagt mig allt ansvar att sova 7 timmar inatt. Det skulle innebära snarkofagen om tio minuter.. Kommer inte hända. Om man inte försöker kan man inte misslyckas. Det är okej i det här fallet! Hähä.

Jag skulle vilja ge mig, en självbelåten och stadig klapp på axeln. För jag är riktigt nöjd över de här två senaste dagarna, vad jag har åstadkommit och hur jag mått. Jag har verkligen varit det jag eftersträvar och det är alltid en tillfredsställande känsla.



Natten till igår råkade jag somna i Martins säng med datorn i knät, efter att ha bloggat. Jag vaknade strax efter fyra och såg att Martin somnat i stolen framför datorn. Haha. Jag gick och la mig i min säng och satte klockan på nio. För här skulle det bjudas på äventyr!

När väckarklockan ringde verkligen for jag upp ur sängen. Deluxe edition. Gjorde mig i ordning och pussade å Martin innan jag lånade hans bil in till stan för att hämta min. Jag tog en sväng ut till Söle för att lämna lite grejer och städa bilen. Åkte sedan till Statoil för att köpa spolarvätska och en Celsuis för uppladdning, samt tvättade min fina pärla där!



Efter besöket på Statoil åkte jag med en ren och fräsch bil till RH Däck för att fixa däcket som pyste luft. Han hittade läckan och bytte däcket, och under tiden drack jag en skvätt bjudkaffe.



See what you did there. And I approve.



Jag bilade sedan hemåt för att hämta upp Bowies för äventyr på Nordby. Familjen på Söle hade fått tag på en dekal som jag fick, så jag satte den på dörren, haha!

Vi åkte till Nordby för att storhandla och äta lite mat innan gymmet. I vanlig ordning blev det besök på Asian Town, de har så fruktansvärt god mat där. Trodde jag skulle gråta så god chililaxen var! Men så mätt jag blev..



När klockan närmare sig sex var det dags att åka in till stan. Såg det här när jag kom tillbaka till min bil, blev lite glad av det faktiskt. Jag är så kär i min bil, så det var passande.



Ett av projekten på Nordby var att byta en av julklapparna jag fick av familjen på Söle. Jag fick ett par trådlösa hörlurar, men var inte så förtjust i modellen (sådan man fäster "runt" örat) så jag bytte till en annan variant. Motvilligt, ska tilläggas, för den kostade betydligt mer..





Men jag invigde dem och de är faktiskt väldigt bra! Själva lurarna är ganska stora, sticker typ ut 1,5 cm från örat eller nåt.. Det är lite halvfärt men överkomligt. Jag är så glad att jag har dem, i alla fall.



Klubbansvarige kom fram och gav dessa till mig. Bara så där! De fanns tydligen inte med i systemet så de skulle inte saknas. Jag har redan tre par handskar men det är ju Better Bodies och det tackar jag aldrig nej till. Tack Roland!



Bodypumpen gick bra, jag har äntligen fått en mick som fungerar. Det gör så mycket. Efter passet körde jag en massa lightweight-marklyft (typ kroppsvikt, men höga reps) innan jag kände mig helt slut och var 900 kalorier tom. Vi åkte till Ica och här jäklar skulle det handlas mat!

Jag handlade ihjä mig kändes det som, men jag var beredd på det. Köpte sjukt mycket frukt och grönt och jag hoppas jag har vett att äta upp allt innan det blir dåligt. Så skön känsla att kunna handla mat, även om det gick på närmare tolvhundra spänn och det gav mig en liiiiten buyer's remorse.. Men det finns väl värre saker att lägga pengar på.



Skönt att få fylla upp lite!



Imorse fattade jag verkligen ingenting när väckarklockan ringde, klockan nio. Jag hade praktiskt taget inte ens uppfattat att jag somnat, haha. Jag förstod inte heller varför den ringde först, eftersom jag var ledig idag också. Men hörde snart rörelse på andra sidan väggen och kom på att jag lovat att skjutsa Martin till och från jobbet eftersom hans bil stod kvar i stan.

Gjorde mig i ordning och drack kasein till frukost på jobbet, efter att Martin börjat sitt pass. Skälet till att jag inte är ett stort fan av kasein? Klumparna. Höwwa..

Passade på att ta en liten shoppingrunda 2.0, nu när tiden fanns. Och två timmar senare tog jag mig en kopp kaffe och njöt i min underbara bil innan jag nöjt, försiktigt och Celldweller-dunkande, bilade hemåt igen.



Jag tog en tur till Bodypower och handlade en ny burk Xtend (ääääntligen har min förra, enorma burk tagit slut, det var inte den godaste av dem direkt /lurad_chey_92) som smakar fantastiskt! Passade på att köpa ytterligare en kalorifri sås som jag hört ska vara den enda som är något att ha. Den var helt okej, så länge man inte tar för mycket. Den smakar väldigt starkt, nästan lite besk. Inte för söt då, det är ju bra! Samt några proteinbars. Nom nom.



Tog en sväng in på Kicks för att köpa hårfärg. Slog på stort och köpte parfym också, en sådan sak jag skjutit upp i typ ett halvår för att det är så mycket pengar och så lågt i prioritet. Stod där förnöjt med Christina Aguileras Secret Potion i handen när biträdet frågade om jag provat nya Escada. Jag luktade på den och gosh.. den påminner jättemycket om den första parfymen jag hade, Naomi Campells Paradise Passion (som inte finns längre). Efter att ha velat fram och tillbaka så blev det Escadan ändå, trots att den kostade dubbelt så mycket.. Den vann på att jag tror den sitter kvar bättre än den andra, jag upplever att doften försvinner fort. Jag har fått komplimanger från så många idag att jag känner att det var rätt val, trots allt.



Var inne på Evanette och nyttjade mitt presentkort som jag fick från farmin i födelsedagspresent. Så skönt att få köpt en ordentlig BH, eller tre. Presentkortet räckte till en men jag slog på stort och tog två till. En push-up, en superdupertunn (som ändå formar, det gillade jag) och en lite mer flashig, skitsnygg!



Gjorde även något som jag velat göra i ett år. Rensa ut halva min uppsättning trosor som inte passar längre, that is. Jag köpte 15 nya pas och kunde med gott samvete slänga alla de som tar emot att ha på sig. Så nu har jag uppdaterat min underklädeslåda till det ultimata, är så fruktansvärt nöjd! Det känns ganska viktigt att ha underkläder som är bekväma. Liksom.



När jag lagt i ordning allting låg jag förvånansvärt bra till, tidsmässigt. När fan hände det senaste? Att jag får gjort allt jag planerat (vilket alltid är väldigt tidsoptimistiskt) och ligger FÖRE tidsplanen. Helt sjukt.

Jag satte igång ett projekt jag lovat mig själv att aldrig ta mig an igen. Städa gerbilernas burar, ensam. Men jag valde att skippa det igår när vi egentligen planerat det så det var självförvållat. Men jag taggade till och bara gjorde det som skulle göras, och 1,5 timme senare var allting färdigt! Det var helt okej, trots att vattnet frusit i trädgårdsslangen och allting var lite extra omständligt i snöovädret. Men det blev så rent och fräscht hos mina bäbisar så det var det värt!



Jag kände mig smutsigast i världen, med spån och papper, snö och slask överallt. Så jag slänge in alla mina kläder i en maskin med tvätt och förberedde mig inför en grundlig dusch, men passade på att färga håret innan. Och dammsög och städade lite under tiden färgen verkade.

Lagade hakkebiffar med asmycket sallad, avokado och kalorifri BBQ-sås. Igen. Det är så gott så ni anar inte! Knark. Deluxe. Big time. Passade på att ringa banken när jag ändå satt ner, gjorde mig sedan lite extra snygg inför kvällen, för att det var en sådan dag helt enkelt. Det var dags att åka in till Nordby igen, och hämta upp min karl.



Nöjd tjej!



Smet in på Cubus för att handla lite smågrejer, det sista, jag svär. Ett gäng nya hårsnoddar, tvättpåsar till BH:ar och en helt svart sportBH som jag hört ska vara awesome. Så jag har någon att byta med när den andra blir äcklig. For sedan in till stan, Martin tog sin bil och åkte hem direkt men jag taggade ihjäl mig inför ett pass x-fit! Själva passet gick bra, inte mitt bästa men jag hade inte fått i mig så mycket energi under dagen, men mycket hade gått åt kan jag säga. Efteråt körde jag lite mer axlar och chins, mest för att få använda mina nya lurar lite grann!



När jag kom hem till mitt rena, städade, gemytliga hem och träffade min underbara pojkvän sa han att han köpt något till mig.. Glass och choklad. Ah. Jag hade tidigare idag sagt till honom att jag ätit ganska strikt och inte hafft någon ätardag på säkert 3 veckor och att det kanske var dags snart. Jag är egentligen inte jättesugen eftersom resultaten jag ser i spegeln känns mycket viktigare, men jag tror det kan vara bra för mig att avvika lite bara för att inte bli helt manisk. Tack älskling.

Så nu ska jag mysa med älskling och socker, ifall min mage tillåter, samt strunta i att sova länge. 6 timmars sömn får duga inatt, förlåt kroppen! Jag kompenserar upp med vilodag och längre sömn imorgon. Jag har bjudit hem mina fina brudar hit och vi ska äta mat och bara mysa. I helgen blir det öppningspass med min älskade Martin. Bring it on, jag är redo!



En av de där lite väl utmanande bilderna kanske.. aja. Det var i alla fall BH:n jag ville visa eftersom den är brännsnygg och fick med magen också som inte heller är så där superpjåkig längre. Komsi komsi, magmusklerna!

Jag tycker att livet känns så bra nu. Jag behövde de här dagarna, få skämma bort mig lite för de där extrapengarna jag tjänade in i december och unna mig det där lilla extra. Jag har inte suttit stilla en sekund och det behövde jag också, få känna att drivkraften finns och att jag klarar hantera det. I helgen ska jag vara noggrann med återhämtning och försöka ta det lite lugnare, i den mån det går. Det ser jag också fram emot!

Jag mår så dåligt. Jag hade några sekunder av svaghet som slog till och på oerhört tom mage endast innehållande två koppar kaffe tryckte jag i mig 50 gram 70-procentigt blockchoklad. Det gör så ont, vill bara kräkas.. Haha. Så kan det gå. Min stackars mage verkar vara i sådan obalans. Men nu, när klockan är över midnatt och det officiellt är den femtonde har jag ÄNTLIGEN med versaler och fetstil, fått min lön. Vilket innebär att jag imorgon ska handla ihjäl mig, har inte kunnat köpa mat på evigheter, jag har fått ta det som funnits. Jag lovar och svär att jag ska hålla hårt i mina pengar den här månaden. I december jobbade jag på och fick en överkomlig lön, för första gången på ganska länge. Så oerhört fucking jävla skönt, ursäkta uttrycket. Kontentan är i alla fall att jag och min mage längtar tills imorgon. Då ska jag handla mat. Hakkeböff. Mhm.

Det har rullat på utan vidare märkvärdigheter, därför har det varit hyfsat tyst från mitt håll. Jag har ockuperats av djup tankeverksamhet och hjärnan har gått på högvarv. Insert random jag-är-vanligtvis-trögtänkt-skämt här.

Nämen skämmt åsido så har jag grubblat en del. Vridit och vänt och inte riktigt kommit överens med hjärnan och hjärtat, för jag vet inte vilken av dem som säger vad. Jag har varit kluven över livet, framtiden och allt som hör till, men ikväll sattes det återigen i perspektiv som för stunden gav mig mer klarhet och det är jag tacksam över.



Lördag morgon. Släpade upp mig själv ur sängen tidigt, tog med mig en portion gainer till frukost samt en Celsius för uppladdning inför ett tidigt träningspass innan möte på gymmet. Min mage gjorde så. himla. ont. Jag ringde d-chefen och sa motvilligt jag att jag inte visste ifall jag var kapabel till jobb. En annan kille ville ta mitt pass så istället för  att hoppas på att jag kunde dyka upp fick han det.



Efter att ha försökt utföra marklyft i typ en timme, med en mage som vred och vände sig i vånda, var det dags för instruktörsmöte på gymmet. Det fick man inte missa! Jag drack en massa vatten och fick i mig lite frukt, vilket lgnade ner magen betydligt och när mötet sedan var över kände jag mig mer eller mindre med i matchen igen. Så jag gav mig på marklyften igen. Jag har sett att många tjejer som är mig jämlik i ålder och vikt, tar mellan 100-130 kilo i marklyft. Jag har inte kört den övningen särskilt mycket (av någon anledning?) och jag kommer inte ett kilo över 70. Väääldigt irriterande! 70 kilo funkar liksom, men lägger jag på 1,25-kilos viktplattor också så tar det tvärstopp. Så nu vet jag vad jag har att jobba på.Jag borde ju kunna maxa på i alla fall 90, eller kanske 100 kilo ändå.



Jag körde klart passet som var mage och nedre delen av ryggen, när det var färdigt kände jag mig bara trött men annars okej i kroppen. Jag hade lite ångest över att det där extrapasset jag tagit åt mig inte blev av så jag ringde till jobbet och sa att jag ville jobba ändå. D-chefen sa åt mig att komma upp och byta av honom, så han kunde åka hem. Då blev jag nöjd! Jag får passa på att jobba nu i januari, för i februari blir det inte många timmars jobb..

Lördagen visade sig bjuda på friska utmaningar på jobbet. Det var dödligt stressigt men ändå ganska roligt. Jag fick chans att se vad jag gick för i köket och känner mig faktiskt nöjd över lördagens insats, allmänt. Vi kämpade bra!

D-chefen, aka. Sparven, frågade om jag kunde ta hans öppningspass på söndagen och jag ställde villkoret att Martin skulle få öppna tillsammans med mig. Sagt och gjort! Även om det inte blev lika fullt ös - alls - den dagen (EFTERSOM SNÖN KOM! <3) så fick vi jobbat på bra och jag var nöjd över den insatsen, också.

Efter jobbet stundade gymmet. Eftersom det var rena snökaoset utannför fick jag sitta i min bil och vänta på att frosten på insidan av rutorna skulle tina, glad över min medhavda kopp kaffe.



Spenderade min sista femtiolapp på en jalapeñokorv på Statoil, stort fan av den! Fick efter det ut ett grymt bröst- och tricepspass på gymmet. Helt jäkla awesome träningsvärk fortfarande, just sayin'.





Det var en lycklig tjej som fick sova ut och spendera praktiskt taget hela dagen iförd pyjamas på måndagen. Vi kollade på vad jag trodde var de sista avsnitten av Breakig Bad, men när DVD:n var slut insåg  vi att det fanns månnga avsnitt till, som av någon anledning inte fanns med. Smått irriterande, men inte mig emot att det finns några timmar till att titta på. Så jävla bra serie, verkligen.



Är så kär i min pyjamas. Det är helt underbart att dra på sig den och ett par dundertjocka strumpor, nu när det är vinterväder och svinkallt i huset. Fast temperaturen i våra sovrum är faktiskt helt överkomlig, så länge man håller dörren stängd. Det är bra.

På kvällen lagade vi mat och efter det var det dags att bege sig till gymmet för ett pass bodypump. Det är så tråkigt att jag inte kunnat köra igång med den nya releasen än, men snart så..





Våra tröjor hade äntligen dykt upp, med. Det är synd att den är vit, för det är verkligen ingen färg som passar mig, men den matchar mina skor i alla fall, haha. Men jag kommer nog använda den ändå, för att få den där lilla extra smulan respekt på gymmet, hähä.

Mikrofonen fungerade i vanlig ordning inte, och jag var stressad och virrig men passet gick ändå helt okej. Träffade dessutom Hanna för första gången på länge och det gav mig någon slaggs inre energiboost, att ha någon som talade om för mig att den förändring jag behöver göra i mitt liv, kommer att komma när det är dags. På tal om mina grubblerier, alltså.



Idag är det tisdag och jagg hade rutinpasset på jobbet. Idag var det dags att göra ren glassmaskinen och jagg skulle ha utbildning med Adis. Klockan sju på morgonen skulle passet börja och jag var så himla trött.. men tillräckligt förutseende kvällen innan att jag förberett frukosten, haha.

Det var ganska roligt och jag är väldigt glad att det var just Adis som hade min upplärning. Han är bra. Jag gillar Adis. Själva uppgiften var halvklurig, det kändes som att vi plockade isär maskinen i molekyler. Kommer kanske behöva hjälp ändå, nästa gång. Risken är överhängande stor, faktiskt. Men det ska bli roligt!

När maskinen var färdig åt jag mat och efteråt fick jag lov att gå hem. Så jag åkt in till stan och väntade på Martin som var på besök hos världens bästaste bästa kiropraktor. När han var färdig tog vi en tur till gymmet för att kötta lats och biceps. Grymt pass!



Stångrodd med 40 kilo, galet bra kontakt! (Och jag fullkomligt älskar att kolla på mitt axelparti när jag tränar, fy fasen vad det hänt grejer där!)



Efter gymmet åkte vi hem till Söle för att hämta en bur till gerbilerna, men den visade sig vara för stor att gå in i bilen så vi la det projektet på is för nu. Kelade lite med alla tre katterna innan vi begav oss hemåt igen.

Här höll grubblerierna mig i ett järngrepp och det var utan att uttrycka så mycket som en suck, som jag direkt gick och la mig när vi kom innanför dörren. Med jeans och allt, bara kröp ner under täcket och släckte lampan. Stensomnade. Och sov i ungefär två timmar innan det var dags att bege sig in till stan och storebror!

Jag är väldigt tacksam över att jag lyckas ta upp kontakten med Kristoffer igen, även om det är under tråkiga omständigheter. Hans liv är ganska kaotiskt och jag kommer dit för att dricka kaffe och lyssna, men jag gör det så gärna. Jag beundrar min bror oerhört mycket för hans styrka, klarsynthet och godheten rakt igenom. Det gör mig ont att se att han hamnat i den situationen han befinner sig i men jag vet att allt löser sig och det här är inget undantag, även om det självklart känns orättvist att han ska behöva genomlida skiten. Jag var ändå där i över två timmar och är väldigt glad över det besöket. Vi delade sorg och glädje, men främst så var det an som hjälpte mig sätta perspektiv på min vardag. Jag pratade även med mamma som kunde bidra med ett genuint lugn och det är jag också tacksam över. Hur hon alltid har svar på mina frågor och kan vägleda mig, oavsett.



När jag kom hem omfamnade jag Martin, la näsan mot hans hals och insöp känslan. Talade om för honom att jag tycker om honom så oerhört mycket och la alla onda tankar åt sidan. Nu tar jag nya, friska tag och blickar framåt.

Huset är städat, disken och tvätten omhändertagen, pengarna inramlade och morgondagens planer nerskrivna. Jag är hungrig som ett få men minst lika trött så nu blir det sängen för att ladda upp inför vad jag tror kommer bli en grym morgondag.

Tack alla fina människor runtom mig för att ni finns.

Vi åkte till Backlunds för att äta frukost och ytterligare en kopp kaffe. Magen protesterade högt annars var det mysigt.

När vi kom hem igen la vi oss i soffan och kollade ett avsnitt Breaking Bad, och när det var färdigt la vi oss i sängen och sov i några minuter. "Pax för att vara den lilla skeden!" sa Martin väldigt exalterad. Haha. När han sedan åkt tog jag tag i en punkt som stått på min att-göra-lista i säkert ett år; tömma, rensa och redigera bilderna i systemkameran. Sedan åt jag lite kvarg och taggade gymmet.

Det ska medges att det varit lite si och så med motivation för att träna de senaste dagarna. Det är alltid roligt när jag väl är där och jag är alltid asnöjd efteråt, men när jag ska upp tidigt morgonen efter blir det alltid så omständligt (som det tydligen heter?!) i och med att det tar så lång tid. Idag blev det drastiska ändringar av planerna och min gymväska står orörd. Nåväl, en dags extra vila har väl ingen dött av. Ska se om jag får in 5 pass på fyra dagar nu då!



Det var svårt att åka hemifrån, eftersom huset kändes smutsigt, jag hade inte riktigt tillgång till mitt rum så jag kunde göra mig i ordning samt att jag skulle behöva byta sängkläder och sätta igång en maskin med tvätt.. och så vidare. Istället ville jag vänta på att Martin vaknade men killen sov djupt och tiden sprang iväg.. Tillslut  gick jag in och kröp ner bredvid.



Jag bestämde mig för att skjuta upp det där gympasset och när Martin vaknat satte jag i mig en portion kasein och städade loss! Hann också göra mig i ordning ordentligt innan det blev dags att åka in till stan och kiropraktorn.

Jag släppte av Martin och åkte själv till gymmet för att reda ut det här med schemat. Det hade blivit någon miss mellan ombytet till nya schemat så jag valde att inte ha fler pass den här veckan. Vi redde ut lite andra saker när jag ändå var där och jag fick en gratis Gainomax. Lyxigt! Med smak av päron dessutom. Alla mina kosttillskott smakar päron basically. Haha.



Parkerade bilen utanför kiropraktorn, avnjöt min Gainomax och pratade i telefon med min finaste Ellen, i väntan på Martin som när han kom tillbaka hade fått diagnosen låsning i skulderbladet. Själv tyckte jag att det var skönt att han låtit någon titta på ryggen och kanske kan det bli bättre nu efter att bästaste Björn fått klämt och knäckt lite, haha.

Vi tog en tur till Nordby där jag skulle försöka byta mina trådlösa lurar mot någon annan modell, men hittade inga intressanta så jag får återkomma nästa vecka, efter leveransen. Halvbesviken gick vi vidare för att handla lite mat, panta burkar och växla mynten från min Kitty Bank på Max. Exakt trehundra kronor var det, så jäkla gött att ha lite mer än de där 50 kronorna på kontot. Vi tog varsin kaffe och bilade sedan hem.

Lagade samma middag som igår och kollade färdigt på fjärde säsongen av Breaking Bad. Fy fan vilken bra serie, så tråkigt att jag bara har 8 avsnitt kvar nu. Det var så spännande att jag bara inte kunde slita mig så när vi var färdiga var klockan nästan tio och gymmet kändes avlägset eftersom vi ska upp tidigt imorgon för att besiktiga Martins bil. Så det får bli ett gympass efter det imorgon, istället.

Åh. Jag har ju börjat knarka Celldweller, hans musik är så jäkla bra. Så jag gillade hans sida på Facebook och gjorde ett inlägg på loggen.. Och jag fick svar!! Hur sjukt? Jag skrek rakt ut när jag såg det, fy fasen så glad jag blev!



#fangirl #starstrucked #dör #osv

Helt sjukt. Så nu är jag desto mer taggad att träna hårt som fan och ösa Celldweller tills öronen blöder, vilken känsla.

Ligger just nu i Martins säng med musik i öronen och är väldigt tillfreds med dagen även om den blev långt ifrån så produktiv som jag hoppats på. Tror faktiskt jag ska slå på stort och läsa en bok innan det är dags att sova. Bjuder på en bild på vår Arya som jag misstänker faktiskt kommer få bäbisar snart. Väldigt spännande!

Sitter i köket och halvfryser, lyssnar på Celldweller, har satt i mig en halvsnuskig frukost, skakar om min PWO och ska alldeles strax åka in till gymmet. Vet inte riktigt vad som står på schemat än, överväger att piska benen faktiskt! Och ta ut det sista ikväll på pumpen. Ben är lättast att träna när man inte har någon som helst tidspress tycker jag. Allt annat kan man "påskynda", superseta och så vidare. Men står man där med hundra kilos knäböj är det inte rätt läge att stressa.. tycker jag. Vi får se.

Igår kväll somnade jag med musik i öronen, i Martins säng. Vaknade fyra på morgonen och gick upp för att borsta tänderna, tvätta bort sminket och klä av mig. Gjorde ett tappert försök att krypa ner i min säng istället, bredvid Martin. Det var inte det lättaste! I vanliga fall brukar han vakna när man rör vid honom men icke. Helt oberörd bredde han ut sig över hela sängen när jag knödde på honom och ändå bara fick plats med halva sidan av kroppen i sängen.Jag vaknade en timme senare av att ryggen gjorde ont, pga min taskiga sovställning så jag kröp över till andra sidan sängen. Han flyttade ena benet som vilade rakt ut mot väggen men armbågen låg kvar i nittiogradig vinkel. Så en fjärdedel av den där stackars sängen fick jag plats i. Hade så god lust att lägga mig med ryggen mot honom, ta spjärn med fötterna mot väggen och bara pressa ut honom ur sängen, haha! Nåväl, det var väl egentligen jag som började med att erövra hans säng och jag hade ju kunnat lägga mig där igen om det nu varit så illa. Men där låg han, djupt sovande, djupt oberörd och med ännu mer djupgående envishet om att ta allt täcke och stenhårt låsa fast det mellan smalbenen. Din lilla gris!

 

Halv tio vaknade jag och kände att det var dags att gå upp. Så jag har suttit i köket och pillat med smågrejer och gjort mig färdig för dagen. Ju mer jag tänker på det, desto mer osugen blir jag på att överhuvudtaget gå utanför dörren.. Men när något är tufft att göra så är det bara att göra det, resten kommer automatiskt efter det!

 

Jag väntar med stor spänning på en megabeställning från H&M, bara inredningsprylar. Martin svettades like crazy inatt så jag måste byta sängkläder, och vill så gärna byta till de nya jag har köpt men de lyser med sin frånvaro. Hm. Huset behöver dammsugas och det kanske blir en liten tripp till Nordby för att panta burkar och byta min julklapp - ett par trådlösa hörlurar - till en annan variant. Sedan var det ju kiropraktorn för Martin vid fyra och jag själv ska hålla bodypump klockan sju (tror jag? tog en titt på schemat och där är det ingenting.. skumt).. Jobbigt när allt är utspritt så där. Man måste åka fram och tillbaka sjuttioelva gånger på en dag liksom.

 

Nåväl, det är som det är. Önskar er en awesome onsdag och bjuder på den här låten som spelas flitigt hemma hos oss just nu!

Hur kan man känna sig så här sliten efter en sådan här dag? Jag tror jag har en tendens att ge allt under mina längre arbetsperioder och när jag sedan blir ledig har jag en tendens att krascha.

Igår var fredag för mig. Jag sov inte mer än 6 timmar men kände mig ändå hyfsat pigg. Jobbbade semi-öppning och efter jobbet laddade jag upp med kvarg, havreringar och Xtend inför comeback på bodypumpen. Jag var full av energi och taggad som sjutton! I bilen intogs en generös PWO och dunkades en hel del Celldweller på öronbedövande volym. Dagens höjdpunkt!



I väntan mellan jobben hittade jag den här på Bitstrips, haha. Tydligen någon filmreferens, men jag tyckte mest det såg väldigt roligt ut.



Det var.. inte nervöst, men spännande, att äntligen få köra pump igen! Det har väl ändå gått två veckor sedan sist? Och det var en hel del deltagare med också, gjorde mig ännu mer taggad. Vi körde på hårt och efteråt hade jag förbränt nästan 700 kalorier. Boom!



Väl hemma tog jag mig tid att laga ordentlig postworkout-mat. Stekte bananplättar med smeten som blivit över från gårdagen, hittade några kvarglömda ananasskivor seda nyårsmiddagen och hällde över resterna av kvargen som blev över innan gymmet. Skar upp bitar av en prooteinbar och mixade kasein med smak av piña colada. En ordentlig brakmåltid som gjorde mig helt utomordentligt mätt. Vill för övrigt inflika att jag inte förstår hysterin över Questbars.. Jag tycker att till exempel Swebarsen är mycket godare.. Jag har nog provat 6 eller 7 olika sorter av Questbarsen men jag tycker inte att de smakar särskilt mycket alls, och den jag åt igår smakade ungefär som det luktar hos tandläkaren. Höwwa. 





Bredvid satt Martin och åt sina egna pannkakor, med socker och chokladsås. Det är det svåraste med att äta rätt tycker jag, att ha en partner som faktiskt inte gör det. Och alltid lyckas tajma in spontana "älskling jag köpte kladdkaka"-överraskningar när jag inte har någon ätardag/period. Nu är väl inte Martin den som frossar i onyttig mat eller godis direkt, men att sätta i sig 8 smörgåsar med massa sylt och jordnötssmör till frukost är inga problem och när jag föreslår sallad till lunch skakas det på huvudet och blir 8 mackor till. Bara hans frukost motsvarar antagligen ett helt dagsintag av kalorier för mig. Hähä.

Nåväl, no rest for the wicked var det sagt. När vi satt i oss kvällsmaten och kollat ett avsnitt Breaking Bad var det dags att lägga sig för att väckarklockan för 6:e dagen skulle ringa klockan sex. Det stundade besök hos tandläkare och lagning. Hurra.

När klockan ringde var jag så trött att jag ville dö. Typ. Jag traskade upp i slowmotion och tvättade ansiktet. Var beredd att lägga mig igen i de tio minuterna jag hade till godo, SÅ trött var jag. Men när jag kom in i sovrummet igen ringde mobilen och det var från tandläkaren som ville boka om min tid pga sjukdom. Jag tackade någon högre makt, gäspade och smög in hos Martin, la mig bredvid och somnade.

Vaknade klockan ett (!) och vi startade vår degardag med frukost framför Breaking Bad. Inte mycket kvar nu! När det började närma sig kvällen åkte jag in till sta för mitt KBT-möte och för att handla lite till middagen.



Ett intressant möte hos terapeuten. Jag tycker att det känns skönt att kunna säga att jag inte längre styrs av tvångstankarna.. väldigt skönt. Däremot så pratade vi om det som jag skrev om i förrgår, det här med att döma och må dåligt över vad andra tänker om mig. Apropå det, efter min pumpklass igår kom en av deltagarna fram, kramade om mig och sa åt mig att inte be om ursäkt för mig själv. Det tog så hårt, på ett bra sätt! Väldigt klokt och fint, jag tog åt mig varenda ord. Tack snälla.

Jag går ofta igenom mitt känsloregister, mitt inventarium av dåliga sidor och sätter de under lupp. Varför de finns, vad jag kan göra för att motarbeta dem och vad det skulle ge mig. Det är nästan lika svårt som det är intressant. Just nu handlar det mycket om att jag vill kunna släppa mina förutfattade meningar om andra och på så vis växa i mig själv och kunna stå för vem jag är och vad jag gör. Jag förstår faktiskt inte varför jag är så snabb med att döma, överhuvudtaget. Vad är det som driver mig och när behovet att (tyst för mig själv) tänka illa om, eller inte kunna glädjas med andra? Jag strävar efter att - när jag tycker folk uppför sig annorlunda, konstigt, illa etc - kunna 1) inte bry mig, eller 2) vara öppen för möjligheten att min världsbild kanske inte är närmast sanningen i alla situationer. Jag står inte för att det är sådan jag är, men jag erkänner det. Kunde jag bekämpa tvångstankarna kan jag krossa det här också!

Jag fick dessutom tillbaka resultatet av mitt personlighetstest. Väldigt roligt, faktiskt. Det syntes på papper att jag hade en "ovanligt" hög känslighet för omgivningens åsikter, passande nog. Annars kände jag mig stolt över de egenskaper som testet påvisade. Särskilt när hon påpekade att jag hade avvikande hög drivkraft, energi, extravagans och uthållighet sträckte jag lite extra på ryggen. Jag är stolt över vem jag är! Och även om jag har en del att jobba med så vet jag att förändring är inom räckhåll. Jättehärlig känsla, måste jag säga.

 

När jag sedan kom hem lagade vi potatisgratäng och ÄNTLIGEN var det dags för hakkeboffer! Med en massa sallad. För min del i alla fall.. Jag städade lite under tiden Martin höll ett öga på spisen och jag åt sedan åt skogen för mycket mat framför många avsnitt Breaking Bad. Totally worth it, though.

Så nu ligger jag i sängen och lyssnar på Celldweller, mitt nya knark. Alldeles slut är jag! Men efter att ha jobbat många och intensiva dagar så har jag tagit en välförtjänt degardag. Imorgon har jag tvångsbokat in Martin hos kiropraktorn eftersom han fortfarande har ont i ryggen (men av någon anledning inte verkar så sugen på att få det uppkollat) och själv tänkte jag ta sovmorgon en sista dag (anske inte till klockan ett då...) innan det är dags att jobba igen! Egentligen skulle jag ha varit ledig hela helgen men jag drog på mig extrapass båd lördag och söndag för jag behöver timmarna. Det blir nog bra. Men imorgon ska jag ta vara på ledigheten med ett försök till ett lite tidigare gympass och på kvällen är det pump. Egentligen hade jag planerat att träna idag men efter gårdagens pumptimme som var den första på flera veckor så säger kroppen aj praktiskt taget överallt så jag passade på att ta mig en vilodag. Klapp på min ömmande axel!

Häj bloggen!

Nu är jag på bra humör ska ni veta.. endorfiner. Ah.

Igår vaknade jag upp på bästa tänkbara sätt; det var mörkt, varmt och jag kände mig utvilad när Martin kom intassandes och försiktigt väckte mig. Annat än när man bodde hemma, och vaknade av att någon av päronen tände lampan och sedan ruskade om en, haha. Jag hade sovit ända in i det sista och gick upp, gjorde mig i ordning på en kvart och sedan åkte vi till jobbet och genomförde min personbästaste bästa öppning någonsin. Cyber-five!

Efter jobbet åkte vi till Svinesund för att sana in Bodypower där. Jag hade cravings efter proteinbars och shoppade loss!



När jag blir godissugen som fasen är de väldigt bra att ha. Ska jag äta en massa choklad kan det lika gärna vara med många gram proteiner inuti!

När vi sedan kom hem ville jag ingenting annat än dega ner mig i soffan.. men det fanns det inte tid för! Vi stekte gotländska (det är en viktig detalj), asdyra köttbullar och lite potatis som blev över häromdagen. Potatisen räckte bara till en portion så jag lät Martin ta dem, så kunde jag avnjuta mina köttbullar istället! Ingen spännande mat alls men de dög gott och väl för mig, smaskens var det.



Det rådde stor beslutsångest efter middagen. Jag hade egentligen tänkt att träna men när man kommit hem och satt sig ner är det så lätt att vilja låta bli.. Martin har, jag vet inte, skadat ryggen? Han vaknade upp med stora smärtor häromdagen, misstänkt likt muskelinflammation säger han. Det är alltså så illa att han inte kan resa sig upp ur sängen. Stackars älsklingen min. Relevansen var i alla fall att han inte kommer träna på ett tag så jag får kriga ensam, vilket gör det hela lite mer motstridigt.



Men jag gettade min shit together och åkte in för ett "snabbt" pass lats och biceps. Gulligt naivt, vem försöker jag lura liksom. Processen att åka till gymmet är aldrig något som går snabbt för mig, jag är alltid så förbannat seg. Haha.



Jag körde väldigt tungt! Chins utan assist, frivändningar, stångrodd, bicepscurls med stång och avslutade med chins med assist. Och 20 minuters kardio.



Jag har sagt det förr och säger det igen, det är sjukt vilken skillnad och vilka snabba resultat jag fått sedan jag tog mig samman med sömnen!



När jag kom hem var klockan återigen väldigt mycket och även om det stressade mig så tog jag mig tid att mysa med Martin i typ en kvart innan det var dags för sängen. Vi hade proteinbarsbonanza, skar upp i småbitar och åt med tandpetare. Lika lyxigt som gott!

Imorse när jag vaknade var jag varken utsövd eller på bra humör. Arbetsdagen passerade obemärkt men fort och efteråt handlade vi lite mat. Bland annat hakkeboffer, haha! Nötfärsbiffar med lite bacon i, basically. Djupfrysta, vilket passar mig perfekt! Jag köper så sällan kött eftersom det blir så dåligt relativt fort och jag aldrig riktigt vet när jag ska laga mat.. Så det här kommer bli awesome tror jag. Vi köpte dessutom kaffe innan vi åkte. Jag har nämligen nyligen upptäckt att min mugghållare i bilen duger till en enda sak och det är kaffemuggar, allt annat är för stort för att få plats. Så nu jäklar kommer det drickas kaffe på väg hem från jobbet, varje dag!

Samma scenario från gårdagen utspelade sig. Jag satte i mig ett halvkilo kvarg och sedan var det ju det där med gymmet.. Jag hade en sådan brutal beslutsångest. Igen. Efter att ha velat fram och tillbaka (och tackat Martin för att han stod ut med mig, trots att hans största fokus antagligen mest låg på hur ont han har, stackarn) och till och med singlat slant om det hela - och den sagt att jag skulle skippa gymmet båda gångerna - så åkte jag in. Jag ville gärn träna men det var så sent och det är aldrig kul.. Men med hjälp av världens bästa PWO (Breach med smak av päron, mums deluxe!) och AWESOME musik med versaler, lyckades jag få till ett riktigt bra bröst- och tricepspass! Jag tog 17,5 i hantelpress, helt utan hjälp. Jag har varit uppe på 20 kilo i hantelpress förr, men då har Martin varit med och passat, varit min trygghet samt hjälpt mig upp med vikterna från utgångsläget. Men idag klarade jag det själv, för första gången. Asnöjd tjej.





Dessa fick jag av Adis idag, för han tyckte de smakade skit, tydligen. Ska bli jättespännande att få smaka dem snart!

Efter mitt grymma pass på gymmet (som jag långt ifrån ångrar, tack mig själv för att jag åkte in) som avslutades med 5 minuter mage samt 20 minuters kardio var jag heeeelt slut men långt ifrån trött. Astaggad! Så det var snabba ryck när jag kom hem. Jag tog en lång dusch, tvättade håret och rakade benen för första gången på vad som kändes som en evighet, kastade ihop en bananpannkakesmet och städade lite. Jag använde min lilla stekpanna, så de blev mer som tjockare plättar. I smeten hade jag i kokos och kardemumma, och åt de tillsammans med lågkalorihallonsylt samt kvarg med kokos (jag gillar kokos okej) och smaksatt med fun light päron. Jag gillar päron också. Okej. Det var i alla fall ruskigt jäkla gott och det är svårt att tro att det är muskelmat och inte dessert fullproppad med onyttigheter!

 

Så nu har jag diskat och städat bort alltihop, och ska förbereda mig inför att gosa lite med min lidande karl.. Vill bara innan jag avslutar dela med mig av en bild jag såg på instagram tidigare idag.

 

 

Tyckte den var så bra. Jag är tyvärr en ganska dömande person, och så smärtsamt medveten om det. Det är tungt att bära själv, faktiskt, för man tror sig veta vad andra tycker och tänker. Hela tiden. Jag är oftast snabb med att gardera mig, be om ursäkt för allt jag gör (för jag tror att andra tycker illa mo mig hela tiden) och känna mig frustrerad över att folk inte förstår min livssituation och varför jag gör som jag gör. Men jag inser inte att det fungerar exakt likadant åt andra hållet också. Vad ger mig rätten att döma andra när jag är livrädd för att de ska döma mig? Varje människa bär på en unik livshistoria och alla har vi våra demoner, fel och brister. Jag påminner er, och mig själv om det!

 

Så nu på gymmet till exempel, när vi möter alla dessa som svurit sina nyårslöften om att börja leva hälsosamt och bilda ett nytt jag och bli någonting stort, bemöt dem med glädje! Det är så lätt att skaka på huvudet och fnysa åt eller till och med håna dem, men.. Tänk er, de är så taggade och sprudlande av positiv energi, ta inte det ifrån dem. Le, och var uppmuntrande. Alla är vi barn i början, eller hur?

 

Även om jag inte avlagt några nyårslöften så är jag väldigt taggad på att göra 2014 till ett helt fenomenalt år. Jag äter, tränar och sover nästintill exemplariskt och det känns, märks och syns. Jag känner mig mentalt starkare än någonsin och jag hoppas att det är någonting jag kan använda för att ersätta rädslan att bli dömd av andra - och se att jag är inte mer annorlunda än någon annan.

 
Kastar in veckans pepplåt en snabbis!

För några dagar sedan introducerade Martin mig till ett band han nyligen hittat. Celldweller, var har ni varit hela mitt liv?! Det här bandet är utan tvekan ett av det bästa jag hört. De kommer att regera min träningsspellista de kommande veckorna, det är en sak som är säker.

 

Lyssna och låt er tas med!

 

Sitter nyduschad, under min värmefilt och lyssnar på Tom Petty och ruskar om gamla minnen. Nostalgitrippar, rent av. Jag har gjort det mycket, de senaste dagarna. Tänkt mycket på det förflutna, och de som känner mig vet att det sällan är någonting bra. Jag mår alltid dåligt när jag blir nostalgisk. För mig är det en bitterljuv känsla att se tillbaka på någonting som aldrig kommer tillbaka, med starkare betoning på bitter-delen. Tom Petty tar mig tillbaka till min sista vår och sommar i Mjölby och sjunger ironiskt nog om att det är Time to Move On och jag tror han har rätt. Men jag behöver nog få  vara lite ledsen, sorgsen och allmänt.. olycklig. 

Martin är inte hemma än och jag känner mig stressad för att jag egentligen borde gå och lägga mig inom loppet av en timme. Men jag försöker att andas och inte glömma bort att jag egentligen mår väldigt bra.

Dagarna går och bloggen sjunker i prioritering, och för mig känns det ändå bra. Allt som ligger och gnager i bakhuvudet är skönt när det försvinner, särskilt när det egentligen är ganska oviktigt.



Igår efter jobbet på Max. Jag skulle skynda mig vidare till gymmet för att hålla pass.. när jag insåg att de börjat med det nya schemat och att jag inte har något pass den här veckan. Istället taggade jag till för ett pass X-fit, helt fräsch i kroppen inför det, för första gången på säkert över ett halvår. Men innan passade jag på att ladda upp mer lite proviant från Bodypower..





Det var så jäkla roligt på x-fiten! Jag har inte kört på evigheter utan att ha varit mör i musklerna efter en timmes pump innan.. Jag gav mitt allt och jäääklar alltså. Maxpulsen på 203, det är ju helt sjukt. Jag låg i zon 3 (den tyngsta) 34 minuter av 50. Och i den lägsta zonen, alltså den lättaste, i två minuter. Fatta hur hårt jag slet! Jag hade ögonen på pulsklockan då och då och när Maria såg det kom hon fram och frågade "Vad står den på? Nu ska den upp!" och började slå i bänken, och jag taggade till och presterade över vad jag visste att jag ens var kapabel till. Är ruskigt jäkla nöjd över min insats och tycker att det ska bli jätteroligt att kunna vara med på hennes pass, färsk i kroppen från och med nu.



Idag. Fredag. Min andra lediga dag den här veckan. Jag föreslog att vi skulle åka in till stan och äta frukost där. Sagt och gjort! Jag tog världens chansning och beställde en varm smörgås med senap. Det var.. ingen höjdare. Senapen smakade rent av alkohol och brände upp i näsan. Jag ska sluta prova nya saker. Haha.





Jag åkte sedan med Martin till Nordby eftersom han skulle jobba, och blev hämtad av bästaste farmin. Vi tog en titt på min bil som låtit skumt ett tag och konstaterade attt jag behövde nya delar. Som kommer kosta mig över 4000 spänn. Först suckade jag högt och blev irriterad, jag har så fått nog av dyra, bilrelaterade, utgifter. Men när jag sedan fick höra om vår granne och vän, att hon fått cancer och att det inte såg bra ut.. då sattes mina bekymmer i perspektiv och istället rycker jag på axlarna över de där fyra tusenlapparna. Det är tråkigt att jag jobbade lite extra förra månaden för att för en gångs skull få lite pengar över, men det är ju samtidigt tur att jag får de där extrapengarna. Det är ju också skönt att jag slipper lämna in bilen och betala dubbelt så mycket för ett arbete som farmin är guld värd och utför själv, INNAN bilen havererar och kanske måste repareras mer. Perspektiv. Går att vrida till det bättre, eller hur?

Efter en trevlig kväll på Söle med familjen åkte jag in till gymmet för att möta upp Adis, och fixade mitt gymkort som strulat. Vi körde axlar och mage! Det var roligt att få träna med Adis, det var ett år sedan sist.. Det är alltid bra att få vidga sina kunskaper och prova på nya övningar, och ha någon som pressar och styr lite mer. Som ber mig avbryta set för att jag ska byta till tyngre hantlar och så vidare. Adis ledde axelpasset och jag magpasset, två timmar senare var jag mer uttömd på energi än vad jag egentligen insåg och bilade svettig och trött, men nöjd, hemåt. Bästaste Adisen. Jag tycker om dig så mycket!



Work sucks, haha..




Tog lite bilder i förbifarten. De syns mer och mer, de där magmusklerna. Det är så triggande, jag har aldrig varit så här motiverad till att träna! För första gången någonsin ser jag resultatet av att sova, träna och äta rätt och känslan är helt otrolig.

 

Sedan jag kom hem har jag tagit  hand om megahögar av både disk och tvätt. Allt är städat och rent och jag är nog ganska trött, annars tillfreds med livet. Klockan vill jag bara slänga i väggen för 24 timmar på ett dygn är alldeles för lite och jag måste sova snart. Har klämt i mig en burk med kvarg och överväger att tända lite ljus, slajsa (engelskt uttal) en proteinbar och mysa lite innan det är läggdags.. Innan ska jag bara hänga den nya omgången med tvätt, skriva in lite arbetstider i almanackan och posta en grej på instagram. Och svara på några grejer på facebook.

 

Jag har torkat de två tårarna som rullade ner för kinderna när nostalgitankarna blev för påträngande. Jag har tagit några djupa andetag och försöker sätta mer än pengar i perspektiv. Tar nya tag. Ler mot Martin och försöker uppskatta nuet istället för att sörja det förflutna.

Styrkekram till er!

Inte helt fel att traska upp så där fånigt tidigt, faktiskt. Sitta här i mörkret och mysa. Och äta sin frukost i lugn och ro. Havregrynsgröt med keso, hallon och stevia.. nom nom nom.



När december närmade sig sitt slut var det jobb varje dag som gällde. Från och med den 26:e månaden ut. Av någon anledning hade jag två mellanpass på helgen, stort mysterium! Jag skulle egentligen varit ledig hela helgen, att jag skulle ha tagit på mig ett pass kan jag förstå men två? Jätteskumt. Men det var samma pass som Martin (misstänker att det var så jag hamnade där) så det gjorde mig inte så mycket.



Den här lappen satt uppe i flera dagar innan någon mer än Oskar skrev upp sig.. Det såg så himla roligt ut, haha. Tagga Centerfesten, årets höjdpunkt! (Som vi jobbar stängning på, i år igen, hurra!)



Lite pre-workout innan köttigaste benpasset i stan!



Vi hade under dagen (av någon anledning) skämtat om att Martin borde stå vid fritöserna i bar överkropp med bara en fluga.. Så jag köpte en till honom, haha.



Älskar formen jag fått på axlarna!



I måndags var det dunderkaos på jobbet verkligen. Supermycket att göra och så lite personal. Eftersom jag jobbade på gymmet på kvällen var jag tvungen att sticka en halvtimme efter att jag enligt schemat slutat. Det är det som är lite jobbigt med att gå som passchef, man vet aldrig när man kan komma ifrån jobbet. Vissa dagar kanske någon timme tidigare och andra dagar - ja då går du när du kan gå hem, vilket kan vara efter flera timmars övertid.

Jag åkte i alla fall motvilligt in till stan, ville inget annat än att krascha i sängen hos Martin men det kunde jag glömma. Det kändes som att jag skulle åka till Cherry och jobba, den motvilliga känslan i magen liksom. Satte i mig en PWO i bilen och lyckades tagga till, ganska hårt, bara för att komma in till en tom sal. Men det är ju så, vi måste vara på plats även om ingen är bokad. Det är faktiskt första gången det händer mig, att ett pass blir inställt. Och man märker ju hur ens tankebanor går, mitt pass är det som går bäst av alla på hela anläggningen; men det skulle jag aldrig ta personligt. "Vadå, pump är roligt och vill de gå på passet så har de ju inget val gällande instruktörer, det har liksom inte med mig att göra" har jag sagt. Men när det inte är någon bokad alls, då är man inte sen med att ta det personligt. Fy på mig!

Körde ändå en halvtimme på cykel och nästan ett helt pass bodypump ändå, fast med ansiktet mot spegeln så jag kunde se mig själv för en gångs skull och göra en teknikcheck.

När jag kom hem sedan drog jag en snabb städning av huset och njöt den lilla stund som fanns kvar av dagen innan det var dags att sova och förbereda sig inför årets sista dag och öppningspass..



Världens största gurkor, hiho..



Följt av träning, så klart! För direkt efter jobbet åkte jag hem och plockade upp Martin så vi kunde handla virke till våran nyårsmidda, och åkte sedan till gymmet. Det blev ett pass rygg och mage och mina abs var helt utpumpade när jag var klar! De tittar fram mer och mer för varje dag känns det, så jäkla roligt.




Inget höjdarpass för mig eftersom jag verkligen inte hade någon energi, men var hyfsat nöjd ändå. När vi kom hem började Martin laga mat samtidigt som jag städade. Någon fajitakryddad kyckling med fräst papaya, ananas, paprika och chili. Det blev lite för starkt eftersom vi fick improvisera med chilin men jäklar så gott det var den lilla stunden man klarade äta det, haha.



Vi kollade på två avsnitt Breaking Bad innan det blev dags för vårat lilla nyårsfirande. Vi bilade in till stan, gjorde ettt depåstopp på Statoil för att köpa kaffe, bullar och två sorters muffins (dubbel uppsättning av allt!) och parkerade sedan bilen uppe vid Valemyr för att kunna se ut över så stor del av stan som möjligt. Det var samma ställe vi var på förra året, vid tolvslaget.



Min älskade Bowies.

Dagen efter nyår var Nordby stängt vilket innebar ledighet med gott samvete. Jag vaknade upp ensam och påklädd med smink och oborstade tänder, i Martins säng runt halv sex på morgonen. Jag tog en dusch, tvättade bort sminket, borstade tänderna och tandtrådade tills det blödde innan jag kröp ner hos Martin som lagt sig i min säng när jag spontant våldgästat hans. Jag hade dagen innan bytt till rena sängkläder och Martin svettas like crazy när han sover.. Vaknade sedan upp halv ett. En ruskigt dålig start på dagen måste jag medge. Att jag råkat somna och att Martin inte väckte mig, att han sedan svettat sönder min nybäddade säng och att jag sov i typ 12 timmar. Jag var grumpy beyond all räddning, trodde jag. Samtidigt visste jag att jag inte kunde klandra honom för någonting, jag får ju skylla mig själv som somnar så där. Men Martin var den där perfekta partnern när jag blir lite så där passiv-aggressiv och snart var jag på banan igen. Vi åt frukost framför några avsnitt Weeds och efteråt gjorde jag ett ryck och tog itu med Martins bil. Bytte säkring så tutan fungerar, fyllde på spolarvätska och tvättade mattan som det spillts ut proteinshake på en gång för några veckor sedan.. Luktar ju värre än värst..

 

Så när det var avklarat och allt var rent och städat, och min säng återigen renbäddad, hade vi en riktigt slackerdag! Degade hela dagen verkligen. Lagade stekt potatis med vitlök och bacon till middag och först fick jag lite dåligt samvete för jag åt så jäkla mycket, men insåg sedan att bortsett från den måltiden hade jag bara fått i mig två mackor under dagen. Så det var okej!

 

Dagen avslutades med mys framför lite American Dad och Xtend ur min shaker som jag fick av Maria! Sex timmars sömn på det, men det kändes ändå okej. Jag fick ju sova fånigt länge dagen innan och hade ingen ansträngande dag så att.. ja. Annars går det faktiskt väldigt bra med mina sju timmars sömn varje natt, det har blivit mer en vana än något annat nu, med några undantag i slutet av december.

 

Det är så himla skönt med nytt år tycker jag! 2013 var ett ruskigt bra år men jag är beredd på ett ännu bättre, det blir ju vad man gör det till. Jag tycker att det är så överdrivet med alla nyårslöften hit och dit men kan samtidigt förstå varför folk gör så. Jag tycker också att det är ganska skönt med en nystart, det är därför jag gillar måndagar så mycket. Nu är nya almanackan uppsatt, 2014 är här och jag känner mig redo!