blackstar

Häj bloggen!

Nu är jag på bra humör ska ni veta.. endorfiner. Ah.

Igår vaknade jag upp på bästa tänkbara sätt; det var mörkt, varmt och jag kände mig utvilad när Martin kom intassandes och försiktigt väckte mig. Annat än när man bodde hemma, och vaknade av att någon av päronen tände lampan och sedan ruskade om en, haha. Jag hade sovit ända in i det sista och gick upp, gjorde mig i ordning på en kvart och sedan åkte vi till jobbet och genomförde min personbästaste bästa öppning någonsin. Cyber-five!

Efter jobbet åkte vi till Svinesund för att sana in Bodypower där. Jag hade cravings efter proteinbars och shoppade loss!



När jag blir godissugen som fasen är de väldigt bra att ha. Ska jag äta en massa choklad kan det lika gärna vara med många gram proteiner inuti!

När vi sedan kom hem ville jag ingenting annat än dega ner mig i soffan.. men det fanns det inte tid för! Vi stekte gotländska (det är en viktig detalj), asdyra köttbullar och lite potatis som blev över häromdagen. Potatisen räckte bara till en portion så jag lät Martin ta dem, så kunde jag avnjuta mina köttbullar istället! Ingen spännande mat alls men de dög gott och väl för mig, smaskens var det.



Det rådde stor beslutsångest efter middagen. Jag hade egentligen tänkt att träna men när man kommit hem och satt sig ner är det så lätt att vilja låta bli.. Martin har, jag vet inte, skadat ryggen? Han vaknade upp med stora smärtor häromdagen, misstänkt likt muskelinflammation säger han. Det är alltså så illa att han inte kan resa sig upp ur sängen. Stackars älsklingen min. Relevansen var i alla fall att han inte kommer träna på ett tag så jag får kriga ensam, vilket gör det hela lite mer motstridigt.



Men jag gettade min shit together och åkte in för ett "snabbt" pass lats och biceps. Gulligt naivt, vem försöker jag lura liksom. Processen att åka till gymmet är aldrig något som går snabbt för mig, jag är alltid så förbannat seg. Haha.



Jag körde väldigt tungt! Chins utan assist, frivändningar, stångrodd, bicepscurls med stång och avslutade med chins med assist. Och 20 minuters kardio.



Jag har sagt det förr och säger det igen, det är sjukt vilken skillnad och vilka snabba resultat jag fått sedan jag tog mig samman med sömnen!



När jag kom hem var klockan återigen väldigt mycket och även om det stressade mig så tog jag mig tid att mysa med Martin i typ en kvart innan det var dags för sängen. Vi hade proteinbarsbonanza, skar upp i småbitar och åt med tandpetare. Lika lyxigt som gott!

Imorse när jag vaknade var jag varken utsövd eller på bra humör. Arbetsdagen passerade obemärkt men fort och efteråt handlade vi lite mat. Bland annat hakkeboffer, haha! Nötfärsbiffar med lite bacon i, basically. Djupfrysta, vilket passar mig perfekt! Jag köper så sällan kött eftersom det blir så dåligt relativt fort och jag aldrig riktigt vet när jag ska laga mat.. Så det här kommer bli awesome tror jag. Vi köpte dessutom kaffe innan vi åkte. Jag har nämligen nyligen upptäckt att min mugghållare i bilen duger till en enda sak och det är kaffemuggar, allt annat är för stort för att få plats. Så nu jäklar kommer det drickas kaffe på väg hem från jobbet, varje dag!

Samma scenario från gårdagen utspelade sig. Jag satte i mig ett halvkilo kvarg och sedan var det ju det där med gymmet.. Jag hade en sådan brutal beslutsångest. Igen. Efter att ha velat fram och tillbaka (och tackat Martin för att han stod ut med mig, trots att hans största fokus antagligen mest låg på hur ont han har, stackarn) och till och med singlat slant om det hela - och den sagt att jag skulle skippa gymmet båda gångerna - så åkte jag in. Jag ville gärn träna men det var så sent och det är aldrig kul.. Men med hjälp av världens bästa PWO (Breach med smak av päron, mums deluxe!) och AWESOME musik med versaler, lyckades jag få till ett riktigt bra bröst- och tricepspass! Jag tog 17,5 i hantelpress, helt utan hjälp. Jag har varit uppe på 20 kilo i hantelpress förr, men då har Martin varit med och passat, varit min trygghet samt hjälpt mig upp med vikterna från utgångsläget. Men idag klarade jag det själv, för första gången. Asnöjd tjej.





Dessa fick jag av Adis idag, för han tyckte de smakade skit, tydligen. Ska bli jättespännande att få smaka dem snart!



Efter mitt grymma pass på gymmet (som jag långt ifrån ångrar, tack mig själv för att jag åkte in) som avslutades med 5 minuter mage samt 20 minuters kardio var jag heeeelt slut men långt ifrån trött. Astaggad! Så det var snabba ryck när jag kom hem. Jag tog en lång dusch, tvättade håret och rakade benen för första gången på vad som kändes som en evighet, kastade ihop en bananpannkakesmet och städade lite. Jag använde min lilla stekpanna, så de blev mer som tjockare plättar. I smeten hade jag i kokos och kardemumma, och åt de tillsammans med lågkalorihallonsylt samt kvarg med kokos (jag gillar kokos okej) och smaksatt med fun light päron. Jag gillar päron också. Okej. Det var i alla fall ruskigt jäkla gott och det är svårt att tro att det är muskelmat och inte dessert fullproppad med onyttigheter!
 
Så nu har jag diskat och städat bort alltihop, och ska förbereda mig inför att gosa lite med min lidande karl.. Vill bara innan jag avslutar dela med mig av en bild jag såg på instagram tidigare idag.
 
 
Tyckte den var så bra. Jag är tyvärr en ganska dömande person, och så smärtsamt medveten om det. Det är tungt att bära själv, faktiskt, för man tror sig veta vad andra tycker och tänker. Hela tiden. Jag är oftast snabb med att gardera mig, be om ursäkt för allt jag gör (för jag tror att andra tycker illa mo mig hela tiden) och känna mig frustrerad över att folk inte förstår min livssituation och varför jag gör som jag gör. Men jag inser inte att det fungerar exakt likadant åt andra hållet också. Vad ger mig rätten att döma andra när jag är livrädd för att de ska döma mig? Varje människa bär på en unik livshistoria och alla har vi våra demoner, fel och brister. Jag påminner er, och mig själv om det!
 
Så nu på gymmet till exempel, när vi möter alla dessa som svurit sina nyårslöften om att börja leva hälsosamt och bilda ett nytt jag och bli någonting stort, bemöt dem med glädje! Det är så lätt att skaka på huvudet och fnysa åt eller till och med håna dem, men.. Tänk er, de är så taggade och sprudlande av positiv energi, ta inte det ifrån dem. Le, och var uppmuntrande. Alla är vi barn i början, eller hur?
 
Även om jag inte avlagt några nyårslöften så är jag väldigt taggad på att göra 2014 till ett helt fenomenalt år. Jag äter, tränar och sover nästintill exemplariskt och det känns, märks och syns. Jag känner mig mentalt starkare än någonsin och jag hoppas att det är någonting jag kan använda för att ersätta rädslan att bli dömd av andra - och se att jag är inte mer annorlunda än någon annan.
För övrigt anser jag att Karthago bör förstöras.


Dela gärna med dig av din åsikt!

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Kommentarer
Trackback