Change of Seasons

Sitter nyduschad, under min värmefilt och lyssnar på Tom Petty och ruskar om gamla minnen. Nostalgitrippar, rent av. Jag har gjort det mycket, de senaste dagarna. Tänkt mycket på det förflutna, och de som känner mig vet att det sällan är någonting bra. Jag mår alltid dåligt när jag blir nostalgisk. För mig är det en bitterljuv känsla att se tillbaka på någonting som aldrig kommer tillbaka, med starkare betoning på bitter-delen. Tom Petty tar mig tillbaka till min sista vår och sommar i Mjölby och sjunger ironiskt nog om att det är Time to Move On och jag tror han har rätt. Men jag behöver nog få  vara lite ledsen, sorgsen och allmänt.. olycklig. 

Martin är inte hemma än och jag känner mig stressad för att jag egentligen borde gå och lägga mig inom loppet av en timme. Men jag försöker att andas och inte glömma bort att jag egentligen mår väldigt bra.

Dagarna går och bloggen sjunker i prioritering, och för mig känns det ändå bra. Allt som ligger och gnager i bakhuvudet är skönt när det försvinner, särskilt när det egentligen är ganska oviktigt.



Igår efter jobbet på Max. Jag skulle skynda mig vidare till gymmet för att hålla pass.. när jag insåg att de börjat med det nya schemat och att jag inte har något pass den här veckan. Istället taggade jag till för ett pass X-fit, helt fräsch i kroppen inför det, för första gången på säkert över ett halvår. Men innan passade jag på att ladda upp mer lite proviant från Bodypower..





Det var så jäkla roligt på x-fiten! Jag har inte kört på evigheter utan att ha varit mör i musklerna efter en timmes pump innan.. Jag gav mitt allt och jäääklar alltså. Maxpulsen på 203, det är ju helt sjukt. Jag låg i zon 3 (den tyngsta) 34 minuter av 50. Och i den lägsta zonen, alltså den lättaste, i två minuter. Fatta hur hårt jag slet! Jag hade ögonen på pulsklockan då och då och när Maria såg det kom hon fram och frågade "Vad står den på? Nu ska den upp!" och började slå i bänken, och jag taggade till och presterade över vad jag visste att jag ens var kapabel till. Är ruskigt jäkla nöjd över min insats och tycker att det ska bli jätteroligt att kunna vara med på hennes pass, färsk i kroppen från och med nu.



Idag. Fredag. Min andra lediga dag den här veckan. Jag föreslog att vi skulle åka in till stan och äta frukost där. Sagt och gjort! Jag tog världens chansning och beställde en varm smörgås med senap. Det var.. ingen höjdare. Senapen smakade rent av alkohol och brände upp i näsan. Jag ska sluta prova nya saker. Haha.





Jag åkte sedan med Martin till Nordby eftersom han skulle jobba, och blev hämtad av bästaste farmin. Vi tog en titt på min bil som låtit skumt ett tag och konstaterade attt jag behövde nya delar. Som kommer kosta mig över 4000 spänn. Först suckade jag högt och blev irriterad, jag har så fått nog av dyra, bilrelaterade, utgifter. Men när jag sedan fick höra om vår granne och vän, att hon fått cancer och att det inte såg bra ut.. då sattes mina bekymmer i perspektiv och istället rycker jag på axlarna över de där fyra tusenlapparna. Det är tråkigt att jag jobbade lite extra förra månaden för att för en gångs skull få lite pengar över, men det är ju samtidigt tur att jag får de där extrapengarna. Det är ju också skönt att jag slipper lämna in bilen och betala dubbelt så mycket för ett arbete som farmin är guld värd och utför själv, INNAN bilen havererar och kanske måste repareras mer. Perspektiv. Går att vrida till det bättre, eller hur?

Efter en trevlig kväll på Söle med familjen åkte jag in till gymmet för att möta upp Adis, och fixade mitt gymkort som strulat. Vi körde axlar och mage! Det var roligt att få träna med Adis, det var ett år sedan sist.. Det är alltid bra att få vidga sina kunskaper och prova på nya övningar, och ha någon som pressar och styr lite mer. Som ber mig avbryta set för att jag ska byta till tyngre hantlar och så vidare. Adis ledde axelpasset och jag magpasset, två timmar senare var jag mer uttömd på energi än vad jag egentligen insåg och bilade svettig och trött, men nöjd, hemåt. Bästaste Adisen. Jag tycker om dig så mycket!



Work sucks, haha..




Tog lite bilder i förbifarten. De syns mer och mer, de där magmusklerna. Det är så triggande, jag har aldrig varit så här motiverad till att träna! För första gången någonsin ser jag resultatet av att sova, träna och äta rätt och känslan är helt otrolig.

 

Sedan jag kom hem har jag tagit  hand om megahögar av både disk och tvätt. Allt är städat och rent och jag är nog ganska trött, annars tillfreds med livet. Klockan vill jag bara slänga i väggen för 24 timmar på ett dygn är alldeles för lite och jag måste sova snart. Har klämt i mig en burk med kvarg och överväger att tända lite ljus, slajsa (engelskt uttal) en proteinbar och mysa lite innan det är läggdags.. Innan ska jag bara hänga den nya omgången med tvätt, skriva in lite arbetstider i almanackan och posta en grej på instagram. Och svara på några grejer på facebook.

 

Jag har torkat de två tårarna som rullade ner för kinderna när nostalgitankarna blev för påträngande. Jag har tagit några djupa andetag och försöker sätta mer än pengar i perspektiv. Tar nya tag. Ler mot Martin och försöker uppskatta nuet istället för att sörja det förflutna.

Styrkekram till er!