Change of Seasons

Oroväckande tjocka och mörka moln indeed. Typ fem minuter efter att jag avslutat tidigare inlägg kom regn och åska. En del av mig ville bli frustrerad över att det faktiskt blivit utlovat och att jag räknat med fint väder hela dagen, men en annan del av mig var ändå tacksam över de timmar jag fick i solen och tänkte att jag hade säkert bara blivit alldeles bränd om jag legat kvar längre ändå.



Lagade fisk och kollade två avsnitt av House of Cards som uppladdning inför kvällens träning!

Mötte upp Martin på gymmet efter att han slutat jobbet och jag städat ordentligt hemma. Jag fick till ett så jävla bra benpass och var helt död efteråt. Tog lite bilder innan jag svepte min dubbla proteinshake och väntade på att Martin skulle bli klar.

 

Kolla! Delningarna på benmusklerna tittar fram liiiiitelitelitegrann..! Jag tycker att det är så snyggt med väldefinierade benmuskler, och det känns som att min resa kan börja. De flesta brukar ju bulka och sedan deffa, alltså äta mycket för att bygga muskler en period, och sedan dieta för att få bort fettet så musklerna kan träda fram. Men jag söker mer efter en hållbar livsstil (även om jag gärna provar bulk-deff-strategin något år) så jag försöker bygga muskler samtidigt som jag tappar fettprocent. Det är ganska svårt och inte optimalt för varken muskeltillväxten eller fettförminskningen men jag tycker att jag gör framsteg så jag är nöjd. Så roligt.

Kvällen ägnade vi åt att kolla på American Dad (snart igenom hälften av alla de dvd:erna jag köpte, gulp) och sedan påbörjade vi lite legobygge av en sats jag köpte för några veckor sedan. Barnsligt roligt faktiskt.







Men vi blev bara klara med en tredjedel ungefär, eftersom jag blev så himla trött.. På tal om trött, kolla in de här sköna lirarna.



Bäbisar. Haha.

På lördagen hade jag inte räknat med något bra väder eftersom det skulle bli väldigt molnigt, men efter att ha skjutsat Martin till jobbet klockan elva tog jag en spontantur till Färingen igen.



Glad tjej fick sola 5 timmar till den här helgen!

En riktigt varm och mysig dag på klipporna vid Färingen. Fast, jag solar och badar ju naken när de tillfällena ges.. och rätt som det var kom en tysk barnfamilj paddlandes förbi typ 4 meter bort, haha. Annars var det en mysig dag, färg fick jag också!



På väg hem efter många timmar i solen och det varma vattnet..



Och min mage hade bestämt sig för att klämma fram lite linjer också, dagen till ära.

Resten av dagen hade jag stora planer för men vet ni vad? Jag somnade istället. Det var skönt. Sådana saker sådana dagar är till för.

Tro det eller ej men jag har inte mått så bra de senaste dagarna. Stundvis kan jag vara glad och njuta av livet men för det mesta känner jag mig superstressad, och tusen gånger tröttare än det. Jag hoppas och tror att det är för att det är juli. Visst jobbar jag inte mer timmar än vanligt men vi har så jäkla mycket att göra på jobbet. Vi säljer en tredjedel så mycket mer än vi gjorde förra året. Vissa dagar har det varit närmare 30 grader varmt inne i köket och springandet är ändlöst. Jag känner mig alltid så äcklig efter ett arbetspass för jag är alldeles klibbig över hela kroppen. När jag mår dåligt börjar som välkänt är, tvångstankarna att ta över och allt blir ännu jobbigare. Mitt korttidssminne har blivit jättedåligt, jag är disträ och virrig och inte alls så strukturerad som jag brukar vara. Det tar mycket på mig, jag tror Martin känner likadant och mellan oss har det också varit jobbig stämning till och från det senaste. Den ena tröttare än den andra.

Igår var jag tvungen att ladda ur så jag la mig i sängen, lyssnade på deppigaste spellistan jag har och bara grät. Försökte att inte tänka utan bara släppa taget om känslan av att livet rinner mig ur händerna just nu. Jag är förmögen av att njuta varje ögonblick och få varje dag att räknas, men allt var för överväldigande. Martin är inte jättelätt att prata med eftersom vi är så fruktansvärt olika, jag känner mig alltid förlägen och skamsen när jag är ledsen men ibland måste jag. Igår hade jag lust att bara kräkas ur mig alla saker jag tänkt på, alla småsaker som stör mig. Men när allt kommer till kritan så vet jag att jag inte mår dåligt på grund av saker som han gör eller inte gör. Det handlar om mig. Att jag är trött. Att jobba i juli sugit musten, energin och lite livsglädje ur mig.

Men efter att ha pratat länge och Martin lugnat ner mig kunde jag skaka av mig det. Vi öppnade en flaska vin och satte oss i soffan och pratade om allt och ingenting. Lördagskvällen till ära.

Att vara ledig och inte ha några planer kan vara ett av det mest stressande som finns för mig. Men man kan sätta livet i perspektiv och inse att man kanske inte alls har så stora bekymmer som man tror att man har. Man ska inte försumma sina känslor elelr problem bara för att andra har det värre men ibland måste man kunna säga fuck it och köra på. Vara ganska awesome ändå.

Nu ska det här pyjamasmonstret njuta av det mysiga vädret, åskan, regnet och den öppna altandörren, lyssna på Blue Stahli och laga falukorv med makaroner. Servera med sinnessjukt mycket ketchup och grillkrydda. Har längtat i en vecka.

Igår efter jobbet var avklarat - ett öppningspass med Bowies - så ville jag fira med att äta på Asian Town och det hade kunnat vara mysigt om det inte vore för att mina magsmärtor från helvetet var tillbaka.. Som sagt, inte i bra form alls. 

Men resten av kvällen var superduperchill, vi burrade ner oss i soffan och kollade på American Dad i typ fyra timmar. Haha. Somnade prick midnatt och kunde sova ut ordentligt och vakna full av ny energi redo för min ledighet.

Nu har solen tittat fram bakom ett gäng oroväckande mörka och tjocka moln så jag ska försöka ta vara på den sol som dagen har att erbjuda. Förhoppningsvis kan jag vara här i några timmar till. Ikväll blir det benträning på gymmet med min älskade och det kommer nog gå awesome med tanke på att jag gått runt och varit konstant mätt hela dagen, haha. Jag har mycket energi att göra av med, så att säga.

Jag jobbar till nio ikväll ich efter det ska jag bara hem och mysa. Ingen träning idag, vilket får det att klia lite under huden men å andra sidan har jag en sådan sinnessjuk träningsvärk i hela överkroppen. Så det är väl lika bra.

I två dagar har jag fått sova ordentligt och vakna upp utan stress. Tagit det lugnt på morgonen och sedan åkt till jobbet. Efter jag slutat igår kväll smäckte jag i mig lite yoghurt, riskakor och asmycket jordnötssmör plus en Celsius, sedan var jag redo för ett sent bröst- och tricepspass med Martin. Det gick awesome, jag blev vääääldigt trött och kände mig som alldeles mörbultad och hade inget kvar att ge alls. Det var najs. Jag fixade att göra ordentliga dips för första gången typ någonsin! Mina axlar har gjort för ont tidigare men igår så..

Vi kollade sedan på Planet Earth och drack kasein innan vi gick till sängs. Det är så gott som vår nya grej, så himla mysigt!

Köpte ett flak Celsius (de går åt så sjukt fort!) och ska nog höra av mig till dem om att få ett flak för att bjuda folk på jobbet, det börjar tryta på mitt startkit alltså.. Haha.

Ikväll ska jag mysa och gosa med kasein och Planet Earth och lägga mig tidigt. Jag går öppning med Martin imorgon och efter det är jag ledig i tre dagar. Gud nåde vädret om det inte blir varmt som in i helvete. Rent utsagt.

Åh jag har haft en sådan underbar dag!(!!) som jag längtat efter att få dra iväg en hel dag och bara vara och njuta. Vi var vid Färingen i fem och en halv timme och även om jag sov den sista tiden och fortfarande känner mig seg som attan så är jag uppladdad med så mycket energi.

Klockan sex åkte vi in mot gymmet och jag brände av ett pass bodypump men inget mer. Inte idag när kroppen var så nere i varv.

Nu har jag packat upp, städat och duschat. Väntar på att Martin ska bli färdig så vi kan kolla på nya avsnittet av The Strain (äntligen!) och det blir nog sängen hyfsat tidigt ikväll, jag måste ta mig ur den här perioden av alltför dålig sömn. Jag har för övrigt, på något jäkla vänster, fått pli på magen! I ungefär en veckas tid har den varit smärtfri och balanserad, vet ni hur lycklig det gör mig? Efter att ha haft konstanta besvär i typ ett halvår så känner jag mig så befriad.. Jag har ingen aning om vad jag gör annorlunda men jag hoppas verkligen att det håller i sig!

Nu ska jag dra igång en backup på min dator och låta resten av kvällen fortskrida chillidill och tagga jobb imorgon. Big time.

Just nu ligger jag på en klippa ute på Färingen, lyssnar på skvalpande vatten och bara myser i matkoma. Jag och Martin har inte haft många dagar lediga tillsammans den här månaden så idag tar vi tillfället i akt. Jag ska vara på gymmet och hålla pass klockan sju och jag hade så gärna sluppit, men jag får väl hoppas på att jag tröttnat på solen tills dess..

Den här veckan skulle jag ha jobbat onsdag till fredag. Istället blev det tisdag till söndag. På två månader har jag haft en ledig helg men som kompensation fick jag ledigt idag och får en dag extra nu till helgen så det får väl vara värt det. Att skjuta upp en helgledighet för öppningshelg med Martin är värt det helt enkelt.

Sanja kom ut och gjorde oss sällskap vid sjön. En riktigt fin kväll blev det!

Efteråt kände jag att vafasen, det är ju ändå lördag.. Och jag har inte haft min ätardag än! Så vi åkte till Ica för att handla. Pizza och lite choklad. Bland annat.

Lycklig tjej!

Till efterrätt blev det Snickers doppad i Nutella. Jag dog sockerdöden men det var så gott! Jag tycker att det är lättare att hålla rutiner och känna sig motiverad om man har en dag i veckan då man faktiskt tillåter sig att äta gott ohämmat. Rent fysiskt har jag mycket energi och kraft dagen efter och mentalt så laddar jag om och kan ge allt i en vecka till, både på gymmet och med strikta matlådor. Tiden däremellan går så oerhört fort.

Sista arbetsdagen på veckan var söndag. Jag har sovit så fruktansvärt dåligt det senaste och nu kändes det verkligen. Inte i kroppen men främst i huvudet. Min hjärna hängde inte med alls! Jag har nog aldrig varit så disträ i hela mitt liv tror jag. När dagen var avklarad besökte vi Honeycomb, jag köpte grekisk yoghurt med hallon och blåbär och jag smäckte i mig några riskakor med jordnötssmör och en Celsius också. Uppladdad och redo inför ett gympass!

Efter gymmet åkte vi båda två stendöda hem. Jag städade och packade upp under tiden Martin åt mat och såg på South Park. Vet ni, jag har hittat en proteinshake som jag faktiskt tycker om! Jag är väldigt svårflörtad inom det området, jag tycker att alla proteinshakes smakar så himla sött och jag är inte sugen på det efter träning. Men nu har jag (eller Martin rättare sagt) hittat en med smak av choklad och kokos som jag faktiskt får i mig en dubbel portion av efter träning. Resten av kvällen hjälpte Martin mig att färga mitt hår och när vi var klara totalkraschade jag i sängen strax innan midnatt. Jag var så fruktansvärt trött.

Nu ska jag mysa med Game of Thrones i bokform och hoppas att några av de tjocka molnen från himlen löser upp sig och släpper fram solen lite mer. Och bara njuta. Ihjäl mig.

Martin var egentligen ledig helgen men var världens bästa och hoppade in på söndagsstängningen. Inte bara räddade han hela bemanningen, det blev lite roligare för mig att ro veckans sista arbetspass i hamn!

Efter jobbet skjutsade vi hem vår arbetskamrat och passade på att ta vägen förbi Statoil för att införskaffa lite munchies, kvällen till ära. Det blev chips och Snickers och Nutella och glass. Lite av varje, hähä.

Mitt roliga sällskap hela måndagen.


När jag jobbat i fyra timmar fanns det möjlighet att dra sig så jag åkte hem till Söle för att hämta min bror Simon som jag skulle ta med på äventyr.
Vi åkte till Nordby för att först köpa Lego! Jag vaknade på min snälla sida den dagen så Skmon fick välja precis vilket han ville.. Och valde naturligtvis det absolut största. Men inte mig emot, det var ur Lego the Movie-serien och jag skulle få vara med och bygga.

Många timmar senare.. Men så bra det gick, Simon är bättre än jag på det där. Så jag plockade fram delarna så byggde han. Fair deal, haha.. Men jag hade roligt!

Det innebar inte väldigt många timmar sömn för mig inatt men jag kom upp tidigt och fick gått rutinpass på Max, min absoluta favorit. Bara gå runt och fixa och dona liksom. Awesome.

Nu har solen gått i moln och jag ska ta och gå in. Vika tvätt, byta sängkläder, plocka ur spån ur gerbilernas burar så jag slipper hitta urskvätt papp och spån över hela huset framöver, diska och kanske dammsuga innan jag ska åka in till gymmet för att kötta benen innan bodypumpen klockan åtta. Det blir nog en bra kväll, när jag fått ta del av den fantastisk vädret i åtminstone två timmar.

Gymmet, here I come!

Den här morgonen har varit helt kaotisk. Jag försov mig, blev ledsen över att jag och Martin nästan inte umgåtts något alls det senaste för att jag alltid är trött, blir irriterad eller är ledsen.. Jag fick stressa in till stan för att hämta några arbetskamrater, bilen ville inte starta, på väg in höll jag på att krocka in i en bil som tvärnitade på en sjuttioväg och vi kom försent till jobbet. Hoppas att det vänder nu!

Bilder ifrån min lediga dag i tisdags!

.. Inte utan en Celsius så klart!

Fick uträttat de flesta utav mina punkter på listan över saker att göra. Faktiskt.

Fick äntligen fixat mitt halsband!

Och lite annat småkrafs från blomsteraffären också. Jag och mina fåglar alltså..

Hade även fått Lego som jag beställt från Tradera! Trots att klockan var två på natten och jag skulle upp inte många timmar senare så började här byggas!

Jag ska erkänna att jag fick mersmak och köpte ett till lego the movie-lego dagen efter.. Jag har aldrig riktigt byggt med lego så, det var ju askul.

När jag gick i sjunde klass var jag inte det minsta engagerad i skolan. Efter att jag träffade Manfred, sommaren innan jag började åttan blev jag mer inspirerad att prestera och faktiskt ta min utbildning på allvar. I nionde klass spenderade jag överdrivet mycket tid åt att studera, tog gymnasievalet på blodigaste allvar, gick ut grundskolan med fyra VG och resten MVG och fick på skolavslutningen ett diplom för mina mycket höga studieresultat. Jag var nöjd, för nu kunde jag ju komma in på i princip vilken gymnasielinje som helst.

Jag valde den Naturvetenskapliga linjen med inriktning matematik och datavetenskap. Länge vägde jag mellan estetisk linje, media eller natur. Tillslut valde jag NV av den enkla anledningen att det var en mer seriös utbildning, den var svår men bred och öppnade upp fler dörrar än de andra två alternativen. Gymnasiet var ju en utbildning och inte tre år jag skulle ägna åt min hobby, musik eller foto.

Min gymnasietid var av olika anledningar smått turbulent. Mitt första år gav jag allt och älskade att gå till skolan, men från första dagen i andra året började motivationen dala, bara för att totalkrascha och i skrivande stund har den inte kommit tillbaka. Skolan var tung och svår, hela tiden ställde jag mig frågan "vad ska jag med den här kunskapen till?" men att hoppa av fanns inte på min världskarta. Jag har alltid vetat att jag är duktig när jag vill men jag ville aldrig riktigt engagera mig. Jag såg ingen anledning till det.

När jag gick ur gymnasiet kände jag att jag verkligen krälat in, över mållinjen. Jag var åtminstonde godkänd i alla kurser men det bör också tilläggas att vissa arbeten var inlämnade ett år försent och att vissa uppgifter inte var inlämnade alls, men att lärarna sett mellan fingrarna och ändå givit mig ett bra betyg när jag egentligen inte ens uppnått G-kriterierna, eftersom jag ju "var så duktig annars".

I slutbetyg fick jag ändå 17,5 poäng av 22 möjliga, mycket tackvare att jag läst svårare kurser som ger merit oavsett betyg. Ändå står jag här, tre år efter studenten och har ingen som helst användning utav mina studieresultat, för gymnasiet tog död på allt vad min motivation hette. Jag ångrar ingenting i mitt liv, men fick jag göra en sak annorlunda så hade jag gått en annan linje. Hade jag kunnat gå tillbaka hade jag sagt till mig själv; Slappna av. För helvete. Sysslat med något jag tyckte var roligt trots att det inte var prestigefyllt alls. Just nu väntar jag bara på att det där suget efter att studera ska komma tillbaka, men helt ärligt så tror jag att om det alls kommer någon gång, så är det långt tills dess.

Med det här sagt så vill jag poängtera att jag har på senare tid ifrågasatt det här som alla pratar om; det är viktigt att ha drömmar och mål. Självklart! Men man ska också komma ihåg att det är inte hur mycket vi presterar eller uppnår som definierar vem vi är. Det är viktigare att följa sitt hjärta än att fokusera på att åstadkomma något stort, bara för att folk runtom oss tycker att det känns viktigt.

Jag ska förklara. In all honesty, jag känner inte att jag behöver bygga upp en storslagen karriär. Jag behöver inte stå med i historieböcker eller bli för evigt ihågkommen, bada i pengar eller känna mig bättre än någon annan. Jag har så oerhört många jämnåriga som stressar ihjäl sig; "Herregud, jag måste verkligen börja plugga, men jag vet inte vad jag vill bli eller göra". Jaha? Ska jag gå runt och må dåligt över att jag karriärsmässigt trampar vatten på samma ställe år ut och år in, för att jag "borde" göra som alla andra? När det inte alls är vad jag vill?

Jag har jobbat på Max i tre år nu. En hamburgerrestaurang. Jag är inte särskilt stolt över att möta gamla bekanta, få frågan vad jag gör nu och svara att jag serverar hamburgare till norrmän. Men jag skäms inte heller. Visst har jag sett mig om efter nytt, jag tjänar ganska dåligt och nej, jag skulle inte heller säga att jag älskar mitt jobb. Jag älskar inte mat och jag älskar inte servicebranschen. Ibland önskar jag att jag hade ett jobb där jag kunde bära smycken, ha svartmålade naglar och mina egna kläder. Men det finns ett skäl till att jag fortfarande är här. För jag trivs med mina arbetskamrater, och jag trivs med att jobba ihop med Martin. Det är som regel roligt att vara på jobbet även om jag naturligtvis vissa dagar kräks på det också. Jag har övervägt att söka nya jobb men ändå känner jag att många av dem skulle innebära att jag bytte ner mig. Inte prestigemässigt, inte lönemässigt och inte heller om man ser till hur fysiskt påfrestande eller stressigt det kan vara.. Men känslomässigt.

Jag trivs med mitt liv, trots att jag faktiskt inte har några specifika drömmar eller mål. Jag har inte bråttom någonstans. Jag trivs med att känna mig fri och avslappnad. Det innebär inte att jag för alltid kommer vilja jobba på Max eller bo i ett litet hus i Näsinge, men jag känner just nu ingen stress över att förändra något. Om jag kan leva mitt liv och må som jag gör idag, då kommer jag kunna dö tillfreds. Ingenting är viktigare för mig, än att känna mig genuint lycklig. Jag lever ihop med någon jag trivs bra med, har nära till familj och vänner och är förmögen att ägna min fritid åt något jag älskar.

Jag föraktar inte alls att andra känner att drömmar och mål är viktiga. Sätt upp så många mål du vill! Gör det som känns rätt för dig. Jag glädjs med de som jobbar hårt och kämpar för att uppnå underverk. Ni är fantastiska! Men själv är jag en av de som känner jag att jag uppskattar att leva i nuet mer, än att sträva efter något långsiktigt. Jag kan aldrig vara särskilt consistent eftersom jag hela tiden upptäcker nya saker. Plus att jag ofta upplever att krav på att prestera, tar död på glädjen. Skulle jag t.ex. bestämma mig för att tävla inom fitness, skulle jag antagligen tröttna ganska snabbt. För i två års tid har jag tränat och ätit rätt för att det känns bra. Inte för att jag måste. Jag gillar att jobba hårt, och prestera, och känna mig duktig. Men det finns mer i livet för mig, än utbildning och jobb. Just nu! Det kommer garanterat en tid då jag tröttnar på min nuvarande situation och känner "nu jävlar kör vi!", men då vet jag att jag i alla fall gör det för att jag vill, och inte för att jag borde. Jag tror, vet, att jag också är förmögen att få en schysst utbildning och ett bra jobb.

Kontentan i detta är att jag länge funderat på om min inställning till livet och dess mening gjort mig till någon form av en useless nobody. Men jag har insett att så inte är fallet. Kan jag leva lycklig utan att göra mig själv eller någon annan illa så borde det inte spela någon roll hur jag går tillväga. Jag vill påminna er om att det finns så mycket vi känner att vi borde göra eller leva upp till. Vad kan du göra för att få ut så stor glädje som möjligt i livet, om du inte tar hänsyn till andras värderingar eller tycke? Vad är viktigt för just dig?

Har du drömmar och mål så kör hårt! Har du som jag ingenting särskilt, bara en önskan om att leva med glädje och fri från smärta.. Så gör det inte dig till en sämre människa. Ibland kommer stora möjligheter till oss när vi minst anar det, fastnar man inte i sin komfortzon så finns det så mycket att upptäcka och fram tills dess.. bara njut av åkturen. Glöm inte bort att livets verkliga skönhet finns i de små tingen omkring oss.

Massa kärlek!

Gud nåde den som klagar på den här sommaren. Det var väl många år sedan vi hade så här fint väder och så höga siffror på termometern? Det är trettio grader ute och nästan outhärdligt att vistas i direkt solljus men jag njuter i skuggan istället. Underbart!

Idag sov jag riktigt länge, kroppen är mig tacksam tror jag. Jag slocknade runt ett igår tror jag (efter att ha sett Legofilmen för nionde gången, ehm) och sov till tio. Gick in och la mig hos Martin och stensov i två timmar till. Min ogudaktiga träningsvärk börjar sakta men säkert avta, kan knappt bärga mig tills jag får träna ben och bodypump igen imorgon! Jag hann med att gosa ihjäl Martin en stund innan han åkte till jobbet, seda har jag städat och duschat och bara gått runt och chillat.



Hashtag tidsoptimist! Egentligen hade jag bara velat ligga hemma och dega hela dagen men no rest for the wicked var det sagt. Hellre det än att stressa ihjäl mig imorgon. Jag tar mig alltid an så sinnessjukt mycket grejer på en och samma gång att hälften blir gjort, men vi får se. Det är skönt att få vara ensam och bara greja, och dessutom blir det en sväng hem till Söle sedan för att fixa lite med min bil och så där. Och resten av kvällen blir jag ensam ute i Näsinge igen. Helt okej.

Nu ska jag ta mig an det där blogginläggget jag taggat att skriva så länge, sedan kickstartar jag dagens bestyr!

Vi har varit så sinnessjukt jäkla lediga idag. Klockan elva väckte jag Martinn och dukade upp frukost framför ett avsnitt House of Cards. När det var avklarat och magen var superdupermegamätt la jag mig i sängen med hörlurar och visualiserade bodypumpen, om och om och om igen tills jag höll på att somna. Trots att jag drack Celsius, min guldkant på tillvaron.



Grabbarna grus var också.. avslappnade.



Efter tre timmars bodypumpnötande var det dags för middag. Dessutom hade jag lovat Martin att ge South Park en ärlig chans. Det var faktiskt ett rätt bra avsnitt vi såg men jag är fortfarande inte övertygad om att den serien är något för mig. Visst finns det som regel sensmoral och samhällskritik i handlingen men det är ändå liiite för överdrivet och lågt för mig stundvis.



Jag var utan tvekan taggad som sjutton, har ALDRIG haft så många bokade på mina pass! Inte mindre än 17 deltagare! Jag teamade ihop med Sanja som är grymt duktig, det här var hennes andra pass någonsin som instruktör och mitt i fyllan och villan gav jag henne en micken för en låt till. Verkligen kastade henne in i elden, haha.. Men hon skötte sig jättebra och det blev awesome! Jag tappade bort min koreografi ett x antal gånger men det hör till, hähä. Men det blev ändå ett grymt bra pass och efteråt kom AnneLine fram till mig, kramade mig och sa "jag känner dig inte ens men jag tycker om dig så mycket". Det var samma tjej som på mitt första egna pass sa åt mig att sluta ursäkta mig själv hela tiden. Det var så perfekt tajmat och verkligen livsomvändande för mig, det ögonblicket. Jag kommer aldrig glömma det. Kvittot på det är att hon sa att hon inte hörde mig ursäkta mig en enda gång idag, ett år senare. Tack snälla AnneLine för att du är den du är!

Jag stannade kvar för en timmes tabata med Hanna, tillsammans med Martin och Sanja. Ni är helt underbara hela högen, vilken energi jag kände.. Endorfinerna sprudlade, och jag har fått en sådan mersmak för crossfit och tabata. Tror jag ska börja lägga mer fokus på den typen av träning, det är ju så roligt! Jag skippade min egenträning idg och nöjde mig med de två timmarna av gruppträning. Jag har en sådan sinnessjuk träningsvärk från naveln och upp, mest i ryggen.. Imorgon blir det vilodag. Deluxe!

Så nu har jag duschat och ätit kvarg, läst underbara meddelanden från vänner med fina ord och resten av kvällen tänker jag bara mysa. Kanske skriva det där blogginlägget jag pratat så mycket om.

Och ge min fantastiska pojkvän lite kärlek. Tack för att du finns, också.

Sånt här väder har vi haft i flera dagar nu. Varmt och väldigt grått. Inte mig emot faktiskt, när det åskar drar jag ur alla kontakter, brygger en kopp kaffe och öppnar fönstret till altanen och sätter mig ner för att lyssna. Jag skulle väl inte påstå att jag älskar åska men jag tycker att det är väldigt mysigt, under rätt omständigheter.

Vi jobbade öppning i helgen, både jag och min man. Det har varit sinnessjukt svettigt men ganska roligt. Öppningspass med Martin är trots allt de bästa.



Framför allt för att vi kan tajma in ett besök på Honeycomb efteråt! Deras smoothies alltså, ah. Lime/mynta och mango/chili. Fick även provsmaka jordgubb/honung när vi satt där och pratade, vi har verligen blivit stammisar på stället, de brukar bjuda oss på kaffe och så där. Bästaste bästa.

Vi kombinerade vårt besök med några riskakor med jordnötssmör och en Ceslius, sedan laddade vi upp för gym, lats och biceps stod på schemat. Det blev ett riktigt bra pass, första gången på säkert ett halvår som vi tränar ihop på riktigt, som vi gjorde i början. Att vi kör samma övningar och hjälper varandra. Annars tränar vi numera på ganska olika sätt, men det var jätteroligt och tog riktigt bra. Men tiden rann iväg och när vi kom hem kokade jag jasminris och stekte upp lite rikligt kryddat köttfärs, det var simpelt men väldigt gott och räcker som lunchlådor ett tag framöver nu.

Igår var jag galet trött (jag är dålig på att sova ordentligt när jag ska öppna dagen efter) och vår ööppning blev inte riktigt lika awesome som dagen innan, men vad gör väl det! Efter att ha tragglat oss igenom söndagen också (där jag stod i brödet med Sahand och Barham, slet som ett djur och var så svettig att jag var tvungen att duscha när jobbet var slut) slog vi på stort och besökte Honeycomb. Igen.



En perfekt uppladdning för en ganska så taggad men ändå halvt död Ida.. Men vi var överrens om att få till ett ganska kort pass mage och axlar, och sedan åka hem. Det gjorde ju inte ont att veta att vi var lediga dagen efter.





Återigen fick vi till ett väldigt bra pass! Jag är ganska dålig på att träna axlar eftersom vi båda haft svårt för det, då blir det sällan att vi avsätter tid åt det heller. Men sedan jag började träna axlar ordentligt har det blivit så stor skillnad, jättekul ju.



Resten av kvällen ägnade jag åt att öva bodypump i en timme och äta mat. Innan läggdags gav jag Martin tjugo minuters massage och lyssnade på Octavarium av Dream Theater. Fy fan vilken bra låt det är. Ryser.. Somnade tryggt i Martins famn och vaknade runt fyra för att läggga mig i min säng. Sedan hände någonting konstigt.. Klockan fem vaknade jag av att jag mådde så fruktansvärt illa. Så jag rusade till badrummet, dök ner med huvudet i toaletten och började kavalkadspy! De senaste veckorna har jag vid ett flertal tillfällen nämnt att jag sällan blir sjuk men förr drog på mig magsjuka ungefär varannat år, men att det var oroväckande många år sedan sist. Det enda jag kunde tänka på var bodypumpen och hur fasen vi skulle lösa det.. Men efter att ha tömt magen och gråtit en skvätt för att jag tyckte så oerhört synd om mig själv kunde jag tjugo minuter senare gå och lägga mig igen. Jag var beredd att knäppa händerna och från botten av mitt hjärta be till någon högre makt; inte idag, snälla, inte idag.

Men förhoppningsvis hade jag bara ätit något dåligt för nu mår jag bra igen, om än lite sliten i kroppen. Idag ska det övas bodypump, sedan ska vi väl in till gymmet för att träna lite på egen hand innan det är dags för pass och release. Men först lite frukost!

Sitter på jobbet och väntar på att Martin ska sluta sitt pass. Egentligen hade jag tänkt läsa bodypumpkoreografi men fick inte med mig papperna (som jag trodde jag hade liggandes i mobilen men icke). Jaja.

Jag har ett inlägg som verkligen får det att klia i fingrarna så mycket det vill ut men det får vänta tills jag sitter vid en datot och orkar uttrycka mig ordentligt. Tills dess får mobiluppdateringar duga!

Gårdagens middag; kvarbliven potatisgratäng och stekt bacon. Vilken kombination det var! Ingen riktig dietmat men gårdagen var en riktig slackerdag oavsett.

Imorse sov jag lagom länge och myste ihjäl min älskade! Vi såg klart på Weeds och jag lämnades med en stor, inre tomhet.. Ni vet hur det känns när en bra serie man följt länge tar slut, man liksom svävar i limbo..

Men jag ryckte upp mig genom att erbjuda Martin skjuts till jobbet och i samband med detta ta en sväng till Honeycomb. Åh, Honeycomb!

Det blev en mango/chili-smoothie för mig. Sååå gott så jag tror jag dör. Kommer nog ta en sväng dit efter jobbet både lördag och söndag..

Vi myste och pratade större delen av kvällen. Mina fina. En skam att jag inte träffar dem oftare..

Hoppas ni får en fin kväll!

Var ute och hängde mina nytvättade sängkläder efter en traumatisk natt.. Egentligen hade jag lovat mig själv att stanna inne hel dagen, unna mig en heldag framför TV:n. Men det gick ju så där. Det var ju så himla skönt väder ute så jag tänkte att jag kan ju ta med mig datorn ut och blogga i alla fall. Det funkar ju lika bra.

I måndags vaknade jag tio över fem på morgonen och var så himla ttaggad inför den nya veckan att jag faktiskt gick upp och påbörjade dagen. Hann ta det väldigt lugnt och såg två avsnitt House of Cards innan jag åkte till jobbet. Väldigt full av positiv energi!

Min balsamin växer så det knakar. Jag och farmor odlade sådana när jag var liten, så jag blev väldigt glad när jag fick en liten planta av henne för några veckor sedan.




För första gången på två veckor skulle jag få träna igen! Tanken fick mig att sväva på rosa moln hela dagen.. Kände mig väldigt in the mood i mina Freddykläder.



Det stundade jobb tisdag och onsdag. Egentligen skulle jag stängt alla tre dagarna men gick öppning istället, av olika anledningar. Det börjar verkligen dra igång på jobbet nu, med försäljningen. Högt tempo varje dag, ganska roligt men man har en tendens att vara helt slut efter juli månad.

Igår var jag så trött när jag kom till jobbet, kände mig framåt dagen hängig och orklös, nästan lite febrig. Men dagen gick fort, jag fick sluta runt fyra istället för fem, hann gå några äranden och äta lite riskakor med jordnötssmör och sedan mådde jag mycket bättre. Åkte in till gymmet för att piska benen innan det var dags för bodypump, och dessutom skulle min finaste Ellen vara med!




Passet gick så himla bra, jag hade jättemånga deltagare och var helt galet taggad. Det var så himla kul att Ellen var med också! Jag blir alltid lite extra taggad när mina kompisar är med.. Och jag beundrar modet hos de som sällan går eller kanske aldrig ens gått på pump tidigare, och sedan hänger med på mitt pass. Jätteroligt!

Efter passet däremot fick jag så oerhört ont i halsen. Blev trött och hängig igen men trodde att det hade med mat att göra, att jag inte ätit på länge. Ellen och jag satt och pratade i min bil i en halvtimme innan vi skiljdes åt för den här gången (och ses igen imorgon, längtar!) och under tiden jag bilade hem mådde jag sämre, och sämre..

När jag kom innanför dörren bara släppte jag allt där jag stod. Tog en dusch och totalkraschade sedan i sängen. Jag svettades men frös samtidigt och mådde så himla dåligt. När Martin sedan kom hem runt tolv vaknade jag till i den mån jag kunde, jag orkade inte prata, hela sängen var pisseblöt för jag svettades så mycket, mina ögonlock hade klibbat igen och det kändes som jag hade taggtråd i halsen. Martin la en hand på min panna, viskade "jävlar.." och for sedan ut i köket, kom tillbaka med ett glas iskallt vatten, en handduk med isbitar att lägga på min panna och en fuktig handduk att badda bort svetten med. All respons jag kunde ge var tårar, jag var så glad och tacksam att han tog hand om mig, men jag hade verkligen ingen möjlighet att säga det. Jag hade efter träningen fått skyhög feber, förhoppningsvis var det den här treveckorsförkylningen som tillsist bröt ut. 



När jag mådde lite bättre någon timme efter Martins behandling var han bussig nog att ta kort på mig och skratta lite åt mig.. Haha.

Klockan elva i förmiddags vaknade jag av att Martin kom in och la sig hos mig. Jag mådde betydligt bättre, febern var borta men jag kände mig uttorkad, seg och yr med ont i halsen. Men så tacksam över att må bättre igen.

Energin var i alla fall tillbaka idag så efter att ha vaknat till liv två timmar senare, bilade vi in till stan för att äta frukost på Backlunds. Mhm mhm mmm.

Nu är klockan fyra och jag har inte uträttat någonting men det känns helt okej. Jag tänkte jag skulle städa undan gårdagens kaos i huset men sedan är det soffläge resten av dagen som gäller. Lite sol har jag ju fått dessutom.



Hoppas kunna kurera mig under kvällen och natten så jag känner mig fit for fight imorgon. Är så trött på att vara sjuk och jag hoppas att det här var det sista nu.. Det värsta gick ju över oerhört snabbt så, fingers crossed!

Avslutar med den här übersöta bilden och vill med den önska er en fortsatt bra dag, för det ska jag ha!