Change of Seasons

Så, wow. Har suttit i vad som känns en evighet och försökt säkerhetskopiera bilderna från mobilen, men de hamnar i fel ordning och är allmänt asjobbiga.. Men det finns väl värre saker här i världen.

Så, HÄJ världen! Är nu hemma i Sverige efter en fantastisk vecka i Amsterdam. Vi var egentligen bara där måndag till lördag (så heldagar tisdag t.o.m fredag basically) men jag tänker ändå referera till den tiden som en vecka. Det finns så himla myckt att säga och berätta att jag vet inte riktigt var jag ska börja men jag tänkte göra ett försök att samla mig och visa lite semesterbilder, jääääääj..

Vädret svek mig big time idag, den sista dagen av semestern så jag kan sitta inne med gott samvete. Men med öppen dörr ut till altanen förstås, för att få in lite frisk, 20-gradig luft. Jag räknar med att det här kommer att bli världens längsta inlägg och jag har för avsikt att sitta här hela dagen om det så krävs! Yeah.

Först och främst så var det här min första ordentliga utlandsresa. Jag har varit i grannlandet, Danmark och England (sistnämnda var en klassresa) men det här är första gången jag reser "på egen hand", dvs. under eget ansvar kan man väl säga rakt ut. Jag har sedan ungefär 1,5 år tillbaka haft ett fotografi fastmagnetat på kylskåpet, tittat drömmande på den ibland och längtat. En bild på en mycket känd coffee shop i Pink Floyd-tema, beläget i Amsterdam. Självklart. Jag har aldrig varit särskilt intresserad av att resa men just dit har jag hyfsat och relativt länge velat åka. Det har varit lite för bra för att vara sant, att vi faktiskt kom iväg.

Amsterdam sett ur mitt perspektiv..! Det är en väldigt vacker stad med många byggnader kvar från 1600-talet. De är så otroligt charmiga eftersom de är så välbevarade, och de flesta är sneda och skeva och allt som inte riktigt tolereras när man bygger hus nu för tiden. Sett på en karta ser gatorna i Amsterdam ut som ett spindelnät, sett ur förstapersonsperspektiv ser alla gator exakt likadana ut. Kontentan är att det är helt jäkla omöjligt att hitta. Byggnationer och staden i sig är väldigt gammeldags och gemytlig, men också oerhört smutsiga. Första kvällen vi var där stod det hur mycket sopor som helst mitt ute på gatorna. Vi mötte sedan sopbilen som var bemannad med tre pers, en som körde och två som sprang efter för att slänga in soporna i bilen. Det är deras sophämtningsrutiner. Påsar som går sönder eller dylikt lämnar oerhört mycket skräp efter sig.. och det syns ganska väl.

I Amsterdam är alla duktiga på engelska, det mesta är ganska billigt bortsett från dricka och de - and hear me out on this - älskar Nutella. Nutella överallt. Vi promenerade största delen av vår vakna tid (jag har antagligen aldrig gått så mycket i hela mitt liv) och människorna man träffar är inte riktigt vad jag förväntade mig, i jämförelse med stora städer i Sverige. Vi var väldigt mycket inne i centrum, mitt på dagen och sent på kvällen men jag såg under hela resan bara två människor som jag antar var hemlösa. En kille frågade oss om vi visste var man kunde köpa LSD och vi stötte på åtminstone två drive-by-försäljare av kokain och "ectasy for the lovers?". Utanför en coffee shop såg jag en gång en tjej som förmodligen snedtänt, så hon satt med ansiktet begravt i händerna, sin vän halvt leende bredvid som klappade henne på axeln och en av ställets vakter två meter bort för att hålla koll. En ganska så avslappnad mentalitet med andra ord, på en plats där jag förväntade mig betydligt mer tunga missbrukare och folk som hamnat.. fel. Det här är ett ställe där man håller folket under hyfsat lösa tyglar och jag är förvånad över att det inte var mer kaosartat.

Det finns antagligen mer cyklar än det finns människor, skojar inte. Bara runt centralen fanns det parkeringshus för cyklar som bidrog med inte mindre än 30.000 (!) platser för cyklar. Och ändå räcker de inte till, bör tilläggas. Deras vägar är hyfsat hårt trafikerade men ändå är det cykelbanorna som är rena dödsfaran för den som inte är van.. Många människor cyklar eller kör moped, och det finns ingen hejd på dem, jag lovar. Från vårt hotellrum hade man god utsikt över vägarna och jag såg många som sicksackade mellan bilar, bussar och spårvagnar (som inte ens hade egna körfält) och jag förstod aldrig vem som hade väjningsplikt för vem, jag bara höll mig ur vägen för så många som möjligt. Det gick knappt en minut mellan allt tutande fram och tillbaka mellan stressade bilister. Eller ja, stressade och stressade, men varför vänta längre än nödvändigt? Varje sekund räknas för framfarten i Amsterdam! I kontrast till denna intensitet såg man ibland folk som låg och sov under träd i parkerna, eller satt ensam på en bänk utanför en restaurang, med ett glas vin och en bok. Eller satt på trotoarkanten längs kanalerna och dinglade med benen under tiden de åt sin lunch. Ja just det, det går ju vatten genom hela staden, överallt. Räcken eller staket på kanterna till dessa är helt obefintliga. Ramlar du i så får du skylla dig själv, typ. Den regeln gäller inom det mesta. Som välkänt är så är det även lagligt med prostitution och att röka cannabis. Det är väldigt fascinerande, hur man verkar bara ha ryckt på axlnarna och sagt "oh, fuck it". Folk får leva loppan i Amsterdam.

Så under denna resa har jag fått kliva ur min komfortzon big time. Kontrollfreaket inom mig har fått gått och dragit något gammalt över sig och istället har jag känt mig väldigt avslappnad och accepterat livet precis som det är. Vi har ätit sådana otroliga mängder mat, och det var inte ett salladsblad så långt ögat kunde nå vill jag lova. Jag släppte allt vad träning och hälsa innebär för mig och levde och njöt av varje stund. Det kommer bli lite halvkul att betala räkningar ikväll och stirra verkligheten i vitögat, min buffert, det som blev över av semesterersättningen är bortblåst men jag tänker leva utan ånger. Allt annat hade ju varit att förkasta den glädje jag känt under veckans gång. Och det ska verkligen inte ha varit förgäves!

Brace yourselves, här är bilder ifrån vår vecka i Amsterdam, i så god ordning som möjligt.. Åh Amsterdam, min iskalla älskarinna!

Vi bilade till Oslo för att ta flyget därifrån. Tiden sprang iväg och vi visste inte vart vi skulle, parkerade mot bättre vetande onödigt långt från flygplatsen och fick stressat kånka på vår packning med bara 20 minuter till godo. Men det löste sig ju ändå!

Två timmar efter att vi landat var vi framme på hotellet. Vi installerade oss snabbt och gick sedan på upptäcktsfärd. Så här såg varenda jäkla gata ut. Men visst är det vackert?

Vatten, en massa vatten..

Fint väderr och iste! Holländarna älskar iste, det fanns överallt. Det var flera år sedan jag såg småburkar/flaskor med iste i Sverige så det gjorde mig ganska lycklig.

Så här hård dag hade vi på jobbet igår..

Passade även på att fotografera min rygg in action.
I viloläge..
Och in action!
En liten energikick mitt i natten, efter ett slitsamt pass. Jag har inte köttat bröst och triceps ordentligt på månader. Jag tar det försiktigt och ser att kroppen hänger med! Spänningarna över bröstkorgen måste lossna lite i takt med att nedre delen av trapezius, mellan skulderbladen, byggs upp. Så jag inte blir sned i kroppen, igen.
Vi kom hem halv två och jag var så trött att jag mest ville bara stänga av bilmotorn och somna på plats. Men istället fick jag städat lite och somnade sedan i Martins säng, precis som jag gjort varje natt i en veckas tid. Jag vaknade mitt i natten och var så trött att det gjorde ont överallt, gick på toa och sedan gick jag och la mig bredvid Martin igen. Han reste sig demonstrativt och gick in till min säng och la sig där. Jag fattade ingenting men det visade sig senare att det var han som väckt mig och bett mig gå, men det hade jag inget som helst minne av, haha. Han kom i alla fall tillbaka några timmar senare och la sig hos mig igen så jag tror jag är förlåten.
På väg till jobbet, denna soliga söndag!

Jag hade bett Martin ta en sväng till Gamla Stan och SF-bokhandeln när han ändå var i Stockholm. Butiken hade tydligen blivit vattenskadad men de hade ändå delar av butiken öppna, så jag fick det här!

Vi sov ungefär tre timmar den natten. Martin var hemma väldigt sent men ändå skulle jag upp klockan sex morgonen efter, för att åka till Uddevalla Bröstmottagning. Jag hade först bett honom följa med men där och då hade jag faktiskt tänkt åka ensam. Med tanke på hur trött jag var ville jag inte tvinga med honom också. Men han var ändå guld och gjorde sig i ordning på fem minuter när jag väckte honom för att säga hejdå.

På mottagningen gick det bra. Tack goda gud. Jag fick genomgå mammografi, ultraljud och tillsist träffa en kirurg som kände på knölen. De konstaterade att det var en knöl som bestod av vävnad och ingenting annat.. Så himla skönt att få svar på sina frågor och en genomgående undersökning. För en gångs skull. En av sköterskorna sa "så grattis, nu får du åka hem och fira" och det var så mysigt att höra, vad bör väl firas om inte att man är frisk? Så fira gjorde vi absolut! Vi gick runt på gatorna i Uddevalla för att leta upp någonstans att äta. Först tänkte vi äta på tacostället som PJ visat mig, men de hade inte öppnat så vi gick till ett café vid torget. Där de bara säljer hembakat och hemlagat. Alltså... Det var himlen på jorden!

Världens mysigaste lokal och underbar mat och fika, helt blown away blev jag. Vi köpte mer än vi orkade äta och dricka och lite till, åt lite av allt och dog av lycka. Jag fick så oerhört ont i magen men annars var det helt underbart. Lejas café tror jag att det hette. Kolla in det om ni har vägarna förbi Uddevalla någon gång, det är ett måste!

Efteråt handlade vi en massa flapjacks på Life, och bilade sedan hemåt. Martin var bäst i hela världen och höll mig sällskap TILL Uddevalla så det gjorde mig inget att han sov på vägen hem. Med min hand i sin. Vi var båda helt utslagna och när vi kom hem var det bums i säng för knappa timmens sömn innan det blev dags för jobb.

Igår gick vi båda också stängning, en rätt så jobbig sådan. Det har varit megamycket att göra på kvällarna så vi har suttit i skiten big time.. Men vi var glada ändå.

På min rast passade jag på att smita bort till Bodypower. Jag skulle köpa ett flak Celsius men de sålde även 12-pack med Questbars så det blev liiiite mer..

När vi kom hem fick vi äntligen tummen ur och bokade flygbiljetter och hotell inför nästa vecka. Semester i Amsterdam. Jag längtar ihjäl mig! Vi hittade ett vandrarhem som hette Bob's som verkade aschill.. Billigt, för ungdomar, stans billigaste öl och avslappnad stämning aka det är okej att sitta och röka på i receptionen typ. Vi övervägde det stället eftersom det var en sjättedel så dyrt som andra alternativ, men man var tvungen att vara mellan 18 och 30 år, haha. Stackars Martin, min gammelman.

Körde sedan trettio minuter högintensiv kardio innan jag åkte hem för att mysa med Martin i en timme och sedan åka till jobbet. Och nu är jag här! Längtar så tills helgen är över och semestern är här.. Men först är det att ro detta stängningspass i hamn och ett träningspass, sedan allt en gång till och SEDAN jäklar!

Bild ifrån igår kväll.. Jag satt i myskläder och drack vin. Ur högtalarna strömmade John Mayers Battle Studies (Gods gift to all the broken-hearted people säger jag bara) och på spisen stekte middagen. Jag dricker nästan aldrig alkohol, ännu mindre när jag är ensam. Men igår kändes det så klyschigt, och så rätt!

Martin är i (i skrivande stund på väg hem, ifrån) Stockholm på Max Academy, eller Maxskolan som det hette när jag var där förra året. Det har verkligen varit lite utav en upplevelse, att bli lämnad åt sitt egna öde för några dagar. Sedan vi träffades den där kvällen på Pråmen har vi varit ifrån varandra längre än två dagar, tillräckligt få gånger för att jag ska kunna räkna tillfällena på en hand. Skadat. I vilket fall så har jag gått runt med en så oerhört stark separationsångest. Jag gillar inte det. Jag har ändå haft ett distansförhållande i 4 år, att ses bara på lov var standarden och jag kände mig starkare då än nu. Allt handlar väl om vana också förstås, men jag är inte nöjd över att behöva hålla tillbaka tårarna när Martin ska vara borta söndag till onsdag. Jag tror det handlar om att vi gör allt ihop i vanliga fall. Man sätts så mycket i rubbning, det blir oerhört tomt. Men jag läste i f**k it att man ska ge fasen i att rota i sina problem. Man kommer bara gräva ner sig i orsak till att man inte känner sig fit for fight, och den orsaken kommer i sin tur ha rotats ur en annan jobbig händelse och det förloppet tar aldrig slut. Hade jag fått vrida tillbaka tiden några dagar hade jag accepterat att det kändes förjävligt, men antagligen försökt dölja det. Nästan blivit kylig istället. Fake it 'til you make it kan faktiskt vara bra ibland. Man gör sin förtvivlan till en verklighet genom när man inte tyglar sig, tänker resonligt. Acceptera eller ignorera. Jag hade helst ignorerat det här kriget innanför bröstkorgen, för det är oerhört futilt. Nog om detta!



Igår kväll hade jag i alla fall tänkt att bara ta ett glas vin. Man får göra det om man är tjej, ensam och i behov av uppmuntran en enkel tisdagskväll. Problemet är att det var så himla gott, så jag drack upp alltihop. Väldigt olikt mig, men det var verkligen rätt tillfälle. Jag pratade lite i telefon med Martin och skickade innan läggdags världens längsta drunkety-drunk-drunk-sms om hur underbar han är. Också klyschigt, men återigen inte utan mening.

Jag vaknade runt två på natten, av att jag var helt paniktörstig. Verkligen panikartat törstig. Vattnet vi har i kranen smakar ju förjäkligt så jag kikade in i kylen och vad står där om inte en burk Cola som jag köpt åt Martin och hans hemkomst. Jag dricker Cola mer sällan än jag dricker alkohol, det var riiiiktigt längesedan sist.. Men oj vad den slank ner fort. Jag riktigt halsade den i ett andetag där i kylskåpslampans sken. Sedan borstade jag tänderna och gick och la mig igen, och mådde mycket bättre. En typ av historia jag inte är van vid att berätta om mig själv. Det är verkligen rena armageddon när jag går upp och dricker Cola mitt i natten. Dafuq liksom.

De senaste dagarna har mitt liv sett ut så här!



I lördags började den där ångesten att krypa in under skinnet. Jag ville göra någonting särskilt, en ledig lördagskväll till ära. Så jag frågade Martin om han ville gå på dejt med mig! Vår första någonsin, typ. Vi åkte först in till gymmet och var där i ungefär en timme, efter det åkte vi hem för att ninjalikt duscha och byta om, för att sedan åka in till stan igen för att äta middag på Heat. Vilken kväll det blev!



Finaste mannen som finns.



En liten fördrink..




Det fick bli en hyfsat tidig kväll ändå, somliga skulle ju upp och jobba inte många timmar senare. Men det var en välspenderad lördagskväll! Vilken känsla det var att vara i Strömstad vid den tiden, jag nostalgitrippade tillbaka till tiden då jag jobbade på Cherry.. Så glad att det är över, för övrigt. Jag somnar ju runt midnatt nu för tiden, skulle ju aldrig fixa den där dygnsrytmen nu.

Morgonen efter var det inte lätt att slita sig ifrån det här.. Ni vet det där ögonblicket där man ligger i någons famn och han i sömnen drar dig närmare och håller om dig hårdare? Den känslan.

Jobbade öppning på söndagen men kom ändå inte hem förrän halv nio. Jag hade allt annat än bråttom hem, ett tomt hus var det minsta jag ville ha. Men tillslut så bet jag i det sura äpplet och försökte acceptera livet. Som tur var hade jag inte mindre än 7 gerbiler som sällskap trots allt!





Stundvis är de störande men dessa dagar har deras oväsen och liv medfört en viss uns av sinnesro. Bara att höra ljudet av att de är här och i rörelse har fått mig att känna mig mindre ensam.



Jag bad Martin att ta kort på sin presentation som man får som första uppgift på Maxskolan. Söt.

På måndagen vaknade jag väldigt sent. Åt brunch framför TV:n och åkte sedan in till gymmet för mina marklyft som jag brukar köra på måndagar. Jag öste på både mage och rygg, ett riktigt bra pass faktiskt, innan jag sedan mötte upp mamma och lillebror William som var på besök i Strömstad i ett par dagar. Vi gick till Park och hon bjöd på middag, världens godaste caesarsallad!



Efteråt gick vi ett varv på stan och stannade även till på Kaffedoppet. Jag drack cappuccino. Åh vad det är gott! Jag har fått sådan dille för det. Och jag har fått dille på ordet dille, vi får leva med det ett tag.



Sedan var det dags för mig att hålla ett pass bodypump! Jag passade på att köpa ett nytt hänglås (kodlås! att jag inte tänkt på det tidigare jag som aldrig har fickor åt nyckeln?) samt snegga till mig en MyBoost. Vi får dricka en sådan flaska per pass - OM vi dricker den på passet och gör reklam för den. Lite färt, men helt klart värt det. Martin gillar dem starkt, jag är helt klart mer för Celsius men päronsmaken går inte av för hackor! Man säger så va? Nu säger vi så.



Efter grymmaste passet (helt död i baksidan av låren efter marklyften) åkte jag till Ica och sedan hem för en kväll av mys!




Mud mask, sockerfri glass och några avsnitt Lie to Me. Somnade tidigt men det var ändå en välbehövlig och gemytlig kväll som bevis på att jag faktiskt överlever ensam också.

Sedan blev det tisdag! Jag gick upp runt åtta och åkte in till stan lite senare för att äta frukost med mamma och William på Kaffedoppet, innan de åkte hem. Jag slog på stort med kaffe och Bravo apelsinjuice och grov baguette med ost och grönsaker och framför allt en punschrulle. Guds gåva till folket.

När vi sagt hejdå fortskred dagen i en typisk ledig-dag-anda för mig. Jag uträttade ärenden på stan så som lämnade tillbaka bokenn till Björn, var på Systembolagt och köpte världens snyggaste vinflaska! Och världens godaste vin, också.. Varm & kall. Drickes helst kall. Mmm. Som äppelpaj i flytande form!



Hämtade ut mitt pass för på måndag sticker vi förhoppningsvis utomlands i en vecka! Längtar tills jag dör, hähä. Visst ser jag rätt bad-ass ut?



Åkte sedan hem till Söle för att farmin skulle fixa min lucka till handskfacket, som.. ramlade av. Så himla fult. Men jag fick ta mig tid att kela med katterna, skriva ut en bild på datorn, gå igenom post samt tvätta och städa bilen. Och umgås med min far, så klart.





Mina skruttar, jag saknar dem så..



Ett armband jag fick på posten från WWF, som tack för att jag är tigerfadder. Fejnt!



Min bil blev skinande ren och alldeles Ida-vänlig. Bortsett från att luckann saknas då.. När vi åker på semester sedan ska jag lämna bilen hemma på Söle så farmin kan greja lite med den. Vilken oerhörd lyx det är, att bara kunna lämna den till pappa och få saker gjorda.. Det är inget att ta för givet.



Jag tyckte att bilden på Martin när han sover, var så himla fin att jag skrev ut och ramade in den, satte bredvid min säng. Ramen har jag haft liggandes ett tag så det var awesome att den kunde komma till användning också!

Och så var det idag, då. Trots gårdagens bravader mådde jag fina fisken när jag vaknade runt halv sju och gjorde mig i ordning för gym! Jag tvekade hårt och länge kan jag talla om, för jag blev tröttare för var minut som gick men jag kunde inte hitta någon fördel eller nackdel som vägde över.. Gymma, sova eller pilla med grejer på datorn. Det är inget lätt beslut att fatta, runt sju på morgonen. Men gym blev det i alla fall, samt tio minuter i solariet. Ett styrkepass för benen stod på schemat. Jag kör ju mycket bodypump och får med ganska intensiv benträning där, men jag tycker ändå om att få till pass där det är galet tunga lyft involverade. Det gör gött för benen minsan!

Det var ett väldigt bra pass och efter det stundade jobb. Jag hade rätt kul oh dagen gick fort trots att det var ett mellanpass.. det går jag verkligen aldrig. Och efteråt smäckte jag i mig två riskakor med jordnötssmör och sedan var jag fit for fight för ett bodypumppass som kom att kännas väldigt annorlunda men ändå grymt!

Handlade på Ica på vägen hem och sprang in i Mary. Så glad jag blev att se henne! Jag hade faktiskt tänkt höra av mig till henne och Annie de här dagarna då jag varit ensam men insåg att det nog skulle vara bra för mig att gå det tillmötes.. Men vilket sammanträffande. Så i vanlig ordning tog det lite längre tid än vanligt att ta sig hem Och en grej jag har tänkt på, det är hur mycket packning jag konkar runt på varje dag. Alltid när jag kommer hem på kvällen så bär jag ihjäl mig. Jämför det med förr då jag barahade en handväska. På sin höjd. Nu är det gymbag och överfull tygpåse och min Dexterpåse med kilovis mat och som regel en eller flera Ica-kassar också.

Martins tåg hade blivit försenade så han hade missat en förbindelse på vägen hem.. Han skulle egentligen varit i stan för 40 minuter sedan men nu är det lite ovisst istället. Jag har ändå envisats med att jag ska komma och hämta honom (trots att han har bilen parkerad på pendelparkeringen) för jag längtar så jag nästan spricker" Jag ska gosa ihjäl honom och lite till.

Så nu är veckans matlådor färdiglagade (2 kilo chili con carne, stor skräll) och jag ska nog blanda en dubbel posrtion kasein och bege mig in mot stan. Jäääj!

Införskaffat på Gymgrossisten igår! Star Nutritions multivitamintabletter (jag brukar köra på Advanced+ men den var slut), megaknasig omega-3 till Bowies, en Celsius till kvällens pass och en försynt påfyllning av Questbarlagret..

Gårdagens träningspass blev inte särskilt seriöst. Sanjas barn hade blivit magsjuka och haft kräkfest så hon hade fått städa lite innan hon kunde komma in till gymmet.. I väntan passade jag på att sola solarium för första gången i hela mitt liv. Det är en sådan där grej jag inte känt ett jättestort behov av att prova någonsin, men kände att jag kunde passa på. Kalla mig knäpp men jag tyckte det var lite läskigt.



Det enda jag kunde tänka var "det här är inte bra, det här är inte bra, det här är inte bra" och det bara kändes så oerhört onaturligt. Jag har en del pigmentfläckar från tidigare brännor, och allmänt en del röda pigment som gör huden ganska känslig. Jag var beredd på smärta! Närå, det gick ju bra, men det blev bara tio minuter. Kändes rent allmänt som inte min grej på något sätt. Jag får fortsätta intala mig själv att det är snyggt med rött hår och kritvit hud. Även på sommaren. Om nu inte solen mot förmodan skulle få för sig att titta fram för första gången på typ två veckor och ge oss mer än tio graders värme så jag kan inta solstolen i trädgården igen, för det tycker jag om!

Jag körde 111 kettlebells swings med röjarmusik inne i röda salen i väntan på Sanja aka Quadzilla, haha. När hon dök upp gick vi igenom lite bodypump; tagg, pepp och teknik. Tror det kommer gå asbra för henne, jag håller högertummen!

Tanken var att jag skulle träna med Martin efteråt men tiden hade verkligen sprungit iväg så det blev bara några set bänkpress och tio minuter på crosstrainern innan vi åkte för att handla mat och sedan hem. I brevlådan väntade ett paket från CDON.



Tolfte säsongen av Family Guy. Har egentligen sett de avsnitten sedan lång tid tillbaka men jag har ju alla de andra i samlingen..

Vi åt lite mat och kollade på Supernatural innan det stundade hyfsat tidig läggdags. Jag hade haft allt annat än en hård dag men det var så skönt att få sova! Jag har antagligen aldrig sovit så här mycket som jag gör nu för tiden, det vill säga 7-8 timmar varje natt. Tragiskt, men bra att det är på rätt väg nu.

Vi gick upp halv åtta imorse för att tidigt kunna åka in till stan, hämta Martins bil och passa på att äta frukost på Backlunds. Smörgås med kyckling och bacon, med sallad vid sidan. Jag hade satt i mig min morgon-Celsius på tom mage så jag var helt förstörd, annars var det väldigt gott. 



Efteråt åkte Martin till jobbet och jag till kiropraktorn. Det är alltid så svårt att hitta parkering där man kan stå lagligt (och gratis) men jag lyckades hitta en - fast den krävde fickparkering i väldigt brant nedförsbacke. Men se så perfekt den blev, på första försöket!



Min bil är  ju rätt ståtlig, i all sin prakt. Bäbis!

Förhoppningsvis är det här mitt sista besök hos kiropraktorn, på ett tag. Jag gillar att gå dit, Björn är oerhört duktig på det han gör och han ger även råd som rör det mer mentala. De senaste gångerna har han pratat om andra saker som också rör hälsa och välbefinnande fast inte direkt relaterat till skelett, muskelfästen och nervrötter. Nerv-rötter. Smaka på det ordet.

Han lät mig låna en bok som heter f**k it - the ultimate spiritual way. Jag har ju fått lite dille på att läsa, och det är faktiskt helst den typen av böcker jag läser. Så jag mottog den tacksamt och spenderade sedan de kommande tre timmarna under täcket och läste boken från pärm till pärm. Med nature sounds lullaby spelandes i bakgrunden och en kopp hallonte nära till hands.







"Every moment has infinite potential. Every new moment contains for you possibilities that you can't possibly imagine. Every day is a blank page that you could fill with the most beautiful drawings."

Jag älskade första halvan av boken! Sedan tyckte jag att han mest återupprepade sig men det handlar väl om vad man kan relatera till och förstå. Jag tycker att han mest skrapade på ytan och hade kunnat utveckla sin tankeverksamhet, varit lite mer övertygande. Han skriver å andra sidan väldigt lättsamt, och framför allt humoristiskt. Jag skrattade högt flera gånger.

Boken handlar i det stora hela om hur man lär sig slappna av. Att vi bryr oss så oerhört mycket saker som - sett ur ett större perspektiv - inte alls spelar någon roll här i livet. Det är väldigt uppseendeväckande att ha kapitel som heter "Say Fuck It to your relationships", "Say Fuck It to money", "Say Fuck It to food" och så vidare. Kontentan är i alla fall att vi människor tenderar att göra en höna av en fjäder av precis allt. Vi strävar efter perfektion och framför allt kontroll - i hopp om att uppnå det där flytande begreppet lycka. Men det är bara en illusion, en jakt efter regnbågen. Det vi egentligen behöver göra är att släppa kontrollbehovet, luta oss tillbaka och se att livet kommer rulla på oavsett. Den handlar mycket om att acceptera. Vi vill t.ex. äta hälsosamt, men ibland frestas vi. Då har vi två val; antingen så avstår vi frestelsen, så är det inget mer med det. Eller så faller vi för frestelsen, och accepterar det. Tänker äh, fuck it. Och så är det bra sedan.

Det är väldigt lätt att få boken att framstå som att allting handlar om att vi ska släppa ansvar och bara glida genom livet. Det är naturligtvis inte budskapet. Men författaren lägger fram - svart på vitt - att våra små bekymmer är bekymmer för att vi gör dem till det. Vill du slippa grämas och ha ångest? Well, fuck it. Den tar också upp hur t.ex. andningen påverkar kroppen och olika tekniker som kan vara fördelaktiga för att slippa stress och smärta. Intressant då jag aldrig läst om något liknande förut.

För mig som ofta känner mig stressad av den graden att magen håller på att haverera, och med mina otroliga kontrollbehov i bagaget så var det nyttig läsning för mig. Jag som ofta känner att jag måste vara allt, göra allt, och när jag gjort det ska jag göra lite till, räcka lite längre, duga lite mer.. Fuck it.



Den senaste tiden har jag faktiskt fått en liten eye-opener. Bland annat att läsa den här boken som handlar om att värdera det som verkligen spelar roll, men också.. så sa Martin till mig häromdagen att det känns som att jag ofta väljer att sitta med näsan nerkörd i mobilen framför Facebook, snarare än att umgås med honom. Bara dagar efter det såg jag den där filmen Look Up (?) som spidits på sociala medier den senaste veckan. Jag känner mig inte alls lika sugen på TV och mobil längre. Sedan en vecka tillbaka har jag lagt mobilen i ett annat rum när jag och Martin umgåtts. Jag fotograferar ibland men annars ligger den nedpackad eller utom räckhåll, för jag vill ge Martin all min - och  vice verse ha all hans - uppmärksamhet och tid när vi är tillsammans. TV-serier har jag ägnat stor del av min fritid framför det senaste och känner mig nu ganska mätt på det. Jag har känt att jag är ju så oerhört uppe i varv annars.. Jag har ett ganska påfrestande jobb, tränar mycket och sitter aldrig hemma en hel ledig dag. Så när jag väl är hemma så känns det bra att sätta sig ner, fly verkligheten och andas ut. Men jag tror jag ska försöka dra ner på den tiden, ägna det åt annat. För när man väl ligger där på sin dödsbädd kommer jag knappast ångra att jag inte hann se mer på TV.

Jag sitter i skrivande stund och dricker Celsius, insvept i en av Martins tjocktröjor och lyssnar på John Mayer. Martin slutar jobbet nu så jag ska nog ringa och höra ifall vi ska träna ikväll. Imorgon är min långledighet på tre dagar över och det stundar öppningspass på Max, tillsammans med älskling så klart! Himlans käckt.

I tisdags när jag kom till jobbet såg jag min matlåda i diskrummet. Tom. Diskad. Jag frågade Martin..

Är det min matlåda?

Jaaa..

Är den diskad?

Jaaa..

Så var är maten?

I min mage..

Så vad ska jag äta?

Hamburgare..

Wallah. Måttligt road men fast besluten om att inte tappa humöret fortskred dagen. Jag lyckades att hålla humöret uppe även om jag var skitirriterad, jag tycker verkligen inte om att äta maten på jobbet längre. Men, efter några minuter inser man att det finns så mycket värre saker här i världen. Det är liksom inte värt striden.

I vilket fall så bad jag Martin snällt att handla mat åt mig (och han själv, så vi kunde äta ihop innan han åkte hem). Han kom tillbaka med ett storpack rostbiff och potatisgratäng (och lite kycklingvingar). Och dukade upp riktigt fint, en lyxmiddag för två, haha.





Alltså, så oerhört barnalikt ansiktsuttryck.. Sötaste!

Jobbet gick bra, vi gjorde en bra stängning inför morgondagens VD-besök. Och vet ni? De ringde från Uddevalla bröstmottagning. Sa att läkaren blivit sjuk och min tid framflyttad en vecka. Knölen är så gott som borta, det ömmar lite ibland men det är bevisligen inget att oroa sig för, så det kändes okej . Jag tänkte ändå ta tillfället i akt att åka och se att allt är okej. Men det fina i kråksången var att jag inte behövde gå upp klockan fem morgonen efter.



När jag kom hem hittade jag min grytvante i min säng. Dafuq. Martin hade köpt en 200-grammare Marabou med Oreo, och gömt i den. Vi köpte ju en sådan en gång, där jag fick smaka en ruta  och Martin åt upp resten.. Så nu fick jag en egen. Haha. Det var i alla fall en mysig kväll!

Igår var vi båda lediga, jag vaknade runt halv tio, gick in och la mig hos Martin och sov i en timme till. Jag gick sedan upp och gjorde mig i ordning, spelade Plants vs Zombies och runt 12 väckte jag Martin för frukost och sällskap. Vi såg en masssa serier, somnade sedan om och sov i två timmar till. Så himla skönt med sådana dagar! Vi åkte till Nordby för att handla lite, Martin köpte skor och eftersom jag sett färdigt på första säsongen av House of Cards köpte jag lite mer serier.. Californication, American Horror Story samt House of Lies. Mysigt.

Har även förhandsbokat en himlans massa andra kommande.

Vi åt lite riskakor med jordnötssmör - bästa PWO-maten of all time - och åkte sedan in till gymmet. Jag höll ett pass bodypump följt av instruktörsmöte och det var en bra kväll! Är så glad över att kroppen fungerar för bodypumpklasserna igen. Det smäller fortfarande lite i armbågarna under tricepsövningarna men det är inget som gör ont. Ska till kiropraktorn imorgon och se vad han säger!

Resten av kvällen myste vi ihjäl oss med Shutter Island och kvarg med hallon. Och lite Family Guy. Somnade ganska sent och vaknade tidigt imorse av att Martin ville ha frukostsällskap. Sedan tog jag mig friheten att städa, och somna om.

Nu har jag suttit och grejat lite med datorn och faktiskt kollat lite på tredje säsongen av Lie to Me. Jag har sett typ halva förr men jag såg aldrig klart den, insåg jag idag efter att ha haft den ståendes i hyllan i typ ett år. Tredje säsongen är ju inte alls i närheten av lika bra som första säsongen var men den är fortfarande okej. Bör ju se klart serien åtminstone.

Nu tänkte jag äta lite mat och göra mig i ordning för en sväng in till stan. Jag ska ta en sväng till Gymgrossisten för att de fått in lite mer Questbars samt så.. behövde Martin lite nya tabletter.. Torskspermier, i tablett. Ska tydligen vara bättre än omega-3 men jag vägrar prova, haha. Han har även någon annan olja som han äter en tesked av varje morgon, och häng med här; fiskleverolja som behandlat med bakterier så det jäst, blandat med smörolja ooch kryddat med kanel. Hö-wa.

Efter det ska jag i alla fall till gymmet för att träffa Sanja, blivande bodypumpinstruktör som ska på utbildning i helgen. Vi ska gå igenom lite förberedelser och teknik, det ska bli roligt! När Martin slutat sedan kommer han till gymmet och då ska vi träna. Det ser jag fram emot! Dessutom är jag ledig imorgon också, så himla skönt.

En grå och regnig tisdagsmorgon. Passar min sinnesstämning alldeles utomordentligt bra, faktiskt. Sedan igår har jag gått runt med en kittlande - helt obegriplig - oro i magen. Jag har haft sån ångest över att vara ensam och det är inte alls likt mig. Jag tror det hela hänger ihop med stressen jag upplevde från söndag kväll och 24 timmar framåt. Med mina scheman som krockade, planeringar som totalkvaddades och så att ta upp pumpen igen efter en månads tid. Både att minnas koreografin och instruerandet, samt rädsla över att det skulle göra ont. Jag längtade ihjäl mig efter att få försvinna i Martins armar vid dagens slut, där och då var det som om all dålig energi bara pyste ur mig och lämnade mig orklös men avslappnad.

Efter bodypumpen kändes det som att jag tog mitt första andetag på 24 timmar. Dagen var avklarad och orosmomenten borta. Bäst av allt var att jag inte hade ont. Jag körde förstiktigt på bröst- och tricepslåtarna och ska så småningom öka vikterna och prova mig fram, men det får vara värt försiktigheten. I övrigt körde jag på energiskt och träningsvärken som dök upp idag är inte nådig. Otroligt att jag kört två gånger i veckan så länge, för det var så jobbigt.. Man vänjer sig ju efter ett tag, vice versa så tappar kroppen vanan om man är borta en längre period. Så otroligt mörbultad, men så skönt!



När jag kom hem tog jag en brännvarm dusch, hoppade i en utav Martins tröjor och blandade ihop inte mindre än 1,3 liter kasein. Och hällde i lite frysta hallon. Det smakade verkligen milkshake, så himla gott! Vi delade på det framför TV:n, jag spelade Plants vs Zombies och Martin tittade på. Jag tröttnade dock ganska snabbt och vi la oss istället i sängen och kollade på Family Guy. Jag hängde nog med i ett avsnitt men sedan totalkraschade jag in i drömmarnas värld.




Imorse vaknade jag strax efter sju, när Martin höll på att göra sig i ordning för sitt öppningspass. Jag försökte också byta till mig en öppning eftersom jag egentligen går stängning idag, slutar 22.00 och ska gå upp strax efter fem imorgon bitti, för att köra till Uddevalla sjukhus dessutom. Men det gick inte, så jag fick acceptera mitt sömnbrövade öde helt enkelt.

Jag hade egentligen tänkt åka till gymmet idag men med träningsvärken och morgondagens revansch i åtanke så gör jag kroppen tjänsten att få vila och återhämta sig. Så jag somnade om, sov i två timmar till.



Vaknade upp med mittbena som verkligen gav mig den där looken autentiskt lik en grottmänniska..

Så jag har haft en riktig mysmorgon på egen hand, tänt ljus och dukat upp frukost framför TV:n. Har även skickat iväg en anskan till Nutramino, de söker ambassadörer. Jag är inte väldigt insatt i deras produkter men det jag väl provat har varit heaven. Mest som en kul grej, faktiskt. Jag pratade även med Celsius häromdagen och de hade inte glömt bort mig, men hade mycket att göra tills de betat av intresselistan ner till mitt namn. Det låter ju halvdant men jag tänker ändå hoppas på att det händer något snart.

Nu tänkte jag sminka mig och kanske se ett avsnitt till House of Cards. Har förhandsbokat andra säsongen också. Japp, mina serier ska vara på DVD och inte nerladdade. Vi får se vad jag tar mig an när jag sett klart de två avsnittena som är kvar på säsongen. Jag och Martin har ju lite annat att ta ikapp med, men jag behöver något jag kan se på när jag är ensam, så han inte måste vara med. Sedan stundar i alla fall stängning och ikväll är det bums i säng för jag ska upp omänskligt tidigt imorgon bitti!

Det är så tråkigt när det går så här, så långt som fem dagar mellan uppdateringarna.. Men det blir så ibland, man prioriterar inte skrivandet. Särskilt inte när man jobbar måndag till fredag.. Men, så länge jag har bilderna så är minnena tillräckligt väl förvarade!

Recap av förra veckan.



Jag fick min tredje Glossybox. Hyfsat schyssta grejer den här gången men jag måste säga att jag börjar bli smått trött på alla dessa skin moisturisers med ny formula. Gah.



Men gerbilerna blev glada för kartogen i alla fall!



Provade köra bröst och triceps för första gången på eeeevigheter. Det gick förvånansvärt bra! Kände efter ordentligt och provocerade ingen smärta alls.. Dock så kände jag av det i skulderbladen dagen efter som träningsvärksliknande. Men så länge det inte gör ont under tiden jag kör tänker jag testa mig fram med lätta vikter. Och nytt besök hos kiropraktorn är bokat, snart ska väl den här "skadan" vara förbi.. Jag känner ju efter så förbannat mycket hela tiden, tror faktiskt jag skulle "läka" fortare om jag glömde bort att jag varit skadad. Man nojar ju ihjäl sig för minsta lilla nu.



Jobba öppning innebär tidig morgon. Jag gick upp extra tidigt för att hinna äta frukosten i lugn och ro samt fylla i lite papper för att börja abonnera på Fritt Flyt, Omega-3 med vitamin D i samma kapsel. Har hört riktigt bra grejer och hakade på ett prova-på-erbjudande. Hoppas det blir bra!



Efter att jag och Martin gått öppning ihop (vilket vi gjorde både torsdag och fredag) tog vi båda dagarna en liten PWO-matstund när våra pass var slut. På torsdagen lyxade vi till det med riskaka, jordnötssmör och lågkalorisylt.. Och Celsius, så klart. På fredagen bjöd han mig på Subway. Mhm, mhm, mm.



Vi taggade till för gym och på torsdagen körde vi ben, och här körde vi axlar, lats och biceps. Kändes sjukligt bra, med skadan i åtanke! Dock så körde jag inte många set av varje övning, utan försökte variera rörelserna så mycket som möjligt men samtidigt trötta ut musklerna.. Träningsvärken satt som en smäck men kroppen var med på noterna!



Martin jobbade helgen men jag var ledig båda dagarna.. Det har inte varit tillräckligt fint väder för att ligga ute och sola och det var tråkigt men då har jag ju kunnat göra andra saker med gott samvete istället. I lördags gjorde jag inte så mycket annat än städade och grejade, kollade typ fyra avsnitt House of Cards. Och byggde mat! Det ser ganska gott ut men det var det inte, haha. Nyttigt i alla fall. Fullkornsris med rostbiff, BBQ-sås, spenat och broccoli. Var sedan på gymmet och körde kardio och lite mage, gav en hint av träningsvärk idag.

På kvällen bakade vi nyttiga kokosbollar och myste ihjäl oss framför Black Swan. Det blev en tidig kväll, vi båda somnade strax innan midnatt och sov stentungt i samma säng heeela natten, för ovanlighetens skull.

När jag åkte hem sedan följde farmin efter med min älskade byrå i bagaget. Äntligen är den på plats! Har under kvällen målat lite skavanker och inrett lite och känner mig så himla nöjd och hemma.

Livet känns bra nu, stabilt och innehållsrikt. Just nu är jag dock väldigt uppstressad då jag aldrig någonsin behövt oroa mig för att mina schema på Max och gymmet ska krocka på måndagar. Chefen har lagt mitt schema så jag aldrig behöver jobba kväll på måndagar (eftersom jag håller pass på gymmet då), och för ett tag sedan fick vi nytt schema och i samma veva tog jag en paus från bodypumpen. Nu när jag återupptagit den tänkte jag inte på schemat utan var helt säker på att jag gick öppning.. men såg nu att jag går stängning! Kalabalik! Jag har ju verkligen utannonserat att vi kör igång imorgon så jag kan verkligen inte ställa in. Har ringt runt till arbetskamrater och väntar just nu på svar men gudars så stressigt det känns i huvudet, måtte det gå vägen..

Är nöjd över att vara tillbaka på gymmet med kanske inte problemfri kropp men åtminstone betydligt mindre besvär än tidigare. Känns som att kroppen svarar bra på träningen och att jag äter rätt. Många har ju gått och blivit sjuka i både det ena och det andra men jag har klarat hålla mig frisk väldigt länge nu, peppar peppar. Vi är på väg mot varmare tider och snart är det dags för en veckas semester, inte mig emot att tiden går fort tills dess!

Nu ska jag laga mat och försöka njuta av kvällen tillsammans med min älskade Martin. Förhoppningsvis kan jag samla mig, ta några djupa andetag och så ska nog morgondagen lösa sig alldeles finfint. Äntligen måndag!