playing with the devil



Så, wow. Har suttit i vad som känns en evighet och försökt säkerhetskopiera bilderna från mobilen, men de hamnar i fel ordning och är allmänt asjobbiga.. Men det finns väl värre saker här i världen.

Så, HÄJ världen! Är nu hemma i Sverige efter en fantastisk vecka i Amsterdam. Vi var egentligen bara där måndag till lördag (så heldagar tisdag t.o.m fredag basically) men jag tänker ändå referera till den tiden som en vecka. Det finns så himla myckt att säga och berätta att jag vet inte riktigt var jag ska börja men jag tänkte göra ett försök att samla mig och visa lite semesterbilder, jääääääj..

Vädret svek mig big time idag, den sista dagen av semestern så jag kan sitta inne med gott samvete. Men med öppen dörr ut till altanen förstås, för att få in lite frisk, 20-gradig luft. Jag räknar med att det här kommer att bli världens längsta inlägg och jag har för avsikt att sitta här hela dagen om det så krävs! Yeah.

Först och främst så var det här min första ordentliga utlandsresa. Jag har varit i grannlandet, Danmark och England (sistnämnda var en klassresa) men det här är första gången jag reser "på egen hand", dvs. under eget ansvar kan man väl säga rakt ut. Jag har sedan ungefär 1,5 år tillbaka haft ett fotografi fastmagnetat på kylskåpet, tittat drömmande på den ibland och längtat. En bild på en mycket känd coffee shop i Pink Floyd-tema, beläget i Amsterdam. Självklart. Jag har aldrig varit särskilt intresserad av att resa men just dit har jag hyfsat och relativt länge velat åka. Det har varit lite för bra för att vara sant, att vi faktiskt kom iväg.

Amsterdam sett ur mitt perspektiv..! Det är en väldigt vacker stad med många byggnader kvar från 1600-talet. De är så otroligt charmiga eftersom de är så välbevarade, och de flesta är sneda och skeva och allt som inte riktigt tolereras när man bygger hus nu för tiden. Sett på en karta ser gatorna i Amsterdam ut som ett spindelnät, sett ur förstapersonsperspektiv ser alla gator exakt likadana ut. Kontentan är att det är helt jäkla omöjligt att hitta. Byggnationer och staden i sig är väldigt gammeldags och gemytlig, men också oerhört smutsiga. Första kvällen vi var där stod det hur mycket sopor som helst mitt ute på gatorna. Vi mötte sedan sopbilen som var bemannad med tre pers, en som körde och två som sprang efter för att slänga in soporna i bilen. Det är deras sophämtningsrutiner. Påsar som går sönder eller dylikt lämnar oerhört mycket skräp efter sig.. och det syns ganska väl.

I Amsterdam är alla duktiga på engelska, det mesta är ganska billigt bortsett från dricka och de - and hear me out on this - älskar Nutella. Nutella överallt. Vi promenerade största delen av vår vakna tid (jag har antagligen aldrig gått så mycket i hela mitt liv) och människorna man träffar är inte riktigt vad jag förväntade mig, i jämförelse med stora städer i Sverige. Vi var väldigt mycket inne i centrum, mitt på dagen och sent på kvällen men jag såg under hela resan bara två människor som jag antar var hemlösa. En kille frågade oss om vi visste var man kunde köpa LSD och vi stötte på åtminstone två drive-by-försäljare av kokain och "ectasy for the lovers?". Utanför en coffee shop såg jag en gång en tjej som förmodligen snedtänt, så hon satt med ansiktet begravt i händerna, sin vän halvt leende bredvid som klappade henne på axeln och en av ställets vakter två meter bort för att hålla koll. En ganska så avslappnad mentalitet med andra ord, på en plats där jag förväntade mig betydligt mer tunga missbrukare och folk som hamnat.. fel. Det här är ett ställe där man håller folket under hyfsat lösa tyglar och jag är förvånad över att det inte var mer kaosartat.

Det finns antagligen mer cyklar än det finns människor, skojar inte. Bara runt centralen fanns det parkeringshus för cyklar som bidrog med inte mindre än 30.000 (!) platser för cyklar. Och ändå räcker de inte till, bör tilläggas. Deras vägar är hyfsat hårt trafikerade men ändå är det cykelbanorna som är rena dödsfaran för den som inte är van.. Många människor cyklar eller kör moped, och det finns ingen hejd på dem, jag lovar. Från vårt hotellrum hade man god utsikt över vägarna och jag såg många som sicksackade mellan bilar, bussar och spårvagnar (som inte ens hade egna körfält) och jag förstod aldrig vem som hade väjningsplikt för vem, jag bara höll mig ur vägen för så många som möjligt. Det gick knappt en minut mellan allt tutande fram och tillbaka mellan stressade bilister. Eller ja, stressade och stressade, men varför vänta längre än nödvändigt? Varje sekund räknas för framfarten i Amsterdam! I kontrast till denna intensitet såg man ibland folk som låg och sov under träd i parkerna, eller satt ensam på en bänk utanför en restaurang, med ett glas vin och en bok. Eller satt på trotoarkanten längs kanalerna och dinglade med benen under tiden de åt sin lunch. Ja just det, det går ju vatten genom hela staden, överallt. Räcken eller staket på kanterna till dessa är helt obefintliga. Ramlar du i så får du skylla dig själv, typ. Den regeln gäller inom det mesta. Som välkänt är så är det även lagligt med prostitution och att röka cannabis. Det är väldigt fascinerande, hur man verkar bara ha ryckt på axlnarna och sagt "oh, fuck it". Folk får leva loppan i Amsterdam.

Så under denna resa har jag fått kliva ur min komfortzon big time. Kontrollfreaket inom mig har fått gått och dragit något gammalt över sig och istället har jag känt mig väldigt avslappnad och accepterat livet precis som det är. Vi har ätit sådana otroliga mängder mat, och det var inte ett salladsblad så långt ögat kunde nå vill jag lova. Jag släppte allt vad träning och hälsa innebär för mig och levde och njöt av varje stund. Det kommer bli lite halvkul att betala räkningar ikväll och stirra verkligheten i vitögat, min buffert, det som blev över av semesterersättningen är bortblåst men jag tänker leva utan ånger. Allt annat hade ju varit att förkasta den glädje jag känt under veckans gång. Och det ska verkligen inte ha varit förgäves!

Brace yourselves, här är bilder ifrån vår vecka i Amsterdam, i så god ordning som möjligt.. Åh Amsterdam, min iskalla älskarinna!


Vi bilade till Oslo för att ta flyget därifrån. Tiden sprang iväg och vi visste inte vart vi skulle, parkerade mot bättre vetande onödigt långt från flygplatsen och fick stressat kånka på vår packning med bara 20 minuter till godo. Men det löste sig ju ändå!


I väntan på att få gå på planet.. Förväntansfull.. (Och lite bitter för att jag glömde lägga ner min medhavda Celsius i stora bagaget, de beslagtog den från handbagaget sedan.)

 
Familjen badass!


På planet fick vi inte platser bredvid varandra men det var okej. Som tur är, är jag inte särskilt flygrädd annat än att jag lätt blir väldigt illamående. Men jag spelade chuzzle och lyssnade på musik och inom en och en halv timme hade vi färdats de där hundra milen och landade i Amsterdam. Det var ett himla springande fram och tillbaka eftersom vi inte visste hur vi skulle ta oss till Centralen, men tillslut fick vi ordning på det.



Invigde veckan med en våffla, i väntan på tåget. Som vi för övrigt missade. Två gånger.

 
Med Nutella.
 
Två timmar efter att vi landat var vi framme på hotellet. Vi installerade oss snabbt och gick sedan på upptäcktsfärd. Så här såg varenda jäkla gata ut. Men visst är det vackert?

 
Vatten, en massa vatten..

 
Fint väderr och iste! Holländarna älskar iste, det fanns överallt. Det var flera år sedan jag såg småburkar/flaskor med iste i Sverige så det gjorde mig ganska lycklig.

Vi letade upp Ummagumma, min coffee shop á la Pink Floyd. Det visade sig att den blivit uppköpt och att de nya ägarna haft andra planer.. Det var lite tråkigt, men den hade fortfarande gott rykte så vi gick in ändå.


Föredetta Ummagumma, mitt försvunna resmål. Numera känd som Dampkring!

 
Jag köpte färskpressad apelsinjuice. De gillar det i Amsterdam. Färskpressad juice och smoothies finns överallt.




 
Resans första pizza! Vi kom att äta pizza inte mindre än 4 gånger under hela resan.. Hähä. Det slog så mycket slint i skallen på mig när vi beställde mat och dryck. Jag tänkte alltid att jag skulle ta vanligt bordsvatten, för att kunna dricka mycket och inte betala en halv förmögenhet (40 cl Cola kunde kosta närmare 40 spänn på sina ställen, heeeelt sinnessjukt) men jag glömde hela tiden bort att vatten inte är något de dricker direkt ur kranen så jag fick bara en liten flaska vatten varje gång.. till ett pris som jag kunnat få dubbelt så mycket öl för.

 
Loverbuns på hotellet!

 
Det här kom att bli vår mest besökta gata.. inte för gay-temat men av andra orsaker. (Det finns mycket homo-inriktade företag där, de har till och med informationsbås specifikt för gays & lesbians på gatorna.)

På samma gata låg nämligen vad som kom att bli min favorit-coffeeshop; Bulldog!


 
Här serverade de wiener melange! Världens bästa dryck! Med en massa grädde. Holländare gillar grädde också, vill jag lova. Jag har ätit så sjukt mycket.

 
En typisk kväll i Amsterdam, vi låg i det där fönstret och tittade ut.



Och skrattade en del..


Bild från första morgonen. Vi hade sett ett Pancake House på samma gata som vårt hotell så vi gick dit för att inspektera. Men först lite bilder på rummet!



.. och en souvenir som jag köpte första kvällen.

Att boka hotell i Amsterdam var inte det lättaste från första början. Jag överlät det hela åt Martin mer eller mindre, med önskemålet om att vara nära centrum och ha ett eget badrum. Med tanke på vad vi betalade per natt så överensstämde mina förväntningar inte alls särskilt väl med hotellet.


Dessa trappor alltså...

För det första så låg ingången verkligen inklämde mellan en massa butiker och sjuttioelva andra hotell längs samma gata. Så fort man klivit innanför dörren möts man av den längsta, smalaste och mest branta trappa jag någonsin sett. När man kravlat upp hela vägen kommer man till ett litet rum där receptionen är. Sedan gick man upp för en likadan trappa till. På den våningen luktade det precis som på Vägkrog Örnen, där jag sommarjobbade tre år, haha. Tänkte på det varje gång vi kom ut i korridoren. Rummet i sig var otroligt jäkla litet, men ändå fräscht och hyfsat modernt.

 
Man kunde inte gå förbi båda två samtidigt, det var helt enkelt inte tillräckligt med plats.
 

 
Badrummet var pyttelitet, duschen knappt en kvadratmeter stor och på toaletten kunde man inte sitta med knäna rakt fram utan man var tvungen att vrida sig lite.

Trots detta var vi öjda med rummet, det var supertrångt och saknade förvaringsutrymme och plats att röra sig  på men det var mysigt, fräscht och hade ett bra läge.

 
Fönstret var vid huvudänden av båda sängar och vi hade det alltid öppet för att hålla en lagom temperatur i rummet. Precis utanför ar en hårt trafikerad väg med fyra filer och varje gång en spårvagn körde förbi lät det som att de höll på att spränga byggnaden. Tro det eller ej så är detta ett av det jag saknar mest, det där fönstret, att ligga med huvudet utanför och titta på staden! Allt oljud var snarare betryggande och inte alls något problem, snarare tvärtom.

 
Dag två! Dags för pannkaksfrukost.. igen. (Och jag lämnade mobilen på hotellet så bildbevis på pannkakorna uteblir den här gången.)





Dafuq..

 
Vi traskade runt i staden (hela dagarna mer eller mindre) och hittade dessa bäbisfåglar! Det låg en stor fågel och flöt en bit bort, död sedan länge, och jag antog att det var deras mamma. De stod och skrek hellt förtvivlat och jag trodde mitt hjärta skulle krossas fram tills det kom en större fågel som svarade på deras små skrik, antagligen mamma-fågel. Då kändes det bra igen.

 
Ännu mindre bäbisfåglar som får mat!

 
Pitstop och en titt på vad som kom att bli en väääldigt välanvänd karta.

 
Ännu mer smoothies..

 
Pannkakshuset som låg ett stenkast från hotellet. Flitigt besökt.

 
... av någon anledning. (DO YOU SEE THAT PANCAKE?!) Holy craaaap så gott det var, med banan, grädde, kokos, ooooch.. nutella.


Mentalitet á la Amsterdam. Should totally get one of those.

 
Vi gick på zoo!

 
.. men först en fika. Med smoothie.

Okej, jag besparar er de 400 bilder jag tog på alla djur, visar ett litet urval av de som är mest spännande.

 
En minidinosaurie. Är rätt säker på det.



 
 
 
Min absoluta favorit på hela djurparken. Coolaste liraren i Amsterdam.


 
 
En fisktank med avsikt att efterlikna kanalerna som går genom staden, och fiskarna som är i den.


 
Världens. Roligaste. Fisk. Någonsin. Den var alldeles kubformad!
 
Bakom stocken ser man lite fjäll, som vi först trodde var en del av inredningen.. Det visade sig senare var en stor jäkla herregud-jag-vill-inte-längre-leva-på-den-här-planeten-så-rädd-jag-är-fisk. Den var ENORM. 

 
 
 
 
Fikapaus vid sälarnas bassäng. Den enda ölen jag drack under hela resan, skandal.

Sedan tittade vi på insekter. Och spindlar. Hurra. Mycket nöje. Tyckte alla barnen. Förutom jag.

 
 


 
 
Den här ville jag ta med mig hem!

 
Efteråt köpte jag en souvenir! Vi skrattade så mycket åt en av ugglorna för den såg så himla glad ut, så en liten uggla fick följa med mig hem och alltid påminna mig om besöket på Artis.

 
Kaffepaus på världens mest spexade ställe.. Haha.

 
Jag provade KFC för första gången någonsin! Jäääklars så gott det var.. Vi satte oss på en stentrappa på gatan för att äta, kändes oerhört classy men å andra sidan var det en spännande utsikt.

Sedan var det dags för tortyrmuseum!

Det var en liten utställning och inte heller särskilt påkostad. Det fanns inte så mycket att se, det var väldigt mörkt och upplyst med neonfärger på sina ställen. All information stod på gula lappar på väggen och det fanns mer att läsa än att titta på.. Men det var ändå värt det.

 








 




 
 
 
Återigen bara ett urval av bilder. Härligt bisarra prylar man fick se, så grymma vi människor är.
Museum nummer två, sexmuseum!

 
 
 
 
 
Porr från 1870-talet. Helt galet.

 
Åh vad passade väl inte bättre, efter det.. än ett besök på Bulldog.








 
Vi reste ofta utan mål, hade ett mission när vi klev utanför dörren men det slutade alltid med att vi gjorde något helt annat. Så ovanligt för att vara jag, som ofta har en klar och tydlig plan för vad som skall komma härnäst. I tre dagar tjatade jag om glass, och tillslut så..

 
 
Och kvällen avslutades i vanlig ordning.. i fönsterhäng.
 
Vi provade att äta frukost på ett annat ställa än pannkakshuset. Toast med ost och skinka och självklart även en liten efterrätt. Är det semester så!

Vi begav oss sedan ut på nya äventyr, vandrade genom staden och gjorde det som föll oss in. Stannade till på ett café och fick tag på  någon smoothie.. Som vi drack upp på typ två minuter innan vi bestämde oss för att gå igen. "Are you done already?!"




Så varmt, och så mycket traskande.
 
Hittade sedan ett litet bageri..

 
Så mycket sötsaker. Jag var säker på att jag skulle få diabetes innan semestern var över.
 
Jag ville åka häst, men vi gjorde aldrig det. Men fina var de.

 
Pizza..

 
Jag köpte en hatt.
 
Vi sprang även runt i stan i jakt på ett Magnum Café, alltså ett ställe där man kan designa sin egen Magnumglass! Efter att ha letat runt i halva stan lyckades vi tillslut, en halvtimme innan de stängde, lokalisera vår pleasure spot. På femte våningen i vad som verkade vara världens lyxigaste shoppingcenter.. Bara de dyraste märkesprylarna man kan tänka sig, kände mig så sjukt malplacerad. Men jag fick min glass!

Välja vad man vill ha i sitt strössel..

 
Ta fram en glass och doppa den i ljus, vanlig, eller mörk choklad.

 



Tadaaaa!


 
Och Bowies' glass..



De smakade verkligen exakt likadant, haha. Men det var ändå roligt att få uppleva!
 
 
På vandring genom stan..

 
 
Så här var det typ överallt. Husen såg ut som småhus av olika storlekar och former som någon bara satt ihop, bredvid varandra, utan att de behöver passa. Ofta var byggnaderna alldeles sneda. Så himla charmigt!
 
Bulldog! Igen!




 
Mys på hotellrummet med en massa chokladdränkta nötter.

Pannkaksfrukost! Galenskap..

 
Åh, en dag slog vi på stort och hade brunch-häng i fönstret också.

 
 
Senare tog vi en riktigt turistig tur med båt för lite sightseeing.




 
 
 
 
Museum of Bags and Purses. Jag var den enda kvinnan på båten som inte utbrast ett långsamt stigande "Oooooh" när vi åkte förbi.


 
 
 
Pizza.......


Martin skulle fula sig på bild men jag knäppte av sekunden för tidigt, hilarious. Efterrätt blev det i alla fall.

 
Och sedan en cappuccino på närmaste fik..

 
En kväll när vi var ute och gick ramlade vi in på det här stället. Man kunde bygga ihop sin egen frozen yoghurt!

 
Tredje muséet vi var på, låg på Red Light District. Sista kvällen i Amsterdam lyckades vi äntligen hitta dit. Varje kväll gick vi ut på mission att hitta dit, men vi kom alltid in på villovägar och gjorde något helt annat istället. Men tillslut så.

Vi gick lite längs gatorna, men jag ska ärligt talat säga att jag inte kände mig särskilt bekväm bland röda, upplysta fönster med halvnakna kvinnor vägg i vägg med live sexshower. Det var värt att besöka och se hur det såg ut men jag var uppriktigt sagt rädd för att bli indragen i något, haha. "Come on inside, ladies! Get a big dick for a change!"

Vi var i alla fall på Museum of Prostitution. Hyfsat intressant och faktiskt smått tragisk. Det finns kvinnor inom branschen som gör det för att de har valt det själva, men det finns också de som blivit ditlurade, inte har något val och aldrig mer kommer kunna åka hem till sitt land och sin familj. Kanske lite därför jag kände mig obekväm med att gå där och titta på dem.



En kortfilm som ger oss perspektiv på en vanlig vardag in the life of a prostitute.

 
 
 
Man fick prova att vara i ett likadant rum som de prostituerade. Riktigt obehagligt, särskilt eftersom folk stod utanför, tittade in och fotograferade.
 
 
 
 
Kände mig lite illa till mods när jag hamnade lite före Martin, i det här rummet ensam med tio gubbar 50+.. Spänd stämning.

 
 
 
 

En vägg där besökare fått skriva ner små hemligheter på lappar..

 
Båset där man fick "bekänna".

 
Och kvällen avslutades med att med raska steg traska från RLD och in på Bulldog. Haha.

 
På hotellet möttes vi av en katt. I Amsterdam såg jag för övrigt nästan inga djur eller barn, det fascinerade mig. Tror jag såg sammanlagt två hundar, och två människor under typ 14 år.. De lyser med sin frånvaro här.

 
 
Död efter alla dessa trappor!

Frågade Martin om vi kunde ta en shoppingrunda någon dag. Svaret var tveksamt men ändå råkade vi få med oss det här hem efter en eftermiddag i centrum..

 

Sista morgonen i Amsterdam. Jag vaknade runt sex på morgonen och låg och tittade ut genom fönstret och insöp morgonluften en sista gång. (För den här gången.)

 
Tog en sista pannkaksfrukost.. (Vid det här laget skrattade de bara åt oss när vi kom in, vi var där varje dag.)

Och ett sista besök på Bulldog.

 
Första omgången..

 
.. andra omgången..

Och sedan tog vi oss till flygplatsen, med stor tidsmarginal.

 
 
Fika..

 
MED MIN NYA TURTLES-RYGGSÄCK. COOLAST I STAN.


Vi spelade frågespel på flygplatsen och fördrev nästan två timmar. Det var ganska roligt, vi åkte på stordäng en gång var och sista spelet slutade oavgjort.


På toaletten när vi äntligen landat i Norge. Min väska alltså.

 
Efter att ha gått vad som kändes som hundra mil med vår 20-kilospackning var vi äntligen framme vid bilen..

Jag hann packa upp allting samma kväll vi kom hem men ställde allt jag köpt, på matbordet så jag kunde ta hand om det under morgondagen. Det här köpte jag!


Close-up..

 
 
 
 
 
 
 
Så. Det var resan i sin helhet. Det har varit helt jäkla underbart och jag är så nöjd och glad och lycklig i hjärta och själ att vi åkte. Det har varit spännande att få komma ur sin komfortzon och vara mer impulsiv. Se och träffa lite annat folk, uppleva en annan kultur. Som sagt i Game of Thrones, så finns det vissa människor som aldrig lämnar de hörnet av världen som de föddes i. Jag har fått en sådan mersmak för att resa och hoppas innerligt att jag kommer kunna åka tillbaka till Amsterdam om inte alltför lång tid. På en plats så långt hemifrån kände jag mig ändå så himla hemma. Martin har varit världens bästa resesällskap som stått ut med min okunnighet och osäkerhet. Han har rest väldigt mycket men jag upplevde ändå aldrig att han försökte bevisa sig världsvan på något sätt. Jag hade en lista på saker jag gärna ville göra (gå till Anne Frank Huis som låg mitt emot vårt hotell var en av sakerna men det var alltid en sinnessjuk kö och är det något jag hatar så är det att vänta....) och vi fick betat av allting på den bortsett från Anne Frank och att gå på fiskspa, dvs. sitta med fötterna i en bassäng och få död hud borttuggad av fiskar. Eww. Jag fick göra väldigt mycket av det som stod på min intresselista och det är jag så tacksam för! Martin har snällt följt med och guidat mig på alla våra upptåg och våra viljor har aldrig kolliderat. Det har verkligen varit frid och fröjd hela vägen.

Jag känner dock en viss tomhet över att vara hemma igen, även om det onekligen var skönt att få pusta ut och packa upp. Det känns väl alltid lite som att sväva i limbo, när man kommer hem från en lyckad semester.. Jag har varit konstant äckligt mätt, unnat mig mat och socker och inte alls tänkt på pengar eller jobb eller träning eller städning eller någonting som överhuvudtaget kan upplevas negativt. Ingenting. Jag är så sjukt taggad på att försöka bibehålla den sinnesro jag känner just nu, glädjen över att det finns så mycket mer i livet än min slentrianvardag, även om den också gör mig lycklig. Jag vill försöka fokusera på rätt grejer och inte lägga energi på något destruktivt eller negativt. Ta livet med en klackspark och framför allt ta lärdom av den här resan på ett sätt som Martin mest skämtsamt nämnde, men som ändå är sant. Alla gånger vi gick fel eller hade bråttom eller jag kände någon form av stress så sa Martin "Det är lugnt". Jag poängterade det för honom, att han ofta säger "det är lugnt" eller "det är inga problem" när jag upplevde att han egentligen inte hade kontroll över situationen alls. Då skrattade han och sa "Kanske inte, men httills har jag aldrig hamnat i en situation jag inte kan ta mig ur".

Kontentan är att allting löser sig. Det handlar bara om tidsperspektiv. Det kanske inte är okej om tio minuter eller tio dagar men någon gång kommer problemet vara ur världen. Vare sig det handlar om att hinna med ett flyg på resan eller stress i vardagen.

Tack Amsterdam!

Bjuder även på temalåten för den här resan: Playing with the Devil! Awesomeness.


För övrigt anser jag att Karthago bör förstöras.


Dela gärna med dig av din åsikt!

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Kommentarer
» Anonym säger:

Härliga bilder o mysig resa♥

2014-05-30 @ 12:36:40
» Anonym säger:

Härliga bilder o mysig resa♥

2014-05-30 @ 12:36:41
Trackback