Change of Seasons

Igår kväll när jag kom hem berättade jag för Martin vad jag tänkt på under dagen. Han svarade "jag har hört vad du sagt och jag tycker du ska sätta dig och spela lite Final Fantasy", så det gjorde jag. Martin läste guide åt mig så jag spelar slaviskt efter den och jag tog mig vidare en bit. Slappnade av och stängde av en stund.

Imorse var jag uppe hyfsat tidigt för att hinna med gymmet innan jobbet. Men när jag satt och käkade frukost såg jag dagens datum på mobilen och tänkte att det var väl något visst idag.. Ja just jäklar! Jag skulle ju vara på sjukhuset klockan åtta!

Så inget gym blev det men en värdefull timme hos Maria. Sista besöket nästa gång. Jäklar som jag pratade idag. Efteråt åkte jag till jobbet och körde en hyfsat busy dag på västra. Tiden gick så sjukt fort. Martin kom upp med en fresh från Honeycomb (bästaste bästa) och direkt jag slutat åkte jag in till stan för personalmöte med Cherry. Önskar jag kunnat stanna längre men efter en timme var jag tvungen att åka till gymmet för att hålla pass. Tre deltagare idag men jag var ändå sjukt taggad! Kul att det ändå är samma personer som kommer tillbaka.

Efter passet var jag vansinnigt trött, åkte hem till en Martin som lagade middag i form av klyftpotatis och angusburgare. Jag städade i en kvart och skrev in alla nya tider i schemat så jag inte riskerar att missa något annat framöver nu.. Vi åt fantastiskt god mat och hjälptes åt med disk och tvätt och nu hade jag faktiskt tänkt sova. Är galet trött och vill verkligen ladda upp krafterna inför imorgon! Näst sista dagen innan vi tar helg!

Jag har kommit till en väldigt häftig men också lite smärtsam insikt idag. Det här skrivs direkt från hjärtat och är lika genuint och ärligt som jobbigt att erkänna. Men det ska ut.

Jag pratade lite allmänt med både schemaläggare och chef idag och konstaterade att det kommer finnas möjlighet att jobba ännu mer i sommar. Jag tänkte hm, var kan jag få in mer pass? Men där och då så slog det mig. Varför gör jag så här, tar jag på mig så mycket jobb? Varför har det blivit en grej för mig? Varför jobbar jag sex dagar i veckan?

Sedan pratade jag med Sanja och försökte liksom att nysta upp tankeverksamheten. När det slog mig en gång till. Jag tror det handlar om prestige. Jag har sedan högstadiet hemsökts av prestationsångest och krav. Inte för min egen skull men för att andra ska klappa mig på huvudet och säga att jag är duktig (fram tills sista året i gymnasiet då jag mer eller mindre struntade i allt). En egenskap jag inte uppskattar hos någon människa är när man är lat. Jag har fått för mig att det är fult att vara lat. Det sista jag vill är att vara lat. Så på något vis försöker jag hävda mig genom att vara och verka upptagen och jag är nog inte ens så upptagen som jag verkar.. Men varje gång någon säger "jag fattar inte hur du orkar", "du är så driven" eller på något sätt indikerar att jag jobbar hårt så växer jag i det, men på fel sätt. Precis som en alkoholist stillar ångest och känner trygghet i att supa sig full så känner jag mig lugn för tillfället när jag fått den där bekräftelsen, men på ett skadligt sätt. Omvärlden tycker att jag presterar, och viktigast av allt så tycker ingen att jag är lat. Länge har jag haft för mig djupt inombords att det är våra prestationer som avgör vårt värde, även om jag ännu djupare inombords vet att det inte är sant. Jag får även en känsla av att detta ligger till grund för mina djupt sittande tvångstankar och renlighetsmani. Även om det är bättre så är det inte bra.

Jag spenderar alldeles för mycket tid av mitt liv åt at försöka uppnå perfektion. Ordning och reda är en lugnande faktor - ja - men i mitt fall är det ett villkor för att jag ska kunna må bra. Förr löd jag tvångstankarna utan att ifrågasätta men idag kan jag komma på mig själv med att tänka "vad håller jag på med, vad spelar det här för roll egentligen?" vilket i sig är ett framsteg men det duger inte. Ni kan säkert relatera till att man säger "NU ska jag börja ett nytt liv och börja träna och äta bra" men det händer liksom aldrig. Så känner jag mig, fast när det kommer till att ta mig tid till att ta vara på fritiden.Jag tycker att jag aldrig har tid och lovar hela tiden mig själv att börja ägna mig åt mina intressen och slappna av oftare, men det händer aldrig. För jag värderar och prioriterar det inte, även om bloggen är ett intresse, det enda, som jag faktiskt tar mig tid till så har jag så mycket mer jag vill göra. Jag tycker inte ens att teckna, fotografera eller spela gitarr är särskilt roligt längre - för jag gör det med prestationskrav! Om jag gör det så måste det bli BRA. Blir det inte bra är det definitivt slöseri med tid, då har jag inte uträttat något av värde. Blir alla 700 bilder som jag knäppt dåliga finns det ingen som är där och säger att det var bra. Har jag ändå njutit av den tiden det tog och tagit hand om mig själv genom att koppla bort omvärlden och fokusera på mig själv, då finns det inte heller någon som kmmer klappa mig på huvudet och säga bra där Ida, att du tog en stund för dig själv. Så antingen är det att knäppa bilder och vara tvungen att få fram något storslaget - eller köra ett säkert kort och säga att jag var duktig som städade eller gjorde något annat tråkigt som de flesta drar sig för att göra. -> För att de är ju så fruktansvärt lata. <-

De finns säkert folk därute som sett det här hos mig länge. Den dåliga självkänslan och behovet av andras bekräftelse. Men jag har inte sett det förrän nu. Den dagen jag ligger på min dödsbädd kommer jag inte ångra att jag inte skrubbade duschen med tandborste tillräckligt ofta. Jag kommer ångra tillfällen jag aldrig tog tillvara på, för mina nära, kära och mig själv.

Hur gör man för att ta sig ur det här? Någon som har några förslag? Jag har gått från att städa varje dag till en dag i veckan. Från och med nu ska jag sätta äggklockan på 15 minuter och då städar jag så mycket jag hinner. Resten kan jag fortsätta på imorgon eller överlämna åt Martin. Det finns ju en del praktiska saker man kan göra, men hur förändrar man känslan? Jag tycker att ordet arbetsnarkoman klingar mycket snyggare än andra åkommor en människa kan ha men det är inte snyggt alls. Det är lika tragiskt. Jag säger inte alls att jag är där eller ens i närheten men jag kommer garanterat hamna där så småningom om jag inte lär mig värdera de saker i livet som inte finns på papper att visa upp för hela världen. Jag vill sträva efter att vara glad, lycklig och ha en balans i livet där jag jobbar med något som är roligt men tycka att det är okej att bara jobba 4 dagar i veckan, för att kunna njuta ännu mer av de tre lediga dagarna också. Det finns folk som jobbar hela tiden och trivs med det och det är inget fel med det. Men det gör inte jag, för jag vill åstakomma så mycket mer vid sidan av egentligen. Jag vill vara närvarande, var jag än är.



Det fina i kråksången hörrni, är att jag kan ändra på det här beteendet från och med nu. Jag är inget offer. Det är inte synd om mig. Det är ingen annans fel. Det är mitt ansvar att förändra mitt liv. Makten ligger i mina händer. I skrivande stund. Jag känner mig lycklig men på senare tid kan jag inte låta bli att känna att något saknas, att tiden rinner mig ur händerna och det som saknas är den där tiden jag ägnar åt saker som får mig att växa, må bra och känna mig lugn. Inte oron över hur andra ser mig.

 

Det ska räcka med att känna att jag är bra, och jag vet om det.

Tack för att ni läser, kram på er!



Repost, men den är så himla bra.

Trött tjej imorse. Vaknade och började känna efter, ska jag verkligen åka till gymmet..? Men kroppen lyssnade inte på huvudet och innan jag visste ordet av det var jag i full gång med att göra mig i ordning samt bygga frukost så ja, gymmet blev det. Första dagen på nya schemat!



Det var så dimmigt och fint ute, men väldigt höstig känsla i luften. Solen tittade fram lite senare.

Kollade igenom mitt nya träningsschema och stod med huvudet på sned och bara suckade. ALLA övningar kändes så främmande och knepiga.. Fick nästan inte till tekniken eller kontakten på en enda. Så jag fick modifiera den lite utefter egna förutsättningar och fick på så vis ändå kört igenom hela passet. Verkligen annorlunda upplägg än jag är van vid men jag ska ge det några chanser till, be Martin om hjälp att hitta rätt tekniker också.

Åkte sedan till jobbet för att köra 10-20. Kom hit och det var frontat och snyggt, dessutom var lastbilen som kör ut leveranserna trasig så min megaleverans som jag beställde i söndags kommer imorgon istället.. Stackars de som får ta itu med den. Haha. Så den här dagen verkar inte bli så händelserik men jag ska nog överleva. VI HAR FÅTT IN FREDDYBYXORNA I SKINNIMITATION IGEN! Lycklig tjej.



Nä, ska nog äta upp min kyckling och ris (vi hade bara teskedar att äta med, så äckligt!) och köpa mig lite kvarg sedan återgå till jobb!

Av flera skäl så sov jag inte hos Sanja i lördags.. Men titta som hon förberett! Bästa servicen ju!

Fick i efterhand nästan lite dåligt samvete över att jag aldrig kom men jag tror det var bäst för alla. Jag fick sova tre timmar i min egna säng (hade kunnat bli längre om jag inte varit tvungen att slåss med en enorm spindel i taket där klockan halv fem på natten)..




Så efter tre timmars sömn med gårdagens smink hyfsat välbevarad släpade jag mig upp för att hålla pass på gymmet klockan nio. Kände mig tvungen att förklara för deltagarna att jag inte gått walk of shame eller partajat.. För jisses så sliten jag såg ut.



Körde mitt pass, lite ryggövningar i gymmet och sedan åkte jag till Nordby. Åt på Subway, brände av ett gäng timmar på Bodypower men fick sluta lite tidigare. Jag kände att jag antagligen inte skulle riskera att falla ihop och stendö av att få åka hem tidigare och få sova.. Städade lite, sov i tre timmar, tog en dusch och sedan bar det av mot nattjobb igen. Nöjd och belåten faktiskt. Hade spel hela kvällen rakt igenom, fullt ös med bra folk och gick plus ganska mycket! Fiick dessutom tag på kuvertet som min chef lämnat åt mig dagen innan.. Alltså. Jag trodde att hon bara lämnat  en hälsning på första bästa papper hon fått tag på, ett kuvert ssom vi postar rapporterna i. Så jag tänkte inte mer på det förrän hon skickade ett sms om att hon lämnat det som tack för hjälpen.. Alltså vad svarar man?! Tack så mycket men det har jag slängt, vad var det i? Som tur var låg det kvar och jag kunde öppna det. En biobiljett var det, man tackar så mycket! Fin gest tycker jag. (Men hur tätt får man bli? SLÄNGA kuvert?)

Kom hem vid fyra och skulle äntligen få sova lite längre. Hela 6,5 timmar innan det var dags för mer jobb. Mellanpass på BP nästa!



Sanja såg på FB den morgonen att det var exakt ett år sedan vi blev vänner där, så vi firade ettårsdag kan man säga! Lyckades tajma in våra raster, Bowies också, och satt i lunchrummet på Östra butiken för att käka smörgåstårta (som bjöds på eftersom en av mina medarbetare gjorde sin sista dag) och skrattade. Jag fick den här, haha! Räddade livet på en hungrig jag senare.





Jobbade över en stund för att ta igen den tiden jag missade igår och så vi kunde hjälpas åt att lägga ordern till tisdag. Har stått på mellanbutiken med Stefan hela helgen (min sista, för nästa vecka går nya schemat igång och då är jag stationerad på västra) och vi jobbar så bra ihop tycker jag, har alltid väldigt roligt med honom!

Efter jobbet lämnade jag en Celsius och en proteinbar åt Martin som gick sin sista helgstängning och bilade sedan till Söle. Familjen var inte hemma än så jag la mig i sängen och gosade med min älskade farbrorkatt Findus. Vi får sällan kvalitetstid ihop.



Städade bilen, umgicks med familjen och tog en sväng genom biltvätten på vägen hem. Så himla skönt att helgen var över. Gick inte upp ur sängen förrän halv två idag. Det förstörde mina planer ganska hårt måndagen till ära men å andra sidan har det aldrig varit så skönt att unna sig sömn.

Farmin ringde mig och berättade statusuppdateringen för bilen och kom med dåliga nyheter attt fixa ena fälgen skulle kosta mer än beräknat. Jag vet inte varför jag tog det så hårt men jag blev lite förtvivlad.. Jag har nyligen köpt ny bakaxel till bilen för över 3000 spänn, nyaa bromsar, behöver nya däck och betala fälgen och det är inte allt, snart uppe i tiotusen för bilen denna månaden alltså.. Jag var ju så glad över semesterersättningen och att jag faktiskt hade massa pengar över men hälften är borta. För att bilen ska rulla. Visst att det kostar att ha bil men jag har haft sån otur, det har varit lite väl overkill. Visst är det tur att bilen går sönder när jag har råd  att laga den men en del av mig är bara så jävla trött på att behöva laga min bil. Med tanke på historiken med min förra. Jag betalar av det sista på lånet för denna bil imorgon och jag vill liksom bara att det ska vara bra nu. Det räcker. Men jag är så tacksam för farmin som inte bara hjälper mig och talar om vad som ska göras, hittar de billigaste och bästa alternativven utan utför jobbet också. Guld värt. Han förstod min frustration och lovade att hjälpa mig men det känns inte rättvist heller. Vi får se. Det löser sig.

Jag hade i alla fall väldigt svårt att vara positiv efter detta. Planerna för dagen hade gått i stöpet vilket var ett medvetet val men det kändes liksom inte roligt att åka till gymmet. Ville bara krypa ner under täcket igen. Jag har verkligen slagits med demoner idag och stackars Martin har fått stå ut med mig som varit på pissdåligt humör. Kom till gymmet och fick pratat med Johannes en stund, i en timme nästan, och då kändes det lite lättare efteråt. Att bara få prata och tänka på annat. Vi promotade premiärpasset för bodycombaten på söndag bland annat och det gör mig så taggad. Har nog aldrig varit så här exalterad så länge någonsin.

Jag hann öva lite combat innan båda salarna blev upptagna och vi passade på att ta en sväng till Bamboo City för att ladda uppp inför runda två på gymmet.



Så himla mysig restaurang, jag hoppas verkligen det går bra för dem. Det är så himla kul med företag som inte är kedjor eller baserade på att sälja åt norrmän.



Åååh och den här mannen alltså.. Tycker uppriktigt synd om honom som behövt ha med mig att göra idag för jag har verkligen inte varit särskilt glad. Jag har haft en ganska dålig dag helt ärligt. Det är väldigt sällan.

Men i samband med gymmet lyckades humöret ändå vända och trots att jag bara hade två deltagare på bodypumpen och inte kände mig det minsta taggad någonstans så gick det bra.



Efteråt hade jag till och med energi över att öva combat ihop med Martin. Det är nyttigt för mig att få coacha någon annan. Så gulligt att han ställde upp!

Kom hem, åt mat och somnade lite. Ska faktiskt gå och lägga mig nu och hoppas att jag kan ta mig upp för lite egenträning imorgon innan jobbet. Heldag på mellan. Är lite trött på att jobba och hade gärna haft en dag ledigt till men jag har plockat åt mig passen själv och bestämt att det är så jag vill ha det så det är bara att köra på. Eyes on the prize och i helgen är jag i alla fall ledig med Martin. Imorgon blir en bra dag.



Kia kaha - stay strong!

På schemat stod legday. Jag freestylar lite denna veckan och kör inte efter träningsschema eftersom jag går på mitt nya nästa vecka. Så det blir väldigt omfattande pass; bröst och framsida axlar, ben, rygg och baksida axlar. Kombinerat med en himla massa pump och combat.

Fick i alla fall bra kontakt med benen och körde mest tunga övningar, lite fokus baksida.

Efter fem övningar gick jag över till mjölksyran och combat. Körde igenom fyra låtar och lät svetten rinna! Jag svettas sällan när jag tränar men combaten gör mig sjukt trött. Nöjd med att känna mig så slutkörd på egen hand, det är inte ofta! På gruppträningarna tar jag ju i utan att känna efter men ute i gymmet är sällan jag kör slut på mig själv på det viset.

Hade med mig BCAA och en questbar. Fint skare va.

Nu ska jag krascha hos Sanja och ladda upp så gott som går inför morgondagens bodypump! Gulle henne hade köpt hem min favoritkvarg! Igen! Hon vet minsann att vägen till mitt hjärta går via magen. I form av kvarg. Med smak av persika och passionsfrukt. Haha.

Kul att se att läsarantalet per dag har nästan dubblrerats. Det är fortfarande inga siffror att skryta om men tycker ändå att det är häftigt att så pass många människor är intresserade av vad jag har att säga! Hade varit kul att veta vilka ni är!



Igår åkte jag som sagt hem till Söle efter jobbet. Jag passade mina småsyskon medan farmin grejade lite med min bil. Så mycket mer spännande än så blev det inte eftersom jag behövde skynda vidare till gymmet men det var kul att få träffa dem i alla fall! Och bilen går mycket bättre, haha.

För att slippa stressa med mitt bröst- slash axelpass så tog jag tillvara på tiden innan passet med att dra på mig mina nya bodycombatkläder och körde igenom halva passet! DET ÄR SÅ JÄVLA ROLIGT! Känner mig precis som när man är nykär ni vet, hela min värld bara kretsar kring det här. Jag längtar så tills mitt premiärpass som nu är spikat, söndagen den tredje maj klockan 19.30 i röda salen på Nordic Wellness i Strömstad! Kom om ni kan, det kommer bli så fruktansvärt roligt!




Efter bodypumpen var jag så himla slut, men full av endorfiner.. Och tanken slog mig att det är precis det här jag vill livnära mig på. Jag vill lära mig fler LesMills-koncept och i framtiden hade det varit så jäkla häftigt att få jobba för dem på heltid. Jag hittade en platsannons för jobb som gruppträningskoordinator och det är något som bara brinner inom mig vid tanken.. Men det är i Stockholm. Det känns lite väl häftigt. Tror jag ska söka ändå, för skojs skull. För första gången i mitt liv känner jag att jag har ett mer konkret mål.. Det är synd att det är ett väldigt smalt spektra. Att jobba åt LesMills på heltid som exempelvis utbildare är inte jättesannolikt att det händer, för det är inte så många platser till övers. Men jag ska hålla koll. Sanningen är den att jag själv egentligen vill instruera betydligt mer - och nå ut till betydligt fler individer - än jag gör idag. Jag har så mycket att ge! Men det är svårt att kombinera med något annat jobb. Men det är nog min dröm. Att få jobba mer djupgående med gruppträning. Och att bli föreläsare i personligt ledarskap. Jag älskar verkligen det jag gör. Har slängt ihop en spellista med alla låtar LesMills använt som jag har sköna träningsassociationer till. Det är en skön känsla som väcker någon passion innanför bröstet..

Kvällen igår blev inte lång i alla fall och idag gick jag upp kvart över sju. Stod och bara stirrade på klockan i säkert fem minuter. Jag hade inte sovit mina sju timmar, var trött som hjuling men jag ville verkligen få till ett styrkepass.. Ta tjuren vid hornen och sätta igång igen (det är alltid segt att komma igång efter ett längre uppehåll). Jag känner att jag tappat form och massa men det finns ingen anledning till att sörja det, det är ju bara att sätta igång igen.

Så efter de där fem minuterna av stirrande på klockan bestämde jag mig för att ta mig till gymmet. Motstod frestelsen att köra combat och körde istället bröst och axlar i en timme exakt. Inga tunga övningar eftersom jag kände mig lite ur form men desto mer fokus på kontakt och det tog ganska bra!



You don't get what you wish for, you get what you work for!

Till lunch blev det en caesarsallad med extra kyckling. Inte för att jag försökte vara nyttig eller så för jag avslutade lunchen med att pressa i mig en hel lyxshake med smak av päron som Max började med idag! Den var god som attan. Jag ångrar ingenting. Haha.



Nej, nu är det dags att handla lite snabbt och efter det bila hemåt och börja avrunda denna dag. Imorgon blir det återigen jobb 10-20 och förhoppningsvis ska jag väl hinna med ett gympass innan dess. Så får vi se vad denna kväll har att erbjuda!

Tjoho på er! Har precis slutat jobbet och ska bege mig hem till Söle en sväng. Farmin skulle egentligen greja lite med min bil och jag skulle egentligen vara ledig ikväll men han var ensam med mina småsyskon hemma och jag ska köra bodypump efter många om och men så det blir en snabbvisit för nöjes skull istället. Har varit stendött på jobbet idag, inte konstigt med det här vädret.. Underbart ju!

Gårdagen var inte så spännande. Jobbade 10 till 20 och när jag slutat ville Martin åka och köpa glass så det gjorde vi. Och kollade på Firefly innan vi gick och la oss halv midnatt. Ingen spännande dag alls - men en bra dag.

Idag hade jag ställt väckarklockan på sju och hade egentligen tänkt åka in till stan för att träna samtidigt som Martin åkte in för att besöka tandläkaren. Men jag kom på att jag kunde ta gymmet efter jobbet. Och innan bodypumpen. Så jag tog en sovmorgon och.. tog det med ro.



Det stundade heldag på mellanbutiken! Bästa som finns! NOCCO-killen kom förbi med lite smakprover till mig. Tyckte inte att persika var någon höjdare men sedan är jag ju Celsius-frälst också..



En kille från UPS ringde mig på morgonen och sa att han hade ett paket till mig! Han frågade var jag höll hus idag och jag svarade att jag tyvärr åker till jobbet om en timme. Han frågade var jag jobbade och visste precis vilken butik det var så på min lunch kom han HIT och lämnade det! Vilken service alltså!

Det var alltså beställningen jag la hos Reebok i söndags kväll. Jag fick gratis leverans, levererat till min på jobbet, och till råga på detta 25% rabatt på hela beställningen. Bäst av allt, kläderna var så sjukt snygga!

Kunde dö för dessa skor..









Linnet och shortsen var svåra att få en bra bild på men det kommer en dagens outfit så småningom, i full combatutstyrsel!



Beställde även dessa MMA-handskar från Nya Zeeland. Längtar tills de kommer!




And nothing worth having comes easy!

Okej, först och främst innan jag säger någonting annat. Om ni missat det..

JAG BLEV GODKÄND PÅ BODYCOMBATUTBILDNINGEN!!!

Alltså wow, jag är så himla stolt! Nu har det ju hunnit sjunka in lite grann men jag blev helt till mig, lyckades precis hålla inne glädjetårarna när jag fick min utvärdering. Jag har kört max 15 pass combat någonsin och det är alltså det mest avancerade konceptet LesMills har! Jag är så himla glad, nöjd och stolt och har tagit ett så fruktansvärt stort kliv utanför min komfortzon och byggt upp en starkare självkänsla. Helt fantastiskt!

Min söndag började med att jag "försov" mig en halvtimme, aka.  gick upp när sista larmet av fyra ringde. Men det gjorde inget för när jag gjort mig i ordning och gick till restaurangen på hotellet för att käka frukost så såg jag att de inte öppnade förrän tjugo minuter senare ändå. Så jag gick tillbaka till rummet och la mig på sängen och lyssnade igenom mina två låtar några gånger. Slösurfade lite och såg denna bild på Lil Bub. Hela jag lyste upp tror jag.



Jag hade ju nästan inte fått i mig någon mat alls dagen innan för att jag var så sjukt nervös så jag såg mycket fram emot hotellfrukosten. Men i samband med att jag lyssnade igenom mina låtar smög sig nervositeten på igen fast med ännu mer underliggande prestationsångest eftersom idag var sista chansen.. Så jag fick inte i mig mer än två skålar med fil och flingor, lite hallonsylt och ett glas nypressad apelsinjuice. Det var jättegott men allt jag kunde tänka på var presentationen som skulle sitta som en smäck en timme senare.



Jag checkade ut från hotellet och tänkte att det skulle bli skönt med en promenad i vårsolen. Men när jag kom ut insåg jag att gymmet låg bara ett (visserligen långt) stenkast från hoteller. Så två minuter senare kom jag till gymmet och insåg att det också var stängt. Så jag gjorde det bästa av situationen och övade på gräsmattan. Ljuvligt väder och lite konstiga blickar från förbipasserande men det gjorde mig inget, jag var så fokuserad.

Jag presenterade min första låt en sista gång och det kändes lite bättre än sist men inte helt.. Jag började tvivla på mig själv och min prestation igen men kände snabbt att det är struntsamma nu. Full fokus framåt mot nästa låt och nästa presentation!

Vi körde igenom passet en gång och hade sedan teori. Pratade om lager två-coachning och fick prova att köra igenom vår andra låt med detta i fokus, innan det blev lunch. Vi gick till en salladsbar och även om jag fick i mig lite mer mat än dagen innan så var det fortfarande inte särskilt mycket.



Sedan hade vi mer teori och sedan var det dags.. Sista omgången! Jag var först ut (återigen, jag är så jävla tacksam över att jag fick just dessa två låtar) och kunde starta starkt! Efter min första presentation var jag inte helt nöjd och det berodde mycket på att jag kände mig helt nollad i energi. Men nu var den tillbaka, rusktigt stark kände jag mig! På videon sedan fick jag rysningar så bra jag tyckte att jag instruerade. Sedan var ju mina deltagare också sjukt taggade och genomsnittliga adrenalinnivån låg jäkligt högt, haha. Jag hade så sjukt kul och kände mig nöjd. Kanske kunde det gå vägen ändå.

Sedan kom domen. Michael sa att han var jätteimponerad av min sista presentation, gav mig lite feedback på tekniken men gav mig en high-five, en kram och beskedet att jag blivit godkänd. Alltså. Lyckan. Obeskrivlig.

Så sjukt nöjd med helgen, vi har haft så roligt och jag har träffat så begåvade och inspirerande människor! Mycket spänning, stress och ännu mer känslor som hållit oss i ett järngrepp men utdelningen var helt otrolig. Kan faktiskt tänka mig att vi blev godkända allihopa, tycker alla var så himla duktiga! Det är synd att vi kommer från så olika delar av landet och antagligen aldrig kommer träffas igen för ibland klickar man verkligen. Jag fattade så stort tycke för en dansk tjej, Annemette (tjejen framför mig på bilden), och det är så synd att vi bor så långt ifrån varandra. Hon sa "jag är så grymt imponerad av dig, du är en så cool tjej och jag önskar jag fick vara din vän". Alltså har ni hört så gulligt? Man kan alltid hoppas att vi ses på något kvartal framöver! Fantastiska människor hela högen. Så roligt att vi var så få också, i vanliga fall brukar det vara ett tjugotal personer på utbildningarna men nu fick vi mer plats, feedback och uppmärksamhet allihop.

Direkt efter jag fått mitt besked sa jag hejdå till de andra och sedan åkte vi hem, Lil Bub och jag! En annan bonus den dagen, jag hade inte fått någon parkeringsböter!



När jag kom hem tog jag en mycket välbehövd dusch och hann bara packa upp lite innan Martin kom hem. Älsklingen hade köpt biffar och potatisgratäng.. Samt två kladdkakor. För att fira! Han sa att han var stolt över mig och det betydde nästan mest. Det känns så overkligt. Veckan innan var jag ganska inställd på att avboka eftersom jag varit sjuk och inte kände mig redo.. trodde inte jag skulle klara det faktiskt. När man tar sig an något man känner att man inte behärskar och dessutom gör det inför folk så känns det naturligtvis jobbigt, men det här var ett kvitto på att man kan om man vill. Trodde jag skulle tvivla mer på mig själv än vad jag gjorde, jag hade en bra magkänsla för det mesta men man vågar ju inte hoppas för mycket. Men min inställning gick verkligen ifrån "jag tror jag kan lyckas" till "jag SKA lyckas".

Idag har vi sovit. Så sjukt länge. Vi hjälptes åt att städa huset och på kvällen åkte vi till gymmet för jag skulle hålla pass. Bodypumpen i all ära men jag är så sjukt mer taggad på att få dra igång med combaten. Som belöning till mig själv klickade jag hem lite bodycombatkläder från Reebok (som har ett samarbete med LesMills). Eftersom jag är licensierad instruktör så får jag inte mindre än 25% rabatt på hela beställningen. Så ett linne, ett par sjukt snygga dojor och ett par shorts är på väg hem till mig, för endast 1500 spänn. Bara skorna skulle egentligen ha kostat en tusenlapp. Men jag fick ju lite extra pengar in på kontot och om fem dagar ramlar ju lönen från tre andra jobb in så jag unnar mig!

Jag var inte så taggad på att hålla pass innan jag kom dit, jag hade tre sjukt duktiga deltagare och med det så kom nöjet också. Passade på att öva combat i en halvtimme efteråt, med den energi som fanns kvar.. Jag promotar mitt combatpass stenhårt och det verkar finnas stort intresse. Fick dessutom ett samtal från Jenny på Bodypower med goda nyheter och mitt schema är äntligen färdigt! Nu ska det pusslas lite grann och sedan är livet i full rullning. Har firat med finmiddag och Celsius så här på kvällskvisten men jag kommer sova så sjukt gott i natt. Imorgon skulle jag egentligen bara jobbat 12-18 men Jenny bad så snällt att jag skulle köra heldag så det gör jag! Förklarar vilodag från gymmet imorgon för jag har så ont ööööverallt.

Tack alla som peppat, stöttat, grattat och trott på mig under denna intensiva helgen. Det har varit tufft och för omvärlden är det ingen big deal men jag är nöjdast i universum. Kärlek till er.

Jag har begått ett väldigt stort misstag. Efter att ha varit fysiskt aktiv mellan tio imorse och sju ikväll så har jag lagt mig i sängen. LAGT MIG I SÄNGEN. Jag har hemläxa tills imorgon men jisses så trött jag är nu... Och sängen här på hotellet Barken Viking är gudomlig. Mer om detta sedan!

I fredags körde jag jobb tio timmar utan någon vidare rast eftersom vi hastigt och lustigt blev underbemannade. Sånt som händer! Så jag fick kasta i mig maten bakom hörnet inne på lagret, på lediga stunder. Funkade fina fisken. När jag slutat åkte jag hem för att fräscha upp mig samt hämta Martin för att sedan åka in till Göstases och äta mat samt lyssna på farmins band. Vi åt ute två dagar i rad, helcrazy jag vet.

 

Torskryggen var slut så jag nöjde mig med fish 'n chips. Det var väldigt gott!

Martins efterrätt.. Nomnomnom..

 

Och min efterrätt också. Fick lärt mig ett nytt engelskt ord på köpet! Cruuuumble.

Det var en väldigt trevlig kväll och en god middag, hade önskat att vi haft möjlighet att stanna lite längre men jag var verkligen tvungen att åka hem för att kunna få åtminstone 5 timmars sömn. Men vi var ju där i två timmar ändå, så jag är supernöjd med kvällen! Den fick dock avrundas ganska snabbt när jag kom hem för det var inte många timmar kvar tills det var dags att gå upp och göra sig i ordning för helgens utbbildning.



Klockan sex verkligen krälade jag upp ur sängen. Tog en dusch och packade, åt frukost och pussade Martin hejdå. Sedan bar det av mot Götelaborg! Tillsammans med min trogna Lil Bub!

Efter många om och men hittade jag rätt men jag har nog aldrig varit så kissenödig i hela mitt liv. Så olycklig tjej. Men när jag hittat till Strong Together så kändes det genast bättre! Vilken stämning! Hittade snart rätt och vi körde igenom passet ihop!



Kan ni se mig? Haha. Sjuuukt varmt men minst lika roligt! Så många spänningar som släppte efteråt, man kände sig lite lugnare och bättre till mods.



Sedan bilade jag till Nordic Wellness Exclusive ihop med några andra deltagare på utbildningen.. hittade ingen vettig parkering så nu står jag utan att ha betalat taxan från klockan arton. Ska ju stå där i väldigt många timmar till och antingen pungar jag ut 17 spänn i timmen eller så drar jag en rövare och ber till högre makter att jag inte får någon bot.. När jag kom till hotellet och hade duschat och dragit på mig morgonrocken såg jag att de sålde dagskort så man kan stå i Nordstan, men jag orkar verkligen inte ta mig an det projektet.. Att köra mer än nödvändigt i Göteborg är något som jag väldigt gärna undviker. 



Hotellet (båten) som jag bor på låg i alla fall mycket nära och bra!



Sååå skönt att äntligen få lite tystnad, och dra av sig kläderna som torkat in svetten 4 gånger om.

Det har även varit dåligt med mat idag.. När vi väl hade lunch var jag så nervös inför första presentationen av låten som vi skulle ha efteråt att jag nästan inte fick i mig någonting alls. Resten av dagen har jag bara småätit. Det fanns ingen mat att köra på hotellet så tack gode Nutramino för goodiebagen som jag fick på Nordic Wellness-eventet, där finns det lite att äta i alla fall även om det inte är särskilt kvalitativt.. ser så mycket fram emot hotellfrukosten imorgon!

Hade tagit med mig en påse proteinpulver och lagt den i en påse för säkerhets skull, ifall den skulle läcka. Synd bara att påsen i sig var hål i så ändå hade jag pulver i hela väskan.. Men måste säga att jag ändå blev glad för först trodde jag det var mitt svindyra puder. Haha.

Allt som allt är jag nöjd med dagen. Ju mer jag tänker på det desto sämre känns det inför imorgon, jag minns att det var likadant när jag gick bodypumputbildningen. Dagen innan den slutgiltiga bedömningen kändes det som att man presterat asdåligt och att det kunde ha gått så mycket bättre. Till en början kändes det ändå ganska stadigt, min presentation gick bättre än förväntat med koreografi och coaching men i gengäld var tekniken katastrof. När jag fick min feedback kände jag mig ändå nöjd för då vet jag ju exakt vad jag ska förbättra, men i efterhand känner jag att nej, Michael tycker nog att jag inte är riktigt redo än.. Jag var ju smart nog att avslöja att jag bara deltagit på bodycombatklasser ett tiotal gånger i mitt liv. Men jag ser ljust på morgondagen, det är ju en chans för mig att göra om och göra rätt och om jag gör det så kanske det räcker. Att man tagit åt sig och bearbetat sin feedback liksom. Jag blev så jäkla lycklig när vi blev tilldelade våra låtar.. Jag fick precis de två jag ville ha. Av alla låtar med fokus på sparkar kände jag att jag kunde behärska en utav dem. Den fick jag. Vad gäller låtarna med fokus på slag fick jag den jag kan bäst utav dem. Sjukt nöjd, och med det i beaktande så borde jag verkligen kunna sätta det alltså.. Men man vågar ju inte hoppas på för mycket. När jag gick pumputbildningen ringde jag Martin första dagen och sa att jag ville åka hem. Men ändå gick det ju vägen.

Så nu har jag fått landa och varva ner lite, så jag ska försöka öva på mina två låtar till imorgon, i bästa möjliga mån. Sjukt nervös. Men det hade varit så häftigt att få åka godkänd härifrån med tanke på hur lite erfarenhet jag har.. Ja, imorgon ska jag vara så jävla grym att Michael tappar hakan. Så det så.

Hörs imorgon hörni!

Aldrig blir man så motiverad att ta itu med en massa saker, som när man inte har möjlighet. Som i onsdags. När jag visste att hela dagen skulle ägnas åt så mycket bodycombatnötande som möjligt, då fick jag för mig att göra det allra jobbigaste grejerna.. Alla saker som man känner är viktigare än att plugga, ni vet.

Jag tog i alla fall nya, friskare tag. Taggad att få ta tillvara på ledigheten men fick gjort långt ifrån allt jag önskat. Men jag var tvungen att prioritera evighetsprojektet att lära sig bodycombatkoreografin. Så småningom.

Började dagen med en visit till Nordby för att införskaffa mig ett par nya Freddybyxor som vi har kampanjpris på nu. Döööösnygga. Köpte en ny burk med Xtend med smak av mango (såklart) och lite småprylar som nytt svart nagellack, pormasktejp (mitt livs största besvikelse typ) samt hårborttagningskräm. Ska se ikväll ifall den funkar.



Innan jag åkte från Nordby passade jag på att köpa mig ett mellanmål i form av en stor fresh från Honeycomb!

Åkte till gymmet och började öva bodycombat. Det var svårt att komma in i men ju längre tiden gick desto lättare blev det att lära sig nya tekniker och rörelser. När klockan närmade sig tre packade jag ihop mina grejer och åkte till min älskade farmor för att bara umgås.



Jag åt lite mat, vi drack kaffe (och farmor bjöd på en himlans massa kakor och bullar, så det ska vara) och kollade igenom hennes album med bilder från när jag var liten. Hon visar dem alltid som om jag aldrig sett dem förut. Det har hon alltid gjort. Jag var hos henne och bara stängde ute omvärlden, njöt av varenda sekund vi fick ihop. Att hon ska ha min hand i sin även när jag äter, haha. Åh hon är så mysig. Det märktes mot slutet av mitt besök att hon började bli mer virrig men humöret var på topp. Det var så skönt att umgås utan tidspress och bara vara. Det är en bitterljuv känsla att besöka min farmor men jag försöker fokusera på den ljuva delen.



Jag tackade för mig runt fem och åkte tillbaka till gymmet för att nöta ännu mer combat.. Filmade lite och tyckte faktiskt att det såg bra ut.



Mitt självförtroende inför helgens utbildning svajar något otroligt. Jag känner mig onekligen orolig för det är ett så stort kliv utanför min komfortzon.. men samtidigt vet jag att det kommer bli sjukt roligt. Jag vill så gärna prestera bra! Och känner mig kanske inte riktigt så välförberedd som jag önskat men vet ni vad.. världen går inte under för det.

 

Sant!



Onsdagens skörd från Nordby!



Jag avslutade i alla fall mina timmar på gymmet med ett pass bodypump.. när det var över var jag helt färdig. Kom hem och kastade i mig mat, la mig sedan direkt.. Martin satt och petade mig på fötterna, haha.

Igår då. Ingen träning har det blivit bortsett från mina gruppträningspass. Jag har så ont i kroppen verkligen. Träningsvärk som aldrig släpper, plus att den blev tio gånger värre av att ha nötat combat halva onsdagen. Har aldrig haft så här ömma lats någonsin.

Jag åkte i alla fall iväg för att jobba och när jag slutat hade Martin bokat bord åt oss på Park.. Gulle dig! Så fort jag slutat skyndade jag mig hem för att fräscha upp mig lite snabbt och sedan åka in till stan med världens bästaste.. officiella sambo, numera. Japp. Fick folkbokföringsadressändringen bekräftad på posten igår. Tänk att vi är sambos nu, älskling!.. efter tre år..



Väl på Park slog jag på stort. Alltså, en riktigt maffig middag, haha. Tog en parkburgare av den extraoridinära varianten med köttbit som en jäkla tegelsten. Till efterrätt åt jag en minst lika kompakt bit kladdkaka och det var sååå gott!





Tack snälla älsklingen för middagen. Och det fina sällskapet. Och en bra kväll i övrigt, där jag bara kunde släppa vardagstankarna och combatspänningarna lite.

Imorse fick jag bryta min 22-dagars-streak med minst 7 timmars sömn och gå upp efter 5,5 timme.. Så trött.. Fattar inte hur det kunde vara standard för mig förr. Det var ungdomens ljuva dagar. I guess. Jag hann göra mig i ordning och sedan bila till Söle där världens bästa farmin snabbt hjälpte mig att dänga på sommardäcken på bilen. Guld värt alltså! Det blev lite stressigt till jobbet sedan men jag får skylla mig själv, som den tidsoptimist jag är.

Jag har inte hunnit öva mer combat sedan i onsdags. Det har varit full rulle från morgon till kväll och jag gör allt för att kunna räcka till. Jag hade helst tagit en dag ledigt från jobbet, särskilt med tanke på att jag tog på mig extrapass och kör 6 dagar nästa vecka.. Men det fanns ingen tillgänglig så det var bara till att bita ihop och köra på! Jag har ändå gjort det bästa av situationen så på min rast igår skrev jag ihop små fusklappar.. Jag hade inget papper så jag tog från kvittorullen. Haha. Men man tager vad man haver och jag upplever ändå att det är bättre än ingenting, om jag skriver ner det är det lättare att memorera sedan. Bättre än ingenting!



Nu är denna arbetsvecka avklarad och framför mig har jag combatutbildningen i Göteborg. Jag åker klockan sju imorgon bitti och ska försöka hinna packa innan dess.. Kontrollfreaket i mig skriker alltså, men jag antar att jag kommer ta mig levande ur detta också.

Men först ska jag och min älskade köra ytterligare en middag ute, idag bär det av till Göstases där jag bokat bord för att vi ska se farmins band spela. Det är en stor uppoffring tid och sömn ´så här kvällen innan jag åker, men det är en uppoffring jag gärna gör. Idol har varit och spelat in auditions i Strömstad idag så har jag tur får jag se en kändis eller två. Men främst ska jag njuta av mat, sällskap och musik,



Önska mig lycka till i helgen!!

Kom nyss på mig själv med att sitta och blänga på gerbilerna. De sprätter ut en massa spån på det nystädade golvet. Som att mina onda blickar skulle hjälpa?! Haha.



I fredags vaknade jag som sagt upp grumpy men lyckades vända på humöret under dagen. Ja humöret liksom steg i takt med tiden! De två timmarna jag fick mellan jobben nyttjade jag åt att äta mat men sedan tog jag hand om disk och tvätt och andra sysslor.. Vissa dagar är inte till för mig, såkände jag. Vissa dagar är till för att jobba på och lämna känslorna utanför. Kör, bara kör. Jag kunde i alla fall njuta av mina knästrumpor och att strosa runt i Martins tröja med en liten parfympuff på. Eller tre. Finns få saker som känns så fantastiskt som att bära killens tröja med hans doft på. Satte även upp en kalender med Lil Bub, som jag fick med på köpet när jag beställde från hennes shop!

Fullt ös, när klockan närmade sig tio drog jag på lite partymusik och gjorde mig i ordning för en jobbnatt på Laholmen!



Det gäller att ha rätt proviant, för ett matvrak som jag.



Har nog bara varit med om en segare kväll en gång, på två år. Haha. Inte en enda gäst på klubben så jag satt och pratade med Terry nästan hela kvällen. Terry jobbar som vakt på hotellet och vi träffades där för typ fyra (?) år sedan. Han är så sjukt inspirerande och upplyftande att vara med! Jag känner mig alltid så uppfriskad i sinnet efter att ha samtalat med honom, så det var en väldigt bra kväll ändå. (Jag har ju jobbat hårdare för mindre pengar än den kvällen, det ska medges.)

På lördagen lyckades jag få ihop mina sju timmars sömn exakt (alltså har lyckats få ihop tillräckligt med sömn varje natt i över tjugo dagar i rad nu!) innan jag gick upp - tröttast i kommun - och nästan kröp till jobbet. Jobbade sex långa timmar och kunde sedan åka hem och dö i sängen.



Martin satt och kollade på "motivational videos", stensovande.. Så himla söt att jag kunde inte låta bli att föreviga. Haha. Jag dör.



På söndag kom min mamma på besök! Vi sov lite längre än planerat så när vi vaknat sa jag "Martin, jag kommer behöva din hjälp." Så han hjälpte mig att städa big time och sedan åkte vi in för att storhandla lite inför mammas besök. Hon hade nämligen lovat att laga mat åt oss!



Hon lagar så ruskigt god mat alltså! Jag fick min älskade fläskfilé med soltorkade tomater och pepparsalami igen. Det var så mysigt att ha henne och lillebror William på besök, hon bistår ju helt klart med fart och fläkt den kvinnan.. Är tacksam för den stund vi fick även om det inte var längre än några timmar.



Matkoma och horisontalläge var det som gällde resten av dagen. Mys och återhämtning med min kära sambo.



För när måndagen kom var det dags för mig att göra comeback! Efter två veckor (minus två dagar) från gymmet var jag så förväntansfull och taggad.. Och vad tror ni händer? Jag vaknar upp med den värsta huvudvärken jag någonsin upplevt! Det bultade verkligen, susade i öronen för varje steg jag tog.. Så jag fick vätska upp och när inte det hjälpte fick jag gå och lägga mig igen. Men när jag vaknade igen runt två kände jag huvudvärken rinna av mig och jag tog en dusch och började göra mig i ordning för en kväll på gymmet. Jag är fortfarande inte helt återställd. Ju längre tid det går utan träning desto sämre känns kroppen.. Stel och värkande. Jag hostar fortfarande ganska illa men mår bra utöver det. Så jag gjorde ett försök.

Passade på att få ihop ett gympass med Martin. Vi båda hade rygg och baksida axlar på schemat så varför inte! Åh som vi körde på! Mycket bra kontakt och många repetitioner.. Jag kände mig snabbt uttömd på energi och inte nog med det.. När vårt pass var avklarat stundade en timmes bodypump med två tappra krigare! Jag kände mig så sjukt svag men bet ihop och lyckades hålla ut. Fick dessutom äntligen min julklapp från Nordic Wellness, haha. En sjukt snygg vindjacka! Nu har jag så mycket snygga kläder (bara tränings- och arbetskläder, hiho) att jag inte längre kan välja.. Vill ha på mig allt. Varje dag.

Så idag hade jag egentligen tänkt träna och besöka farmor innan jobbet. Men min träningsvärk i alla muskler jag äger och har (förutom vaderna) är helt brutal - särskilt mina knän - att jag bestämde mig för att ta vilodag och ladda inför morgondagens benpass samt bodypump. Och eftersom farmor redan hade besök så bestämde vi att vi skulle ses imorgon istället, utan tidspress. Hon ringde mig igår kväll och lät så mycket piggare och klarare än på längre, det värmde mitt hjärta så.. Jag hyser inga illusioner om att det kommer vända och bli bättre, men jag är så glad över att hon fortfarande har sina goda stunder. Älskade, älskade farmor.

Så idag har jag jobbat i sex timmar, med Sanja bland annat. Alltså, hon känner mig ju för väl! Hon sa att hon hade en present till mig och då frågade jag "Åååh, vad kan det vara? Går det att äta? Hoppas det går att äta!" och så var det en burk kvarg i min favoritsmak. Hon är grym, den där Sanjay.

Kom hem och städade huset och tog en dusch. Nu sitter jag i knästrumpor, lyssnar på John Mayer och dricker Celsius ur vinglas. Njuter av livet. Martin lagar middag, det har släppts (läckt) 4 nya Game of Thrones-avsnitt (och jag som väntat i nästan ett åååår!), helgen och bodycombatutbildningen närmar sig med storsteg och jag har bokat hotell.

En sak som vänt upp och ner på hela min värld.. Jag har gått och grämt mig länge över min ekonomiska situation. Jag jobbade ju lite hipp som happ på många ställen förra månaden och fick ingen jättebra lön för februari.. De flesta passen var ju på Max där timlönen inte är bäst, plus att en del uteblev från gymmet eftersom det blivit något fel i systemet och mina timmar fick läggas in retroaktivt.. Till råga på detta fick jag ju lönen vid annat datum än jag får nu vilket gjorde att jag skulle klara mig på den lönen i en och en halv månad. Jag ska ju åka iväg till helgen och har bokat bord på Göstases för att kunna se farmin spela på fredag och ah.. har 140 kronor på kontot. Det har varit en så stor stress. Men. Imorgon får jag semesterersättningen som jag jobbade in hela förra året, på Max. Tio dagar senare kommer en lön för mars då jag jobbade över 200 timmar, bland annat varenda helg, inom handel.. Det är ganska bra betalt. Och sedan kommer pengarna från gymmet, för hela förrförra månaden också. Utan att prata siffror så kan jag säga att jag kommer ha mer än dubbelt så mycket än jag någonsin haft på det där stackars kontot.. Jag började gråta när jag insåg det. Det är så befriande att inte leva på minimum wage. För en gångs skull. Inte för att jag inte unnat mig eller så tidigare, men äntligen kan vi börja spara pengar, kanske resa, köpa något roligt.. Vår inkomst har inte varit den bästa och vi har levt därefter, ingen utav oss begär särskilt mycket och i förhållande till detta kommer ju månadens inkomst för oss båda två vara så mycket mer än tillräckligt. Det känns som en nystart. Pengar är absolut inte allt men det ska bli så himla skönt att inte behöva leva på 13 tusen i månaden. Det lämnar inte mycket åt fantasin.

Det är någonting med mig som varit off den senaste tiden. Jag har känt mig väldigt omotiverad och trött. Tror det har helt vansinnigt mycket att göra med att jag varit sjuk. Halsen och näsan är fortfarande inte bra, och tillståndet har liksom inte förändrats sedan helgen. Fortfarande lika krasslig och täppt. Fast jag mår bra annars. Halsen gör som sagt inte ont, den bara.. är rosslig. Är det ens ett ord? Ni fattar. Ingen träning är lika med en understimulerad Ida vilket antagligen har en k-relation med glöden i hjärtat som lyser med sin frånvaro. Jag hoppas vara hyfsat återställt på måndag och då vill jag bara återuppta den där vardagen med högt tempo och mycket glädje i det jag gör. På en måndag. För man skulle aldrig någonsin kunna börja om på ny kula någon annan dag i veckan! Gnäll, gnäll, gnäll. Så nu är jag klar.

Så i tisdags var jag på HLR-utbildning i Tanum. Som sagt inte jätteroligt men jag tycker den är bra. Det är så värdefulla två timmar ändå. När jag kom hem på kvällen sedan hämtade jag posten och hittade en avi, och Martin gick med på att ta en sväng in till stan för att hämta ut mitt paket.

Som en liten välbehövlig ljusglimt hade min beställning från Bub Store kommit. Den där katten, ni vet. Jag hade handlat lite prylar i hennes webshop där pengarna går till välgörenhet för djur i nöd! Och med i paketet var bland annat..



Dessa ljuvliga knästrumpor! Har aldrig någonsin använt sådana överhuvudtaget men jag bor i dessa nu. Så fort jag kommer hem är det Bubstrumporna som gäller. De är underbara att sova i!





Och min egna Lil Bub i gosedjursform. Älskar gosedjur. Kommer aldrig någonsin växa ifrån dem. I samband med detta har jag infört nya kvällrutiner.. jag blandar ett glas med kvällsdosen av FitLine, sväljer ner den med två ZMA-tabletter, myser i mina strumpor med min Lil Bub och tittar på Glee. Sedan somnar man gott. Det kan låta fånigt men det är sådant som sätter guldkant på vardagen tycker jag!

På onsdagen jobbade jag på Västra. Det var så skönt att vara tillbaka! Även om jag kanske inte skulle ramla ihop och stendö av en veckas vila till.. Men det betalar ju inga räkningar. Dagen gick sjukt fort och när jag slutat bilade jag in till Kaffedoppet för personalmöte med Cherry. Fick värdefull information och nöjet att avnjuta en fika i varm vårsol.. Fantastiskt.



När mötet var avslutat tog jag en spontantur hem till Söle. Umgicks med familjen och farmin bytte bromsar på min bil.. Så nu skakar den inte sönder till mindre beståndsdelar varje gång jag bromsar.



Det var en mysig kväll hemma. Jag kan tala om att det är inte lätt för mig att känna att jag växer upp och flugit ur boet alltså, haha.. Kan tänka mig att det är svårt i egenskap av förälder, när ens barn blir stor nog att flytta hemifrån. Men jag har en del separationsångest jag också. Det är alltid så skönt att känna att jag har familjen nära.

Igår jobbade jag på mellanbutiken men började inte förrän klockan tolv. Jag sover så jäääkla tungt nu för tiden, men känner mig aldrig utvilad när jag vaknar. Jag brukar ju registrera min sömn och i två veckor har jag uppnått mitt mål att sova minst sju timmar och snittat 8 timmar per natt. Har aldrig varit så ordentlig med sömnen tror jag, men ändå kan jag sova tio timmar utan att vakna.. Känner mig som sagt var aldrig riktigt utvilad. Så igår vaknade jag, åt frukost, och sedan gick jag och la mig igen. Säger ju att något är fel på mig nu, haha.. Var är motivationen, drivet och energin? Hoppas den kommer tillbaka i takt med att min slemmiga hals återhämtar sig.



Väl på jobbet hämtade jag upp min påskpresent från Bodypower, och den påsen räddade min kväll kan jag säga.. Jag åt i och för sig bara marsipanäggen men jag bytte till mig ännu mer marsipanägg av Sanja så hela kvällen satt jag och småkäkade ägg av den mindre hälsosamma sorten.. Men gott som attan var det!

Det blev en kort kväll för mig igår, när jag kom hem rakade och färgade jag håret. Men det blev inte bra. Färgen fäste jättedåligt. Tror jag ska gå till frissan och göra det ljusare och sedan färga rött igen. Jag vill ha väldigt chockrött hår egentligen men det blir bara mörkare/brunare för varje gång jag färgar. Men rakningen blev bra i alla fall. Och det är ju trots allt bättre nu än det var innan. Men sedan räckte inte energin längre och innan tolv bara kraschade jag. Tror Martin tycker jag är ett superroligt sällskap nu för tiden. Han fick för övrigt nytt jobb idag! Åh älskade, är så glad för hans skull! Det känns som att livet kan ta en ny början nu när vi båda fått komma loss från Max, inte blir så trötta, jobbar rimligare tider, tjänar mer pengar.. Livet kommer bli lite enklare. Och mer tid och energi åt varandra, haha. Men jag hade inga tvivel, visste han skulle fixa detta! ♥



Idag var en sådan där dag då man vaknar upp och de negativa tankarna liksom hängde som ett moln ovanför huvudet direkt man öppnade ögonen.. (Jag avskyr att känna så! Men jag tror det är viktigt att acceptera, mycket hänger ihop med att jag är sjuk och begränsad, det bara är så. Man får rida ut stormen helt enkelt!) Så jag piffade upp tillvaron med att byta tygpåse till den jag beställde från Bub Store. Hahaha åh.. den kissekatten gör mig så glad alltså.

Lyckades vända på humöret under dagen, trots att jag känner mig trött och sliten och kör dubbla pass idag.. Japp, jag ska jobba på Cherry ikväll. Åker in om en timme eller så. Jag försöker vara positiv. Jag försöker verkligen. Jag menar, livet är ju bra. Kanske rent av jättebra, i dagsläget. Men man blir så bortskämd, tar förgivet och blir vardagsblind. Men innerst inne är jag glad och tacksam för vad jag har och är. Försöker bara skaka av mig känslan av att livet är pausat när träningen inte blir av. Det är så lätt att känna att det man gör är meningslöst för man tar sig ändå ingenstans. Men på senare tid känner jag mig mer och mer mån om att ta tillvara på tiden och disponera den väl. Inte nödvändigtvis vara produktiv men känna att jag gör saker som gör mig glad.

Häromdagen sa jag till Martin att det är så sjukt för jag är så solklart estetiskt lagd. Jag älskar att skriva, teckna, fota, redigera bilder, hålla på med musik etcetera. Men för att vara estestiskt lagd så är jag i samma veva så sjukt okreativ. Jag är så kass på att skapa själv. Jag har hållit på med musik i så, många, år - men aldrig skrivit en egen låt. Jag har svårt att hitta inspiration och måste liksom vänta på mina små ljusglimtar för att kunna utöva dessa intressen. Men efter att ha spånat en stund så insåg jag att det är nog min självkänsla som sätter stopp. Det är nog inte jag som är okreativ egentligen. Det är nog jag som tvivlar på att jag faktiskt kan. Så jag ger upp innan jag ens försökt. Jag tänker "det är ingen idé för jag kan inte". Efter denna insikt känner jag mig så sjukt mer peppad att försöka. Lägga ner tålamodet som behövs för att kunna utveckla dessa intressen och faktiskt ha glädje av dem. (Att titta på Glee väcker så starka känslor hos mig, haha.) Jag är ju duktig på allt jag tycker om att göra, men jag gör det så sällan för jag tvivlar på att jag kan, eller att det kommer bli bra. Och tanken slog mig häromdagen att livet rullar på och jag tycker jämt att jag inte har tid.. men inget plågar mig så mycket som vetskapen om att om jag inte tar tillvara på nuet så kommer ångesten på min dödsbädd komma åt mig innan någonting annat tar livet av mig.

Så djupt det blev, men jag menar det verkligen. Jag vill så gärna hitta den där balansen i livet och det känns som att jag sökt och väntat i flera år. Men jag tror att jag har goda förutsättningar nu. Släppa tvångstankar och prestationsångesten och bara hitta vad som gör mig lycklig och sedan göra det om, och om, och om, och om igen. Ibland önskar jag att jag bara kunde skita i vad jag känner, inte tänka, bara göra. Det går. Men det tar tid att lära sig, precis som med allt annat.

Nu ska jag förbereda mig för att rocka nattpass.

Kärlek till er! ♥

Åh jag längtar så tills jag känner mig återställd.. Och full av energi. Det är svårt att hitta något driv när man bara drar omkring.

I söndags fyllde Martin år och för mig blev det bara en tredje dag i sjukstugan. Men sin födelsedag till ära ville han inte göra något, inte ha någon tårta, ingen present.. Så även om jag inte hade känt mig så tillfredsställd med dagen om det varit min födelsedag så fick ju i alla fall han som han ville. Det är ju det viktigaste.

Vi spenderade hela dagen i soffan framför diverse TV-spel och serier. Åt en himla massa skräp och tog livet för vad det var. Ingen spännande dag som sagt, men han var nöjd.

Igår var jag ledig vilket antagligen var lika bra med tanke på att jag fortfarande inte är helt hundra.. Martin åkte till jobbet runt elva och då fick jag tummen ur att städa. Verkligen storstädade huset. Plockade i ordning, bytte sängkläder i båda sängarna, körde tre maskiner tvätt, skrubbade rent i hela duschkabinen, tog hand om all disk, gjorde rent hos alla gerbilerna, sopade altanen, dammsög och dammade.. Avslutade med en välbehövlig dusch. Och åkte sedan till Rossö för att äta middag och hänga med Ellen. Alltid lika roligt att se henne men det går alltid så lång tid mellan gångerna..

På väg hem tog jag vägen förbi affären och handlade lite. Jag hade nästan inte ätit någonting på hela dagen.. Jag har verkligen ingen aptit! Jag blir inte ens hungrig. När man är sjuk är ju egentligen då man bör äta som absolut bäst, för kroppen behöver näringen.. Men aldrig grisar man så mycket som när man ligger hemma. Vi har väl gjort av med typ 4 burkar glass, tre påsar chips, två storpack med choklad, tre pizza, tre färdiglagade rätter och en väldans massa läsk. Väldigt onödigt egentligen men tanke på att jag känner väldigt lite smak.. Haha.

Så att laga till middag igår köpte jag en påse nuggets.



Jag åt så sjuuukt mycket nuggets. Det var inte ens särskilt gott. Men mat i alla fall.

Jag hade köpt med två bitar budapestbakelse som present till Martin i efterskott och de fick han när han kom hem ganska sent från sitt stängningspass. Jag tvingade honom inspektera huset och ge mig beröm för mitt slit innan vi gick och la oss och jag kollade på Glee.. Kul helg.

Så idag är min femte och sista lediga dag för den här gången. Har svårt att vara hemma så här långa perioder men det var nog med den bästa tajmingen trots allt. Nu ska jag försöka få i mig lite mat och sedan ska jag till Tanum för den årliga HLR-utbildningen.. Inte det roligaste men det är en sysselsättning i alla fall. Imorgon ska jag börja jobba igen och jag längtar så tills jag kan komma in i rutinerna och fungera igen!

Ha det awesome i vårvädret!

Okej. Min existens består av dessa fundamentala sanningar för tillfället:

1. Jag är sjuk. Så in i helvete. Febern är borta men min hals har aldrig varit så här dålig, jag har fruktansvärt ont i kroppen och min näsa rinner. Ont i ögonen. Ont i öronen. Ont i bihålorna. Ingen aptit. Inget smaksinne. Inget luktsinne. Inget sinne för humor heller. Martin och jag stod och småskojade med varandra när skämten tog en drastisk vändning och jag sa "slutar du inte med de här skämten snart kommer jag bli väldigt arg" varpå han försökte sig på ett skämt av annan karaktär och jag spände ögonen i honom (om blickar kunde döda) och halvskrek "FATTAR DU INTE VAD JAG SÄGER?!". Kul tjej.
2. Jag är ännu mer rastlös än sjuk. Jag har spenderat två dagar i sängen/soffan men jag klättrar på väggarna. Jag fattar inte hur folk fixar att gå sjukskrivna, jag blir ->vansinnig<- av att inte göra något. Men jag orkar inte. Jag känner mig lite som ett spädbarn, jag bara sover och äter. Jag somnar säkert tre gånger om dagen men känner mig inte stark nog att gå till köket och tillbaka. Jag har gått säkert 500 steg på två dagar.. Jämför det med mina 15 - 25 tusen steg per dag, vanligtvis.
3. Jag säger att jag lärt mig en läxa; TRÄNA ALDRIG MED HALSONT!...
4. ... men vi vet alla att jag kommer vara precis lika nonchalant nästa gång.
5. Jag har fått kliande utslag på handleden igen.
6. Och symptom på urinvägsinfektion. (Vad ska man göra? Gå till sjukhuset, ta prover som inte visar resultat och komma tillbaka om det inte gått över om en vecka? Även om jag haft besvär sedan september förra året? Ja men kanske har jag tur och det går över nästa vecka ändå. Annars kan jag komma tillbaka tre gånger till innan jag får antibiotika för det jag bad om från första början. Nejdå, jag är inte alls bitter.)
7. Jag missar jobb, middag med familjen och tjejkvällen som varit inplanerad i en månads tid. Och har så sjukt svårt att acceptera att jag inte kan. Ja just det, min kära sambo fyller år imorgon och jag har inte ens köpt present. Tur han har ett så kärleksfullt sällskap i alla fall.
8. Men värst utav allt är att framtiden är oviss... Is i magen. Min starkaste sida. Fint.
9. That time of the month kom som ett brev på posten igår och jag känner mig nu både rotryckt (googla inte det) och dödssjuk.
10. Som om inte det var nog är mina tamponger slut - wohoooohoo! *fistpump*

Annars är det bra.



Ruby äter banan.

Alla dessa skämt åsido - så antar jag att det är ganska bra ändå. Idag orkade jag göra ett litet ryck här hemma och åtminstone städa upp efter mitt grisiga leverne och ta hand om disken. Med lite hjälp från Bowies då. Jag hatar att vara sjuk och just nu känns det som att jag aldrig någonsin kommer bli frisk men jag hoppas kunna återgå till mina vardagsrutiner på måndag. Alltså jag har varit riktigt dålig! Men som tur är har jag inte varit magsjuk i alla fall, alltid något att vara tacksam för. Känner mig såååå frustrerad men måste påminna mig själv om att jag är på bättringsvägen..



I tisdags i alla fall vaknade jag åtminstone upp på rätt sida och tog mig lite sovmorgon för att slippa stressa till jobbet. Plockade med mig en liten tussilago och la vid kassan, för att de gör mig glad. Efter jobbet stundande gym och ryggpass som gick helt okej!

På onsdagen vaknade jag upp med halsont och småförkyld.. Hade tänkt gymma på morgonen men var klok nog (!) att låta bli och tog sovmorgon bredvid Martin istället. Det var en speciell dag, för jag skulle jobbba på Max. Det förväntades vara årets bästa försäljningsdag men något rekord blev det inte. Och så jobbigt det var! När man inte är van vid tempot är det tufft alltså.. Kan inte fatta att jag gjort det där på heltid så länge.

Efter det åkte jag till gymmet för att hålla mitt bodypumppass. Jag och tre glada krigare tog oss igenom en tung timme och efteråt bara totalkraschade jag alltså.. Fy vad jag mådde dåligt. Jag blev så dålig i halsen att min röst nästan försvann helt, febern bröt ut och jag försökte få gjort så mycket som möjligt innan jag blev för dålig.. Martin gick stängning och jag bara längtade ihjäl mig tills han skulle komma hem, kanske kunna klia mig i håret tills jag somnade.. Men timmarna gick utan att jag hörde ett ord och när jag försökt ringa utan svar och klockan blivit kvart i ett (!!) var jag på väg ut för att leta efter honom. Jag var så orolig. Men såg hans bil rulla in på grusvägen på väg ut.. När han kom hem var jag smått missnöjd över att han inte hört av sig och dessutom var han på mindre bra humör med och satte sig framför datorn för att spela. Jag kunde inte direkt klandra honom för det bristande engagemanget för jag förstod att han haft en sjukt tuff dag men jag blev småarg för att jag varit så jävla orolig och mådde så dåligt, och längtat efter hans närhet.. Jag gick in för att lägga mig och strax efter kom han in och höll om mig, sa förlåt, jag älskar dig och jag såg en tussilago som han plockat och lagt vid min säng.. Då kunde jag inte vara arg. Jag förstod att han brydde sig ändå.



Torsdag. Den värsta dagen. På morgonen mådde jag ändå hyfsat och åkte in till jobbet.. stort misstag.. Jag mådde skit de första två timmarna. Massa te, röd solhatt (naturläkemedlet alltså), alvedon och strepsils.. Stod med dubbla tjocktröjor men frös så ståpälsen på kroppen gjorde ont. Jag tog en tidig rast och smet ut i solen. Tvingade i mig världshistoriens torraste lunch och la mig sedan på en bänk och sov. DET VAR SÅ SJUKT SKÖNT! I solen var det galet varmt - och alldeles vindstilla - och trots att mina svarta jeans brände i huden så var det bara så himla skönt att slippa frysa.. I 45 minuter låg jag där och bara njöt.




Resten av dagen hade jag mer att ge och jag var superambitiös de sista tre timmarna trots att jag började må sämre och sämre.. När jag kom hem låg jag med feberfrossa.. Ångrade alltihop.

Idag skulle jag egentligen ha jobbat men jag sjukade mig redan tidigt i fredags. Det här är priset jag får betala för att köra på hårdare än jag förmår. Det hade ändå rätt schysst tajming för jag får tre dagars ledighet, en ledig helg med Martin dessutom, vilket jag inte haft på superlänge. Jag har ingen ork att göra någonting men det kanske är lika bra. Annars kör jag slut på mig själv även när jag är ledig.

Imorgon fyller han år och jag ska försöka vara lite mer positiv. Jag lovar.