call to the colorblind

Kom nyss på mig själv med att sitta och blänga på gerbilerna. De sprätter ut en massa spån på det nystädade golvet. Som att mina onda blickar skulle hjälpa?! Haha.



I fredags vaknade jag som sagt upp grumpy men lyckades vända på humöret under dagen. Ja humöret liksom steg i takt med tiden! De två timmarna jag fick mellan jobben nyttjade jag åt att äta mat men sedan tog jag hand om disk och tvätt och andra sysslor.. Vissa dagar är inte till för mig, såkände jag. Vissa dagar är till för att jobba på och lämna känslorna utanför. Kör, bara kör. Jag kunde i alla fall njuta av mina knästrumpor och att strosa runt i Martins tröja med en liten parfympuff på. Eller tre. Finns få saker som känns så fantastiskt som att bära killens tröja med hans doft på. Satte även upp en kalender med Lil Bub, som jag fick med på köpet när jag beställde från hennes shop!



Fullt ös, när klockan närmade sig tio drog jag på lite partymusik och gjorde mig i ordning för en jobbnatt på Laholmen!



Det gäller att ha rätt proviant, för ett matvrak som jag.



Har nog bara varit med om en segare kväll en gång, på två år. Haha. Inte en enda gäst på klubben så jag satt och pratade med Terry nästan hela kvällen. Terry jobbar som vakt på hotellet och vi träffades där för typ fyra (?) år sedan. Han är så sjukt inspirerande och upplyftande att vara med! Jag känner mig alltid så uppfriskad i sinnet efter att ha samtalat med honom, så det var en väldigt bra kväll ändå. (Jag har ju jobbat hårdare för mindre pengar än den kvällen, det ska medges.)

På lördagen lyckades jag få ihop mina sju timmars sömn exakt (alltså har lyckats få ihop tillräckligt med sömn varje natt i över tjugo dagar i rad nu!) innan jag gick upp - tröttast i kommun - och nästan kröp till jobbet. Jobbade sex långa timmar och kunde sedan åka hem och dö i sängen.



Martin satt och kollade på "motivational videos", stensovande.. Så himla söt att jag kunde inte låta bli att föreviga. Haha. Jag dör.



På söndag kom min mamma på besök! Vi sov lite längre än planerat så när vi vaknat sa jag "Martin, jag kommer behöva din hjälp." Så han hjälpte mig att städa big time och sedan åkte vi in för att storhandla lite inför mammas besök. Hon hade nämligen lovat att laga mat åt oss!



Hon lagar så ruskigt god mat alltså! Jag fick min älskade fläskfilé med soltorkade tomater och pepparsalami igen. Det var så mysigt att ha henne och lillebror William på besök, hon bistår ju helt klart med fart och fläkt den kvinnan.. Är tacksam för den stund vi fick även om det inte var längre än några timmar.



Matkoma och horisontalläge var det som gällde resten av dagen. Mys och återhämtning med min kära sambo.



För när måndagen kom var det dags för mig att göra comeback! Efter två veckor (minus två dagar) från gymmet var jag så förväntansfull och taggad.. Och vad tror ni händer? Jag vaknar upp med den värsta huvudvärken jag någonsin upplevt! Det bultade verkligen, susade i öronen för varje steg jag tog.. Så jag fick vätska upp och när inte det hjälpte fick jag gå och lägga mig igen. Men när jag vaknade igen runt två kände jag huvudvärken rinna av mig och jag tog en dusch och började göra mig i ordning för en kväll på gymmet. Jag är fortfarande inte helt återställd. Ju längre tid det går utan träning desto sämre känns kroppen.. Stel och värkande. Jag hostar fortfarande ganska illa men mår bra utöver det. Så jag gjorde ett försök.

Passade på att få ihop ett gympass med Martin. Vi båda hade rygg och baksida axlar på schemat så varför inte! Åh som vi körde på! Mycket bra kontakt och många repetitioner.. Jag kände mig snabbt uttömd på energi och inte nog med det.. När vårt pass var avklarat stundade en timmes bodypump med två tappra krigare! Jag kände mig så sjukt svag men bet ihop och lyckades hålla ut. Fick dessutom äntligen min julklapp från Nordic Wellness, haha. En sjukt snygg vindjacka! Nu har jag så mycket snygga kläder (bara tränings- och arbetskläder, hiho) att jag inte längre kan välja.. Vill ha på mig allt. Varje dag.

Så idag hade jag egentligen tänkt träna och besöka farmor innan jobbet. Men min träningsvärk i alla muskler jag äger och har (förutom vaderna) är helt brutal - särskilt mina knän - att jag bestämde mig för att ta vilodag och ladda inför morgondagens benpass samt bodypump. Och eftersom farmor redan hade besök så bestämde vi att vi skulle ses imorgon istället, utan tidspress. Hon ringde mig igår kväll och lät så mycket piggare och klarare än på längre, det värmde mitt hjärta så.. Jag hyser inga illusioner om att det kommer vända och bli bättre, men jag är så glad över att hon fortfarande har sina goda stunder. Älskade, älskade farmor.

Så idag har jag jobbat i sex timmar, med Sanja bland annat. Alltså, hon känner mig ju för väl! Hon sa att hon hade en present till mig och då frågade jag "Åååh, vad kan det vara? Går det att äta? Hoppas det går att äta!" och så var det en burk kvarg i min favoritsmak. Hon är grym, den där Sanjay.

Kom hem och städade huset och tog en dusch. Nu sitter jag i knästrumpor, lyssnar på John Mayer och dricker Celsius ur vinglas. Njuter av livet. Martin lagar middag, det har släppts (läckt) 4 nya Game of Thrones-avsnitt (och jag som väntat i nästan ett åååår!), helgen och bodycombatutbildningen närmar sig med storsteg och jag har bokat hotell.

En sak som vänt upp och ner på hela min värld.. Jag har gått och grämt mig länge över min ekonomiska situation. Jag jobbade ju lite hipp som happ på många ställen förra månaden och fick ingen jättebra lön för februari.. De flesta passen var ju på Max där timlönen inte är bäst, plus att en del uteblev från gymmet eftersom det blivit något fel i systemet och mina timmar fick läggas in retroaktivt.. Till råga på detta fick jag ju lönen vid annat datum än jag får nu vilket gjorde att jag skulle klara mig på den lönen i en och en halv månad. Jag ska ju åka iväg till helgen och har bokat bord på Göstases för att kunna se farmin spela på fredag och ah.. har 140 kronor på kontot. Det har varit en så stor stress. Men. Imorgon får jag semesterersättningen som jag jobbade in hela förra året, på Max. Tio dagar senare kommer en lön för mars då jag jobbade över 200 timmar, bland annat varenda helg, inom handel.. Det är ganska bra betalt. Och sedan kommer pengarna från gymmet, för hela förrförra månaden också. Utan att prata siffror så kan jag säga att jag kommer ha mer än dubbelt så mycket än jag någonsin haft på det där stackars kontot.. Jag började gråta när jag insåg det. Det är så befriande att inte leva på minimum wage. För en gångs skull. Inte för att jag inte unnat mig eller så tidigare, men äntligen kan vi börja spara pengar, kanske resa, köpa något roligt.. Vår inkomst har inte varit den bästa och vi har levt därefter, ingen utav oss begär särskilt mycket och i förhållande till detta kommer ju månadens inkomst för oss båda två vara så mycket mer än tillräckligt. Det känns som en nystart. Pengar är absolut inte allt men det ska bli så himla skönt att inte behöva leva på 13 tusen i månaden. Det lämnar inte mycket åt fantasin.
För övrigt anser jag att Karthago bör förstöras.


Dela gärna med dig av din åsikt!

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Kommentarer
Trackback