Change of Seasons

Okej. Min existens består av dessa fundamentala sanningar för tillfället:

1. Jag är sjuk. Så in i helvete. Febern är borta men min hals har aldrig varit så här dålig, jag har fruktansvärt ont i kroppen och min näsa rinner. Ont i ögonen. Ont i öronen. Ont i bihålorna. Ingen aptit. Inget smaksinne. Inget luktsinne. Inget sinne för humor heller. Martin och jag stod och småskojade med varandra när skämten tog en drastisk vändning och jag sa "slutar du inte med de här skämten snart kommer jag bli väldigt arg" varpå han försökte sig på ett skämt av annan karaktär och jag spände ögonen i honom (om blickar kunde döda) och halvskrek "FATTAR DU INTE VAD JAG SÄGER?!". Kul tjej.
2. Jag är ännu mer rastlös än sjuk. Jag har spenderat två dagar i sängen/soffan men jag klättrar på väggarna. Jag fattar inte hur folk fixar att gå sjukskrivna, jag blir ->vansinnig<- av att inte göra något. Men jag orkar inte. Jag känner mig lite som ett spädbarn, jag bara sover och äter. Jag somnar säkert tre gånger om dagen men känner mig inte stark nog att gå till köket och tillbaka. Jag har gått säkert 500 steg på två dagar.. Jämför det med mina 15 - 25 tusen steg per dag, vanligtvis.
3. Jag säger att jag lärt mig en läxa; TRÄNA ALDRIG MED HALSONT!...
4. ... men vi vet alla att jag kommer vara precis lika nonchalant nästa gång.
5. Jag har fått kliande utslag på handleden igen.
6. Och symptom på urinvägsinfektion. (Vad ska man göra? Gå till sjukhuset, ta prover som inte visar resultat och komma tillbaka om det inte gått över om en vecka? Även om jag haft besvär sedan september förra året? Ja men kanske har jag tur och det går över nästa vecka ändå. Annars kan jag komma tillbaka tre gånger till innan jag får antibiotika för det jag bad om från första början. Nejdå, jag är inte alls bitter.)
7. Jag missar jobb, middag med familjen och tjejkvällen som varit inplanerad i en månads tid. Och har så sjukt svårt att acceptera att jag inte kan. Ja just det, min kära sambo fyller år imorgon och jag har inte ens köpt present. Tur han har ett så kärleksfullt sällskap i alla fall.
8. Men värst utav allt är att framtiden är oviss... Is i magen. Min starkaste sida. Fint.
9. That time of the month kom som ett brev på posten igår och jag känner mig nu både rotryckt (googla inte det) och dödssjuk.
10. Som om inte det var nog är mina tamponger slut - wohoooohoo! *fistpump*

Annars är det bra.



Ruby äter banan.

Alla dessa skämt åsido - så antar jag att det är ganska bra ändå. Idag orkade jag göra ett litet ryck här hemma och åtminstone städa upp efter mitt grisiga leverne och ta hand om disken. Med lite hjälp från Bowies då. Jag hatar att vara sjuk och just nu känns det som att jag aldrig någonsin kommer bli frisk men jag hoppas kunna återgå till mina vardagsrutiner på måndag. Alltså jag har varit riktigt dålig! Men som tur är har jag inte varit magsjuk i alla fall, alltid något att vara tacksam för. Känner mig såååå frustrerad men måste påminna mig själv om att jag är på bättringsvägen..



I tisdags i alla fall vaknade jag åtminstone upp på rätt sida och tog mig lite sovmorgon för att slippa stressa till jobbet. Plockade med mig en liten tussilago och la vid kassan, för att de gör mig glad. Efter jobbet stundande gym och ryggpass som gick helt okej!

På onsdagen vaknade jag upp med halsont och småförkyld.. Hade tänkt gymma på morgonen men var klok nog (!) att låta bli och tog sovmorgon bredvid Martin istället. Det var en speciell dag, för jag skulle jobbba på Max. Det förväntades vara årets bästa försäljningsdag men något rekord blev det inte. Och så jobbigt det var! När man inte är van vid tempot är det tufft alltså.. Kan inte fatta att jag gjort det där på heltid så länge.

Efter det åkte jag till gymmet för att hålla mitt bodypumppass. Jag och tre glada krigare tog oss igenom en tung timme och efteråt bara totalkraschade jag alltså.. Fy vad jag mådde dåligt. Jag blev så dålig i halsen att min röst nästan försvann helt, febern bröt ut och jag försökte få gjort så mycket som möjligt innan jag blev för dålig.. Martin gick stängning och jag bara längtade ihjäl mig tills han skulle komma hem, kanske kunna klia mig i håret tills jag somnade.. Men timmarna gick utan att jag hörde ett ord och när jag försökt ringa utan svar och klockan blivit kvart i ett (!!) var jag på väg ut för att leta efter honom. Jag var så orolig. Men såg hans bil rulla in på grusvägen på väg ut.. När han kom hem var jag smått missnöjd över att han inte hört av sig och dessutom var han på mindre bra humör med och satte sig framför datorn för att spela. Jag kunde inte direkt klandra honom för det bristande engagemanget för jag förstod att han haft en sjukt tuff dag men jag blev småarg för att jag varit så jävla orolig och mådde så dåligt, och längtat efter hans närhet.. Jag gick in för att lägga mig och strax efter kom han in och höll om mig, sa förlåt, jag älskar dig och jag såg en tussilago som han plockat och lagt vid min säng.. Då kunde jag inte vara arg. Jag förstod att han brydde sig ändå.



Torsdag. Den värsta dagen. På morgonen mådde jag ändå hyfsat och åkte in till jobbet.. stort misstag.. Jag mådde skit de första två timmarna. Massa te, röd solhatt (naturläkemedlet alltså), alvedon och strepsils.. Stod med dubbla tjocktröjor men frös så ståpälsen på kroppen gjorde ont. Jag tog en tidig rast och smet ut i solen. Tvingade i mig världshistoriens torraste lunch och la mig sedan på en bänk och sov. DET VAR SÅ SJUKT SKÖNT! I solen var det galet varmt - och alldeles vindstilla - och trots att mina svarta jeans brände i huden så var det bara så himla skönt att slippa frysa.. I 45 minuter låg jag där och bara njöt.




Resten av dagen hade jag mer att ge och jag var superambitiös de sista tre timmarna trots att jag började må sämre och sämre.. När jag kom hem låg jag med feberfrossa.. Ångrade alltihop.

Idag skulle jag egentligen ha jobbat men jag sjukade mig redan tidigt i fredags. Det här är priset jag får betala för att köra på hårdare än jag förmår. Det hade ändå rätt schysst tajming för jag får tre dagars ledighet, en ledig helg med Martin dessutom, vilket jag inte haft på superlänge. Jag har ingen ork att göra någonting men det kanske är lika bra. Annars kör jag slut på mig själv även när jag är ledig.

Imorgon fyller han år och jag ska försöka vara lite mer positiv. Jag lovar.