move mountains


På väg mot möte!

Så där, nu när allt är all settled så kanske jag kan breaka den "stora" nyheten. Idag var jag på Laholmen för att träffa Hanna, chefscroupier för Bohuslän. Jag tog nämligen kontakt med henne för några dagar sedan och frågade om det låg i deras intresse att anställa mig igen. Japp. Jag ska börja jobba hos Cherry Casino igen.

Jag har fått jättedålig respons från familj och vänner, de få jag berättat det för. Sanningen är att jag drar mig för att berätta för folk. För jag förstår deras bemötande! Jag har haft en så oerhört dålig relation till det jobbet och stannade verkligen kvar alldeles för länge. Jag kunde gråta innan jag skulle åka till jobbet för jag ville verkligen inte. Jag förstår hur andra kan tycka att det här verkar vara en jättedålig idé.

Inte för att ursäkta mig, men för att jag vill förklara hur läget ligger till, så kanske ni förstår vad fasen jag sysslar med.

För det första så går min anställning på Max ut om lite mer än en vecka. Nästa lördag kommer jag vara så gott som arbetslös, på papper. Jag kommer antagligen finnas kvar på Max som extra på helger (eftersom jag bara jobbar en helg av fyra), utöver det är jag anställd på timmar både på Bodypower och i receptionen på gymmet och de enda garanterade timmarna jag har överhuvudtaget är mina pass på gymmet. Två timmar i veckan. Nu vet jag att det är stor brist på personal på gymmet och Bodypower har ringt in mig väldigt mycket, det är lite osäkert vilka som ska jobba kvar och sanningen är att jag har haft häcken full hela februari. Men om de en dag får för sig att av någon anledning sluta ringa mig så har jag ingenting att falla tillbaka på. Ingenting. Jag är egentligen inte orolig men allt som finns är ord och inga garantier. Därför vill jag ge Cherry en chans till, för sanningen är att man tjänar bra där, för fåtimmars arbete.

När jag jobbade på Cherry de första två åren jobbade jag som helvete för jag hade inget alternativ. Vi var bara två anställda och en chef som skulle täcka upp tre bord vilket innebar jobb varje lördag, och varannan fredag som minst. Dessutom krockade mina scheman alltid och det var en konstant stress att försöka få ihop tiderna. Det kommer aldrig hända i dagsläget, för jag jobbar varken sen kväll eller tidig morgon nu för tiden.

Dessutom har jag och Hanna kommit överens om att jag inte ska ligga schemalagd. Jag vill inte känna att jag måste jobba och är bunden ett visst antal kvällar i månaden, för det var liksom det jag fick nog av. Däremot kommer jag att stå som tillgänglig hela tiden ifall någon blir sjuk eller vill vara ledig. De får gärna ringa mig med kort varsel och fråga om jag vill hoppa in för jag har möjlighet att tacka nej. Eller ja, såklart.

Saker och ting ser väldigt annorlunda ut nu och det är det som är viktigt tror jag. Själva jobbet i sig är inte väldigt ansträngande och jag hade egentligen lika många bra som dåliga kvällar när det var som värst (det var därför det tog så lång tid innan jag faktiskt sa upp mig). Jag längtar lite tillbaka till att få komma ut bland folk och krogmiljön. Även om den naturligtvis har både för- och nackdelar.

Nog om detta. Jag ska försöka och se hur det känns. Känns det inte bra är det inte värre än att jag lägger ner igen.

Martin och jag spenderade i alla fall kvällen på gymmet, jag började med ett bröstpass där jag var väldigt begränsad eftersom det var så mycket folk i gymmet! Hann i alla fall köra nästan allt på en timme och körde sedan bodypump fast som deltagare då Sanja instruerade och spelade in sin licensvideo. Martin körde också, lite spontant så där. Det var kul, längesedan vi körde gruppträning ihop!

Har lagat rösti och lax till middag och lunch imorgon, kör 10-17 på Bodypower.. Hade tänkt gymma imorgon men får nog ta en raincheck på det, kommer behöva vilodag tror jag.

Har utöver detta fått en del vettigt gjort idag. Skrivit in tider och event i almanackan, skickat iväg en massa mejl och sorterat papper.. Har ägnat mycket tid åt att försöka lösa problemet med min ensamma gerbil Khaleesi. Jag vill inte att hon ska vara ensam eftersom de är så olyckliga då, men vet inte var jag ska få tag på en rumskamrat, om det ska vara hona eller en steril (äldre) hane eller bäbisar.. Jag har ringt djuraffärer, gjort inlägg på forum, sökt på blocket och andra sidor, mejlat uppfödare.. Fick svar från flera men fastnade särskilt för en tjej som kändes väldigt rutinerad och engagerad som menade att hon hade en gerbil hon kunde låna ut, eftersom hon var införstådd med att om jag skaffar en unge till min två-åriga tjej så kommer jag om ett år när Khaleesi antagligen inte finns mer, vara tillbaka i samma sits. Ska kontakta henne imorgon, men nu ska jag sova och hoppas att det här inte blir fjärde natten i rad med massa mardrömmar.. Jag får sådana perioder med riktigt jäkliga hjärnspöken alltså. Jag känner ibland hur panikångesten liksom ligger och skvalpar under ytan, hur hinnan mellan verklighet och känna att man tappar kontrollen fullständigt är lika genomtränglig som vattnets ytspänning. Har det väl börjat så är det en nedåtgående spiral tyvärr.. Men jag försöker andas djupt och behålla verlighetsförankringen så gott som går. Det är som sagt var perioder. Som alltid går över efter ett tag. Men jag har ingen aning om varför det blir så. Bara att rida ut stormen och dansa i regnet väl, för ingen har väl blivit lyckligare av att lägga sig platt och erkänna sig besegrad!
 
För övrigt anser jag att Karthago bör förstöras.


Dela gärna med dig av din åsikt!

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Kommentarer
Trackback