Change of Seasons

Wowsers. Livet blir som alldeles uppochnedvänt när man mår så här. Jag känner mig så orkeslös! Konstant trött och sömnig och hängig, det vill liksom inte ge sig.. Hade en hyfsat bra dag igår och tänkte att ja nu kanske det vänder men icke. Idag var värre än på länge.. Ända sedan jag drog ner på både arbetstimmar och timmar på gymmet (främst gruppträningarna) så har min kropp bara kraschat. När jag dragit upp mina symptom föreslår de flesta järnbrist. Jag sover inte lite, har en jämn dygnsrytm, jag sover inte dåligt, men jag känner mig aldrig utvilad. Jag kvicknar liksom inte till under dagen heller. Kan sova i 14 timmar om ingen väcker mig. Känner mig bara febrig i kroppen fast liksom inte illamående, bara trött och svag. Har bokat en tid på sjukhuset för att kolla upp mina blodvärden på fredag. Skulle de (mot förmodan) se bra ut så måste jag överväga ifall det kan vara utmattningssyndrom. Många har föreslagit det också, jag vill inte tro att jag gått in i väggen för det vet bara gudarna hur jag får bukt med.. Jobbigt att när man för första gången på år känner att man faktiskt lugnat ner sig och inte stressar - då kraschar man. Det låter rimligt ur ett visst perspektiv men många av symptomen överensstämmer inte alls med mina. Jag är inte stressad, deprimerad, orolig eller full av ångest.. Men man kan tydligen gå in i väggen ändå. Men vet ni, tills jag vet hur blodvärdet ser ut tänker jag hoppas att det snart går över! Ju mindre jag tränar desto tröttare blir jag och ju tröttare jag blir desto mindre tränar jag. Det har blivit väldigt lite den senaste veckan men jag vet liksom inte ifall jag bör pusha mig eller inte. Jag har i alla fall valt att låta bli och det har inte givit resultat heller men ja.. God knows. Försökte träna igår och hängde spontant med på Linneas CX Works och det var sjukt kul men jag kände mig liksom klar efter det. Nåväl.



Har köpt järntabletter för att se om det gör skillnad och fick multivitamin på köpet. Har kollat upp RDI för järn och räknat på ett ungefär hur mycket jag får i mig varje dag och det är kanske en tiondel.. Kan även vara B12 jag har brist på, det får jag i mig i stora mängder i och med all kvarg och mjölk men det är tydligen vanligt att kroppen inte kan processera det. Förhoppningsvis vet jag säkert om en vecka.

Bjuder på bilder på mina fina grabbar för att väga upp den dystra stämningen!



Mysisar!



Jackieboi!

Häromdagen när jag kom hem satte jag mig vid köksbordet, tände värmeljus i hela huset och öppnade altandörren för att lyssna på ösregnet.. samtidigt som jag målade klart min Unikitty! Är så glad och nöjd, och STOLT över mig själv som faktiskt ägnat många timmar åt att bara sitta ner och försvinna in i min egna värld, och ägna tid åt något jag tycker om utan att få ångest eller stressa för att det inte klassas som "produktivt". En självklarhet för de flesta men en utmaning för mig!



Kunde sedan, nervarvad och med ro i sinnet gå och lägga mig med min Lil Bub.



Åh jag jobbade helgen.. och sedan extra på måndag för vi skulle inventera. Jäääääääj. Trots att jag är trött och sliten så försöker jag hålla lågan uppe och tänka positivt! (Och en Celsius hjälper till att hålla lågan vid liv!)




Efter jobbet i söndags åkte jag direkt till gymmet för att hålla pass. Det kom inte en enda kotte, förutom Bowies då. Så himla skönt.. Faktiskt. Jag var så trött. Tänkte ta tillfället i akt att köra passet själv och spana in min teknik lite extra men efter tredje låten förmådde jag mig inte att fortsätta, så uttömd på energi. Jag ville bara hem.



Jag försökte i alla fall! Allting har ju en mening och det var nog menat att jag skulle slippa träna och åka hem.

Sedan kom måndag och jag fick åka och inventera som jag lovat. Körde på i två timmar och sedan skulle jag till tandläkaren på kontroll. Sist jag var där hade jag 16 (!!!) påbörjade hål i tänderna, alltså utsatta ställen kan man väl säga.. De sa att om jag var riktigt, riktigt noggrann så kunde de försvinna. Jag har inte varit så noga. De första veckorna var jag det men jisses, det var nästan ett år sedan. När jag parkerat bilen och gått ut såg jag detta, kyrkan har hissat Pride-flaggan! Häftigt och bra gjort, Strömstads kyrka!

Besöket hos käftis gick i alla fall utomordentligt bra för vet ni? Noll hål i tänderna! Jag hade varit tillräckligt duktig och lyckats rå om all påbörjad karies.. Lycklig tjej.

Åkte fram och tillbaka mellan stan och jobbet och fick dåligt samvete över att mina ärenden krockade med arbetstiden men tröstade mig med att alternativet var att jag inte skulle jobbat alls.. Jag var ju ändå inne extra. På eftermiddagen gjorde jag något väldigt wild and crazy och helt spontant bokade jag tid till tandblekning. Kan ni tänka er? Johanna, en fin tjej jag lärt känna genom gymmet, har en egen salong i Strömstad och hade besök av en annan tjej som utförde tandblekningar. Det var smärtsamt och jobbigt faktiskt, men mycket för att jag varit hos tandläkaren och skrapat bort sjuka mängder tandsten som låg intill tråden som jag har i underkäken.. Där samlas hur mycket som helst som de fick skrapa bort med maskin. Så när jag gjorde tandblekningen så ilade det helt vansinnigt mycket just där, annars hade det nog kunnat vara ganska behagligt tror jag. Eller behagligt och behagligt, men gött att ligga ner under en filt i en timme och bara filosofera. Eller i mitt fal låta dreglet rinna hejvilt och uthärda ilningar. Haha.

Men vill man vara fin får man lida pin och jisses vad jag är nöjd! Mina tänder är inte supervita men de var verkligen superbruna innan så wow, vilken skillnad! Har alltid haft mer eller mindre sneda tänder (eller tandställning) och tycker verkligen inte om att visa dem.. Men nu blir det lättare när de i alla fall inte är bruna också!

Mötte upp Felle och Anna direkt efteråt och vi gick lite ärenden på stan innan Bowies hämtade upp mig för lite pre-workoutmat. Fika på Kaffedoppet så klart!



Vi åkte till gymmet och jag körde Linneas pass och efteråt hade jag tänkt köra mer men jag stötte på Adis istället. Gymmet var ändå smockfullt och jag trött.. Så vi satt och pratade ett tag innan jag åkte hem för att duscha och hämta lite prylar och sedan åka in till stan - igen!

Denna gång åkte jag till Rödshöjden, där jag bodde när jag var liten, upp till typ tio år och vi flyttade till Söle. Det var sjukt längesedan jag var där! Vilken nostalgitripp! MEN som det ser ut.. nästan varenda lägenhet ser övergiven ut! Nu var klockan i och för sig nästan halv tio på kvällen så det var halvmörkt och lugnt och stilla men ändå.. Alla lekplatser, fotbollsplan och dylikt var bara förvaringsplaster för byggarbete. Såg ut som rena industriområdet.. Man känner igen sig så väl men samtidgt så känns alla intryck så avlägsna. Jag drömde för ett tag sedan att min farmor gått bort och att jag var i hennes gamla lägenhet på Rödshöjden för att vara i hennes tomma lägenhet.. Kusligt lik sinnesstämning och jag blev nästan lite melankolisk. Som tur är farmor vid liv och inne i stan!



Gatan vi bodde på som jag minns bäst..



Den första lägenheten jag har minne av, även där farmor bodde. Det var mycket mer livat när vi bodde där.. Perfekt ställe att bo på som barn.



Lägenheten vi bodde i sedan. Den var sig ganska lik. Men what's up med att de byggt trästaket och altaner vid alla lägenheter?

Nåväl, när jag traskat omvägen förbi kärnan av mina barndomsminnen kom jag fram till min slutdestination, Felles gamla lägenhet där hon, Anna och Jennifer befann sig för tillfället! De hade nyss ätit och vi pratade lite, spanade in Jennifers ödlor (?) och sedan badade vi bubbelpool!



Kolla vilken cool kille!



Vi badade tills klockan var nästan halv midnatt. Åh så mysigt det var att bara vara och umgås, prata strunt och dricka lite (öl för deras del men jag drack apelsinjuice).

Lyssnade på Annas musiktips Fleet Foxes på vägen hem och var så lugn och rofull på vägen hem. När jag kom hem hade Martin gått och lagt sig så jag gjorde mig i ordning för sängen jag med, men kunde inte hålla fingrarna i styr utan öppnade mina två paket som kommit på posten!



Äntligen Lego-filmen-spelet!



Månadens Healthy Box. Inte den bästa men det funkar. Sjukt taggad på att prova spenatprodukten smo ska hjälpa till att balansera upp magen. Behöver all hjälp jag kan få känner jag.. Tänk om jag ändå visste vad det var som var fel?



Lil Bub visar upp dagens inköp på hälsokosten. Blutsaft som ska pigga upp, LactiPlus som ska hjälpa till att återställa bakteriekulturen i magen och tarmen (trevligt), nyponpulver som ger ledvätskeproduktionen en skjuts samt lite godis gjord på dadlar, havre och annat gott. Har gått och blivit en riktig sucker för hälsokost men jag tycker det är så kul att prova ifall det funkar!

Så imorse var jag tillbaka på ruta ett igen kände jag. Trött, hängig och lite snorig till och med. Tog en sväng till kiropraktorn och Elisabeth som jag träffar nu när Björn är pappaledig, är så himla gullig.. Det var smärtsamt men hon är helt underbar att gå till. Åkte till jobbet med god marginal och verkligen kämpade mig igenom första halvan av dagen.. Är man trött och inte mår bra så är det sjukt giftigt att stå ensam här uppe. Man står bara och känner efter och tycker sig bli sämre och sämre. Jenny kom förbi en sväng och det lyfte upp min anda betydligt, hon förstår mig väl och lyssnar och tar sig tid att stötta och peppa. Dessutom fick jag någon att prata med och annat att tänka på och det gör så mycket. Jag har inte jobbat bra idag men jag kan inte hjälpa att jag mår dåligt och alltså.. jag orkar verkligen inte. Jag hade så gärna velat gå hem men vill bita ihop och hoppas att det blir bättre.

Men så här glad blev jag när det var dags att gå hem!




Kör på en ny grej nu.. inte så mycket smink. Bara foundation, puder och målade ögonbryn. Trivs ganska bra i det faktiskt! Det ser naturligt men ändå lite edgy ut, särskilt när håret är nyfärgat. Satte upp håret i en slarvig tofs när jag skulle tvätta ansiktet imorse men tyckte det blev snyggt så jag hade kvar den hela dagen.

Nu ska jag ta mig hem. Hoppas, hoppas, hoppas verkligen jag inte är sämre imorgon.. Och så får man inte glömma att det finns människor därute som kämpar mot betydligt värre saker. Jag ska inte vara tacksam för att andra har det sämre, däremot ska jag vara tacksam över att jag kanske inte har det så illa som det hade kunnat vara. Så illa som många andra har det.

Hoppas allt är bra med er i alla fall, håll huvudet högt och lev i nuet!